Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäld skontorets styrelse och jörvaltning.

1961-03-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1961:7, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäld skontorets styrelse och jörvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961

1

Nr 7

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäld skontorets styrelse och jörvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande

samt myntväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och

industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden

med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll

för tiden från och med den 10 januari 1960, intill vilken dag ansvarsfrihet

beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens

revisorer avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd

och förvaltning under år 1959, dels ock fullmäktiges med utskottets

memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1960, ävensom de redogörelser,

som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å

dessa kontors förvaltning under samma år.

Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda

redogörelser för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba och

vid riksbankens sedeltryckeri under år 1960.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig

utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa

till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1960 har riksbanken erhållit

en nettovinst av 194 632 673 kronor 90 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

] — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 8 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961

För den granskning av riksgäld skontorets styrelse och förvaltning, som

åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av

dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i

riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1960, intill vilken dag ansvarsfrihet

tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut

och åtgärder, till och med den 9 januari 1961, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och

förvaltning för tiden 1 juli 1959—30 juni 1960, dels ock fullmäktiges med

utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1961 års riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

l:o) Penning- och valutapolitiken

Konjunktursituationen i Sverige under 1960, kännetecknad av hög sysselsättning

och — med bortseende från de av omsättningsskatten föranledda

höjningarna — av i stort sett stabila priser får ses mot en internationell

bakgrund. Den förbättring i konjunkturen som både för Nordamerikas och

Västeuropas del inträdde under 1959 och som via exporten även påverkade

utvecklingen i Sverige har i Europa fortsatt och förstärkts. Inom vissa

länder har tecken på ett begynnande efterfrågeöverskott framträtt. De

svenska exportnäringarna har stimulerats av denna utveckling. I början av

konjunkturuppgången var det främst skogs- och järnindustrierna som fick

känning av den stigande utlandsefterfrågan, men under 1960 kom expansionen

att mer beröra verkstads- och stålprodukter. Några starkare tendenser

till internationella prisstegringar har dock inte åtföljt den ökade aktiviteten

på de utländska marknaderna. Detta sammanhänger bland annat med

att den amerikanska ekonomien under året företett vissa stagnationstendenser.

Utvecklingen där mot en viss ökning i arbetslöshet och ledig produktionskapacitet

har utövat ett dämpande inflytande på priserna på de

internationella marknaderna. Till detta kommer att råvarupriserna på grund

av ökad produktionskapacitet och goda skördar i producentländerna varit

stabila eller något fallande.

Med den olika konjunktursituation som rått i Nordamerika och Västeuropa

har den ekonomiska politiken givetvis även kommit att uppvisa

betydande skillnader. Medan en viss lättnad i penning- och finanspolitiken,

manifesterad bland annat i upprepade räntesänkningar, skett i Förenta

staterna, har i Västeupropa de ekonomiskt politiska åtgärderna gått i skärpande

riktning. De på så sätt ökade räntemarginalerna anses ha medverkat

till en ökad utströmning av guld och valutor från Amerika till Västeuropa.

Kapitalströmmen sökte sig främst till Västtyskland, Schweiz och Storbritannien.

För att hålla inflödet av »korta pengar» under kontroll infördes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961 3

främst i Västtyskland under sommaren och hösten vissa spärrar. På hösten

kom också en rad diskontosänkningar.

För den svenska ekonomien har som nämnts exporten även under 1960

expanderat starkt. För flertalet större varugrupper har utförselsiffrorna stigit

betydligt, och totalt beräknas exportens volym ha ökat med drygt 13

procent under 1960. Lagerutvecklingen synes ha utgjort ett annat viktigt

efterfrågeökande moment då efter en lageravveckling under 1959 följde en

uppbyggnad av lagren sistlidna år. Investeringarna har även fortsatt att

stiga om än avgjort mindre än tidigare år. Detsamma gäller om den privata

konsumtionen, vars tillväxt under 1960 var blott cirka hälften så stark som

under åren 1958—1959. Till den förhållandevis ringa ökningen bidrar i

detta senare fall den återhållsamhet, som under den tidigare delen av året

präglade konsumenternas inköp av främst varaktiga konsumtionsvaror och

vilken följde efter den accentuerade köprushen i slutet av 1959 inför den

allmänna varuskattens införande. Under senare delen av 1960 visade konsumtionsefterfrågan

en mer markerad uppgångstendens.

