Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1961-12-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:186, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 186—188

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

1

Nr 186

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 181 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 20 oktober

1961, föreslagit riksdagen att dels besluta, att huvudmannaskapet för

tjänsteläkarväsendet skall i den omfattning och på de villkor departementschefen

förordat överföras till landstingen från och med den 1 juli

1963, dels godkänna de grunder för statsbidrag till ett landstingskommunalt

provinsialläkarväsende, som departementschefen förordat, dels

bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda ny provinsialläkartaxa enligt av departementschefen

angivna grunder, dels ock godkänna de riktlinjer för

förstärkning av den omgivningshygieniska tillsynen på det lokala och regionala

planet som förordats av departementschefen.

Propositionen

Mot bakgrunden av en översikt över utvecklingen under de senaste årtiondena

inom hälsovård och sjukvård framlägges i propositionen förslag

till olika åtgärder för upprustning och effektivisering av hälsovården och

den öppna sjukvården i landstingsområdena.

Förslag framlägges om att landstingens ansvar som sjukvårdshuvudmän

skall utvidgas att i princip omfatta även den öppna sjukvården utanför

sjukhus. I anslutning härtill föreslås på grundval av resultaten av

överläggningar och förhandlingar mellan företrädare för staten, de kommunala

sjukvårdshuvudmännen och berörda personalorganisationer, att

huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet skall överföras till landstingen

den 1 juli 1963. Även städer med mindre än 15 000 invånare avses

skola ingå i provinsialläkardistrikt. Genom överföringen avses en samordning

komma till stånd mellan olika grenar av sluten och öppen vård,

som bedrives av landstingen. En upprustning av tjänsteläkarorganisationen

förutsättes skola äga rum i de nya huvudmännens regi, bl. a. genom

en utbyggnad med två- och flerläkarstationer. Provinsialläkare avses även

efter huvudmannaskapsändringen skola utnämnas av Kungl. Maj :t medelst

fullmakt. Förslag framlägges om statsbidrag till landstingen för de1

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 186—188

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

ras kostnader för tjänsteläkarväsendet. Bidrag föreslås skola utgå med

belopp motsvarande årslönen till provinsialläkare med viss förhöjning till

täckande av vikariatskostnader m. m. Provinsialläkarna avses även efter

landstingsövertagandet skola tills vidare pensioneras genom statens försorg.

Antalet statsbidragsberättigande tjänster skall bestämmas efter förhandlingar

mellan staten och svenska landstingsförbundet. För tiden den

1/7 1963—31/12 1967 bär antalet statsbidragsberättigande tjänster bestämts

till högst 760. Härav föranledes merkostnader för statsverket å högst cirka

9 milj. kronor årligen under nyssnämnda period.

Vidare föreslås i propositionen, att fr. o. m. den 1 januari 1962 nya grunder

skall tillämpas för provinsialläkares taxeersättning, innebärande en

anslutning till sjukkassetaxan. De statliga provinsialläkarna skall enligt

förslaget inbetala viss del av taxeinkomsterna till staten. Dessa medel avses

bli sammanförda till en fond för bestridande av vissa kostnader för

vidareutbildning av provinsialläkare in. m.

I propositionen uppdrages även riktlinjer för en förstärkning av den allmänna

hälsovårdstillsynen i landstingsområdena, varvid rådande ansvarsfördelning

mellan staten och primärkommunerna förutsättes i princip förbli

oförändrad. I fråga om den lokala tillsynen föreslås — utöver den förstärkning,

som enligt den nya hälsovårdsstadgan är avsedd att komma

till stånd — vissa bestämmelser och rekommendationer för att tillgodose

behovet av medicinskt-hygienisk expertis i städer och andra kommuner

med mer än 15 000 invånare. På länsplanet föreslås fr. o. in. den 1 juli

1962 en successiv utbyggnad av en länsläkarinstitution, avsedd att ersätta

den nuvarande förste provinsialläkarinstitutionen. Länsläkaren, som träder

i stället för nuvarande förste provinsialläkaren, förutsättes i flertalet

län till sin hjälp få en biträdande länsläkare samt en hälsovårdskonsulent.

