Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende ökad utbildning av läkare och tandläkare in. m.

1961-05-19 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende ökad utbildning av läkare och tandläkare in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

1

Nr 130

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende

ökad utbildning av läkare och tandläkare in. m.

(2:a avd.)

I propositionen nr 108 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 mars

1961, föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen förordade

förslag och riktlinjer för utbyggande av läkar- och tandläkar- samt tandteknikerutbildningen

.

Enligt läkarprognosutredningens betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång»

kommer behovet av läkare att från nuvarande cirka 6 400 heltidsarbetande

läkare växa till 11 000 å 11 500 år 1970 och 15 000 ä 16 000 år

1980. Med utgångspunkt i dessa bedömningar av det framtida läkar behovet

förordas i propositionen en väsentlig ökning av läkarutbildning skapaciteten.

Som en första etapp föreslås att den årliga intagningen vid de medicinska

lärosätena ökas från 453 till 560 nybörjare i de teoretiska ämnena. Med

hänsyn till storleken av läkarbehovet anses det emellertid angeläget, att

erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjas

i syfte att en ytterligare utökning av läkarutbildningens kapacitet

skall kunna genomföras utöver höjningen av nybörjarintaget till 560. Detta

arbete bör inriktas på att i första hand planera för en ökning av utbildningskapaciteten

upp till åtminstone omkring 650.

Förslaget om en första utbyggnadsetapp till 560 nybörjare per år innebär

bland annat att medicinska högskolan i Umeå bygges ut till ett fullständigt

medicinskt lärosäte. Utbildningskapaciteten föreslås bli höjd från för närvarande

40 till 60 nybörjare per år i de kliniska ämnena. Så snabbt ske kan

bör teoretiska institutioner uppföras i Umeå. De första medicinsk-teoretiska

kurserna i Umeå beräknas kunna pabörjas läsaret 1965/66.

Vidare innebär den föreslagna första utbyggnadsetappen, att utbildningen

i Stockholm i de teoretiska ämnena redan från och med vårterminen

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 sand. Nr 130

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

1962 ökas från 138 till 168 nybörjare per år och i Lund — likaledes från och

med vårterminen 1962 — från 110 till 120 nybörjare per år. För Uppsalas

och Göteborgs del innebär denna etapp endast mindre ökningar.

Sedan denna första utbyggnadsetapp genomförts kommer det att bli

möjligt för samtliga studerande att genomgå hela sin läkarutbildning på en

och samma studieort.

Statsverkets löpande årliga kostnader vid full utbyggnad av den i propositionen

förordade första utbyggnadsetappen har beräknats till drygt 6,2

miljoner kronor. Därtill kommer engångskostnader med cirka 28 miljoner

kronor samt eventuella kostnader för ianspråktagande av vissa kliniker. I

den förordade utbyggnadsetappen ingår bland annat inrättande av ett

femtontal professurer och laboraturer (motsvarande). Av professurerna

förutsättes komma på Umeå en i vart och ett av ämnena anatomi, histologi

och fysiologi, på Lund en i klinisk fysiologi och en i ortopedi, den senare

med placering vid Malmö allmänna sjukhus samt på Stockholm en i klinisk

epidemiologi och en i socialmedicin.

Med utgångspunkt i en prognos om det framtida tandläkarbehovet uttalas

i propositionen att planeringen för odontologisk utbildning och forskning

bör inriktas på att, så snart omständigheterna det medger, uppnå en

sammanlagd årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande mot för

närvarande 240. Det förordas, att tandläkarinstitutet i Umeå bygges ut till

ett fullständigt lärosäte för odontologisk utbildning och forskning. Intagningskapaciteten

föreslås bli ökad till 60 nybörjare per år med början

1962/63. Statsverkets löpande årliga kostnader vid full utbyggnad av den i

propositionen förordade utbyggnaden i Umeå har beräknats till drygt 2

miljoner kronor. Därtill kommer för statsverkets del vissa engångskostnader

bland annat cirka 3,8 miljoner kronor för inredning och utrustning.

Vidare förordas i propositionen att erforderligt förberedelsearbete sker för

anordnande i Göteborg av odontologisk utbildning för 100 nybörjare per år.

Slutligen förordas i propositionen att tandteknikerutbildning anordnas i

Umeå från och med läsåret 1963/64.

I det följande kommer endast en översiktlig redogörelse att lämnas för

propositionens allmänna uppläggning och vissa detaljspörsmål i samband

därmed, varvid utskottet redovisar var för sig läkarutbildningsfrågorna

samt tandläkar- och tandteknikerfrågorna ävensom departementschefens

synpunkter och förslag i ämnet.

I den mån redogörelse för innehållet i propositionen icke lämnas, torde

utskottet få hänvisa till propositionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

Läkarbehov och läkartillgång

I en första avdelning under denna rubrik (s. 3—30) ges en redogörelse

för innehållet i läkarprognosutredningens betänkande »Om läkarbehov och

läkartillgång». Till betänkandet har fogats särskilda yttranden av tva av

utredningens ledamöter.

Efter att ha åskådliggjort nuvarande läkartillgång in. m. och givit vissa

perspektiv på hälso- och sjukvårdens framtida utveckling har utredningen

redovisat en programmatisk beräkning av det framtida läkarbehovet inom

skilda vårdområden samt för forskning och undervisning. De slutsatser

utredningen dragit av denna beräkning har utmynnat i följande förslag,

nämligen

att intaget av medicine studerande vid svenska läroanstalter snarast ökas

till det högsta möjliga utan avkall på undervisningens kvalitet;

att en skyndsam utredning företas om möjligheterna att vid utländska medicinska

läroanstalter organisera utbildning av svenska studerande;

att utbildningen av övrig personal inom hälso- och sjukvården omedelbart

blir föremål för utredning i syfte att fastställa de utbildningsbehov, som

kan föranledas av den förutsedda utvecklingen;

att åtgärder vidtages, så att utredningens beräkningar — vilka bör betraktas

som inledningen till en rullande prognosverksamhet — blir kontinuerligt

uppföljda och senast år 1965 blir föremal för en mera genomgripande

omräkning och korrigering;

samt att medicinalstyrelsen tillföres de ökade resurser, som kan vara erforderliga

för att förbättra, utvidga och intensifiera medicinalstatistiken,

bl. a. i syfte att medicinalstyrelsen i sin allmänna planerings- och

sin tillsynsverksamhet skall kunna verka för en sa långt som möjligt

samordnad anpassning av personella och materiella resurser till hälsooch

sjukvårdens utveckling och inriktning.

Denna första avdelning av propositionen upptar även en sammanfattning

av yttranden över utredningsförslagen (s. 31—45).

Organisationen av utökad läkarutbildning

I propositionens tredje avdelning behandlas organisationen av utökad

läkarutbildning (s. 75—111). Där redovisas först antalet utbildningsplatser

vid de medicinska läroanstalterna under läsaret 1960/61. Följande tabell

åskådliggör detta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

Antalet utbildning s-platser vid de medicinska läroanstalterna 1960/61

Uppsala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

Intagning av studerande till prekliniska

kurser (de två första studieåren) ..

90

no

115

138

453

Omflyttning av studerande inför det

propedeutiska året ..............

— 5

— 11

— 9

— 12

+ 401

Tillgängliga propedeutplatser (tredje

studieåret) ......................

80

90

100

120

401

430

Tillgängliga kliniska platser ........

80

90

100

120

40

430

1 Den propedeutiska utbildningen i Umeå är planerad att börja ht 1962.

En ingående redogörelse lämnas härefter för det betänkande, »Program

för ökad läkarutbildning», som avgivits av en expertgrupp inom ecklesiastikdepartementet,

den s. k. läkarutbildningsberedningen.

Beredningen har i sitt betänkande redogjort för föreliggande planer på

utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen m. m. och lämnat

vissa allmänna synpunkter på ökad läkarutbildning. I detta sammanhang

har beredningen bland annat erinrat om att en betydande sjuksköterskebrist

för närvarande råder vid vissa undervisningssjukhus, vilket ogynnsamt,

påverkar undervisningsmöjligheterna. En ökad läkarutbildning innebär —

anför beredningen vidare — ett ökat utnyttjande av undervisningssjukhusens

resurser, och en fortsatt sjuksköterskebrist skulle kunna äventyra en

dylik ökning. Beredningen betonar med eftertryck angelägenheten av fortsatta

åtgärder för avhjälpande av sjuksköterskebristen vid undervisningsklinikerna.

Beredningen har vidare redovisat ett antal av beredningen undersökta

alternativ för ökad läkarutbildning, benämnda alternativ A—H. I samtliga

redovisade alternativ ingår utbyggandet av den medicinska högskolan i

Umeå till en fullständig medicinsk läroanstalt. Beredningen anser att en sådan

utbyggnad bör vara den första åtgärden vid varje ökning av läkarutbildningen.

Beredningens behandling av de olika alternativen för ökad

läkarutbildning återgives på följande sätt i propositionen.

Alternativ A. Samtidigt med att den medicinska högskolan i Umeå

utbygges till en fullständig läroanstalt bör — för att umeålasarettets totala

kapacitet skall kunna utnyttjas — antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser

vid högskolan ökas från 40 till 60. De teoretiska institutioner,

som måste tillkomma för att göra den medicinska högskolan fullständig,

bör med hänsyn härtill och med beaktande av den beräknade avgången

dimensioneras för ett årligt nybörjarintag av 62 elever. Som en följd av

utökningen i Umeå bör antalet kliniska utbildningsplatser vid landets övriga

lärosäten ökas med 40 elever. De förändringar i förhållande till nuläget, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

ett genomförande av detta första alternativ leder till, framgar av följande

tablå. __

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I .....

. . 90

no

115

138

62 (+62)

515 (+62)

II ...

.. SO (+6)

105 (+15)

110 (+10)

132 (+12)

60 (+20)

493 (+63)

III ...

.. 86 (+6)

105 (+15)

110 (+10)

132 (+12)

60 (+20)

493 (+63)

I — Intagning av studerande till de prekliniska kurserna.

II = Intagning av studerande till de propedeutiska kurserna.

III = Intagning av studerande till de kliniska kurserna.

Alternativ B. Beredningen konstaterar, att vid genomförande av

alternativ A vissa tröskelproblem i Lund—Malmö och Göteborg kommer att

uppstå. Dessa problem måste enligt beredningen lösas. Därvid uppkommer

vissa engångskostnader. Samtidigt blir det emellertid möjligt att utan mer

betydande kostnadsökningar höja intagningen med ytterligare 10 studerande

i Lund-Malmö och 5 i Göteborg.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ...... 90

II o. III 86 (+6)

120 (+10)

115 (+25)

120 (+ 5)

115 (+15)

138

132 (+12)

62 (+62)

60 (+20)

530 (+77)

508 (+78)

Alternativ C. I Stockholm föreligger enligt beredningen möjligheter

att vid karolinska institutet och dess nuvarande undervisningssjukhus öka

intagningskapaciteten till 168 elever årligen i de teoretiska ämnena och till

160 årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ...... 90

II o. III 86 (+6)

120 (+10)

115 (+25)

120 (+ 5)

115 (+15)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

560 (+107)

536 (+106)

Alternativ D och E. Beredningen har funnit det möjligt att, om

Malmö allmänna sjukhus i sin helhet utnyttjas för undervisning, höja den

årliga intagningen i de teoretiska ämnena vid medicinska fakulteten i Lund

till 168 elever samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 elever

årligen. Samma utbildningskapacitet torde enligt beredningen kunna erhållas

i Göteborg genom utnyttjande för undervisning av ett nytt sjukhus

i staden eller dess omgivning.

