Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående avvägningen mellan vattenoch värmekraft samt om behandlingen av större frågor om utbyggnad av vattenkraft.

1961-11-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:170, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående avvägningen mellan vattenoch värmekraft samt om behandlingen av större frågor om utbyggnad av vattenkraft.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961

1

Nr 170

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående avvägningen

mellan vatten- och värmekraft samt om behandlingen

av större frågor om utbyggnad av vattenkraft.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru

Svenson m. fl. (1:244) och den andra inom andra kammaren av herr Eriksson

i Bäckmora m. fl. (11:272), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om tillsättande av en parlamentarisk utredning

för prövning av avvägningen mellan vatten- och ångkraftverk, senare

atomkraftverk, med speciellt hänsynstagande till vad som från olika synpunkter

kan vara fördelaktigast på längre sikt.

Vidare har i en inom andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping

och Elmwall väckt motion (11:270) hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla att förslag snarast framlägges om en central

sakkunniginstans för enhetlig och allsidig behandling av större frågor om

utbyggnad av vattenkraft samt för planering av den fortsatta utbyggnaden

med beaktande även av naturskyddsintressen och med hänsyn på längre

sikt till befolkningen och kommunerna i utbyggnadsområdena.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

få hänvisas till motionerna 1:244 och 11:270.

över motionerna har yttranden inhämtats från vattenfallsstyrelsen,

Svenska vattenkraftföreningen, delegationen för atomenergifrågor och

Svenska naturskyddsföreningen samt Vetenskapsakademiens naturskyddskonnnitté.

Vattenfallsstyrelsen redogör inledningsvis för hur de intressen, som motionärerna

vill slå vakt om, enligt gällande bestämmelser och vid nu tilllämpad

behandlingsordning för tillståndsgivning beträffande vattenkraftanläggningar,

blir beaktade. Styrelsen anför härom följande.

Enligt dessa bestämmelser åligger det företagaren att, innan närmare undersökningar

för utrönande av företagets verkningar äga rum, underrätta

vederbörande länsstyrelse samt kammarkollegiet om företaget och att sedermera

efter hand tillhandagå länsstyrelsen och kammarkollegiet med alla de

upplysningar, som erfordras för bedömande av företagets huvudsakliga

verkningar. På det sätt, som länsstyrelsen efter samråd med företagaren

finner lämpligt, skola, så snart de tekniska förutsättningarna för det pla
1—-2990

81 Bihany till riksdagens protokoll 1961. 6 saml. Nr 170

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1901

nerade företaget blivit i huvudsak klarlagda, kommunala organ samt myndigheter

och sammanslutningar i övrigt, vilka ha till uppgift att bevaka av

företaget berörda allmänna intressen, beredas tillfälle att framföra önskemål

och eljest överlägga med företagaren rörande företagets huvudsakliga

planläggning samt frågan om vilka åtgärder till förebyggande eller minskande

av skada eller olägenhet för mera betydande allmänna intressen, som

böra vidtagas. Såvitt möjligt bör genom företagarens försorg upplysning inhämtas

om vilka övriga större företag, som förberedas eller eljest kunna

antagas komma i fråga för utförande i vattendraget med tillhörande vattensamlingsområden,

och samråd äga rum med företrädarna för de till vattendraget

knutna viktigare intressena i syfte att främja en ur allmän synpunkt

ändamålsenlig planering av olika åtgärder för utnyttjande av vattendraget.

Erforderliga upplysningar rörande det planerade företaget skola lämnas

ortsbefolkningen, där så finnes lämpligt, genom särskilda sammanträden.

Kan det antagas, att företaget kommer att inverka på fiske av någon betydenhet,

skall fiskeristyrelsen efter samråd med vattenrättsdomaren föranstalta

om den utredning, som är påkallad. Det ankommer på kammarkollegiet

att efter samråd med vattenrättsdomaren föranstalta om sådan särskild

utredning, som kan anses erforderlig med hänsyn till företagets planering

ur allmänna naturskyddssynpunkter.

Efter sålunda föreskriven förberedelse kommer behandlingen i vattendomstol.