Vidare föreslås vissa åtgärder för att förbättra samarbetet mellan

hälsovårdsexperterna på länsplanet, i första hand ett sammanförande till

gemensamma lokaler i anslutning till länsstyrelsen. Denna förutsättes även

tillhandahålla erforderlig skrivhjälp m. m.

Beträffande detaljerna i förslaget torde utskottet få hänvisa till propositionen.

Motioner

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Eric Carlsson m. fl. (I: 718) och den andra inom andra kammaren

av herr Gomér m. fl. (11:864), i vilka hemställts, att riksdagen vid

sin behandling av förevarande proposition måtte I) i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla att frågan om rörliga jourtjänster inom provinsialläkaror
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

3

ganisationen måtte upptagas till prövning i samråd med berörda parter,

att förutsättningarna för införande i vårt lands sjukvård av ett system

med »ambulatorier» närmare måtte utredas ävensom att översyn av kostnadsutvecklingen

och kostnadsfördelningen i fråga om den öppna sjukvården

måtte vidtagas inom sådan tid att därav föranledda förslag kan upprättas

före 1965 års utgång — allt i enlighet med vad i motionen anförts —

samt II) beakta vad i motionen i övrigt anförts;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fröken Nordström m. fl. (I: 719) och den andra inom andra

kammaren av fru Gärde Widemar m. fl. (11:863), i vilka hemställts, att

riksdagen vid sin behandling av förevarande proposition måtte besluta,

att i länsläkarinstitutionen utöver vad som föreslagits i förevarande proposition

även skall ingå en befattning som länsslcöterska i enlighet med

de riktlinjer som uppdragits av kommittén för översyn av hälso- och sjukvården

i riket i dess betänkande nr 15 i statens offentliga utredningar för

1958.

Beträffande motiveringen för yrkandena torde få hänvisas till motionerna

I: 718 och I: 719.

Utskottet

Hälso- och sjukvården i vårt land har, såsom departementschefen framhållit,

uppvisat en stark expansion under de senaste decennierna. Detta

har inte endast gällt den egentliga sjukvården utan även de sjukdomsförebyggande

åtgärderna. Utvecklingen återspeglas i de offentliga utgifterna

för hälso- och sjukvård, vilka fortlöpande ökat och numera uppgår

till över två miljarder kronor årligen. Trots den gjorda utbyggnaden

finns det emellertid alltjämt många områden, som inte fyller de krav som

i dag kan ställas på en effektiv hälso- och sjukvård. De utredningar som

gjorts tyder också på att även de närmast följande årtiondena i dessa avseenden

kommer att kräva betydande insatser från det allmännas sida.

Departementschefen har inledningsvis och i huvudsak på grundval av

material, som redovisats av kommittén för översyn av hälso- och sjukvården

i riket (ÖHS-kommittén), lämnat en allmän översikt över läget inom

de olika områdena av hälso- och sjukvården. Därvid har i fråga om omgivningshygienen

berörts bl. a. vattenvårdens och livsmedelshygienens betydelse.

Vikten av en effektiv vattenvård belyses inte minst av det stora

antal dricksvattenburna epidemier som förekommit. Betydelsen av de omgivningshygieniska

åtgärderna har även understrukits, när det gäller bostäder,

skolor och arbetsplatser, och vidare har pekats på de betydande

uppgifter inom omgivningshygienen som i framtiden kan väntas i fråga

om åtgärder mot buller, luftföroreningar och radioaktiv strålning. I departementschefens

uttalanden i nu förevarande avseenden kan även utskottet

instämma.

1* — Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 186—188

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

När det gäller den förebyggande vården har departementschefen erinrat

om de omfattande arbetsuppgifter som därvidlag åligger distriktssköterskorna.

Han har även framhållit den ökade anslutning, som skett till

den förebyggande mödra- och barnavården, samt berört läget inom skolhälsovården

och understrukit värdet av en mera allmän hälsokontroll. Resurser

för införande av en sådan kontroll synes enligt departementschefen

visserligen inte komma att föreligga under de närmaste åren. Den utvidgning

av möjligheterna att förebygga sjukdom, som en allmän hälsokontroll

innebär, bör dock enligt departementschefen realiseras så snart

förutsättningar härför blir för handen. Till vad departementschefen härutinnan

anfört ansluter sig utskottet. I likhet med departementschefen vill utskottet

i detta sammanhang särskilt understryka angelägenheten av förebyggande

åtgärder och tidig diagnostik, när det gäller sådana folksjukdomar

som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatiska sjukdomar och

sockersjuka. Även mentalhygieniska åtgärder är av vikt för att förebygga

uppkomsten av psykiska sjukdomar.

