Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m., dels ock väckta motioner angående lättnader i valutaregleringen, m. m., samt angående en förutsättningslös prövning av behovet av en fortsatt reglering av kapitalrörelserna.
1961-04-25 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1961:24, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m., dels ock väckta motioner angående lättnader i valutaregleringen, m. m., samt angående en förutsättningslös prövning av behovet av en fortsatt reglering av kapitalrörelserna.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 2b år 1961
1
Nr 24
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med hemställan
om riksdagens samtycke till förordnande om
fortsatt valutareglering, m. m., dels ock väckta motioner
angående lättnader i valutaregleringen, m. m., samt
angående en förutsättningslös prövning av behovet av
en fortsatt reglering av kapitalrörelserna.
I en den 3 mars 1961 dagtecknad proposition, nr 112, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag,
dels begärt riksdagens samtycke till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 §
tredje stycket valutalagen förordnar, att vad i 2 § första stycket 1), 2) och
4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 § samma lag stadgas skall äga fortsatt
tillämpning under tiden från och med den 1 juli 1961 till och med den
30 juni 1962;
dels ock inhämtat riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § valutaförordningen
den 5 juni 1959 (nr 26b), så ock om fortsatt giltighet av samma
förordning.
Berörda förslag till förordning är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § valutaförordningen den 5 juni 1959
(nr 264), så ock om fortsatt giltighet av samma förordning
Härigenom förordnas, dels att 1 § valutaförordningen den 5 juni 1959
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att nämnda förordning,
vilken jämlikt förordning den 3 juni 1960 (nr 262) gäller till
och med den 30 juni 1961, i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1962.
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 8 samt. Nr 2b
2
Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1961
(Nuvarande lydelse)
1 §•
I denna---svenskt mynt.
Såsom bosatt bär i riket anses enligt
denna förordning, i vad angår
fysisk person, svensk medborgare
med fast bostad i Sverige, så ock
utlänning, som haft fast bostad i
Sverige sedan den 1 januari 1957.
Juridisk person skall anses vara bosatt
i det land, där styrelsen har sitt
säte eller, om styrelse icke finnes,
där huvudkontoret är beläget. Filial
för utländskt bolag eller för utländsk
ekonomisk förening, som med stöd
av särskilt tillstånd driver näring här
i riket, skall anses vara bosatt i Sverige.
(Föreslagen lydelse)
1 §•
1 denna--— svenskt mynt.
Såsom bosatt här i riket anses enligt
denna förordning, i vad angår
fysisk person, svensk medborgare
med fast bostad i Sverige, så ock utlänning,
som haft fast bostad i Sverige
sedan den 1 januari 1959. Juridisk
person skall anses vara bosatt
i det land, där styrelsen har sitt säte
eller, om styrelse icke finnes, där
huvudkontoret är beläget. Filial för
utländskt bolag eller för utländsk
ekonomisk förening, som med stöd
av särskilt tillstånd driver näring här
i riket, skall anses vara bosatt i Sverige.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till
tiden före ikraftträdandet.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen begäres riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt
valutareglering för tiden den 1 juli 1961—den 30 juni 1962. För riksdagens
yttrande framlägges i anslutning härtill förslag till bestämmelser om
fortsatt giltighet av valutaförordningen under samma tid. I samband härmed
föreslås viss jämkning av den tidpunkt, som är avgörande för här
bosatt utlännings ställning i valutahänseende.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de till
bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna I: 150 av herrar Gorthon
och Gösta Jacobsson samt II: 179 av herrar Bohman och Rydén angående
lättnader i valutaregleringen, m. m. och de likaledes likalydande motionerna
I: 361 av herr Gustaf Henry Hansson samt 11:420 av herr Regnéll m. fl.
angående en förutsättningslös prövning av behovet av en fortsatt reglering
av kapitalrörelserna.
