Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1960 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1961-05-12 · 40 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:116, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1960 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

1

Nr 116

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1960 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av statsverket

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a—5:e avd.)

Statsutskottet, till vars förberedande behandling riksdagens år 1960 församlade

revisorers berättelse jämte de i anledning därav från vederbörande

ämbetsverk och myndigheter till Kungl. Maj :t avgivna utlåtandena och förklaringarna

blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av vissa handlingar

och inhämtande av för ärendenas utredning i övrigt erforderliga upplysningar,

underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda framställningar

som ansetts från utskottets sida påkalla yttranden.

l:o) Iakttagelser vid ungdomsanstalten Roxtuna m. m. Under justitiedepartementet,

§ 1, har revisorerna gjort vissa anmärkningar på anstaltsbyggnadernas

beskaffenhet m. m. (Del I, s. 3—8).

Utlåtanden har avgivits av fångvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen

(Del II, s. 5—8).

Utskottet. Vid besök å ungdomsanstalten Roxtuna har revisorerna gjort

vissa iakttagelser i fråga om anstaltsbyggnadernas beskaffenhet. Sålunda

har sprickbildning och fuktskador konstaterats förekomma i icke obetydlig

omfattning. Såvitt kunnat bedömas går bristfälligheterna långt utöver vad

som kan anses vara normalt och torde sammanhänga bl. a. med den otillräckliga

dräneringen på platsen. Härvidlag torde förhållandet vara, att man

icke innan de egentliga byggnadsarbetena igångsattes utfört tillfredsställande

markundersökningar. I sammanhanget har även konstaterats, att vissa

ytter- och innermurar i källarna tydligen icke utförts i enlighet med uppgjorda

arbetsbeskrivningar. Enligt revisorerna måste här den kontroll, som

byggnadsstyrelsen utövat över vederbörande entreprenör, ha varit bristfällig.

Vad som förekommit får anses anmärkningsvärt, i synnerhet som statsverket

därigenom åsamkas betydande merutgifter.

Byggnadsstyrelsen framhåller i sitt yttrande över revisorernas uttalande,

att de påtalade sprickorna icke är ovanliga i nybyggda hus av ifrågavarande

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 116

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

typ och att de icke är orsakade av sättningar i grunden. Vad beträffar fuktskadorna

erinrar styrelsen om att den översyn av Roxtuna-projektet, som

på sin tid i besparingssyfte utfördes av särskilda sakkunniga, resulterade i

att byggnaderna koncentrerades till den lägsta punkten inom berörda område.

Härigenom uppstod vid projekteringen stora svårigheter att erhålla

tillräckligt djup för dräneringsledningarna. Det konstateras dock, att tillrinningen

av grundvatten är relativt ringa och att det vatten som uppsamlas

huvudsakligen är s. k. dagvatten. Sammanfattningsvis framhåller styrelsen,

att den övervägt de påtalade olägenheterna och är beredd att i samråd

med fångvårdsstyrelsen föreslå erforderliga åtgärder. Kostnaderna härför

torde bli relativt ringa, och sedan justeringsarbetena utförts kommer

byggnaderna att vara i fullgott skick.

Utskottet kan för sin del icke finna annat än att de bristfälligheter som

byggnaderna uppvisar är att tillskriva den omständigheten att tillräckliga

markundersökningar icke verkställts, innan byggnadsarbetena igångsatts.

Med hänsyn till de extra kostnader, som härigenom åsamkas statsverket, är

detta givetvis att beklaga. Utskottet förutsätter, att bristerna nu snarast

avhjälpes på ett varaktigt sätt. Utskottet vill emellertid också med utgångspunkt

från vad som förekommit understryka vikten av att innan markförvärv

framdeles sker noggranna undersökningar utföres för att utröna om

områdena är lämpliga för bebyggelse med hänsyn till markbeskaffenheten,

grundvattensytans läge samt dränerings- och avloppsförhållandena. En

bättre garanti för att detta blir beaktat ser utskottet i den av fjolårets riksdag

godkända ordningen för handläggningen av frågor rörande den statliga

byggnadsverksamheten. Med hänsyn främst härtill har utskottet ansett

sig kunna begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

2:o) Investeringar i vissa jordbruksfastigheter. Under justitiedepartementet,

§ 2, har revisorerna anfört synpunkter på projekteringen och uppförandet

av ekonomibyggnader vid vårdanstalter av olika slag samt förordat en

utredning rörande jordbruksdriftens framtida omfattning m. m. inom fångvården

(Del I, s. 9—16).

Utlåtanden har avgivits av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, lantbruksstyrelsen samt statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader (Del II, s. 8—20).

Utskottet. Revisorerna har närmare granskat vissa investeringar, som

gjorts i anslutning till jordbruksdriften vid några fångvårds-, ungdomsvårds-

och alkoholistanstalter. I sammanhanget erinras om att frågan huruvida

jordbruk med ladugårdsskötsel kan anses vara en lämplig utbildnings-

och sysselsättningsgren vid anstalter av förevarande slag ställts un
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

3

der debatt de senaste åren. Utan att för egen del intaga någon bestämd

ståndpunkt till spörsmålet anser revisorerna sig böra framhålla, att de

delade meningar som kommit till uttryck borde ha föranlett grundliga undersökningar

av de ifrågavarande jordbrukens framtida ställning, innan investeringarna

kommit till stånd. Några sådana undersökningar synes dock

icke ha gjorts. Det inträffade ger revisorerna anledning ifrågasätta, om det

icke vore lämpligt -— och särskilt då såvitt angår fångvården — att i ett

sammanhang verkställa utredning rörande jordbruksdriftens framtida inriktning

och omfattning vid anstalterna.

Som vissa av de remissinstanser framhållit, vilka haft tillfälle att yttra

sig över revisorernas uttalande, har frågan om jordbruksdriften inom den

statliga och statsunderstödda anstaltsorganisationen varit föremål för utredningar

i olika sammanhang. Detta gäller såväl fångvårds- som nykterhets-

och ungdomsvårdsskolorna. Dessa utredningar har uttalat sig för eller

utgått från ett bibehållande av jordbruksdriften. I fråga om ungdomsvårdsskolorna

har — i anslutning till en inom socialstyrelsen verkställd utredning

-— ett ställningstagande till förmån för jordbruksdrift gjorts så sent

som vid 1960 års riksdag. Vad beträffar nykterhetsvårdsanstalterna torde

spörsmålet bli föremål för ytterligare överväganden, sedan nykterhetsvårdsutredningen

framlagt sitt slutbetänkande.

I den mån ståndpunkt tagits till förmån för jordbruksdrift får detta dock

givetvis icke utesluta, att frågan om driftens omfattning ägnas fortlöpande

uppmärksamhet, särskilt då vid planläggning av nya anstalter och vid renovering

av gamla. Härvid måste beaktas det förhållandet att vårdtagarna

efter hand i allt större utsträckning kommit från städer och tätorter utan

att ha haft någon tidigare kontakt med landsbygdens arbetsförhållanden.

Härtill kommer att den i allt snabbare takt genomförda mekaniseringen av

jordbruksarbetet medfört att möjligheterna till sysselsättning i sådant arbete

såväl vid vårdanstalterna som efter vårdtidens slut blivit allt mindre.

Efter hand som dessa faktorer alltmer gör sig gällande aktualiseras kraven

på ett ökat utrymme för annan sysselsättning. Av vad utskottet inhämtat

framgår också, att jordbrukets relativa andel av den totala arbetsdriften

undergått en betydande successiv minskning under de senaste tio—femton

åren. Berörda myndigheter synes också i sitt planeringsarbete göra spörsmålet

om jordbruksdriftens utformning och omfattning till föremål för

fortlöpande överväganden. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett

skäl föreligga att nu påkalla en mera omfattande utredning av det slag

revisorerna åsyftat. I enlighet med denna sin ståndpunkt och då vad i övrigt

förekommit icke föranlett några närmare uttalanden från utskottets

sida, har det ansett sig kunna begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för

riksdagen

omförmäla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

3:o) Rapportsystemet vid försvarets centrala, regionala och lokala myndigheter.

Under försvarsdepartementet, § 3, har revisorerna förordat åtgärder

i syfte att begränsa och förenkla det inom försvarets olika myndigheter

tillämpade rapportsystemet (Del I, s. 17—22).

Utlåtanden har avgivits av överbefälhavaren — som bifogat yttranden

från cheferna för armén, marinen och flygvapnet — försvarets civilförvaltning,

försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen,

arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen

och statens organisationsnämnd (Del II, s. 21—36).

Utskottet. För verksamheten inom försvaret gäller ett stort antal reglementen,

instruktioner och andra föreskrifter, som utfärdats av Kungl. Maj :t,

centrala förvaltningsmyndigheter, försvarsgrenschefer m. fl. De bestämmelser,

som däri ges och som hänför sig till såväl stabs- som förvaltningstjänst,

innehåller i betydande utsträckning ålägganden för underordnade organ att

till överordnade myndigheter avlämna rapporter rörande olika förhållanden

inom resp. ämbetsområden. Ifrågavarande rapporter som avser olika tidsperioder

— i vissa fall skall de avlämnas års- eller halvårsvis, i andra fall

kvartals- eller månadsvis — kräver en avsevärd insats från de berörda myndigheternas

sida. Möjligheter bör dock enligt revisorerna finnas att begränsa

rapporteringen. Med hänsyn bl. a. till de betydande kostnader, som

är förenade med rapportsystemet, torde åtgärder i sådan riktning snarast

vidtagas.

Utskottet är för sin del medvetet om att en rapportering är nödvändig i

förhållandet mellan de centrala, regionala och lokala myndigheterna inom

det militära försvaret för att arbetet skall kunna bedrivas på ett riktigt

sätt. Å andra sidan bör givetvis rapporteringen begränsas till att avse endast

sådana uppgifter, som verkligen erfordras som underlag för de mottagande

myndigheternas ämbetsåtgärder. En sådan begränsning är motiverad såväl

ur synpunkten att förenkla den administrativa apparaten som med hänsyn

till angelägenheten att hålla nere kostnaderna för densamma.

Med den omfattning som rapportsystemet successivt fått kräver det med

nödvändighet en betydande arbetsinsats från de berörda myndigheterna.

Detta gäller såväl de organ, som har att avge rapporterna, som de mottagande

myndigheter, vilka har att granska och bearbeta dem. De militära

myndigheter som beretts tillfälle att yttra sig i ärendet har i allmänhet

framhållit, att de har sin uppmärksamhet riktad på problemet och att åtgärder

successivt vidtages i syfte att begränsa rapportverksamheten. Från

vissa remissinstansers sida har uttalats, att en ytterligare begränsning är

önskvärd och att möjligheter även torde föreligga att i viss utsträckning

uppnå en sådan. Denna uppfattning delas av utskottet, som anser att det

borde vara möjligt att åstadkomma rationalisering såväl genom en minskad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961 o

frekvens i rapporteringen som genom en bättre samordning av rapporteringsverksamheten

mellan olika myndigheter. Då vederbörande myndigheter

synes vara beredda att själva vidtaga åtgärder i sådant syfte, har utskottet

ansett sig kunna begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.

4ro) Medelsförbrukningen inom försvaret under budgetårets sista månad.

Under försvarsdepartementet, § 4, har revisorerna anmärkt på den kraftigt

ökade medelsförbrukningen inom försvaret mot budgetårets slut (Del I,

s. 23—29).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse,

fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion

och riksräkenskapsverket (Del II, s. 36 57).

Utskottet. För att bilda sig en uppfattning om hur medelsförbrukningen

fördelar sig inom försvaret under loppet av ett budgetår har revisorerna inhämtat

uppgifter om de uttag, som tre av de större centrala förvaltningsmyndigheterna

— armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen

— gjort på statsverkets checkräkning under budgetåren 1958/59 och

1959/60. Av uppgifterna framgår att de ifrågavarande myndigheterna verkställt

avsevärt större uttag under juni månad än under budgetårets övriga

månader. En koncentration till nämnda månad har också konstaterats i

fråga om belastningen på vissa försvarsanslag. Enligt revisorerna kan denna

forcering av medelsförbrukningen — vilken bl. a. torde vara betingad

av budgettaktiska skäl — icke godtagas i fortsättningen. Det är sålunda

i hög grad angeläget, att bedömningen av myndigheternas anslagsbehovsker

på grundval av tillförlitliga uppgifter om anslagsförbrukningen under

tidigare budgetår. Med hänsyn bl. a. härtill föreslår revisorerna att åtgärder

vidtages för tillrättaläggande av angivna förhållanden.

I sina Yttranden över revisorernas uttalande har de militära förvaltningarna

angivit olika omständigheter, som medverkar till den ökade medelsförbrukningen

mot budgetårets slut. Det framhålles, att det påtalade förhållandet

helt allmänt torde sammanhänga med en strävan från myndigheternas

sida att redovisa ett mot det faktiska anskaffningsläget svarande budgetutfall.

Det erinras bl. a. vidare om att de av revisorerna omnämnda reservationsanslagen

för materielanskaffning beräknas enligt det inom fjärde huvudtiteln

tillämpade bemyndigandesystemet och framhålles vad detta innebär

ur synpunkten av anslagsbedömning och medelsförbrukning. Då huvuddelen

av utbetalningarna avser reglering av långsiktiga, flera år omspännande

beställningar i enlighet med utfärdade bemyndiganden och då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

denna reglering i stor utsträckning har karaktären av förskott för pågående

arbeten inom industrin, blir följden att en avräkning måste ske mot budgetårets

slut för att budgetårsbelastningen skall motsvara hos industriföretagen

upparbetade medel. Även den omständigheten att anskaffning i viss

utsträckning sker enligt principen bok och räkning för med sig ett sådant

avräkningsförfarande i efterhand. Jämväl andra skäl åberopas för den ökade

medelsförbrukningen.

Utskottet är medvetet om att en rad faktorer medverkar till uppkomsten

av det av revisorerna påtalade förhållandet. Det torde väl också framstå

som klart, att det statliga budgetsystemet i sig har en konstruktion, som

utgör en del av förklaringen till den ökade medelsförbrukningen mot budgetårets

slut. Även om hänsyn tages härtill och till de särskilda förhållanden,

som budgettekniskt råder för försvarets del, så finner utskottet dock

storleken av de redovisade uttagen och belastningssiffrorna för budgetårets

sista månad anmärkningsvärt stora. Utskottet anser icke heller, att de av

de berörda försvarsmyndigheterna angivna skälen helt förklarar en sådan

utgiftskoncentration. Som revisorerna och riksräkenskapsverket framhållit,

kan denna vara förenad med vissa risker och olägenheter. Åtgärder synes

därför böra vidtagas för att söka nå en bättre ordning med en jämnare utgiftsbelastning

över budgetåret. Det kan ifrågasättas, om icke i lämplig

form en närmare kartläggning bör ske av hithörande förhållanden, vilken

sedan kan ligga till grund för överväganden i ämnet.

Då utskottet är medvetet om att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet

riktad på angivna spörsmål och då de anförda synpunkterna kan förväntas

bli beaktade utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida, har utskottet

ansett sig kunna begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

5:o) Utbildning av tjänstehundar för militära och andra ändamål. Under

försvarsdepartementet, § 5, har revisorerna förordat utredning av möjligheterna

att organisera hundtjänsten inom försvaret på ett sådant sätt att

där tillgängliga hundutbildningsresurser blir gemensamma för såväl militära

som civila behov (Del I, s. 30—36).

Utlåtanden har avgivits av överbefälhavaren, chefen för armén, försvarets

civilförvaltning, statens organisationsnämnd och stats polisintendenten

(Del II, s. 57—67).

Utskottet. Revisorerna konstaterar, att inom såväl den statliga som den

kommunala förvaltningen tjänstehundar finner användning för olika uppgifter.

För att tillgodose de militära behoven av tjänstehundar har organiserats

ett särskilt arméhundväsende med en därtill ansluten arméhundskola,

vilken organisation i mån av resurser har att betjäna även andra än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

försvarets intressen. — Revisorerna har i sammanhanget lämnat en redogörelse

för de utbildningsanordningar, som f. n. står till buds för hundtjänsten

inom polisväsendet, och konstaterar, att dessa anordningar måste

anses otillfredsställande. Förbättrade utbildningsmöjligheter är här en förutsättning

för att man skall kunna möta det starkt ökade behov av hundar

och hundskötare, som befunnits föreligga vid en av revisorerna verkställd

undersökning. Då försvarets utbildningsresurser hittills endast i begränsad

utsträckning kunnat tagas i anspråk för andra än militära uppgifter, ifrågasätter

revisorerna, om icke en sådan omorganisation av hundtjänsten inom

försvaret bör komma till stånd, att där tillgängliga utbildningsanordningar

i fortsättningen göres gemensamma för samtliga aktuella statliga och kommunala

myndigheter.

Utskottet vill i anslutning härtill nämna, att efter det revisorerna avgivit

sin berättelse chefen för armén för Kungl. Maj :t redovisat resultatet av en

inom arméstaben verkställd utredning angående arméhundskolans framtida

organisation. Enligt vad utskottet inhämtat innebär utredningsförslaget,

att i organisationen alltjämt beredes visst ehuru begränsat utrymme för

civila utbildningsbehov. Till en vidare samverkan i utbildningshänseende

ställer sig chefen för armén dock negativ. I sitt yttrande över revisorernas

uttalande framhåller han sålunda de olägenheter en sådan ordning skulle

innebära ur synpunkten av att den militära handlingsfriheten därigenom begränsades

i fråga om utbildningsverksamhetens framtida organisation och

ställning. En mera positiv inställning intar försvarets civilförvaltning, som

förutsätter möjligheten av en vidgad organisation för att tillgodose de civila

utbildningsbehoven. Statens organisationsnämnd ger sin anslutning till de

av revisorerna anförda synpunkterna.

Utskottet har för egen del vid sina överväganden i ämnet funnit skäl tala

för att frågan prövas i vad mån de militära utbildningsresurserna på hundtjänstens

område i vidare mån än hittills kan komma till gemensam användning

för ifrågakommande statliga och kommunala myndigheter samt

eventuella enskilda intressenter. För ett sådant utnyttjande kan såväl ekonomiska

som praktiska synpunkter anföras. Utskottet vill i sammanhanget

erinra om de gynnsamma erfarenheter man redan nu har av gemensamma

utbildningsanordningar från arméns motorskola, där kurser anordnas för

att tillgodose exempelvis statspolisens behov av motorkunnig personal. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i lämplig form utreda förevarande

spörsmål, därvid givetvis även frågan om kostnaderna för verksamheten och

deras fördelning bör ägnas uppmärksamhet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers

ifrågavarande uttalande anfört.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

G:o) Vissa bergrumsentreprenader. Under försvarsdepartementet, g 6, har

revisorerna anfört synpunkter i anslutning till vissa bergrumsentreprenader

inom fortifikationsförvaltningens ämbetsområde (Del I, s. 37—42).

Utlåtanden har avgivits av fortifikationsförvaltningen, riksräkenskapsverket

och statens sakrevision (Del II, s. 67—75).

Utskottet. Revisorerna erinrar om att i fortifikationsförvaltningens regi

under de senaste åren byggts ett stort antal bergruinsanläggningar i olika

delar av landet. Arbetena har som regel utlämnats på entreprenad efter anbudsförfarande.

Då kostnaderna för ifrågavarande anläggningar uppgått till

betydande belopp, har revisorerna ansett sig böra granska en del av de

handlingar, som legat till grund för förvaltningens beslut i samband med

entreprenaduppgörelserna. Vid granskningen har de i vissa fall funnit anledning

till kritik mot handläggningen av anbudsförfarandet och mot de

ställningstaganden som gjorts i anslutning därtill. — Fortifikationsförvaltningen

har i sitt yttrande över revisorernas uttalande tillbakavisat kritiken

och redovisat skälen för sitt handläggningssätt i resp. fall, därvid även

gjorts vissa faktiska tillrättalägganden av revisorernas uppgifter.

Utskottet har för egen del svårt att på grundval av det redovisade materialet

och de inbördes motstridande uppgifterna från revisorerna och fortifikationsförvaltningen

skapa sig en mera bestämd uppfattning om i vad mån

anmärkningar kan riktas mot de av förvaltningen träffade entreprenaduppgörelserna.

Av vad som inhämtats finner dock utskottet i likhet med statens

sakrevision grunderna i ett par fall tveksamma för förvaltningens

heslut att förkasta lägsta anbud. Vad angår de mera principiella synpunkter,

som revisorernas granskning utmynnat i, biträdes dessa av utskottet. Särskilt

torde böra understrykas angelägenheten av att försvarets byggnadsarbeten

av såväl beställande som byggande myndigheter planeras på ett

sådant sätt att fullständiga programhandlingar föreligger i samband med

anbudsförfarandet. I entreprenaduppgörelserna icke förutsedda ändringsoch

tilläggsarbeten bör såvitt möjligt undvikas. Vad angår de av revisorerna

påtalade förseningarna med anläggningsarbetens färdigställande och förvaltningens

uraktlåtenhet att i samband därmed utkräva viten torde hänsyn

få tagas till de särskilda svårigheter, som byggnadsarbeten i berg kan erbjuda

och som icke alltid är möjliga att förutse. Statens sakrevision har

för sin del funnit det tveksamt, om i de berörda fallen förutsättningar förelegat

för att uttaga vite.

Med hänsyn till vad salunda förekommit och då syftet med revisorernas

uttalande torde bli tillgodosett utan någon särskild riksdagens åtgärd, har

utskottet inskränkt sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

9

7:o) Anordnande av vissa drivmedelsförråd i bergrum. Under försvarsdepartementet,

§ 7, har revisorerna riktat anmärkning mot fortifikationsförvaltningens

handläggning av vissa cisternbyggnadsärenden (Del I, s.

43—46).

Utskottet. Beträffande detta ärende har utskottet yttrat sig under punkten

9 i sitt utlåtande nr 43, varom utskottet velat här

erinra.

8:o) Redovisningen av vissa inkomstmedel. Under försvarsdepartementet,

§ 8, har revisorerna anmärkt på fortifikationsförvaltningens redovisning

av vissa inkomstmedel (Del I, s. 47—52).

Utlåtanden har avgivits av fortifikationsförvaltningen och riksräkenskapsverket

(Del II, s. 87—89).

Utskottet. Revisorerna har inhämtat, att inkomsterna från försäljning av

bergmassor, vilka utsprängts i samband med byggandet av vissa bergrumsanläggningar,

för en femårsperiod uppgått till i runt tal 1,3 milj. kronor. De

influtna medlen har krediterats vissa redovisningstitlar avseende för anläggningarna

anvisade anslag. Det tillämpade förfaringssättet innebär enligt

revisorerna, att fortifikationsförvaltningen kunnat disponera medlen

för utgifter utöver de av statsmakterna fastställda kostnadsramarna för

projekten. Det anses tveksamt, om en sådan ordning står i överensstämmelse

med gällande bokföringsföreskrifter. Revisorerna är av den uppfattningen,

att inkomsterna i stället bort tillföras vederbörande kapitalfonds inkomstsida.

Fortifikationsförvaltningen har i sitt yttrande över revisorernas uttalande

framhållit, att borttransporten av stenmassorna är nödvändig av fortifikatoriska

skäl och därför att betrakta som ett led i byggnadsarbetet. Borttransporten

kan antingen ingå i entreprenaden eller också ske genom eventuell

köpares försorg. Vad angår den försäljning, som uppmärksammats av

revisorerna, har bruttoinkomsterna utgjort ca 1,3 milj. kronor. Samtidigt

har emellertid kostnaderna för krossningen av de sålda stenmassorna,

vilken åvilat förvaltningen, uppgått till ungefär samma belopp. Nettovinsten

har endast utgjort ea 10 000 kronor. Enligt förvaltningen måste det anses

principiellt riktigt, att försäljningsbeloppet krediteras vederbörande bvggnadsanslag.

I annat fall kommer de under anslagen redovisade kostnaderna

att öka med samma belopp, vilket skulle ge en missvisande bild av kostnadsutfallet.

Utskottet har vid sina överväganden i likhet med riksräkenskapsverket,

som beretts tillfälle att yttra sig, kommit fram till att det av fortifikationsförvaltningen

tillämpade sättet för inkomstmedlens redovisning är godtagbart.

Det kan emellertid ifrågasättas, om förfaringssättet har täckning i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

gällande bokföringsföreskrifter. Bestämmelser torde därför böra utfärdas

av innebörd, att inkomster varom här är fråga må tillföras de för byggnadsarbetena

anvisade anslagen.

Av det anförda framgår att utskottet icke anser, att revisorernas uttalande

bör föranleda någon riksdagens åtgärd. I enlighet härmed har utskottet

begränsat sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

9:o) Till viss befattningshavare utgående traktamentsförmåner m. m. Under

försvarsdepartementet, § 9, har revisorerna anmärkt på vissa traktamentsförmåner,

som utgått i särskilt fall (Del I, s. 53 och 54).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen

och riksräkenskapsverket (Del II, s. 89—93).

Utskottet. Under förevarande paragraf har revisorerna uttalat sig angående

ett beslut av fortifikationsförvaltningen i fråga om stationeringsort

för viss tjänsteman och därav föranledda traktamentsförmåner m. m. samt

förklarat sig förutsätta, att erforderliga åtgärder i ärendet kommer att vidtas

genom vederbörande kamerala revisionsmyndighets försorg.

Enligt vad som framgår av riksräkenskapsverkets i ärendet avgivna remissyttrande

har ämbetsverkets revision framställt revisionsanmärkning

i fråga om de i förevarande fall utgivna löne- och traktamentsförmånerna.

Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig böra begränsa sig till att

vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

10:o) Till viss kontrollpersonal inom försvaret utgående särskilda förmåner.

Under försvarsdepartementet, § 10, har revisorerna föreslagit avveckling

av särskilda hyresbidrag, som utgår till viss kontrollpersonal inom försvaret

(Del I, s. 55 och 56).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, armétygförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, riksräkenskapsverket och

statens sakrevision (Del II, s. 93—99).

Utskottet. I år 1906 av dåvarande arméförvaltningens artilleridepartement

och marinförvaltningen på uppdrag av Kungl. Maj:t fastställda reglementen

ges vissa bestämmelser om vad som skall iakttagas vid krigsmaterielleveranser.

Bl. a. ålägges den beställande myndigheten att hos tillverkaren

av krigsmateriel utöva erforderlig kontroll över produktionen. Därvid

är enligt reglementena tillverkaren skyldig att utan särskild ersättning

»bereda kontrollpersonalen passande inkvartering». I anledning av sistnämnda

bestämmelse har vissa industrier, vilka regelbundet levererar krigs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

11

materiel till armén, marinen och flygvapnet, under en följd av år betalat

särskilda hyresbidrag till den personal som av vederbörande militära myndighet

beordrats att på platsen kontrollera krigsmaterieltillverkningen. —

Enligt revisorerna bör av principiella skäl ifrågavarande bidragsgivning

snarast bringas att upphöra.

Utskottet ansluter sig till revisorernas uppfattning om önskvärdheten av

att ifrågavarande hyresbidrag avvecklas. De kan sålunda icke anses förenliga

med den ställning, som berörda kontrollpersonal intar i förhållande

till leverantörerna. En avveckling bör även innefatta den förmån av fri

bostad, som i vissa fall tillhandahålles i stället för hyresbidrag. Enligt vad

som inhämtats har armétygförvaltningen redan vidtagit åtgärder, som innebär

att ifrågavarande förmåner kunnat slopas inom dess ämbetsområde.

Med hänsyn till den uppfattning, som kommit till uttryck i övriga berörda

myndigheters remissyttranden, finns det anledning räkna med att revisorernas

uttalande blir beaktat utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har därför ansett sig kunna begränsa sig till att vad i ärendet

förevarit för riksdagen

omförmäla.

11 :o) Byggande av visst militärflygfält. Under försvarsdepartementet, § 11,

har revisorerna anfört synpunkter i anslutning till visst militärt flygfältsprojekt

(Del I, s. 57—63).

Utlåtanden har avgivits av chefen för flygvapnet, flygförvaltningen, luftfartsstyrelsen

och statens sakrevision (Del II, s. 99—105).

Utskottet. År 1957 inköpte flygförvaltningen ett markområde i Kronobergs

län att användas som flygfält. Anläggningsarbetet uppdrogs efter anbudsförfarande!

åt en entreprenör. På grund av markbeskaffenheten — vilken

enligt entreprenören icke motsvarade vad som uppgivits i programhandlingarna

för anbudet — uppstod förseningar och avsevärda fördyringar. Enligt

revisorerna var felkalkylerna att tillskriva det förhållandet, att de förberedande

markundersökningarna varit bristfälliga. — I sammanhanget erinras

om att utredningar under senare år pågått om anläggande av ett civilt

flygfält i Kronobergs län. Det hade enligt revisorerna med tanke härpå varit

synnerligen önskvärt, att de militära och civila intressena samordnats i

syfte att skapa förutsättningar för byggande av ett gemensamt flygfält i

länet och därigenom möjliggöra kostnadsbesparingar. Från flygvapnets sida

togs emellertid ingen kontakt i frågan med luftfartsstyrelsen.

Utskottet har för sin del svårt att på grundval av vad som upplysts i ärendet

bilda sig en klar uppfattning om orsaken till de uppkomna kostnadsökningarna

vid anläggandet av militärflygfältet. Från flygförvaltningens sida

bär framhållits den ogynnsamma och oförutsebara inverkan, som bl. a. de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

exceptionella väderleksförhållandena haft på anläggningsarbetet. Utskottet

vill i sammanhanget endast erinra om de principiella synpunkter, som

det tidigare under punkten 6 i förevarande utlåtande gett uttryck åt i fråga

om statliga myndigheters anbudsförfaranden och ställningstaganden i anslutning

till entreprenaduppgörelser.

Vad beträffar frågan om samordning av militär och civil flygplatsplanering,

är det givetvis synnerligen angeläget att en sådan kommer till stånd.

Det hade också varit önskvärt, att flygvapnet i förevarande fall hade tagit

kontakt med luftfartsstyrelsen. Som konstaterats i ett par remissyttranden

bör dock beaktas, att inrikesflyget vid tidpunkten för planeringen av berörda

flygfält var obetydligt utvecklat och att planerna på ytterligare civila

flygplatser ute i landet då icke hade samma aktualitet som nu. Med de stora

investeringar, som dagens utveckling inom civilflyget medför, är det emellertid

nödvändigt, att alla möjligheter tillvaratages att i kostnadsminskande

syfte få ett samarbete till stånd. Enligt vad som inhämtats pågår också numera

ett kontinuerligt samråd av det slag som revisorerna efterlyst.

Med hänsyn till vad som förekommit i ärendet torde revisorernas uttalande

icke behöva föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet har därför

begränsat sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

12:o) Uppförande av viss ammunitionssammansättningsverkstad. Under

försvarsdepartementet, § 12, har revisorerna ifrågasatt riktigheten av att

fullfölja planerna på att uppföra en ny ammunitionssammansättningsverkstad

(Del I, s. 64—66).

Utlåtanden har avgivits av överbefälhavaren, armétygförvaltningen, försvarets

fabriksstyrelse, försvarets förvaltningsdirektion och sprängämnesinspektionen

(Del II, s. 105—112).

Utskottet. För sprängämnesgjutning samt sammansättning och revidering

av ammunition finnes f. n. i anslutning till de centrala ammunitionsförråden

ett antal ammunitionssammansättningsverkstäder. År 1955 framlade försvarets

fabriksstyrelse efter anmodan av överbefälhavaren ett förslag av

innebörd att nämnda verkstäder skulle nedläggas och att den där bedrivna

verksamheten skulle koncentreras till en enda verkstad. Förslaget var i första

hand betingat av önskvärdheten att särskilja de centrala ammunitionsförråden

från den ur explosionssynpunkt riskfyllda sprängämnesgjutningen.

Frågan underställdes år 1958 riksdagen, som därefter för ändamålet anvisat

tillhopa 5,2 milj. kronor. Den sammanlagda kostnaden skulle utgöra ca 8

milj. kronor. — Revisorerna konstaterar, att arbetet med projekteringen

av verkstaden ännu icke är avslutat och att ej heller markfrågan definitivt

lösts. Revisorerna framhåller vidare, att starka skäl skall kunna åberopas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

13

för en investering av nämnda storleksordning, och ifrågasätter om sådana

föreligger. Säkerhetsfrågan, som tillmätts särskild betydelse, synes sålunda

numera kunna lösas på ett tillfredsställande sätt i anslutning till de nuvarande

verkstäderna. Bortsett härifrån talar enligt revisorerna såväl ekonomiska

som mera beredskapsbetonade skäl för att dessa bibehålies. Frågan

om en ny sammansättningsverkstad synes därför böra omprövas.

Utskottet vill i anslutning till det föregående erinra om att överbefälhavaren,

sedan revisorerna avgivit sin berättelse, för Kungi. Maj:t redovisat

resultatet av vissa ytterligare överväganden i frågan. Hans ställningstagande

innebär därvid, att avgörande skäl alltjämt talar för uppförandet av en

ny sammansättningsverkstad men att därjämte en av de nuvarande verkstäderna

bör bibehållas. Kostnaderna för den samlade verksamheten förutsättes

kunna rymmas inom ramen för den beräknade kostnaden för det

hittillsvarande projektet.

Utskottet vill helt allmänt konstatera, att en rad olika faktorer inverkar

på bedömningen av förevarande spörsmål. Det är ekonomiska och produktionstekniska

faktorer liksom säkerhetsskäl och beredskapssynpunkter. Med

hänsyn till den betydande investering, som anläggandet av den nya sammansättningsverkstaden

representerar, är det angeläget, att den lösning man

stannar för utgör en riktig avvägning mellan dessa olika faktorer, överbefälhavaren

har också funnit skäl för en ytterligare prövning av spörsmålet,

och resultatet härav har som nämnts nyligen framlagts för Kungl.

Maj :t. Med hänsyn till frågans svårbedömda karaktär och investeringens

storlek finner utskottet, att överbefälhavarens överväganden liksom Kungl.

Maj:ts ställningstaganden i anslutning därtill bör redovisas för riksdagen,

innan åtgärder vidtages för ett fullföljande av projektet.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers

ifrågavarande uttalande anfört.

13 :o) Socialstyrelsens tillsynsuppgifter m.m. Under socialdepartementet,

§ 13, har revisorerna anfört synpunkter på främst socialstyrelsens tillsynsverksamhet

(Del I, s. 67—78).

Utlåtanden har avgivits av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands

lön, Blekinge län, Malmöhus län och Gävleborgs län, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund

och Svenska socialvårdsförbundet (Del II, s. 113—127).

Utskottet. Under förevarande punkt har revisorerna riktat anmärkning

mot omfattningen av den inspektionsverksamhet, som framför allt social
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

styrelsen utövar i förhållande till kommunerna. Självfallet är det •— konstaterar

revisorerna — ur många synpunkter önskvärt, att vederbörande centrala

statliga myndighet kan följa den kommunala verksamheten. Med hänsyn

härtill är det även nödvändigt att avlägga besök på platsen. Denna

lokala tillsyns- och besöksverksamhet synes dock enligt revisorerna kunna

begränsas. Utvecklingen har sålunda fört med sig, att kommunerna efter

hand blivit allt bättre rustade -—- såväl personellt som materiellt — att

handha dem åvilande uppgifter. Även en sådan faktor noteras som att den

tidigare isoleringen kommunerna emellan brutits, vilket medfört en ökad

interkommunal stimulans att hålla jämna steg i utvecklingen. Revisorerna

erinrar vidare om den betydelse, som kommunförbundens omfattande rådgivnings-

och upplysningsverksamhet har.

Det må konstateras, att frågan om den statliga tillsynen över kommunerna

under senare år uppmärksammats i skilda sammanhang. Denna tillsynsverksamhet

har nära samband med den statliga bidragsgivningen till kommunerna,

vilka måste iakttaga de olika bestämmelser som utfärdas i fråga

om förutsättningarna och formerna för bidragens utnyttjande. Det är dock

icke detta grundläggande spörsmål, som revisorerna ägnar uppmärksamhet,

utan frågan vilka möjligheter som finns att inom ramen för det rådande

systemet begränsa och rationalisera den lokala tillsyns- och besöksverksamheten

på det sociala området.

De av revisorerna anförda synpunkterna är av mera allmän och principiell

karaktär. Det material, som deras uttalande baserar sig på, är icke

heller av den art att det kan ligga till grund för några närmare bedömningar

av frågan i vad mån och i vilka avseenden socialstyrelsens tillsynsverksamhet

bör inskränkas resp. ges en annan utformning. Denna verksamhet

innefattar en rad skilda områden, och vilken karaktär den bör ha i

resp. fall får givetvis övervägas med utgångspunkt från de särskilda förutsättningarna.

Vad revisorerna anfört ger utskottet anledning konstatera, att det mera

kontrollerande inslaget i den lokala tillsyns- och besöksverksamheten väl

icke helt torde kunna undvaras. Bortsett från att statsbidragssystemet som

sådant förutsätter en viss grad av kontroll så inverkar även andra faktorer.

Det må här endast erinras om det förhållandet att primärkommunernas

ekonomiska och personella resurser varierar och att därför också deras

möjligheter att mera självständigt påta sig ett ansvar för berörda verksamhetsgrenar

växlar. I detta hänseende torde dock bättre betingelser skapas

genom den kommunreform, som nu förberedes.

Om man sålunda konstaterar, att en lokal tillsyns- och besöksverksamhet

alltjämt måste utövas, så är det å andra sidan naturligt att denna i ökad

utsträckning siktar till information och rådgivning. Värdet av en på så sätt

inriktad lokal tillsynsverksamhet har icke heller ifrågasatts av någon av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

15

de myndigheter och intressesammanslutningar, som haft tillfälle att yttra

sig i ärendet. Socialstyrelsen själv ser också häri — som framgår av dess

utlåtande — det främsta syftet med sitt tillsynsarbete.

I vilken utsträckning en begränsning av den nuvarande besöksverksamheten

kan genomföras, har utskottet svårt att bilda sig en uppfattning om

på grundval av föreliggande material. Revisorernas redogörelse synes dock

tyda på att en rationalisering i vissa hänseenden skulle vara möjlig. Utskottet

förutsätter, att socialstyrelsen ägnar uppmärksamhet åt spörsmålet

och överväger i vad mån en minskad frekvens av besöken och ett minskat

engagemang av tjänstemän vid dessa är tänkbar utan att syftena med

verksamheten motverkas.

Som framgår av det föregående anser utskottet icke, att revisorernas uttalande

bör ge anledning till någon särskild riksdagens åtgärd. Utskottet

har därför begränsat sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

14:o) Arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet. Under socialdepartementet,

§ 14, har revisorerna förordat en omprövning av frågan om arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet (Del I, s. 79—86).

Utlåtanden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, arbetsmarknadsutredningen

och Svenska byggnadsentreprenörföreningen (Del

II, s. 128—134).