Efterfrågeökningen resulterade i en markant uppgång av importen under

1960. Införselns volym steg sålunda med upp emot 18 procent. Den inhemska

produktionen fortsatte sin stigande tendens från 1958—1959 om än

ökningstakten (cirka 4 procent) under 1960 blev något lägre än tidigare.

Avsaktningen torde ha sammanhängt med att tidigare ledig kapacitet efter

hand började bli till fullo utnyttjad, och under senare delen av året gjorde

sig viss kapacitetsbrist och knapphet på arbetskraft alltmera märkbara.

Handelsbalansens saldo visade under 1960 ett betydligt större underskott

än 1959, beroende på att importen ökade mer än exporten vad volymsiffror

beträffar. Prisstegringar skedde på såväl införsel- som utförselsidan. Uppgången

var visserligen något större för exportprisernas del men uppvägde

dock inte skillnaden i volymutveckling. Även om sjöfartsnetto och kapitaltransaktioner

något förändrades i positiv riktning blev resultatet beträffande

valutaställningen en utströmning av guld och valutor under 1960 om

cirka 160 miljoner mot en förstärkning av valutareserven 1959 om upp

emot 60 miljoner.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige föregående år gav anledning till

en mer restriktiv ekonomisk politik. Den allmänna varuskatten infördes vid

1960 års ingång. I förening med den ökning av de direkta skatterna som

de stigande inkomsterna i samhället gav upphov till ledde denna förstärkning

av statsbudgetens inkomstsida till att totalbudgetens underskott för

1960/61 beräknas bli avsevärt mindre än 1959/60. Bortsett från omsättningsskattens

införande har tonvikten inom åtstramningspolitiken legat på

den penning- och kreditmarknadspolitiska sidan.

Med anledning av den situation som rådde på penning- och kreditmarknaden

vid slutet av 1959, kännetecknad av en mycket hög likviditet,

samtidigt som expansionstendenserna var starkt framträdande inom ekono
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961

micn, framhöll utskottet i sitt utlåtande om riksbankens och riksgäldskontorets

förvaltning föregående år, att betydande risker för rubbningar av den

samhällsekonomiska balansen då förelåg. Utskottet vill nu anmäla sin tillfredsställelse

över att de påtalade riskerna motverkats i så stor utsträckning

genom generellt verkande penning- och kreditmarknadspolitiska medel. Den

rörlighet och smidiga anpassning till marknadsförhållandena som präglat

räntepolitiken under 1960 anser utskottet ha haft stor betydelse för de

resultat som uppnåtts. Visserligen har betalningsmedelstillgången på marknaden

och kreditgivningen till näringslivet ökat i viss utsträckning, men

väsentligt är att utrymmet för en fortsatt snabb kreditexpansion starkt

begränsats. Utvecklingen mot en stramare penningmarknad kan till stor del

sättas i samband med att statliga lån i ökad utsträckning kunnat långfristigt

placeras utanför affärsbankerna. I detta sammanhang vid utskottet

även framhålla värdet av gjorda strävanden att vidga marknaden för skattkammarväxlar

och obligationslån. Enligt utskottets mening uppmuntrar

erfarenheterna från föregående år till fortsatta ansträngningar på detta område.

De försök, som gjorts att utnyttja det ändrade läget på obligationsmarknaden

för att åstadkomma en reducering av emissionskön och för att

skapa en större rörelsefrihet på detta område, har utskottet med intresse

noterat och utskottet vill i det sammanhanget uttala önskvärdheten av att

dessa försök fortsätts och förstärks.

Genom den antydda utformningen av penning- och kreditmarknadspolitiken

har förutsättningarna att motverka inflatoriska störningar, som kan

förväntas under 1961, väsentligt förbättrats. Den stora tillgång på likvida

medel som fanns inom affärsbankerna vid slutet av 1959 har under 1960

drastiskt reducerats. Sålunda har en nedgång i likvida tillgångar om cirka

830 miljoner kronor där ägt rum. Observeras bör att årssiffran starkt påverkats

av den speciella köprushen i december 1959. En i viss mån riktigare

bild av utvecklingen erhålls om man utgår från läget sista november, varvid

likviditetsminskningen blir 1,6 miljard kronor. Genom dessa förändringar

har affärsbankerna under året i ökad utsträckning behövt upptaga lån i

riksbanken. De främsta bidragande orsakerna till nedgången i banklikviditeten

har varit den starkt ökade statliga upplåningen utanför affärsbankerna

samt företagens insättning av medel i investeringsfonder i riksbanken.

