Utlåtande i anledning av väckta motioner angående avvägningen mellan vattenoch värmekraft samt om behandlingen av större frågor om utbyggnad av vattenkraft.
1961-11-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1961:170, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående avvägningen mellan vattenoch värmekraft samt om behandlingen av större frågor om utbyggnad av vattenkraft.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961
1
Nr 170
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående avvägningen
mellan vatten- och värmekraft samt om behandlingen
av större frågor om utbyggnad av vattenkraft.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru
Svenson m. fl. (1:244) och den andra inom andra kammaren av herr Eriksson
i Bäckmora m. fl. (11:272), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om tillsättande av en parlamentarisk utredning
för prövning av avvägningen mellan vatten- och ångkraftverk, senare
atomkraftverk, med speciellt hänsynstagande till vad som från olika synpunkter
kan vara fördelaktigast på längre sikt.
Vidare har i en inom andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping
och Elmwall väckt motion (11:270) hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla att förslag snarast framlägges om en central
sakkunniginstans för enhetlig och allsidig behandling av större frågor om
utbyggnad av vattenkraft samt för planering av den fortsatta utbyggnaden
med beaktande även av naturskyddsintressen och med hänsyn på längre
sikt till befolkningen och kommunerna i utbyggnadsområdena.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna 1:244 och 11:270.
över motionerna har yttranden inhämtats från vattenfallsstyrelsen,
Svenska vattenkraftföreningen, delegationen för atomenergifrågor och
Svenska naturskyddsföreningen samt Vetenskapsakademiens naturskyddskonnnitté.
Vattenfallsstyrelsen redogör inledningsvis för hur de intressen, som motionärerna
vill slå vakt om, enligt gällande bestämmelser och vid nu tilllämpad
behandlingsordning för tillståndsgivning beträffande vattenkraftanläggningar,
blir beaktade. Styrelsen anför härom följande.
Enligt dessa bestämmelser åligger det företagaren att, innan närmare undersökningar
för utrönande av företagets verkningar äga rum, underrätta
vederbörande länsstyrelse samt kammarkollegiet om företaget och att sedermera
efter hand tillhandagå länsstyrelsen och kammarkollegiet med alla de
upplysningar, som erfordras för bedömande av företagets huvudsakliga
verkningar. På det sätt, som länsstyrelsen efter samråd med företagaren
finner lämpligt, skola, så snart de tekniska förutsättningarna för det pla
1—-2990
81 Bihany till riksdagens protokoll 1961. 6 saml. Nr 170
2
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1901
nerade företaget blivit i huvudsak klarlagda, kommunala organ samt myndigheter
och sammanslutningar i övrigt, vilka ha till uppgift att bevaka av
företaget berörda allmänna intressen, beredas tillfälle att framföra önskemål
och eljest överlägga med företagaren rörande företagets huvudsakliga
planläggning samt frågan om vilka åtgärder till förebyggande eller minskande
av skada eller olägenhet för mera betydande allmänna intressen, som
böra vidtagas. Såvitt möjligt bör genom företagarens försorg upplysning inhämtas
om vilka övriga större företag, som förberedas eller eljest kunna
antagas komma i fråga för utförande i vattendraget med tillhörande vattensamlingsområden,
och samråd äga rum med företrädarna för de till vattendraget
knutna viktigare intressena i syfte att främja en ur allmän synpunkt
ändamålsenlig planering av olika åtgärder för utnyttjande av vattendraget.
Erforderliga upplysningar rörande det planerade företaget skola lämnas
ortsbefolkningen, där så finnes lämpligt, genom särskilda sammanträden.
Kan det antagas, att företaget kommer att inverka på fiske av någon betydenhet,
skall fiskeristyrelsen efter samråd med vattenrättsdomaren föranstalta
om den utredning, som är påkallad. Det ankommer på kammarkollegiet
att efter samråd med vattenrättsdomaren föranstalta om sådan särskild
utredning, som kan anses erforderlig med hänsyn till företagets planering
ur allmänna naturskyddssynpunkter.
Efter sålunda föreskriven förberedelse kommer behandlingen i vattendomstol.