Utskottet. Såsom framgår av revisorernas redogörelse bedriver arbetsmarknadsstyrelsen

en ganska betydande förrådsverksamhet i fråga om maskiner

och arbetsredskap. Omfattningen av denna har av riksdagen prövats

senast år 1952 och har då fastställts att avse utrustning för sysselsättande av

3 000 man. Anledningen till att styrelsen bedriver en egen förrådsverksamhet

är att man därigenom velat skapa garantier för att tillräckligt med

maskiner och andra redskap skall finnas tillgängliga vid inträffande arbetslöshet,

så att erforderliga beredskapsarbeten snabbt skall kunna igångsättas.

Enligt revisorerna kan det icke råda någon tvekan om att en dylik materielberedskap

är nödvändig. Därmed är emellertid icke sagt att denna måste

tillgodoses genom att arbetsmarknadsstyrelsen själv har en organisation för

ändamålet. Det erinras om att styrelsen alltmer kommit att inrikta sin

arbetslöshetsbekämpande verksamhet på omskolning och förflyttning av

ledigbliven arbetskraft i stället för att sysselsätta den i beredskapsarbeten

av traditionell typ. Denna utveckling kan förväntas påverka behovet av

maskinberedskap. En annan omständighet är att tillgången i vårt land över

huvud på arbetsmaskiner av olika slag ökat väsentligt. Det kan enligt revisorerna

under sådana förhållanden ifrågasättas, om icke arbetsmarknads
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

styrelsens behov av maskinberedskap skulle kunna tillgodoses genom andra

förrådshållande myndigheters försorg och/eller genom enskilda byggnadsfirmor

eller sammanslutningar av sådana, som avtalsmässigt förbundit sig

att vid behov tillhandahålla utrustning.

Utskottet ansluter sig i likhet med remissinstanserna till den även av

revisorerna uttalade uppfattningen, att någon tvekan icke kan råda om att

en maskin- och materielberedskap i och för sig är nödvändig ur synpunkten

av en effektiv arbetsmarknadspolitik. Den frågan kan emellertid väckas,

om arbetsmarknadsstyrelsens förrådshållning har en lämplig omfattning

eller om icke syftet med densamma kan tillgodoses på ett mera rationellt

och ekonomiskt sätt än för närvarande. Revisorerna har utan att själva taga

någon definitiv ståndpunkt diskuterat olika tänkbara alternativ till den

nuvarande ordningen. Som arbetsmarknadsutredningen framhållit i sitt

yttrande över revisorernas uttalande är frågan av svårlöst karaktär och

kräver ingående överväganden. Den sammanhänger intimt med den framtida

utformningen av arbetsmarknadspolitiken och då närmast med hur en avvägning

framdeles skall ske mellan olika sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Att utreda dessa problemställningar åvilar just arbetsmarknadsutredningen.

Utskottet, som finner det av revisorerna berörda spörsmålet värt att ytterligare

övervägas, anser det under sådana förhållanden naturligt, att utredningen

ägnar detsamma sin uppmärksamhet under sitt fortsatta arbete.

Utredningen har i sitt yttrande förklarat sig införstådd härmed, och arbetsmarknadsstyrelsen

själv har icke haft något att erinra mot att så sker.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit finner utskottet, att revisorernas

uttalande icke bör till någon särskild riksdagens åtgärd föranleda. Det har

därför begränsat sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

15 :o) Teknisk kontroll av statligt belånade fastigheter. Under socialdepartementet,

§ 15, har revisorerna riktat anmärkningar mot formerna för den

tekniska kontrollen av statligt belånade fastigheter (Del I, s. 87—96).

Utskottet. Beträffande detta ärende har utskottet yttrat sig i sitt utlåtande

nr 53, varom utskottet velat här

erinra.

16:o) Gruppbebyggelse i Studsvik. Under socialdepartementet, § 16, har

revisorerna anmärkt på byggnadskostnaderna för viss grupphusbebyggelse

i Studsvik (Del I, s. 97—99).

Utlåtanden har avgivits av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnden i Södermanlands

län och Aktiebolaget Atomenergi (Del II, s. 139—143).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

17

Utskottet. I sitt förevarande uttalande ägnar revisorerna uppmärksamhet

åt byggnadskostnaderna för viss grupphusbebyggelse i Studsvik, som tillkommit

under medverkan av länsbostadsnämnden i Södermanlands län.

Husen har utförts genom Aktiebolaget Atomenergis försorg och är avsedda

såsom tjänstebostäder åt sådan personal hos bolaget, som med hänsyn till

sina arbetsuppgifter oundgängligen behöver bostäder i omedelbar närhet av

bolagets anläggningar.

Kostnaderna för ifrågavarande nio hus måste enligt revisorerna anses

såsom betydande. För envar av de tre aktuella hustyperna (118, 96 och 82

kvm) har de angivits till resp. 93 000, 88 000 och 81 000 kronor. Härvid har

hänsyn ej tagits till en gemensam panncentral, som dimensionerats för en

större bebyggelse och som dragit en kostnad av 360 000 kronor. Ett stöd för

uppfattningen att det varit möjligt att bygga billigare finner revisorerna i

det förhållandet, att länsbostadsnämnden vid prövning av låneansökningarna

beräknat de skäliga byggnadskostnaderna till resp. 71 000, 60 500 och

55 200 kronor för de tre hustyperna.

Utskottet har för egen del givetvis svårt att på grundval av det redovisade

materialet bedöma rimligheten av de uppkomna byggnadskostnaderna. Vad

angår de hörda remissinstanserna har länsbostadsnämnden i Södermanlands

län upplyst, att den vid låneärendenas behandling endast gjort en

överslagsmässig kostnadsbedömning och att den icke haft tillräckligt underlag

för att avgöra i vad mån kostnaderna för byggnadsarbetena behövt påverkas

i höjande riktning av särskilda förhållanden. Nämnden har dock ansett

de i låneansökningarna upptagna beloppen vara höga. — Bostadsstyrelsen

finner det av erhållna uppgifter framgå, att för berörda bebyggelse

arbetet med iordningställande av tomtmarken varit mer omfattande än

som svarar mot det vid uträkning av belåningsvärden tillämpade schablonbeloppet.

Att husen uppförts under en tid då andra, mycket omfattande

anläggnings- och byggnadsarbeten pågått inom orten kan enligt styrelsen

också förmodas ha påverkat kostnaderna i ogynnsam riktning. Något närmare

uttalande om skäligheten anser sig styrelsen dock icke kunna göra. -—

Aktiebolaget Atomenergi redogör i sitt yttrande för de ingående utredningar

och anbudsförfaranden, som föregått igångsättandet av byggnadsarbetena,

och finner det med hänsyn härtill synnerligen tveksamt, om dessa kunnat

utföras till lägre kostnader.

Utan att sålunda av revisorernas redogörelse eller av vad som eljest

förekommit kunna bilda sig en närmare uppfattning i kostnadsfrågan vill

utskottet dock med utgångspunkt i ärendet rent principiellt betona angelägenheten

av att man vid den fortsatta planerade utbyggnaden av det berörda

området tillvaratar alla möjligheter att hålla byggnadskostnaderna

inom rimliga gränser. Atombolaget har i sitt yttrande förklarat sig införstått

härmed. Som bolaget självt framhållit bör det givetvis vara ett intresse, alt

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 sand. Nr 116

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 116 är 1961

de statsmedel som anvisas för bolagets verksamhet framför allt kommer de

tekniska atomenergiarbetena till godo. Kostnaderna för bostadsbyggandet bör

även ur denna synpunkt såvitt möjligt reduceras.

Då det finns skäl antaga, att de anförda synpunkterna blir beaktade, har

utskottet ansett sig kunna begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för

riksdagen

omförmäla.

17 :o) Ianspråktagandet av nya avdelningar vid Gräskärrs ungdomsvårdsskola.

Under socialdepartementet, § 17, har revisorerna anmärkt på att vårdplatser

vid Gräskärrs ungdomsvårdsskola stått outnyttjade (Del I, s. 100—

104).

Utlåtanden har avgivits av socialstyrelsen och bostadsstyrelsen (Del II, s.

143—146).

Utskottet. I anslutning till förslag underställda 1958—1960 års riksdagar

har en avsevärd förstärkning av ungdomsvårdsskoleorganisationen beslutats.

Bland de skolor som skall utbyggas befinner sig Gräskärr vid Uddevalla.

Ifrågavarande skola ■— som främst är avsedd för det yngre klientelet —

skall enligt föreliggande planer i slutligt skick kunna mottaga sammanlagt

drygt sextio elever.

Revisorerna framhåller, att vid ett besök som de avlagt vid Gräskärr under

september 1960 två nyuppförda, fullt inredda elevbyggnader med sammanlagt

tjugu platser stått outnyttjade. Förläggningarna hade enligt vad som

upplysts i stort sett färdigställts under juni månad samma år. Revisorerna

har sedermera erfarit, att inflyttning påbörjats under senare hälften av oktober

1960. Anledningen till att byggnaderna ej tidigare tagits i anspråk har

angivits vara brist på bostäder för den personal, som avsetts för vården av

ifrågavarande elever. Vad sålunda förekommit ger revisorerna anledning

erinra om att det även tidigare inträffat, att nya platser inom det statliga

vårdområdet kommit att stå outnyttjade på grund av att erforderliga personalbostäder

saknats vid den tidpunkt, då platserna gjorts disponibla. Ett

sådant förhållande är enligt revisorerna ur många synpunkter otillfredsställande

och borde icke behöva förekomma.

Utskottet är för sin del medvetet om att bostadsfrågans ordnande för personalen

vid utbyggnader av här förevarande slag kan vara beroende av olika

faktorer, som icke alltid kan klarläggas på ett tidigt stadium eller som förändras

under arbetets gång. Det torde därför icke kunna undvikas, att utbyggnad

i vissa fall måste påbörjas utan att alla förutsättningar för en

lösning av bostadsproblemet föreligger. Att döma av den närmare redogörelse

som revisorerna lämnat och av de kompletterande upplysningar, som

tillhandahållits i samband med remissbehandlingen, torde väl Gräskärr få

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

19

anses vara exempel härpå. Sådana fall bör emellertid vara rena undantagsföreteelser,

och utskottet vill understryka, att som en allmän princip i planeringsarbetet

bör gälla, att beslut om utbyggnad av nya vårdplatser etc. icke

fattas utan att man samtidigt har en uppfattning om hur personalens behov

av bostäder skall kunna tillgodoses. Vid lösandet av detta problem bör givetvis

ett intimt samråd äga rum med vederbörande kommunala myndigheter

och med länsbostadsnämnden.

Då enligt vad som framgår av remissutlåtandena utskottets principiella

uppfattning delas av de närmast berörda myndigheterna, har utskottet icke

ansett revisorernas uttalande böra föranleda någon särskild riksdagens åtgärd

utan begränsat sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

18:o) Utfallet av automobilskattemedlens specialbudget. Under kommunikationsdepartementet,

§ 18, har revisorerna lämnat en redogörelse för utfallet

av automobilskattemedlens specialbudget (Del I, s. 105—109).

Vad i förevarande ärende blivit av revisorerna berört är icke av beskaffenhet

att från utskottets sida påkalla något yttrande, vilket utskottet får för

riksdagen

anmäla.

19 :o) Planväsendets centrala ledning. Under kommunikationsdepartementet,

§ 19, har revisorerna föreslagit, att frågan om samhällsplaneringens

centrala organisation göres till föremål för en allsidig utredning (Del I, s.

110—126).

Utlåtanden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kammarkollegium, statskontoret,

statens organisationsnämnd, fiskeristyrelsen, bostadspolitiska

organisationskommittén, kommittén för näringslivets lokalisering, statens

byggnadsbesparingsutredning och 1960 års naturvårdsutredning (Del II, s.

147—168).

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två

likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Kaijser (I: 447) och den andra inom andra kammaren av herr Bohman m.fl.

(11:527), i vilka hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att en översyn av samhällsplaneringens centrala organisation

snarast kommer till stånd med beaktande av i motionerna angivna synpunkter.

Utskottet. Enligt revisorerna företer den centrala och översiktliga samhällsplaneringen

för närvarande eu starkt splittrad bild i organisatoriskt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

hänseende. Någon självständig planmyndighet finnes sålunda icke inrättad

utan berörda uppgifter är fördelade på en rad olika ämbetsverk, såsom

byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen etc. Revisorerna framhåller, att

en sådan ordning måste åt verksamheten förläna ett drag av tyngd, som

icke kan undgå att verka hämmande på planarbetet och öka riskerna för

mindre ändamålsenliga lösningar. Förhållandena anses motivera, att frågan

om samhällsplaneringens centrala administration upptages till omprövning

i hela dess vidd. Syftet bör därvid vara att få till stånd en mera enhetlig och

rationellt arbetande organisation, lämpligen genom inrättandet av en central

instans, hos vilken planeringsuppgifterna i möjlig mån samlas.

Utskottet är för sin del väl medvetet om betydelsen av att den samhällsplanerande

verksamheten är organiserad på ett rationellt sätt. Viktigt är att

organisationen beaktar det inbördes samband, som de olika planeringsuppgifterna

har, och skapar lämpliga administrativa betingelser för det samråd

och den samordning, som oundgängligen erfordras.