Vidare bör här nämnas nedgången i valutareserven och minskningen

av det statliga utgiftsöverskottet.

Riksbankens innehav av guld och valutor steg under året med cirka 270

miljoner kronor och dess innehav av svenska och företrädesvis då statliga

värdepapper ökade med omkring 1,1 miljard. 1 och för sig kunde en så

starkt ökad statlig upplåning i riksbanken te sig mindre gynnsam, men den

får ses mot bakgrunden av det förhållandet, att medel, som eljest skulle ha

bildat ett likviditetstillskott på marknaden, i stor utsträckning dragits in

till riksbanken genom företagens insättningar på investeringskonto. Så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961

lunda har av denna anledning riksbankens skulder ökat med cirka 850 miljoner

kronor. Resultatet av förändringarna på tillgångs- och skuldsidorna

svarar mot en ökning i marknadstillgången på betalningsmedel på något

över 300 miljoner kronor.

Riksbankens diskonto höjdes den 15 januari 1960 från 4 V2 procent till

5 procent. I samband därmed skärptes likviditetskvoterna för affärsbankerna.

Likaså skedde då en ändring av rekommendationerna till sparbanker

och centralkassor beträffande deras utlåning i åtstramande riktning.

Höjningen av diskontot återverkade på räntesatserna för de obligationslån

som sedermera emitterades av t. ex. stadshypoteks- och bostadskreditkassorna.

I den så ändrade ränte- och marknadssituationen kunde staten

emittera ett 15-årigt obligationslån till 5 Va procent ränta, som inbringade

nära 1,1 miljard kronor. Emissionen innebar en omfördelning av statsskulden

från kortfristig upplåning i affärbanker och postsparbank till långfristig

placering i betydande utsträckning på kapitalmarknaden. Även under

resten av året har statsupplaningen i möjligaste man inriktats pa kapitalanskaffning

utanför banksystemet. I juni erbjöds salunda företag att köpa

korta obligationer samt skattkammarväxlar med högst ett års löptid och

en ränta, som något översteg den högsta inlåningsräntan i bankerna. Och

under de sista månaderna av 1960 emitterade riksgäldskontoret i syfte att

stimulera och popularisera det personliga obligationssparandet en ny form

av sparobligationer speciellt avpassade för en bredare allmänhet. Det nya

lånet — benämnt Spar 60 — omfattar obligationer utställda i valörer om

100, 500, 1 000 och 5 000 kronor och får köpas endast av fysiska personer.

Det inlöses efter 7 V* år med ett belopp motsvarande 150 procent av inköpspriset,

vilket innebär en genomsnittlig arlig förräntning av 5,55 procent.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.

2:o) Protokoll och berättelser

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från

utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för ar 1959 har riksdagens

revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de för sin del ansage,

att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.

1 enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961

tionen vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd,

styrelse och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för

sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken

dels för förvaltningen under år 1959 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels

ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i

fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 19G0

till och med den 9 januari innevarande år.

4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret

Riksdagens revisorer har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte

beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret för den tid revisionen omfattat.

Revisorerna har till granskning upptagit frågan om tryckningen av obligationer

och därvid framhållit, att enligt den för riksgäldskontoret fastställda

tjänstgöringsordningen sådan tryckning skall, där ej fullmäktige för

särskilda fall annorlunda bestämmer, ske på riksbankens sedeltryckeri.

Enligt vad revisorerna inhämtat har någon sådan tryckning icke förekommit

på sedeltryckeriet under de tre senaste budgetåren utan i stället ett

privat tryckeri anlitats. Anledningen härtill anges vara, att sedeltryckeriet

för tryckning av obligationer av nuvarande typ nödgas förbehålla sig relativt

lång leveranstid samt att dess maskinpark mindre väl lämpar sig

härför. Under förutsättning att obligationerna ändrades på visst sätt skulle

emellertid sedeltryckeriet kunna framställa obligationerna med sin nuvarande

utrustning. Med hänsyn till kostnaderna för obligationstrycket —

under den nyss angivna tidsperioden uppgående till 0,5 miljon kronor —

förordar revisorerna, att överläggningar upptas mellan riksgäldskontoret

och sedeltryckeriet om möjligheterna att nedbringa kostnaderna genom att

sedeltryckeriet övertar tryckningen av obligationerna.

I anledning av revisorernas förevarande berättelse har fullmäktige i riksgäldskontoret

den 4 januari 1961 avgivit ett till riksdagen ställt yttrande.