Vattendomstolen har därvid att enligt vattenlagens bestämmelser

pröva, om företaget med hänsyn till skadeverkningarna är av sådan beskaffenhet,

att det bör få komma till stånd. Redan här sker en avvägning av

den art, motionärerna efterlysa. Av särskilt intresse i detta sammanhang är,

att naturskydds- och ortsintressena i än högre grad än hittills bli beaktade

efter den ändring av vattenlagen, som är att vänta från den 1 juli 1961. Av

största betydelse är också — vilket möjligen kan ha förbisetts av motionärerna

— att tillståndsgivningen i tveksamma fall regelmässigt kommer under

Kungl. Maj :ts prövning, varigenom tillfälle gives till en avvägning i vidare

bemärkelse. Så sker, om vattendomstolen finner hinder möta mot företaget

på grund av vattenlagens bestämmelser om maximalt tillåtna skadeverkningar

eller på grund av vattenlagens övriga prohibitiva villkor av dispensabel

natur, men likväl finner, att företaget bör komma till utförande på

grund av dess synnerliga betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest

från allmän synpunkt. Vattendomstolen hänskjuter nämligen då frågan till

Kungl. Maj :t, som efter allmänna avvägningar av såväl näringspolitisk som

annan ifrågakommande art avgör, om företaget skall få komma till stånd.

När det gäller större sjöregleringar har Kungl. Maj :t enligt vattenlagen befogenhet

att på eget initiativ förbehålla sig prövning av företaget, och i vissa

fall skall underställning ske oberoende av sådant underhåll.

Av det anförda framgår enligt styrelsen, att det är synnerligen väl sörjt

för att alla lagskyddade allmänna intressen, däribland de av motionärerna

särskilt framhållna naturskydds- och bygdeintressena, får komma till tals

vid förberedelserna för ett vattenkraftföretag och att tillståndsgivningen

föregås av en omsorgsfull och allsidig prövning. För att tillmötesgå tidigare

framförda önskemål har vattenfallsstyrelsen vidare sedan flera år tillbaka

arbetat på att för större älvavsnitt upprätta planer för vattenkraftens tillgodogörande

samt översiktlig redovisning av därmed förenade skadeverk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961

3

ningar. Arbetet, som är synnerligen tidskrävande, har hittills resulterat i

planer för Tärnaområdet i Umeälven (1956), för Lilla Lule älv (1957) och

för Stora Lule älv (1960). Ett intensivt arbete pågår för att åstadkomma

liknande planer för Vindelälven samt för Torne och Kalix älvar. Utredningsarbetet

för Torne—Kalixområdet är särskilt omfattande och bedrives

parallellt med motsvarande utredningar på finskt och norskt område efter

riktlinjer, som fastställts av regeringarna i Finland, Norge och Sverige.

Styrelsen erinrar också om de överläggningar, som sedan något år förekommit

mellan den s. k. naturvårdsdelegationen under ledning av landshövding

Bo Hammarskjöld och företrädare för vattenkraftindustrien samt

anför härom följande.

överläggningarna ha bl. a. lett till den av professor G. Beskow utförda inventeringen

av skyddsvärda objekt, vilken till väsentlig del bekostats av vattenkraftindustrien.

Sedan denna inventering kommit till stånd, ha överläggningarna

inriktats på att om möjligt försöka precisera

1. ett antal objekt av högsta värde ur naturskyddssynpunkt, beträffande

vilka kraftindustrien kan förklara sig beredd att avstå från utbyggnad,

2. var den utbyggnad skall äga rum, som, såvitt nu kan bedömas, kommer

att påkallas under tiden 1966—1972 och som under de närmaste åren måste

planeras och förberedas.

3. ett relativt stort antal ur naturskyddssynpunkt värdefulla områden,

beträffande vilka kraftindustrien kan förbinda sig att icke före utgången

av år 1965 göra framställningar till vattendomstol om tillstånd till utbyggnad.

Ett delresultat av hittills förda överläggningar redovisades i vattenfallsstyrelsens

anslagsskrivelse sistlidet år. Det är de förhandlande parternas avsikt

att under årets lopp redovisa ett mera fullständigt resultat.

Såvitt vattenfallsstyrelsen kan bedöma, måste de resultat, som komma

fram genom överläggningar av ovanstående karaktär, giva såväl de anslagsbeviljande

som de tillståndsgivande myndigheterna den bästa överblick,

som över huvud taget står att få, i vad gäller vattenkraftutbyggnadernas

planläggning med hänsyn till naturskyddsintresset.

Styrelsen framhåller vidare, att avvägningen mellan vattenkraft och olika

slag av värmekraft, atomkraft inbegripen, är ett av kraftindustriens huvudproblem

och följaktligen ständigt ägnats stor uppmärksamhet inom de olika

kraftföretagen. I de på senare tid inom kraftindustrien gjorda större utredningarna

inom detta ämne ha de tekniskt-ekonomiska aspekterna belysts

med största möjliga noggrannhet och objektivitet. Vattenfallsstyrelsen säger

sig givetvis avse att fortlöpande grundligt studera detta problemkomplex,

varigenom underlaget för avvägningen mellan olika kraftkällor ständigt

hålles aktuellt.

Beträffande förslaget om en riksplan för vattenkraftutbyggandet anför

styrelsen följande.

En riksplan, innefattande en mera slutgiltig lösning av vattenkraftutbyggandets

omfattning och lokalisering, är icke möjlig att åstadkomma,

ty man måste hålla i minnet, alt utredningsmaterialet i dagens läge är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 170 är 19til

knapphändigt beträffande vissa älvar och i viss utsträckning obefintligt.

Förglömmas tår ej heller — och det är högst väsentligt — att en plan

endast återgiver de utbyggnadsmöjligheter, som kan skönjas vid det tillfälle,

då planen upprättas. Fortsatta undersökningar och en fortgående

förbättring av utbyggnadstekniken föranleda regelmässigt genomgripande

ändringar av planerna, bland annat på grund av att utbyggnadskostnaderna

för olika objekl ändras. Även kostnadsrelationerna mellan olika

kraftslag, värderingsgrunderna i naturvårdshänseende och andra för avvägningen

väsentliga faktorer bli underkastade ändringar från tid till annan.

Det är därför icke praktiskt genomförbart att göra en avvägning mellan

kraftintresset och motstående intressen en gång för alla. Avvägningsproblemet

uppkommer, varje gång ett nytt utbyggnadsprojekt aktualiseras, och

avvägningen bör då göras med den vetskap om olika utbyggnadsmöjligheter,

som man vid lilltället besitter. Att tillskapa ett särskilt organ — eventuellt

med parlamentariskt underlag — för denna successiva avvägning vore

måhända möjligt, men kan näppeligen vara ändamålsenligt med mindre

än att nuvarande tillåtliglietsprövning utbytes mot ett regelrätt koncessionssystem,

innebärande en fullständig förändring av hittillsvarande ordning.

En mellanform med ett centralorgan för tillståndsbedömningen men med

eljest bibehållen domstolsbehandling i hittillsvarande form kan ur de synpunkter,

varom nu är fråga, icke vara påkallad, och en sådan reform skulle

ofrånkomligt verka ytterligare fördröjande på den redan nu långsamma och

utdragna behandlingen av de större vattenmålen.

Sammanfattningsvis framhåller vattenfallsstyrelsen att en engångsprövning

av de avvägningsproblem, som på detta område föreligger, icke är en

realistisk utväg, eftersom de faktorer, som påverkar avvägningen, kan förutsättas

variera med tiden. Successiva prövningar genom särskild för ändamålet

tillskapad instans anser vattenfallsstyrelsen icke av behovet påkallade

och icke möjliga att genomföra utan genomgripande förändringar av

nuvarande rättsordning på vattenlagens område. Det nu tillämpade handläggningsförfarandet

i vattenmålen kan ingalunda sägas försätta naturskydds-

och bygdeintressena »i ett klart underläge», särskilt om man beaktar,

att enligt all erfarenhet mera svårbedömda frågor städse bringas under

Kungl. Majrts prövning. För de statliga utbyggnaderna tillkommer, att

Kungl. Maj :t och riksdagen har möjlighet att beakta de aktuella avvägningsproblemen

i samband med den årliga anslagsbehandlingen. Till ledning

för statsmakternas ställningstaganden utgör — såvitt gäller naturskyddsfrågorna

— de pågående överläggningarna med naturvårdsdelegationen

en naturlig och lämplig förberedelse.

Med hänvisning till anförda omständigheter och då det synes vattenfallsstyrelsen

väl sörjt för tillvaratagandet av de intressen, som motionärerna

önskar få tillgodosedda, avstyrker vattenfallsstyrelsen slutligen bifall till

motionerna.

