Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pension eller understöd åt vissa personer. l:o) Fru Nina Langlet.
1961-05-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1961:101, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pension eller understöd åt vissa personer. l:o) Fru Nina Langlet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1961
1
Nr 101
Utlåtande i anledning au väckta motioner om pension eller understöd
åt vissa personer.
(5:e avel.)
Statsutskottet får härmed avge utlåtande i anledning av väckta motioner
om beredande av pension eller understöd åt vissa personer.
l:o) Fru Nina Langlet. I motionen 11:535 hemställer herr Rimmerfors,
att riksdagen måtte besluta att till lektor Valdemar Langlets efterlämnade
maka, fru Nina Langlet, utgiva en årlig pension med ett belopp, som riksdagen
kan finna skäligt.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av statskontoret, som anfört följande.
I de till 1951 års riksdag väckta motionerna angående pension åt makarna
Langlet framhölls, förutom lektorn Langlets insatser i humanitetens
tjänst, jämväl den av hans maka utövade hjälpverksamheten. Statskontoret
har under hand inhämtat, att fru Langlet, som är sjuklig, helt är beroende
för sitt uppehälle av de pensionsförmåner, av vilka hon kan komma
i åtnjutande. Med hänsyn till omständigheterna synes det därför skäligt, att
änkefru Langlet får rätt till pension. Riksdagen har tidigare tilldelat änka
efter person, vilken tillerkänts s. k. honnörspension, årlig pension av 2 400
kronor för år intill den månad, varunder hon fyllt 67 år, och 1 404 kronor
för år för tiden därefter, ävensom rörliga tilläggsförmåner, beräknade å det
högre beloppet. Framhållas må dock att honnörspensionen i dessa fall varit
bestämd till 4 008 kronor under det att Valdemar Langlet erhöll 2 400 kronor
för år i grundpension. Med beaktande av att änkefru Langlet varit mannen
behjälplig i dennes humanitära verksamhet vill statskontoret föreslå, att
pensionen bestämmes till samma belopp och efter samma grunder som
ovan angivits. Då fru Langlet såsom änka är berättigad att redan före 67
års ålder uppbära folkpension, hör dock vid pensionens bestämmande anses
som om hon uppnått 67 års ålder. Pensionen synes alltså böra fastställas
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 101
2 Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1961
till 1 404 kronor för år jämte rörliga tilläggsförmåner, beräknade å 2 400
kronor för år.
Utskottet. Med beaktande av de synpunkter, som i den föreliggande motionen
samt i statskontorets yttrande anförts till stöd för det framförda förslaget,
finner sig utskottet böra tillstyrka att en pension av statsmedel tillerkännes
fru Langlet. I fråga om avvägningen av pensionsbeloppet ansluter
sig utskottet till statskontorets förslag, innebärande att fru Langlet — som
f. n. uppbär folkpension -—- beredes en s. k. riksdagspension å 1 404 kr. jämte
rörliga tilläggsförmåner, de senare beräknade å ett belopp av 2 400 kr. för
år. I enlighet härmed skulle den sammanlagda riksdagspensionen komma
att uppgå till f. n. (1 404 + 2 458 = ) 3 862 kr. årligen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till motionen II: 535, medgiva,
att från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. må till skriftställaren V. Langlets änka Nina Langlet,
räknat fr. o. m. den 1 januari 1961, under hennes återstående
livstid utbetalas en årlig pension om 1 404 kronor jämte
rörliga tilläggsförmåner, beräknade å ett belopp av 2 400
kronor för år.
2ro) Fru Elsa Amalia Setterquist. I de likalydande motionerna I: 459 av
herr Wirmark och II: 525 av herr Allard har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att fru Elsa Setterquist, Örebro,
måtte tillerkännas en skälig pension eller årligt understöd.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen II: 525.
över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av telestyrelsen, som — efter en redogörelse
för fru Setterquists tjänstgöringsförhållanden m. in. — anfört följande.
Med hänsyn till att fru Setterquist tjänstgjort vid verket i totalt endast
omkring 7 år 10 månader 17 dagar, varav blott omkring 4 år 7 månader 28
dagar före 65-årsåldern, och i betraktande av hennes ekonomiska ställning
kan telestyrelsen för sin del icke finna det motiverat, att hon nu i särskild
ordning beredes pension eller årligt understöd från verket. Telestyrelsen
avstyrker därför bifall till de här ifrågavarande motionerna.
Utskottet. Såsom av utredningen i ärendet framgår, har fru Setterquists
sammanlagda tjänstetid vid televerket utgjort allenast omkring 7 år 11 månader,
varav blott omkring 4 år 8 månader före 65-årsåldern. Vid sådant
förhållande kan utskottet inte biträda tanken på att fru Setterquist — som
under sin berörda tjänstgöring aldrig varit underkastad tjänstepensionsreglemente
— skulle beredas pension eller årligt understöd av statsmedel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1961 3
Utskottet kan därför inte tillstyrka att — på sätt i motionerna påyrkas
riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t göra framställning i ämnet.
Utskottet hemställer förty,
att motionerna I: 459 och II: 525 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Birger
Andersson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Thun,
Bergman, Holmqvist, Per Jacobsson, Bengtson, Ragnar Bergh, Rikard
Svensson, Mårtensson och Eric Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Malmborg, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka,
Blidfors, Eliasson i Sundborn, fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Johansson
i Norrköping, Gustafsson i Uddevalla, fröken Karlsson, herrar Blomkvist
och Nelander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående visset ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar, m. m. a1 i texten