Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågor om vissa allmänna handlingars offentlighet. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels de likalydande motionerna nr 174 i första kammaren av herr Hilding och nr 203 i andra kammaren av herr Enskog, dels ock de likalydande motionerna nr 383 i första kammaren av herr Kaijser och nr 444 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
1961-02-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1961:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av frågor om vissa allmänna handlingars offentlighet. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels de likalydande motionerna nr 174 i första kammaren av herr Hilding och nr 203 i andra kammaren av herr Enskog, dels ock de likalydande motionerna nr 383 i första kammaren av herr Kaijser och nr 444 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
Dokumentets text
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1961
Nr 5
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående utredning av frågor om vissa allmänna
handlingars offentlighet.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels
de likalydande motionerna nr 174 i första kammaren av herr Hilding och nr
203 i andra kammaren av herr Enskog, dels ock de likalydande motionerna
nr 383 i första kammaren av herr Kaijser och nr 444 i andra kammaren av
herr Bohman m. fl.
I motionerna I: 174 och II: 203 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om rätt för anbudsgivare att närvara
vid öppnandet av anbud på större offentliga entreprenadarbeten utredes.
I motionerna 1: 383 och II: 444 föreslås, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om sådan komplettering av direktiven till offentlighetsutredningen,
att även frågan rörande sekretessbeläggning av planärenden
tages upp till behandling av utredningen.
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet hänvisa till vederbörande motioner.
Vad först beträffar frågan om rätt för anbudsgivare att närvara vid öppnandet
av anbud i offentliga upphandlings- och entreprenadärenden är att
märka bestämmelsen i 34 § första stycket lagen om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen):
Handlingar i ärenden angående förvärv, avyttrande eller upplåtelse av
egendom eller annat, som myndighet äger förvalta, eller angående utförande
av arbete för myndighets behov annorledes än genom dess egen eller annan
myndighets personal må icke, utan tillstånd av den myndighet som handlägger
ärendet, utlämnas innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts.
Angår ärendet upphandling eller utförande av arbete för statens räkning eller
försäljning av staten tillhörig lös egendom, skall likväl iakttagas, att i
stadgad ordning infordrade och inkomna anbud, så ock andra handlingar
som kunna tjäna till upplysning i vad mån anbud i ärendet infordrats eller
avgivits eller som eljest avse dylika anbud, icke före nämnda tidpunkt må
utlämnas i vidare mån än för prövning av anbud finnes nödvändigt eller
begäran om anbuds utbekommande framställes av anbudsgivaren.
Enligt andra stycket i samma paragraf äger vederbörande myndighet, då
anledning därtill föreligger, besluta, att handlingar, som i första stycket av
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1961
9
ses, även efter där angiven tidpunkt ej må utan myndighetens tillstånd utlämnas.
I de fall, då för handlingars utlämnande erfordras tillstånd av annan
statsmyndighet än sådan som hör till eller lyder under riksdagen, äger enligt
37 § sekretesslagen Konungen utan hinder därav förordna om utlämnande.
Kungl. Maj :ts förordnande torde ej behöva avse en viss bestämd
handling utan kunna ha generell form.
Ytterligare bestämmelser givas i kungörelsen den 6 juni 1952 om upphandling
och arbeten för statens behov in. m. I kungörelsens 3 § hänvisas
i fråga om hemlighållande av handling enligt kungörelsen till vad i sekretesslagen
är stadgat, öppnande av anbud vid upphandling (§ 12), byggnadsoch
anläggningsarbeten (§42) samt försäljning av staten tillhörig lös egendom
(§ 77) skall ske vid förrättning, vari minst tre personer deltaga. På
begäran av anbudsgivare äger en av vederbörande handelskammare för ändamålet
auktoriserad, opartisk person närvara, men i övrigt må icke någon
tillåtas närvara vid förrättningen.
Under förarbetena till 1952 års upphandlingskungörelse framställde såväl
Sveriges industriförbund som Svenska byggnadsentreprenörföreningen önskemål,
att anbudsgivare skulle beredas tillfälle närvara vid anbudsöppnandet.
Såsom skäl härför anfördes bland annat, att deras närvaro skulle utgöra
en garanti för att avgivna anbud tolkades och bedömdes på av anbudsgivarna
avsett sätt. Anordningen vore vidare ägnad att stärka förtroendet
för de upphandlande myndigheterna varjämte det vore av stort värde för anbudsgivarna
att redan på ett tidigt stadium erhålla kännedom om utsikterna
att ifrågakomma vid anbudsprövningen. 1946 års upphandlingssakkunniga
funno dock i sitt betänkande (SOU 1951: 18, s. 47) ej skäl frångå dittillsvarande
ordning, enligt vilken anbudsgivare ej fingo närvara vid anbudsöppnandet.