I motionerna I: 150 och II: 179 har yrkats, att riksdagen måtte
A. uttala
1) att riksbanken vidtager lättnader i valutaregleringen genom såväl
generella dispenser som i avseende å uppgiftsskyldigheten m. m., allt i syfte
Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1961
3
att icke för kontroll- och statistiska ändamål betunga valutabanker, enskilda
personer och företag i vidare mån än som är oundgängligen nödvändigt;
2) att riksbanken i handhavandet av valutaregleringen utan dröjsmål
genomför lättnader i hindren för kapitalrörelser i den mån så är erforderligt
för att möjliggöra ett återtagande av de reservationer Sverige avgivit
till OEEC:s kapitalliberaliseringskod;
B. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att direktiven till den av Kungl.
Maj :t tillsatta valutautredningen ändras så att den i överensstämmelse med
vad bankoutskottet anfört i sitt utlåtande nr 22: 1960 kan ske helt förutsättningslöst.
I motionerna 1:361 och 11:420 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av direktiven för den
av Kungl. Maj :t tillsatta valutautredningen, att utredningen kan förutsättningslöst
pröva behovet av en fortsatt reglering av kapitalrörelserna.
Rörande de skäl som anförts till stöd för de i motionerna framställda yrkandena,
får utskottet hänvisa till motionerna II: 179 och II: 420.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovan nämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Gällande bestämmelser m. m., s. 3.
Bankofullmäktiges framställning, s. 7.
Remissyttrandena, s. 7.
Departementschefen, s. 8.
Utskottet
Enligt 1 § tredje stycket valutalagen kan Konungen med riksdagens samtycke
förordna om valutareglering då så prövas erforderligt för uppnående
av det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet,
eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden med utlandet. Sådant
förordnande, som lämnas för ett år i taget, innebär att vissa bestämmelser
i valutalagen sättes i kraft. Nu gällande förordnande omfattar
tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961. De erforderliga tillämpningsföreskrifterna
återfinnes i valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264).
Fullmäktige i riksbanken har hos Kungl. Maj:t hemställt om fortsatt
valutareglering för tiden den 1 juli 1961—30 juni 1962. Förordnandet
om fortsatt reglering bör enligt fullmäktiges mening omfatta samma lagrum
i valutalagen som det nu gällande förordnandet.
Den framtida utformningen av valutaregleringen i vårt land är för närvarande
föremål för utredning. I likhet med departementschefen är utskottet
i avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete för sin del berett förorda
att riksdagen ger sitt samtycke till fortsatt valutarcglering. Förordnandet
opaginerad Kontrollera mot PDF
-t Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1961
bör som hittills avse ett år. Utskottet har heller icke någon erinran mot att
förordnandet skall omfatta samma lagrum i valulalagen som för närvarande,
vilket överensstämmer med vad bankofullmäktige förordat.
Fullmäktige i riksbanken föreslår även att valutaförordningen förlänas
fortsatt giltighet i huvudsakligen oförändrat skick. I ett hänseende förordas
dock ändring i förordningen. Denna av departementschefen och remissinstanserna
tillstyrkta ändring innebär att den tidpunkt, från vilken en
utlänning skall ha haft fast bostad i Sverige för att enligt valutaförordningen
jämställas med här bosatt svensk medborgare, skall framflyttas från den 1
januari 1957 till den 1 januari 1959. Utskottet har icke någon erinran
häremot.
Vid föregående års riksdag hade utskottet, i samband med sin prövning
av frågan om fortsatt valutareglering, uppe till behandling vissa motionsvis
framförda förslag om att en utredning rörande valutaregleringen snarast
borde komma till stånd. I anledning därav förordade utskottet i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 22/1960, »att Kungl. Maj :t snarast möjligt
tillsätter en förutsättningslös utredning med uppgift att kartlägga betingelserna
för en anpassning av den svenska valutaregleringen till de ändrade
internationella förhållandena». Den begärda utredningen har sedermera tillsatts.
I direktiven för utredningen förutsättes behov föreligga av en fortsatt
valutareglering i fråga om kapitalbetalningar, varjämte -— till förhindrande
av missbruk — möjligheter anses böra finnas till kontroll även av
sådana betalningar som i och för sig ej är underkastade saklig reglering.
Utredningen är emellertid enligt direktiven oförhindrad att även analvsera
verkningarna under olika förutsättningar av att valutaregleringen totalt
avskaffas eller uppmjukas i enlighet med vissa vid 1960 års riksdag motionsledes
framställda yrkanden.