Inom den slutna kroppssjukvården har en betydande ökning av platsantalet

skett. Framlagda utredningar på området visar dock, att det finns

ett betydande vårdplatsbehov, som skulle behöva tillgodoses inom den

närmaste framtiden. I likhet med departementschefen vill utskottet härvid

särskilt framhålla angelägenheten av en ökning av vårdresurserna för

de långtidssjuka, detta särskilt med hänsyn till den förskjutning av befolkningens

ålderssammansättning mot högre åldersgrupper som kan förutses.

Expansionen inom sjukvården har i hög grad gällt den öppna sjukvården.

Vid kroppssjukhusen har sålunda den öppna vården utvecklats snabbare

än motsvarande slutna vård, och likaledes har en ökning skett av

provinsialläkarnas sjukvårdsarbete. Såsom departementschefen framhållit,

måste det anses vara en riktig målsättning för planeringen inom hälsooch

sjukvården, att verksamheten så långt möjligt inriktas på sjukdomsförebyggande

åtgärder. Därigenom uppkommer även en lättnad för den

slutna sjukvården. En utbyggnad av den öppna vården har dock hämmats

av bristen på läkare och annan sjukvårdspersonal. De åtgärder som

på senare tid vidtagits för att få till stånd en ökad utbildning av läkare

liksom av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal måste därför enligt

utskottet anses högst angelägna.

För en rationell ordning inom den sjukvårdande verksamheten framstår

det som väsentligt, att den öppna sjukvården så långt möjligt samordnas

med sjukhusvården. Såsom framhållits av departementschefen torde

detta lättast kunna ske genom att hela organisationen ställes under enhetlig

ledning. Förslag till ett överförande av den lokala tjänsteläkarinstitutionen

till landstingen har också framlagts av ÖHS-kommittén. Vid remissbehandlingen

av detta förslag har dock erinringar gjorts, bl. a. med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

5

hänsyn till vissa finansierings- och tjänstetillsättningsfrågor. Utskottet

hälsar med tillfredsställelse, att dessa frågor numera kunnat lösas i samförstånd

med berörda parter.

Det av departementschefen framlagda och av parterna accepterade förslaget

innebär, att en utbyggnad och upprustning av provinsialläkarväsendet

skall ske. Huvudmannaskapet för provinsialläkarna skall övertagas

av landstingen den 1 juli 1963, och vidare skall det ankomma på landstingen

att svara för öppen sjukvård även utanför sjukhus, i den mån

denna icke ombesörjes av annan. Vid upprättandet av plan för provinsialläkarväsendet

inom landstingskommun skall hänsyn tagas till samtliga

befintliga resurser för öppen vård i landstingskommunen, varvid

städer under 15 000 invånare skall omfattas av distriktsindelningen, och

vid upprättandet av sådan plan skall samråd äga rum med tjänsteläkarnas

lokala organisationer. Provinsialläkarna skall liksom hittills tillsättas

av Kungl. Maj :t, och deras förflyttningsskyldighet skall begränsas

till landstingskommunen. Beträffande löneförhållandena innebär förslaget,

att provinsialläkarna skall placeras i lönegrad A 21 samt i vissa fall

åtnjuta ett årligt lönetillägg av mellan 2 000 och 12 000 kronor. Läkarna

avses även få i stort sett oförändrade pensionsförmåner. Enligt vad departementschefen

redovisat har det övervägande antalet provinsialläkare

avgivit förbindelse att övergå i landstingstjänst. Det framlagda förslaget,

som sålunda tillkommit efter förhandlingar med berörda parter, kan utskottet

för sin del tillstyrka. Ett genomförande av förslaget kräver dock

vissa övergångsbestämmelser. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t

att meddela dessa liksom även att vidtaga de åtgärder i övrigt som är erforderliga

för reformens förverkligande.