Fullmäktige framhåller, att alla statsränteobligationer, d. v. s. av riksgäldskontoret

utgivna obligationer med undantag av premieobligationer, sedan en

lång följd av år tryckts på sedeltryckeriet och att revisorernas uttalande därför

torde ha avseende på premieobligationslånen, av vilka endast det s. k.

bostadspremielånet (av år 1955) och de båda skattepremielånen (av åren

1956 och 1957) tryckts på nämnda tryckeri. Fullmäktige uttalar vidare att

sedeltryckeriet med nuvarande maskinpark och tekniska utrustning i övrigt

icke haft möjlighet att tillgodose de krav i fråga om säkerhet, leveranstider,

kvalitet beträffande papper m. m. som måste ställas vid tryckningen av

premieobligationer. I händelse av ändrade förutsättningar härutinnan kom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961

7

mer, anför fullmäktige, sedeltryckeriet givetvis att beredas tillfälle att

biträda med tryckningen av premieobligationerna, därest detta kan ske

utan ökning av tryckningskostnaderna.

Vad sålunda förevarit ger icke bankoutskottet anledning till annat uttalande

än att utskottet förutsätter, att liksom hittills de ekonomiska synpunkterna

i förening med ovan angivna krav på obligationstrycket i skilda

hänseenden skall vara utslagsgivande för var tryckningen äger rum. Därest

möjligheter yppas att med tillgodoseende av nu nämnda synpunkter låta

sedeltryckeriet överta obligationstrycket bör detta, såsom också fullmäktige

framhåller, leda till att så sker.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för

sin del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade

förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli

1959—30 juni 1960 än även för alla beslut och åtgärder,

som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och

med den 10 januari 1960 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 7 mars 1961

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Ståhle,

Gustaf Henry Hansson, Åke Larsson, Torsten Mattsson och Fagerström;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Boija,

Regnéll och Hansson i Önnarp, fru Renström-Tngenäs, herrar Carlsson i

Tibro och Hagnell.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961

Särskilt yttrande

av herrar Torsten Mattsson och Hansson i Önnarp.

Penning- och kreditmarknadspolitiken har i allmänhet ansetts innebära

möjligheter att genom generellt verkande åtgärder styra den ekonomiska

utvecklingen. Allmänt har detta slag av ekonomisk politik ansetts ha en

sådan rörlighet och smidighet i tillämpningen, att en snabb anpassning efter

det aktuella konjunkturläget möjliggöres.

En ovillkorlig förutsättning för att så skulle vara fallet är att‘penningoch

kreditmarknadspolitiken får verka i hela sin vidd inom en fri ekonomi.

Konsekvenserna av en sådan politik har man emellertid inte varit beredd

att taga. Därom vittnar prioritetsförfarandet, vilket innebär att endast

cirka 2 /r, av kapitalmarknaden påverkas direkt av penningpolitiska åtgärder.

Den prioriterade sektorn har inte endast förtursrätt till krediterna utan

den är även avskärmad från räntepolitikens verkningar. Följden härav har

blivit, att den mindre, icke prioriterade sektorn, som inrymmer bland annat

ett stort antal skuldsatta småföretagare, drabbats hårt av åtgärder, avsedda

att tjäna en allmän ekonomisk stabilitet. Det för närvarande höga

ränteläget accentuerar särskilt detta förhållande.

Den s. k. rörliga räntepolitiken har hittills i praktiken kännetecknats av

endast höjda räntor. Den fyller enligt vår mening inte sin funktion som

rörligt och smidigt styrningsmedel i sin nu tillämpade men begränsade omfattning

så som den kunde ha gjort, om den fått verka som ett generellt

medel över hela fältet. Räntepolitikens stabiliserande betydelse beskäres i

samma grad som den sålunda hindras att verka. Som konjunkturpolitiskt

medel kan räntepolitiken numera inte alls tillmätas samma betydelse som

under tidigare skeden, bland annat på grund av att den inte får verka över

hela fältet. Med hänsyn härtill och till konsekvenserna för den icke prioriterade

sektorn, främst småföretagargrupperna, bör räntepolitiken tillämpas

försiktigare än vad som nu sker. Vid utformningen av den ekonomiska

politiken är det enligt vår mening angeläget, att räntesänkning snarast

möjligt åstadkommes, till vilken fråga utskottet emellertid har att taga

ställning i senare sammanhang.

Ivar Hteggströms Boktryckeri AB • Stockholm 19G1

610536

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:116 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
  2. Rskr. 1961:117 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten