Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende ökad utbildning av läkare och tandläkare in. m.
1961-05-19 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1961:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende ökad utbildning av läkare och tandläkare in. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
1
Nr 130
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende
ökad utbildning av läkare och tandläkare in. m.
(2:a avd.)
I propositionen nr 108 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 mars
1961, föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen förordade
förslag och riktlinjer för utbyggande av läkar- och tandläkar- samt tandteknikerutbildningen
.
Enligt läkarprognosutredningens betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång»
kommer behovet av läkare att från nuvarande cirka 6 400 heltidsarbetande
läkare växa till 11 000 å 11 500 år 1970 och 15 000 ä 16 000 år
1980. Med utgångspunkt i dessa bedömningar av det framtida läkar behovet
förordas i propositionen en väsentlig ökning av läkarutbildning skapaciteten.
Som en första etapp föreslås att den årliga intagningen vid de medicinska
lärosätena ökas från 453 till 560 nybörjare i de teoretiska ämnena. Med
hänsyn till storleken av läkarbehovet anses det emellertid angeläget, att
erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjas
i syfte att en ytterligare utökning av läkarutbildningens kapacitet
skall kunna genomföras utöver höjningen av nybörjarintaget till 560. Detta
arbete bör inriktas på att i första hand planera för en ökning av utbildningskapaciteten
upp till åtminstone omkring 650.
Förslaget om en första utbyggnadsetapp till 560 nybörjare per år innebär
bland annat att medicinska högskolan i Umeå bygges ut till ett fullständigt
medicinskt lärosäte. Utbildningskapaciteten föreslås bli höjd från för närvarande
40 till 60 nybörjare per år i de kliniska ämnena. Så snabbt ske kan
bör teoretiska institutioner uppföras i Umeå. De första medicinsk-teoretiska
kurserna i Umeå beräknas kunna pabörjas läsaret 1965/66.
Vidare innebär den föreslagna första utbyggnadsetappen, att utbildningen
i Stockholm i de teoretiska ämnena redan från och med vårterminen
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 sand. Nr 130
2
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
1962 ökas från 138 till 168 nybörjare per år och i Lund — likaledes från och
med vårterminen 1962 — från 110 till 120 nybörjare per år. För Uppsalas
och Göteborgs del innebär denna etapp endast mindre ökningar.
Sedan denna första utbyggnadsetapp genomförts kommer det att bli
möjligt för samtliga studerande att genomgå hela sin läkarutbildning på en
och samma studieort.
Statsverkets löpande årliga kostnader vid full utbyggnad av den i propositionen
förordade första utbyggnadsetappen har beräknats till drygt 6,2
miljoner kronor. Därtill kommer engångskostnader med cirka 28 miljoner
kronor samt eventuella kostnader för ianspråktagande av vissa kliniker. I
den förordade utbyggnadsetappen ingår bland annat inrättande av ett
femtontal professurer och laboraturer (motsvarande). Av professurerna
förutsättes komma på Umeå en i vart och ett av ämnena anatomi, histologi
och fysiologi, på Lund en i klinisk fysiologi och en i ortopedi, den senare
med placering vid Malmö allmänna sjukhus samt på Stockholm en i klinisk
epidemiologi och en i socialmedicin.
Med utgångspunkt i en prognos om det framtida tandläkarbehovet uttalas
i propositionen att planeringen för odontologisk utbildning och forskning
bör inriktas på att, så snart omständigheterna det medger, uppnå en
sammanlagd årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande mot för
närvarande 240. Det förordas, att tandläkarinstitutet i Umeå bygges ut till
ett fullständigt lärosäte för odontologisk utbildning och forskning. Intagningskapaciteten
föreslås bli ökad till 60 nybörjare per år med början
1962/63. Statsverkets löpande årliga kostnader vid full utbyggnad av den i
propositionen förordade utbyggnaden i Umeå har beräknats till drygt 2
miljoner kronor. Därtill kommer för statsverkets del vissa engångskostnader
bland annat cirka 3,8 miljoner kronor för inredning och utrustning.
Vidare förordas i propositionen att erforderligt förberedelsearbete sker för
anordnande i Göteborg av odontologisk utbildning för 100 nybörjare per år.
Slutligen förordas i propositionen att tandteknikerutbildning anordnas i
Umeå från och med läsåret 1963/64.
I det följande kommer endast en översiktlig redogörelse att lämnas för
propositionens allmänna uppläggning och vissa detaljspörsmål i samband
därmed, varvid utskottet redovisar var för sig läkarutbildningsfrågorna
samt tandläkar- och tandteknikerfrågorna ävensom departementschefens
synpunkter och förslag i ämnet.
I den mån redogörelse för innehållet i propositionen icke lämnas, torde
utskottet få hänvisa till propositionen.
3
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
Läkarbehov och läkartillgång
I en första avdelning under denna rubrik (s. 3—30) ges en redogörelse
för innehållet i läkarprognosutredningens betänkande »Om läkarbehov och
läkartillgång». Till betänkandet har fogats särskilda yttranden av tva av
utredningens ledamöter.
Efter att ha åskådliggjort nuvarande läkartillgång in. m. och givit vissa
perspektiv på hälso- och sjukvårdens framtida utveckling har utredningen
redovisat en programmatisk beräkning av det framtida läkarbehovet inom
skilda vårdområden samt för forskning och undervisning. De slutsatser
utredningen dragit av denna beräkning har utmynnat i följande förslag,
nämligen
att intaget av medicine studerande vid svenska läroanstalter snarast ökas
till det högsta möjliga utan avkall på undervisningens kvalitet;
att en skyndsam utredning företas om möjligheterna att vid utländska medicinska
läroanstalter organisera utbildning av svenska studerande;
att utbildningen av övrig personal inom hälso- och sjukvården omedelbart
blir föremål för utredning i syfte att fastställa de utbildningsbehov, som
kan föranledas av den förutsedda utvecklingen;
att åtgärder vidtages, så att utredningens beräkningar — vilka bör betraktas
som inledningen till en rullande prognosverksamhet — blir kontinuerligt
uppföljda och senast år 1965 blir föremal för en mera genomgripande
omräkning och korrigering;
samt att medicinalstyrelsen tillföres de ökade resurser, som kan vara erforderliga
för att förbättra, utvidga och intensifiera medicinalstatistiken,
bl. a. i syfte att medicinalstyrelsen i sin allmänna planerings- och
sin tillsynsverksamhet skall kunna verka för en sa långt som möjligt
samordnad anpassning av personella och materiella resurser till hälsooch
sjukvårdens utveckling och inriktning.
Denna första avdelning av propositionen upptar även en sammanfattning
av yttranden över utredningsförslagen (s. 31—45).
Organisationen av utökad läkarutbildning
I propositionens tredje avdelning behandlas organisationen av utökad
läkarutbildning (s. 75—111). Där redovisas först antalet utbildningsplatser
vid de medicinska läroanstalterna under läsaret 1960/61. Följande tabell
åskådliggör detta.
4 Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
Antalet utbildning s-platser vid de medicinska läroanstalterna 1960/61
Uppsala
Lund-
Malmö
Göte-
borg
Stock-
holm
Umeå
Totalt
Intagning av studerande till prekliniska
kurser (de två första studieåren) ..
90
no
115
138
453
Omflyttning av studerande inför det
propedeutiska året ..............
— 5
— 11
— 9
— 12
+ 401
Tillgängliga propedeutplatser (tredje
studieåret) ......................
80
90
100
120
401
430
Tillgängliga kliniska platser ........
80
90
100
120
40
430
1 Den propedeutiska utbildningen i Umeå är planerad att börja ht 1962.
En ingående redogörelse lämnas härefter för det betänkande, »Program
för ökad läkarutbildning», som avgivits av en expertgrupp inom ecklesiastikdepartementet,
den s. k. läkarutbildningsberedningen.
Beredningen har i sitt betänkande redogjort för föreliggande planer på
utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen m. m. och lämnat
vissa allmänna synpunkter på ökad läkarutbildning. I detta sammanhang
har beredningen bland annat erinrat om att en betydande sjuksköterskebrist
för närvarande råder vid vissa undervisningssjukhus, vilket ogynnsamt,
påverkar undervisningsmöjligheterna. En ökad läkarutbildning innebär —
anför beredningen vidare — ett ökat utnyttjande av undervisningssjukhusens
resurser, och en fortsatt sjuksköterskebrist skulle kunna äventyra en
dylik ökning. Beredningen betonar med eftertryck angelägenheten av fortsatta
åtgärder för avhjälpande av sjuksköterskebristen vid undervisningsklinikerna.
Beredningen har vidare redovisat ett antal av beredningen undersökta
alternativ för ökad läkarutbildning, benämnda alternativ A—H. I samtliga
redovisade alternativ ingår utbyggandet av den medicinska högskolan i
Umeå till en fullständig medicinsk läroanstalt. Beredningen anser att en sådan
utbyggnad bör vara den första åtgärden vid varje ökning av läkarutbildningen.
Beredningens behandling av de olika alternativen för ökad
läkarutbildning återgives på följande sätt i propositionen.
Alternativ A. Samtidigt med att den medicinska högskolan i Umeå
utbygges till en fullständig läroanstalt bör — för att umeålasarettets totala
kapacitet skall kunna utnyttjas — antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser
vid högskolan ökas från 40 till 60. De teoretiska institutioner,
som måste tillkomma för att göra den medicinska högskolan fullständig,
bör med hänsyn härtill och med beaktande av den beräknade avgången
dimensioneras för ett årligt nybörjarintag av 62 elever. Som en följd av
utökningen i Umeå bör antalet kliniska utbildningsplatser vid landets övriga
lärosäten ökas med 40 elever. De förändringar i förhållande till nuläget, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
ett genomförande av detta första alternativ leder till, framgar av följande
tablå. __
Uppsala
Lund-Malmö
Göteborg
Stockholm
Umeå
Totalt
I .....
. . 90
no
115
138
62 (+62)
515 (+62)
II ...
.. SO (+6)
105 (+15)
110 (+10)
132 (+12)
60 (+20)
493 (+63)
III ...
.. 86 (+6)
105 (+15)
110 (+10)
132 (+12)
60 (+20)
493 (+63)
I — Intagning av studerande till de prekliniska kurserna.
II = Intagning av studerande till de propedeutiska kurserna.
III = Intagning av studerande till de kliniska kurserna.
Alternativ B. Beredningen konstaterar, att vid genomförande av
alternativ A vissa tröskelproblem i Lund—Malmö och Göteborg kommer att
uppstå. Dessa problem måste enligt beredningen lösas. Därvid uppkommer
vissa engångskostnader. Samtidigt blir det emellertid möjligt att utan mer
betydande kostnadsökningar höja intagningen med ytterligare 10 studerande
i Lund-Malmö och 5 i Göteborg.
Uppsala
Lund-Malmö
Göteborg
Stockholm
Umeå
Totalt
I ...... 90
II o. III 86 (+6)
120 (+10)
115 (+25)
120 (+ 5)
115 (+15)
138
132 (+12)
62 (+62)
60 (+20)
530 (+77)
508 (+78)
Alternativ C. I Stockholm föreligger enligt beredningen möjligheter
att vid karolinska institutet och dess nuvarande undervisningssjukhus öka
intagningskapaciteten till 168 elever årligen i de teoretiska ämnena och till
160 årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.
Uppsala
Lund-Malmö
Göteborg
Stockholm
Umeå
Totalt
I ...... 90
II o. III 86 (+6)
120 (+10)
115 (+25)
120 (+ 5)
115 (+15)
168 (+30)
160 (+40)
62 (+62)
60 (+20)
560 (+107)
536 (+106)
Alternativ D och E. Beredningen har funnit det möjligt att, om
Malmö allmänna sjukhus i sin helhet utnyttjas för undervisning, höja den
årliga intagningen i de teoretiska ämnena vid medicinska fakulteten i Lund
till 168 elever samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 elever
årligen. Samma utbildningskapacitet torde enligt beredningen kunna erhållas
i Göteborg genom utnyttjande för undervisning av ett nytt sjukhus
i staden eller dess omgivning.