I motionerna I: 174 och 11:203 upptages sistnämnda spörsmål på nytt.
Motionärerna anföra att den gällande bestämmelsen i sekretesslagen § 34
medför bl. a. att en entreprenadfirma som lämnat in ett anbud på ett större
anläggningsarbete inte vet eller ens anar om den egna firman kan komma
i fråga för arbetet förrän avtal slutits. Härigenom nödgas ofta anbudsgivaren
under den tid, då anbudet är bindande, hålla viss arbetskraft och utrustning
disponibla för att med kort varsel kunna igångsätta arbetena om
anbudet skulle bli antaget. Visar det sig att anbudet inte blir antaget, skulle
företagets resurser sannolikt ha kunnat användas mera rationellt om besked
om de olika anbudens förhållande till varandra kunnat erhållas redan
i samband med anbudens öppnande. Det framhålles vidare i motionerna, att
i Danmark den ordning gäller, att anbudsgivare vid dylika arbeten få närvara
då anbuden öppnas.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1961
Vad härefter gäller planärenden stadgas i 8 § sekretesslagen:
Hos myndighet upprättade handlingar i ärende angående uppgörande av
ny eller ändrad stadsplan må ej utan tillstånd av myndighet som handlägger
ärendet utlämnas, förrän förslag till stadsplan blivit tillgängligt för
granskning enligt vad därom särskilt är stadgat. Såvitt angår hos myndighet
i dylikt ärende upprättade handlingar med beräkningar av fastighetsvärden,
äger myndighet som handlägger ärendet besluta, att sådan handling
ej heller efter nämnda tidpunkt må utan myndighetens tillstånd utlämnas;
dock att handling ej må hemlighållas längre än till dess stadsplan blivit
genomförd eller tjugu år förflutit från handlingens datum.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
generalplan så ock med avseende å utomplansbestämmelser för städer och
stadsliknande samhällen.
I det betänkande rörande allmänna handlingars offentlighet, som avgavs
av tillkallade sakkunniga den 14 januari 1935 (SOU 1935: 5), anfördes som
motiv för det återgivna stadgandet, att — förutom beräkningar angående
fastigheters värde — även andra handlingar i stadsplaneärenden behövde
hemlighållas, framför allt själva utkasten till stadsplan och andra handlingar,
av vilka framginge huru stadsplanen tänktes utformad. Ett för tidigt
offentliggörande av sådana handlingar skulle kunna gynna spekulationer på
kommunens bekostnad och omöjliggöra stadsplanens genomförande. Den allmänna
regeln i tryckfrihetsförordningen, nämligen enligt nu gällande lydelse
bestämmelsen i 2 kap. 5 §, att vissa handlingar ej skola anses upprättade
—- och därmed ej heller vara offentliga — förrän det ärende, till vilket de
hänföra sig, blivit av myndigheten slutbehandlat, ansågs av de sakkunniga
i många fall utgöra tillräckligt skydd både beträffande beräkningar av fastighetsvärden
och övriga handlingar i stadsplaneärenden. I en del fall _
särskilt i de större städerna — erfordrades emellertid för ärendets beredning
att handlingarna överlämnades till annan kommunalmyndighet äö
den som handhade uppgörandet av stadsplanen, och därvid skulle offentlighet
intrada, om ej särskild sekretessbestämmelse funnes. Närmast med
hänsyn härtill hade de sakkunniga framlagt sitt förslag till nu ifrågavarande
paragraf i sekretesslagen.
I motonerna I: 383 och II: 444 hänvisas till ett uttalande av en delegation
inom byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen i ett år 1954 avgivet belänf^nyelsen
av stadssamhällenas bebyggelse, »Saneringsf rågan»
tbUL 1954:31). Delegationen hävdade i betänkandet (s. 129), att hemlighållande
av saneringsprogrammets innebörd i största möjliga utsträckning
borde undvikas. Okunnighet bland markägare och byggnadsföretagare om
kommunens planer kunde ge upphov till markspekulation och irrationella
fastighetsvardestegringar av långt svårare art än som uppkommit om markagarna
och byggnadsföretagarna bibringats en realistisk uppfattning om
saneringens förutsättningar och programmet för dess genomförande. Denna
uppfattning vann anslutning i flera remissyttranden. Bl. a. framhöll Stock
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1961
11
holms handelskammare att det icke vore möjligt att helt hemlighålla ett på
gående stadsplanearbete. Från en mindre krets kommunala förtroendemän
kunde lätt sprida sig uppgifter om den blivande stadsplanen, vilket gåve
ett fåtal initierade möjligheter att bedriva en osund spekulation på väntade
planvärdestegringar. En öppen debatt rörande de för näringslivet, fastighetsägarna
och allmänheten betydelsefulla stadsplane- och saneringsproblemen
vore enligt handelskammarens mening ägnad att främja en sund saneringsverksamhet.
