Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en samordning av pågående arbete på samhällsplaneringens område.

1961-04-28 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1961:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en samordning av pågående arbete på samhällsplaneringens område.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskolleis utlåtande nr 20 år 1961

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en samordning

av pågående arbete på samhällsplaneringens

område.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande

motioner, nr 489 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. och nr 574

i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära, att Kungl. Maj :t

måtte låta utarbeta riktlinjer för åstadkommande av en samordning

av det arbete på samhällsplaneringens område, som utföres av myndigheter

och statliga utredningar, och därvid beakta de synpunkter, som

framförts i motionerna, särskilt vad det gäller frågan om att skapa bättre

balans mellan å ena sidan glesbygderna och å den andra sidan de stora

tätorterna, samt därefter underställa riksdagen dessa riktlinjer.

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motion II: 574.

Utskottet

Samhällsplanering, i den mening motionärerna syns använda begreppet,

torde omfatta såväl den samhälleliga lokaliseringsverksamheten

som den bebyggelseplanering, som sker i anknytning till byggnadslagens

bestämmelser. Frågan om en samordning och översyn av i första hand

denna senare verksamhet har tagits upp av riksdagens revisorer i deras

berättelse till innevarande års riksdag. I viss anslutning därtill har även

vid innevarande riksdag väckts motioner, I: 447 och II: 527, om översyn

av samhällsplaneringens centrala organisation. Dessa motioner har

hänvisats till statsutskottet, vilket även har att behandla omnämnda av

revisorerna upptagna fråga. Till den del nu förevarande motioner kan

sägas beröra bebyggelseplaneringens organisation vill utskottet blott

erinra om att detta spörsmål sålunda i annan ordning bringas under

riksdagens prövning.

I fråga om samhällets lokaliseringspolitik lämnas i en skrift, ”Sam
-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 8 saml. Nr 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bankoutskollels ullålande nr 20 dr 1961

hällsservice och lokaliseringsverksamhet”, utarbetad av arbetsmarknadsstyrelsen,

en redogörelse för dess nuvarande uppläggning och för

den samverkan och samordning, som förekommer mellan olika på detta

arbetsområde verksamma organ, vartill utskottet får hänvisa. I detta

sammanhang skall blott erinras om att arbetsmarknadsstyrelsen är

central myndighet för lokaliseringsverksamheten, vilken enligt statsmakternas

uttalade uppfattning i sin nuvarande form utgör en försöksverksamhet.

På länsplanct har däremot organisationen av de lokaliseringspolitiska

åtgärderna ej fastställts av statsmakterna. Verksamheten

pa detta område ombesörjs tills vidare av länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna,

lantbruksnämnderna och andra lokala organ, vilka handlägger

ärenden av sådan art, som här kommer i fråga.

b rågan om en översyn av den nu bedrivna lokaliseringsverksamheten

bär tidigare behandlats av utskottet, och i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 28/1959 anhölls hos Kungl. Maj :t om skyndsam utredning

och förslag rörande statsmakternas möjligheter att påverka näringslivets

lokalisering. Den av riksdagen begärda utredningen har sedermera

tillsatts, och enligt de direktiv som den har att arbeta efter skall utredningen

bedrivas förutsättningslöst. Med hänsyn därtill ansåg sig chefen

för socialdepartementet i det anförande till statsrådsprotokollet, vari

ifrågavarande direktiv lämnades, ej behöva närmare utveckla några

synpunkter på utredningsuppdraget men framhöll dock bl. a.:

De dominerande problemen är självfallet utflyttningen från landsbygden

och storstädernas tillväxt. Med dessa problem sammanhänger

eu rad andra spörsmål, som kräver uppmärksamhet. I många regioner

tinns ett utpräglat behov av ett mera differentierat näringsliv för att

området skäll bli mindre konjunkturkänsligt, för att såväl kvinnor som

män skall få arbete och för att ungdomarna skall få vidgade möjligheter

i sitt yrkesval. Nedläggning av industriföretag kan ofta skapa svåra

lokala problem som kräver lokaliseringspolitiska insatser. Från försvarssynpunkt

har lokaliseringsfrågorna även betydelse.