En ytterligare ökning av utbildningskapaciteten utöver alternativ C
finner beredningen således vara fullt möjlig genom vissa anordningar antingen
i Lund-Malmö eller i Göteborg. Valet mellan berörda orter synes
beredningen främst vara en kostnadsfråga. Från utbildningssynpunkt torde
båda läroanstalterna ha samma förutsättningar. Beredningen framhåller, att
kostnaderna för ett genomförande av det ena eller det andra alternativet
6
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
delvis iir beroende av förhandlingsuppgörelser mellan staten och vederbörande
sjukhushuvudman. Två likvärdiga alternativ har därför uppställts
av beredningen.
Alternativ D.
Uppsala
Lund-Malmö
Göteborg
Stockholm
Umeå
Totalt
I ...... 90
II o. III 86 (+6)
168 (+58)
160 (+70)
120 (+ 5)
115 (+15)
168 (+30)
160 (+40)
02 (+62)
60 (+20)
608 (+155)
581 (+151)
Alternativ E.
Uppsala
Lund-Malmö
Göteborg
Stockholm
Umeå
Totalt
I ...... 90
II o. ni 86 (+6)
120 (+10)
115 (+25)
168 (+53)
160 (+60)
168 (+30)
160 (+40)
62 (+62)
60 (+20)
608 (+155)
581 (+151)
Alternativ F. Vid behov av en än större
kapaciteten synes det enligt beredningen naturligt
terna till ökad utbildning i såväl Lund-Malmö som
ökning av utbildnings- att utnyttja möjlighe- Göteborg.
Uppsala
Lund-Malmö
Göteborg
Stockholm
Umeå
Totalt
I ...... 90
II o. III 86 (+6)
168 (+58)
160 (+70)
168 (+53)
160 (+60)
168 (+30)
160 (+40)
62 (+62)
60 (+20)
656 (+203)
626 (+196)
Alternativ G. Vill man gå längre i ökning av utbildningskapaciteten
föreligger enligt beredningen olika möjligheter. En är att förlägga medicinsk
utbildning till en helt ny studieort och där utnyttja ett befintligt sjukhus.
Enda tänkbara sjukhus för en sådan utbildning är regionsjukhusen i Linköping
och Örebro. Beredningen räknar med att i varje fall till en början
intagningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena på en ny ort
(av beredningen benämnd Örköping) bör begränsas till 60 nybörjare per år.
Beredningen finner det önskvärt, att en ny medicinsk högskola förses med
egna teoretiska institutioner. Av kostnadsskäl kan det emellertid bli nödvändigt
att låta den teoretiska utbildningen under en övergångstid äga
rum vid ett eller flera befintliga lärosäten. En tänkbar möjlighet är därvid
att dimensionera de teoretiska institutionerna i Umeå för ett elevantal av
124 elever i stället för 62 elever. Detta arrangemang förutsätter en förflyttning
av elever från Umeå till Örköping efter de två första studieåren.
Uppsala
Lund-Malmö Göteborg
Stockholm
Umeå
Örköping
Totalt
I ...... 90
II o. III 86 (+6)
168 (+58) 16S (+53)
160 (+70) 160 (+60)
168 (+30)
160 (+40)
124 (+124)
60 (+ 20)
0
60 (+60)
718 (+265)
686 (+256)
7
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
Alternativ H. I Stockholm torde enligt beredningen möjligheter till
ökad utbildning inte vara uttömda med alternativ C. Genom utnyttjande
av ett tredje sjukhus för undervisning torde det vara möjligt att öka den
kliniska utbildningskapaciteten till 220 intagna årligen. Intagningen i de
teoretiska ämnena borde då med hänsyn till den beräknade avgangen uppgå
till 230 elever årligen. Beredningen finner emellertid detta alternativ av
vissa skäl, vilka kommer att beröras i det följande, mindre lämpligt.
Uppsala
Lund-Malmö
Göteborg
Stockholm
Umeå
Örköping
Totalt
I ...... 90
n o. m 86 (+6)
168 (+58)
160 (+70)
168 (+53)
160 (+60)
230 (+ 92)
220 (+100)
124, (+124)
60 (+ 20)
0
60 (+60)
780 (+327)
746 (+316)
Beredningen har på angivet sätt redovisat olika alternativ för en ökning
av läkarutbildningen i vårt land från ett absolut minimialternativ med en
ökning av 62 elever årligen till ett absolut maximialternativ med en ökning
av 327 elever årligen. Enligt beredningen anger dessa alternativ de från
allmänna sjukvårds- och utbildningssynpunkter acceptabla utbildningsnivåerna
inom en överskådlig tid. Givetvis skulle andra kombinationer kunna
uppställas för ernående av skilda utbildningsnivåer. Beredningen har emellertid
stannat för de här angivna varianterna som underlag för fortsatta
överväganden.
De nödvändiga resurserna för ökad läkarutbildning vid skilda lärosäten
har beredningen sökt bedöma. Propositionen redovisar spörsmålet lärosäte
för lärosäte.
Efter att ha presenterat en tidsplan för den ökade läkarutbildningen och
berört vissa frågor om blandad medicinsk och annan utbildning har beredningen
avslutningsvis sammanfattat sina synpunkter och därvid framlagt
följande förslag till åtgärder.
Beredningen har vid en ökning av läkarutbildningen funnit behov föreligga
av nya typer av lärartjänster vid de medicinska läroanstalterna och
föreslår,
att ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ao 26 försöksvis inrättas i teoretiskt
inriktade ämnen vid de medicinska lärosätena;
att de nuvarande tjänsterna som kliniska lärare i Ae 24 omändras och får
ökad undervisningsskyldighet och bättre anställningsvillkor samt
att vissa biträdande överläkartjänster vid de statliga undervisningssjukhusen
i Uppsala och Stockholm omändras till kliniska lärartjänster av
den nya typen.
Under förutsättning att statsmakterna vill överväga en ökning av den
nuvarande årliga intagningen av 453 medicine studerande framlägger beredningen
fem alternativ för möjlig ökning av utbildningslcapaciteten, varav
ett minimialternativ medförande en ökning med 77 studerande (alternativ
8 Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
B) och ett maximialternativ innebärande en ökning med 265 studerande
(alternativ G).
Under förutsättning att statsmakterna beslutar sig för att snarast möjligt
genomföra en ökning av läkarutbildningen till 718 studerande per år (alternativ
G) föreslår beredningen,
att ökningen sker etappvis från och med vårterminen 1962 i enlighet med
i propositionen återgiven tidsplan.
Beredningen utgår från att under alla förhållanden en viss ökning av
läkarutbildningen måste komma till stånd snarast möjligt. Därför förordar
beredningen som ett under alla förhållanden lägsta alternativ, vilket samtidigt
utgör första etappen av den enligt beredningens mening angelägna
uppbyggnaden,
att förslag förelägges 1961 års riksdag om förverkligande av en ökad läkarutbildning
enligt alternativ C.
Under förutsättning av fortsatt planeringsarbete för en större ökning av
läkarutbildningen än den beredningen förordat som en under alla förhållanden
nödvändig första etapp föreslår beredningen, att närmare utredningar
skyndsamt verkställes rörande kostnader och övriga förutsättningar
a) för en ökning av intaget i Lund-M almö till 168 studerande årligen i de
teoretiska ämnena och 160 studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena,
b) för en ökning av intaget i Göteborg till 168 studerande årligen i de
teoretiska ämnena och 160 studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena
samt
c) för att ge läkarutbildning i Linköping eller Örebro åt ett intag av 60
studerande årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.
Under förutsättning att statsmakterna beslutar förlägga läkarutbildning
i de propedeutiska och kliniska ämnena till Linköping eller Örebro föreslår
beredningen
att denna utbildning kommer till stånd från och med läsåret 1966/67 samt
att de teoretiska institutionerna i Umeå utbygges för att från och med
läsåret 1964/65 mottaga 124 nybörjare per år, varav 60 skall efter de
tva första studiearen fortsätta sin utbildning i Linköping eller Örebro.
Beredningen har i olika sammanhang funnit behov föreligga av personal
med blandad medicinsk och naturvetenskaplig, teknisk eller annan utbildning
och föreslår,
att en närmare utredning verkställes rörande omfattningen och utformningen
av blandad medicinsk och annan utbildning.
_ I ett sista avsnitt av redogörelsen för beredningens betänkande redovisas
vissa av beredningen gjorda kostnadsberäkningar (s. 153—166). Här må
återgivas följande sammanfattning avseende alternativ C.
I propositionen återgives härefter redogörelse för yttranden, som inhämtats
över beredningens förslag (s. 112—153).
9
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
Sammanfattning av av beredningen beräknade tillkommande
kostnader för realiserande av ökad läkarutbildning
enligt alternativ C:
Lärosäte
Löpande
kostnader
Driftbudgeten
Engångs-
kostnader
Totalt
Kapital-
budgeten
Uppsala ..............
........ 256 248
29 000
285 248
Lund-Malmö ...........
........ 1 044 894
88 500
1 133 394
Göteborg .............
........ 573137
56 900
630 037
Stockholm ............
........ 1 855 380
—
1 855 380
Umeå ................
........ 2 502 656
7 625 000
10 127 656
20 000 000
Summa 6 232 315
7 799 400
14 031 715
20 000 000
Den tidsmässiga innebörden av beredningens förslag till ökad läkarutbildning
enligt alternativ C framgår av nedanstående plan. Ökningen av utbildningskapaciteten
förutsättes genomförd etappvis på så sätt att man
under ett första skede utnyttjar vissa befintliga resurser vid de nu fullständiga
lärosätena, varefter man i ett senare skede ökar det medicinska intaget
genom påbörjande av undervisning vid de teoretiska institutionerna i Umeå.
Eta-pp nr 1.
Tid-
punkt
Plats i
studie- ordn.
Upp-
sala
Lund-
Malmö
Göte-
borg
Stock-
holm
Umeå
Totalt
1962 .....
.. I
90
120 (+10)
120 (+5) 168 (+30)
—
498 (+45)
Omflyttn. .
.. 0
0
— 14
— 14
— 12
+ 40
1964 .....
.. II
86 (+6)
100 (+10)
100
148 (+28)
40
474 (+44)
1965 .....
.. III
86 (+6)
100 (+10)
100
148 (+28)
40
474 (+44)
Etapp nr 2.
Tid-
Plats i
1 Upp-
Lund-
Göte-
Stock-
Totalt
punkt
ordn.
sala
Malmö
borg
hohn
1964 ____
I
90
120
120
168
62 (+62)
560 (+62)
Omflyttn. .
.. 0
0
0
0
0
0
1966 .....
.. II
86
115 (+15)
115 (+15)
160 (+12)
60 (+20)
536 (+62)
1967 .....
.. III
86
115 (+15)
115 (+15)
160 (+12)
60 (+20)
536 (+62)
I: Påbörjande av undervisning i anatomi.
II: Påbörjande av propedeutisk undervisning.
III: Påbörjande av undervisning i medicin.
0: Omflyttning inför det propedeutiska året.
Siffrorna inom parentes anger skillnaden i intagning från närmast föregående utbildningsnivå.
10
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
Departementschefen
Departementschefen framhåller inledningsvis följande.
»Standarden inom den svenska hälso- och sjukvården är otvivelaktigt hög
vid jämförelse med andra länder. Genom bl. a. framträdande forskningsinsatser
samt en långt driven specialisering vid våra större sjukhus, varigenom
utvecklingen av avancerade vård- och behandlingsformer möjliggjorts,
har den svenska sjukvården kunnat val hävda sig internationellt
sett. Emellertid är likväl många områden inom vår hälso- och sjukvård
ännu starkt eftersatta. Till en del beror denna eftersläpning på att vissa
områden av ekonomiska eller organisatoriska skäl ännu ej kunnat bli föremål
för den standardmässiga upprustning, som modern sjukvård av i dag
kräver. I betydande omfattning har emellertid bristerna sin förklaring i att
resurserna i fråga om sjukvårdspersonal, enkannerligen läkare, är otillräckliga.
»
Efter en summering av läkarprognosutredningens förslag anför departementschefen
vidare.
