Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger—Bergs jo.

1961-11-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger—Bergs jo.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

Nr 152

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande

av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger—Bergs

jo.

(4:e avd.)

I propositionen nr 169 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 12 maj 1961,

föreslagit riksdagen att, med upphävande av 1945 års riksdags beslut rörande

ombyggnad till normalspår av järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö,

bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett i propositionen framlagt avtalsförslag.

Genom resolutioner den 22 december 1892 och den 16 augusti 1895 lämnade

Kungl. Maj:t koncession å en smalspårig järnväg mellan Hudiksvall

och Bergsjö, kallad Norra Hälsinglands järnväg (NHJ). Den 40 km långa

järnvägen byggdes av Norra Hälsinglands järnvägsaktiebolag och öppnades

för allmän trafik år 1896.

Ostkustbanan (OKB) mellan Gävle och Härnösand, som byggdes under

1920-talet, kom att få en sträckning, som sammanföll med NHJ:s södra del.

I anledning härav föreskrev Kungl. Maj :t, att OKB aktiebolag skulle lämna

NHJ aktiebolag ersättning för intrång och skada genom OKB:s tillkomst.

Mellanhavandena mellan de båda bolagen löstes i ett år 1927 träffat avtal

på så sätt, att NHJ inköptes av och införlivades med OKB.

Då bansträckan Hudiksvall—Njurunda på OKB byggdes, anslöts NHJ:s

norra del till Harmångers station. Sedan nämnda bansträcka på OKB öppnats

för allmän trafik den 1 november 1927, upprevs södra delen av NHJ.

Nyssnämnda avtal — som i samband med äskande av medel för OKB:s

»byggnad anmäldes för riksdagen (prop. 1926: 171, SU 84, Rskr. 160) —

godkändes av Kungl. Maj :t den 26 juli 1927. Eu redogörelse för avtalets innehåll

återfinns i propositionen (s. 3).

OKB inklusive bandelen Harmånger—Bergsjö förvärvades av staten och

införlivades med statens järnvägar den 1 augusti 1933. Härigenom övertog

järnvägsstyrelsen OKB aktiebolags förpliktelser enligt 1927 års avtal.

En av Bergsjö kommun utsedd kommitté, benämnd Bergsjö järnvägskommitté,

hemställde i skrivelse den 22 februari 1944 hos 1943 års järn\ägskommitté

att beslut måtte fattas om breddning av bandelen Harmånger

—Bergsjö till normalspår. Efter överläggningar mellan de båda kommit
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

5

teerna framlades ett förslag till avtal om breddning av bandelen. Sedan

avtalsförslaget godkänts av Bergsjö kommunalfullmäktige och Hudiksvalls

stadsfullmäktige och av Kungl. Maj :t underställts riksdagens prövning

(prop. 1945: 107, SU 107, Rskr. 211), godkändes detsamma av Kungl. Maj:t

den 18 maj 1945.1 propositionen lämnas (s. 4 och 5) en närmare redogörelse

för avtalet samt riksdagens ställningstagande härtill.

År 1954 ingavs till Kungl. Maj:t en den 12 och 19 maj dagtecknad framställning

från Hudiksvalls stad och Bergsjö kommun att järnvägsstyrelsen

måtte anbefallas vidtaga anstalter för att förverkliga det av 1945 års riksdag

fattade breddningsbeslutet. Sedan järnvägsstyrelsen i yttrande över

framställningen förklarat det vara angeläget att ärendet omprövades i hela

dess vidd har genom landshövdingen i Gävleborgs län J. Lingman utredning

verkställts rörande bandelens fortsatta ställning och därmed sammanhängande

spörsmål.

Vissa uppgifter om bandelens driftförhållanden, trafik och ekonomi

m. m. — hämtade ur dels de av utredningsmannen överlämnade handlingarna,

dels en av järnvägsstyrelsen den 28 september 1959 gjord framställning

om nedläggning av driften på bandelen —- lämnas på s. 6—8 i

propositionen.

