Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att fylla behovet av gymnastiksalar vid skolorna.

1961-12-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:185, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att fylla behovet av gymnastiksalar vid skolorna.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1961

Nr 185

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att fylla

behovet av gymnastiksalar vid skolorna.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Schött och Sveningsson (I: 419) och den andra inom andra kammaren

av fröken Karlsson m. fl. (II: 476) har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t dels hemställa att sådana åtgärder vidtages att behovet

av gymnastiksalar inom det allmänna skolväsendet snarast fylles,

dels ock uttala att vid planering av lokaler för gymnastik, lek och idrott

samarbete mellan skolan och idrottens representanter bör söka åstadkommas

i syfte att bereda möjlighet att på ett ekonomiskt sätt anordna lokaler

och att samtidigt på effektivaste sätt kunna utnyttja dessa lokaler.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionen (II: 476).

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionerna

från skolöverstyrelsen och Sveriges riksidrottsförbund.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat följande.

överstyrelsen delar helt de av motionärerna framförda synpunkterna och

finner det vara synnerligen angeläget att behovet av gymnastiksalar inom

det allmänna skolväsendet snarast fylles. Tyvärr måste överstyrelsen dock

konstatera, att det i dagens ytterst trängda investeringsläge inte låter sig

göra att i den takt och i den utsträckning som önskligt vore förse skolorna

med erforderliga gymnastiklokaler. Av flera skäl — främst den pågående

starka inflyttningen till tätorterna och den snabba utbyggnaden av den

obligatoriska skolan — har efterfrågan på skollokaler blivit så stor, att

endast oundgängligen erforderliga behov för närvarande kan tillgodoses.

I första hand måste sådana skollokaler anskaffas, utan vilka undervisningen

över huvud taget inte kan bedrivas.

Enligt av länsskolnämnderna i januari 1961 lämnade uppgifter uppgår

kostnaderna för de permanenta skolbyggnader för det obligatoriska skolväsendet,

som måste påbörjas under budgetåret 1961/62, till 386 mkr, varav

211 mkr avser högstadieanläggningar i kommuner, som läsåret 1960/61 bedriver

försöksverksamhet med nioårig enhetsskola.

Då 1961 års statsverksproposition upptar en investeringsram för budgetåret

1961/62 av endast 175 mkr till permanenta byggnader för det allmänna

skolväsendet, är en mycket hård gallring bland de angelägna byggnadsföretagen

nödvändig. Med all sannolikhet måste dessutom etappbygge tyvärr tillgripas

i viss utsträckning, även om kommunerna därigenom åsamkas extra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1961

3

kostnader. Det kan därvid i vissa fall bli nödvändigt att lämna bland annat

gymnastikhusen kvar till en senare etapp, varigenom antalet skolanläggningar

utan gymnastiklokaler eller med otillräckliga sådana lokaler ytterligare

kommer att öka. Först fram mot mitten av 1960-talet torde möjligheter

komma att finnas att i någon större utsträckning förse skolorna med

tillräckliga gymnastiklokaler.

Det är enligt överstyrelsens mening en angelägenhet av största vikt att

skolans gymnastiksalar upplåtes för den fritidsverksamhet, som bedrives

i form av gymnastik och idrott. För kommun, som tidigast den 1 juli 1944

tillerkänts statsbidrag till byggnadsarbeten för det allmänna skolväsendet,

föreligger skyldighet att upplåta lokalerna för ortens frivilliga bildningsverksamhet

och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen, överstyrelsen

har i sina anvisningar och bestämmelser angående byggnadsföretag

för skolväsendet (Skolbyggnader, Kungl. Skolöverstyrelsens skriftserie 20)

framhållit angelägenheten av att skollokaler, även där skyldighet därtill ej

föreligger, i största möjliga utsträckning upplåtes för verksamhet av ifrågavarande

slag.

Kungl. Maj:t har genom cirkulär (SFS 1954: 671 och 1959: 604) fäst skolmyndigheternas

och skolornas uppmärksamhet på angelägenheten av att

skolornas lokaler upplåtes åt ungdomsverksamhet, även om skyldighet därtill

ej föreligger.

Skolöverstyrelsen vill framhålla vikten av att, om ersättning för sådan

upplåtelse över huvud taget betingas, denna blir så låg som möjligt och av

att inga begränsande villkor om att upplåtelse skall avse endast kommunens

ungdom uppställes.