En ytterligare ökning av utbildningskapaciteten utöver alternativ C

finner beredningen således vara fullt möjlig genom vissa anordningar antingen

i Lund-Malmö eller i Göteborg. Valet mellan berörda orter synes

beredningen främst vara en kostnadsfråga. Från utbildningssynpunkt torde

båda läroanstalterna ha samma förutsättningar. Beredningen framhåller, att

kostnaderna för ett genomförande av det ena eller det andra alternativet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

delvis iir beroende av förhandlingsuppgörelser mellan staten och vederbörande

sjukhushuvudman. Två likvärdiga alternativ har därför uppställts

av beredningen.

Alternativ D.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ...... 90

II o. III 86 (+6)

168 (+58)

160 (+70)

120 (+ 5)

115 (+15)

168 (+30)

160 (+40)

02 (+62)

60 (+20)

608 (+155)

581 (+151)

Alternativ E.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ...... 90

II o. ni 86 (+6)

120 (+10)

115 (+25)

168 (+53)

160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

608 (+155)

581 (+151)

Alternativ F. Vid behov av en än större

kapaciteten synes det enligt beredningen naturligt

terna till ökad utbildning i såväl Lund-Malmö som

ökning av utbildnings- att utnyttja möjlighe- Göteborg.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ...... 90

II o. III 86 (+6)

168 (+58)

160 (+70)

168 (+53)

160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

656 (+203)

626 (+196)

Alternativ G. Vill man gå längre i ökning av utbildningskapaciteten

föreligger enligt beredningen olika möjligheter. En är att förlägga medicinsk

utbildning till en helt ny studieort och där utnyttja ett befintligt sjukhus.

Enda tänkbara sjukhus för en sådan utbildning är regionsjukhusen i Linköping

och Örebro. Beredningen räknar med att i varje fall till en början

intagningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena på en ny ort

(av beredningen benämnd Örköping) bör begränsas till 60 nybörjare per år.

Beredningen finner det önskvärt, att en ny medicinsk högskola förses med

egna teoretiska institutioner. Av kostnadsskäl kan det emellertid bli nödvändigt

att låta den teoretiska utbildningen under en övergångstid äga

rum vid ett eller flera befintliga lärosäten. En tänkbar möjlighet är därvid

att dimensionera de teoretiska institutionerna i Umeå för ett elevantal av

124 elever i stället för 62 elever. Detta arrangemang förutsätter en förflyttning

av elever från Umeå till Örköping efter de två första studieåren.

Uppsala

Lund-Malmö Göteborg

Stockholm

Umeå

Örköping

Totalt

I ...... 90

II o. III 86 (+6)

168 (+58) 16S (+53)

160 (+70) 160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

124 (+124)

60 (+ 20)

0

60 (+60)

718 (+265)

686 (+256)

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

Alternativ H. I Stockholm torde enligt beredningen möjligheter till

ökad utbildning inte vara uttömda med alternativ C. Genom utnyttjande

av ett tredje sjukhus för undervisning torde det vara möjligt att öka den

kliniska utbildningskapaciteten till 220 intagna årligen. Intagningen i de

teoretiska ämnena borde då med hänsyn till den beräknade avgangen uppgå

till 230 elever årligen. Beredningen finner emellertid detta alternativ av

vissa skäl, vilka kommer att beröras i det följande, mindre lämpligt.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Örköping

Totalt

I ...... 90

n o. m 86 (+6)

168 (+58)

160 (+70)

168 (+53)

160 (+60)

230 (+ 92)

220 (+100)

124, (+124)

60 (+ 20)

0

60 (+60)

780 (+327)

746 (+316)

Beredningen har på angivet sätt redovisat olika alternativ för en ökning

av läkarutbildningen i vårt land från ett absolut minimialternativ med en

ökning av 62 elever årligen till ett absolut maximialternativ med en ökning

av 327 elever årligen. Enligt beredningen anger dessa alternativ de från

allmänna sjukvårds- och utbildningssynpunkter acceptabla utbildningsnivåerna

inom en överskådlig tid. Givetvis skulle andra kombinationer kunna

uppställas för ernående av skilda utbildningsnivåer. Beredningen har emellertid

stannat för de här angivna varianterna som underlag för fortsatta

överväganden.

De nödvändiga resurserna för ökad läkarutbildning vid skilda lärosäten

har beredningen sökt bedöma. Propositionen redovisar spörsmålet lärosäte

för lärosäte.

Efter att ha presenterat en tidsplan för den ökade läkarutbildningen och

berört vissa frågor om blandad medicinsk och annan utbildning har beredningen

avslutningsvis sammanfattat sina synpunkter och därvid framlagt

följande förslag till åtgärder.

Beredningen har vid en ökning av läkarutbildningen funnit behov föreligga

av nya typer av lärartjänster vid de medicinska läroanstalterna och

föreslår,

att ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ao 26 försöksvis inrättas i teoretiskt

inriktade ämnen vid de medicinska lärosätena;

att de nuvarande tjänsterna som kliniska lärare i Ae 24 omändras och får

ökad undervisningsskyldighet och bättre anställningsvillkor samt

att vissa biträdande överläkartjänster vid de statliga undervisningssjukhusen

i Uppsala och Stockholm omändras till kliniska lärartjänster av

den nya typen.

Under förutsättning att statsmakterna vill överväga en ökning av den

nuvarande årliga intagningen av 453 medicine studerande framlägger beredningen

fem alternativ för möjlig ökning av utbildningslcapaciteten, varav

ett minimialternativ medförande en ökning med 77 studerande (alternativ

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

B) och ett maximialternativ innebärande en ökning med 265 studerande

(alternativ G).

Under förutsättning att statsmakterna beslutar sig för att snarast möjligt

genomföra en ökning av läkarutbildningen till 718 studerande per år (alternativ

G) föreslår beredningen,

att ökningen sker etappvis från och med vårterminen 1962 i enlighet med

i propositionen återgiven tidsplan.

Beredningen utgår från att under alla förhållanden en viss ökning av

läkarutbildningen måste komma till stånd snarast möjligt. Därför förordar

beredningen som ett under alla förhållanden lägsta alternativ, vilket samtidigt

utgör första etappen av den enligt beredningens mening angelägna

uppbyggnaden,

att förslag förelägges 1961 års riksdag om förverkligande av en ökad läkarutbildning

enligt alternativ C.

Under förutsättning av fortsatt planeringsarbete för en större ökning av

läkarutbildningen än den beredningen förordat som en under alla förhållanden

nödvändig första etapp föreslår beredningen, att närmare utredningar

skyndsamt verkställes rörande kostnader och övriga förutsättningar

a) för en ökning av intaget i Lund-M almö till 168 studerande årligen i de

teoretiska ämnena och 160 studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena,

b) för en ökning av intaget i Göteborg till 168 studerande årligen i de

teoretiska ämnena och 160 studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena

samt

c) för att ge läkarutbildning i Linköping eller Örebro åt ett intag av 60

studerande årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Under förutsättning att statsmakterna beslutar förlägga läkarutbildning

i de propedeutiska och kliniska ämnena till Linköping eller Örebro föreslår

beredningen

att denna utbildning kommer till stånd från och med läsåret 1966/67 samt

att de teoretiska institutionerna i Umeå utbygges för att från och med

läsåret 1964/65 mottaga 124 nybörjare per år, varav 60 skall efter de

tva första studiearen fortsätta sin utbildning i Linköping eller Örebro.

Beredningen har i olika sammanhang funnit behov föreligga av personal

med blandad medicinsk och naturvetenskaplig, teknisk eller annan utbildning

och föreslår,

att en närmare utredning verkställes rörande omfattningen och utformningen

av blandad medicinsk och annan utbildning.

_ I ett sista avsnitt av redogörelsen för beredningens betänkande redovisas

vissa av beredningen gjorda kostnadsberäkningar (s. 153—166). Här må

återgivas följande sammanfattning avseende alternativ C.

I propositionen återgives härefter redogörelse för yttranden, som inhämtats

över beredningens förslag (s. 112—153).

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

Sammanfattning av av beredningen beräknade tillkommande

kostnader för realiserande av ökad läkarutbildning

enligt alternativ C:

Lärosäte

Löpande

kostnader

Driftbudgeten

Engångs-

kostnader

Totalt

Kapital-

budgeten

Uppsala ..............

........ 256 248

29 000

285 248

Lund-Malmö ...........

........ 1 044 894

88 500

1 133 394

Göteborg .............

........ 573137

56 900

630 037

Stockholm ............

........ 1 855 380

—

1 855 380

Umeå ................

........ 2 502 656

7 625 000

10 127 656

20 000 000

Summa 6 232 315

7 799 400

14 031 715

20 000 000

Den tidsmässiga innebörden av beredningens förslag till ökad läkarutbildning

enligt alternativ C framgår av nedanstående plan. Ökningen av utbildningskapaciteten

förutsättes genomförd etappvis på så sätt att man

under ett första skede utnyttjar vissa befintliga resurser vid de nu fullständiga

lärosätena, varefter man i ett senare skede ökar det medicinska intaget

genom påbörjande av undervisning vid de teoretiska institutionerna i Umeå.

Eta-pp nr 1.

Tid-

punkt

Plats i

studie- ordn.

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

1962 .....

.. I

90

120 (+10)

120 (+5) 168 (+30)

—

498 (+45)

Omflyttn. .

.. 0

0

— 14

— 14

— 12

+ 40

1964 .....

.. II

86 (+6)

100 (+10)

100

148 (+28)

40

474 (+44)

1965 .....

.. III

86 (+6)

100 (+10)

100

148 (+28)

40

474 (+44)

Etapp nr 2.

Tid-

Plats i

1 Upp-

Lund-

Göte-

Stock-

Totalt

punkt

ordn.

sala

Malmö

borg

hohn

1964 ____

I

90

120

120

168

62 (+62)

560 (+62)

Omflyttn. .

.. 0

0

0

0

0

0

1966 .....

.. II

86

115 (+15)

115 (+15)

160 (+12)

60 (+20)

536 (+62)

1967 .....

.. III

86

115 (+15)

115 (+15)

160 (+12)

60 (+20)

536 (+62)

I: Påbörjande av undervisning i anatomi.

II: Påbörjande av propedeutisk undervisning.

III: Påbörjande av undervisning i medicin.

0: Omflyttning inför det propedeutiska året.

Siffrorna inom parentes anger skillnaden i intagning från närmast föregående utbildningsnivå.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

Departementschefen

Departementschefen framhåller inledningsvis följande.

»Standarden inom den svenska hälso- och sjukvården är otvivelaktigt hög

vid jämförelse med andra länder. Genom bl. a. framträdande forskningsinsatser

samt en långt driven specialisering vid våra större sjukhus, varigenom

utvecklingen av avancerade vård- och behandlingsformer möjliggjorts,

har den svenska sjukvården kunnat val hävda sig internationellt

sett. Emellertid är likväl många områden inom vår hälso- och sjukvård

ännu starkt eftersatta. Till en del beror denna eftersläpning på att vissa

områden av ekonomiska eller organisatoriska skäl ännu ej kunnat bli föremål

för den standardmässiga upprustning, som modern sjukvård av i dag

kräver. I betydande omfattning har emellertid bristerna sin förklaring i att

resurserna i fråga om sjukvårdspersonal, enkannerligen läkare, är otillräckliga.

»

Efter en summering av läkarprognosutredningens förslag anför departementschefen

vidare.

»I likhet med det stora flertalet remissinstanser anser jag att läkarprognosutredningens

analys av den nuvarande hälso- och sjukvårdssituationen

samt dess förslag till ett program för vår hälso- och sjukvårdspolitik under

1960-talet utgör ett värdefullt bidrag till debatten rörande hälso- och sjukvårdens

inriktning och dimensionering under kommande år.

Vad gäller de slutsatser om behovet av läkare, som kan dras ur prognosutredningens

programmatiska studie av 60-talets hälso- och sjukvårdsutveckling

å ena sidan och utredningens än mer långsiktiga statistiska analyser

å den andra sidan, är jag på samma sätt som utredningen och ett flertal

remissinstanser väl medveten om osäkerheten i underlaget för dessa slutsatser.