»I likhet med det stora flertalet remissinstanser anser jag att läkarprognosutredningens
analys av den nuvarande hälso- och sjukvårdssituationen
samt dess förslag till ett program för vår hälso- och sjukvårdspolitik under
1960-talet utgör ett värdefullt bidrag till debatten rörande hälso- och sjukvårdens
inriktning och dimensionering under kommande år.
Vad gäller de slutsatser om behovet av läkare, som kan dras ur prognosutredningens
programmatiska studie av 60-talets hälso- och sjukvårdsutveckling
å ena sidan och utredningens än mer långsiktiga statistiska analyser
å den andra sidan, är jag på samma sätt som utredningen och ett flertal
remissinstanser väl medveten om osäkerheten i underlaget för dessa slutsatser.
I det av utredningen skisserade programmet hänför sig dock osäkerheten
enligt min mening mera till enskildheter i behovsbedömningen på
olika områden än till tendenserna i stort. Redan för att kunna förverkliga
den utbyggnad av hälso- och sjukvårdsorganisationen på centrala vårdområden,
som i dag med relativt stor säkerhet kan väntas komma till stånd
på grund av föreliggande utbyggnadsplaner eller klart dokumenterat vårdbehov,
måste ett avsevärt läkartillskott bedömas såsom ofrånkomligt. Jag
vill härutinnan erinra om att inom lasarettsvården föreligger anmälda investeringsbehov
bara för den närmaste femårsperioden av drygt 1,5 miljarder
kronor och att enbart för utbyggnad av regionvårdsspecialiteterna enligt i
propositionen 1960: 159 framlagd plan har chefen för inrikesdepartementet
beräknat ett läkarbehov av över 200 läkare, vartill kommer behov av läkare
för laboratorieorganisationen och andra gemensamma anordningar. Utbygg
-
11
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
naden och upprustningen av mentalsjukvården har av mentalsjukvårdsdelegationen
efter ingående beräkningar förutsatts kräva ett tillskott av närmare
1 500 nya läkarbefattningar. De förslag till förstärkningar av tjänsteläkarorganisationen
som framförts av ÖHS-kommittén och som för närvarande
bearbetas inom inrikesdepartementet avser en utökning med över
300 nya läkare. Med hänsyn till de sålunda exemplifierade behoven jämte
vad som krävs för att nå en tillfredsställande standard inom långtidssjukvården,
förebyggande hälsovård, forskning och undervisning samt en rad
viktiga specialområden ävensom för att kunna möta en med fortgående
standardstegring naturligen ökad sjukvårdskonsumtion, framstår för mig
det samlade resultatet av utredningens behovsberäkningar ingalunda såsom
orealistiskt. I likhet med bl. a. kanslern för rikets universitet anser jag därför
att utredningens bedömningar rörande läkarbehovet under de närmaste
årtiondena kan tas som utgångspunkt för en planering av den medicinska
utbildningskapaciteten under 60-talet. Å andra sidan är det av vikt att det
av utredningen presenterade utredningsmaterialet successivt förnyas och
kompletteras. Arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion synes under 60- talet böra ägna frågan om det framtida läkarbehovet fortlöpande uppmärksamhet.
»
I detta sammanhang vill jag i likhet med prognosutredningen understryka
vikten av att även övriga personalkategorier inom hälso- och sjukvården
göres till föremål för ingående studier vad gäller deras önskvärda
framtida utbildning och numerär och att behövliga konkreta åtgärder på
grundval därav fortlöpande vidtages. Jag vill härutinnan erinra bl. a. om
vikten av ökad utbildning av sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter
m. fl. vårdpersonalgrupper. En snabbt växande hälso- och sjukvårdsorganisation
kräver som underlag för en balanserad expansion ett alldeles
särskilt omfattande och intensivt studium av personalens storlek och arbetsuppgifter.
Frågan om i vilka former detta delvis mycket komplicerade arbete
bör bedrivas fordrar alltså ökad uppmärksamhet. Det fortlöpande
rationaliserings- och planeringsarbete som bedrivs av skilda sjukvårdshuvudmän
utgör en ansenlig del av en sådan verksamhet, men arbetet behöver
samordnas utifrån en gemensam grundsyn. Tänkbart är att bl. a. den pågående
utredningen angående centrala sjukvårdsberedningens organisation
m. m. kan skapa möjligheter för ökade insatser i detta hänseende. Såvitt
angår den statliga mentalsjukvården pågår undersökningar rörande personalens
storlek, arbetsuppgifter och utbildning inom mentalsjukvårdsberedningen.
En viktig förutsättning för ett framgångsrikt reformarbete beträffande
personalpolitiken inom hälso- och sjukvårdsområdet är, som prognosutred
-
12 Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
ningen påpekat, en utbyggd och effektivare medicinalstatistik. Jag finner det
vara angeläget att denna statistik successivt förbättras under de närmaste
åren.
Som framgått av vad jag nu anfört finner jag att de av läkarprognosutredningen
gjorda bedömningarna av läkarbehovets utveckling kan läggas
till grund för en planering av läkarutbildningens dimensionering.
Till frågan om de medicinska lärosätenas framtida dimensionering återkommer
jag längre fram. Jag vill här först ta upp till behandling det
av läkarprognosutredningen väckta förslaget att undersöka förutsättningarna
att utomlands utbilda svenska studenter till läkare. I och för
sig synes det framtida behovet av läkare komma att växa så starkt att det
kunde vara motiverat att pröva alla metoder att snabbt utbilda svenska
studenter för yrket. Detta kunde vara så mycket mer motiverat som antalet
intresserade och för medicinsk utbildning lämpade svenska studenter
med all sannolikhet kommer att öka mycket kraftigt under 60-talet.
Vid remissbehandlingen har delade meningar i denna fråga kommit till uttryck
men en majoritet av remissinstanserna har uttalat sig för en av staten
stödd medicinsk utbildning av svenska studenter utomlands.
Om svenska studenter i någon mer betydande omfattning skulle ges en
med svensk medicinsk utbildning likvärdig skolning utanför Norden torde
i första hand utbildning i Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Västtyskland
och Österrike komma i fråga. Många omständigheter tyder emellertid
på att möjligheterna att i dessa länder ge utbildning åt något mer
betydande antal främmande studenter under de närmaste åren kommer att
bli betydligt mindre än de har varit tidigare. Vidare bör beaktas att många
andra länder med betydligt mindre möjligheter än Sverige att i det egna
landet utbilda läkare torde komma att under 60-talet på annat håll söka få
utbildningsplatser för egna studenter. Här skall erinras om bl. a. de nya
afrikanska staternas behov av utbildning utomlands för den egna ungdomen.
Jag ställer mig därför, trots de många i och för sig vägande skälen,
tveksam inför tanken att i rådande läge förbereda medicinsk utbildning av
svenska studenter utomlands. Självfallet kommer det att stå svenska studenter
fritt att söka skaffa sig en medicinsk utbildning utomlands, men det
synes ej vara lämpligt att statsmakterna engagerar sig för att ingå avtal
om att studerande från vårt land skall få företräde till visst antal platser
vid medicinska lärosäten i utlandet.
Vad så gäller den medicinska utbildningen inom landet skall till en början
konstateras, att det snabbt växande behovet av läkare kräver att utbildningskapaciteten
snarast möjligt ökas högst betydligt. Läkarutbildningsberedningen
har, som tidigare redovisats, undersökt förutsättningarna för
en sådan ökning. Beredningen har funnit — vilket även så gott som genom
-
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
13
gående vitsordats av remissinstanserna — att goda förutsättningar nu föreligger
för avsevärda ökningar av läkarutbildningskapaciteten i landet.
Redan pågående och planerade om- och tillbyggnader av de medicinska
institutionerna och klinikerna vid befintliga lärosäten liksom den beslutade
utbyggnaden av regionsjukvården kommer att möjliggöra en betydande
ökning av läkarutbildningen. De växande studentkullarna under 1960-talet
kommer att skapa ett fullgott rekryteringsunderlag för en sådan ökning.»
Sedan departementschefen sammanfattat huvudpunkterna i läkarutbildningsberedningens
förslag framhåller departementschefen:
»Resultaten av det brett upplagda utredningsarbetet beträffande läkarbehovet
och läkarutbildningen samt de relativt enstämmiga opinionsyttringar,
som kommit till uttryck vid remissbehandlingen, visar enligt min
mening, att tiden nu är mogen för ytterligare energiska insatser från samhällets
sida i syfte att åstadkomma en snabb och betydande ökning av
läkarutbildningens kapacitet. Ett ställningstagande härutinnan kan sålunda
nu grundas inte blott på en klar dokumentation av ett ökande läkarbehov
i vårt land som en följd av vår strävan att förkovra och bygga ut vår
hälso- och sjukvård, utan även på vetskapen om att väsentliga organisatoriska
förutsättningar föreligger för att inom överskådlig framtid någorlunda
tillgodose detta behov. Till yttermera visso ger de ökande studentkullarna
i förening med ett starkt intresse hos ungdomen för medicinsk utbildning
en garanti för ett fullgott rekryteringsunderlag. Härtill kommer att
en ökning av läkarutbildningskapaciteten också utgör ett betydelsefullt led
i det arbete på en omstrukturering av det högre utbildningsväsendet, för
vilket riktlinjer uppdrogs vid fjolårets riksdag. Det framstår sålunda från
många skilda synpunkter som en för vårt samhälles fortsatta utveckling
utomordentligt viktig angelägenhet att ökade insatser göres för att tillgodose
det växande läkarbehovet.
En ökning av läkarutbildningskapaciteten förutsätter givetvis medverkan
av de berörda sjukvårdshuvudmännen. Med hänsyn till det starka
intresse för en ökad läkarproduktion, som visats från deras sida bl. a. vid
remissbehandlingen av de föreliggande betänkandena, utgår jag från att
det skall bli möjligt att få den erforderliga ytterligare samverkan till stånd
på för staten godtagbara villkor.
Med de utgångspunkter jag nu angivit och då det är synnerligen angeläget
att ökningen påbörjas utan dröjsmål förordar jag att, på sätt läkarutbildningsberedningen
föreslagit, såsom en första etapp den årliga intagningen
vid de medicinska lärosätena ökas från 453 till 500 nybörjare per
år i de teoretiska ämnena (alternativ C). Jag vill här göra det påpekandet,
att ett förverkligande av den av mig nu förordade ökningen skulle innebära
den kraftigaste kapacitetsutvidgning på detta område, som på cn gång beslutats
i vårt land. Samtidigt vill jag erinra om att mitt förslag i denna
del innebär en från såväl allmänt utbildningspolitiska som från speciellt
14 Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
läkarutbildningsorganisatoriska synpunkter betydelsefull vinst, nämligen
att den medicinska högskolan i Umeå — som i dag icke omfattar preklinisk
utbildning — göres till en fullständig medicinsk läroanstalt.
Med hänsyn till vad som anförts tidigare bör emellertid den nu aktuella
utbildningsplaneringen för de medicinska lärosätenas del inte begränsas till
att avse en årlig ny börj arintagning av storleksordningen 560. Jag vill erinra
om att läkarprognosutredningen för sin del ansett att behovet av läkare
kommer att uppgå till mer än 11 000 år 1970 och mellan 15 000 och 16 000
år 1980. Ökas läkarutbildningskapaciteten blott till 560 nybörjare per år
så kommer, under förutsättning av att inflyttningen av utländska läkare
inte ökar i mer betydande omfattning, sistnämnda antal läkare att uppnås
först omkring sekelskiftet. Det är därför angeläget, att erforderligt utrednings-,
förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjas i syfte att en
ytterligare utökning av läkarutbildningens kapacitet skall kunna genomföras
utöver den här såsom en första etapp förordade höjningen av det
årliga nybörjarantalet till 560. Inte minst med hänsyn till den pågående
och planerade utbyggnaden av i första hand regionsjukhusen är det viktigt
att klarhet så snart som möjligt vinnes om sättet för en fortsatt ökning av
den medicinska utbildningskapaciteten i landet.