När det gäller den fortsatta utbyggnaden av tjänsteläkarinstitutionen

vill utskottet i likhet med departementschefen framhålla, att en övergång

till två- och flerläkarstationer bör ske i den mån geografiska och andra

förhållanden gör en sådan lösning lämplig. Såsom departementschefen

även framhållit, bör dock någon fixering av stationssystemets sammansättning

icke ske på nuvarande stadium. Tillkomsten av två- och flerläkarstationer

torde inte minst få betydelse för lösningen av den viktiga

frågan om tjänsteläkarnas jourtjänstgöring. För glesbygderna, där enläkarstationer

alltjämt måste komma i fråga, kommer problemet dock att kvarstå.

Att för detta ändamål inrätta särskilda befattningar för jourläkare,

såsom ifrågasatts i motionerna I: 718 och II: 864, torde emellertid vid nu

rådande läkarbrist knappast medföra någon lösning.

Beträffande den i nyssnämnda motioner berörda frågan om en mellanform

mellan öppen och sluten sjukvård vill utskottet framhålla, att

tillkomsten av ett enhetligt huvudmannaskap för såväl öppen som sluten

sjukvård torde skapa förutsättningar för ett mera varierat vårdsystem

än för närvarande. Den fortsatta utbyggnaden av tjänsteläkarinstitutio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

nen, inte minst med två- och flerläkarstationer, kommer otvivelaktigt att

medföra en avlastning av sjukhusvården. Även de former av s. k. dagsjukvård

som redan förekommer torde komma att få allt större omfattning.

Hur sjukvården skall organiseras i de olika länen blir emellertid

närmast en fråga för de kommunala sjukvårdshuvudmännen. Någon särskild

utredning av den av motionärerna berörda frågan anser utskottet

därför icke erforderlig, och motionsyrkandet härom avstyrkes således.

Genom huvudmannaskapets överförande till landstingen kommer dessa

att få vidkännas kostnader för löner och andra förmåner till läkarna och

biträdande personal samt utgifter för anordnande av mottagningslokaler

och anskaffning av utrustning m. m. En utbyggnad av tjänsteläkarorganisationen

medför å andra sidan en minskning av behovet av sluten sjukvård.

Det synes emellertid rimligt, att staten, såsom föreslagits i propositionen,

lämnar bidrag till landstingens kostnader för tjänsteläkarväsendet.

Mot det föreslagna bidragssystemet, som är beräknat endast på provinsialläkarnas

löner och pensioner, har utskottet ingen erinran. Utskottet

kan även tillstyrka det för tiden till och med utgången av år 1967 beräknade

antalet statsbidragsberättigande läkartjänster, nämligen 760.

I anledning av vad som i motionerna I: 718 och II: 864 anförts rörande

översyn av kostnadsutvecklingen och kostnadsfördelningen för den öppna

sjukvården vill utskottet erinra om att de föreslagna statsbidragsreglerna

tillkommit såsom en förhandlingsöverenskommelse med Svenska landstingsförbundet.

Det har därvid förutsatts, att om sådana väsentliga förändringar

i fråga om pensionsavgifter, socialförsäkringsavgifter m. m.

skulle inträffa, som kan anses rubba förutsättningarna för avtalet, förhandlingar

skall kunna upptagas angående ersättning för tiden efter 1967

års utgång, liksom även att förhandlingar skall komma till stånd, om provinsialläkarnas

löner framdeles skulle undergå sådana väsentliga förändringar,

att avtalet framstår som uppenbart oskäligt. Det av motionärerna

uttalade önskemålet torde sålunda i väsentlig grad vara tillgodosett genom

de nu angivna förutsättningarna, och något uttalande från riksdagens

sida härutöver finner utskottet icke påkallat.

I propositionen har även föreslagits en ändring av taxeersättningen till

provinsialläkarna. Dessa skulle sålunda efter övergången till landstingens

huvudmannaskap i fråga om ersättning för undersökning eller behandling

å läkarens mottagning bli jämställda med sjukhusläkare. Vid hembesök

skulle vidare sjukkassetaxans ersättningsregler gälla. Läkarna skulle

dock såsom ersättning till landstingen för tillhandahållen personal och

utrustning m. m. erlägga ett belopp av 3 kronor per betalat besök å mottagningen,

dock högst 18 000 kronor för år. En viss ändring av ersättningsreglerna

skulle enligt förslaget genomföras redan den 1 januari 1962,

genom att provinsialläkarna då skulle få tillämpa sjukkassetaxan i stället

för provinsialläkartaxan, vilket skulle innebära en inte oväsentlig höj
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

7

ning av läkarnas genomsnittliga inkomster. Ett belopp av 1 krona 50 öre

per besök skulle dock inbetalas till statsverket för att avsättas till en fond

för att bestrida kostnader för vidareutbildning m. m. av provinsialläkare.