Svenska vattenkraftföreningen som anfört liknande synpunkter som vattenfallsstyrelsen

säger sig sammanfattningsvis vilja framhålla att genom

det nuvarande förfaringssättet med förberedelse av vattenmål och behand
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961

5

ling inför vattendomstolen, högre domstolsinstanser och Kungl. Maj :t de

allmänna intressena, däribland naturskyddsintresset och bygdeintresset blir

väl bevakade och tillgodosedda, att en viss allmän planering med hänsyn till

naturskyddsintresset pågår, att objektiva utredningar angående avvägningen

mellan vattenkraft och värmekraft verkställts och fortsättas samt

att det icke är praktiskt genomförbart att upprätta en s. k. riksplan, som

för framtiden skulle kunna följas.

Delegationen för atomenergifrågor, som i ärendet inhämtat yttrande från

Aktiebolaget Atomenergi, erinrar om det studium av avvägningen mellan

de skilda kraftslagen som fortlöpande pågår samt anför vidare bl. a. följande.

Givetvis kan planeringen av den fortsatta kraftutbyggnaden icke ske enbart

på grundval av teknisk-ekonomiska överväganden. Beaktande måste

även ges åt allmänna näringsekonomiska intressen, beredskapssynpunkter,

bygde- och naturskyddsintressen etc. Vad särskilt de sistnämnda angår ger

vår vattenlagstiftning garantier för att vid bedömningen och avvägningen

av vattenkraftutbyggandet rimlig hänsyn tages. Även på annat sätt tillgodoses

naturskyddssynpunkterna. Det må i sammanhanget erinras om den överenskommelse,

som nyligen träffats mellan vattenfallsstyrelsen och företrädare

för naturskyddsintresserade organisationer och myndigheter och som

siktar till en översiktlig, i princip hela landet omfattande planering för avvägning

mellan naturvårds- och vattenkraftsintressena. Genom ifrågavarande

överenskommelse synes i ett väsentligt hänseende motionärernas

önskemål ha blivit tillgodosedda.

Resultatet av vederbörande statliga myndigheters och instansers successiva

överväganden av formerna för den fortsatta kraftutbyggnaden bildar

naturligt underlag för deras anslagsäskanden i anslutning till olika aktuella

projekt. Detta gäller såväl i fråga om vattenkrafts- och konventionella värmekraftsprojekt

som atomkraftsföretag. Genom de redovisningar som därvid

lämnas får Kungl. Maj :t och riksdagen fortlöpande möjlighet att ur olika

synpunkter pröva de ställningstaganden som gjorts. Häri ligger i sista hand

en garanti för att avvägningen mellan olika kraftutbyggnadsalternativ sker

med rimligt beaktande av även de synpunkter, som motionärerna ger uttryck

åt.

Det anförda innebär, alt delegationen icke för sin del finner skäl föreligga

för ett bifall till de i motionerna gjorda yrkandena.

Svenska naturskgddsföreningen finner det vara uppenbart att en riksplanering

måste ske med största skyndsamhet samt anför därom bl. a. följande.

Ehuru exploateringen framskridit långt, är planering alltjämt uppenbart

nödvändig men tiden hastar. Det är självklart, att denna prövning bör ske

på så lång sikt och ur så vida och allsidiga synpunkter som möjligt. Flera

av de värden, som här hotas, är inte bara unika för vårt eget land utan saknar

motsvarighet även utanför delta. Klart är även, att andra objekt, som

ej representerar unikt internationellt värde, likväl är av den betydelse för

vårt eget land att de av den anledningen måste sparas.

Särskilt oroande är vidare, att inte ens våra nationalparker skonas från

ingrepp. Av de sex nationalparkerna inom Norrbottens län har Stora Sjö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961

fallets, Peljekaise och Muddus nationalparker redan drabbats av vattenregleringar

i mer eller mindre betydande omfattning. Vidare föreligger ansökan

om ytterligare avsevärda ingrepp i Stora Sjöfallets nationalpark samt om

ingrepp i Sareks nationalpark. Om Torne träsk kommer att tagas i anspråk

drabbas Abisko nationalpark. Endast Vadvetjåkko synes gå fri. Nationalparksfrågan

borde bli föremål för riksdagens särskilda prövning.