Vattendomstolen har därvid att enligt vattenlagens bestämmelser
pröva, om företaget med hänsyn till skadeverkningarna är av sådan beskaffenhet,
att det bör få komma till stånd. Redan här sker en avvägning av
den art, motionärerna efterlysa. Av särskilt intresse i detta sammanhang är,
att naturskydds- och ortsintressena i än högre grad än hittills bli beaktade
efter den ändring av vattenlagen, som är att vänta från den 1 juli 1961. Av
största betydelse är också — vilket möjligen kan ha förbisetts av motionärerna
— att tillståndsgivningen i tveksamma fall regelmässigt kommer under
Kungl. Maj :ts prövning, varigenom tillfälle gives till en avvägning i vidare
bemärkelse. Så sker, om vattendomstolen finner hinder möta mot företaget
på grund av vattenlagens bestämmelser om maximalt tillåtna skadeverkningar
eller på grund av vattenlagens övriga prohibitiva villkor av dispensabel
natur, men likväl finner, att företaget bör komma till utförande på
grund av dess synnerliga betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest
från allmän synpunkt. Vattendomstolen hänskjuter nämligen då frågan till
Kungl. Maj :t, som efter allmänna avvägningar av såväl näringspolitisk som
annan ifrågakommande art avgör, om företaget skall få komma till stånd.
När det gäller större sjöregleringar har Kungl. Maj :t enligt vattenlagen befogenhet
att på eget initiativ förbehålla sig prövning av företaget, och i vissa
fall skall underställning ske oberoende av sådant underhåll.
Av det anförda framgår enligt styrelsen, att det är synnerligen väl sörjt
för att alla lagskyddade allmänna intressen, däribland de av motionärerna
särskilt framhållna naturskydds- och bygdeintressena, får komma till tals
vid förberedelserna för ett vattenkraftföretag och att tillståndsgivningen
föregås av en omsorgsfull och allsidig prövning. För att tillmötesgå tidigare
framförda önskemål har vattenfallsstyrelsen vidare sedan flera år tillbaka
arbetat på att för större älvavsnitt upprätta planer för vattenkraftens tillgodogörande
samt översiktlig redovisning av därmed förenade skadeverk
-
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961
3
ningar. Arbetet, som är synnerligen tidskrävande, har hittills resulterat i
planer för Tärnaområdet i Umeälven (1956), för Lilla Lule älv (1957) och
för Stora Lule älv (1960). Ett intensivt arbete pågår för att åstadkomma
liknande planer för Vindelälven samt för Torne och Kalix älvar. Utredningsarbetet
för Torne—Kalixområdet är särskilt omfattande och bedrives
parallellt med motsvarande utredningar på finskt och norskt område efter
riktlinjer, som fastställts av regeringarna i Finland, Norge och Sverige.
Styrelsen erinrar också om de överläggningar, som sedan något år förekommit
mellan den s. k. naturvårdsdelegationen under ledning av landshövding
Bo Hammarskjöld och företrädare för vattenkraftindustrien samt
anför härom följande.
överläggningarna ha bl. a. lett till den av professor G. Beskow utförda inventeringen
av skyddsvärda objekt, vilken till väsentlig del bekostats av vattenkraftindustrien.
Sedan denna inventering kommit till stånd, ha överläggningarna
inriktats på att om möjligt försöka precisera
1. ett antal objekt av högsta värde ur naturskyddssynpunkt, beträffande
vilka kraftindustrien kan förklara sig beredd att avstå från utbyggnad,
2. var den utbyggnad skall äga rum, som, såvitt nu kan bedömas, kommer
att påkallas under tiden 1966—1972 och som under de närmaste åren måste
planeras och förberedas.
3. ett relativt stort antal ur naturskyddssynpunkt värdefulla områden,
beträffande vilka kraftindustrien kan förbinda sig att icke före utgången
av år 1965 göra framställningar till vattendomstol om tillstånd till utbyggnad.
Ett delresultat av hittills förda överläggningar redovisades i vattenfallsstyrelsens
anslagsskrivelse sistlidet år. Det är de förhandlande parternas avsikt
att under årets lopp redovisa ett mera fullständigt resultat.
Såvitt vattenfallsstyrelsen kan bedöma, måste de resultat, som komma
fram genom överläggningar av ovanstående karaktär, giva såväl de anslagsbeviljande
som de tillståndsgivande myndigheterna den bästa överblick,
som över huvud taget står att få, i vad gäller vattenkraftutbyggnadernas
planläggning med hänsyn till naturskyddsintresset.
