Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss rätt för folkhög - skola att avge vitsord för elev.

1961-11-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:150, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss rätt för folkhög - skola att avge vitsord för elev.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1061

5

Nr 150

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss rätt för folkhög
-

skola att avge vitsord för elev.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Svanström m. fl. (1:225) och den andra inom andra kammaren av herr

Johnsson i Skoglösa m. fl. (II: 313), har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t anhålla om utfärdande av sådana föreskrifter, att folkhögskola

må äga rätt att vitsorda elevs kompetens i det eller de ämnen, där viss kompetens

erfordras för inträde i fackskola eller jämförbar läroanstalt.

Beträffande motiveringen för det motionsvis framställda yrkandet får

utskottet hänvisa till motionen II: 313.

Över motionerna har statsutskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden

från skolöverstyrelsen och Svenska folkhögskolans lärarförening.

Skolöverstyrelsen har i sitt den 3 maj 1961 dagtecknade yttrande anfört

följande.

överstyrelsen följer med stor uppmärksamhet frågan om verkan av de i

folkhögskolestadgan (SFS 1958:478) införda bestämmelserna om omdöme

om folkhögskoleelevs förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Från

flera folkhögskolerektorer har meddelats, att folkhögskoleelever icke vunnit

inträde vid vissa fortbildningsanstalter, emedan de icke kunnat förete graderade

kunskapsbetyg från sina folkhögskolekurser, överstyrelsen anser sig

emellertid ännu icke ha fått tillräckligt underlag för att på nytt ta upp principfrågan

till prövning.

För att i nuvarande läge söka eliminera de svårigheter, som med anledning

av gällande bestämmelser uppstått och kan uppstå för folkhögskoleelever

att vinna inträde vid fortbildningsanstalter under statligt överinseende,

har överstyrelsen beslutat att hos Kungl. Maj :t anhålla om tillsättande

av en utredning beträffande dels omfattningen och arten av de svårigheter,

som uppstått i förevarande avseende, samt motiveringen för inställningen

hos de anstalter, som av här berörda skäl ej ansett sig kunna antaga folkhögskoleelever,

dels ock lämpliga åtgärder för att förebygga att folkhögskoleelever

vid konkurrens med elever från andra läroanstalter med anledning av

avsaknaden av kunskapsbetyg kommer i ett sämre läge än sistnämnda

elever.

Med hänsyn till betydelsen av att invänta den begärda utredningens resultat

yrkar överstyrelsen avslag på motionerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1961

Svenska folkhögskolans lärarförening har anfört bland annat följande.

I anledning av remissen har föreningens styrelse tillställt lärarråden vid

samtliga folkhögskolor motionernas text och uppmanat lärarråden att till

styrelsen inkomma med synpunkter på motionerna. Av de 108 lärarråden

har 36 begagnat sig av möjligheten att avge sin ståndpunkt i ärendet.

Av svaren utmynnar 8 i ett klart tillstyrkande, 20 i ett lika deciderat avstyrkande

(i ett par fall inom vardera gruppen redovisas skiljaktiga meningar

inom lärarrådet); 6 lärarråd tillstyrker motionen med vissa reservationer,

medan 2 finner hela frågan om vitsord synnerligen oklar och önskar

en förutsättningslös utredning.

För egen del vill styrelsen för Svenska folkhögskolans lärarförening påpeka,

att det problem, som ligger till grund för motionerna I: 225 och II: 313,

redan tidigare har observerats av statsmakterna. I 1957 års folkhögskoleproposition

(nr 146), där departementschefen förutsatte att varje form av graderade

vitsord inom folkhögskolan realiter skulle förbjudas, låg sålunda

de problem, som kunde uppstå i förhållande till »mottagande skolor» inom

blickfältet. Departementschefen anförde: »Vidare har jag för avsikt att uppdraga

åt skolöverstyrelsen att söka nå överenskommelse med de olika institutioner,

vid vilka folkhögskoleelever brukar mottagas för anställning eller

vidare utbildning, så att ett avskaffande av de nu på vissa håll förekommande

betygen icke medför någon försämring för folkhögskolans elever i konkurrensen

om anställnings- och utbildningsmöjligheter.»

Då statsutskottet hade att behandla propositionen jämte därav föranledda

motioner, uppstod frågan huruvida någon form av intyg eller vitsord, begränsade

att gälla endast vissa ämnen eller viss ämnesgrupp, vore acceptabel.

Bakom önskemål i denna riktning låg just det problem, som dragits

fram i de nu aktuella motionerna, nämligen de yrkesutbildande skolornas

krav på säkrare hållpunkter för bedömningen av inträdessökande folkhögskoleelevers

studieförutsättningar. I sitt utlåtande 1957: 146 kom emellertid

statsutskottet till den slutsatsen, att det icke vore tillrådligt, »att intyg skall

kunna avse endast en del av undervisningen, då detta skulle kunna medföra

att elever, som ämnar begära dylikt intyg över en viss ämnesgrupp, skulle

kunna lockas att betrakta övriga ämnen, i vilka intyg skulle givas, såsom

mindre väsentliga ur studiesynpunkt».

