Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder i syfte att främja anlitandet av mindre företag vid den offentliga upphandlingen.

1961-11-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:156, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder i syfte att främja anlitandet av mindre företag vid den offentliga upphandlingen.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 är 1961

9

Nr 156

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder

i syfte att främja anlitandet av mindre företag vid den

offentliga upphandlingen.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Stefanson och Kaijser (I: 455) och den andra inom andra kammaren

av herr Nordgren m.fl. (11:534), har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Eungl. Maj :t begära att en utredning tillsättes med

uppgift att; undersöka möjligheterna att komplettera den nuvarande ordningen

vid'' offentlig upphandling med erforderlig upplysningsverksamhet

m. m. i syfte att bereda större möjligheter för mindre företag-att komma i

fråga vid den offentliga upphandlingen.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag far utskottet hänvisa

till motionen II: 534.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av statens sakrevision, som anfört följande.

Enligt motionärernas uppfattning äro de mindre företagens intressen för

närvarande icke tillgodosedda i sådan utsträckning, att likvärdiga möjligheter

kunna anses föreligga för företag av olika storlek att komma i fråga

som leverantörer vid offentlig upphandling. Som särskilda orsaker härtill

har angivits, att de upphandlande myndigheterna icke äga tillräcklig kännedom

om de mindre företagen och att dessa å sin sida icke äro förtrogna med''

de formaliteter, som måste iakttagas i samband med offentlig upphandling.

Motionärerna föreslår därför, att en utredning tillsättes med uppdrag

att undersöka, huruvida det är möjligt att komplettera de nuvarande formerna

för offentlig upphandling med sådana anordningar, att mindre företag

beredas större möjligheter än vad nu är fallet att deltaga i anbudsgivningen

och erhålla beställningar. Den önskade kompletteringen anses böra

komma till stånd genom ökad upplysningsverksamhet och eventuellt genom

inrättandet av ett administrativt samordnande organ. Som exempel på

ett sådant organ nämnes den i U.S.A. verkande federala organisationen

Small Business Administration.

Den statliga upphandlingsverksamheten regleras genom 1952 års upphandlingskungörelse

(SFS nr 496), vilken förutsätter att affärsmässiga principer

skola tillämpas vid statlig upphandling. Av de regler om anbudsinfordran,

som äro angivna i 7 § nämnda kungörelse, följer, att anbud skola

infordras på sådant sätt, att statens intresse att erhålla bästa möjliga anbud

tillgodoses. Vidare stadgas i 15 §, att det anbud skall antagas, vilket med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1961

beaktande av samtliga omständigheter är att anse som det för staten förmånligaste.

För att förverkliga syftet med dessa bestämmelser är det erforderligt,

att de upphandlande myndigheterna noga följa marknadsutvecklingen.

Detta sker också på sedvanligt sätt med hjälp av marknadsundersökningar,

leverantörsförteckningar, publikationer m. m. Då därtill kommer,

att varje företag har en självklar rätt att genom egna initiativ hålla

myndigheterna underrättade om sina leveransmöjligheter och att få dessa

initiativ beaktade, synas de bestämmelser, som reglera den statliga upphandlingsverksamheten,

vara väl ägnade att möjliggöra för intresserade

leverantörer att inom ramen för sina kvalifikationer få deltaga i konkurrensen

och erhålla beställningar. Samtidigt lägga upphandlingskungörelsens

bestämmelser hinder i vägen för den myndighet, som vill placera en beställning

hos viss leverantör — stor eller liten — utan att dennes anbud är

det för staten förmånligaste med beaktande icke enbart av priset utan även

av alla övriga aktuella omständigheter.

Vid de underhandsförfrågningar i ärendet, som sakrevisionen gjort hos

ett större antal myndigheter, samt vid den upphandlingsgranskning, som

sakrevisionen fortlöpande utför, ha heller inga omständigheter framkommit,

vilka tyda på att företag skulle förekomma såsom leverantörer i en av rådande

konkurrensförhållanden icke motiverad omfattning. Det ligger i sakens

natur, att en viss faktisk dominans inom många områden måste föreligga

för företag med större kapacitet. Så är exempelvis fallet när det rör sig

om sådana större, ofta mycket komplicerade leveranser till försvaret, vilka

kräva särskilt anpassad maskinell utrustning och specialutbildad personal.

