Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om enhetliga normer för offentlig upphandling.

1961-11-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:155, Utlåtande i anledning av väckta motioner om enhetliga normer för offentlig upphandling.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1961

3

Nr 155

Utlåtande i anledning av väckta motioner om enhetliga normer

för offentlig upphandling.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ferdinand Nilsson m. fl. (I: 453) och den andra inom andra kammaren

av herr Grebäck m. fl. (It: 632), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla att sådana initiativ tages, att enhetliga normer

skapas för all offentlig upphandling i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen II: 632.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av statens sakrevision, varjämte Svenska

stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet beretts tillfälle att yttra

sig över motionerna.

Statens sakrevision har anfört i huvudsak följande.

I de nu föreliggande motionerna yrkas, att enhetliga normer skola åstadkommas

för all offentlig upphandling. Syftet anses böra förverkligas genom

att överläggningar på Kungl. Maj :ts initiativ upptages mellan stat, primärkommuner

och landstingskommuner.

För statens del föreligga redan enhetliga normer i form av upphandlingskungörclsens

bestämmelser. Om därför motionärerna avse — och formuleringen

tyder härpå — att samma regler skola gälla för statlig och kommunal

upphandling, kommer ett förverkligande av motionens syfte att antingen

medföra förändringar i nu gällande statliga upphandlingsformer

eller också innebära, att upphandlingskungörelsen i oförändrat skick göres

tillämplig även på det kommunala området.

Enligt vad motionerna ge vid handen, ha de problem, som på den statliga

sidan lösts genom upphandlingskungörelsen, ännu icke erhållit en tillfredsställande

reglering inom kommunerna. Det måste framstå som ett önskemål

för såväl näringslivet som allmänheten att så sker. Enligt sakrevisionens

mening torde emellertid skäl för närvarande icke föreligga att för uppnåendet

härav överväga åtgärder, som medföra ändringar i upphandlingskungörelsen,

vilken inom sitt tillämpningsområde väl fyller den funktion,

för vilken den är avsedd. Inom ramen för motionsyrkandet skulle därför

enligt denna uppfattning blott kvarstå alternativet, att upphandlingskungörelsen

göres tillämplig jämväl inom kommunerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1961

Då sakrevisionens erfarenhet nästan uteslutande rör den statliga verksamheten,

utgör den icke tillräcklig grund för ett bedömande, huruvida sådan

kongruens föreligger mellan statlig och kommunal upphandling, att

identiska regler överhuvudtaget äro häst lämpade att lösa den fråga det

här gäller. De kommunala riksorganisationerna, vilka yttrat sig i hithörande

spörsmål vid tidigare motionstillfällen, synes i varje fall vara av uppfattningen,

att de regler, som erfordras för en rationell anordning av den kommunala

upphandlingsverksamheten, böra framkomma som resultat av kommunernas

egna åtgöranden. Revisionen finner det svårt att — emot kommunernas

egen uppfattning — göra gällande, att upphandlingskungörelsens bestämmelser

skulle vara att föredraga på det kommunala området framför

de regler, som kunna förväntas tillkomma genom kommunernas egna initiativ.

Man synes icke heller kunna bortse från de svårigheter av praktisk

natur, som kunna möta ett genomförande av motionärernas syfte. Även om

de i motionerna föreslagna överläggningarna skulle komma till stånd och

resultera i en överenskommelse av innebörd, att upphandlingskungörelsen

skall tillämpas även för kommunernas del, torde kommunförbunden —

vilka få antagas komma att representera kommunerna vid överläggningarna

— kunna verka för reformens förverkligande blott genom rekommendationer.

Sakrevisionen har från bl. a. kommunförbunden blivit upplyst om att

upphandlingsverksamheten inom den kommunala förvaltningen sedan några

år tillbaka tenderat att utveckla sig mot ett strängare iakttagande av formföreskrifter

än vad tidigare varit fallet. Det kan antagas, att denna utveckling

— bl. a. under trycket av en växande ekonomisk verksamhet — kommer

att fortsätta. Även ett förverkligande av den planerade nya kommunindelningen

torde vara ägnat att verka i samma riktning. De tre kommunförbunden

synas också, såvitt kunnat inhämtas, vara beredda till ytterligare initiativ

i syfte att påskynda en sådan utveckling.

Sammanfattningsvis anser sakrevisionen, att såväl näringslivets som allmänhetens

berättigade intressen göra det önskvärt, att fasta normer tillämpas

lika väl inom det kommunala som inom det statliga upphandlingsområdet.