Vad angår det av revisorerna konstaterade förhållandet, att planeringsuppgifterna

är fördelade på en rad olika myndigheter, har en sådan ordning

delvis betingats av att vissa uppgifter haft en nära anknytning till den

fackbetonadc verksamhet, som utövas av särskilda myndigheter. Helt allmänt

torde dock kunna sägas, att verksamheten fått sin prägel av den

successiva utbyggnaden. Vägande skäl skulle därför kunna anföras för en

omprövning av planeringsorganisationen i stort, därvid även andra lösningar

än det av revisorerna ifrågasatta inrättandet av ett centralt planverk borde

prövas. Som emellertid påpekats av statskontoret och statens organisationsnämnd

pågår f.n. ett flertal utredningar, vilkas resultat kan förväntas påverka

ett ställningstagande till föreliggande spörsmål. Här må nämnas utredningen

om den bostadspolitiska organisationen, om byggnadsstyrelsens

organisation, om den samhälleliga lokaliseringsverksamheten och om naturskyddets

organisationsproblem. Att en utredning rörande planväsendets

centrala organisation igångsättes, innan nämnda utredningar slutförts,

torde icke vara lämpligt.

Om sålunda en samlad omprövning tills vidare torde få anstå, är det givetvis

ur synpunkten av en ändamålsenlig samhällsplanering av största vikt, att

de former för samverkan som efter hand utbildats i samarbetet mellan

berörda myndigheter — i form av samrådsdelegationer, remissförfaranden

etc. — ytterligare utvecklas. Detta får i första hand bli en uppgift för myndigheterna

själva att beakta. Utskottet förutsätter emellertid, att även

Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på förevarande problem och

tar de initiativ, som eventuellt kan visa sig påkallade.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra begränsa

sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen omförmäla.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

21

Utskottet hemställer i enlighet härmed,

att motionerna I: 447 och II: 527 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

20 :o) Postgirots kortfristiga upplåning. Under kommunikationsdepartementet,

§ 20, har revisorerna framhållit önskvärdheten av att spörsmålet

angående postgirots kortfristiga upplåning upptages till närmare prövning

(Del I, s. 127—136).

Utlåtanden har avgivits av generalpoststyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

bank- och fondinspektionen, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontoret (Del II, s. 169—179).

Utskottet. Sedan frågan anmälts för riksdagen, erhöll generalpoststyrelsen

år 1957 bemyndigande att tillgodose tillfälligt penningbehov för postgirorörelsen

genom att begagna kredit i checkräkning hos riksbanken eller

inländskt bankaktiebolag eller genom att annorledes upptaga lån. Vid riksdagsbehandlingen

av ärendet underströks från bankoutskottets sida angelägenheten

av att utnyttjandet av bemydigandet begränsades till vad som

erfordrades för mötande av rent tillfälliga behov och till vad som vore

affärsmässigt betingat. — Enligt revisorernas mening har ifrågavarande

kortfristiga upplåning på senare tid fått en omfattning och intensitet, som

ej förutsågs då bemyndigandet lämnades. Det synes revisorerna också

tveksamt, om den rymmes inom de för verksamheten gällande bestämmelserna.

I anledning härav vill utskottet först konstatera, att kortfristig upplåning

ingår som ett normalt led i all bankverksamhet, vilket sammanhänger

med de periodiska växlingarna i bankernas medelstillgång. För postgirorörelsen

gäller — som framgår av revisorernas redogörelse -— att mycket

kraftiga tillfälliga variationer i kontomedelsbehållningen förekommer. Genom

att de kassapåfrestningar, som uppstår vid tillfällen av större inedelsuttag,

kan mötas med kortfristig upplåning från annat håll, är det emellertid

möjligt att hålla likviditetsreserven vid en genomsnittligt lägre nivå, varigenom

i sin tur en bättre förräntning av innestående medel kan erhållas.

Mot en upplåningsrätt för postbanken kan ur dessa synpunkter icke något

vara att invända. Den frågan kvarstår emellertid, om upplåningen under

senare tid fått en omfattning, som icke skulle vara förutsedd vid bemyndigandets

tillkomst. Härvidlag anser utskottet i likhet med exempelvis fullmäktige

i riksgäldskontoret, att det kan ifrågasättas, om lånebemyndigandet

ger en så vidsträckt upplåningsrätt som det här skulle vara fråga om. Det

bör emellertid beaktas, att efter det bemyndigandet lämnats en särskild omständighet

inträffat, vilken i avsevärd mån torde ha medverkat till utvecklingen.

Här åsyftas den omläggning av systemet för inlcvcrering av käll
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

skatteuppbörden, som genomförts fr. o. m. den 1 november 1959 och som ■—

förutom att den lett till en minskning av postbankens likviditet —- även

försämrat bankens förräntningsmöjligheter. Det finns skäl antaga, att den

omfattning som upplåningen fått på grund av angivna förhållande blir en

företeelse av övergående natur. Härpå tyder bl. a. den omständigheten, att

upplåningen — såvitt kan bedömas av revisorernas uppgifter — minskat

vid slutet av den berörda perioden.

\ id angivna förhållanden har utskottet icke ansett, att revisorernas uttalande

bör till någon särskild riksdagens åtgärd föranleda, utan velat begränsa

sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

21 :o) Vattenfallsstyrelsens informationstjänst. Under kommunikationsdepartementet,

§ 21, har revisorerna understrukit angelägenheten av att kostnaderna

för vattenfallsstyrelsens informationstjänst i möjlig mån begränsas

(Del I, s. 137—144).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret och vattenfallsstyrelsen (Del II,

s. 180—183).

Utskottet. Den inom vattenfallsstyrelsen inrättade avdelningen för pressoch

informationstjänst har bl. a. att svara för kontakter med och upplysningar

till press och radio, att redigera och utgiva ett flertal tidskrifter och

publikationer samt att handha det omfattande filmarbetet vid myndigheten.

— Revisorerna, som granskat avdelningens verksamhet, har funnit att densamma

under senare år dragit alltför höga kostnader. Under de senaste fem

budgetåren har sålunda kostnaderna varierat mellan lägst 574 000 kronor

och högst 1 034 000 kronor, motsvarande i genomsnitt 750 000 kronor för år.

Utskottet vill i anledning av revisorernas uttalande först konstatera, att

det finner det naturligt, att ett ämbetsverk av vattenfallsstyrelsens storlek

och med dess arbetsuppgifter bedriver en upplysnings- och kontaktverksamhet

av här berört slag. Revisorerna synes icke heller ha ifrågasatt behovet

av de olika slag av aktiviteter, som inrymmes i verksamheten. De vänder sig

emellertid mot storleken av de belopp, som lagts ned på densamma. Utskottet

är för sin del medvetet om angelägenheten av att såvitt möjligt begränsa

kostnaderna i den mån så kan ske utan att syftet med verksamheten motverkas.

Inom vattenfallsstyrelsen synes man också ha sin uppmärksamhet

riktad på kostnadsspörsmålet. Styrelsens informationsverksamhet har sålunda

nyligen gjorts till föremål för en intern översyn, som siktat till att

ge den en med hänsyn till styrelsens behov lämplig utformning och omfattning.

De åtgärder som översynen föranlett har redan medfört vissa kostnadsbegränsningar

och ytterligare torde stå att uppnå.

Särskild uppmärksamhet har revisorerna ägnat filmverksamheten. Revi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

sorerna anser det sålunda möjligt att begränsa filmernas antal och att söka

mindre kostnadskrävande lösningar i fråga om deras utförande. — För egen

del har utskottet förståelse för filmens uppgift, då det gäller att informera

den egna personalen och allmänheten om styrelsens verksamhet, om den

tekniska utvecklingen på kraftområdet, om strävandena att minska skadeverkningarna

från kraftutbyggnaden på natur- och näringsintressen etc.

Givetvis får det även här bli en avvägning av verksamheten med hänsyn till

vad som ter sig ekonomiskt rimligt. I detta sammanhang må erinras om att

vattenfallsstyrelsen i de nya direktiv för filmverksamheten som utfärdats

begränsat antalet filminspelningar för år. Vad angår spörsmålet huruvida

styrelsens filmer dragit onödigt stora inspelningskostnader är det svart

för utskottet att bilda sig en uppfattning härom. Styrelsen själv anser, att

kostnaderna varit förhållandevis låga. Utskottet förutsätter, att den utredning

som f. n. pågår inom statens sakrevision angående statliga myndigheters

filminspelning skall kunna ge ytterligare underlag för en bedömning i

detta hänseende.

Av vad som inhämtats i ärendet synes framgå, att man inom vattenfallsstyrelsen

är väl medveten om nödvändigheten att fortlöpande överväga alla

möjligheter till rationalisering och kostnadsbesparing. Det finns därför skal

antaga, att syftet med revisorernas uttalande blir tillgodosett utan att några

särskilda åtgärder vidtages. Utskottet har i enlighet härmed velat begränsa

sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

22:0) Vissa iakttagelser angående skatteuppbörden m. m. Under finansdepartementet,

§ 22, har revisorerna lämnat en redogörelse för

ser angående skatteuppbörden in. in. (Del I, s. 145 165).

Utskottet. Vad i detta ämne blivit av revisorerna berört har utskottet ansett

icke påkalla något särskilt uttalande från dess sida, vilket utskottet fåi

för riksdagen

anmäla.

23 :o) Räntan å lån från statens utlåningsfonder. Under finansdepartementet,

§ 23, har revisorerna uttalat sig till förmån för en översyn av bestämmelserna

om räntan å lån från statens utlåningsfonder (Del I, s. 166 -173).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäklir,

e i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret (Del II, s. 184 192).

Utskottet. Räntevillkoren för lån från statens utlåningsfonder regleras

genom två författningar av år 1943, i vilka dels lämnas gemensamma föreskrifter

för de olika fonderna, dels anges den räntetvp vartill de olika fon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

“■* Statsutskottets utlåtande nr 116 dr 1961

derna skall hänföras. Med hänsyn främst till den utveckling som ägt rum

på kreditmarknaden sedan bestämmelsernas tillkomst, liksom även till räntelagets

förändringar under den senaste tjugoårsperioden, delar utskottet

revisorernas uppfattning att en översyn av gällande bestämmelser kan vara

motiverad. Visserligen omprövas normalräntan för varje år, men för åtskilliga

av fonderna gäller därifrån avvikande räntesatser. Sålunda tillämpas

f. n. inte mindre än åtta olika räntesatser. I likhet med revisorerna ifrågasätter

utskottet om en så långt gående differentiering kan anses motiverad,

aven om de skilda lånebehoven väl alltjämt måste förutsättas få ett

visst inflytande på ränteavvägningen.

En översyn av bestämmelserna torde måhända även böra inbegripa grunderna

for fastställande av normalräntans storlek i och för utrönande av

möjligheten att bättre än f. n. anpassa räntesatserna till inträffade förändringar

på kapitalmarknaden. Även i ett annat hänseende synes det kunna

vara motiverat att anpassa räntan efter skiftande förhållanden genom att

öppna möjligheter till omprövning av räntenivån under lånens löptid. Långivningen

skulle i enlighet härmed kunna kombineras med konverteringsrätt

efter visst antal år.

Vad slutligen angår frågan om en reduktion av antalet lånefonder synes

goda möjligheter föreligga att utan förfång för de skilda kreditbehoven ernå

okad förenkling och överskådlighet. Såsom statskontoret i sitt remissyttrande

erinrat har åtskilliga av fonderna numera avvecklats eller börjat avvecklas.

Härtill kommer att en del fonder sannolikt inte längre är av samma

betydelse som vid deras tillkomst. I likhet med statskontoret anser dock

utskottet, att frågan om en reduktion eller ytterligare sammanslagning avlånefonderna

inte lämpligen bör hänskjutas till en för samtliga fonder gemensam

utredning, eftersom den stora anhopningen av arbetsmaterial m. m.

erfarenhetsmässigt torde visa sig ägnad att tynga och försena utredningsarbetet.

En omprövning av fondernas framtida bestånd bör därför ske fond

för fond i lämpliga sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i anledning av revisorernas förevarande

uttalande anfört.

24:o) Redovisningen av vissa anslag å riksstaten. Under finansdepartementet,

§ 24, har revisorerna uttalat sig till förmån för en särskild översyn

av fragan om redovisningen av vissa anslag å riksstaten (Del I, s. 174_185)

Utlåtanden har avgivits av flygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret och riksräkenskapsverket (Del II, s. 192_201)

Utskottet. Ur finanspolitiska synpunkter framstår det självfallet som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

25

önskvärt, att den statliga budgeten blir så upplysande och överskådlig som

möjligt och att av riksdagen beslutade utgifter i görligaste omfattning omedelbart

regleras genom anslag å riksstaten. Härigenom vinnes ökad överblick

och kontroll över den reella budgetutvecklingen. Med dessa allmänna

synpunkter för ögonen har revisorerna under förevarande paragraf upptagit

tre frågor, vilka sammanhänger med budgetens uppställning. Den viktigaste

av dessa avser spörsmålet om reservationsanslagen och deras användning.

Den andra frågan gäller redovisningen av de anslag som f. n. uppförs under

huvudtiteln Avskrivning av nya kapitalinvesteringar. Slutligen har även

upptagits spörsmålet om redovisning under inkomsttiteln för skatt å inkomst

och förmögenhet.