I det av utredningen skisserade programmet hänför sig dock osäkerheten

enligt min mening mera till enskildheter i behovsbedömningen på

olika områden än till tendenserna i stort. Redan för att kunna förverkliga

den utbyggnad av hälso- och sjukvårdsorganisationen på centrala vårdområden,

som i dag med relativt stor säkerhet kan väntas komma till stånd

på grund av föreliggande utbyggnadsplaner eller klart dokumenterat vårdbehov,

måste ett avsevärt läkartillskott bedömas såsom ofrånkomligt. Jag

vill härutinnan erinra om att inom lasarettsvården föreligger anmälda investeringsbehov

bara för den närmaste femårsperioden av drygt 1,5 miljarder

kronor och att enbart för utbyggnad av regionvårdsspecialiteterna enligt i

propositionen 1960: 159 framlagd plan har chefen för inrikesdepartementet

beräknat ett läkarbehov av över 200 läkare, vartill kommer behov av läkare

för laboratorieorganisationen och andra gemensamma anordningar. Utbygg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

naden och upprustningen av mentalsjukvården har av mentalsjukvårdsdelegationen

efter ingående beräkningar förutsatts kräva ett tillskott av närmare

1 500 nya läkarbefattningar. De förslag till förstärkningar av tjänsteläkarorganisationen

som framförts av ÖHS-kommittén och som för närvarande

bearbetas inom inrikesdepartementet avser en utökning med över

300 nya läkare. Med hänsyn till de sålunda exemplifierade behoven jämte

vad som krävs för att nå en tillfredsställande standard inom långtidssjukvården,

förebyggande hälsovård, forskning och undervisning samt en rad

viktiga specialområden ävensom för att kunna möta en med fortgående

standardstegring naturligen ökad sjukvårdskonsumtion, framstår för mig

det samlade resultatet av utredningens behovsberäkningar ingalunda såsom

orealistiskt. I likhet med bl. a. kanslern för rikets universitet anser jag därför

att utredningens bedömningar rörande läkarbehovet under de närmaste

årtiondena kan tas som utgångspunkt för en planering av den medicinska

utbildningskapaciteten under 60-talet. Å andra sidan är det av vikt att det

av utredningen presenterade utredningsmaterialet successivt förnyas och

kompletteras. Arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion synes under 60- talet böra ägna frågan om det framtida läkarbehovet fortlöpande uppmärksamhet.

»

I detta sammanhang vill jag i likhet med prognosutredningen understryka

vikten av att även övriga personalkategorier inom hälso- och sjukvården

göres till föremål för ingående studier vad gäller deras önskvärda

framtida utbildning och numerär och att behövliga konkreta åtgärder på

grundval därav fortlöpande vidtages. Jag vill härutinnan erinra bl. a. om

vikten av ökad utbildning av sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter

m. fl. vårdpersonalgrupper. En snabbt växande hälso- och sjukvårdsorganisation

kräver som underlag för en balanserad expansion ett alldeles

särskilt omfattande och intensivt studium av personalens storlek och arbetsuppgifter.

Frågan om i vilka former detta delvis mycket komplicerade arbete

bör bedrivas fordrar alltså ökad uppmärksamhet. Det fortlöpande

rationaliserings- och planeringsarbete som bedrivs av skilda sjukvårdshuvudmän

utgör en ansenlig del av en sådan verksamhet, men arbetet behöver

samordnas utifrån en gemensam grundsyn. Tänkbart är att bl. a. den pågående

utredningen angående centrala sjukvårdsberedningens organisation

m. m. kan skapa möjligheter för ökade insatser i detta hänseende. Såvitt

angår den statliga mentalsjukvården pågår undersökningar rörande personalens

storlek, arbetsuppgifter och utbildning inom mentalsjukvårdsberedningen.

En viktig förutsättning för ett framgångsrikt reformarbete beträffande

personalpolitiken inom hälso- och sjukvårdsområdet är, som prognosutred
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

ningen påpekat, en utbyggd och effektivare medicinalstatistik. Jag finner det

vara angeläget att denna statistik successivt förbättras under de närmaste

åren.

Som framgått av vad jag nu anfört finner jag att de av läkarprognosutredningen

gjorda bedömningarna av läkarbehovets utveckling kan läggas

till grund för en planering av läkarutbildningens dimensionering.

Till frågan om de medicinska lärosätenas framtida dimensionering återkommer

jag längre fram. Jag vill här först ta upp till behandling det

av läkarprognosutredningen väckta förslaget att undersöka förutsättningarna

att utomlands utbilda svenska studenter till läkare. I och för

sig synes det framtida behovet av läkare komma att växa så starkt att det

kunde vara motiverat att pröva alla metoder att snabbt utbilda svenska

studenter för yrket. Detta kunde vara så mycket mer motiverat som antalet

intresserade och för medicinsk utbildning lämpade svenska studenter

med all sannolikhet kommer att öka mycket kraftigt under 60-talet.

Vid remissbehandlingen har delade meningar i denna fråga kommit till uttryck

men en majoritet av remissinstanserna har uttalat sig för en av staten

stödd medicinsk utbildning av svenska studenter utomlands.

Om svenska studenter i någon mer betydande omfattning skulle ges en

med svensk medicinsk utbildning likvärdig skolning utanför Norden torde

i första hand utbildning i Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Västtyskland

och Österrike komma i fråga. Många omständigheter tyder emellertid

på att möjligheterna att i dessa länder ge utbildning åt något mer

betydande antal främmande studenter under de närmaste åren kommer att

bli betydligt mindre än de har varit tidigare. Vidare bör beaktas att många

andra länder med betydligt mindre möjligheter än Sverige att i det egna

landet utbilda läkare torde komma att under 60-talet på annat håll söka få

utbildningsplatser för egna studenter. Här skall erinras om bl. a. de nya

afrikanska staternas behov av utbildning utomlands för den egna ungdomen.

Jag ställer mig därför, trots de många i och för sig vägande skälen,

tveksam inför tanken att i rådande läge förbereda medicinsk utbildning av

svenska studenter utomlands. Självfallet kommer det att stå svenska studenter

fritt att söka skaffa sig en medicinsk utbildning utomlands, men det

synes ej vara lämpligt att statsmakterna engagerar sig för att ingå avtal

om att studerande från vårt land skall få företräde till visst antal platser

vid medicinska lärosäten i utlandet.

Vad så gäller den medicinska utbildningen inom landet skall till en början

konstateras, att det snabbt växande behovet av läkare kräver att utbildningskapaciteten

snarast möjligt ökas högst betydligt. Läkarutbildningsberedningen

har, som tidigare redovisats, undersökt förutsättningarna för

en sådan ökning. Beredningen har funnit — vilket även så gott som genom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

13

gående vitsordats av remissinstanserna — att goda förutsättningar nu föreligger

för avsevärda ökningar av läkarutbildningskapaciteten i landet.

Redan pågående och planerade om- och tillbyggnader av de medicinska

institutionerna och klinikerna vid befintliga lärosäten liksom den beslutade

utbyggnaden av regionsjukvården kommer att möjliggöra en betydande

ökning av läkarutbildningen. De växande studentkullarna under 1960-talet

kommer att skapa ett fullgott rekryteringsunderlag för en sådan ökning.»

Sedan departementschefen sammanfattat huvudpunkterna i läkarutbildningsberedningens

förslag framhåller departementschefen:

»Resultaten av det brett upplagda utredningsarbetet beträffande läkarbehovet

och läkarutbildningen samt de relativt enstämmiga opinionsyttringar,

som kommit till uttryck vid remissbehandlingen, visar enligt min

mening, att tiden nu är mogen för ytterligare energiska insatser från samhällets

sida i syfte att åstadkomma en snabb och betydande ökning av

läkarutbildningens kapacitet. Ett ställningstagande härutinnan kan sålunda

nu grundas inte blott på en klar dokumentation av ett ökande läkarbehov

i vårt land som en följd av vår strävan att förkovra och bygga ut vår

hälso- och sjukvård, utan även på vetskapen om att väsentliga organisatoriska

förutsättningar föreligger för att inom överskådlig framtid någorlunda

tillgodose detta behov. Till yttermera visso ger de ökande studentkullarna

i förening med ett starkt intresse hos ungdomen för medicinsk utbildning

en garanti för ett fullgott rekryteringsunderlag. Härtill kommer att

en ökning av läkarutbildningskapaciteten också utgör ett betydelsefullt led

i det arbete på en omstrukturering av det högre utbildningsväsendet, för

vilket riktlinjer uppdrogs vid fjolårets riksdag. Det framstår sålunda från

många skilda synpunkter som en för vårt samhälles fortsatta utveckling

utomordentligt viktig angelägenhet att ökade insatser göres för att tillgodose

det växande läkarbehovet.

En ökning av läkarutbildningskapaciteten förutsätter givetvis medverkan

av de berörda sjukvårdshuvudmännen. Med hänsyn till det starka

intresse för en ökad läkarproduktion, som visats från deras sida bl. a. vid

remissbehandlingen av de föreliggande betänkandena, utgår jag från att

det skall bli möjligt att få den erforderliga ytterligare samverkan till stånd

på för staten godtagbara villkor.

Med de utgångspunkter jag nu angivit och då det är synnerligen angeläget

att ökningen påbörjas utan dröjsmål förordar jag att, på sätt läkarutbildningsberedningen

föreslagit, såsom en första etapp den årliga intagningen

vid de medicinska lärosätena ökas från 453 till 500 nybörjare per

år i de teoretiska ämnena (alternativ C). Jag vill här göra det påpekandet,

att ett förverkligande av den av mig nu förordade ökningen skulle innebära

den kraftigaste kapacitetsutvidgning på detta område, som på cn gång beslutats

i vårt land. Samtidigt vill jag erinra om att mitt förslag i denna

del innebär en från såväl allmänt utbildningspolitiska som från speciellt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

läkarutbildningsorganisatoriska synpunkter betydelsefull vinst, nämligen

att den medicinska högskolan i Umeå — som i dag icke omfattar preklinisk

utbildning — göres till en fullständig medicinsk läroanstalt.

Med hänsyn till vad som anförts tidigare bör emellertid den nu aktuella

utbildningsplaneringen för de medicinska lärosätenas del inte begränsas till

att avse en årlig ny börj arintagning av storleksordningen 560. Jag vill erinra

om att läkarprognosutredningen för sin del ansett att behovet av läkare

kommer att uppgå till mer än 11 000 år 1970 och mellan 15 000 och 16 000

år 1980. Ökas läkarutbildningskapaciteten blott till 560 nybörjare per år

så kommer, under förutsättning av att inflyttningen av utländska läkare

inte ökar i mer betydande omfattning, sistnämnda antal läkare att uppnås

först omkring sekelskiftet. Det är därför angeläget, att erforderligt utrednings-,

förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjas i syfte att en

ytterligare utökning av läkarutbildningens kapacitet skall kunna genomföras

utöver den här såsom en första etapp förordade höjningen av det

årliga nybörjarantalet till 560. Inte minst med hänsyn till den pågående

och planerade utbyggnaden av i första hand regionsjukhusen är det viktigt

att klarhet så snart som möjligt vinnes om sättet för en fortsatt ökning av

den medicinska utbildningskapaciteten i landet.

Det fortsatta förberedelsearbetet synes kunna i huvudsak grundas på de

riktlinjer, som skisserats av läkarutbildningsberedningen. Det synes mig

emellertid av flera skäl inte möjligt eller lämpligt att här ta någon definitiv

ståndpunkt till vilken exakt kapacitetsnivå, som bör vara slutmålet för det

nu aktuella förberedelsearbetet. I före varande sammanhang torde det vara

tillräckligt att ange, att arbetet bör inriktas på att i första hand planera för

en ökning av utbildningskapaciteten upp till åtminstone omkring 650.