Mot den föreslagna taxeändringen, vilken ingår som en del av den träffade

förhandlingsöverenskommelsen med läkarna, har utskottet ingen erinran

liksom icke heller mot förslaget att inrätta en särskild fond för de av departementschefen

angivna ändamålen.

Mot bakgrunden av den ökade vikten av omgivningshygienen finner utskottet

angeläget, att närmare riktlinjer uppdrages för den allmänna hälsovårdstillsynen

inom landstingsområdena. Departementschefens förslag

om åliggande för stad med minst 40 000 invånare att anställa särskild stadshygieniker

kan utskottet tillstyrka liksom rekommendationen att sådan

befattning även bör vara inrättad i andra större städer och kommuner.

Utskottet anser det även vara väsentligt, att en effektivisering av hälsovårdstillsynen

på länsplanet kan komma till stånd. Det av ÖHS-kommittén

förordade och av departementschefen tillstyrkta förslaget att utbygga det

nuvarande systemet med förste provinsialläkare till en länsläkarinstitution

synes vara en ändamålsenlig lösning, och utskottet kan för sin del

biträda detta förslag.

Beträffande personalorganisationen för den föreslagna länsläkarinstitutionen

har departementschefen förordat, att denna skulle omfatta förutom

länsläkare även biträdande länsläkare och länshälsovårdskonsulenter.

ÖHS-kommittén hade även föreslagit inrättande av särskilda befattningar

som länssköterska, och sådana tjänster har även förordats i motionerna

1:719 och 11:863. Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag

har dock starkt skiljaktiga meningar framkommit rörande sistnämnda

befattningar. Med hänsyn till rådande sjuksköterskebrist och i avbidan

på närmare utredning om vilka insatser en sådan befattningshavare skulle

kunna göra inom länsläkarinstitutionen har departementschefen icke heller

varit beredd att förorda länsskötersketjänsterna. På de av departementschefen

anförda skälen anser även utskottet, att länsläkarinstitutionen

tills vidare bör omfatta länsläkare, biträdande länsläkare och länshälsovårdskonsulenter,

och utskottet avstyrker sålunda yrkandet i motionerna

I: 719 och II: 863. Mot de föreslagna uppgifterna för de nu nämnda

befattningshavarna liksom deras löneställning har utskottet icke funnit

anledning till erinran. Den nya organisationen bör, såsom föreslagits, utbyggas

successivt med början från och med budgetåret 1962/63.

Under åberopande av det anförda, och då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt

icke föranlett anledning till erinran eller särskilt uttalande, hemställer

utskottet,

I. att riksdagen må

a) besluta, att huvudmannaskapet för tjänsteläkarväsendet

skall i den omfattning och på de villkor, som för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1961

ordats av departementschefen i statsrådsprotokollet över

inrikesärenden för den 20 oktober 1961, överföras till landstingen

från och med den 1 juli 1963;

b) godkänna de grunder för statsbidrag till ett landstingskommunalt

provinsialläkarväsende, som departementschefen

i berörda statsrådsprotokoll förordat;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda ny provinsialläkartaxa

enligt av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll

angivna grunder;

d) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:719 och 11:863 godkänna de riktlinjer

för förstärkning av den omgivningshygieniska tillsynen

på det lokala och regionala planet, som förordats av departementschefen

i berörda statsrådsprotokoll;

II. att motionerna 1:718 och 11:864 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 december 1961

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel

Johannes Andersson, Thun, Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Rikard Svensson,

Söderberg, Nils Theodor Larsson och Bertil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i

Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson,

fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Johansson i Norrköping,

Gustafsson i Skellefteå, fröken Karlsson, herrar Andersson i Knäred,

Fagerlund, Löfroth och Bohman.

Reservationer

1) av herr Söderberg

2) av fröken Elmén

3) av fröken Karlsson

4) av herr Andersson i Knäred.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.