Styrelsen framhåller vidare, att avvägningen mellan vattenkraft och olika
slag av värmekraft, atomkraft inbegripen, är ett av kraftindustriens huvudproblem
och följaktligen ständigt ägnats stor uppmärksamhet inom de olika
kraftföretagen. I de på senare tid inom kraftindustrien gjorda större utredningarna
inom detta ämne ha de tekniskt-ekonomiska aspekterna belysts
med största möjliga noggrannhet och objektivitet. Vattenfallsstyrelsen säger
sig givetvis avse att fortlöpande grundligt studera detta problemkomplex,
varigenom underlaget för avvägningen mellan olika kraftkällor ständigt
hålles aktuellt.
Beträffande förslaget om en riksplan för vattenkraftutbyggandet anför
styrelsen följande.
En riksplan, innefattande en mera slutgiltig lösning av vattenkraftutbyggandets
omfattning och lokalisering, är icke möjlig att åstadkomma,
ty man måste hålla i minnet, alt utredningsmaterialet i dagens läge är
4
Statsutskottets utlåtande nr 170 är 19til
knapphändigt beträffande vissa älvar och i viss utsträckning obefintligt.
Förglömmas tår ej heller — och det är högst väsentligt — att en plan
endast återgiver de utbyggnadsmöjligheter, som kan skönjas vid det tillfälle,
då planen upprättas. Fortsatta undersökningar och en fortgående
förbättring av utbyggnadstekniken föranleda regelmässigt genomgripande
ändringar av planerna, bland annat på grund av att utbyggnadskostnaderna
för olika objekl ändras. Även kostnadsrelationerna mellan olika
kraftslag, värderingsgrunderna i naturvårdshänseende och andra för avvägningen
väsentliga faktorer bli underkastade ändringar från tid till annan.
Det är därför icke praktiskt genomförbart att göra en avvägning mellan
kraftintresset och motstående intressen en gång för alla. Avvägningsproblemet
uppkommer, varje gång ett nytt utbyggnadsprojekt aktualiseras, och
avvägningen bör då göras med den vetskap om olika utbyggnadsmöjligheter,
som man vid lilltället besitter. Att tillskapa ett särskilt organ — eventuellt
med parlamentariskt underlag — för denna successiva avvägning vore
måhända möjligt, men kan näppeligen vara ändamålsenligt med mindre
än att nuvarande tillåtliglietsprövning utbytes mot ett regelrätt koncessionssystem,
innebärande en fullständig förändring av hittillsvarande ordning.
En mellanform med ett centralorgan för tillståndsbedömningen men med
eljest bibehållen domstolsbehandling i hittillsvarande form kan ur de synpunkter,
varom nu är fråga, icke vara påkallad, och en sådan reform skulle
ofrånkomligt verka ytterligare fördröjande på den redan nu långsamma och
utdragna behandlingen av de större vattenmålen.
Sammanfattningsvis framhåller vattenfallsstyrelsen att en engångsprövning
av de avvägningsproblem, som på detta område föreligger, icke är en
realistisk utväg, eftersom de faktorer, som påverkar avvägningen, kan förutsättas
variera med tiden. Successiva prövningar genom särskild för ändamålet
tillskapad instans anser vattenfallsstyrelsen icke av behovet påkallade
och icke möjliga att genomföra utan genomgripande förändringar av
nuvarande rättsordning på vattenlagens område. Det nu tillämpade handläggningsförfarandet
i vattenmålen kan ingalunda sägas försätta naturskydds-
och bygdeintressena »i ett klart underläge», särskilt om man beaktar,
att enligt all erfarenhet mera svårbedömda frågor städse bringas under
Kungl. Majrts prövning. För de statliga utbyggnaderna tillkommer, att
Kungl. Maj :t och riksdagen har möjlighet att beakta de aktuella avvägningsproblemen
i samband med den årliga anslagsbehandlingen. Till ledning
för statsmakternas ställningstaganden utgör — såvitt gäller naturskyddsfrågorna
— de pågående överläggningarna med naturvårdsdelegationen
en naturlig och lämplig förberedelse.
Med hänvisning till anförda omständigheter och då det synes vattenfallsstyrelsen
väl sörjt för tillvaratagandet av de intressen, som motionärerna
önskar få tillgodosedda, avstyrker vattenfallsstyrelsen slutligen bifall till
motionerna.