Bl. a. med hänsyn till att man nu inte med säkerhet kan bedöma, huruvida

det alternativ, som skisserats i läkarutbildningsberedningens betänkande

(alternativ F), utgör det ekonomiskt gynnsammaste sättet att uppnå en

sådan ökning synes det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet böra i

erforderlig mån omfatta även andra utvägar till kapacitetsökning, varvid i

första hand givetvis bör ifrågakomma sådana som kan utläsas av läkarutbildningsberedningens

skiss och vissa däröver avgivna remissyttranden.

Varje mer betydande ökning av läkarutbildningskapaciteten utöver den

av mig i det föregående förordade ökningen till 560 nybörjare per år kommer

att medföra avsevärda kostnadsökningar för staten. Det kommer nämligen

bl. a. att bli nödvändigt att för utbildningsändamål ta i anspråk ett

eller flera nya sjukhus. Frågan om takten i ett genomförande av den nu

diskuterade ytterligare intagningsökningen blir därför självfallet beroende

av det utrymme, som med hänsyn till budgetläge och arbetskraftstillgång

vid tidpunkt, då erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete

genomförts, bedömes tillgängligt för ändamålet.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

15

Departementschefen övergår härefter till att behandla vissa med den av

honom förordade utbyggnadsetappen C sammanhängande spörsmål.

»Utbyggnadsetappen C innebär att medicinska högskolan i Umeå bygges

ut till ett fullständigt medicinskt lärosäte. Först när detta skett blir högskolan

i Umeå till alla delar en med övriga medicinska lärosäten fullt likvärdig

utbildningsanstalt. Därför bör så snabbt ske kan teoretiska institutioner

uppföras i Umeå. Jag vill här erinra om att Västerbottens läns landsting

i det avtal, som slutits mellan staten och landstinget angående den

medicinska högskolan, förbundit sig att enligt vad särskilt överenskommes

medverka vid en utbyggnad av högskolan till att omfatta även preklinisk

undervisning.

Läkarutbildningsberedningen har föreslagit att de teoretiska institutionerna

i Umeå dimensioneras för 124 nybörjare per år. Hälften av dessa nybörjare

skulle efter avslutade studier i de teoretiska ämnena fortsätta

propedeutisk och klinisk utbildning i Örebro eller Linköping. Beredningen

har för sin del räknat med möjligheten att den teoretiska utbildningen i

Umeå skulle kunna börja hösten 1964. Förutsättningen härför är enligt vad

jag inhämtat, att det lokalprogram och den projektering som legat till grund

för de nyligen färdigställda teoretiska institutionerna i Göteborg skulle

kunna i allt väsentligt läggas till grund också för uppbyggnaden av institutionerna

i Umeå.

Med hänsyn till vad jag anfört beträffande riktpunkten för det nu aktuella

planeringsarbetet vill jag för egen del förorda att de medicinskteoretiska

institutionerna i Umeå dimensioneras för ett nybörjarintag, vilket

svarar mot omfattningen av det antal studerande som avses skola fullfölja

sin propedeutiska och kliniska utbildning i Umeå. Vid programmeringen

och projekteringen för nämnda institutioner bör emellertid övervägas

möjligheterna att i samband därmed — såsom förordats i propositionen

1960:119 (s. 384) angående riktlinjer för utbyggande av universitet

och högskolor in. m. (jfr SäU 1 s. 62) — förbereda en med läkarutbildningen

samordnad komplettering av utbildnings- och forskningsorganisationen med

centrala matematisk-naturvetenskapliga ämnen.

Med hänsyn till det anförda torde det inte vara möjligt att igångsätta

den medicinsk-teoretiska utbildningen i Umeå redan läsåret 1964/65. Jag

räknar i stället med att de första medicinsk-teoretiska kurserna skall kunna

påbörjas under läsåret 1965/66. I likhet med läkarutbildningsberedningen

och samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan anser jag att Umeås

utbildningskapacitet bör höjas från för närvarande 40 till 60 nybörjare per

år i de kliniska ämnena. Intagningen i nybörjarkurserna i de teoretiska ämnena

bör anpassas därefter. Läkarutbildningsberedningen har satt siffran till

62 per år, vilket med hänsyn till avgångsfrekvensen för närvarande synes

vara ett rimligt antal.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

Jag finner den av läkarutbildningsberedningen förordade personalplanen

för de teoretiska ämnena vara i stort sett väl avvägd och kunna tjäna som

underlag för anslagsäskanden. I detta liksom i de följande fallen förutsätter

jag givetvis, att en närmare granskning sker vid det årliga budgetarbetet.

I enlighet härmed förordar jag, att i anledning av beredningens förslag

tjänster successivt inrättas och att på sätt beredningen föreslagit vissa

tjänster inrättas någon tid innan utbildningen i vederbörande ämnen påbörjas.

Härvid måste då beaktas att jag räknat med att utbildningen börjar

ett läsår senare än vad beredningen föreslagit. Skulle före år 1965 inträffa

några för den medicinska utbildningen mer väsentliga förändringar jämfört

med nuvarande förhållanden kan givetvis justeringar i den av mig nu förordade

personalplanen bli aktuella.

Vad jag nu förordat skulle innebära att i de teoretiska ämnena i Umeå

kommer att inrättas ett 70-tal nya tjänster, varav en professur i vart och

ett av ämnena anatomi, histologi och fysiologi samt en laboratur (motsvarande)

i vart och ett av ämnena anatomi, histologi, medicinsk kemi, fysiologi

och medicinsk fysik.

Läkarutbildningsberedningens förslag rörande personalförstärkningar i

de propedeutiska och kliniska ämnena föranleder ej några erinringar från

min sida. Frågan om förändring av de nuvarande tjänsterna som klinisk

lärare i Ae 24 torde emellertid bli föremål för prövning i annat sammanhang,

varför det ej här finns anledning att ta ställning till beredningens

förslag i den delen.

Vad gäller här behandlade och övriga av läkarutbildningsberedningen

framlagda förslag till anslagsförstärkningar för medicinska högskolan i

Umeå på driftbudgeten bör det ankomma på vederbörande myndigheter att

successivt framlägga erforderliga förslag. De beräkningar av de skilda anslagens

storlek som läkarutbildningsberedningen utfört finner jag vara i allt

väsentligt godtagbara.

Vad gäller frågan om uppförande av de teoretiska institutionerna vill jag

först erinra om vad jag tidigare sagt om tidpunkten för utbildningens påbörjande.

Det bör ankomma på byggnadsstyrelsen att utarbeta erforderliga

program- och projekteringshandlingar och inkomma med därav föranledda

anslagsäskanden. Vid byggnadsprogrammens uppgörande bör samråd äga

rum med läkarutbildningsberedningen och ledningen för medicinska högskolan

i Umeå. Vad beträffar de kliniska ämnena bör det ankomma bl. a.

på nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande att i fråga om Umeå

— liksom även i fråga om övriga icke-statliga undervisningssjukhus —

medverka till att i tid åtgärder vidtages för tillgodoseende av uppkommande

behov av lokaler in. m.

Vad gäller den för medicinska fakulteten i Uppsala aktuella ökningen av

utbildningskapaciteten vid ett genomförande av etapp C — 6 platser i de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961 17

propedeutiska och kliniska ämnena — bör det ankomma på universitetsmyndighetema

att i anslagsäskandena för läsåret 1963/64 och följande

framlägga förslag till erforderliga förstärkningar. Jag finner de av lälcarutbildningsberedningen

gjorda kostnadsberäkningarna vara i allt väsentligt

godtagbara.

För den medicinska fakulteten i Lund innebär ett realiserande av etappen

C en ökning av den årliga intagningen i de teoretiska ämnena med 10

och i de propedeutiska och kliniska ämnena med 25. På sätt läkarutbildningsberedningen

föreslagit bör ökningen i de teoretiska ämnena genomföras

med början vårterminen 1962. Erforderliga medel för ökningen våren 1962

torde få bestridas ur den till Kungl. Maj:ts disposition ställda anslagsposten

under anslaget till extra utgifter vid universitet och högskolor (jfr

8:e ht 1961 s. 560 f.). För den ökade utbildningen i de teoretiska ämnena

från och med läsåret 1962/63 torde medel böra äskas i sedvanlig ordning

av universitetsmyndighetema. Jag finner läkarutbildningsberedningens

kostnadsberäkningar för de teoretiska ämnenas del vara i allt väsentligt

godtagbara. Vad gäller utbildningen i de propedeutiska och kliniska ämnena

vid den medicinska fakulteten i Lund har läkarutbildningsberedningen förordat,

att denna skall genomföras i två steg, den ena med början vårterminen

1964 och den andra med början läsåret 1966/67. Med hänsyn till vad

jag förut föreslagit beträffande tidpunkten för igångsättandet av den teoretiska

utbildningen i Umeå förordar jag den ändringen att andra steget

påbörjas först läsåret 1967/68. Det bör ankomma på universitetsmyndigheterna

att i samråd med läkarutbildningsberedningen förbereda och i vederbörlig

ordning framlägga erforderliga anslagsäskanden för denna i två

steg genomförda ökning av utbildningskapaciteten i de propedeutiska och

kliniska ämnena i Lund. De kostnadsberäkningar som läkarutbildningsberedningen

redovisat för denna ökning finner jag i stort sett godtagbara.

Jag anser det sålunda motiverat, att drygt 30 nya tjänster inrättas vid universitetet

i Lund, varav en professur i klinisk fysiologi med placering vid

lasarettet i Lund och en professur i ortopedi med placering vid Malmö allmänna

sjukhus. Vidare förutsätter jag att läkarutbildning på för staten

godtagbara villkor skall komma att meddelas jämväl vid Flensburgska

barnsjukhuset i Malmö. I likhet med landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse

finner jag det vara lämpligast att professuren i dermato-venereologi

vid en enligt förslaget C ökad läkarutbildning tills vidare förblir placerad

vid lasarettet i Lund.

För medicinska fakulteten i Göteborg innebär ett genomförande av etapp

C att det årliga antalet nybörjare i de teoretiska ämnena ökas med 5 och i

de propedeutiska och kliniska ämnena med 15. För de teoretiska ämnenas

del synes, såsom läkarutbildningsberedningen förordat, denna obetydliga

ökning — 2 respektive 3 studenter per termin — kunna genomföras från

2 — Bihav g i ill rik sdag c va protokoll 1961. C> samt. Nr 130

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

vårterminen 1962 utan några personalförstärkningar. Vad gäller ökningen

i de propedeutiska och kliniska ämnena bör det ankomma på universitetsmyndighetema

att framlägga förslag om erforderliga förstärkningar från

och med läsåret 1967/68. Till grund för dessa äskanden torde — så länge

förslaget C utgör utgångspunkten — böra läggas de av läkarutbildningsberedningen

beräknade anslagsförstärkningarna, vilka jag funnit i stort

sett godtagbara.

Vad slutligen gäller konsekvenserna av ett genomförande av etappen C

för Stockholms del — karolinska institutet — kommer den årliga intagningen

vid de teoretiska ämnena att öka med 30 studerande. För de propedeutiska

och kliniska ämnena innebär etappen C en ökning med 40 nybörjare

per år. I ett första steg skulle intagningen öka med 28 nybörjare per

år och i ett andra med ytterligare 12. Ökningen i de teoretiska ämnena

synes kunna påbörjas vårterminen 1962. Medel för denna första ökning

torde fa anvisas ur den till Kungl. Maj:ts disposition ställda anslagsposten

ur anslaget till extra utgifter vid universitetet och högskolor (jfr 8:e ht 1961

s. 560). Erforderliga anslagshöjningar från och med läsåret 1962/63 för den

ökade undervisningen i de teoretiska ämnena — avseende bl. a. inrättande

av en prosektur i anatomi — torde böra äskas av vederbörande universitetsmyndigheter

med utgångspunkt i läkarutbildningsberedningens förslag till

anslagsökningar för ifrågavarande ämnen. Med anledning av lärarkollegiets

yttrande finner jag dock vissa förstärkningar utöver vad läkarutbildningsberednmgen

förordat böra komma till stånd. Personalförstärkningar utöver

beredningens förslag till en sammanlagd kostnad av cirka 75 000 kronor för

samtliga teoretiska ämnen anser jag sålunda vara motiverade. Jag utgår

från att samrad sker med läkarutbildningsberedningen vid utarbetandet av

myndigheternas äskanden i dessa avseenden. Vidare torde det för de teoretiska

ämnenas del bli erforderligt med vissa ombyggnads- och inredningsåtgärder,

vilka ej föreslagits av läkarutbildningsberedningen. Av dessa kan

vissa behöva utföras under budgetåret 1961/62. Medel härför torde få anvisas

ur till byggnadsstyrelsens respektive till Kungl. Maj:ts disposition stående

anslag.