Det fortsatta förberedelsearbetet synes kunna i huvudsak grundas på de
riktlinjer, som skisserats av läkarutbildningsberedningen. Det synes mig
emellertid av flera skäl inte möjligt eller lämpligt att här ta någon definitiv
ståndpunkt till vilken exakt kapacitetsnivå, som bör vara slutmålet för det
nu aktuella förberedelsearbetet. I före varande sammanhang torde det vara
tillräckligt att ange, att arbetet bör inriktas på att i första hand planera för
en ökning av utbildningskapaciteten upp till åtminstone omkring 650.
Bl. a. med hänsyn till att man nu inte med säkerhet kan bedöma, huruvida
det alternativ, som skisserats i läkarutbildningsberedningens betänkande
(alternativ F), utgör det ekonomiskt gynnsammaste sättet att uppnå en
sådan ökning synes det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet böra i
erforderlig mån omfatta även andra utvägar till kapacitetsökning, varvid i
första hand givetvis bör ifrågakomma sådana som kan utläsas av läkarutbildningsberedningens
skiss och vissa däröver avgivna remissyttranden.
Varje mer betydande ökning av läkarutbildningskapaciteten utöver den
av mig i det föregående förordade ökningen till 560 nybörjare per år kommer
att medföra avsevärda kostnadsökningar för staten. Det kommer nämligen
bl. a. att bli nödvändigt att för utbildningsändamål ta i anspråk ett
eller flera nya sjukhus. Frågan om takten i ett genomförande av den nu
diskuterade ytterligare intagningsökningen blir därför självfallet beroende
av det utrymme, som med hänsyn till budgetläge och arbetskraftstillgång
vid tidpunkt, då erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete
genomförts, bedömes tillgängligt för ändamålet.»
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
15
Departementschefen övergår härefter till att behandla vissa med den av
honom förordade utbyggnadsetappen C sammanhängande spörsmål.
»Utbyggnadsetappen C innebär att medicinska högskolan i Umeå bygges
ut till ett fullständigt medicinskt lärosäte. Först när detta skett blir högskolan
i Umeå till alla delar en med övriga medicinska lärosäten fullt likvärdig
utbildningsanstalt. Därför bör så snabbt ske kan teoretiska institutioner
uppföras i Umeå. Jag vill här erinra om att Västerbottens läns landsting
i det avtal, som slutits mellan staten och landstinget angående den
medicinska högskolan, förbundit sig att enligt vad särskilt överenskommes
medverka vid en utbyggnad av högskolan till att omfatta även preklinisk
undervisning.
Läkarutbildningsberedningen har föreslagit att de teoretiska institutionerna
i Umeå dimensioneras för 124 nybörjare per år. Hälften av dessa nybörjare
skulle efter avslutade studier i de teoretiska ämnena fortsätta
propedeutisk och klinisk utbildning i Örebro eller Linköping. Beredningen
har för sin del räknat med möjligheten att den teoretiska utbildningen i
Umeå skulle kunna börja hösten 1964. Förutsättningen härför är enligt vad
jag inhämtat, att det lokalprogram och den projektering som legat till grund
för de nyligen färdigställda teoretiska institutionerna i Göteborg skulle
kunna i allt väsentligt läggas till grund också för uppbyggnaden av institutionerna
i Umeå.
Med hänsyn till vad jag anfört beträffande riktpunkten för det nu aktuella
planeringsarbetet vill jag för egen del förorda att de medicinskteoretiska
institutionerna i Umeå dimensioneras för ett nybörjarintag, vilket
svarar mot omfattningen av det antal studerande som avses skola fullfölja
sin propedeutiska och kliniska utbildning i Umeå. Vid programmeringen
och projekteringen för nämnda institutioner bör emellertid övervägas
möjligheterna att i samband därmed — såsom förordats i propositionen
1960:119 (s. 384) angående riktlinjer för utbyggande av universitet
och högskolor in. m. (jfr SäU 1 s. 62) — förbereda en med läkarutbildningen
samordnad komplettering av utbildnings- och forskningsorganisationen med
centrala matematisk-naturvetenskapliga ämnen.
Med hänsyn till det anförda torde det inte vara möjligt att igångsätta
den medicinsk-teoretiska utbildningen i Umeå redan läsåret 1964/65. Jag
räknar i stället med att de första medicinsk-teoretiska kurserna skall kunna
påbörjas under läsåret 1965/66. I likhet med läkarutbildningsberedningen
och samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan anser jag att Umeås
utbildningskapacitet bör höjas från för närvarande 40 till 60 nybörjare per
år i de kliniska ämnena. Intagningen i nybörjarkurserna i de teoretiska ämnena
bör anpassas därefter. Läkarutbildningsberedningen har satt siffran till
62 per år, vilket med hänsyn till avgångsfrekvensen för närvarande synes
vara ett rimligt antal.
16
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
Jag finner den av läkarutbildningsberedningen förordade personalplanen
för de teoretiska ämnena vara i stort sett väl avvägd och kunna tjäna som
underlag för anslagsäskanden. I detta liksom i de följande fallen förutsätter
jag givetvis, att en närmare granskning sker vid det årliga budgetarbetet.
I enlighet härmed förordar jag, att i anledning av beredningens förslag
tjänster successivt inrättas och att på sätt beredningen föreslagit vissa
tjänster inrättas någon tid innan utbildningen i vederbörande ämnen påbörjas.
Härvid måste då beaktas att jag räknat med att utbildningen börjar
ett läsår senare än vad beredningen föreslagit. Skulle före år 1965 inträffa
några för den medicinska utbildningen mer väsentliga förändringar jämfört
med nuvarande förhållanden kan givetvis justeringar i den av mig nu förordade
personalplanen bli aktuella.
Vad jag nu förordat skulle innebära att i de teoretiska ämnena i Umeå
kommer att inrättas ett 70-tal nya tjänster, varav en professur i vart och
ett av ämnena anatomi, histologi och fysiologi samt en laboratur (motsvarande)
i vart och ett av ämnena anatomi, histologi, medicinsk kemi, fysiologi
och medicinsk fysik.
Läkarutbildningsberedningens förslag rörande personalförstärkningar i
de propedeutiska och kliniska ämnena föranleder ej några erinringar från
min sida. Frågan om förändring av de nuvarande tjänsterna som klinisk
lärare i Ae 24 torde emellertid bli föremål för prövning i annat sammanhang,
varför det ej här finns anledning att ta ställning till beredningens
förslag i den delen.
Vad gäller här behandlade och övriga av läkarutbildningsberedningen
framlagda förslag till anslagsförstärkningar för medicinska högskolan i
Umeå på driftbudgeten bör det ankomma på vederbörande myndigheter att
successivt framlägga erforderliga förslag. De beräkningar av de skilda anslagens
storlek som läkarutbildningsberedningen utfört finner jag vara i allt
väsentligt godtagbara.
Vad gäller frågan om uppförande av de teoretiska institutionerna vill jag
först erinra om vad jag tidigare sagt om tidpunkten för utbildningens påbörjande.
Det bör ankomma på byggnadsstyrelsen att utarbeta erforderliga
program- och projekteringshandlingar och inkomma med därav föranledda
anslagsäskanden. Vid byggnadsprogrammens uppgörande bör samråd äga
rum med läkarutbildningsberedningen och ledningen för medicinska högskolan
i Umeå. Vad beträffar de kliniska ämnena bör det ankomma bl. a.
på nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande att i fråga om Umeå
— liksom även i fråga om övriga icke-statliga undervisningssjukhus —
medverka till att i tid åtgärder vidtages för tillgodoseende av uppkommande
behov av lokaler in. m.
Vad gäller den för medicinska fakulteten i Uppsala aktuella ökningen av
utbildningskapaciteten vid ett genomförande av etapp C — 6 platser i de
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961 17
propedeutiska och kliniska ämnena — bör det ankomma på universitetsmyndighetema
att i anslagsäskandena för läsåret 1963/64 och följande
framlägga förslag till erforderliga förstärkningar. Jag finner de av lälcarutbildningsberedningen
gjorda kostnadsberäkningarna vara i allt väsentligt
godtagbara.
För den medicinska fakulteten i Lund innebär ett realiserande av etappen
C en ökning av den årliga intagningen i de teoretiska ämnena med 10
och i de propedeutiska och kliniska ämnena med 25. På sätt läkarutbildningsberedningen
föreslagit bör ökningen i de teoretiska ämnena genomföras
med början vårterminen 1962. Erforderliga medel för ökningen våren 1962
torde få bestridas ur den till Kungl. Maj:ts disposition ställda anslagsposten
under anslaget till extra utgifter vid universitet och högskolor (jfr
8:e ht 1961 s. 560 f.). För den ökade utbildningen i de teoretiska ämnena
från och med läsåret 1962/63 torde medel böra äskas i sedvanlig ordning
av universitetsmyndighetema. Jag finner läkarutbildningsberedningens
kostnadsberäkningar för de teoretiska ämnenas del vara i allt väsentligt
godtagbara. Vad gäller utbildningen i de propedeutiska och kliniska ämnena
vid den medicinska fakulteten i Lund har läkarutbildningsberedningen förordat,
att denna skall genomföras i två steg, den ena med början vårterminen
1964 och den andra med början läsåret 1966/67. Med hänsyn till vad
jag förut föreslagit beträffande tidpunkten för igångsättandet av den teoretiska
utbildningen i Umeå förordar jag den ändringen att andra steget
påbörjas först läsåret 1967/68. Det bör ankomma på universitetsmyndigheterna
att i samråd med läkarutbildningsberedningen förbereda och i vederbörlig
ordning framlägga erforderliga anslagsäskanden för denna i två
steg genomförda ökning av utbildningskapaciteten i de propedeutiska och
kliniska ämnena i Lund. De kostnadsberäkningar som läkarutbildningsberedningen
redovisat för denna ökning finner jag i stort sett godtagbara.
Jag anser det sålunda motiverat, att drygt 30 nya tjänster inrättas vid universitetet
i Lund, varav en professur i klinisk fysiologi med placering vid
lasarettet i Lund och en professur i ortopedi med placering vid Malmö allmänna
sjukhus. Vidare förutsätter jag att läkarutbildning på för staten
godtagbara villkor skall komma att meddelas jämväl vid Flensburgska
barnsjukhuset i Malmö. I likhet med landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse
finner jag det vara lämpligast att professuren i dermato-venereologi
vid en enligt förslaget C ökad läkarutbildning tills vidare förblir placerad
vid lasarettet i Lund.
För medicinska fakulteten i Göteborg innebär ett genomförande av etapp
C att det årliga antalet nybörjare i de teoretiska ämnena ökas med 5 och i
de propedeutiska och kliniska ämnena med 15. För de teoretiska ämnenas
del synes, såsom läkarutbildningsberedningen förordat, denna obetydliga
ökning — 2 respektive 3 studenter per termin — kunna genomföras från
2 — Bihav g i ill rik sdag c va protokoll 1961. C> samt. Nr 130
18 Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
vårterminen 1962 utan några personalförstärkningar. Vad gäller ökningen
i de propedeutiska och kliniska ämnena bör det ankomma på universitetsmyndighetema
att framlägga förslag om erforderliga förstärkningar från
och med läsåret 1967/68. Till grund för dessa äskanden torde — så länge
förslaget C utgör utgångspunkten — böra läggas de av läkarutbildningsberedningen
beräknade anslagsförstärkningarna, vilka jag funnit i stort
sett godtagbara.