Svenska vattenkraftföreningen som anfört liknande synpunkter som vattenfallsstyrelsen
säger sig sammanfattningsvis vilja framhålla att genom
det nuvarande förfaringssättet med förberedelse av vattenmål och behand
-
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961
5
ling inför vattendomstolen, högre domstolsinstanser och Kungl. Maj :t de
allmänna intressena, däribland naturskyddsintresset och bygdeintresset blir
väl bevakade och tillgodosedda, att en viss allmän planering med hänsyn till
naturskyddsintresset pågår, att objektiva utredningar angående avvägningen
mellan vattenkraft och värmekraft verkställts och fortsättas samt
att det icke är praktiskt genomförbart att upprätta en s. k. riksplan, som
för framtiden skulle kunna följas.
Delegationen för atomenergifrågor, som i ärendet inhämtat yttrande från
Aktiebolaget Atomenergi, erinrar om det studium av avvägningen mellan
de skilda kraftslagen som fortlöpande pågår samt anför vidare bl. a. följande.
Givetvis kan planeringen av den fortsatta kraftutbyggnaden icke ske enbart
på grundval av teknisk-ekonomiska överväganden. Beaktande måste
även ges åt allmänna näringsekonomiska intressen, beredskapssynpunkter,
bygde- och naturskyddsintressen etc. Vad särskilt de sistnämnda angår ger
vår vattenlagstiftning garantier för att vid bedömningen och avvägningen
av vattenkraftutbyggandet rimlig hänsyn tages. Även på annat sätt tillgodoses
naturskyddssynpunkterna. Det må i sammanhanget erinras om den överenskommelse,
som nyligen träffats mellan vattenfallsstyrelsen och företrädare
för naturskyddsintresserade organisationer och myndigheter och som
siktar till en översiktlig, i princip hela landet omfattande planering för avvägning
mellan naturvårds- och vattenkraftsintressena. Genom ifrågavarande
överenskommelse synes i ett väsentligt hänseende motionärernas
önskemål ha blivit tillgodosedda.
Resultatet av vederbörande statliga myndigheters och instansers successiva
överväganden av formerna för den fortsatta kraftutbyggnaden bildar
naturligt underlag för deras anslagsäskanden i anslutning till olika aktuella
projekt. Detta gäller såväl i fråga om vattenkrafts- och konventionella värmekraftsprojekt
som atomkraftsföretag. Genom de redovisningar som därvid
lämnas får Kungl. Maj :t och riksdagen fortlöpande möjlighet att ur olika
synpunkter pröva de ställningstaganden som gjorts. Häri ligger i sista hand
en garanti för att avvägningen mellan olika kraftutbyggnadsalternativ sker
med rimligt beaktande av även de synpunkter, som motionärerna ger uttryck
åt.
Det anförda innebär, alt delegationen icke för sin del finner skäl föreligga
för ett bifall till de i motionerna gjorda yrkandena.
Svenska naturskgddsföreningen finner det vara uppenbart att en riksplanering
måste ske med största skyndsamhet samt anför därom bl. a. följande.
Ehuru exploateringen framskridit långt, är planering alltjämt uppenbart
nödvändig men tiden hastar. Det är självklart, att denna prövning bör ske
på så lång sikt och ur så vida och allsidiga synpunkter som möjligt. Flera
av de värden, som här hotas, är inte bara unika för vårt eget land utan saknar
motsvarighet även utanför delta. Klart är även, att andra objekt, som
ej representerar unikt internationellt värde, likväl är av den betydelse för
vårt eget land att de av den anledningen måste sparas.
Särskilt oroande är vidare, att inte ens våra nationalparker skonas från
ingrepp. Av de sex nationalparkerna inom Norrbottens län har Stora Sjö
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961
fallets, Peljekaise och Muddus nationalparker redan drabbats av vattenregleringar
i mer eller mindre betydande omfattning. Vidare föreligger ansökan
om ytterligare avsevärda ingrepp i Stora Sjöfallets nationalpark samt om
ingrepp i Sareks nationalpark. Om Torne träsk kommer att tagas i anspråk
drabbas Abisko nationalpark. Endast Vadvetjåkko synes gå fri. Nationalparksfrågan
borde bli föremål för riksdagens särskilda prövning.