Under åren 1958—1961 har överläggningar ägt rum mellan representanter

för å ena sidan kommunikationsdepartementet och å andra sidan Bergsjö

kommun och Hudiksvalls stad i syfte att söka nå en överenskommelse

om revidering av 1945 års avtal. I mars 1961 har förhandlingsdelegationerna

enats om ett förslag till avtal och förklarat sig skola hos vederbörande

huvudmän tillstyrka, att avtal träffas i överensstämmelse med förslaget

(se s. 8—10 i propositionen).

Departementschefen erinrar inledningsvis om det vid 1945 års riksdag

fattade beslutet om ombyggnad till normalspår av den ca 2 mil långa, smalspåriga

järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö. Riksdagen godkände samtidigt

ett avtal med Bergsjö kommun och Hudiksvalls stad rörande breddningen.

Någon tidpunkt för breddningen var ej fixerad i avtalet, utan ombyggnaden

förutsattes icke skola komma till utförande förrän detta befunnes

motiverat såsom led i åtgärder för sysselsättning av friställd arbetskraft.

Departementschefen anför vidare bl. a. följande.

De förutsättningar, som gällde vid beslutet om breddningen av denna

bana, har under de gångna 16 åren radikalt förändrats. Såväl person- som

godstrafiken på banan har fortlöpande minskat i avsevärd grad genom att

en allt större del av trafiken inom området övergått till landsväg. Sedan

år 1945 har persontrafiken minskat med 85 å 90 % och vagnslastgodset

med ca 75 %. Antalet resor uppgår till mindre än tio per vardag eller till

i genomsnitt ca två per personförande tåg. Av den totala godsmängden till

och från Bergsjö i ton räknat svarar landsvägstransporterna för icke mindre

än ca 95 %. Några planer för näringslivets utveckling inom bygden av så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

dan art eller omfattning, att trafikapparatens utformning skulle kunna

påverkas därav, är ej kända.

Statens järnvägars förlust på driften av bandelen — eller rättare uttryckt

resultatförbättringen vid en nedläggning av bandelen — bär beräknats

till ca 375 000 kr. per år. Investeringsutgifterna för bandelens breddning

kan i dagens penningvärde beräknas till omkring 3 mkr. vid lägsta industrispårsstandard

och till 4 å 5 mkr. om även persontåg skall kunna

framföras på banan. Även efter en ombyggnad skulle banan gå med betydande

driftunderskott.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden har det länge stått klart,

att ett fullföljande av 1945 års beslut om breddning av banan skulle innebära

en felinvestering. Från statens sida har därför förhandlingar tagits

upp med de lokala intressenterna om revidering av 1945 års avtal. Vid förhandlingarna

— som till en början fördes av järnvägsstyrelsen, sedermera

under ledning av en särskilt förordnad ordförande och slutligen av

kommunikationsdepartementet — har meningsmotsättningarna rörande

villkoren för en revision av avtalet varit stora och överläggningarna har

därför dragit ut på tiden. Till slut har dock överenskommelse kunnat träffas,

under förbehåll av vederbörande huvudmäns godkännande.

För klargörande av den huvudsakliga innebörden av det framlagda avtalsförslaget

sammanfattar departementschefen vidare de mera väsentliga

punkterna i tidigare överenskommelser rörande Bergsjöbanan enligt följande.

Bergsjöbanan anlades i slutet av 1800-talet av ett enskilt företag, Norra

Hälsinglands järnvägsaktiebolag, och järnvägslinjen sträckte sig ursprungligen

från Bergsjö till Hudiksvall. I samband med tillkomsten av Ostkustbanan

norr om Hudiksvall träffades år 1927 en överenskommelse om försäljning

av Bergsjöbanan till Ostkustbanans aktiebolag. Genom bestämmelser

i överenskommelsen sökte ortsintressenterna säkerställa, att trafiken

å den smalspåriga järnvägen skulle upprätthållas i viss omfattning,

ävensom tillförsäkra orten möjlighet att framdeles få Bergsjöbanan ombyggd

till normalspår. Vid försäljningen erhöll intressenterna i Norra Hälsinglands

järnvägsaktiebolag räntefria skuldbevis å belopp, motsvarande

halva aktiekapitalets värde. De avstod alltså från kontant likvid och ränta,

detta i syfte att för sin del bidraga till att banan i framtiden kunde bliva

ombyggd till normalspår. Ostkustbanans aktiebolag åtog sig å sin sida

att årligen till riksgäldskontoret inbetala ett belopp motsvarande 5 % ränta

på skuldbevisen, vilka medel skulle av riksgäldskontoret förvaltas och förräntas

såsom en särskild fond, Bergsjö bredspårsfond.

