Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder i syfte att främja anlitandet av mindre företag vid den offentliga upphandlingen.
1961-11-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1961:156, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder i syfte att främja anlitandet av mindre företag vid den offentliga upphandlingen.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 156 är 1961
9
Nr 156
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder
i syfte att främja anlitandet av mindre företag vid den
offentliga upphandlingen.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Stefanson och Kaijser (I: 455) och den andra inom andra kammaren
av herr Nordgren m.fl. (11:534), har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Eungl. Maj :t begära att en utredning tillsättes med
uppgift att; undersöka möjligheterna att komplettera den nuvarande ordningen
vid'' offentlig upphandling med erforderlig upplysningsverksamhet
m. m. i syfte att bereda större möjligheter för mindre företag-att komma i
fråga vid den offentliga upphandlingen.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag far utskottet hänvisa
till motionen II: 534.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av statens sakrevision, som anfört följande.
Enligt motionärernas uppfattning äro de mindre företagens intressen för
närvarande icke tillgodosedda i sådan utsträckning, att likvärdiga möjligheter
kunna anses föreligga för företag av olika storlek att komma i fråga
som leverantörer vid offentlig upphandling. Som särskilda orsaker härtill
har angivits, att de upphandlande myndigheterna icke äga tillräcklig kännedom
om de mindre företagen och att dessa å sin sida icke äro förtrogna med''
de formaliteter, som måste iakttagas i samband med offentlig upphandling.
Motionärerna föreslår därför, att en utredning tillsättes med uppdrag
att undersöka, huruvida det är möjligt att komplettera de nuvarande formerna
för offentlig upphandling med sådana anordningar, att mindre företag
beredas större möjligheter än vad nu är fallet att deltaga i anbudsgivningen
och erhålla beställningar. Den önskade kompletteringen anses böra
komma till stånd genom ökad upplysningsverksamhet och eventuellt genom
inrättandet av ett administrativt samordnande organ. Som exempel på
ett sådant organ nämnes den i U.S.A. verkande federala organisationen
Small Business Administration.
Den statliga upphandlingsverksamheten regleras genom 1952 års upphandlingskungörelse
(SFS nr 496), vilken förutsätter att affärsmässiga principer
skola tillämpas vid statlig upphandling. Av de regler om anbudsinfordran,
som äro angivna i 7 § nämnda kungörelse, följer, att anbud skola
infordras på sådant sätt, att statens intresse att erhålla bästa möjliga anbud
tillgodoses. Vidare stadgas i 15 §, att det anbud skall antagas, vilket med
10
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1961
beaktande av samtliga omständigheter är att anse som det för staten förmånligaste.
För att förverkliga syftet med dessa bestämmelser är det erforderligt,
att de upphandlande myndigheterna noga följa marknadsutvecklingen.
Detta sker också på sedvanligt sätt med hjälp av marknadsundersökningar,
leverantörsförteckningar, publikationer m. m. Då därtill kommer,
att varje företag har en självklar rätt att genom egna initiativ hålla
myndigheterna underrättade om sina leveransmöjligheter och att få dessa
initiativ beaktade, synas de bestämmelser, som reglera den statliga upphandlingsverksamheten,
vara väl ägnade att möjliggöra för intresserade
leverantörer att inom ramen för sina kvalifikationer få deltaga i konkurrensen
och erhålla beställningar. Samtidigt lägga upphandlingskungörelsens
bestämmelser hinder i vägen för den myndighet, som vill placera en beställning
hos viss leverantör — stor eller liten — utan att dennes anbud är
det för staten förmånligaste med beaktande icke enbart av priset utan även
av alla övriga aktuella omständigheter.
Vid de underhandsförfrågningar i ärendet, som sakrevisionen gjort hos
ett större antal myndigheter, samt vid den upphandlingsgranskning, som
sakrevisionen fortlöpande utför, ha heller inga omständigheter framkommit,
vilka tyda på att företag skulle förekomma såsom leverantörer i en av rådande
konkurrensförhållanden icke motiverad omfattning. Det ligger i sakens
natur, att en viss faktisk dominans inom många områden måste föreligga
för företag med större kapacitet. Så är exempelvis fallet när det rör sig
om sådana större, ofta mycket komplicerade leveranser till försvaret, vilka
kräva särskilt anpassad maskinell utrustning och specialutbildad personal.