De resultat av naturvårdsdelegationens arbete som hittills redovisats är
även nedslående. Förutom tre objekt, Virihaure, Laidaure och Tännforsen,
har blott ställts i utsikt uppskov till 1965 med fullföljande av planer, som
botar att spoliera de allra yppersta vattendragen. Några av de högst värderade
objekten ingår inte ens i uppskovsplanerna. Förhandlingarna fortsätter
dock inom naturvårdsdelegationen och viss redovisning lär vara att vänta
under hösten 1961. Enligt föreningens mening är det nödvändigt att det för
framtiden ges besked om vad som ej får röras. Man måste fastställa hur
kraftförsörjningsprogrammet på längre sikt bör utformas med användning
av olika slags kraftkällor, så att för framtiden det bästa möjliga totala resultatet
erliålles. Däri ingår bl. a., att vi ej får avhända oss den mycket viktiga
tillgång som det utgör att behålla natursköna rekreationsområden och
möjlighet till fiske, vandring och andra former för vistelse i en oförstörd
natur. Av det redan sagda framgår, att frågan måste behandlas även ur
andra synpunkter, såsom de försvarspolitiska. Såvitt föreningen förstår
talar de sistnämnda ingalunda entydigt för eu så långtgående vattenkraftsutbyggnad
som möjligt. I övrigt måste inte minst samernas rätt respekteras,
utan kortsiktiga uppgörelser varigenom förutsättningarna för deras fortsatta
näring ersätts i pengar.
De sedan länge pågående överläggningarna måste nu leda till ett acceptabelt
resultat. Och detta måste på lämpligt sätt säkerställas så att det ej i
en hastig vändning förflyktigas. En offentlig kontroll med kritisk belysning
måste föregå eventuella jämkningar.
Föreningen ansluter sig alltså helt till motionärernas synpunkter, i vad
det gäller en riksplan för den fortsatta vattenkraftutbyggnaden och eu allsidig
avvägning mellan vatten- och värmekraft. Eu sådan kan ej verkställas
av exploatörerna själva, om alla synpunkter skall komma till sin rätt. För
en allsidig och objektiv bedömning av vattenkraftprojekten med deras ofta
förödande konsekvenser för bygd och natur måste vid planeringen även de
motstående intressena få göra sig gällande jämsides och på fullt likvärdig
bas med de tekniskt-ekonomiska.
Föreningen framhåller vidare att den är av den uppfattningen, att ett centralt,
opartiskt organ omedelbart under Kungl. Maj:t skulle kunna främja
de intressen föreningen företräder. Det nuvarande systemet att Kungl. Maj :t
utan vidare efter underställelse av vattendomstol kan ge tillstånd till vissa
eljest klart otillåtliga kraftföretag är helt otillfredsställande enligt föreningen,
som därvid erinrar om att i Danmark naturvårdsfrågorna sorterar
direkt under statsministern och att man upprättar översiktliga fredningsplaner
för stora delar av den danska landsbygden.
Föreningen understryker också, att det vid sidan av den riksplanering
som erfordras behövs en planering nederbördsområdesvis i länsregi. En
regional prövning måste ske under medverkan av ett planeringsorgan för
-
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961
7
slagsvis länsstyrelsen, som bör svara för att hela länet får en rationell planering
och indelning ur såväl näringslivets som rekreations- och andra synpunkter.
Föreningen finner det även i denna punkt angeläget med snabba åtgärder
för att få till stånd en allsidig avvägning mellan de olika intressena. Den
regionala avvägningen anses därvid böra ske i samverkan med den centrala.
En allvarlig brist i den allsidiga bedömningen är enligt föreningen den
allt oftare tillämpade möjligheten för vattendomstolen att enligt 2 kap. 3 §
tredje stycket till Ivungl. Maj:ts prövning hänskjuta vattenkraftprojekt,
som är otillåtliga enligt 2 kap. 3 § andra stycket, med åberopande av att projektet
i fråga skulle vara av synnerlig betydelse för näringslivet. Det finns
enligt föreningen ingen garanti att de mycket stora och komplicerade målen
hos Kungl. Maj :t får en verkligt allsidig bedömning. En nämnd skulle här
utgöra ett viktigt kontrollorgan.
Beträffande förhållandet mellan värmekraft och vattenkraft framhåller
föreningen bl. a. att den specifika anläggningskostnaden för värmekraft är
väsentligt lägre än för vattenkraft och byggnadstiden kortare. I dagens läge
med brist på kapital och arbetskraft förefaller det därför såväl privat som
nationalekonomiskt fördelaktigt att i högre grad satsa på värmekraftverk
och investera det frigjorda kapitalet i betydligt mera räntabla industriföretag
än vattenkraftverken.