Ökningen av utbildningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena

i Stockholm torde böra genomföras med början vårterminen 1964, då

14 elever per termin utöver de nuvarande 60 per termin bör kunna beredas

plats vid kurser i propedeutiska ämnen. Därefter bör från läsåret 1967/68

ökningen enligt alternativ C i dess helhet kunna genomföras i de propedeutiska

ämnena. Det bör ankomma på universitetsmyndighetema att

framlägga erforderliga förslag till anslagsäskanden för ett genomförande av

här föreslagen ökning av den propedeutiska och kliniska utbildningens intagningskapacitet

till 160 elever per år. Den slutliga utformningen av den

för denna utbildning erforderliga personalorganisationen blir emellertid i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

19

väsentlig män beroende av lösningen av frågan om undervisningssjukhusen

i Stockholm. Jag vill i sammanhanget erinra om dels att en expertdelegation

i januari 1961 har tillsatts inom inrikesdepartementet med uppgift att verkställa

en förutsättningslös undersökning av olika möjligheter att tillgodose

karolinska mediko-kirurgiska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser

m. in. för medicinsk undervisning och forskning, dels att Kungl. Maj:t samtidigt

anbefallt direktionen för karolinska sjukhuset att såvitt på den

ankommer vidtaga de åtgärder och till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag,

som erfordras för sjukhusets anordnande och drift såsom regionsjukhus

i enlighet med de i propositionen 1960: 159 angående regionsjukvårdens

utbyggande m. m. föreslagna riktlinjerna. Jag utgår från att myndigheternas

äskanden, i vilka jämväl bör beaktas läkarutbildningsberedningens förslag

till anslagsförstärkningar för en ökning av nybörjarantalet till 160

vid karolinska institutet, anpassas efter de beslut som nu pågående utredningar

kan resultera i. Vilken lösning som än kommer att väljas för anordnande

av den ökade propedeutiska och kliniska utbildningen i Stockholm

räknar jag i likhet med läkarutbildningsberedningen med inrättande

av en professur i klinisk epidemiologi och en professur i socialmedicin

samt en prosektur i patologi.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har läkarutbildningsberedningen

beräknat statsverkets löpande årliga kostnader — vid full

utbyggnad — för den av mig förordade utbyggnadsetappen C till drygt

6,2 miljoner kronor. Därtill kommer engångskostnader för nämnda etapp

med cirka 28 miljoner kronor, varav omkring 20 miljoner kronor på kapitalbudgeten,

samt eventuella kostnader för ianspråktagande av vissa kliniker.»

Vad gäller läkarutbildningsberedningens förslag i övrigt framhåller departementschefen

följande.

»Det synes mig välbetänkt att lektorat försöksvis inrättas i teoretiskt inriktade

ämnen. Jag förutsätter att förslag härom framlägges i myndigheternas

anslagsäskanden i huvudsak enligt den plan som föreligger i beredningens

betänkande. Vidare finner jag beredningens förslag till omvandling

av ett antal biträdande överläkartjänster till tjänster som kliniska lärare

vid de statliga undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala vara

väl motiverat och räknar med att förslag härom framlägges av vederbörande

anslagsäskande myndigheter i stort sett i överensstämmelse med läkarutbildningsberedningens

rekommendationer. Beträffande den i anslutning

härtill vid remissbehandlingen väckta frågan om inrättande av laboraturer

i kliniska ämnen anser jag att, innan någon slutlig ställning därtill

tas, man bör avvakta erfarenheterna av den praktiska tillämpningen av den

preliminära förhandlingsövcrenskommelse om de kliniska lärarnas insatser i

undervisningen, som i dagarna träffats.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

Den betydande utökning av läkarutbildningens kapacitet, som jag nu

förordat, kommer under ett antal år framåt att i väsentlig mån öka belastningen

på de medicinska fakulteternas redan nu hårt pressade organisation.

Jag är medveten om att de successiva höjningar av utbildningskapaciteten

som jag förordat, i förening med ännu ej i alla ämnen fullt genomförda

kapacitetsökningar till följd av tidigare fattade beslut, i olika avseenden

kommer att medföra problem för de medicinska fakulteterna. Jag räknar

därför med att det kan bli erforderligt med viss förstärkning dels av de

medicinska fakulteternas administrativa resurser, dels av de anslag av tillfällig

natur som f. n. står till universitetskanslersämbetets disposition för

anordnande av extra kurser; jag utgår emellertid från att kanslersämbetet

har sin uppmärksamhet riktad på förefintliga möjligheter att effektivt utnyttja

tillgängliga kliniska utbildningsplatser för att smidigt lösa vissa tillfälliga

stockningsproblem under den kliniska studiegången.

Å andra sidan kan förutsättas att en stor del av de närmaste årens speciella

svårigheter kommer att upphöra, när i mitten av 60-talet medicinska

högskolan i Umeå utbyggts till ett fullständigt medicinskt lärosäte.»

I propositionens andra och fjärde avdelningar redogöres för frågor sammanhängande

med tandläkarbehov och tandläkartillgång samt organisationen

av utökad tandläkarutbildning to. ra. (s. 45—75 resp. 167—200).

Tandläkarbehov och tandläkartillgång

Under denna rubrik beröres först i en kortare sammanfattning 1951 års

tandläkarkommittés och 1957 års folktandvårdssakkunnigas synpunkter och

förslag, sådana dessa redovisats i betänkandena »Ökad examination av

tandläkare» (SOU 1953: 36) samt »Folktandvården» (SOU 1960: 1).

Under sommaren och hösten 1960 har en samlad översyn rörande tandläkarbehovet

utförts av den s.k. tandläkarprognosdelegationen 1960, vars

resultat sammanfattats i ett betänkande om »Behovet av tandläkare 1970—

1990». Delegationen har i betänkandet först lämnat en översikt över den

nuvarande tandläkarkårens omfattning, sammansättning och behandlingskapacitet

och därefter redovisat sina beräkningar av tandläkarbehovet

1970—1990.

Som förutsättningar för prognosberäkningarna har delegationen angivit

dels den procentuella anslutningen till tandvård inom olika åldersgrupper,

dels den behövliga behandlingstiden i timmar per fall. Med de i särskilda

tabeller redovisade förutsättningarna som grund har delegationen sökt

beräkna det totala behovet av tandläkare under -perioden 1970—1990 samt

fördela dessa på folktandvård och privat praktikutövning. I fråga om behandlingstid

per revisionsfall inom det vuxna klientelet (20 år och äldre)

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

21

har räknats med tre alternativ — 1,5 timmar, 1,7 timmar respektive 2,0

timmar. Folktandvårdens totala behov av tandläkare vid de olika alternativen

blir 4 100, 4 300 respektive 4 600, under det att den privata sektorns

tandläkarbehov beräknats till 1 700, 1 900 respektive 2 200. För undervisning,

forskning, administration m. m. har antagits ett behov av 600 tandläkare.

Det totala behovet har sålunda fixerats till lägst 6 400 och högst

7 400 med ett mellanaltemativ om 6 800 tandläkare.

Prognosdelegationen har även gjort beräkningar rörande det framtida

antalet »effektiva» tandläkare vid olika intagningsaltemativ alltifrån 260

vid tre högskolor till 360 vid fyra högskolor. Den tid som skulle åtgå för

att vid årlig intagning av 260 respektive 360 studerande täcka tandläkarbehovet

framgår av ett på s. 61 i propositionen redovisat diagram. Vid en

begränsning av intagningarna till 260 studerande blir antalet effektiva tandläkare

vid slutet av respektive femårsperiod följande.

År

»Effektiva» tandläkare

1970

1975

1980

1985

1990

5 570

5 930

6 430

6 860

7170

Om det årliga antalet intagna från 1965 höjes till 360 genom tillkomsten

av en tandläkarhögskola i Göteborg, blir det totala antalet »effektiva»

tandläkare vid slutet av respektive femårsperiod följande.

År

»Effektiva» tandläkare

1970

1975

1980

1985

1990

5 620

6 370

7 230

8 050

8 700

Delegationen framhåller, att endast genom det senare alternativet nås en

sådan snabbhet i utvecklingen, att landets totala behov av tandläkare kan

tillgodoses under loppet av 1970-talet; folktandvårdens bristsituation kan

eljest ej beräknas bli hävd.

Delegationen har med hänsyn till här redovisade resultat funnit, att

endast en maximal utökning till 360 nyintagna tandläkarstuderande per år

från 1965 ger möjlighet att inom loppet av 1970-talet tillgodose landets

behov av tandläkare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

De åtgärder som delegationen funnit nödvändiga i detta sammanhang

har sammanfattats i följande förslag.

1. Tandläkarinstitutet i Umeå bör utbyggas till högskola för utbildning

från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen enligt förslag, utarbetat

av den odontologiska nämnden inom organisationskommittén för den

medicinska högskolan i Umeå, men med en årlig intagning av 60 studerande

från och med kalenderåret 1963 eller läsåret 1963/64.

2. Den av statsmakterna principbeslutade tandläkarhögskolan i Göteborg

bör inrättas med årlig intagning av 100 studerande från och med kalenderåret

1965 eller läsåret 1965/66.

3. En ny prognos beträffande behovet av tandläkare — bland annat med

hänsyn till resultatet av de profylaktiska åtgärderna — bör upprättas 1970,

varvid tandläkarhögskolornas lämpliga utbildningskapacitet från och med

läsåret 1975/76 fixeras.

4. Vid eventuell stark sänkning av antalet intagna svenska studerande

från år 1975 bör undersökas, om möjlighet föreligger att bereda studerande

från övriga nordiska stater liksom från andra länder tillfälle till fullständig

tandläkarutbildning vid de svenska odontologiska lärosätena.

Sedermera har delegationen inkommit med en särskild skrivelse till vilken

fogats en promemoria med kompletterande beräkningar rörande tandläkarbehovet.

Denna promemoria har enligt propositionen ej varit föremål för

remissbehandling.

Delegationen anger att syftet med de kompletterande beräkningarna av

tandläkarbehovet varit att möjliggöra säkrare jämförelser med läkarprognosutredningens

behovsberäkningar. I promemorian upptages till diskussion

dels den framtida tidsåtgången vid årlig revisionsbehandling av vuxna, dels

inverkan av en generell arbetstidsförkortning inom tandvårdssektorn, dels

därjämte effekten av profylaktiska åtgärder mot karies.

En arbetstidsförkortning inom tandvårdssektorn med 15 procent är enligt

delegationen tänkbar. Detta skulle i folktandvården leda till sänkning

av tandläkarnas effektiva arbetstid från 1 800 till 1 500 timmar om året.

Vid den bedömning av tandläkarbehovet, som redovisas i följande sammanställning,

har delegationen förutsatt, att alla tandläkare tillämpar motsvarande

arbetstidsförkortning.

Alternativ för behandlingstid

i timmar per patient i

vuxentandvård

Totalt tandläkarbehov vid

15 procents arbetstids- förkortning

2,0 (— betänkandet) ......

8 760

2,5 ......................

9 960

3,0 ......................

It 160

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

Om endast folktandvårdens tandläkare erhåller arbetstidsförkortning,

blir tandläkarbehovet vid behandlingsalternativet 3,0 timmar för vuxna

patienter totalt 10 640.