Utredningen hör lägga fram material, som är ägnat att från samhällsekonomiska

och företagsekonomiska synpunkter belysa förutsättningarna

för näringslivets lokalisering till olika delar av landet. På grundval

härav bör såvitt möjligt preciserade riktlinjer för lokaliseringsverksamheten

utarbetas. Rådgivnings- och upplysningsverksamheten och dess

utformning för framtiden bör övervägas. Möjligheterna och lämpligheten^

att genom olika positiva åtgärder stimulera företag att etablera

sig på orter, där detta från samhällets synpunkt anses angeläget, bör

prövas. Frågan om att genom lagstiftning påverka näringslivets lokalisering

bör undersökas.---

Det lokaliseringsarbete som hittills bedrivits har haft karaktären av

en försöksverksamhet. Till frågan om organisationen av verksamheten

bär slutlig ställning inte tagits. Utredningen bör även utreda och framlägga

förslag rörande lokaliseringsverksamhetens organisation.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande nr 20 år 1961

3

Departementschefen erinrade avslutningsvis i sina direktiv om att

näringslivets lokalisering vore av avgörande betydelse för bostadsbyggandet

och bebyggelseplaneringen och framhöll att samarbete borde

upptagas med utredningar, som behandlade sådana frågor, varvid då

närmast avsågs den i december 1959 tillsatta utredningen rörande vissa

bostadsfrågor m. m. I denna punkt vill utskottet även hänvisa till de

uttalanden som kommittén för näringslivets lokalisering gjort i sitt yttrande

över den av ovannämnda i riksdagens revisorers berättelse upptagna

punkten beträffande samhällsplaneringens organisation. Utredningen

framhåller sålunda bl. a. att behovet av en fastare organisation av den

centralt bedrivna planeringsverksamheten gör sig alltmer gällande och

anför vidare:

Kommittén kan för närvarande icke bedöma vilken organisationsform

som får anses vara mest ändamålsenlig. Problemet aktualiseras emellertid,

då kommittén skall ta ställning till frågan om lokaliseringsverksamhetens

inriktning och organisation. Med hänsyn till den samhälleliga

verksamhetens betydelse för förläggningen av det enskilda näringslivets

företag kan kommittén icke undgå att i detta sammanhang även pröva

hur lokaliseringsverksamheten skall samordnas med den planeringsverksamhet,

som bedrives av olika centrala myndigheter.

Även i ett annat avseende har vissa av de i motionerna berörda spörsmålen

blivit föremål för såväl riksdagens som Kungl. Maj :ts prövning.

I § 36 av riksdagens revisorers berättelse över 1958 års granskning upptogs

frågan om länsförvaltningens organisation till diskussion, varvid

vissa förslag till ändrad organisation framfördes i syfte att nå en bättre

samordning och effektivitet i arbetet. Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande

i ärendet att revisorernas framställning innehöll flera beaktansvärda

synpunkter och förslag. Utskottet ansåg emellertid tiden då ännu

inte vara inne för något ställningstagande till ifrågavarande problem och

begränsade sig till att för riksdagen omförmäla vad i ärendet förevarit.

Denna fråga har emellertid sedermera av Kungl. Maj :t upptagits till

prövning, och den 28 april innevarande år tillsattes en utredning angående

länsförvaltningen. I anförande till statsrådsprotokollet nämnda

dag framhöll chefen för inrikesdepartementet i fråga om utredningsarbetets

inriktning och omfattning hl. a. följande:

Över huvud måste största vikt fästas vid frågan om samordning både

inom de olika verksamhetsområdena i länsförvaltningen och mellan

dessa verksamhetsområden. Som speciellt betydelsefulla i detta hänseende

vill jag nämna samhällsplaneringen och byggnadsväsendet liksom

socialvården i vidsträckt mening samt den allmänna hälsovården

och vattenvården. På dessa områden råder för närv arande en viss splittring

i organisatoriskt avseende i länsförvaltningen, vilket har till följd att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1961

dubbelarbete förekommer varjämte ett stundom tungrott samråds- och

r.^}lss^r^aran^e e«J sällan måste tillgripas. Dubbla inspektionssystem

tillampas också på vissa områden. För att förbättra samordningen måste

en sadan organisation eftersträvas som tillgodoser både det allmännas

nytta och kommunernas och allmänhetens intresse av en fullgod service.