Med avseende å frågan om reservationsanslagen och deras användning

kan konstateras, att dessa anslag numera fått en betydande omfattning -—

för budgetåret 1959/60 sammanlagt i runt tal 3,9 miljarder kronor — om

ock deras relativa storlek i förhållande till statens utgiftssumma efter hand

minskat. Anslagens natur kan leda till att betydande anslagsreservationer

uppkommer. Såsom revisorerna framhåller kan av riksstaten för ett visst

år inte utläsas den beräknade förbrukningen av under tidigare år upptagna

men fortfarande disponibla reservationsmedel. Denna medelsförbrukning

påverkar emellertid det reella budgetutfallet, och med hänsyn till reservationsmedelsförbrukningens

stora omfattning är riksstaten därför knappast

något rättvisande uttryck för den förändring i statsverkets ekonomiska

ställning, som kan väntas under budgetåret. Bland de olika utvägar att komma

till rätta med de angivna olägenheterna som under de senaste åren prövats

torde den hittills mest ändamålsenliga vara det s. k. bemyndigandesystemet.

Detta används för en del anslag under fjärde huvudtiteln och innebär,

att Kungl. Maj :t varje år utverkar riksdagens bemyndigande att för

viss tidsperiod utlägga beställningar inom en av riksdagen fastställd kostnadsram.

Denna motsvarar i princip vad som enligt särskild anskaffningsplan

kommer att bindas genom beställningar under det närmaste budgetåret.

Anslagen på riksstaten — som fortfarande har karaktären av reservationsanslag

—- upptas däremot endast till belopp motsvarande vad som beräknas

bli utbetalat från anslagen under budgetåret.

Revisorerna rekommenderar åtgärden att utvidga bemyndigandesystemet

till nya förvaltningsområden och samtidigt omvandla själva anslagen till

förslagsanslag. Den erforderliga begränsningen av utgifterna skulle då ske

genom att riksdagen årligen fastställde beställningsbemyndiganden o. d.

för de med anslagen avsedda verksamhetsgrenarna. Det synes utskottet

emellertid tvivelaktigt om några verkliga fördelar står att vinna med eu

sådan omläggning. Exempelvis flygförvaltningen uttalar i sitt remissyttrande,

att en övergång till förslagsanslag i stort sett inte torde innebära

någon ändring av de problem som i dagens läge är förenade med anskaff
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 116 ur 1961

ning av flygmateriel över reservationsanslag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ger uttryck för uppfattningen att den åsyftade fördelen borde kunna

ernås utan någon ändring av anslagsbeteckningen, i det att reservationsanslagen

kunde uppföras med endast så stora belopp, att tillsammans med

eventuellt kvarstående reservationer täckning för de beräknade utgifterna

under året erhölls. Enär i varje fall omfattningen av verksamheten komme

att regleras av beställningsbemyndiganden o. d. borde å andra sidan binder

ej föreligga för utbyte av reservationsanslagen mot icke maximerade

förslagsanslag. Riksräkenskapsverket uttalar som sin åsikt, att den nuvarande

anslagsformen kan anses inrymma en viss garanti för att anskaffningsverksamhcten

planläggs och bcdrives inom ramen för lämnade beställningsbemyndiganden

så, att de för varje budgetår aktuella utbetalningarna

ryms inom det för budgetåret beräknade betalningsutfallet. Ett av anskaffningsverksamheten

ensidigt beroende betalningsutfall, vilket skulle bli möjligt

vid övergång till förslagsanslag, skulle enligt ämbetsverket kunna leda

till att anslagsbelastningen blev mer ojämn och underkastad starkare förskjutningar

än f. n. Eftersom tanken på ett utsträckande av bemyndigandesystemet

till att avse, förutom anslag under fjärde huvudtiteln, vissa anslag

under femte, sjätte, och nionde huvudtitlarna, relativt nyligen avvisats av

riksdagen anser riksräkenskapsverket dessutom att dessa beslut inte nu

bör omprövas. Utskottet kan för sin del instämma i denna grundsyn på den

väckta frågan. Såsom nämnda ämbetsverk framhåller kan det dessutom rent

principiellt förefalla betänkligt att ytterligare frångå regeln om att varje

riksdag bör anvisa medel för hela den av dess beslut betingade utgiften,

även om vissa fördelar skulle kunna ernås vid övergång till bemyndigandesystemet

för vissa större anslag.

Enligt utskottets uppfattning synes alltså tillräckliga skäl knappast föreligga

för att den väckta frågan f. n. skulle göras till föremål för en särskild

översyn. Utskottet förutsätter emellertid, att det blivande riksrevisionsverket

följer frågan med uppmärksamhet och framlägger de förslag, vartill förhållandena

kan föranleda.

Såsom tidigare nämnts har revisorerna även upptagit frågan om ändrad

ordning för anvisande av anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

F. n. redovisas avskrivningsanslagen under en särskild huvudtitel

å riksstaten. Samtliga erforderliga medel äskas på finansdepartementets

föredragning, oavsett till vilket departements verksamhetsområde de till

grund för avskrivningarna liggande investeringarna hör. Anledningen härtill

torde vara att för avskrivningsbeliovets fastställande enhetliga principer

ansetts böra tillämpas. Vid sin behandling år 1954 av anslagen till avskrivning

av nya kapitalinvesteringar påvisade emellertid statsutskottet (utlåtande

nr 153) vissa med gällande ordning förbundna olägenheter. Uppdelningen

av medelsäskandena beträffande själva investeringen på vederböran
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

27

de fackdepartement och i fråga om däremot svarande avskrivning pa finansdepartementet

hade, framhöll utskottet, medfört att en och samma

fråga kom att vid riksdagsbehandlingen prövas i skilda sammanhang, oaktat

av sakliga skäl en enhetlig bedömning framstod som motiverad. Utskottet

fann starka skäl tala för att till särskilt övervägande upptogs frågan, huruvida

inte på vederbörande fackdepartements föredragning borde äskas såväl

erforderliga medel för investering som däremot svarande avskrivningsanslag.

Vid anmälan av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret

1955/56 förklarade sig emellertid chefen för finansdepartementet icke kunna

förorda någon ändring av gällande system beträffande behandlingen av

anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. Ett slopande av avskrivningshuvudtiteln

skulle, framhöll departementschefen, eliminera den

systematik för riksstatens uppställning som eftersträvats och även uppnåtts

genom tidigare budgetreformer. Bland annat skulle det icke bli möjligt

att i riksstaten särskilja statens löpande utgifter från utgifter för kapitalökning.

Vad sålunda anförts föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

Även om — såsom utskottet år 1954 framhöll — skäl kan tala för ett

införande av den utav revisorerna föreslagna ordningen, anser utskottet

likväl att de motiv som talar däremot är mera vägande. Utskottet finner

därför revisorernas uttalande i denna del inte böra föranleda någon åtgärd.

Den tredje av revisorerna under förevarande paragraf berörda frågan

avser inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. in. över denna

titel redovisas inte blott de statliga skatter och avgifter som slutligt tillgodoförs

titeln utan även i betydande omfattning andra medel. Att sålunda ett

flertal transaktioner sker över ifrågavarande titel är enligt revisorerna ägnat

att försvåra överblicken av de inkomster som slutligt skall redovisas på

densamma. En ändrad form för redovisningen framstår därför enligt revisorernas

mening som önskvärd. Utskottet, som inte vill jäva revisorernas

uppfattning om de med den nuvarande redovisningen förbundna olägenheterna

i och för sig, får emellertid erinra om att fördelarna i stort av att

vissa slags avgifter upphäres genom skatteuppbörden ansetts överväga de

redovisningsmässiga nackdelarna. Riksräkenskapsverket erinrar i detta

sammanhang om att ett av ämbetsverket framlagt förslag, vilket åsyftade att

förenkla beräkningarna i fråga om inkomstskattetiteln genom att utbetalningarna

till sjukkassorna icke skulle belasta denna titel utan bestridas från

anslag på driftbudgetens utgiftssida, lämnats utan bifall av statsmakterna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet inte heller på denna

punkt anledning biträda revisorernas förslag om en särskild översyn. Utskottet

förutsätter emellertid, att det blivande riksrevisionsverket följer

även denna fråga med uppmärksamhet och — därest förhållandena därtill

föranleder —- framlägger förslag, som kan möjliggöra en bättre överblick

över ifrågavarande inkomster.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att revisorernas förevarande förslag icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

25 :o) Standardiseringsverksamheten inom statsförvaltningen. Under finansdepartementet,

§ 25, har revisorerna föreslagit vissa åtgärder i syfte att

effektivisera den statliga standardiseringsverksamheten (Del I, s. 186—206 ).

Utskottet. Beträffande detta ärende kommer utskottet framdeles att avgiva

utlåtande, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

26:o) Samordning av expeditionsvaktsgöromål. Under finansdepartementet,

§ 26, har revisorerna föreslagit, att en undersökning snarast kommer till

stånd rörande samordning av expeditionsvaktsgöromål hos vissa myndigheter

i Stockholm (Del I, s. 207—213).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret och statens organisationsnämnd

(Del II, s. 212 och 213).

Utskottet. Enligt utskottets mening har i fråga om samordning av expeditionsvaktsgöromål

såväl i revisorernas uttalande som i de av statskontoret

och organisationsnämnden avgivna remissyttrandena anförts åtskilliga

synpunkter som är värda beaktande. Utskottet ansluter sig därför till

förslaget om en undersökning av hithörande förhållanden. Denna synes

lämpligen böra anförtros det nya rationaliseringsverk som skall träda i

funktion den 1 juli 1961.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i anledning av revisorernas förevarande

uttalande anfört.

27 :o) Utgivningen av statsliggaren. Under finansdepartementet, § 27, har

revisorerna gjort vissa uttalanden i fråga om utgivningen av statsliggaren

(Del I, s. 214—216).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret och riksrcikenskapsverket (Del

II, s. 214—216).

Utskottet. Inledningsvis vill utskottet understryka revisorernas uttalande

om statsliggarens betydelse som ett viktigt hjälpmedel vid handläggning av

administrativa frågor, såväl inom riksdagen som inom olika delar av statsförvaltningen.

Detta uttalande bör anses innefatta både statsliggarens huvuddel

och det särskilda författningsbihanget. Vad särskilt det sistnämnda

angår må framhållas dettas karaktär av författningshandbok, vilket med
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961 29

för särskilda krav på aktualitet och korrekthet, icke minst i fråga om lönebelopp,

förteckningar över tjänster m. m.

Revisorernas huvudanmärkning i förevarande fall avser det förhållandet

att statsliggaren utkommer för sent. Jämlikt gällande bestämmelser skall

liggaren för varje budgetår föreligga tryckt den 1 september, men denna

föreskrift är numera, på grund av materialets tillväxt, inte möjlig att iaktta.

Enligt vad revisorerna uppger mottogs hela statsliggaren för innevarande

budgetår först den 14 november.

Utskottet vill för egen del ge uttryck åt den uppfattningen att den nu

gällande, nära 40-åriga bestämmelsen om att statsliggaren för varje budgetår

skall föreligga tryckt den 1 september numera förefaller meningslös;

enligt vad statskontoret anfört finns nämligen inte längre några förutsättningar

för liggarens färdigställande å angivna tidpunkt. Den första

åtgärd som bör vidtas synes därför vara att bestämma en sådan utgivningstid

för statsliggaren att nämnda tid med hänsyn till numera föreliggande

förhållanden kan i praktiken hållas. I fråga om tidpunkten såsom sådan vill

utskottet endast understryka angelägenheten av att liggaren i fortsättningen

utkommer tidigare än vad som varit fallet under senare år.

Vad i övrigt beträffar de allmänna förutsättningarna för en tidigare utgivning

av statsliggaren vill utskottet här endast anföra, att utskottet utgår

ifrån att det fr. o. m. den 1 juli 1961 nyinrättade riksrevisionsverket ägnar

denna fråga erforderlig uppmärksamhet och vidtar de åtgärder, hl. a. med

avseende å personaldisposition, som kan befinnas påkallade.

Beträffande utformningen och utgivningen av statsliggarens bihang framgår

av handlingarna, att statskontoret verkställt utredning härom och den

19 mars 1959 till Kungl. Maj:t avgivit förslag om hur en särskild författningshandbok,

avsedd att ersätta nämnda bihang, borde utformas och utgivas.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat har ställningstagandet till

statskontorets berörda förslag ansetts böra anstå i avvaktan på statsmakternas

beslut angående den myndighet som framdeles skall ha hand om

statsliggarens utgivning. Sedan denna fråga numera avgjorts torde ifrågavarande

förslag kunna väntas komma att inom kort upptas till prövning.

För egen del vill utskottet i detta sammanhang endast framhålla önskvärdheten

av att en blivande författningshandbok utformas med särskilt beaktande

av den praktiska användbarheten vid det löpande arbetet hos myndigheter

m. fl.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i anledning av revisorernas förevarande

uttalande anfört.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

28:o) Vissa ersättningar vid centraltullkammaren i Stockholm. Under

finansdepartementet, § 28, har revisorerna uttalat sig angående vissa ersättningar

till personal vid centraltullkammaren i Stockholm (Del I, s. 217

—219).

Utlåtanden har avgivits av riksräkenskapsverket och generaltullstyrelsen

(Del II, s. 216 och 217).