Motionärerna förklara sig dela denna uppfattning och anföra ytterligare:
Det undantag från principen om allmänna handlingars offentlighet som här
föreskrivits är till sin natur tveksamt och kan knappast sägas motsvara ett
verkligt legitimt behov. På många håll anses det rutinmässiga hemligstämplandet
av handlingarna i stadsplaneärenden till och med vara ägnat att motverka
sekretessbestämmelsernas syfte. Enligt vår mening är planärendenas
offentlighet en fråga av stor betydelse. Stadsplaneverksamheten i en kommun
angår alla som där har sin verksamhet eller bostad. Den bör betraktas
som en sådan allmän angelägenhet, i vilken en så stor krets av kommunens
medlemmar som möjligt bör ta del. Upprättade stadsplaneskisser bör alltså
på ett tidigt stadium göras till föremål för debatt; den offentliga belysning
som på detta sätt kan ges åt stadsplaneproblemen stärker intresset för stadsplanefrågorna
och bör vara ägnad att ge fackmännen värdefulla impulser.
Det nuvarande systemet med i regel sekretessbelagda planförslag minskar
allmänhetens intresse för planfrågorna. Då stadsplanerna väl lamnas ut till
offentlig granskning, har i regel arbetet drivits så långt, att de enskilda kommunmedlemmarnas
möjligheter att genom opinionsyttringar eller på annat
sätt påverka ärendenas avgörande äro ytterst begränsade.
Utskottet. Efter framställning av riksdagen år 1957 (konstitutionsutskottets
utlåtande nr 4) tillkallades enligt Kungl. Majt:s bemyndigande den 3
juni 1960 en utredning för översyn av lagstiftningen om allmänna handlingars
offentlighet och därmed sammanhängande frågor mot bakgrunden
av de ändrade samhällsförhållandena och den erfarenhet som vunnits, den
s. k. offentlighetskommittén. Bland de problem, som av olika anledningar
aktualiserats och som torde få uppmärksammas vid utredningen, nämnes i
direktiven för kommittén utom andra jämväl frågan om sekretessen vid
upphandling och arbeten för statens behov. Frågan om sekretessbeläggning
av kommunala planärenden nämnes väl icke särskilt i direktiven för utredningen
och kan måhända delvis sägas tillhöra det i byggnadsstadgan intagna
regelkomplexet rörande handläggningen av planärenden. Emellertid föreligger
enligt direktiven ej hinder för utredningen att, i den mån anledning
därtill förekommer, upptaga frågor som ej direkt avser sekretesslagstiftningen
men som på ett eller annat sätt äger samband med denna. Utskottet
har också inhämtat, att det ingår i offentlighetskommitténs uppdrag att
verkställa en fullständig genomgång även av de sekretessfrågor, som beröra
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1961
kommunerna. Ett av spörsmålen i detta avseende rör förfarandet i planärenden.
Under hänvisning till att de i motionerna väckta spörsmålen sålunda
redan äro föremål för utredning får utskottet avstyrka bifall till de i motionerna
framställda yrkandena. Utskottet hemställer alltså,
att motionerna
1) I: 174 och II: 203; samt
! bn:;- 2) I: 383 och 11:444 - J idb;;:.-! ,^i-. • ••• v
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. v
Stockholm den 23 februari 1961 <: jjchu-.i;
- ^ . iPå konstitutionsutskottets vägnar: ; ''
BENGT ELMGREN ''
... o;7>''.K’. "Wl i: Al • . *'' ''• : ''!■ ■v .V i U ii . V . "}. ... .
. / . , . Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Ollén*, Olsén,
Sveningsson, Erik Olsson, Dahl, Hilding och Harald Pettersson*; samt
från. andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping,
vmi Fnesen , Magnusson i Tumhult, Adamsson, Larsson i Luttra, Bengtsson
i Halmstad, Hammar, Andersson i Billingsfors och Hedin*.
* Ej närvarande vid justeringen.
610316 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.