Även om angivna önskemål i flera fall med fördtel kan tillgodoses

genom anknytning till länsstyrelsen, torde i andra fall en sådan lösning

framstå som mindre önskvärd eller obehövlig, t. ex. med hänsyn till

verksamhetens art. Beträffande verksamhetsgrenar, som sålunda beiinnes

böra administreras av specialorgan, bör emellertid noggrant

undersökas i vad mån särskilda kontakt- och samordningslinjer med

andra verksamhetsgrenar måste skapas. Härvid bör eftersträvas att

samordning kan vinnas så rutinmässigt som möjligt. Även spörsmålet

om gemensamt utnyttjande av specialutbildad personal bör granskas.

I samband därmed kan även arbetsfördelningen mellan länsstyrelserna

och de fristående organen behöva överses i vissa avseenden. Särskilt

ter det sig önskvärt att samhällsplaneringens olika grenar får en mera

samordnad organisation.

Departementschefen framhåller vidare i sina direktiv behovet av att

utredningens arbete avvägs, samordnas eller synkroniseras med utredningar

som bedrivs av andra statliga kommittéer. Därvid nämns speciellt

kommittén för näringslivets lokalisering samt vidare bostadspolitiska

organisationskommittén, 1960 års jordbruksutredning, 1956 års eftervårdsutredning,

socialpolitiska kommittén, nykterhetsvårdsutredningen,

utredningen angående den regionala tillsyns- och rådgivningsverksamheten

på socialvårdens område samt uppbördsorganisationskommittén.

Enligt vad som här ovan framhållits bar de av motionärerna berörda

spörsmålen inom samhällsplaneringens område på olika sätt nyligen

varit eller kommer inom kort att bli föremål för riksdagens prövning

eller också ligger de för närvarande under utredning av för kort tid

sedan tillsatta statliga kommittéer. Utskottet finner därför motionärernas

önskemål i huvudsak redan vara tillgodosedda. Visserligen kommer

därvid de många skilda frågor som omnämnes i motionerna inte att

prövas av ett enda organ, vilket möjligen varit motionärernas tanke,

men utskottet har inte kunnat finna en sådan arbetsgång praktiskt

lämplig eller möjlig. Utskottet håller nämligen före att till sin art så

väsentligt olika problem är förknippade med t. ex. å ena sidan stadsplaneringen

och å andra sidan samhällets lokaliseringsverksamhet att

dessa frågor med fördel bör behandlas och utredas separat. En helt

annan sak är att det mellan dessa nämnda verksamheter föreligger flera

beröringspunkter. Denna omständighet medför behov av samråd och

viss samverkan mellan utredningar som arbetar på de olika områdena.

Så långt utskottet kunnat finna bar detta behov på ett tillfredsställande

sätt beaktats vid uppdragandet av riktlinjerna för kommittéernas arbete.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskollels utlåtande nr 20 år 1961

5

Vad slutligen beträffar motionärernas förslag rörande målsättningen

för samhällsplaneringen — att skapa bättre balans mellan å ena sidan

glesbygderna och å andra sidan storstäder och andra tätorter — har

denna fråga i viss mån tidigare besvarats av riksdagen. I utskottets

ovan omnämnda utlåtande från 1959 betonades sålunda att den begärda

utredningens uppgift borde vara att fastställa den allmänna målsättningen

för lokaliseringsverksamheten. Prövningen av målsättningen

skall enligt Kungl. Maj :ts direktiv ske förutsättningslöst. Att hemställa

bos Kungl. Maj :t att denna prövning inte skulle vara förutsättningslös

utan att ifrågavarande utredningsarbete i stället skulle bindas till det

av motionärerna antydda, och för övrigt föga preciserade syftet kan

enligt utskottets mening ej komma i fråga.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att motionerna 1: 489 och II: 574 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1961

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Aspling, Ståhle,

Gustaf Henry Hansson, Åke Larsson, Torsten Mattsson och Per-Olof

Hanson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Boija och

Hansson i Önnarp, fru Renström-Ingenäs, herrar Carlsson i Tibro, Lindahl,

fru Lindekvist och herr Nordgren.

Eklunds & Vasatryck, Sthlm 1961

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.