Utskottet. Liksom revisorerna vill utskottet ge uttryck åt en viss förvåning

över att förekomsten av de i ärendet angivna ersättningarna inte tidigare

uppdagats och påtalats. Då det emellertid torde kunna förväntas att

myndigheterna tillser att företeelser av liknande slag inte förekommer i

fortsättningen, anser sig utskottet kunna inskränka sig till att vad i ärendet

förekommit för riksdagen

omförmäla.

29:o) Ordförande m. m. i vissa taxeringsnämnder. Under finansdepartementet,

§ 29, har revisorerna gjort vissa uttalanden rörande ordförande m.m.

i vissa taxeringsnämnder (Del I, s. 220—224).

Utlåtanden har avgivits av riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Uppsala län, Hallands län, Värmlands län och Västerbottens

län samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (Del II, s. 217

—224).

Utskottet. Under förevarande paragraf redovisar revisorerna resultatet av

vissa undersökningar rörande tjänstemannainslaget i taxeringsnämnderna

samt knyter härtill en del reflexioner av principiell och praktisk innebörd.

Det understrykes att det måste vara ett väsentligt intresse, att ordförande

i taxeringsnämnd intar en sådan ställning att allmänhetens förtroende till

nämnden inte rubhas. Revisorerna finner det ur principiella synpunkter

otillfredsställande att till ordförande i taxeringsnämnd förordnas befattningshavare

vid länsstyrelse; alldeles särskilt skulle detta gälla i fråga om

tjänstemän vid prövningsnämndens kansli. Det sagda anses, om än med

mindre styrka, ha avseende även å kronoombud.

Utskottet vill framhålla att det självfallet är ur rättssäkerhetssynpunkt

av största vikt, att taxeringsnämnderna äger allmänhetens förtroende och

att taxeringsnämndsordförandena intar en strikt opartisk ställning. Ett av

huvudsyftena med reformarbetet på skatteväsendets område har också

varit att stärka rättsskyddet för den enskilde medborgaren. Problemet kan

emellertid — vilket även vitsordas av revisorerna -— inte skärskådas enbart

ur principiell synvinkel. Rekryteringssvårigheterna främst med avseende

å ordförandeposterna är nämligen f. n. markant framträdande. Svårighe
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 dr 1961

31

terna illustreras med all tydlighet i länsstyrelsernas och de övriga remissmyndigheternas

yttranden. Då det är ett allmänt intresse att taxeringsnämndsordförandena

är väl skickade för sitt uppdrag, lärer det därför vara

oundvikligt att dessa poster — liksom även befattningarna som kronoombud

— i betydande omfattning besätts med personer ur landsstatstjänstemännens

led. En ovillkorlig förutsättning för att inte allmänhetens förtroende

för taxeringsarbetet skall rubbas måste emellertid vara, att gällande jävsregler

strängt iakttas. Om så sker torde man inte ha anledning befara, att

en opartisk handläggning av taxeringsmålen på prövningsnämndsstadiet

skulle äventyras. Även om revisorernas erinringar i berörda hänseende är

ur principiella synpunkter beaktansvärda, torde under nyss angiven förutsättning

inte böra komma i fråga att från taxeringsnämndsuppdrag undantaga

de kvalificerade tjänstemännen å prövningsnämndens kansli. Såsom

riksskattenämnden i sitt remissyttrande framhållit intar dessa tjänstemän

icke någon annan ställning i förevarande hänseende än övrig personal å

landskontoren. Att helt undantaga dem från taxeringsnämndsuppdrag skulle

kunna leda till ökade rekryteringssvårigheter och därmed även till en försvagning

av taxeringsorganisationen i första instans.

Revisorerna har särskilt understrukit önskvärdheten av att i taxeringsnämnd

inte samtidigt förordnas ordförande och kronoombud från samma

länsstyrelse. En sådan ordning kan enligt revisorerna lätt inge de skattskyldiga

den föreställningen, att taxeringarna fastställs av dessa två tjänstemän.

Även utskottet är av den uppfattningen att en dylik tjänstemannadominans

inom nämnderna bör undvikas, även om det i något undantagsfall

kan bli ofrånkomligt att lösa personfrågan på dylikt sätt. Såvitt av

remissyttrandena kan utläsas är också myndigheterna införstådda med revisorerna

på denna punkt. Under sadana förhållanden kan utskottet inte

finna det påkallat att — såsom revisorerna föreslagit — revisorernas synpunkter

på denna fråga genom ett särskilt cirkulär skulle bringas till länsstyrelsernas

kännedom.

Sammanfattningsvis anser utskottet vad i förevarande hänseenden av

revisorerna anförts inte påkalla annat ställningstagande från utskottets

sida än att utskottet velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

30 :o) Premieringen av frivilligt banksparande. Under finansdepartementet,

§ 30, har revisorerna uttalat sig angående premieringen av frivilligt

hanksparande och lämnat riksdagen en redogörelse för det under åren 1955

och 1956 gjorda försöket med nämnda sparform (Del I, s. 225—232).

Utskottet. Under erinran om att utredningen om sparstimulerande åtgärder

numera framlagt betänkande i ämnet (SOU 1961:2) har utskottet an
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

sett sig kunna begränsa sig till att vad i förevarande ärende förevarit för

riksdagen

omförmäla.

31 ro) Statliga myndigheters anlitande av bankinrättningar m. m. Under

finansdepartementet, § 31, har revisorerna uttalat sig i fråga om statliga

myndigheters anlitande av bankinrättningar m. m. och föreslagit, att vissa

förtydligande föreskrifter utfärdas (Del I, s. 233—236).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, armétygförvaltningen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket och Sveriges Kreditbank aktiebolag (Del II, s. 224—

229).

Utskottet. Medelsförvaltande statliga myndigheter m. fl. är enligt kungörelsen

1951: 453 skyldiga att vid vissa angivna slag av transaktioner anlita

riksbanken, postgirorörelsen eller Sveriges Kreditbank. Även vid övriga

transaktioner, där förmedling av bankinrättning påkallas, åligger det myndigheterna

att anlita nämnda institutioner, där så utan olägenhet kan ske.

Emellertid har ett flertal myndigheter underlåtit att ställa sig dessa föreskrifter

till efterrättelse. I icke obetydlig utsträckning anlitas sålunda enskilda

banker för löneutbetalningar ävensom för depositioner, förvaltning

av fondmedel, utlandslikvider in. in. Revisorerna förordar, att myndigheterna

på lämpligt sätt erinras om skyldigheten att iakttaga gällande bestämmelser

på förevarande område, men förutsätter samtidigt såsom självklart,

att kreditbanken därvid erbjuder berörda myndigheter lika goda affärsvillkor

som andra banker.

Utskottet är i princip ense med revisorerna om angelägenheten av att

gällande bestämmelser efterlevs men vill samtidigt understryka, att förhållandena

i det enskilda fallet kan motivera en viss rörelsefrihet för myndigheterna,

t. ex. i fråga om förvaltningen av fonder, vilka tillkommit långt

innan gällande kungörelse utfärdades och vilkas medel fått kvarstå i den

bankinrättning, där de ursprungligen insatts. Även lokala förhållanden

kan i vissa fall motivera en lättnad i kravet på en strikt tillämpning av

kungörelsens bestämmelser. Vad angår löneutbetalningar torde såsom riksräkenskapsverket

framhållit vid kungörelsens utfärdande inte ha avsetts

att reglera frågan om de penninginrättningar, vid vilka sådana utbetalningar

må ske. I detta avseende synes oklarhet föreligga om kungörelsens

tillämpning, varför ett förtydligande måhända bör ske, innan åtgärder vidtas

i det av revisorerna angivna syftet. Även i ett annat hänseende kan ett

förtydligande vara på sin plats, nämligen i fråga om inköp av resevalutor.

Såsom revisorerna förutsatt bör myndigheterna, där så utan olägenhet kan

ske, inköpa resevalutor hos Sveriges Kreditbank, lämpligen på samma sätt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961 33

som f. n. tillämpas vid armétygförvaltningen och för vilket redogörelse

lämnats i revisorernas berättelse.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om åtgärder i det av revisorerna under förevarande paragraf

angivna syftet.

32 :o) Vissa skoladministrativa spörsmål. Under ecklesiastikdepartementet,

§ 32, har revisorerna till behandling upptagit vissa skoladministrativa

spörsmål (Del I, s. 237—247).

Utskottet. Beträffande detta ärende har utskottet yttrat sig i sitt utlåtande

nr 8, varom utskottet velat här

erinra.

33:o) De vetenskapliga forskningsrådens administration. Under ecklesiastikdepartementet,

§ 33, har revisorerna föreslagit en omläggning av forskningsrådens

administration (Del I, s. 248—252).

Utskottet. Beträffande detta ärende har utskottet yttrat sig i sitt utlåtande

nr 106, varom utskottet velat här

erinra.

34:o) Export av brödsäd. Under jordbruksdepartementet, § 34, har revisorerna

anfört vissa synpunkter på den svenska exporten av brödsäd (Del I,

s. 253—261).

Utlåtanden har avgivits av statens jordbruksnämnd, Svensk spannmålshandel

och Svenska lantmännens riksförbund (Del II, s. 344—349).

Utskottet. Revisorerna lämnar en redogörelse för prissättningssystemet

i fråga om brödsäd samt för den prisreglerande verksamhet, som utövas av

Föreningen Svensk spannmålshandel. Vidare lämnas vissa jämförande

kvantitets- och prisuppgifter belysande exporten av brödsäd och importen

av fodersäd under skördeåren 1956/57—1959/60. I anslutning härtill konstaterar

revisorerna, att det under perioden förekommit, att brödsäd exporterats

till lägre pris än det som betalats för samtidigt importerad fodersäd.

Eftersom brödsäd i stor utsträckning torde vara direkt utbytbar

mot fodersäd, kan en sådan export knappast vara ekonomiskt fördelaktig.

Det bör därför enligt revisorernas mening prövas i vad mån en ökad avsättning

av brödsädsöverskottet kan äga rum inom landet utan ogynnsamma

återverkningar på spannmålsmarknaden eller på handelsutbytet

i övrigt.

Utskottet anser väl i likhet med revisorerna, att möjligheterna bör prö3

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 116

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

vas att inom landet finna avsättning för det svenska överskottet av brödsäd

sasom foder. Av det utlåtande som avgivits av Föreningen Svensk spannmålshandel

framgår också, att en sådan prövning fortlöpande sker i anslutning

till den planering, som företages från föreningens sida och som

grundas på av föreningen uppgjorda prognoser beträffande överskottets

storlek och marknadens utveckling m. in.

Revisorerna har emellertid som nyss nämnts funnit, att under den berörda

fyraårsperioden brödsäd exporterats till lägre pris än det som samtidigt

betalats för importerad fodersäd. — I anslutning härtill vill statsutskottet

först i likhet med revisorerna konstatera, att det här rör sig om

svårbedömda problem. Redan mot de prisuppgifter, vilka revisorerna redo■\isat

Svensk spannmålshandel framhållit är det fråga om för hela skördeår

gällande medelvärden. Spridningen i fråga om importpriserna för fodersäd

är emellertid enligt uppgift betydande, och medelvärdena skiljer sig i regel

väsentligen Irån de priser, som gäller då beslut måste fattas om hur

uppkomna brödsädsöverskott skall disponeras. — En annan sak är, att

den inhemska efterfrågan på fodervete och foderråg endast i mindre grad

kan stimuleras genom priserna. Hänsyn måste nämligen tagas till fodermarknaden

i övrigt samt till den prissättning, som eftersträvas för fodersäd

för att i önskvärd mån påverka animalieproduktionen. Detta hänsynstagande

till marknaden för den traditionella fodersäden kan leda till att

nyssnämnda förening hindras att överföra vete och råg till foder._ Slut
ligen

bör påpekas, att även om den inhemska fodermarknaden ter sig fördelaktig

ur avsättningssynpunkt en viss brödsädsexport kan vara av vikt

med hänsyn till vårt lands internationella förpliktelser. Denna synpunkt

understrykes särskilt av statens jordbruksnämnd, som konstaterar hur

den handelspolitiska aspekten spelat in vid marknadsbedömningen under

den period, som revisorerna ägnat uppmärksamhet.

Vad revisorerna anfört och vad eljest i ärendet förekommit torde enligt

utskottets mening icke ge anledning till någon riksdagens åtgärd. Utskottet

har i enlighet härmed velat begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för

riksdagen

omförmäla.

35 :o) Norrlands lantbruksförsöksanstalt Röbäcksdalen. Under jordbruksdepartementet,

§ 35, har revisorerna förordat en omprövning av frågan om

personalbehovet vid försöksanstalten (Del I, s. 262—268).

Utlåtanden har avgivits av statens organisationsnämnd, lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, statens växtskyddsanstalt och statens

maskinprovningar (Del II, s. 349—352).

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

35

Utskottet. Efter förslag av norrlandskommittén fattades av 1949 års riksdag

principbeslut om att en norrländsk forsknings- och försöksanstalt på

jordbrukets område skulle inrättas vid Röbäcksdalen invid Umeå. Enligt

planerna skulle en under statens jordbruksförsök lydande försöksgård med

därtill hörande laboratorier utgöra anstaltens centrala del. Därjämte skulle

till samma plats förläggas ett antal underavdelningar till andra institutioner,

som sysslade med vetenskaplig verksamhet i jordbrukets tjänst, exempelvis

växtskydd, maskinprovning, frökontroll in. in. — Principbeslutet

rörande Röbäcksdalen har därefter i väsentliga hänseenden förverkligats.