Behovet av långtgående garantiklausuler liksom andra faktiska förhållanden,

vilka förutsätta en väl utvecklad ekonomisk stabilitet hos leverantören,

ha naturligen även en sådan effekt. Valet av leverantör företages emellertid

utifrån sådana affärsmässiga synpunkter, som upphandlingskungörelsen

förutsätter, och likvärdiga konkurrensmöjligheter föreligga sålunda.

I detta sammanhang bör särskilt framhållas, att företag, vilkas konkurrenskraft

icke är tillräcklig för tävlan om större leveranser, i betydande utsträckning

engageras i statliga leveranser genom att uppträda som underleverantörer.

Från flera myndigheter med mera omfattande upphandlingsverksamhet

har sålunda under hand inhämtats, att underleverantörer normalt

förekomma vid olika slag av större leveranser, särskilt när det gäller

produkter av mera komplicerad natur. Att det i icke obetydlig omfattning

räknas med underleverantörer belyses också därutav, att det i de allmänna

leveransbestämmelser, vilka tillämpas vid försäljning till statsverket av beställningsvaror,

ansetts behövligt att reglera vissa kontraktsförhållanden

med hänsyn till förekomsten av leverantörer av detta slag.

Det är enligt sakrevisionens mening självklart, att den offentliga upphandlingsverksamheten

skall vara utformad efter regler, som göra det möjligt

för intresserade leverantörer att på lika villkor tävla om leveranser till

offentliga myndigheter. Som framgår av det ovan anförda har sakrevisionen

också den uppfattningen, att de bestämmelser, som på statlig sida reglera

upphandlingsverksamheten, äro väl lämpade att fylla en sådan funktion.

En komplettering av nu tillämpade upphandlingsformer med de av motionärerna

föreslagna åtgärderna synes enligt sakrevisionens uppfattning beträffande

den statliga upphandlingsverksamheten icke vara motiverad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1961

11

Utskottet. I de föreliggande motionerna framförs den uppfattningen, att

mindre företag på grund av olika omständigheter skulle ha svårt att hävda

sig i konkurrens med större företag i samband med statliga upphandlingar.

Motionärerna förordar därför en undersökning av möjligheterna att komplettera

nuvarande former för offentlig upphandling genom ökad upplysningsverksamhet

m. m. »i syfte att erbjuda alla företagstyper likvärdiga

möjligheter att deltaga i anbudsgivningar och erhålla beställningar».

Utskottet vill erinra om att redan upphandlingskungörelsens bestämmelser

— som i fråga om valet av leverantör utgår från affärsmässiga synpunkter

— innefattar garantier för att intresserade företag, större som

mindre, får möjlighet att på lika villkor tävla om leveranser till offentliga

myndigheter. En annan sak är att på speciella områden en viss dominans

i praktiken föreligger för företag med större kapacitet och med erforderlig

ekonomisk stabilitet. Detta är exempelvis ofta fallet vid större specialleveranser

till försvaret. I övrigt får emellertid förutsättas att likvärdiga konkurrensmöjligheter

är för handen. Det bör i detta sammanhang heller inte

förglömmas att företag, som saknar tillräcklig konkurrenskraft i fråga om

större leveranser, i stor utsträckning får tillfälle att uppträda som underleverantörer.

Den av motionärerna efterlysta upplysningsverksamheten bör

under sådana förhållanden i varje fall inte påläggas det allmänna. I den

mån behov anses för handen av ökade informationer för mindre företag

lärer detta snarare få uppfattas som en angelägenhet för näringsutövarnas

egna organisationer.

På grund av det anförda finner sig utskottet sakna anledning att tillstyrka

någon åtgärd i motionernas syfte. Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 455 och II: 534 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 november 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 155.

Reservationer

1) av fröken Andersson,

2) av herr Ståhl,

3) av herr Eliasson i Sundborn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.