Enligt styrelsens mening har, sedan ovan citerade uttalande gjordes och

sedan riksdagen fattade sitt beslut, intet inträffat, som motiverar en radikalt

förändrad bedömning av läget. Alltjämt torde den vägen stå öppen, att skolöverstyrelsen

tar initiativ till överenskommelser med de olika kategorierna

av »mottagande skolor» om villkoren för folkhögskoleelevers inträde (en

sådan överenskommelse, avseende sjuksköterskeskolorna, tillkom år 1947

och reviderades år 1960). överenskommelser av denna typ behöver endast

innehålla minimibestämmelser rörande kurstid samt undervisningens innehåll

i vissa ämnen, och de kan träffas utan hinder av författningens bestämmelser

rörande vitsord. Som komplement härtill kan enskilda skolor,

där det i motionen berörda problemet särskilt starkt gör sig gällande, genom

utformningen av sina intyg ge »mottagande skolor» klargörande uppgifter om

innehållet i den meddelade undervisningen. Något särskilt bestyrkande av

viss kompetens i ett eller flera ämnen blir i sådant sammanhang icke ak
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1961 7

tuellt, då det allmänna omdömet om elevens »förmåga att tillgodogöra sig

undervisningen» givetvis bör vara tillämpligt på varje i undervisningen ingående

ämne.

Givetvis kan det göras gällande, att vore enklare att låta varje skola själv

finna utvägar ur de nuvarande svårigheterna än att avvakta resultatet av

informations- och förhandlingsinitiativ från skolöverstyrelsens sida. Styrelsen

finner det dock icke tillrådligt att man nu slår in pa andra vägar

än dem, som anvisades i 1957 års folkhögskoleproposition, eller att man

luckrar upp samma års riksdagsbeslut. Ett beslut om medgivande för skolorna

att tills vidare åt vissa elever utfärda intyg, avsedda att endast användas

i visst sammanhang och att tillmötesgå olika »mottagande skolors»

skiftande krav på styrkt kompetens, måste med nödvändighet leda till en

svårtolkad författningstext. Det är därför att föredra, menar styrelsen, att

nuvarande författningstext får kvarstå oförändrad och att ansträngningarna

att komma till rätta med de i motionerna berörda problemen sättes in efter

andra linjer.

I detta sammanhang vill styrelsen omnämna, att elevkåren vid en av landets

folkhögskolor (Gamleby folkhögskola) i november 1960 satte i gång en

aktion för att hos alla folkhögskolors elevkårer vinna anslutning för tanken

på en »betygsreform». Emellertid gav endast några få elevkårer sin anslutning,

medan ett överväldigande antal tog avstånd från aktionen. Lärarföreningens

styrelse vill icke anföra detta resultat av Gamlebyaktionen som

ett motiv för avslag av riksdagsmotionen, främst därför att de ungdomar,

som ingår i elevkårerna, i regel ännu icke har hunnit få personliga erfarenheter

av eventuella svårigheter att vinna inträde vid »mottagande skolor».

Det kan dock vara av viss vikt att det konstateras, att något mera allmänt

missnöje med folkhögskolans nuvarande omdömessystem icke synes föreligga

bland eleverna.

Med hänvisning till vad ovan anförts anhåller styrelsen för Svenska folkhögskolans

lärarförening att statsutskottet ville i sitt utlåtande dels giva

uttryck för önskvärdheten av intensifierade ansträngningar från skolöverstyrelsens

sida att genom informations- och förhandlingsinitiativ söka undanröja

de svårigheter, som för närvarande stundom möter folkhögskoleeleverna

i deras strävan att vinna inträde vid yrkesutbildningsanstalter, dels

hemställa till riksdagen att avslå motionerna 1: 225 och IT: 313.

Utskottet. Såsom av skolöverstyrelsens yttrande framgår, har överstyrelsen

uppmärksammat de svårigheter som i vissa fall uppstått för folkhögskoleelever,

vilka icke kunnat förete graderade kunskapsbetyg från sina

folkhögskolekurser, när de sökt inträde vid olika utbildningsanstalter. Enligt

vad utskottet inhämtat har överstyrelsen den 3 juli 1961 hos Kungl.

Maj :t anhållit om utredning beträffande dels omfattningen och arten av

de svårigheter, som uppstått i förevarande avseende, dels lämpliga åtgärder

för att förebygga att folkhögskoleelever vid konkurrens med elever från

andra läroanstalter med anledning av avsaknaden av kunskapsbetyg kommer

i ett sämre läge än sistnämnda elever. Ifrågavarande framställning är

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1961

för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Vid sådant förhållande

har utskottet icke funnit sig böra biträda det i de föreliggande motionerna

framställda yrkandet. Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 225 och II: 313 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 november 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Birger Andersson,

fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist,

Per Jacobsson, Fritz Persson, Ragnar Bergh, fru YVallentheim, herrar

Nils Theodor Larsson, Edström och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Malmborg, Blidfors, Almgren, Ståhl, Nilsson i Göingegården,

Andreasson, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, fröken Olsson,

herrar Larsson i Hedenäset och Gustafsson i Kårby.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1961

611517

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.