I propositionen har i en särskild översikt redovisats remissyttrandena

över delegationens betänkande (s. 65—75).

Organisationen av utökad tandläkarutbildning in. ni.

Under denna avdelning har inledningsvis framhållits följande.

Den nuvarande tandläkarutbildningen är förlagd till tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö samt till det till stockholmshögskolan hörande

tandläkarinstitutet i Umeå. Vid vardera av högskolorna intages 100 studerande

om året samt vid stockholmshögskolan dessutom 40 studerande per

årsgrupp för utbildning vid umeålinjen. Den totala intagningskapaciteten

vid de odontologiska läroanstalterna uppgår sålunda till 240 studerande om

året.

Tandläkarprognosdelegationen har i sitt betänkande framhållit, att tidigare

riksdagsbeslut kan anses ha angivit taket för realistiska och nu genomförbara

förslag i fråga om ökad tandläkarutbildning. Delegationen har i

sitt betänkande räknat med fyra tandläkarhögskolor, nämligen dels de två

nu befintliga i Stockholm och Malmö, dels en ny av riksdagen i princip

beslutad tredje högskola i Göteborg, dels en fjärde högskola i Umeå efter

ombildning av det där befintliga tandläkarinstitutet. I överensstämmelse

med tidigare riksdagsbeslut angående årlig intagning vid tandläkarhögskolorna

torde man, enligt delegationen, böra räkna med en årlig maximiintagning

av 100 studenter vid vardera av de tre högskolorna i Stockholm,

Malmö och Göteborg. Intagningen vid tandläkarhögskolan i Umeå förutsättes

kunna bli höjd till 60 studerande per år. Den årliga intagningskapaciteten

vid de odontologiska läroanstalterna skulle sålunda totalt sett kunna

höjas från 240 till maximalt 360 studerande.

I propositionen upptages härefter till behandling först spörsmålet om

tandläkarhögskola i Umeå och sedan frågan om tandläkarhögskola i Göteborg.

Beträffande den odontologiska utbildningen i Umeå har den odontologiska

nämnden, vilken tillsatts av organisationskommittén för den medicinska

högskolan i Umeå, på kommitténs uppdrag verkställt utredning om

utvidgad undervisning vid tandläkarinstitutet i Umeå. I nämndens betänkande

behandlas studiernas uppläggning, nuvarande lärarpersonal, ämnesindelning

och ämnesföreträdare samt övrig lärarpersonal och biträdespersonal.

Nämndens förslag till åtgärder innebär i huvudsak följande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

1. Tandläkarinstitutet i Umeå omorganiseras till tandläkarhögskola för

utbildning från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen. Därvid

måste lärarorganisationen fullständigas.

2. Tandläkarhögskolan i Umeå inrättas från och med den 1 juli 1962.

3. Den årliga intagningen av studerande vid tandläkarhögskolan i Umeå

ökas från 40 till 48.

I en sedermera överlämnad promemoria, utarbetad av ordföranden i den

odontologiska nämnden, diskuteras möjligheterna att öka den årliga intagningen

vid tandläkarhögskolan i Umea till 60 studerande. Promemorian

har remissbehandlats i anslutning till nämndens betänkande.

I promemorian konstateras, att högskolan genom rationell planering av

nytillkommande lokalutrymmen och lämplig anordning av den fasta utrustningen

i dessa kan öka det årliga intaget till 60 studerande.

I avsnittet om tandläkarhögskola i Göteborg erinras om det vid 1946 års

riksdag fattade principbeslutet om inrättande av en tredje tandläkarhögskola

(rskr 1946:454). I propositionen 1955:138 angående ökad examination

av tandläkare m. m. förklarade sig dåvarande departementschefen inte

kunna tillstyrka, att den principbeslutade tandläkarhögskolan inrättades

vid dåvarande tidpunkt. Samtidigt underströks emellertid, att en dylik

högskola borde komma till stand, så snart det från arbetsmarknadsmässiga

och statsfinansiella synpunkter blev möjligt. Den nya tandläkarhögskolan

borde enligt propositionen förläggas till Göteborg och dimensioneras för en

årlig utbildning av 80 studerande. Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens

förslag samt anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t om en plan

för förverkligande av förslaget (rskr 1955: 326).

Vissa ytterligare utredningar har verkställts inom ecklesiastikdepartementet

i frågor sammanhängande med upprättandet av en odontologisk

utbildningsanstalt i Göteborg. Resultaten har sammanfattats i en promemoria,

daterad i juni 1959.

I detta sammanhang har vidare erinrats om att Kungl. Maj:t den 30

december 1959 uppdragit åt 1958 års statliga förhandlingskommission i

Göteborg att upptaga förhandlingar med Göteborgs stad i fråga om anordnande

vid lämplig tidpunkt av lokaler för odontologisk utbildning i Göteborg.

Förhandlingskommissionen skall vid fullgörandet av förevarande uppdrag

samråda med odontologiska förhandlingssakkunniga.

Fragan om en tandläkarhögskola i Göteborg har, såsom i det föregående

framhållits, behandlats även av tandläkarprognosdelegationen 1960, vilken

förordat, att den principbeslutade tandläkarhögskolan i Göteborg inrättas

för årlig utbildning av 100 studerande från och med kalenderåret 1965 eller

läsåret 1965/66.

Efter en sammanfattande redogörelse för innehållet i de yttranden (s.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1961

183—189), som inhämtats över förslagen beträffande Umeå- och Göteborgshögskoloma

redovisas i propositionen fråga om ökad tandteknikerutbildning.

1951 års tandläkarkommitté har i sitt betänkande »Ändrad utbildning av

tandtekniker» föreslagit dels en ändring av utbildningen av tandtekniker,

dels en utökning av tandteknikerskolornas utbildningskapacitet enligt

följande.

1. Antalet elevplatser vid de nuvarande tandteknikerskolorna i Stockholm,

Malmö och Göteborg ökas till 35 vid vardera skolan. Detta innebär

en höjning från nu sammanlagt 84 till 105 utbildningsplatser.

2. En ny tandteknikerskola inrättas vid tandläkarinstitutet i Umeå med

årlig utbildning av 20 elever. Denna skola avses öka tillgången på kompetenta

tekniker i Norrland. Det totala antalet utbildningsplatser blir härigenom

125.

Även detta betänkande har varit föremål för remissbehandling, vars resultat

redovisas i propositionen (s. 193—198).

I ett sista avsnitt har intagits vissa överslagsberäkningar av kostnaderna

för tandläkarhögskolor i Umeå och Göteborg samt tandteknikerutbildningen

(s. 198—200).

Departementschefen

Departementschefen lämnar inledningsvis följande översikt över antalet

tandläkare enligt senast tillgängliga uppgifter.

»Antalet tandläkare i Sverige uppgick den 1 mars 1961 till i runt tal 5 300,

varav omkring 4 850 hade svensk legitimation. Inom folktandvården tjänstgjorde

1 710 tandläkare; 425 av dessa hade utländsk examen. Av folktandvårdens

omkring 2 000 tandläkartjänster var 285 vakanta, det största

antal som hittills registrerats.

De anförda siffrorna belyser dagens situation och därvid särskilt bristen

på tandläkare inom folktandvården. Inom denna organisation har bristen

på tandläkare länge utgjort ett hinder för realiserande av folktandvårdens

mål, ej blott i fråga om genomförandet av barntandvårdsprogrammet utan

även beträffande den vuxna befolkningens möjlighet att till rimlig kostnad

erhålla regelbunden tandvård.»

Efter en rekapitulation av tandläkarprognosdelegationens beräkningar

av det framtida tandläkarbehovet m. m. fortsätter departementschefen:

»Med hänsyn till osäkerheten hos olika faktorer, som påverkar det framtida

tandläkarbehovet, är det enligt min mening inte möjligt att i dag mera

exakt bestämma detsamma. Från planeringssynpunkt torde det emellertid

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

vara tillräckligt att konstatera att den nuvarande utbildningskapaciteten

ej inom överskådlig framtid resulterar i en sådan ökning av antalet tandläkare,

att någon förbättrad tandvårdsstandard kan uppnås. Det finns

därför anledning att eftersträva en sådan ökning av utbildningskapaciteten,

att icke blott den radande bristen på tandläkare snabbt kan täckas utan

även den väntade ökningen i tandvårdsefterfrågan i rimlig omfattning kan

tillgodoses. Jag vill därför förorda att en ökning av tandläkarutbildningen

kommer till stånd och att denna ökning får den storlek, som mot denna

bakgrund och med beaktande av de speciella organisatoriska förutsättningarna

på det odontologiska utbildningsområdet kan anses tillfredsställande

avvägd. Med hänsyn till den odontologiska utbildningens organisation

finns därvid blott ett fåtal möjligheter att välja mellan.

Tandläkarutbildning sker för närvarande vid tandläkarhögskoloma i

Stockholm och Malmö samt vid det till stockholmshögskolan hörande tandläkarinstitutet

i Umea. Dessa läroanstalter har tillsammans en årlig intagningskapacitet

av 240 studerande. Tillräckliga förutsättningar för anordnande

av odontologisk utbildning synes i dagens läge föreligga beträffande

fyra orter Stockholm, Malmö, Umeå och Göteborg. Att öka den nuvarande

utbildningskapaciteten i Stockholm och Malmö, tillhopa 200 nybörjare

per ar, synes mig av olika skäl inte görligt. Ökningen av kapaciteten

i Umeå kan — som jag strax skall närmare belysa — inte bli större än 20.

Behovsundersökningarna har klart visat att en så begränsad ökning av

tandläkarutbildningskapaciteten är helt otillräcklig. Den innebär nämligen

att först omkring sekelskiftet antalet heltidsarbetande tandläkare skulle

komma att nå siffran 7 400. Kvar står då möjligheten att anordna tandläkarutbildning

också i Göteborg. Hittills gjorda erfarenheter tyder närmast

pa att, om patienttillgangen sa medgiver, en odontologisk läroanstalt från

ekonomiska synpunkter bör dimensioneras för ett årligt intag av ca 100

studerande. De verkställda behovsundersökningarna och de utbildningsorganisatoriska

förutsättningarna leder därför enligt min mening till att

planeringen bör inriktas pa att, sa snart omständigheterna det medger, uppnå

en sammanlagd årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande.»

Departementschefen övergår härefter till att behandla frågor om tandläkarutbildningen

i Umeå. Departementschefen framhåller i huvudsak följande.

»I överensstämmelse med den odontologiska nämnden och flertalet remissinstanser

anser jag, att starka skäl talar för förläggning av nionde och tionde

terminernas utbildning till Umeå. Jag föreslår därför, att i Umeå skall

meddelas undervisning under tandläkarutbildningens sista år från och med

läsåret 1963/64. Samtidigt bör institutet ombildas till en i förhållande till

tandläkarhögskolan i Stockholm fristående läroanstalt. Jag vill i anslutning

härtill inskjuta att frågan om läroanstaltens organisatoriska ställning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

är föremål för prövning av organisationskommittén och därför inte bör

prövas i förevarande sammanhang. I och med institutets ombildning måste

enligt nämndens förslag lärarorganisationen fullständigas. Da personalorganisationen

endast i mindre utsträckning behöver förstärkas vid en ökning

av utbildningskapaciteten till 60 studerande, finner jag det angeläget,

att på detta sätt ett antal nya utbildningsplatser tillskapas. Sedan det numera

klargjorts, att patientunderlaget är tillräckligt för att bära upp en

sådan ökning av utbildningsorganisationen, har jag funnit mig böra föreslå,

att utbildningskapaciteten i Umeå ökas till 60 studerande per år med

början vid tredje terminens utbildning höstterminen 1963.