Vad slutligen gäller konsekvenserna av ett genomförande av etappen C
för Stockholms del — karolinska institutet — kommer den årliga intagningen
vid de teoretiska ämnena att öka med 30 studerande. För de propedeutiska
och kliniska ämnena innebär etappen C en ökning med 40 nybörjare
per år. I ett första steg skulle intagningen öka med 28 nybörjare per
år och i ett andra med ytterligare 12. Ökningen i de teoretiska ämnena
synes kunna påbörjas vårterminen 1962. Medel för denna första ökning
torde fa anvisas ur den till Kungl. Maj:ts disposition ställda anslagsposten
ur anslaget till extra utgifter vid universitetet och högskolor (jfr 8:e ht 1961
s. 560). Erforderliga anslagshöjningar från och med läsåret 1962/63 för den
ökade undervisningen i de teoretiska ämnena — avseende bl. a. inrättande
av en prosektur i anatomi — torde böra äskas av vederbörande universitetsmyndigheter
med utgångspunkt i läkarutbildningsberedningens förslag till
anslagsökningar för ifrågavarande ämnen. Med anledning av lärarkollegiets
yttrande finner jag dock vissa förstärkningar utöver vad läkarutbildningsberednmgen
förordat böra komma till stånd. Personalförstärkningar utöver
beredningens förslag till en sammanlagd kostnad av cirka 75 000 kronor för
samtliga teoretiska ämnen anser jag sålunda vara motiverade. Jag utgår
från att samrad sker med läkarutbildningsberedningen vid utarbetandet av
myndigheternas äskanden i dessa avseenden. Vidare torde det för de teoretiska
ämnenas del bli erforderligt med vissa ombyggnads- och inredningsåtgärder,
vilka ej föreslagits av läkarutbildningsberedningen. Av dessa kan
vissa behöva utföras under budgetåret 1961/62. Medel härför torde få anvisas
ur till byggnadsstyrelsens respektive till Kungl. Maj:ts disposition stående
anslag.
Ökningen av utbildningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena
i Stockholm torde böra genomföras med början vårterminen 1964, då
14 elever per termin utöver de nuvarande 60 per termin bör kunna beredas
plats vid kurser i propedeutiska ämnen. Därefter bör från läsåret 1967/68
ökningen enligt alternativ C i dess helhet kunna genomföras i de propedeutiska
ämnena. Det bör ankomma på universitetsmyndighetema att
framlägga erforderliga förslag till anslagsäskanden för ett genomförande av
här föreslagen ökning av den propedeutiska och kliniska utbildningens intagningskapacitet
till 160 elever per år. Den slutliga utformningen av den
för denna utbildning erforderliga personalorganisationen blir emellertid i
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
19
väsentlig män beroende av lösningen av frågan om undervisningssjukhusen
i Stockholm. Jag vill i sammanhanget erinra om dels att en expertdelegation
i januari 1961 har tillsatts inom inrikesdepartementet med uppgift att verkställa
en förutsättningslös undersökning av olika möjligheter att tillgodose
karolinska mediko-kirurgiska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser
m. in. för medicinsk undervisning och forskning, dels att Kungl. Maj:t samtidigt
anbefallt direktionen för karolinska sjukhuset att såvitt på den
ankommer vidtaga de åtgärder och till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag,
som erfordras för sjukhusets anordnande och drift såsom regionsjukhus
i enlighet med de i propositionen 1960: 159 angående regionsjukvårdens
utbyggande m. m. föreslagna riktlinjerna. Jag utgår från att myndigheternas
äskanden, i vilka jämväl bör beaktas läkarutbildningsberedningens förslag
till anslagsförstärkningar för en ökning av nybörjarantalet till 160
vid karolinska institutet, anpassas efter de beslut som nu pågående utredningar
kan resultera i. Vilken lösning som än kommer att väljas för anordnande
av den ökade propedeutiska och kliniska utbildningen i Stockholm
räknar jag i likhet med läkarutbildningsberedningen med inrättande
av en professur i klinisk epidemiologi och en professur i socialmedicin
samt en prosektur i patologi.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har läkarutbildningsberedningen
beräknat statsverkets löpande årliga kostnader — vid full
utbyggnad — för den av mig förordade utbyggnadsetappen C till drygt
6,2 miljoner kronor. Därtill kommer engångskostnader för nämnda etapp
med cirka 28 miljoner kronor, varav omkring 20 miljoner kronor på kapitalbudgeten,
samt eventuella kostnader för ianspråktagande av vissa kliniker.»
Vad gäller läkarutbildningsberedningens förslag i övrigt framhåller departementschefen
följande.
»Det synes mig välbetänkt att lektorat försöksvis inrättas i teoretiskt inriktade
ämnen. Jag förutsätter att förslag härom framlägges i myndigheternas
anslagsäskanden i huvudsak enligt den plan som föreligger i beredningens
betänkande. Vidare finner jag beredningens förslag till omvandling
av ett antal biträdande överläkartjänster till tjänster som kliniska lärare
vid de statliga undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala vara
väl motiverat och räknar med att förslag härom framlägges av vederbörande
anslagsäskande myndigheter i stort sett i överensstämmelse med läkarutbildningsberedningens
rekommendationer. Beträffande den i anslutning
härtill vid remissbehandlingen väckta frågan om inrättande av laboraturer
i kliniska ämnen anser jag att, innan någon slutlig ställning därtill
tas, man bör avvakta erfarenheterna av den praktiska tillämpningen av den
preliminära förhandlingsövcrenskommelse om de kliniska lärarnas insatser i
undervisningen, som i dagarna träffats.
20
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
Den betydande utökning av läkarutbildningens kapacitet, som jag nu
förordat, kommer under ett antal år framåt att i väsentlig mån öka belastningen
på de medicinska fakulteternas redan nu hårt pressade organisation.
Jag är medveten om att de successiva höjningar av utbildningskapaciteten
som jag förordat, i förening med ännu ej i alla ämnen fullt genomförda
kapacitetsökningar till följd av tidigare fattade beslut, i olika avseenden
kommer att medföra problem för de medicinska fakulteterna. Jag räknar
därför med att det kan bli erforderligt med viss förstärkning dels av de
medicinska fakulteternas administrativa resurser, dels av de anslag av tillfällig
natur som f. n. står till universitetskanslersämbetets disposition för
anordnande av extra kurser; jag utgår emellertid från att kanslersämbetet
har sin uppmärksamhet riktad på förefintliga möjligheter att effektivt utnyttja
tillgängliga kliniska utbildningsplatser för att smidigt lösa vissa tillfälliga
stockningsproblem under den kliniska studiegången.
Å andra sidan kan förutsättas att en stor del av de närmaste årens speciella
svårigheter kommer att upphöra, när i mitten av 60-talet medicinska
högskolan i Umeå utbyggts till ett fullständigt medicinskt lärosäte.»
I propositionens andra och fjärde avdelningar redogöres för frågor sammanhängande
med tandläkarbehov och tandläkartillgång samt organisationen
av utökad tandläkarutbildning to. ra. (s. 45—75 resp. 167—200).
Tandläkarbehov och tandläkartillgång
Under denna rubrik beröres först i en kortare sammanfattning 1951 års
tandläkarkommittés och 1957 års folktandvårdssakkunnigas synpunkter och
förslag, sådana dessa redovisats i betänkandena »Ökad examination av
tandläkare» (SOU 1953: 36) samt »Folktandvården» (SOU 1960: 1).
Under sommaren och hösten 1960 har en samlad översyn rörande tandläkarbehovet
utförts av den s.k. tandläkarprognosdelegationen 1960, vars
resultat sammanfattats i ett betänkande om »Behovet av tandläkare 1970—
1990». Delegationen har i betänkandet först lämnat en översikt över den
nuvarande tandläkarkårens omfattning, sammansättning och behandlingskapacitet
och därefter redovisat sina beräkningar av tandläkarbehovet
1970—1990.
Som förutsättningar för prognosberäkningarna har delegationen angivit
dels den procentuella anslutningen till tandvård inom olika åldersgrupper,
dels den behövliga behandlingstiden i timmar per fall. Med de i särskilda
tabeller redovisade förutsättningarna som grund har delegationen sökt
beräkna det totala behovet av tandläkare under -perioden 1970—1990 samt
fördela dessa på folktandvård och privat praktikutövning. I fråga om behandlingstid
per revisionsfall inom det vuxna klientelet (20 år och äldre)
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
21
har räknats med tre alternativ — 1,5 timmar, 1,7 timmar respektive 2,0
timmar. Folktandvårdens totala behov av tandläkare vid de olika alternativen
blir 4 100, 4 300 respektive 4 600, under det att den privata sektorns
tandläkarbehov beräknats till 1 700, 1 900 respektive 2 200. För undervisning,
forskning, administration m. m. har antagits ett behov av 600 tandläkare.
Det totala behovet har sålunda fixerats till lägst 6 400 och högst
7 400 med ett mellanaltemativ om 6 800 tandläkare.
Prognosdelegationen har även gjort beräkningar rörande det framtida
antalet »effektiva» tandläkare vid olika intagningsaltemativ alltifrån 260
vid tre högskolor till 360 vid fyra högskolor. Den tid som skulle åtgå för
att vid årlig intagning av 260 respektive 360 studerande täcka tandläkarbehovet
framgår av ett på s. 61 i propositionen redovisat diagram. Vid en
begränsning av intagningarna till 260 studerande blir antalet effektiva tandläkare
vid slutet av respektive femårsperiod följande.
År
»Effektiva» tandläkare
1970
1975
1980
1985
1990
5 570
5 930
6 430
6 860
7170
Om det årliga antalet intagna från 1965 höjes till 360 genom tillkomsten
av en tandläkarhögskola i Göteborg, blir det totala antalet »effektiva»
tandläkare vid slutet av respektive femårsperiod följande.
År
»Effektiva» tandläkare
1970
1975
1980
1985
1990
5 620
6 370
7 230
8 050
8 700
Delegationen framhåller, att endast genom det senare alternativet nås en
sådan snabbhet i utvecklingen, att landets totala behov av tandläkare kan
tillgodoses under loppet av 1970-talet; folktandvårdens bristsituation kan
eljest ej beräknas bli hävd.
Delegationen har med hänsyn till här redovisade resultat funnit, att
endast en maximal utökning till 360 nyintagna tandläkarstuderande per år
från 1965 ger möjlighet att inom loppet av 1970-talet tillgodose landets
behov av tandläkare.
22
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
De åtgärder som delegationen funnit nödvändiga i detta sammanhang
har sammanfattats i följande förslag.
1. Tandläkarinstitutet i Umeå bör utbyggas till högskola för utbildning
från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen enligt förslag, utarbetat
av den odontologiska nämnden inom organisationskommittén för den
medicinska högskolan i Umeå, men med en årlig intagning av 60 studerande
från och med kalenderåret 1963 eller läsåret 1963/64.
2. Den av statsmakterna principbeslutade tandläkarhögskolan i Göteborg
bör inrättas med årlig intagning av 100 studerande från och med kalenderåret
1965 eller läsåret 1965/66.
3. En ny prognos beträffande behovet av tandläkare — bland annat med
hänsyn till resultatet av de profylaktiska åtgärderna — bör upprättas 1970,
varvid tandläkarhögskolornas lämpliga utbildningskapacitet från och med
läsåret 1975/76 fixeras.
4. Vid eventuell stark sänkning av antalet intagna svenska studerande
från år 1975 bör undersökas, om möjlighet föreligger att bereda studerande
från övriga nordiska stater liksom från andra länder tillfälle till fullständig
tandläkarutbildning vid de svenska odontologiska lärosätena.
Sedermera har delegationen inkommit med en särskild skrivelse till vilken
fogats en promemoria med kompletterande beräkningar rörande tandläkarbehovet.
Denna promemoria har enligt propositionen ej varit föremål för
remissbehandling.
Delegationen anger att syftet med de kompletterande beräkningarna av
tandläkarbehovet varit att möjliggöra säkrare jämförelser med läkarprognosutredningens
behovsberäkningar. I promemorian upptages till diskussion
dels den framtida tidsåtgången vid årlig revisionsbehandling av vuxna, dels
inverkan av en generell arbetstidsförkortning inom tandvårdssektorn, dels
därjämte effekten av profylaktiska åtgärder mot karies.
En arbetstidsförkortning inom tandvårdssektorn med 15 procent är enligt
delegationen tänkbar. Detta skulle i folktandvården leda till sänkning
av tandläkarnas effektiva arbetstid från 1 800 till 1 500 timmar om året.
Vid den bedömning av tandläkarbehovet, som redovisas i följande sammanställning,
har delegationen förutsatt, att alla tandläkare tillämpar motsvarande
arbetstidsförkortning.
Alternativ för behandlingstid
i timmar per patient i
vuxentandvård
Totalt tandläkarbehov vid
15 procents arbetstids- förkortning
2,0 (— betänkandet) ......