I avtalet fanns vidare bl. a. vissa regler för hur frågan om ombyggnaden

skulle avgöras. Dessa bestämmelser innebar ej någon juridiskt tvingande

skyldighet för statsmakterna att låta verkställa ombyggnaden.

Sedan Ostkustbanan införlivats med statens järnvägar, övergick förpliktelserna

enligt överenskommelsen på järnvägsstyrelsen.

1927 års avtal ersattes år 1945 av den av mig inledningsvis nämnda överenskommelsen,

vari staten åtog sig att — utan precisering av tidpunkten

— ombygga Bergsjöbanan till normalspår. Enligt bestämmelser i 1945 års

avtal skulle statens skyldigheter att göra inbetalningar till Bergsjö bredspårsfond

upphöra, och staten skulle äga fritt förfoga över fondens behållning

i och för ombyggnaden. De av Ostkustbanans aktiebolag utfärdade

skuldbevisen skulle också upphöra att gälla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

7

Departementschefen anför härefter följande beträffande det nya avtalsförslagets

innebörd m. in.

Enligt avtalsförslaget upphäves statens skyldigheter enligt 1945 års avtal

och kommunerna förklarar sig ej ha något emot att trafiken på Bergsjöbanan

nedlägges omkring den 1 januari 1962 och att spåren därefter

upprives. För att bereda bandelsintressenterna kompensation för den uteblivna

breddningen gör staten vissa åtaganden.

För det första skall landsvägen Bergsjö—Ilsbo—Hudiksvall upprustas

till en i avtalet närmare angiven standard, som överensstämmer med den

gängse vid nybyggnader av vägar med i stort sett motsvarande trafik. Viss

del av vägen har redan ombyggts genom beredskapsarbeten. De återstående

kostnaderna för vägupprustningen kan beräknas till ca 7 mkr. Vid bedömningen

av den ekonomiska innebörden av denna förpliktelse bör beaktas,

att arbetet är att anse som ett tidigareläggande av ett projekt, som under

alla förhållanden skulle komma till stånd i en framtid.

För det andra erlägger staten ett belopp motsvarande i runt tal det nominella

värdet av de av Ostkustbanans aktiebolag utfärdade skuldbevisen

eller 216 300 kr. Härav erhåller Hudiksvalls stad sin andel om 80 000 kr.,

medan till Bergsjö kommun utbetalas dels kommunens egen andel om

53 300 kr., dels resterande 83 000 kr. mot att kommunen åtager sig att

svara för den betalningsskyldighet som må föreligga gentemot övriga skuldbevisinnehavare.

För det tredje skall staten till Bergsjö kommun erlägga ett engångsbelopp

av 650 000 kr., att av kommunen avsättas till en fond för näringslivet

i kommunen.

Vidare har överenskommits, att staten för fullgörandet av sina förpliktelser

äger tillgodogöra sig behållningen i Bergsjö bredspårsfond. Denna

behållning utgör per den 1 januari 1962 ca 517 000 kr.

Den ekonomiska uppoffringen för staten i anledning av breddningsbeslutets

hävande skulle alltså — förutom kostnaderna för tidigareläggandet

av vägarbetena — uppgå till ca (216 000 +650 000) 866 000 kr. minskat

med 517 000 kr., d. v. s. 349 000 kr. I sammanhanget må framhållas att,

om avsättningar till bredspårsfonden även efter år 1945 hade gjorts enligt

det ursprungliga avtalet, fondens behållning, således exklusive skuldbevisens

kapitalbelopp, per den 1 januari 1962 skulle ha uppgått till ca

908 000 kr.