Behovet av långtgående garantiklausuler liksom andra faktiska förhållanden,
vilka förutsätta en väl utvecklad ekonomisk stabilitet hos leverantören,
ha naturligen även en sådan effekt. Valet av leverantör företages emellertid
utifrån sådana affärsmässiga synpunkter, som upphandlingskungörelsen
förutsätter, och likvärdiga konkurrensmöjligheter föreligga sålunda.
I detta sammanhang bör särskilt framhållas, att företag, vilkas konkurrenskraft
icke är tillräcklig för tävlan om större leveranser, i betydande utsträckning
engageras i statliga leveranser genom att uppträda som underleverantörer.
Från flera myndigheter med mera omfattande upphandlingsverksamhet
har sålunda under hand inhämtats, att underleverantörer normalt
förekomma vid olika slag av större leveranser, särskilt när det gäller
produkter av mera komplicerad natur. Att det i icke obetydlig omfattning
räknas med underleverantörer belyses också därutav, att det i de allmänna
leveransbestämmelser, vilka tillämpas vid försäljning till statsverket av beställningsvaror,
ansetts behövligt att reglera vissa kontraktsförhållanden
med hänsyn till förekomsten av leverantörer av detta slag.
Det är enligt sakrevisionens mening självklart, att den offentliga upphandlingsverksamheten
skall vara utformad efter regler, som göra det möjligt
för intresserade leverantörer att på lika villkor tävla om leveranser till
offentliga myndigheter. Som framgår av det ovan anförda har sakrevisionen
också den uppfattningen, att de bestämmelser, som på statlig sida reglera
upphandlingsverksamheten, äro väl lämpade att fylla en sådan funktion.
En komplettering av nu tillämpade upphandlingsformer med de av motionärerna
föreslagna åtgärderna synes enligt sakrevisionens uppfattning beträffande
den statliga upphandlingsverksamheten icke vara motiverad.
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1961
11
Utskottet. I de föreliggande motionerna framförs den uppfattningen, att
mindre företag på grund av olika omständigheter skulle ha svårt att hävda
sig i konkurrens med större företag i samband med statliga upphandlingar.
Motionärerna förordar därför en undersökning av möjligheterna att komplettera
nuvarande former för offentlig upphandling genom ökad upplysningsverksamhet
m. m. »i syfte att erbjuda alla företagstyper likvärdiga
möjligheter att deltaga i anbudsgivningar och erhålla beställningar».
Utskottet vill erinra om att redan upphandlingskungörelsens bestämmelser
— som i fråga om valet av leverantör utgår från affärsmässiga synpunkter
— innefattar garantier för att intresserade företag, större som
mindre, får möjlighet att på lika villkor tävla om leveranser till offentliga
myndigheter. En annan sak är att på speciella områden en viss dominans
i praktiken föreligger för företag med större kapacitet och med erforderlig
ekonomisk stabilitet. Detta är exempelvis ofta fallet vid större specialleveranser
till försvaret. I övrigt får emellertid förutsättas att likvärdiga konkurrensmöjligheter
är för handen. Det bör i detta sammanhang heller inte
förglömmas att företag, som saknar tillräcklig konkurrenskraft i fråga om
större leveranser, i stor utsträckning får tillfälle att uppträda som underleverantörer.
Den av motionärerna efterlysta upplysningsverksamheten bör
under sådana förhållanden i varje fall inte påläggas det allmänna. I den
mån behov anses för handen av ökade informationer för mindre företag
lärer detta snarare få uppfattas som en angelägenhet för näringsutövarnas
egna organisationer.
På grund av det anförda finner sig utskottet sakna anledning att tillstyrka
någon åtgärd i motionernas syfte. Utskottet hemställer alltså,
att motionerna I: 455 och II: 534 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 november 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 155.
Reservationer
1) av fröken Andersson,
2) av herr Ståhl,
3) av herr Eliasson i Sundborn.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.