De resultat av naturvårdsdelegationens arbete som hittills redovisats är

även nedslående. Förutom tre objekt, Virihaure, Laidaure och Tännforsen,

har blott ställts i utsikt uppskov till 1965 med fullföljande av planer, som

botar att spoliera de allra yppersta vattendragen. Några av de högst värderade

objekten ingår inte ens i uppskovsplanerna. Förhandlingarna fortsätter

dock inom naturvårdsdelegationen och viss redovisning lär vara att vänta

under hösten 1961. Enligt föreningens mening är det nödvändigt att det för

framtiden ges besked om vad som ej får röras. Man måste fastställa hur

kraftförsörjningsprogrammet på längre sikt bör utformas med användning

av olika slags kraftkällor, så att för framtiden det bästa möjliga totala resultatet

erliålles. Däri ingår bl. a., att vi ej får avhända oss den mycket viktiga

tillgång som det utgör att behålla natursköna rekreationsområden och

möjlighet till fiske, vandring och andra former för vistelse i en oförstörd

natur. Av det redan sagda framgår, att frågan måste behandlas även ur

andra synpunkter, såsom de försvarspolitiska. Såvitt föreningen förstår

talar de sistnämnda ingalunda entydigt för eu så långtgående vattenkraftsutbyggnad

som möjligt. I övrigt måste inte minst samernas rätt respekteras,

utan kortsiktiga uppgörelser varigenom förutsättningarna för deras fortsatta

näring ersätts i pengar.

De sedan länge pågående överläggningarna måste nu leda till ett acceptabelt

resultat. Och detta måste på lämpligt sätt säkerställas så att det ej i

en hastig vändning förflyktigas. En offentlig kontroll med kritisk belysning

måste föregå eventuella jämkningar.

Föreningen ansluter sig alltså helt till motionärernas synpunkter, i vad

det gäller en riksplan för den fortsatta vattenkraftutbyggnaden och eu allsidig

avvägning mellan vatten- och värmekraft. Eu sådan kan ej verkställas

av exploatörerna själva, om alla synpunkter skall komma till sin rätt. För

en allsidig och objektiv bedömning av vattenkraftprojekten med deras ofta

förödande konsekvenser för bygd och natur måste vid planeringen även de

motstående intressena få göra sig gällande jämsides och på fullt likvärdig

bas med de tekniskt-ekonomiska.

Föreningen framhåller vidare att den är av den uppfattningen, att ett centralt,

opartiskt organ omedelbart under Kungl. Maj:t skulle kunna främja

de intressen föreningen företräder. Det nuvarande systemet att Kungl. Maj :t

utan vidare efter underställelse av vattendomstol kan ge tillstånd till vissa

eljest klart otillåtliga kraftföretag är helt otillfredsställande enligt föreningen,

som därvid erinrar om att i Danmark naturvårdsfrågorna sorterar

direkt under statsministern och att man upprättar översiktliga fredningsplaner

för stora delar av den danska landsbygden.

Föreningen understryker också, att det vid sidan av den riksplanering

som erfordras behövs en planering nederbördsområdesvis i länsregi. En

regional prövning måste ske under medverkan av ett planeringsorgan för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961

7

slagsvis länsstyrelsen, som bör svara för att hela länet får en rationell planering

och indelning ur såväl näringslivets som rekreations- och andra synpunkter.

Föreningen finner det även i denna punkt angeläget med snabba åtgärder

för att få till stånd en allsidig avvägning mellan de olika intressena. Den

regionala avvägningen anses därvid böra ske i samverkan med den centrala.

En allvarlig brist i den allsidiga bedömningen är enligt föreningen den

allt oftare tillämpade möjligheten för vattendomstolen att enligt 2 kap. 3 §

tredje stycket till Ivungl. Maj:ts prövning hänskjuta vattenkraftprojekt,

som är otillåtliga enligt 2 kap. 3 § andra stycket, med åberopande av att projektet

i fråga skulle vara av synnerlig betydelse för näringslivet. Det finns

enligt föreningen ingen garanti att de mycket stora och komplicerade målen

hos Kungl. Maj :t får en verkligt allsidig bedömning. En nämnd skulle här

utgöra ett viktigt kontrollorgan.

Beträffande förhållandet mellan värmekraft och vattenkraft framhåller

föreningen bl. a. att den specifika anläggningskostnaden för värmekraft är

väsentligt lägre än för vattenkraft och byggnadstiden kortare. I dagens läge

med brist på kapital och arbetskraft förefaller det därför såväl privat som

nationalekonomiskt fördelaktigt att i högre grad satsa på värmekraftverk

och investera det frigjorda kapitalet i betydligt mera räntabla industriföretag

än vattenkraftverken.