Med hänsyn till vad ovan anförts synes dock enligt revisionens mening

starka skäl'' tala för att några överläggningar i av motionärerna angivet

syfte ej böra upptagas. Sakrevisionen avstyrker därför bifall till motionerna.

Svenska stadsförbundet har anfört följande.

De i motionerna berörda upphandlingsfrågorna har under senare år vid

flera tillfällen aktualiserats motionsvägen. Styrelsen hade senast att taga

ställning till dessa spörsmål i samband med ett yttrande som den 7 mars

1960 avgavs till riksdagens allmänna beredningsutskott över motionen

11:290. Styrelsen framförde i detta yttrande såsom sin bestämda åsikt att

det icke kunde vara motiverat att låta landsting och primärkommuner vara

direkt underkastade den statliga upphandlingskungörelsens bestämmelser

varför styrelsen avstyrkte bifail till den då föreliggande motionen i detta

syfte.

De synpunkter som styrelsen anförde i sitt yttrande till allmänna beredningsutskottet

vidhåller styrelsen alltjämt till alla delar. De nu föreliggande

motionerna har visserligen endast angivits ha till syfte att få till stånd sådana

initiativ i form av överläggningar mellan stat, primärkommuner och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1961

5

landstingskommuner att enhetliga normer skapas för all offentlig upphandling.

Emellertid torde detta, såvitt styrelsen kan finna, i realiteten innebära

att till grund för överläggningarna skulle komma att ligga de normer som

utbildats genom den statliga upphandlingskungörelsen. I vart fall synes det

tveksamt om man från statligt håll skulle vara beredd att vid sådana tilltänkta

överläggningar förutsättningslöst ompröva de riktlinjer som finns

angivna i upphandlingskungörelsen.

I motionerna har föreslagits att överläggningar skulle upptagas mellan

stat, primärkommuner och landstingskommuner. Motionärerna har icke

närmare angivit i vilka former dessa överläggningar skulle ske men man

torde utgå från att kommunerna därvid skulle representeras av sina organisationer

och att således några överläggningar med enskilda kommuner icke

skulle äga rum. Ej heller har lämnats några anvisningar för hur den fortsatta

handläggningen av dessa upphandlingsfrågor skulle ske om överläggningarna

icke"ledde till något resultat. Vare sig något resultat vid överläggningarna

uppnåddes eller ej skulle dock alltid i bakgrunden kunna skönjas

utvägen med lagstiftningsåtgärder. Även om överläggningarna skulle resultera

i en överenskommelse med kommunförbunden binder nämligen förbundens

ställningstagande icke i och för sig de enskilda kommunerna.

Såsom anfördes i styrelsens yttrande den 7 mars 1960 följer förbundet

frågorna om kommunal upphandling med uppmärksamhet. Förutom vad som

i denna del meddelats i det nämnda yttrandet kan nämnas att en konferens

på våren 1960 anordnats i upphandlings- och förrådsfrågor vid Konnnunskolan

i Sigtuna samt att förbundets rationaliseringsavdelning biträtt olika

kommuner med utarbetandet av förslag till upphandlingsreglementen m. m.

Rationaliseringsavdelningen har även utarbetat ett normalförslag till inköps-

och förrådsredovisning med tillhörande anvisningar för upphandlingen.

Under åberopande av vad styrelsen nu och tidigare anfört i dessa frågor

vill styrelsen hävda att det icke synes föreligga någon anledning att upptaga

de av motionärerna föreslagna överläggningarna rörande enhetliga normer

för den offentliga upphandlingen.

Svenska landstingsförbundet har anfört följande.

Förbundsstyrelsen avgav den 25 februari 1960 yttrande till riksdagens

allmänna beredningsutskott över motionen II: 290 till 1960 års vårriksdag,

vilken avsåg tillämpning av upphandlingskungörelsen på landsting och primärkommuner.

Vad styrelsen därvid anförde torde i huvudsak äga giltighet

även vid bedömningen av de här föreliggande motionerna.

Med hänsyn till vad motionärerna anfört torde de med enhetliga normer

för offentlig upphandling närmast avse, att primärkommuner och landstingskommuner

skola tillämpa den för statens upphandling gällande upphandlingskungörelsen.

Motionärerna synas antaga, att detta syfte skall kunna

uppnås enbart genom överläggningar utan att lagstiftning skall tillgripas.