överstyrelsen har i ovannämnda anvisningar rekommenderat kommunerna

att, där så är möjligt, lokalisera skolanläggningarna även med hänsyn

till skolans samhälleliga funktion i övrigt. Skolan kan då bli ett naturligt

centrum för ortens bildningsliv och tillhandahålla lokaler för fritidsverksamhet

av olika slag. Det kan ofta vara god ekonomi att dimensionera och

utforma vissa lokaler med hänsyn härtill. Beträffande gymnastiklokalerna

påpekas särskilt, att dessa med hänsyn till fritidsverksamhetens behov kan

planeras med större dimensioner än vad som krävs enbart för skolan.

överstyrelsen förutsätter, att de kommunala myndigheterna vid lokalplaneringen

tar kontakt med bland annat idrottens representanter och beaktar

framförda önskemål. Under de senare åren har i åtskilliga fall skolans

behov av gymnastiklokaler tillgodosetts genom uppförande av gymnastikoch

idrottshallar, avsedda att betjäna såväl skolan som allmänheten. I den

mån enhetsskolans utbyggnad aktualiserar större skolanläggningar i högstadieorterna

torde ökade möjligheter och ökat intresse komma att finnas

för en sådan lösning av skolans gymnastiksalsproblem.

Sveriges riksidrottsförbunds idrottsplatskommitté har i huvudsak anfört

följande.

Sådana byggnader med idrottslokaler av större omfattning, som brukar

benämnas idrottshus och som i första hand uppförts för idrottens behov,

kan av ekonomiska och andra skäl icke tänkas komma till stånd annat än på

orter, där idrottens utbredning motiverar anläggningar av sådan omfattning

och där de ekonomiska förutsättningarna finnes. Där dylika förutsättningar

saknas, men där befolkningsunderlag och dylikt utvisar ett påtagligt behov

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1961

av vissa lokaliteter, bör skolans och idrottens intressen givetvis samordnas.

Lokaler av den storlek, som då blir aktuella, har sitt givna värde i samhället

även för andra, icke idrottsliga ändamål, t. ex. för större möten, utställningar

och dylikt och överhuvudtaget vid tillfällen, då behov av större lokaliteter

uppstår.

Under en lång följd av år har idrottsplatskommittén försökt animera

kommuner, dels genom egna initiativ, dels ock genom idrottens olika organisationer

på respektive orter, att vid planläggningen av gymnastiksalar utforma

dessa på sådant sätt, att de även kan tjäna fritidsverksamhetens,

bland annat idrottens, behov och önskemål. I denna strävan har gott stöd

erhållits från skolöverstyrelsens gymnastiksektion, som gärna godkänner

och själv tar initiativ till förslag i sådan riktning. Det kan med tillfredsställelse

konstateras, att det också tillkommit ett icke obetydligt antal större

gymnastiksalar, väl lämpade för idrottens behov och så anordnade, att de

med en vikvägg eller motsvarande anordning av annat slag kan avdelas

till två salar. Det kan vidare nämnas, att projektering eller planläggning av

dylika byggnader pågår på ytterligare ett betydande antal platser landet

runt.

Idrottsplatskommittén har emellertid kunnat konstatera, att möjligheterna

att åstadkomma lokaler av angivna slag i stor utsträckning hindras

av bristande förutsättningar till statsbidrag för de ofta betydande merkostnader,

som uppstår på grund av förstorad byggnadsvolym vid utökning av

gymnastiksalar av normalmått till lokaler lämpade för fritidsverksamhet. I

princip skulle det vara möjligt att från fonden för idrottens främjande

erhålla bidrag till dessa merkostnader, men på grund av en ytterligt begränsad

tillgång på medel för anläggningsändamål, i sin tur förorsakad av riksdagens

förhållandevis blygsamma avsättningar till ovannämnda fond, har

det icke varit möjligt att annat än i undantagsfall medverka till bidrag. De

bidrag, som lämnats, har till sin storlek varit förhållandevis mycket begränsade

och endast kunnat betraktas vara symboliska utan avgörande

betydelse från ekonomisk synpunkt.