Föreningen varnar till sist för att man låter vattenkraftutbyggnaden få

karaktär av en arbetsmarknadsfråga. Ett kraftverk torde icke medföra så

stor lättnad för de närmast berörda kommunerna som man ofta synes anse.

Kortsiktiga synpunkter får ej bil avgörande för frågor, som gäller stora

naturvärden av nationell eller internationell betydelse. Vårt lands betydelse

ur turistsynpunkt för t. ex. Mellaneuropas växande befolkning kommer säkerligen

att snabbt öka. En stor del av anläggningsarbetarna är ambulerande

och flyttar från anläggning till anläggning och sysselsättningen av arbetskraft

från orten är snabbt övergående. Föreningen finner det alltså synnerligen

angeläget, att den av motionärerna föreslagna utredningen om avvägning

mellan värme- och vattenkraft in. m. skyndsamt kommer till stånd.

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté säger sig med tillfredsställelse

se att allt göres för att åstadkomma en prövning av avvägningen mellan

vatten- och ångkraftverk och att denna prövning måtte komma till stånd

med det snaraste, medan ännu orörda vattensystem av större naturskyddsligt

värde finns kvar.

Kommittén erinrar också hl. a. om att den i andra sammanhang som sin

mening uttalat, att behandlingen av frågor om utbyggnad av vattenkraft icke

är ur naturskyddslig synpunkt tillfredsställande. Det synes därför kommittén

lämpligt att denna viktiga fråga ägnas ökad uppmärksamhet. Kommittén

anser det mycket betydelsefullt att en fristående inventerings- och utredningsnämnd

tillsättes och detta inom eu snar framtid. Del synes nämli
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 170 är 1961

gen kommittén berättigat och riktigt, att de stora och viktiga avväganden

som härvidlag måste träffas mellan olika intressen (av teknisk, ekonomisk,

kulturell, social, turistisk och naturvetenskaplig art) icke bindes ensidigt

till något av de organ som skall tillhandahålla viss del av materialet för

bedömningen.

Utskottet. Vad i förevarande motioner anförts rörande behovet av en

planering på längre sikt av kraftverksutbyggnaderna och en riktig avvägning

mellan vatten- och värmekraft samt ett bättre tillgodoseende av naturskyddssynpunkter

vid kraftverksplaneringen framstår i och för sig som

beaktansvärt. Utbyggnadsfrågorna kan sålunda, såsom motionärerna understrukit,

icke bedömas med utgångspunkt enbart från tekniskt-ekonomiska

synpunkter. Hänsyn måste också tagas till bl. a. allmänt näringsekonoiniska

och beredskapspolitiska aspekter samt icke minst till naturskyddets

och närmast berörda bygders och befolkningsgruppers intressen.

Att ett sådant hänsynstagande i stor utsträckning f. n. sker torde emellertid

icke kunna bestridas. Utskottet får därvidlag hänvisa till den redogörelse

som av vattenfallsstyrelsen i dess yttrande över motionerna lämnats

för innebörden av gällande bestämmelser i vattenlagen och med stöd av

denna utfärdade föreskrifter i syfte att säkerställa ett rimligt beaktande

av förenämnda intressen.

I anslutning till nämnda redogörelse har också erinrats om den utbyggnadsplanering

för större älvavsnitt som verkställes och om de möjligheter

som föreligger för Kungl. Maj :t och riksdagen att i samband med den

årliga anslagsprövningen beakta aktuella avvägningsproblem. Vidare erinras

om det samråd i utbyggnadsfrågorna som kommit till stånd mellan

vattenfallsstyrelsen och naturskyddsintressena samt om det fortlöpande

studium som på såväl längre som kortare sikt och på grundval av ett omfattande

utredningsmaterial inom kraftverksföretagen bedrives beträffande

avvägningen mellan vatten- och värmekraft.

Såväl vattenfallsstyrelsen som Svenska vattenkraftföreningen och atomenergidelegationen

har i sina yttranden under hänvisning till bl. a. nu anförda

förhållanden ställt sig avvisande gentemot motionärernas yrkanden.

Naturskyddsföreningen och Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté

däremot har ansett åtgärder av de slag som i motionerna förordats välmotiverade

och önskvärda.

