Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, att inbetala vissa ersättningar för gatumark.

1961-12-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:189, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, att inbetala vissa ersättningar för gatumark.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1961

I

Nr 189

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för städer och stadsliknande samhällen,

där kronan är väghållare, att inbetala vissa

ersättningar för gatumark.

(4:e avd.)

I propositionen nr 187 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 13

oktober 1961, föreslagit riksdagen medgiva, att städer och stadsliknande

samhällen, vilka jämlikt förordningen den 30 juni 1943 om statsbidrag

till städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, för tillhandahållande

av mark för allmän väg m. m. erhållit eller kan komma att

erhålla statsbidrag för nämnda ändamål, befrias från skyldighet att till

statsverket inbetala ersättning för gatumark.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse den 14 februari 1961

hemställt om Kungl. Maj:ts medverkan till att städer eller stadsliknande

samhällen, vilka erhållit eller kan komma att erhålla statsbidrag i anledning

av bestämmelserna i 1943 års förordning, befrias från skyldigheten

att till statsverket redovisa ersättningar för gatumark.

Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde

få hänvisas till propositionen (s. 3 och 4).

Departementschefen har i frågan anfört följande.

Vid vägväsendets förstatligande utfärdades bl. a. förordningen den 30

juni 1943 om statsbidrag till städer och stadsliknande samhällen, där kronan

är väghållare, för tillhandahållande av mark för allmän väg in. m.

Enligt denna förordning skulle stad eller samhälle, där kronan var väghållare,

erhålla statsbidrag — i regel med 80 % — för värdet av mark,

som staden eller samhället tillhandahållit för byggande av allmän väg

inom stadsplanelagt område. Bidrag skulle också utgå för byggnader på

marken, intrångsersättningar samt vissa rättegångskostnader m. m. Stad

eller samhälle, som erhållit statsbidrag för tillhandahållande av mark och

som enligt bestämmelserna i byggnadslagen tillika uppburit ersättning för

marken av vederbörande tomtägare, hade skyldighet att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

inbetala så stor del av ersättningen, som statsbidraget

utgjort av stadens eller samhällets kostnader för markens tillhandahål
3037

61 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 189

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 189 är 1961

lande. Om staden eller samhället eftergivit rätten till ersättning av tomtägare,

ålåg det staden eller samhället att gottgöra statsverket härigenom

tillskyndad skada.

Nämnda förordning upphörde att gälla den 1 januari 1961. Bestämmelserna

i förordningen skall dock fortfarande tillämpas å byggnadsföretag,

som påbörjats före denna tidpunkt. I fråga om företag, som påbörjats efter

ingången av år 1961, gäller att full ersättning i princip utgår för hela markanskaffningskostnaden.

Skyldighet föreligger icke längre för stad eller

samhälle att till statsverket inleverera eventuellt uppburen ersättning för

gatumark.

Under åren 1944—1960 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ca 200

fall utbetalat statsbidrag med tillhopa drygt 8 milj. kr. Ett mindre antal

bidragsärenden återstår fortfarande att avgöra. De redan utbetalade bidragen

avser huvudsakligen ersättningar för inlösen och flyttningar av byggnader

o. d., och endast en ringa del utgör ersättningar för mark.

I praktiken har de städer och samhällen som exhållit statsbidrag icke

annat än i enstaka undantagsfall kunnat förmås att avlämna redovisning

för gatumarksersättningar. Orsaken torde främst vara den att man saknat

nödig expertis för att tillämpa byggnadslagens ganska invecklade ersättningsbestämmelser.

Dessutom skulle utredningskostnaderna säkerligen i

många fall överstiga ersättningsbeloppen.

I propositionen nr 81 till 1960 års riksdag, vilken ligger till grund för

nu gällande bestämmelser om bestridandet av kostnader för vägbyggnadsföretag

i stadsplanelagda områden, framhöll jag bl. a. att frågan om gatumarksersättning

i samband med att kronan ersätter stad eller samhälle

värdet av mark, som anskaffats för väg eller gata, icke hade någon större

ekonomisk betydelse. Med hänsyn till bl. a. detta förhållande ansåg jag

mig kunna tillstyrka att avdrag för gatumarksersättning i fortsättningen

icke skulle ske i städer och samhällen, där kronan är väghållare. Enligt

min mening talar starka praktiska skäl för att också de städer och samhällen,

som på grund av 1943 års förordning erhållit eller kan komma att

erhålla statsbidrag, för framtiden befrias från skyldighet att till statsverket

inbetala dem tillkommande gatumarksersättningar. Under hand har jag

inhämtat att statens fordringar på grund av den äldre förordningens bestämmelser

om skyldighet att inbetala ersättningar för gatumark enligt en

gjord uppskattning totalt icke torde uppgå till mera än 20 000 kr. Därtill

kommer, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att kostnaderna

för att indriva ersättningarna troligen skulle komma att överstiga de belopp,

som skulle komma att inbetalas till statsverket.

Utskottet. Kungl. Maj :ts förevarande förslag har icke givit utskottet anledning

till erinran. Utskottet hemställer i enlighet härmed,

att riksdagen må medgiva, att städer och stadsliknande

samhällen, vilka jämlikt förordningen den 30 juni 1943 om

statsbidrag till städer och stadsliknande samhällen, där kronan

är väghållare, för tillhandahållande av mark för allmän

väg m. m. erhållit eller kan komma att erhålla statsbidrag

för tillhandahållande av mark för allmän väg, befrias från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1961

3

skyldighet att till statsverket inbetala ersättning för gatumark.

Stockholm den 5 december 1961

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel

Johannes Andersson, Thun, Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Rikard Svensson,

Söderberg, Nils Theodor Larsson och Bertil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i

Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Mellqvist, fru

Lewén-Eliasson, fröken Elmén, herrar Johansson i Norrköping, Gustafsson

i Skellefteå, fröken Karlsson, herrar Andersson i Knäred, Carbell,

Fagerlund, Löfroth och Bohman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående avtal med Örebro läns landsting om driften av Mellringe sjukhus i Örebro jämte i ämn a1 i texten