Nämnden har i sitt betänkande framlagt ett detaljerat förslag till personalorganisation

för den blivande odontologiska läroanstalten i Umea. Jag

kommer här att till behandling ta upp endast de av nämnden föreslagna

högre lärartjänsterna. Professurer föreslås bli inrättade i ämnena cariologi,

protetik, kirurgi, röntgendiagnostik, ortopedi, pedodonti, histopatologi och

i ämnet teknologi. Laboraturer föreslås av nämnden bli inrättade i bettanalys

med parodontoprotetik, endodonti, farmakologi och i parodontologi.

Nämnden föreslår slutligen, att i motsats till vad som är förhållandet vid de

befintliga tandläkarhögskoloma laboraturer ej inrättas i cariologi och protetik.

Bland remissinstanserna tillstyrks allmänt inrättande i Umeå av professurer

i de ämnen som vid övriga tandläkarhögskolor företräds av professur.

Flertalet remissorgan ansluter sig även till förslaget om professurer

i stället för laboraturer i ämnena pedodonti och histopatologi. För ämnet

teknologi förordas i ett flertal yttranden inrättande av laboratur i stället

för av nämnden föreslagen professur.

För egen del finner jag, att det föreliggande förslaget om ordinarie lärartjänster

i stort sett bör genomföras. Dock är jag ej beredd att nu i detalj

ta ställning till den föreslagna personaluppsättningen. Det torde få ankomma

på vederbörande anslagsäskande myndighet att senare inkomma med

ett överarbetat förslag, vilket dock i stora drag bör vara uppbyggt enligt

det av den odontologiska nämnden framlagda förslaget.

Vad avser övriga lärartjänster för tandläkarutbildningen i Umeå har ett

flertal remissinstanser funnit det motiverat att avvakta med slutligt ställningstagande,

under hänvisning till att de odontologiska förhandlingssakkunniga

inom kort väntas framlägga förslag angående tandsjukvårdens

ordnande vid de odontologiska läroanstalterna. Jag finner i likhet med

nämnda remissinstanser att frågan om lärartjänsterna i övrigt bör tas upp

till prövning i ett senare sammanhang. Sak samma gäller fragorna om biträdespersonal

m. m. samt de anslag i övrigt, som erfordras för den blivande

läroanstaltens drift.

Frågan om lokaler för den odontologiska läroanstalten torde böra lösas

efter förhandlingar mellan representanter för staten och Västerbottens läns

landsting.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

En utökning av den odontologiska utbildningskapaciteten i Umeå från

40 till 60 elever per årskurs från och med läsåret 1963/64 förutsätter vidare,

att 20 prekliniska utbildningsplatser utöver de nuvarande 40 vid

stockholmshögskolans umeålinje tillskapas från och med läsåret 1962/63.

Ett genomförande av mitt förslag, att från och med läsåret 1965/66 medicinsk

teoretisk utbildning anordnas i Umeå, skapar emellertid förutsättningar

att från och med samma läsår i Umeå anordna preklinisk odontologisk

utbildning. Med anledning av det anförda förordar jag dels att läsåren

1962/63—1964/65 preklinisk odontologisk utbildning för ytterligare

20 elever anordnas på lämpligt sätt, dels att från och med läsåret 1965/66

tandläkarutbildningen i dess helhet för 60 elever per år förlägges till Umeå.

Det torde fa ankomma på Kungl. Maj:t att föranstalta om erforderliga

utredningar rörande den här aktuella prekliniska odontologiska utbildningen

för 20 elever under läsåren 1962/65.

Sasom framgar av den förut lämnade redogörelsen har de löpande årliga

kostnaderna för den av mig nu förordade utbyggnaden av tandläkarutbildningen

i Umeå — vid full utbyggnad — beräknats till drygt 2 miljoner

kronor. Därtill kommer för statsverkets del engångskostnader med cirka

3,8 miljoner kronor för inredning och utrustning. Statens andel i övriga

anläggningskostnader kan fastställas först efter förhandlingar.»

Beträffande ifrågasatt inrättande av en ny tandläkarhögskola i Göteborg

anför departementschefen följande.

»Vid 1955 års riksdag (jfr SU nr 148 s. 45 ff.) bestämdes att en tidigare i

princip beslutad ny tandläkarhögskola skulle — utan att tidpunkten för dess

upprättande fixerades — förläggas till Göteborg. Härmed sammanhängande

frågor har sedermera varit föremål för överväganden inom ecklesiastikdepartementet.

Tandläkarprognosdelegationen har i sitt betänkande förordat inrättande

av en tandläkarhögskola i Göteborg för årlig intagning av 100 studerande

från och med år 1965.

I överensstämmelse med de synpunkter, som jag utvecklat i det föregående,

synes tandläkarutbildning i Göteborg böra anordnas så snart som det med

hänsyn till olika omständigheter låter sig göra. Från Göteborgs stads sida har

också framförts önskemål om att den i princip beslutade tandläkarhögskolan

snarast möjligt blir inrättad. Som jag redan antytt bör planeringen för en sådan

läroanstalt inriktas på en årlig intagningskapacitet av omkring 100 studerande.

Med hänsyn till önskvärdheten av att, där så ske kan, åstadkomma

samarbete med andra nordiska länder vid utbyggande av det högre utbildningsväsendet,

torde därvid böra undersökas förutsättningarna för att ge

kompetenta sökande från annat nordiskt land företräde till ett antal utbildningsplatser

vid en blivande odontologisk läroanstalt i Göteborg. Intresse

för ett dylikt arrangemang har vid preliminära kontakter visats från norska

regeringens sida.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

Anordnande av en odontologisk läroanstalt i Göteborg kräver bland annat,

att överenskommelse träffas med Göteborgs stad rörande samordning med

stadens tandsjukvård av den patientbehandling, som fordras för utbildningens

bedrivande och för forskningen vid läroanstalten. Jag vill här erinra

om vad jag förut anfört om väntade förslag rörande tandsjukvårdens ordnande

vid de odontologiska läroanstalterna. Vidare måste förhandlingar med

Göteborgs stad äga rum och preliminärt avtal ingas mellan staten och staden

beträffande lokaler för odontologisk utbildning och forskning.

Med hänsyn till vad jag nu anfört synes det ej möjligt att här framlägga

en detaljerad plan för i vilken takt en ny läroanstalt i Göteborg bör uppföras.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att låta upptaga förhandlingar med

Göteborgs stad rörande anordnande av en odontologisk läroanstalt i Göteborg

samt att i övrigt nu genomföra det förberedelsearbete som fordras för anordnande

av tandläkarutbildning där. Först därefter torde, i den mån

budgetmässigt utrymme och erforderlig arbetskraft bedömes tillgängliga

för ändamålet, frågan bör underställas riksdagen för förnyad prövning.»

Till sist upptar departementschefen till behandling spörsmålet om tandteknikerutbildningens

ordnande och anför därvid följande.

»Tandteknikerutbildning är för närvarande anordnad vid särskilda statliga

skolor i Stockholm, Malmö och Göteborg. Det sammanlagda antalet

elevplatser vid skolorna uppgår till 84. Före antagandet till tandteknikerskola

krävs att aspirant genomgått en tvåårig förberedande utbildning vid

någon av medicinalstyrelsen auktoriserad arbetsplats. Utbildningen vid

tandteknikerskolorna är ettårig. Härefter följer en ettårig praktikanttjänstgöring,

innan vederbörande erhåller av medicinalstyrelsen utfärdat behörighetsbevis

som examinerad tandtekniker. 1951 års tandläkarkommitté har,

såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, framlagt förslag dels

om ökad utbildningskapacitet, dels om ändrad utbildningsgång för tandtekniker.

Enligt betänkandet råder brist på kompetenta tandtekniker, framför

allt i Nordsverige. Av denna anledning föreslår kommittén inrättande av en

fjärde tandteknikerskola förlagd till Umeå. Denna bör enligt förslaget erhålla

en utbildningskapacitet av 20 elever per årskurs, samtidigt som viss

ökning av intagningarna förutsätts komma till stånd vid de existerande skolorna.

Den föreslagna utbildningsgången utesluter obligatorisk förberedande

elevutbildning. I stället har skolutbildningen föreslagits bli tvåårig. Praktikanttjänstgöringen

bör enligt kommittén förläggas till särskilda praktikantlaboratorier,

vilka bör anknytas till tandläkarhögskolorna. Dessa laboratorier

avses i praktiken komma att fungera som serviceorgan åt tandsjukvården

vid respektive högskolor.

Förslaget om inrättande av tandteknikerskola i Umeå tillstyrks nästan

undantagslöst av remissinstanserna, som emellertid i stor utsträckning stäl
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

ler sig avvaktande till förslaget om ändrad utbildningsgång för tandtekniker.

I ett stort antal yttranden förordas, att den nya utbildningsordningen

först prövas vid en tandteknikerskola, innan den genomföres generellt. I

den odontologiska nämndens förslag till personalorganisation för tandläkarhögskolan

i Umeå har förutsatts, att en tandteknikerskola med därtill

hörande praktikantlaboratorium inrättas samtidigt med ombildningen av

tandläkarinstitutet till självständig odontologisk läroanstalt. Särskilda teknikertjänster

för den tandsjukvårdande verksamheten vid högskolan har

därför inte upptagits i förslaget.

Jag förordar för egen del, att tandteknikerutbildning anordnas i Umeå

från och med läsåret 1963/64. Slutlig ställning till utbildningens uppläggning

och omfattning torde inte böra tas nu. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att föranstalta om de ytterligare utredningar i frågan, som

kan anses erforderliga, varvid även spörsmålet om huvudmannaskapet för

tandteknikerutbildningen i Umeå bör övervägas.»

Utskottet

Ehuru — såsom departementschefen framhållit — standarden inom den

svenska hälso- och sjukvården är hög vid jämförelse med andra länder är

likväl många områden inom denna ännu starkt eftersatta. I betydande omfattning

har bristerna sin förklaring i att resurserna i fråga om sjukvårdspersonal,

framför allt läkare, är otillräckliga.

Läkarprognosutredningen har i sitt den 27 december 1960 avgivna betänkande

»Om läkarbehov och läkartillgång» (SOU 1961: 8) beskrivit och analyserat

de framtida utvecklingstendenserna inom vår hälso- och sjukvård.

På basis av befolkningsutvecklingen, sjukvårdskonsumtionens utveckling

samt arbetskrafts- och kostnadsutvecklingen inom hälso- och sjukvården

har utredningen gjort beräkningar av det önskvärda läkarantalet fram till år

1980. Utredningen har därvid angett storleken av 1970 års läkarbehov till

11 000 å 11 500 och av 1980 års läkarbehov till 15 000 å 16 000 heltidsarbetande

läkare. Detta innebär, att med den nuvarande läkarutbildningskapaciteten

— 453 nybörjare per år — antalet heltidsarbetande läkare åren

1970 och 1980 skulle komma att understiga det av utredningen uppskattade

behovet med respektive 2 300 och 4 300 läkare.

Utskottet är liksom departementschefen och för övrigt även läkarprognosutredningen

själv och vissa av remissinstanserna medvetet om osäkerheten

i underlaget för de slutsatser rörande läkarbehovet, som kan dragas

ur utredningens programmatiska studie av 1960-talets hälso- och sjukvårdsutveckling

å ena sidan och utredningens än mer långsiktiga statistiska analyser

å andra sidan. Denna osäkerhet synes dock — såsom departements
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961

chefen framhållit — hänföra sig mera till enskildheter i behovsbedömningen

på olika områden än till tendenserna i stort. I likhet med departementschefen

och kanslern för rikets universitet har utskottet kommit till den

uppfattningen att utredningens bedömningar rörande läkarbehovet under de

närmaste årtiondena kan tagas som utgångspunkt för planeringen av den

medicinska utbildningskapaciteten under 1960-talet.

Arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion bör — sasom departementschefen

angivit — fortlöpande under 1960-talet uppmärksamma frågan om

det framtida läkarbehovet, och medicinalstatistiken maste under de närmaste

åren successivt förbättras.