8 760
2,5 ......................
9 960
3,0 ......................
It 160
23
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
Om endast folktandvårdens tandläkare erhåller arbetstidsförkortning,
blir tandläkarbehovet vid behandlingsalternativet 3,0 timmar för vuxna
patienter totalt 10 640.
I propositionen har i en särskild översikt redovisats remissyttrandena
över delegationens betänkande (s. 65—75).
Organisationen av utökad tandläkarutbildning in. ni.
Under denna avdelning har inledningsvis framhållits följande.
Den nuvarande tandläkarutbildningen är förlagd till tandläkarhögskolorna
i Stockholm och Malmö samt till det till stockholmshögskolan hörande
tandläkarinstitutet i Umeå. Vid vardera av högskolorna intages 100 studerande
om året samt vid stockholmshögskolan dessutom 40 studerande per
årsgrupp för utbildning vid umeålinjen. Den totala intagningskapaciteten
vid de odontologiska läroanstalterna uppgår sålunda till 240 studerande om
året.
Tandläkarprognosdelegationen har i sitt betänkande framhållit, att tidigare
riksdagsbeslut kan anses ha angivit taket för realistiska och nu genomförbara
förslag i fråga om ökad tandläkarutbildning. Delegationen har i
sitt betänkande räknat med fyra tandläkarhögskolor, nämligen dels de två
nu befintliga i Stockholm och Malmö, dels en ny av riksdagen i princip
beslutad tredje högskola i Göteborg, dels en fjärde högskola i Umeå efter
ombildning av det där befintliga tandläkarinstitutet. I överensstämmelse
med tidigare riksdagsbeslut angående årlig intagning vid tandläkarhögskolorna
torde man, enligt delegationen, böra räkna med en årlig maximiintagning
av 100 studenter vid vardera av de tre högskolorna i Stockholm,
Malmö och Göteborg. Intagningen vid tandläkarhögskolan i Umeå förutsättes
kunna bli höjd till 60 studerande per år. Den årliga intagningskapaciteten
vid de odontologiska läroanstalterna skulle sålunda totalt sett kunna
höjas från 240 till maximalt 360 studerande.
I propositionen upptages härefter till behandling först spörsmålet om
tandläkarhögskola i Umeå och sedan frågan om tandläkarhögskola i Göteborg.
Beträffande den odontologiska utbildningen i Umeå har den odontologiska
nämnden, vilken tillsatts av organisationskommittén för den medicinska
högskolan i Umeå, på kommitténs uppdrag verkställt utredning om
utvidgad undervisning vid tandläkarinstitutet i Umeå. I nämndens betänkande
behandlas studiernas uppläggning, nuvarande lärarpersonal, ämnesindelning
och ämnesföreträdare samt övrig lärarpersonal och biträdespersonal.
Nämndens förslag till åtgärder innebär i huvudsak följande.
24 Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
1. Tandläkarinstitutet i Umeå omorganiseras till tandläkarhögskola för
utbildning från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen. Därvid
måste lärarorganisationen fullständigas.
2. Tandläkarhögskolan i Umeå inrättas från och med den 1 juli 1962.
3. Den årliga intagningen av studerande vid tandläkarhögskolan i Umeå
ökas från 40 till 48.
I en sedermera överlämnad promemoria, utarbetad av ordföranden i den
odontologiska nämnden, diskuteras möjligheterna att öka den årliga intagningen
vid tandläkarhögskolan i Umea till 60 studerande. Promemorian
har remissbehandlats i anslutning till nämndens betänkande.
I promemorian konstateras, att högskolan genom rationell planering av
nytillkommande lokalutrymmen och lämplig anordning av den fasta utrustningen
i dessa kan öka det årliga intaget till 60 studerande.
I avsnittet om tandläkarhögskola i Göteborg erinras om det vid 1946 års
riksdag fattade principbeslutet om inrättande av en tredje tandläkarhögskola
(rskr 1946:454). I propositionen 1955:138 angående ökad examination
av tandläkare m. m. förklarade sig dåvarande departementschefen inte
kunna tillstyrka, att den principbeslutade tandläkarhögskolan inrättades
vid dåvarande tidpunkt. Samtidigt underströks emellertid, att en dylik
högskola borde komma till stand, så snart det från arbetsmarknadsmässiga
och statsfinansiella synpunkter blev möjligt. Den nya tandläkarhögskolan
borde enligt propositionen förläggas till Göteborg och dimensioneras för en
årlig utbildning av 80 studerande. Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens
förslag samt anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t om en plan
för förverkligande av förslaget (rskr 1955: 326).
Vissa ytterligare utredningar har verkställts inom ecklesiastikdepartementet
i frågor sammanhängande med upprättandet av en odontologisk
utbildningsanstalt i Göteborg. Resultaten har sammanfattats i en promemoria,
daterad i juni 1959.
I detta sammanhang har vidare erinrats om att Kungl. Maj:t den 30
december 1959 uppdragit åt 1958 års statliga förhandlingskommission i
Göteborg att upptaga förhandlingar med Göteborgs stad i fråga om anordnande
vid lämplig tidpunkt av lokaler för odontologisk utbildning i Göteborg.
Förhandlingskommissionen skall vid fullgörandet av förevarande uppdrag
samråda med odontologiska förhandlingssakkunniga.
Fragan om en tandläkarhögskola i Göteborg har, såsom i det föregående
framhållits, behandlats även av tandläkarprognosdelegationen 1960, vilken
förordat, att den principbeslutade tandläkarhögskolan i Göteborg inrättas
för årlig utbildning av 100 studerande från och med kalenderåret 1965 eller
läsåret 1965/66.
Efter en sammanfattande redogörelse för innehållet i de yttranden (s.
25
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1961
183—189), som inhämtats över förslagen beträffande Umeå- och Göteborgshögskoloma
redovisas i propositionen fråga om ökad tandteknikerutbildning.
1951 års tandläkarkommitté har i sitt betänkande »Ändrad utbildning av
tandtekniker» föreslagit dels en ändring av utbildningen av tandtekniker,
dels en utökning av tandteknikerskolornas utbildningskapacitet enligt
följande.
1. Antalet elevplatser vid de nuvarande tandteknikerskolorna i Stockholm,
Malmö och Göteborg ökas till 35 vid vardera skolan. Detta innebär
en höjning från nu sammanlagt 84 till 105 utbildningsplatser.
2. En ny tandteknikerskola inrättas vid tandläkarinstitutet i Umeå med
årlig utbildning av 20 elever. Denna skola avses öka tillgången på kompetenta
tekniker i Norrland. Det totala antalet utbildningsplatser blir härigenom
125.
Även detta betänkande har varit föremål för remissbehandling, vars resultat
redovisas i propositionen (s. 193—198).
I ett sista avsnitt har intagits vissa överslagsberäkningar av kostnaderna
för tandläkarhögskolor i Umeå och Göteborg samt tandteknikerutbildningen
(s. 198—200).
Departementschefen
Departementschefen lämnar inledningsvis följande översikt över antalet
tandläkare enligt senast tillgängliga uppgifter.
»Antalet tandläkare i Sverige uppgick den 1 mars 1961 till i runt tal 5 300,
varav omkring 4 850 hade svensk legitimation. Inom folktandvården tjänstgjorde
1 710 tandläkare; 425 av dessa hade utländsk examen. Av folktandvårdens
omkring 2 000 tandläkartjänster var 285 vakanta, det största
antal som hittills registrerats.
De anförda siffrorna belyser dagens situation och därvid särskilt bristen
på tandläkare inom folktandvården. Inom denna organisation har bristen
på tandläkare länge utgjort ett hinder för realiserande av folktandvårdens
mål, ej blott i fråga om genomförandet av barntandvårdsprogrammet utan
även beträffande den vuxna befolkningens möjlighet att till rimlig kostnad
erhålla regelbunden tandvård.»
Efter en rekapitulation av tandläkarprognosdelegationens beräkningar
av det framtida tandläkarbehovet m. m. fortsätter departementschefen:
»Med hänsyn till osäkerheten hos olika faktorer, som påverkar det framtida
tandläkarbehovet, är det enligt min mening inte möjligt att i dag mera
exakt bestämma detsamma. Från planeringssynpunkt torde det emellertid
26
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
vara tillräckligt att konstatera att den nuvarande utbildningskapaciteten
ej inom överskådlig framtid resulterar i en sådan ökning av antalet tandläkare,
att någon förbättrad tandvårdsstandard kan uppnås. Det finns
därför anledning att eftersträva en sådan ökning av utbildningskapaciteten,
att icke blott den radande bristen på tandläkare snabbt kan täckas utan
även den väntade ökningen i tandvårdsefterfrågan i rimlig omfattning kan
tillgodoses. Jag vill därför förorda att en ökning av tandläkarutbildningen
kommer till stånd och att denna ökning får den storlek, som mot denna
bakgrund och med beaktande av de speciella organisatoriska förutsättningarna
på det odontologiska utbildningsområdet kan anses tillfredsställande
avvägd. Med hänsyn till den odontologiska utbildningens organisation
finns därvid blott ett fåtal möjligheter att välja mellan.
Tandläkarutbildning sker för närvarande vid tandläkarhögskoloma i
Stockholm och Malmö samt vid det till stockholmshögskolan hörande tandläkarinstitutet
i Umea. Dessa läroanstalter har tillsammans en årlig intagningskapacitet
av 240 studerande. Tillräckliga förutsättningar för anordnande
av odontologisk utbildning synes i dagens läge föreligga beträffande
fyra orter Stockholm, Malmö, Umeå och Göteborg. Att öka den nuvarande
utbildningskapaciteten i Stockholm och Malmö, tillhopa 200 nybörjare
per ar, synes mig av olika skäl inte görligt. Ökningen av kapaciteten
i Umeå kan — som jag strax skall närmare belysa — inte bli större än 20.
Behovsundersökningarna har klart visat att en så begränsad ökning av
tandläkarutbildningskapaciteten är helt otillräcklig. Den innebär nämligen
att först omkring sekelskiftet antalet heltidsarbetande tandläkare skulle
komma att nå siffran 7 400. Kvar står då möjligheten att anordna tandläkarutbildning
också i Göteborg. Hittills gjorda erfarenheter tyder närmast
pa att, om patienttillgangen sa medgiver, en odontologisk läroanstalt från
ekonomiska synpunkter bör dimensioneras för ett årligt intag av ca 100
studerande. De verkställda behovsundersökningarna och de utbildningsorganisatoriska
förutsättningarna leder därför enligt min mening till att
planeringen bör inriktas pa att, sa snart omständigheterna det medger, uppnå
en sammanlagd årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande.»
Departementschefen övergår härefter till att behandla frågor om tandläkarutbildningen
i Umeå. Departementschefen framhåller i huvudsak följande.
»I överensstämmelse med den odontologiska nämnden och flertalet remissinstanser
anser jag, att starka skäl talar för förläggning av nionde och tionde
terminernas utbildning till Umeå. Jag föreslår därför, att i Umeå skall
meddelas undervisning under tandläkarutbildningens sista år från och med
läsåret 1963/64. Samtidigt bör institutet ombildas till en i förhållande till
tandläkarhögskolan i Stockholm fristående läroanstalt. Jag vill i anslutning
härtill inskjuta att frågan om läroanstaltens organisatoriska ställning
27
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
är föremål för prövning av organisationskommittén och därför inte bör
prövas i förevarande sammanhang. I och med institutets ombildning måste
enligt nämndens förslag lärarorganisationen fullständigas. Da personalorganisationen
endast i mindre utsträckning behöver förstärkas vid en ökning
av utbildningskapaciteten till 60 studerande, finner jag det angeläget,
att på detta sätt ett antal nya utbildningsplatser tillskapas. Sedan det numera
klargjorts, att patientunderlaget är tillräckligt för att bära upp en
sådan ökning av utbildningsorganisationen, har jag funnit mig böra föreslå,
att utbildningskapaciteten i Umeå ökas till 60 studerande per år med
början vid tredje terminens utbildning höstterminen 1963.