De ha emellertid icke klargjort, huru de avse alt man skall förfara,

därest överläggningarna icke leda till resultat, ej heller synas de ha uppmärksammat

de praktiska svårigheter, som i realiteten torde omöjliggöra

att slutmålet med motionerna — d. v. s. enhetliga normer för offentlig upphandling

— nås genom överläggningar.

Av praktiska skäl torde dylika överläggningar, om de konnna till stånd,

få föras mellan företrädare för statsmakterna och för de tre kommunförbunden,

icke med representanter för de enskilda kommunerna. Resultatet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1961

därav skulle — om lagstiftningsvägen avsåges skola undvikas — för kommunförbundens

del kunna bli utfästelser att utfärda rekommendationer till

deras medlemmar rörande tillämpningen av vissa normer, vilket med hänsyn

till vad ovan anförts näppeligen kunde innebära något annat än upphandlingskungörelsen.

Kommunförbunden skulle dock av naturliga skäl icke

kunna åtaga sig något som helst ansvar för att deras medlemmar följde

dessa rekommendationer. Under sådana förutsättningar synes icke någon

annan utväg återstå än lagreglering, om motionens huvudsyfte skall tillgodoses.

Såvitt förbundsstyrelsen kan bedöma, måste därför svaret på frågan om

överläggningar rörande tillämpning av upphandlingskungörelsen eller andra

för all offentlig upphandling enhetliga normer på den kommunala upphandlingen

bero av huru man bedömer behovet av lagreglering av denna upphandling.

Enligt förbundsstyrelsens mening föreligger icke bärande motiv

för införande av en lagstiftning på området. Såsom framgår av utlåtandet

nr 19/1960 från riksdagens allmänna beredningsutskott ha från stadsförbundets

och landskommunernas förbunds sida vidtagits eller planerats åtgärder

för att upphandlingsreglemenlen skola komma till stånd. Inom den

ekonomiskt sett mest omfattande delen av landstingsverksamheten, nämligen

sjukhusväsendet, ha tidigare föreskrifter funnits att upphandlingskungörelsen

i vissa fall skolat tillämpas, men dessa föreskrifter ha numera utgått

ur vederbörande författningar, vilket förbundsstyrelsen för sin del finner

vara en utveckling i rätt riktning. Detta betyder dock icke att den landstingskommunala

upphandlingen skulle försiggå i lösliga former. Tvärtom

synes under senare år en tendens till strängare iakttagande av formföreskrifter

vara märkbar, företrädesvis i form av tillämpning av upphandlingskungörelsens

principer även inom andra områden av landstingsverksamheten

än sjukhusväsendet. Förbundsstyrelsen finner denna utveckling vara

från alla synpunkter lyckligare än en reglering lagstiftningsvägen av den

landstingskommunala upphandlingen. En dylik skulle innebära en inskränkning

av den kommunala självbestämmanderätten och — som förbundsstyrelsen

påpekade redan i det yttrande som avgavs över fjolårets motion i ämnet

— föga överensstämma med den strävan till minskande av detaljregleringen

av landstingens verksamhet som kommit till synes under senare

år.

Motionärerna ha själva erinrat om den garanti för oväld vid upphandling,

som ligger i principen för den kommunala självstyrelsen och dess egna kontrollformer.

Förbundsstyrelsen finner skäl understryka detta uttalande. För

beslut i upphandlingsärenden gäller offentlighetsprincipen på samma sätt

som för andra av landstingskommunal myndighet avgjorda ärenden. Möjligheterna

till sekretessläggning av dylika ärenden äro förhållandevis begränsade.

Upphandlingsärendena äro underkastade den kommunala revisionen,

och den i 78 § landstingslagen stadgade besvärsrätten synes enligt förbundsstyrelsens

uppfattning utgöra garanti mot godtycke och obehörigt

gynnande såväl i fråga om sekretessläggning av upphandlingsärenden som

i fråga om ärendenas handläggning.

Styrelsen finner sålunda att rådande förhållanden icke motivera att upphandlingskungörelsens

giltighetsområde utsträckes till att gälla även den

kommunala upphandlingen, eftersom gällande kommunalrättsliga regler

och i praktiken tillämpade arbetsformer i huvudsak torde vara tillfredsställande.