Utöver nämnda bestämmelser om kompensation för den uteblivna breddningen

innehåller avtalsförslaget vissa föreskrifter om ersättningstrafiken

vid nedläggning av Bergsjöbanan. Bl. a. skall genom statens järnvägars

försorg i Bergsjö kyrkby uppföras eu busstation, vilken enligt järnvägsstyrelsens

uppfattning erfordras för ett ändamålsenligt ordnande av busstrafiken

i bygden.

De med staten avtalsslutande parterna är enligt förslaget — i likhet med

vad fallet var vid 1945 års avtal — Bergsjö kommun och Hudiksvalls stad.

Fullmäktigeförsamlingarna i dessa kommuner har godkänt avtalet.

Enligt min mening innebär det upprättade avtalsförslaget en godtagbar

uppgörelse ur statsverkets synpunkt. Den ekonomiska uppoffringen för

staten i form av engångsutgifter till följd av det nya avtalet kan bedömas

icke överstiga investeringsutgiften vid ett fullföljande av breddningsbeslutet.

Avtalsrevisionen innebär samtidigt att en i nuvarande läge meningslös

investeringsutgift utbytes mot åtgärder, som kommer ifrågavarande

bygder till påtaglig nytta, varjämte driftförlusterna för upprätthållande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

den kollektiva trafiken på Bergsjö kan minskas avsevärt genom att trafiken

överföres på landsväg. Jag tillstyrker således, att avtalsförslaget godkännes

för statens del.

Utgifterna för vägens iordningställande torde — i den mån arbetena icke

kommer till utförande såsom beredskapsarbeten — få bestridas från anslaget

Vissa vägbyggnadsarbeten. Vad som utöver behållningen i Bergsjö

bredspårsfond erfordras för inlösen av skuldbevisen och för engångsersättningen

till Bergsjö kommun bör bestridas av statens järnvägars driftmedel.

Beslut om nedläggande av järnvägstrafiken torde framdeles i vanlig ordning

få träffas av Kungl. Maj :t. I samband därmed kommer frågan om

ytterligare bestämmelser rörande ordnandet av ersättningstrafiken att upptagas

till prövning.

Utskottet. Redan vid 1945 års riksdag uttalade statsutskottet (jfr SU

107), i anledning av det då framlagda förslaget om breddning av Bergsjöbanan,

viss tvekan om de trafikekonomiska betingelserna var tillräckligt

gynnsamma för att motivera banans ombyggnad till normalspårig sådan.

Starka billighetsskäl ansågs dock tala för en breddning.

Det har emellertid länge stått klart, att ett fullföljande av 1945 års beslut

i frågan skulle innebära en felinvestering. Utskottet konstaterar därför med

tillfredsställelse, att en överenskommelse i ärendet mellan berörda parter nu

kunnat träffas. Den föreslagna avtalsrevisionen innebär, som departementschefen

framhållit, att en i nuvarande läge meningslös investeringsutgift utbytes

mot åtgärder, som kommer berörda bygder till påtaglig nytta, varjämte

driftsförlusterna för upprätthållande av den kollektiva trafiken på

Bergsjö kan minskas avsevärt genom att trafiken överföres på landsväg.

Med beaktande av sålunda anförda omständigheter vill även utskottet för sin

del förorda ett godtagande av avtalsförslaget, som redan godkänts av Bergsjö

kommun och Hudiksvalls stad.

Då utskottet icke heller funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

i förevarande sammanhang i övrigt anfört och förordat hemställer

utskottet,

att riksdagen må, med upphävande av 1945 års riksdags

beslut rörande ombyggnad till normalspår av järnvägslinjen

Harmånger—Bergsjö, bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna

ett vid statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 12 maj 1961 fogat avtalsförslag i ämnet.

Stockholm den 7 november 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 151.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM Cl

107822

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:360 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående skyddsarbetet inom försvaret, m. m. a1 i texten