Nämnden har i sitt betänkande framlagt ett detaljerat förslag till personalorganisation
för den blivande odontologiska läroanstalten i Umea. Jag
kommer här att till behandling ta upp endast de av nämnden föreslagna
högre lärartjänsterna. Professurer föreslås bli inrättade i ämnena cariologi,
protetik, kirurgi, röntgendiagnostik, ortopedi, pedodonti, histopatologi och
i ämnet teknologi. Laboraturer föreslås av nämnden bli inrättade i bettanalys
med parodontoprotetik, endodonti, farmakologi och i parodontologi.
Nämnden föreslår slutligen, att i motsats till vad som är förhållandet vid de
befintliga tandläkarhögskoloma laboraturer ej inrättas i cariologi och protetik.
Bland remissinstanserna tillstyrks allmänt inrättande i Umeå av professurer
i de ämnen som vid övriga tandläkarhögskolor företräds av professur.
Flertalet remissorgan ansluter sig även till förslaget om professurer
i stället för laboraturer i ämnena pedodonti och histopatologi. För ämnet
teknologi förordas i ett flertal yttranden inrättande av laboratur i stället
för av nämnden föreslagen professur.
För egen del finner jag, att det föreliggande förslaget om ordinarie lärartjänster
i stort sett bör genomföras. Dock är jag ej beredd att nu i detalj
ta ställning till den föreslagna personaluppsättningen. Det torde få ankomma
på vederbörande anslagsäskande myndighet att senare inkomma med
ett överarbetat förslag, vilket dock i stora drag bör vara uppbyggt enligt
det av den odontologiska nämnden framlagda förslaget.
Vad avser övriga lärartjänster för tandläkarutbildningen i Umeå har ett
flertal remissinstanser funnit det motiverat att avvakta med slutligt ställningstagande,
under hänvisning till att de odontologiska förhandlingssakkunniga
inom kort väntas framlägga förslag angående tandsjukvårdens
ordnande vid de odontologiska läroanstalterna. Jag finner i likhet med
nämnda remissinstanser att frågan om lärartjänsterna i övrigt bör tas upp
till prövning i ett senare sammanhang. Sak samma gäller fragorna om biträdespersonal
m. m. samt de anslag i övrigt, som erfordras för den blivande
läroanstaltens drift.
Frågan om lokaler för den odontologiska läroanstalten torde böra lösas
efter förhandlingar mellan representanter för staten och Västerbottens läns
landsting.
28
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
En utökning av den odontologiska utbildningskapaciteten i Umeå från
40 till 60 elever per årskurs från och med läsåret 1963/64 förutsätter vidare,
att 20 prekliniska utbildningsplatser utöver de nuvarande 40 vid
stockholmshögskolans umeålinje tillskapas från och med läsåret 1962/63.
Ett genomförande av mitt förslag, att från och med läsåret 1965/66 medicinsk
teoretisk utbildning anordnas i Umeå, skapar emellertid förutsättningar
att från och med samma läsår i Umeå anordna preklinisk odontologisk
utbildning. Med anledning av det anförda förordar jag dels att läsåren
1962/63—1964/65 preklinisk odontologisk utbildning för ytterligare
20 elever anordnas på lämpligt sätt, dels att från och med läsåret 1965/66
tandläkarutbildningen i dess helhet för 60 elever per år förlägges till Umeå.
Det torde fa ankomma på Kungl. Maj:t att föranstalta om erforderliga
utredningar rörande den här aktuella prekliniska odontologiska utbildningen
för 20 elever under läsåren 1962/65.
Sasom framgar av den förut lämnade redogörelsen har de löpande årliga
kostnaderna för den av mig nu förordade utbyggnaden av tandläkarutbildningen
i Umeå — vid full utbyggnad — beräknats till drygt 2 miljoner
kronor. Därtill kommer för statsverkets del engångskostnader med cirka
3,8 miljoner kronor för inredning och utrustning. Statens andel i övriga
anläggningskostnader kan fastställas först efter förhandlingar.»
Beträffande ifrågasatt inrättande av en ny tandläkarhögskola i Göteborg
anför departementschefen följande.
»Vid 1955 års riksdag (jfr SU nr 148 s. 45 ff.) bestämdes att en tidigare i
princip beslutad ny tandläkarhögskola skulle — utan att tidpunkten för dess
upprättande fixerades — förläggas till Göteborg. Härmed sammanhängande
frågor har sedermera varit föremål för överväganden inom ecklesiastikdepartementet.
Tandläkarprognosdelegationen har i sitt betänkande förordat inrättande
av en tandläkarhögskola i Göteborg för årlig intagning av 100 studerande
från och med år 1965.
I överensstämmelse med de synpunkter, som jag utvecklat i det föregående,
synes tandläkarutbildning i Göteborg böra anordnas så snart som det med
hänsyn till olika omständigheter låter sig göra. Från Göteborgs stads sida har
också framförts önskemål om att den i princip beslutade tandläkarhögskolan
snarast möjligt blir inrättad. Som jag redan antytt bör planeringen för en sådan
läroanstalt inriktas på en årlig intagningskapacitet av omkring 100 studerande.
Med hänsyn till önskvärdheten av att, där så ske kan, åstadkomma
samarbete med andra nordiska länder vid utbyggande av det högre utbildningsväsendet,
torde därvid böra undersökas förutsättningarna för att ge
kompetenta sökande från annat nordiskt land företräde till ett antal utbildningsplatser
vid en blivande odontologisk läroanstalt i Göteborg. Intresse
för ett dylikt arrangemang har vid preliminära kontakter visats från norska
regeringens sida.
29
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
Anordnande av en odontologisk läroanstalt i Göteborg kräver bland annat,
att överenskommelse träffas med Göteborgs stad rörande samordning med
stadens tandsjukvård av den patientbehandling, som fordras för utbildningens
bedrivande och för forskningen vid läroanstalten. Jag vill här erinra
om vad jag förut anfört om väntade förslag rörande tandsjukvårdens ordnande
vid de odontologiska läroanstalterna. Vidare måste förhandlingar med
Göteborgs stad äga rum och preliminärt avtal ingas mellan staten och staden
beträffande lokaler för odontologisk utbildning och forskning.
Med hänsyn till vad jag nu anfört synes det ej möjligt att här framlägga
en detaljerad plan för i vilken takt en ny läroanstalt i Göteborg bör uppföras.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att låta upptaga förhandlingar med
Göteborgs stad rörande anordnande av en odontologisk läroanstalt i Göteborg
samt att i övrigt nu genomföra det förberedelsearbete som fordras för anordnande
av tandläkarutbildning där. Först därefter torde, i den mån
budgetmässigt utrymme och erforderlig arbetskraft bedömes tillgängliga
för ändamålet, frågan bör underställas riksdagen för förnyad prövning.»
Till sist upptar departementschefen till behandling spörsmålet om tandteknikerutbildningens
ordnande och anför därvid följande.
»Tandteknikerutbildning är för närvarande anordnad vid särskilda statliga
skolor i Stockholm, Malmö och Göteborg. Det sammanlagda antalet
elevplatser vid skolorna uppgår till 84. Före antagandet till tandteknikerskola
krävs att aspirant genomgått en tvåårig förberedande utbildning vid
någon av medicinalstyrelsen auktoriserad arbetsplats. Utbildningen vid
tandteknikerskolorna är ettårig. Härefter följer en ettårig praktikanttjänstgöring,
innan vederbörande erhåller av medicinalstyrelsen utfärdat behörighetsbevis
som examinerad tandtekniker. 1951 års tandläkarkommitté har,
såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, framlagt förslag dels
om ökad utbildningskapacitet, dels om ändrad utbildningsgång för tandtekniker.
Enligt betänkandet råder brist på kompetenta tandtekniker, framför
allt i Nordsverige. Av denna anledning föreslår kommittén inrättande av en
fjärde tandteknikerskola förlagd till Umeå. Denna bör enligt förslaget erhålla
en utbildningskapacitet av 20 elever per årskurs, samtidigt som viss
ökning av intagningarna förutsätts komma till stånd vid de existerande skolorna.
Den föreslagna utbildningsgången utesluter obligatorisk förberedande
elevutbildning. I stället har skolutbildningen föreslagits bli tvåårig. Praktikanttjänstgöringen
bör enligt kommittén förläggas till särskilda praktikantlaboratorier,
vilka bör anknytas till tandläkarhögskolorna. Dessa laboratorier
avses i praktiken komma att fungera som serviceorgan åt tandsjukvården
vid respektive högskolor.
Förslaget om inrättande av tandteknikerskola i Umeå tillstyrks nästan
undantagslöst av remissinstanserna, som emellertid i stor utsträckning stäl
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
ler sig avvaktande till förslaget om ändrad utbildningsgång för tandtekniker.
I ett stort antal yttranden förordas, att den nya utbildningsordningen
först prövas vid en tandteknikerskola, innan den genomföres generellt. I
den odontologiska nämndens förslag till personalorganisation för tandläkarhögskolan
i Umeå har förutsatts, att en tandteknikerskola med därtill
hörande praktikantlaboratorium inrättas samtidigt med ombildningen av
tandläkarinstitutet till självständig odontologisk läroanstalt. Särskilda teknikertjänster
för den tandsjukvårdande verksamheten vid högskolan har
därför inte upptagits i förslaget.
Jag förordar för egen del, att tandteknikerutbildning anordnas i Umeå
från och med läsåret 1963/64. Slutlig ställning till utbildningens uppläggning
och omfattning torde inte böra tas nu. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att föranstalta om de ytterligare utredningar i frågan, som
kan anses erforderliga, varvid även spörsmålet om huvudmannaskapet för
tandteknikerutbildningen i Umeå bör övervägas.»
Utskottet
Ehuru — såsom departementschefen framhållit — standarden inom den
svenska hälso- och sjukvården är hög vid jämförelse med andra länder är
likväl många områden inom denna ännu starkt eftersatta. I betydande omfattning
har bristerna sin förklaring i att resurserna i fråga om sjukvårdspersonal,
framför allt läkare, är otillräckliga.
Läkarprognosutredningen har i sitt den 27 december 1960 avgivna betänkande
»Om läkarbehov och läkartillgång» (SOU 1961: 8) beskrivit och analyserat
de framtida utvecklingstendenserna inom vår hälso- och sjukvård.
På basis av befolkningsutvecklingen, sjukvårdskonsumtionens utveckling
samt arbetskrafts- och kostnadsutvecklingen inom hälso- och sjukvården
har utredningen gjort beräkningar av det önskvärda läkarantalet fram till år
1980. Utredningen har därvid angett storleken av 1970 års läkarbehov till
11 000 å 11 500 och av 1980 års läkarbehov till 15 000 å 16 000 heltidsarbetande
läkare. Detta innebär, att med den nuvarande läkarutbildningskapaciteten
— 453 nybörjare per år — antalet heltidsarbetande läkare åren
1970 och 1980 skulle komma att understiga det av utredningen uppskattade
behovet med respektive 2 300 och 4 300 läkare.
Utskottet är liksom departementschefen och för övrigt även läkarprognosutredningen
själv och vissa av remissinstanserna medvetet om osäkerheten
i underlaget för de slutsatser rörande läkarbehovet, som kan dragas
ur utredningens programmatiska studie av 1960-talets hälso- och sjukvårdsutveckling
å ena sidan och utredningens än mer långsiktiga statistiska analyser
å andra sidan. Denna osäkerhet synes dock — såsom departements
-
31
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961
chefen framhållit — hänföra sig mera till enskildheter i behovsbedömningen
på olika områden än till tendenserna i stort. I likhet med departementschefen
och kanslern för rikets universitet har utskottet kommit till den
uppfattningen att utredningens bedömningar rörande läkarbehovet under de
närmaste årtiondena kan tagas som utgångspunkt för planeringen av den
medicinska utbildningskapaciteten under 1960-talet.
Arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion bör — sasom departementschefen
angivit — fortlöpande under 1960-talet uppmärksamma frågan om
det framtida läkarbehovet, och medicinalstatistiken maste under de närmaste
åren successivt förbättras.