I de vid innevarande års riksdag väckta motioner, som ovan anges och
som utskottet i detta sammanhang förehaft till behandling, föreslås bl. a.
att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om sådan ändring av direktiven
för den tillsatta utredningen rörande valutaregleringen att denna kan förutsättningslöst
pröva behovet av en fortsatt reglering av kapitalrörelserna.
I anledning härav får utskottet framhålla att såvitt utskottet kunnat finna
är utredningen rörande valutaregleringen enligt de av Kungl. Maj:t meddelade
direktiven oförhindrad att verkställa de av riksdagen begärda utredningarna.
Då utskottet vidare informerats om att utredningen har för avsikt
att utreda icke bara de spörsmål som sammanhänger med en fortsatt valutareglering
utan även de problem som skulle aktualiseras vid ett slopande av
denna reglering, anser utskottet motionerna i förevarande del ej påkalla
någon riksdagens åtgärd.
I motionerna I: 150 och II: 179 framställs även yrkanden som dels avser
lättnader i uppgiftsskyldigheten och dels tar sikte på åtgärder för att möjliggöra
ett återtagande av de reservationer Sverige avgivit till OEEC:s kapi
-
Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1961
5
talliberaliseringskod. Vad det förstnämnda förslaget beträffar kan utskottet
instämma i det av motionärerna uttalade önskemålet att de som berörs av
valutaregleringen icke för kontroll- och statistiska ändamål betungas i vidare
mån som är oundgängligen nödvändigt. Utskottet har av de upplysningar
det inhämtat funnit att valutastyrelsen vid handhavandet av regleringen fortlöpande
söker beakta olika möjligheter att förenkla uppgifts- och kontrollförfarandet.
För kort tid sedan genomfördes även betydande förenklingar
i detta hänseende. Då utskottet förutsätter att valutamyndigheterna
även i fortsättningen har sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor finner
utskottet anledning ej föreligga att tillstyrka motionärernas förslag i
förevarande avseende.
Vad så angår det yrkande som berör de av Sverige avgivna reservationerna
till OEEC:s kapitalliberaliseringskod anser utskottet att ett ställningstagande
från utskottets sida till de frågor, vilka är förknippade med dessa
reservationer, lämpligen bör anstå tills utredningen rörande valutaregleringen
behandlat ifrågavarande problem och redovisat resultaten av sitt arbete.
Ett sådant inväntande av utredningsresultaten torde, enligt utskottets
mening, utan olägenhet kunna ske då utskottet utgår ifrån att valutamyndigheterna
vid handhavandet av regleringen kommer att tillvarata de möjligheter
till lättnader för internationella kapitalbetalningar som kan yppa
sig. Utskottet vill beträffande den fördragsmässiga sidan av det nu berörda
yrkandet erinra om de förhandlingar kring liberaliseringsfrågan som förs
i samband med bildandet av OECD. Såsom framgår av propositionen nr 127
till innevarande riksdag råder principiell enighet mellan de förhandlande
staterna om att OEEC-bestämmelserna angående liberalisering efter viss
omarbetning skall överföras till OECD men några definitiva förslag angående
den fortsatta verksamheten på området för osynliga transaktioner och
kapitalrörelser har ännu ej kunnat läggas fram.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen måtte
A. samtycka till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad i den föreliggande propositionen förordats;
B.
vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget
till valutaförordning i skrivelse till Kungl. Maj :t som
sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört;
II. att motionerna 1: 301 och II: 420 samt motionerna 1: 150
och II: 179, såvitt i sistnämnda fall avses motionärernas yrkande
under B., icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
III.
att motionerna I: 150 och II: 179 i vad de avser uppgiftslämnandet
inom valutaregleringen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
6
Bankoutskottets utlåtande nr 2i år 1961
IV. att motionerna I: 150 och II: 179 i vad de avser reservationer
till OEEC:s kapitalliberaliseringskod måtte anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 25 april 1961
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Aspling,
Nils Theodor Larsson, Gustaf Henry Hansson och Palm;
från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Persson
i Appuna och Hansson i Önnarp, fru Renström-Ingenäs, herrar Carlsson
i Tibro, Larsson i Umeå och Nordgren.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61
104527
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:215 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kunql Maj.-ts proposition a1 i texten