Föreningen varnar till sist för att man låter vattenkraftutbyggnaden få
karaktär av en arbetsmarknadsfråga. Ett kraftverk torde icke medföra så
stor lättnad för de närmast berörda kommunerna som man ofta synes anse.
Kortsiktiga synpunkter får ej bil avgörande för frågor, som gäller stora
naturvärden av nationell eller internationell betydelse. Vårt lands betydelse
ur turistsynpunkt för t. ex. Mellaneuropas växande befolkning kommer säkerligen
att snabbt öka. En stor del av anläggningsarbetarna är ambulerande
och flyttar från anläggning till anläggning och sysselsättningen av arbetskraft
från orten är snabbt övergående. Föreningen finner det alltså synnerligen
angeläget, att den av motionärerna föreslagna utredningen om avvägning
mellan värme- och vattenkraft in. m. skyndsamt kommer till stånd.
Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté säger sig med tillfredsställelse
se att allt göres för att åstadkomma en prövning av avvägningen mellan
vatten- och ångkraftverk och att denna prövning måtte komma till stånd
med det snaraste, medan ännu orörda vattensystem av större naturskyddsligt
värde finns kvar.
Kommittén erinrar också hl. a. om att den i andra sammanhang som sin
mening uttalat, att behandlingen av frågor om utbyggnad av vattenkraft icke
är ur naturskyddslig synpunkt tillfredsställande. Det synes därför kommittén
lämpligt att denna viktiga fråga ägnas ökad uppmärksamhet. Kommittén
anser det mycket betydelsefullt att en fristående inventerings- och utredningsnämnd
tillsättes och detta inom eu snar framtid. Del synes nämli
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 170 är 1961
gen kommittén berättigat och riktigt, att de stora och viktiga avväganden
som härvidlag måste träffas mellan olika intressen (av teknisk, ekonomisk,
kulturell, social, turistisk och naturvetenskaplig art) icke bindes ensidigt
till något av de organ som skall tillhandahålla viss del av materialet för
bedömningen.
Utskottet. Vad i förevarande motioner anförts rörande behovet av en
planering på längre sikt av kraftverksutbyggnaderna och en riktig avvägning
mellan vatten- och värmekraft samt ett bättre tillgodoseende av naturskyddssynpunkter
vid kraftverksplaneringen framstår i och för sig som
beaktansvärt. Utbyggnadsfrågorna kan sålunda, såsom motionärerna understrukit,
icke bedömas med utgångspunkt enbart från tekniskt-ekonomiska
synpunkter. Hänsyn måste också tagas till bl. a. allmänt näringsekonoiniska
och beredskapspolitiska aspekter samt icke minst till naturskyddets
och närmast berörda bygders och befolkningsgruppers intressen.
Att ett sådant hänsynstagande i stor utsträckning f. n. sker torde emellertid
icke kunna bestridas. Utskottet får därvidlag hänvisa till den redogörelse
som av vattenfallsstyrelsen i dess yttrande över motionerna lämnats
för innebörden av gällande bestämmelser i vattenlagen och med stöd av
denna utfärdade föreskrifter i syfte att säkerställa ett rimligt beaktande
av förenämnda intressen.
I anslutning till nämnda redogörelse har också erinrats om den utbyggnadsplanering
för större älvavsnitt som verkställes och om de möjligheter
som föreligger för Kungl. Maj :t och riksdagen att i samband med den
årliga anslagsprövningen beakta aktuella avvägningsproblem. Vidare erinras
om det samråd i utbyggnadsfrågorna som kommit till stånd mellan
vattenfallsstyrelsen och naturskyddsintressena samt om det fortlöpande
studium som på såväl längre som kortare sikt och på grundval av ett omfattande
utredningsmaterial inom kraftverksföretagen bedrives beträffande
avvägningen mellan vatten- och värmekraft.
Såväl vattenfallsstyrelsen som Svenska vattenkraftföreningen och atomenergidelegationen
har i sina yttranden under hänvisning till bl. a. nu anförda
förhållanden ställt sig avvisande gentemot motionärernas yrkanden.
Naturskyddsföreningen och Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté
däremot har ansett åtgärder av de slag som i motionerna förordats välmotiverade
och önskvärda.