Detta har också sin orsak uti att de bidragsmedel, som ställes till förfogande,

måste tillgodose — fastän så kan ske endast i mycket begränsad

omfattning — en mängd olika ändamål (idrottsplatser, simanläggningar,

skidbackar, tennisbanor, ishockey- och bandybanor m. m.). Det är under

sådana förhållanden uppenbart, att bidragsmöjligheterna måste bliva mycket

begränsade.

För ett effektivt främjande av de syften, som motionerna avser, skulle

det utan tvekan vara av utomordentlig betydelse, om kommunerna kunde

erhålla bidrag av statliga medel icke enbart för gymnastiksalsändamål genom

skolöverstyrelsen utan även för lokaler av större format. Lämpligast

vore säkerligen, att avsättningarna till fonden för idrottens främjande ökades

i sådan omfattning, att det bleve möjligt att den vägen lämna bidrag

av en storlek, som kunde bli av betydelse för finansieringen.

I detta sammanhang vill idrottsplatskommittén framhålla behovet av en

översyn av nu gällande bestämmelser för statsbidrag till skolgymnastiksalar,

så att det bleve möjligt för kommunerna att erhålla ekonomiskt stöd

både till större sådana lokaler och till utrymmen, som hör intimt ihop med

gymnastikundervisningen, t. ex. bassänger för simundervisning. Vidare vore

det önskvärt med viss revidering av bestämmelserna rörande förvaltningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1961 5

av lokaler av detta slag, syftande till att ge kommunerna frihet att själva

avgöra vilken kommunal myndighet, som av bland annat organisatoriska

skäl lämpligen bör vara förvaltande organ.

Motionärerna har också antydningsvis berört lek- och idrottsplatser.

Idrottsplatskommittén vill även i detta avseende framhålla nödvändigheten

av att planläggningen av sådana anordningar sker så att de så långt möjligt

kan tjäna såväl skolans som idrottens behov, en utveckling, som idrottsplatskommittén

alltid försökt främja.

Med hänvisning till vad här anförts vill idrottsplatskommittén för sin

del till alla delar instämma i motionärernas såväl motiveringar som hemställan

till riksdagen.

Utskottet får med anledning av motionerna I: 419 och II: 476 anföra följande.

Bristen på gymnastiksalar vid våra skolor är enligt utskottets mening

ett allvarligt problem. Det är med hänsyn till elevernas fysiska hälsa synnerligen

angeläget, att denna brist snarast fylles.

Skolöverstyrelsen, som förklarat sig helt dela de av motionärerna framförda

synpunkterna, har i sitt yttrande uttalat, att först fram emot mitten

av 1960-talet, sedan de för uppbyggandet av den nioåriga obligatoriska

grundskolan mest oundgängliga lokalerna anskaffats, möjligheter kommer

att finnas att i någon större utsträckning förse skolorna med tillräckliga

gymnastiklokaler. Utskottet förutsätter, att de statliga och kommunala myndigheterna

så snart ske kan bringar denna fråga till en lösning.

I av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar och bestämmelser angående

byggnadsföretag för skolväsendet rekommenderas kommunerna att där så

är möjligt lokalisera skolanläggningarna även med hänsyn till skolans samhälleliga

funktion i övrigt. Såsom framgår av riksidrottsförbundets yttrande

förekommer samarbete mellan skolans och idrottens representanter på

många håll i landet.

Kungl. Maj :t har genom särskilda cirkulär (SFS 1954: 671 och 1959: 604)

fäst myndigheternas och skolstyrelsernas uppmärksamhet på angelägenheten

av att skolornas lokaler upplåtes åt ungdomsverksamhet, även om skyldighet

därtill ej föreligger. 1957 års skolberedning har i sitt förslag till skolstadga

även medtagit bestämmelser om kommunernas skyldighet i detta

avseende.

Då såsom av det anförda framgår motionernas syfte såvitt möjligt redan

tillgodosctts eller kommer att tillgodoses, finner utskottet sig icke böra tillstyrka

bifall till motionerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1961

Utskottet hemställer förty,

att motionerna I: 419 och II: 476 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 december 1961

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel

Johannes Andersson, Thun, Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Rikard Svensson,

Söderberg, Nils Theodor Larsson och Bertil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i

Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Ståhl, Eliasson i

Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, fröken Olsson,

herr Johansson i Norrköping, fröken Karlsson, herrar Fagerlund, Löfroth

och Bohman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.