I anslutning till vad departementschefen därom anfört far utskottet understryka

vikten av att icke blott läkarbehovet utan även övriga personalkategorier

inom hälso- och sjukvården — sjuksköterskor, sjukgymnaster,

arbetsterapeuter m. fl. — blir föremål för ingående studier i vad gäller deras

framtida utbildning, arbetsuppgifter och numerär samt övriga i samband

härmed stående frågor. I detta sammanhang vill utskottet särskilt understryka

att den rådande sjuksköterskebristen kan komma att äventyra en

ökning av läkarutbildningskapaciteten. Det synes utskottet med hänsyn

icke blott härtill utan även till sjukvårdens behov i hög grad angeläget att

Kungl. Maj:t skyndsamt vidtager behövliga åtgärder för att förbättra rekryteringssituationen

på detta och angränsande områden.

Läkarprognosutredningen har bl. a. föreslagit att en skyndsam utredning

företages om möjligheterna av att vid utländska medicinska läroanstalter

organisera utbildning av svenska studerande. Vid remissbehandlingen har

delade meningar framkommit om detta förslag; majoriteten bland remissinstanserna

har dock uttalat sig för en av staten stödd medicinsk utbildning

av svenska studerande utomlands. Departementschefen har på anförda skäl

ställt sig tveksam härtill och icke funnit det lämpligt att statsmakterna

skulle engagera sig för att ingå avtal om att studerande från vårt land skulle

få företräde till visst antal platser vid medicinska lärosäten i utlandet.

Ehuru otvivelaktigt goda skäl föreligger för den av departementschefen

intagna ståndpunkten bör likväl — därest frågan ånyo aktualiseras — möjligheten

att slå in på nämnda utbildningsväg enligt utskottets mening alltjämt

hållas öppen.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår omfattar

utbildningskapaciteten vid våra medicinska högskolor för närvarande en nyintagning

per år av 453 studerande; antalet tillgängliga propedeutiska och

kliniska platser utgör 430. Huru antalet olika platser fördelar sig emellan

lärosätena framgår av tabell på s. 4.

Läkarutbildningsberedningen, tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 23 september 1960 för att inom ecklesiastikdepartementet biträda

med utredning av vissa frågor rörande ökad läkarutbildning, avgav den 19

jaunari 1961 betänkande i ämnet. Beredningen har redovisat ett antal olika

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

alternativ för ökad läkarutbildning, benämnda alternativ A—H och innebärande,

det lägsta (alternativ A) en ökning av intaget till de prekliniska

kurserna med 62 studerande per år och det högsta (alternativ H) ett ökat

intag med 327 studerande per år. I samtliga alternativ ingår utbyggandet

av den medicinska högskolan i Umeå till en fullständig medicinsk läroanstalt

samt ökning av antalet propedeutiska och kliniska platser därstädes

från nu 40 till 60. Utskottet får hänvisa till den redogörelse för dessa alternativ

som lämnats i det föregående (s. 4—7).

Beredningen har förordat ett förverkligande av alternativ C — vilket omfattar

ett ökat intag per år av 107 studerande — såsom ett under alla förhållanden

lägsta alternativ. Detta skulle enligt beredningen samtidigt utgöra

första etappen av den vidare utbyggnaden.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att energiska insatser

nu bör göras från samhällets sida i syfte att åstadkomma en snabb och betydande

ökning av läkarutbildningens kapacitet. I överensstämmelse med

departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att såsom en första etapp

den årliga intagningen vid de medicinska lärosätena ökas från 453 med 107

till 560 nybörjare per år i de teoretiska ämnena (alternativ C). Utskottet

ansluter sig även till departementschefens uttalande om angelägenheten av

att erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjas

i syfte att en utökning härutöver av läkarutbildningens kapacitet

skall kunna genomföras, i första hand med sikte på att härvid nå upp

till en intagning av omkring 650 nybörjare per år.

Utskottet får liksom departementschefen understryka att frågan om takten

i sistnämnda utökning självfallet måste bli beroende av det utrymme,

som med hänsyn till budgetläge och arbetskraftstillgång vid den tidpunkt,

då erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete genomförts,

kan bedömas tillgängligt för ändamålet.

Vad departementschefen anfört och förordat beträffande med utbyggnadsetappen

C sammanhängande spörsmål har icke givit utskottet anledning

till erinran. I detta sammanhang vill utskottet emellertid framhålla

vikten av att den medicinska högskolan i Umeå — där enligt departementschefens

förslag de första medicinsk-teoretiska kurserna skall påbörjas

under läsåret 1965/66 — får den utbyggnad, som kräves för att läkarutbildningen

därstädes skall i fråga om kvalitet och resurser bli jämställd med

den utbildning som äger rum vid de äldre medicinska lärosätena. Utskottet

får härvid jämväl betona angelägenheten av att avdelningar för vissa specialiteter

(i första hand neurokirurgi, thoraxkirurgi, kardiologi, urologi,

barnkirurgi), vilka ämnen saknas vid lasarettet i Umeå och vilka är av väsentlig

betydelse för undervisningens kvalitativa bedrivande, snarast möjligt

kommer till stånd.

Utskottet ansluter sig till departementschefens förslag angående inrättande

försöksvis i teoretiskt inriktade ämnen av universitetslektorsbefattningar

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

vid de medicinska lärosätena och även rörande omvandling av ett antal

biträdande överläkartjänster till tjänster som kliniska lärare vid de statliga

undervisningssjukhusen i Uppsala och Stockholm.

Bristen på tandläkare, i all synnerhet inom folktandvården, har klart påvisats

av departementschefen. Av folktandvårdens enligt senaste beräkningar

omkring 2 000 tandläkartjänster är exempelvis nära 30 procent vakanta.

Det synes sålunda uppenbart att verksamma åtgärder måste vidtagas

för att den rådande bristsituationen så snart som möjligt skall kunna

bemästras.

I syfte att bedöma behovet av tandläkare i dagens och morgondagens

samhälle har 1960 års tandläkarprognosdelegation framlagt vissa prognostiska

bedömningar. Resultatet av dessa visar ett framtida behov, som alltefter

den prognosmetod delegationen valt att arbeta med, varierar mellan

7 400 och 11100 heltidsanställda tandläkare. Motsvarande antal är för

närvarande i runt tal 5 300. Såsom påpekats i vissa remissyttranden och

även framförts av departementschefen, är åtskilliga av de faktorer, som påverkar

tandläkarbehovet, osäkra. Utskottet delar emellertid till fullo departementschefens

uppfattning därom att den nuvarande utbildningskapaciteten,

240 studerande årligen, icke är tillräcklig för att både häva den rådande

tandläkarbristen och förbättra tandvårdsstandarden. En ökning av

tandläkarutbildningen måste därför komma till stånd.

Delegationens på grundval av de gjorda beräkningarna framlagda förslag

innebär bland annat, att tandläkarinstitutet i Umeå utbygges till högskola

för utbildning från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen med en

årlig intagning av 60 studerande (nu 40) från och med kalenderåret 1963

eller läsåret 1963/64 samt vidare att den av statsmakterna i princip beslutade

tandläkarhögskolan i Göteborg inrättas med en årlig intagning av 100

studerande från och med kalenderåret 1965 eller läsåret 1965/66. Genom

detta förslag skulle alltså vinnas ytterligare 120 utbildningsplatser utöver

dem, som i dag står till buds.

Enligt departementschefen bör strävandena inriktas på en sammanlagd

årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande, så snart omständigheterna

det medger. Utskottet delar denna uppfattning.

I avvaktan på att praktiska och ekonomiska betingelser skall föreligga för

en ökning av utbildningsvolymen har departementschefen nu begränsat sig

till att föreslå en utbyggnad av tandläkarinstitutet i Umeå till ett fullständigt

lärosäte för odontologisk utbildning och forskning. Intagningskapaciteten

föreslås bli ökad till 60 nybörjare per år med början läsåret 1962/63.

Den prekliniska odontologiska utbildningen bör enligt förslaget till och med

läsåret 1964/65 ordnas »på lämpligt sätt» för att från och med läsåret

1965/66, i samband med att den medicinska högskolan i Umeå blir utbyggd

med teoretiska institutioner, förläggas därstädes.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961

Utskottet har icke något att erinra mot vad departementschefen anfört

och förordat beträffande frågor sammanhängande med den odontologiska

utbildningen i Umeå.

Departementschefen har emellertid icke nu ansett sig kunna framlägga

en tidsplan för fullföljande av 1955 års riksdags principbeslut om upprättande

av ytterligare en tandläkarhögskola, förlagd till Göteborg.

Enligt departementschefen bör tandläkarutbildning i Göteborg anordnas

så snart som det med hänsyn till olika omständigheter låter sig göra. Erforderligt

förberedelsearbete för anordnande av utbildningsmöjligheter för 100

nybörjare per år bör under tiden bedrivas.

Utskottet är väl medvetet om att såväl praktiska som ekonomiska svårigheter

kan lägga hinder i vägen för ett snabbt realiserande av planerna på

en odontologisk läroanstalt i Göteborg. Med hänsyn till den tidigare redovisade

allvarliga bristen på tandläkare är det emellertid enligt utskottets

mening otillräckligt att på något längre sikt endast stanna för den ökning

av utbildningskapaciteten med 20, som kan komma till stånd genom utbyggande

av tandläkarinstitutet i Umeå till tandläkarhögskola. Såsom departementschefen

själv påpekat skulle nämligen en så begränsad ökning innebära,

att antalet heltidsanställda tandläkare skulle komma att uppnå

siffran 7 400 först omkring sekelskiftet. Samma siffra skulle enligt tandläkarprognosdelegationens

i propositionen redovisade beräkningar nås någon

gång mellan 1980 och 1985, under förutsättning av att det årliga antalet intagna

från 1965 höjdes till 360 genom tillkomsten av en tandläkarhögskola

i Göteborg.

Mot bakgrunden härav synes det utskottet angeläget att den tidrymd

som förberedelsearbetet för Göteborgshögskolan med nödvändighet måste

kräva närmare skall kunna preciseras. Utskottet vill erinra om att utskottet

i sitt utlåtande 1955: 148 i anledning av väckta motioner hemställde,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om föreläggande

snarast möjligt för riksdagen av plan för inrättande av en tandläkarhögskola

i Göteborg. Enligt vad utskottet i utlåtandet närmare utvecklade,

borde denna plan åtföljas av tidsschema med avseende på ifrågakommande

projekts färdigställande. Riksdagen godkände vad utskottet förordat (rskr

1955: 326). Sedan dess har sex år förflutit utan att någon plan med åtföljande

tidsschema förelagts riksdagen. Utskottet vill nu på nytt understryka

angelägenheten av att en i erforderlig utsträckning tidsbestämd utbyggnadsplan

snarast möjligt fördigställes och redovisas för riksdagen. Utskottet förordar

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet

sålunda anfört.

Beträffande tandteknikerutbildningen har departementschefen föreslagit

att sådan utbildning från och med läsåret 1963/64 skall anordnas även i

Umeå.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961 35

Utskottet tillstyrker detta förslag och har icke något att erinra mot att

Kungl. Maj:t bemyndigas föranstalta om de ytterligare utredningar i utbildningsfrågan,

som kan anses erforderliga.

Då vad departementschefen i övrigt i förevarande proposition anfört och

förordat icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. godkänna av departementschefen förordade riktlinjer

för utbyggande av läkar- och tandläkar- samt tandteknikerutbildningen;
II.

i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört angående utbyggnadsplan för tandläkarhögskola

i Göteborg.

Stockholm den 19 maj 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Ivar

Johansson, Birger Andersson Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman,

Holmqvist, Per Jacobsson, Fritz Persson, Mårtensson, Birke, Thorsten

Larsson och Kaijser; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson

i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Bildfors, Almgren, Nilsson i Göingegården,

Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Olsson, herrar Wedén, Larsson

i Hedenäset, Gustafsson i Uddevalla, Helén och Nelander.

Reservation

av herr Nilsson i Göingegården.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för bukgetåret 1961162 till statens blindskolor s. 1 i texten