En jordbruksegendom bär sålunda anskaffats, och för försöksgården har

institutionsbyggnad och ytterligare ett antal byggnader uppförts. Av övrig

vetenskaplig verksamhet har hittills två grenar förlagts till Röbäcksdalen,

nämligen en filial till statens växtskyddsanstalt och en avdelning av statens

maskinprovningar.

Revisorerna som närmare studerat verksamheten vid Röbäcksdalen har

funnit, att de stora investeringar, som gjorts i byggnader och materiel, icke

följts av en motsvarande upprustning i personalhänseende. Det påpekas,

att bortsett från befattningen som driftledare för jordbruksegendomen endast

finnes två fasta befattningar inrättade för forskning och försöksverksamhet

vid anstalten. Behovet av arbetskraft i övrigt får tillgodoses

genom viss tillfälligt anställd personal. — Det angivna personalläget

måste enligt revisorerna uppenbarligen inverka hämmande på den forsknings-

och försöksverksamhet, för vilken anstalten inrättats. Särskilt anser

revisorerna olägenheter föreligga för den del av verksamheten, som

avser laboratoriearbete och uppgifter i samband med försöksresultatens

bearbetning och publicering. En omprövning bör därför ske av personalfrågan.

Utskottet -—- som i sammanhanget tagit del av Kungl. Maj:ts nyligen

framlagda proposition angående upprustning av forskning, försök och högre

undervisning på jordbruks- och trädgårdsområdena — vill som en allmän

uppfattning uttala, att det givetvis är angeläget tillse, att institutionerna

på förevarande område får en personal, som säkrar att tillgängliga

försöks- och forskningsresurser kan utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

Vad angår Röbäcksdalens lantbruksförsöksanstalt förutsätter utskottet, att

eventuellt ytterligare personalbehov prövas i samband med eu fortsatt upprustning

av försöksorganisationen. Med hänsyn härtill har utskottet ansett

sig kunna begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

36:o) Ekonomibyggnad vid Röbäcksdalens lantbruksförsöksanstalt. Under

jordbruksdepartementet, § 36, har revisorerna ägnat uppmärksamhet åt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

byggnadskostnaderna för ekonomibyggnaden vid Röbäcksdalens lanibruksförsöksanstalt

(Del I, s. 269 -276).

Utlåtanden har avgivits av byggnadsstyrelsen, lanlbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök samt statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader (Del II, s. 352—355).

Utskottet. Ekonomibyggnaden vid den under föregående punkt omförrnälda

Röbäcksdalens lantbruksförsöksanstalt — vilken byggnad uppfördes

genom entreprenad och färdigställdes år 1956 — rymmer i en höghuskropp

ladugård för varm lösdrift med djurstall och foderutrymmen m. m. samt i

en låghusflygel ett svinstall. Den slutliga kostnaden för byggnaden — bortsett

från svinstall och spannmålsmagasin — motsvarar 4 700 kronor per

nötkreatursenhet.

Revisorerna anser, att mot bakgrund av den grundliga utredning som

föregått uppförandet nämnda kostnad måste betraktas som hög, och hänvisar

till en av lantbruksstyrelsen gjord kostnadsjämförelse mellan sex

olika ladugårdstyper, enligt vilken det mest kostnadskrävande alternativet

för en ekonomibyggnad med Röbäcksdalens kreatursbesättning beräknas

draga en kostnad av 3 060 kronor per nötkreatursenhet. — Revisorena har

i sammanhanget framhållit, att en analys i efterhand bort göras av det

ekonomiska utfallet i syfte att klarlägga de faktorer som kan ha medverkat

till detta.

Utskottet har för egen del givetvis svårt att på grundval av det redovisade

materialet bedöma i vad mån byggnadskostnaderna är att betrakta som

särskilt höga. Byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan

har i sina yttranden framhållit, att den av revisorerna gjorda sammanställningen

av här ifrågavarande kostnadsresultat med den av lantbruksstyrelsen

gjorda kostnadsjämförelsen icke är rättvisande. Den sistnämnda syftar

sålunda endast till att klargöra relationer mellan olika principlösningar

och inbegriper icke alla till ett reellt byggnadsföretag hörande kostnader.

Enligt exempelvis byggnadsstyrelsens bedömning skulle med tillägg för

vid entreprenadföretag normala byggmästararvoden, projekteringskostnader,

kostnader för yttre arbeten etc. den i lantbruksstyrelsens kostnadsjämförelse

nämnda siffran bli omkring 4 500 kronor per nötkreatursenhet enligt

prisläget 1956.

Vad revisorerna anfört om önskvärdheten av att en efterhandsanalys

skett av det ekonomiska utfallet av byggnadsföretaget kan utskottet helt

ansluta sig till. Byggnaden har sålunda i flera hänseenden haft experimentkaraktär,

och en bedömning av kostnadsresultatet hade därför bort företagas

så att erfarenheter hade kunnat vinnas för framtiden. — Utskottet

vill slutligen uttala önskvärdheten av att då fråga är om byggnadsarbeten

av här nämnt slag samarbete i lämplig utsträckning kommer till stånd med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961 3/

statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, som enligt sin instruktion

har att åt statliga myndigheter utan kostnad utföra utredningar av

bvggnadsteknisk och byggnadsekonomisk art jämte tillhörande projekteringsarbete.

Då de anförda synpunkterna kan förväntas bli beaktade utan någon

särskild åtgärd från riksdagens sida, har utskottet velat begränsa sig till

att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

37 :o) Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantproduktion.

Under jordbruksdepartementet, § 37, har revisorerna riktat anmärkning

mot den gällande ordningen för tillgodoseende av plantskoleverksamhetens

kapitalbehov (Del I, s. 277—282).

Utlåtanden har avgivits av skogsstyrelsen, skogsvurdsstyrelserna i Södermanlands

län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kristianstads län, Älvsborgs

län, Värmlands län, Gävleborgs län, Västernorrlands län och Västerbottens

län (Del II, s. 355—363).

Utskottet. Under förevarande punkt har revisorerna riktat anmärkning

mot den nu gällande ordningen för tillgodoseende av skogsvårdsstyrelsernas

kapitalbehov för frö- och plantproduktionen. Det erimas om att räkenskapsmässigt

någon särredovisning hos styrelserna hittills icke förekommit

beträffande ifrågavarande verksamhet, utan inkomster och utgifter har

ingått i styrelsernas allmänna medelsförvaltning. Behovet av rörelsemedcl

för driften och i viss utsträckning även av investeringsmedel för anläggningarna

har tillgodosetts i första hand genom anlitande av styrelsernas

likvida medel och i andra hand genom upptagande av lån i den allmänna

marknaden, varvid dock Kungl. Maj:ts medgivande för

måst inhämtas.

I anledning av vad sålunda anförts från revisorernas sida vill utskottet

erinra om att ställning till förevarande spörsmål tagits så sent som i

fjol. Sålunda godtog 1960 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t en ordning,

innebärande att skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantproduktion

skulle drivas affärsmässigt i form av en från den Övriga verksamheten skild

rörelse. Däremot ansåg sig riksdagen lika litet som Kungl. Maj:t kunna

biträda ett av 1955 års skogsvårdsutredning framlagt förslag, att staten

skulle genom en särskild lånefond ställa erforderligt kapital till skogsvårdsstyrclsernas

förfogande för investering i och drift av plantskolor samt

för fröinsamling in. in. Vad gällde plantskoleverksamhetcn borde i stället

skogsvårdsstyrelserna liksom hittills efter framställning till Kungl. Maj.t

kunna medgivas rätt att upptaga lån på den allmänna kreditmarknaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3° Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

Likaså borde alltjämt den särskilda lånefonden för insamling av skogsfrö

bibehållas såsom stöd för finansieringen av styrelsernas fröinsamling.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla, att det är medvetet om de

behov av kapital- och rörelsemedel, som föreligger på förevarande område.

En medverkan från statens sida i syfte att underlätta medelsanskaffningen

ter sig också rimlig. Det är därför önskvärt, att skogsvårdsstyrelserna verkligen

utnyttjar de möjligheter i detta hänseende, som står till deras förfogande.

Däremot synes det icke utskottet rimligt att sedan de med fröoch

plantproduktionen sammanhängande ekonomiska problemen så nyligen

varit föremal för statsmakternas prövning nu upptaga desamma till

förnyade överväganden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra begränsa

sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförinäla.

38 :o) Vissa avgifter för sjöfarten i Stockholm. Under handelsdepartementet,

§ 38, har revisorerna förordat, att frågan om vissa närmare angivna

avgifters avveckling upptages till prövning (Del I, s. 283—287).

Utlåtanden har avgivits av kommerskollegium, förhandling sledaren med

uppgift att medverka vid en uppgörelse om avveckling av rekognitionsavgifterna

till Danviks hospital, Direktionen över stiftelsen Danviks hospital,

Direktionen över Rorgerskapets Änkehus och Sveriges redareförening (Del

II, s. 364—374).

Utskottet. Revisorerna erinrar om att sedan flera hundra år tillhaka särskilda

avgifter utgår i Stockholms hamn för fartyg som ankommer från

utrikes ort, nämligen dels de s. k. danvikspenningarna, som tillfaller stiftelsen

Danviks hospital, dels de s. k. fattigpenningarna, som tillfaller Stockholms

borgerskaps änkehus. Frågan om dessa avgifters avveckling har

enligt revisorerna sedan länge varit aktuell. Utredningar har företagits rörande

avgifternas rättsliga natur, och yrkanden har framställts från myndigheter

och enskilda om att avgifterna måtte bringas att upphöra. Revisorerna

förordar, att frågan härom nu upptages till prövning.

Utskottet ansluter sig till revisorernas uppfattning att frågan om danMks-

och fattigpenningarnas avveckling nu bör upptagas till prövning. Som

kommerskollegium framhållit torde näppeligen några skäl kunna anföras

för att belasta utrikessjöfarten på Stockholm med avgifter för en åldringsvård,

som icke har samband med denna sjöfart. Bortsett härifrån kan konstateras,

att avgifterna hänför sig till gångna tiders förhållanden, då betingelserna

för åldringsvården var helt andra än nu.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

39

Utskottet vill slutligen erinra om att det redan år 1938 — i anslutning till

behandlingen av 1937 års revisorers berättelse — uttalade sig för eu avveckling

av danvikspenningarna.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers

ifrågavarande uttalande anfört.

39:o) Kungl. Maj:ts skrivelse med redogörelse för vidtagna åtgärder. I

skrivelse nr 31 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 13 januari 1961, lämnat

en redogörelse för de åtgärder som vidtagits på grund av riksdagens skrivelser

den 25 mars 1960, nr 11, den 8 april 1960, nr 159, den 6 maj 1960, nr

209, den 24 maj 1960, nr 302 och den 30 november 1960, nr 368, i anledning

av, såvitt nu är i fråga, riksdagens år 1959 församlade revisorers berättelse.

Utskottet. Av den i förevarande sammanhang lämnade redogörelsen framgår,

att vissa i ovannämnda riksdagsskrivelser angivna ärenden alltjämt är

föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet förutsätter, att dessa frågor

ägnas fortsatt uppmärksamhet och att de av riksdagen härutinnan uttalade

önskemålen beaktas, så snart förhållandena medgiver. Kungl. Maj :ts

skrivelse har i övrigt icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande,

vilket utskottet velat för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 12 maj 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Einar Persson, Ivar Johansson,

Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Thun, Bergman, Per

Jacobsson, Bengtson, Fritz Persson, Rikard Svensson, Anders Johansson,

Edström, Bengt Gustavsson och Kaijser; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Malmborg, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka,

Blidfors, Andreasson, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-FJiasson,

fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel och Gustafsson i Uddevalla;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 116 år 1961

dock att vid behandlingen av punkterna 31—39 herr Bohman deltagit

i stället för herr Cassel.

Reservation

vid punkten 31 (Statliga myndigheters anlitande av bankinrättningar

m. m.) av fröken Andersson, herrar Per Jacobsson, Anders Johansson,

Edström, Kaijser, Staxäng, Malmborg, fröken Elmén, herrar Wedén och

Bohman, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan hort ha följande

lydelse:

»Utskottet finner icke att de av revisorerna åberopade omständigheterna

utgör tillräckliga skäl för att vidtaga de av dem förordade åtgärderna i

syfte att inskärpa skyldigheten att efterleva de i kungörelsen 1951: 453 intagna

bestämmelserna. Därtill kommer att, såsom framgår av riksräkenskapsverkets

yttrande, oklarhet föreligger rörande kungörelsens innebörd

i skilda hänseenden. Utskottet vill också understryka att förhållandena i

det enskilda fallet kan motivera rörelsefrihet för myndigheterna. Även

lokala förhållanden bör ge anledning till lättnader i kravet på en strikt

tillämpning av kungörelsens bestämmelser.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta att åtgärder i det av revisorerna

under förevarande paragraf angivna syftet icke skall vidtagas.

»

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1961

610763

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1961162 till försäkringsdomstolen m. m. a1 i texten