Från dessa utgångspunkter kan styrelsen följaktligen icke finna

det erforderligt att överläggningar upptagas rörande införandet av enhetliga

normer för all offentlig upphandling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1961

7

Utskottet. De i motionerna berörda upphandlingsfrågorna har under senare

år aktualiserats, motionsvägen. I två vid 1956 års riksdag väckta likalydande

motioner hemställdes sålunda, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t

anhålla om utredning under medverkan av bl. a. kommunförbunden i syfte

att klarlägga, hur enhetliga bestämmelser för kommunal upphandling bäst

borde åstadkommas. I valet mellan lagstiftning respektive av de kommunala

sammanslutningarna gemensamt utarbetade normer förordade motionärerna

närmast det förra alternativet såsom ägnat att ge säkrare rättsgarantier.

Stockholms handelskammare tillstyrkte den föreslagna utredningen. Kommerskollegium,

Stadsförbundet och Landskommunernas förbund vitsordade

visserligen att vissa enhetliga normer vore önskvärda men avvisade bestämt

tanken på en reglering lagstiftningsvägen; problemet borde i stället lösas

genom åtgärder av kommunerna själva och deras organisationer. Allmänna

beredningsutskottet fann väl att ett visst behov av större fasthet och enhetlighet

i formerna för den kommunala upphandlingen förelåg men ansåg att

det borde få ankomma på kommunerna själva att vidtaga lämpliga åtgärder,

varför motionerna avstyrktes (uti. nr 17). Riksdagen beslöt i enlighet med

utskottets hemställan. Frågan väcktes på nytt i en motion vid 1960 års riksdag,

vari hemställdes att riksdagen måtte besluta, att landsting och kommuner

skulle vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser. Allmänna

beredningsutskottet vidhöll sin år 1956 intagna ståndpunkt under

framhållande bl. a., att utskottet tagit fasta på att Stadsförbundet förklarat

sig följa den väckta frågan med uppmärksamhet. Utskottet avstyrkte därför

motionen (uti. nr 19). Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

När nu förevarande fråga ånyo motionsvägen bragts inför riksdagen,

finner statsutskottet sig böra ge uttryck åt den principiella uppfattningen,

att såväl näringslivets som allmänhetens berättigade intressen i och för sig

motiverar att så fasta normer som möjligt tillämpas inte blott vid den statliga

utan även vid den kommunala upphandlingen. Med hänsyn till den

ståndpunkt, som kommunernas riksorganisationer tillkännagivit i förevarande

fråga, synes emellertid något initiativ till överläggningar i ämnet icke

böra utgå från statsmakterna. De regler som kan erfordras för en rationell

anordning av den kommunala upphandlingsverksamheten torde i stället

böra få bli beroende av kommunernas egna åtgöranden. Såsom statens sakrevision

framhållit torde det emot kommunernas egen uppfattning svårligen

kunna göras gällande, att — såsom motionärerna synes vilja hävda —•

upphandlingskungörelsens bestämmelser skulle vara att föredraga på det

kommunala området framför de normer som kan framkomma som resultat

av kommunernas egna initiativ. Härtill kommer att — även om de i motionerna

förordade överläggningarna skulle leda till en överenskommelse om

tillämpning av upphandlingskungörelsen inom den kommunala sektorn -—

kommunförbunden torde kunna verka för reformens genomförande enbart

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1961

8

genom rekommendationer, eftersom en dylik överenskommelse inte blir

bindande för den enskilda kommunen.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att — enligt vad som blivit

upplyst — upphandlingsverksamheten inom den kommunala förvaltningen

på senare tid tenderat att utveckla sig under strängare iakttagande av formföreskrifter

än tidigare. Det synes icke oberättigat att utgå från antagandet

att denna tendens kommer att ytterligare utvecklas. Såvitt kunnat inhämtas

torde de tre kommunförbunden vara beredda att medverka till en

dylik utveckling.

Mot bakgrunden av det anförda finner sig utskottet inte kunna tillstyrka,

att statsmakterna skulle ta initiativ till överläggningar i det syfte som avses

i de föreliggande motionerna. Utskottet hemställer förty,

att motionerna I: 453 och II: 632 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 november 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Birger Andersson,

fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman,

Holmqvist, Per Jacobsson, Fritz Persson, Ragnar Bergh, fru Wallentheim,

herrar Nils Theodor Larsson, Edström och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Malmborg, Blidfors, Almgren, Ståhl, Andreasson, Eliasson

i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, herrar Larsson

i Hedenäset, Gustafsson i Uddevalla och Bohman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.