Utskottet har för sin del icke övertygats om nödvändigheten eller lämpligheten

av att berörda utbyggnads- och avvägningsfrågor prövas av en

särskild parlamentarisk utredning med utgångspunkt från en riks- eller

generalplan för samtliga byggnadsprojekt. Därtill kommer att en riksplan

av angivet slag, såsom flera av remissinstanserna framhållit, svårligen

torde kunna åstadkommas med hänsyn till det ytterst omfattande och

detaljerade material som skulle krävas härför. De ständiga och snabba

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961

9

förändringarna av de tekniska och ekonomiska faktorer som måste bli

bestämmande vid avvägningen mellan olika kraftslag inom en sådan plan

försvårar också i hög grad dess fastställande.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den överenskommelse som

nyligen slutits mellan representanter för vattenfallsstyrelsen och naturvårdsdelegationen

rörande den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften i

vissa norrländska vattensystem. Syftet med denna överenskommelse har

angivits vara att väsentligen bidraga till en översiktlig, i princip hela landet

omfattande planering, som innebär en sådan avvägning mellan naturvårdsoch

vattenkraftintressena, att den allmänt kan godtagas såsom skälig. Vattenfallsstyrelsen

har därvid bl. a. utfäst sig att icke — beträffande andra

objekt än de som enligt överenskommelsen angives erforderliga för dess

aktuella utbyggnadsplaner — för utbyggnad aktualisera objekt som kan

antagas vara av större betydelse för naturskyddet, utan att objektet diskuterats

vid sammanträde med delegationen eller med organ som trätt i

dess ställe. Naturskyddet har lämnat motsvarande utfästelse beträffande

aktualisering för fridlysning av objekt, som kan antagas vara av större

betydelse för vattenfallsstyrelsen. Överenskommelsen innebär vidare att av

ett sjuttiotal planerade och i en särskild förteckning angivna företag, berörande

av naturskyddet i hög angelägenhetsklass placerade objekt, tjugoåtta

helt undantagits från utbyggnad. Detta betyder att styrelsen dels avstår

från exploatering av angivet objekt, dels ej framställer erinran mot

fridlysning i lämplig form av detsamma. För fjorton företag har förutsatts

uppskov till den 1 januari 1966 eller den 1 januari 1971, vilket innebär

att styrelsen avstår från att dessförinnan beträffande dessa objekt

vidtaga till exploatering syftande åtgärd. Naturskyddet å sin sida avstår

från att aktualisera sådant objekt genom till fridlysning syftande åtgärd.

Överenskommelsen skall ingivas till Kungl. Maj :t, och för dess giltighet

förutsättes jämväl att erinran mot densamma ej skall göras av Kungl.

Maj :t.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att en överenskommelse av

delta slag kunnat uppnås. Såvitt utskottet kan bedöma torde också motionärernas

önskemål genom densamma i väsentliga avseenden tillgodoses.

Med hänsyn härtill och i avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstaganden

till överenskommelsens innehåll har utskottet funnit sig icke

kunna biträda motionärernas yrkanden i nu berörda delar.

Vidkommande frågan om en central sakkunniginstans för prövning av

utbyggnadsfrågorna vill utskottet framhålla att det nuvarande systemet

härför torde ha fungerat på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Inrättandet

av en sådan instans skulle säkerligen endast ytterligare fördröja statsmakternas

ståndpunktstaganden i fråga om dessa redan nu ofta svårlösta

och komplicerade problem. Allvarliga risker synes därvid dessutom föreligga

för en byråkratisering av frågornas handläggning samt härav föran2—2990

61 Bihang till riksdagens protokoll 1961 6 sand. Nr 170

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961

ledda, ökade personalkostnader m. m. för statsverkets del. På grund härav

och med beaktande jämväl av vad i yttrandena över motionerna i dessa

hänseenden anförts avstyrker utskottet ävenledes bifall till det nu aktuella

motionsyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att motionerna I: 244 och II: 272 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd;

II. att motionen 11:270 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 21 november 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Ivar Johansson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson,

Thun, Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Rikard Svensson, fru Wallentheim,

herrar Söderberg, Bertil Petersson och Thor sten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Malmborg,

Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Nilsson

i Göingegården, Andreasson, fröken Elmén, herrar Lassinantti, Johansson

i Norrköping, Gustafsson i Kårby, Blomkvist och Nelander.

Sthlral961. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.