Utskottet har för sin del icke övertygats om nödvändigheten eller lämpligheten
av att berörda utbyggnads- och avvägningsfrågor prövas av en
särskild parlamentarisk utredning med utgångspunkt från en riks- eller
generalplan för samtliga byggnadsprojekt. Därtill kommer att en riksplan
av angivet slag, såsom flera av remissinstanserna framhållit, svårligen
torde kunna åstadkommas med hänsyn till det ytterst omfattande och
detaljerade material som skulle krävas härför. De ständiga och snabba
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961
9
förändringarna av de tekniska och ekonomiska faktorer som måste bli
bestämmande vid avvägningen mellan olika kraftslag inom en sådan plan
försvårar också i hög grad dess fastställande.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den överenskommelse som
nyligen slutits mellan representanter för vattenfallsstyrelsen och naturvårdsdelegationen
rörande den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften i
vissa norrländska vattensystem. Syftet med denna överenskommelse har
angivits vara att väsentligen bidraga till en översiktlig, i princip hela landet
omfattande planering, som innebär en sådan avvägning mellan naturvårdsoch
vattenkraftintressena, att den allmänt kan godtagas såsom skälig. Vattenfallsstyrelsen
har därvid bl. a. utfäst sig att icke — beträffande andra
objekt än de som enligt överenskommelsen angives erforderliga för dess
aktuella utbyggnadsplaner — för utbyggnad aktualisera objekt som kan
antagas vara av större betydelse för naturskyddet, utan att objektet diskuterats
vid sammanträde med delegationen eller med organ som trätt i
dess ställe. Naturskyddet har lämnat motsvarande utfästelse beträffande
aktualisering för fridlysning av objekt, som kan antagas vara av större
betydelse för vattenfallsstyrelsen. Överenskommelsen innebär vidare att av
ett sjuttiotal planerade och i en särskild förteckning angivna företag, berörande
av naturskyddet i hög angelägenhetsklass placerade objekt, tjugoåtta
helt undantagits från utbyggnad. Detta betyder att styrelsen dels avstår
från exploatering av angivet objekt, dels ej framställer erinran mot
fridlysning i lämplig form av detsamma. För fjorton företag har förutsatts
uppskov till den 1 januari 1966 eller den 1 januari 1971, vilket innebär
att styrelsen avstår från att dessförinnan beträffande dessa objekt
vidtaga till exploatering syftande åtgärd. Naturskyddet å sin sida avstår
från att aktualisera sådant objekt genom till fridlysning syftande åtgärd.
Överenskommelsen skall ingivas till Kungl. Maj :t, och för dess giltighet
förutsättes jämväl att erinran mot densamma ej skall göras av Kungl.
Maj :t.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att en överenskommelse av
delta slag kunnat uppnås. Såvitt utskottet kan bedöma torde också motionärernas
önskemål genom densamma i väsentliga avseenden tillgodoses.
Med hänsyn härtill och i avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstaganden
till överenskommelsens innehåll har utskottet funnit sig icke
kunna biträda motionärernas yrkanden i nu berörda delar.
Vidkommande frågan om en central sakkunniginstans för prövning av
utbyggnadsfrågorna vill utskottet framhålla att det nuvarande systemet
härför torde ha fungerat på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Inrättandet
av en sådan instans skulle säkerligen endast ytterligare fördröja statsmakternas
ståndpunktstaganden i fråga om dessa redan nu ofta svårlösta
och komplicerade problem. Allvarliga risker synes därvid dessutom föreligga
för en byråkratisering av frågornas handläggning samt härav föran2—2990
61 Bihang till riksdagens protokoll 1961 6 sand. Nr 170
10
Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1961
ledda, ökade personalkostnader m. m. för statsverkets del. På grund härav
och med beaktande jämväl av vad i yttrandena över motionerna i dessa
hänseenden anförts avstyrker utskottet ävenledes bifall till det nu aktuella
motionsyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att motionerna I: 244 och II: 272 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
II. att motionen 11:270 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 21 november 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Ivar Johansson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson,
Thun, Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Rikard Svensson, fru Wallentheim,
herrar Söderberg, Bertil Petersson och Thor sten Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Malmborg,
Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Nilsson
i Göingegården, Andreasson, fröken Elmén, herrar Lassinantti, Johansson
i Norrköping, Gustafsson i Kårby, Blomkvist och Nelander.
Sthlral961. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.