I anslutning till vad departementschefen därom anfört far utskottet understryka
vikten av att icke blott läkarbehovet utan även övriga personalkategorier
inom hälso- och sjukvården — sjuksköterskor, sjukgymnaster,
arbetsterapeuter m. fl. — blir föremål för ingående studier i vad gäller deras
framtida utbildning, arbetsuppgifter och numerär samt övriga i samband
härmed stående frågor. I detta sammanhang vill utskottet särskilt understryka
att den rådande sjuksköterskebristen kan komma att äventyra en
ökning av läkarutbildningskapaciteten. Det synes utskottet med hänsyn
icke blott härtill utan även till sjukvårdens behov i hög grad angeläget att
Kungl. Maj:t skyndsamt vidtager behövliga åtgärder för att förbättra rekryteringssituationen
på detta och angränsande områden.
Läkarprognosutredningen har bl. a. föreslagit att en skyndsam utredning
företages om möjligheterna av att vid utländska medicinska läroanstalter
organisera utbildning av svenska studerande. Vid remissbehandlingen har
delade meningar framkommit om detta förslag; majoriteten bland remissinstanserna
har dock uttalat sig för en av staten stödd medicinsk utbildning
av svenska studerande utomlands. Departementschefen har på anförda skäl
ställt sig tveksam härtill och icke funnit det lämpligt att statsmakterna
skulle engagera sig för att ingå avtal om att studerande från vårt land skulle
få företräde till visst antal platser vid medicinska lärosäten i utlandet.
Ehuru otvivelaktigt goda skäl föreligger för den av departementschefen
intagna ståndpunkten bör likväl — därest frågan ånyo aktualiseras — möjligheten
att slå in på nämnda utbildningsväg enligt utskottets mening alltjämt
hållas öppen.
Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår omfattar
utbildningskapaciteten vid våra medicinska högskolor för närvarande en nyintagning
per år av 453 studerande; antalet tillgängliga propedeutiska och
kliniska platser utgör 430. Huru antalet olika platser fördelar sig emellan
lärosätena framgår av tabell på s. 4.
Läkarutbildningsberedningen, tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 23 september 1960 för att inom ecklesiastikdepartementet biträda
med utredning av vissa frågor rörande ökad läkarutbildning, avgav den 19
jaunari 1961 betänkande i ämnet. Beredningen har redovisat ett antal olika
32
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
alternativ för ökad läkarutbildning, benämnda alternativ A—H och innebärande,
det lägsta (alternativ A) en ökning av intaget till de prekliniska
kurserna med 62 studerande per år och det högsta (alternativ H) ett ökat
intag med 327 studerande per år. I samtliga alternativ ingår utbyggandet
av den medicinska högskolan i Umeå till en fullständig medicinsk läroanstalt
samt ökning av antalet propedeutiska och kliniska platser därstädes
från nu 40 till 60. Utskottet får hänvisa till den redogörelse för dessa alternativ
som lämnats i det föregående (s. 4—7).
Beredningen har förordat ett förverkligande av alternativ C — vilket omfattar
ett ökat intag per år av 107 studerande — såsom ett under alla förhållanden
lägsta alternativ. Detta skulle enligt beredningen samtidigt utgöra
första etappen av den vidare utbyggnaden.
Utskottet är ense med departementschefen därom, att energiska insatser
nu bör göras från samhällets sida i syfte att åstadkomma en snabb och betydande
ökning av läkarutbildningens kapacitet. I överensstämmelse med
departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att såsom en första etapp
den årliga intagningen vid de medicinska lärosätena ökas från 453 med 107
till 560 nybörjare per år i de teoretiska ämnena (alternativ C). Utskottet
ansluter sig även till departementschefens uttalande om angelägenheten av
att erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjas
i syfte att en utökning härutöver av läkarutbildningens kapacitet
skall kunna genomföras, i första hand med sikte på att härvid nå upp
till en intagning av omkring 650 nybörjare per år.
Utskottet får liksom departementschefen understryka att frågan om takten
i sistnämnda utökning självfallet måste bli beroende av det utrymme,
som med hänsyn till budgetläge och arbetskraftstillgång vid den tidpunkt,
då erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete genomförts,
kan bedömas tillgängligt för ändamålet.
Vad departementschefen anfört och förordat beträffande med utbyggnadsetappen
C sammanhängande spörsmål har icke givit utskottet anledning
till erinran. I detta sammanhang vill utskottet emellertid framhålla
vikten av att den medicinska högskolan i Umeå — där enligt departementschefens
förslag de första medicinsk-teoretiska kurserna skall påbörjas
under läsåret 1965/66 — får den utbyggnad, som kräves för att läkarutbildningen
därstädes skall i fråga om kvalitet och resurser bli jämställd med
den utbildning som äger rum vid de äldre medicinska lärosätena. Utskottet
får härvid jämväl betona angelägenheten av att avdelningar för vissa specialiteter
(i första hand neurokirurgi, thoraxkirurgi, kardiologi, urologi,
barnkirurgi), vilka ämnen saknas vid lasarettet i Umeå och vilka är av väsentlig
betydelse för undervisningens kvalitativa bedrivande, snarast möjligt
kommer till stånd.
Utskottet ansluter sig till departementschefens förslag angående inrättande
försöksvis i teoretiskt inriktade ämnen av universitetslektorsbefattningar
33
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
vid de medicinska lärosätena och även rörande omvandling av ett antal
biträdande överläkartjänster till tjänster som kliniska lärare vid de statliga
undervisningssjukhusen i Uppsala och Stockholm.
Bristen på tandläkare, i all synnerhet inom folktandvården, har klart påvisats
av departementschefen. Av folktandvårdens enligt senaste beräkningar
omkring 2 000 tandläkartjänster är exempelvis nära 30 procent vakanta.
Det synes sålunda uppenbart att verksamma åtgärder måste vidtagas
för att den rådande bristsituationen så snart som möjligt skall kunna
bemästras.
I syfte att bedöma behovet av tandläkare i dagens och morgondagens
samhälle har 1960 års tandläkarprognosdelegation framlagt vissa prognostiska
bedömningar. Resultatet av dessa visar ett framtida behov, som alltefter
den prognosmetod delegationen valt att arbeta med, varierar mellan
7 400 och 11100 heltidsanställda tandläkare. Motsvarande antal är för
närvarande i runt tal 5 300. Såsom påpekats i vissa remissyttranden och
även framförts av departementschefen, är åtskilliga av de faktorer, som påverkar
tandläkarbehovet, osäkra. Utskottet delar emellertid till fullo departementschefens
uppfattning därom att den nuvarande utbildningskapaciteten,
240 studerande årligen, icke är tillräcklig för att både häva den rådande
tandläkarbristen och förbättra tandvårdsstandarden. En ökning av
tandläkarutbildningen måste därför komma till stånd.
Delegationens på grundval av de gjorda beräkningarna framlagda förslag
innebär bland annat, att tandläkarinstitutet i Umeå utbygges till högskola
för utbildning från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen med en
årlig intagning av 60 studerande (nu 40) från och med kalenderåret 1963
eller läsåret 1963/64 samt vidare att den av statsmakterna i princip beslutade
tandläkarhögskolan i Göteborg inrättas med en årlig intagning av 100
studerande från och med kalenderåret 1965 eller läsåret 1965/66. Genom
detta förslag skulle alltså vinnas ytterligare 120 utbildningsplatser utöver
dem, som i dag står till buds.
Enligt departementschefen bör strävandena inriktas på en sammanlagd
årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande, så snart omständigheterna
det medger. Utskottet delar denna uppfattning.
I avvaktan på att praktiska och ekonomiska betingelser skall föreligga för
en ökning av utbildningsvolymen har departementschefen nu begränsat sig
till att föreslå en utbyggnad av tandläkarinstitutet i Umeå till ett fullständigt
lärosäte för odontologisk utbildning och forskning. Intagningskapaciteten
föreslås bli ökad till 60 nybörjare per år med början läsåret 1962/63.
Den prekliniska odontologiska utbildningen bör enligt förslaget till och med
läsåret 1964/65 ordnas »på lämpligt sätt» för att från och med läsåret
1965/66, i samband med att den medicinska högskolan i Umeå blir utbyggd
med teoretiska institutioner, förläggas därstädes.
34 Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1961
Utskottet har icke något att erinra mot vad departementschefen anfört
och förordat beträffande frågor sammanhängande med den odontologiska
utbildningen i Umeå.
Departementschefen har emellertid icke nu ansett sig kunna framlägga
en tidsplan för fullföljande av 1955 års riksdags principbeslut om upprättande
av ytterligare en tandläkarhögskola, förlagd till Göteborg.
Enligt departementschefen bör tandläkarutbildning i Göteborg anordnas
så snart som det med hänsyn till olika omständigheter låter sig göra. Erforderligt
förberedelsearbete för anordnande av utbildningsmöjligheter för 100
nybörjare per år bör under tiden bedrivas.
Utskottet är väl medvetet om att såväl praktiska som ekonomiska svårigheter
kan lägga hinder i vägen för ett snabbt realiserande av planerna på
en odontologisk läroanstalt i Göteborg. Med hänsyn till den tidigare redovisade
allvarliga bristen på tandläkare är det emellertid enligt utskottets
mening otillräckligt att på något längre sikt endast stanna för den ökning
av utbildningskapaciteten med 20, som kan komma till stånd genom utbyggande
av tandläkarinstitutet i Umeå till tandläkarhögskola. Såsom departementschefen
själv påpekat skulle nämligen en så begränsad ökning innebära,
att antalet heltidsanställda tandläkare skulle komma att uppnå
siffran 7 400 först omkring sekelskiftet. Samma siffra skulle enligt tandläkarprognosdelegationens
i propositionen redovisade beräkningar nås någon
gång mellan 1980 och 1985, under förutsättning av att det årliga antalet intagna
från 1965 höjdes till 360 genom tillkomsten av en tandläkarhögskola
i Göteborg.
Mot bakgrunden härav synes det utskottet angeläget att den tidrymd
som förberedelsearbetet för Göteborgshögskolan med nödvändighet måste
kräva närmare skall kunna preciseras. Utskottet vill erinra om att utskottet
i sitt utlåtande 1955: 148 i anledning av väckta motioner hemställde,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om föreläggande
snarast möjligt för riksdagen av plan för inrättande av en tandläkarhögskola
i Göteborg. Enligt vad utskottet i utlåtandet närmare utvecklade,
borde denna plan åtföljas av tidsschema med avseende på ifrågakommande
projekts färdigställande. Riksdagen godkände vad utskottet förordat (rskr
1955: 326). Sedan dess har sex år förflutit utan att någon plan med åtföljande
tidsschema förelagts riksdagen. Utskottet vill nu på nytt understryka
angelägenheten av att en i erforderlig utsträckning tidsbestämd utbyggnadsplan
snarast möjligt fördigställes och redovisas för riksdagen. Utskottet förordar
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet
sålunda anfört.
Beträffande tandteknikerutbildningen har departementschefen föreslagit
att sådan utbildning från och med läsåret 1963/64 skall anordnas även i
Umeå.
Statsutskottets utlåtande nr 130 år 1961 35
Utskottet tillstyrker detta förslag och har icke något att erinra mot att
Kungl. Maj:t bemyndigas föranstalta om de ytterligare utredningar i utbildningsfrågan,
som kan anses erforderliga.
Då vad departementschefen i övrigt i förevarande proposition anfört och
förordat icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. godkänna av departementschefen förordade riktlinjer
för utbyggande av läkar- och tandläkar- samt tandteknikerutbildningen;
II.
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört angående utbyggnadsplan för tandläkarhögskola
i Göteborg.
Stockholm den 19 maj 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Ivar
Johansson, Birger Andersson Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman,
Holmqvist, Per Jacobsson, Fritz Persson, Mårtensson, Birke, Thorsten
Larsson och Kaijser; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Bildfors, Almgren, Nilsson i Göingegården,
Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Olsson, herrar Wedén, Larsson
i Hedenäset, Gustafsson i Uddevalla, Helén och Nelander.
Reservation
av herr Nilsson i Göingegården.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för bukgetåret 1961162 till statens blindskolor s. 1 i texten