Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, att inbetala vissa ersättningar för gatumark.
1961-12-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1961:189, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, att inbetala vissa ersättningar för gatumark.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1961
I
Nr 189
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för städer och stadsliknande samhällen,
där kronan är väghållare, att inbetala vissa
ersättningar för gatumark.
(4:e avd.)
I propositionen nr 187 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 13
oktober 1961, föreslagit riksdagen medgiva, att städer och stadsliknande
samhällen, vilka jämlikt förordningen den 30 juni 1943 om statsbidrag
till städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, för tillhandahållande
av mark för allmän väg m. m. erhållit eller kan komma att
erhålla statsbidrag för nämnda ändamål, befrias från skyldighet att till
statsverket inbetala ersättning för gatumark.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse den 14 februari 1961
hemställt om Kungl. Maj:ts medverkan till att städer eller stadsliknande
samhällen, vilka erhållit eller kan komma att erhålla statsbidrag i anledning
av bestämmelserna i 1943 års förordning, befrias från skyldigheten
att till statsverket redovisa ersättningar för gatumark.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 3 och 4).
Departementschefen har i frågan anfört följande.
Vid vägväsendets förstatligande utfärdades bl. a. förordningen den 30
juni 1943 om statsbidrag till städer och stadsliknande samhällen, där kronan
är väghållare, för tillhandahållande av mark för allmän väg in. m.
Enligt denna förordning skulle stad eller samhälle, där kronan var väghållare,
erhålla statsbidrag — i regel med 80 % — för värdet av mark,
som staden eller samhället tillhandahållit för byggande av allmän väg
inom stadsplanelagt område. Bidrag skulle också utgå för byggnader på
marken, intrångsersättningar samt vissa rättegångskostnader m. m. Stad
eller samhälle, som erhållit statsbidrag för tillhandahållande av mark och
som enligt bestämmelserna i byggnadslagen tillika uppburit ersättning för
marken av vederbörande tomtägare, hade skyldighet att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
inbetala så stor del av ersättningen, som statsbidraget
utgjort av stadens eller samhällets kostnader för markens tillhandahål
3037
61 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 189
2
Statsutskottets utlåtande nr 189 är 1961
lande. Om staden eller samhället eftergivit rätten till ersättning av tomtägare,
ålåg det staden eller samhället att gottgöra statsverket härigenom
tillskyndad skada.
Nämnda förordning upphörde att gälla den 1 januari 1961. Bestämmelserna
i förordningen skall dock fortfarande tillämpas å byggnadsföretag,
som påbörjats före denna tidpunkt. I fråga om företag, som påbörjats efter
ingången av år 1961, gäller att full ersättning i princip utgår för hela markanskaffningskostnaden.
Skyldighet föreligger icke längre för stad eller
samhälle att till statsverket inleverera eventuellt uppburen ersättning för
gatumark.
Under åren 1944—1960 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ca 200
fall utbetalat statsbidrag med tillhopa drygt 8 milj. kr. Ett mindre antal
bidragsärenden återstår fortfarande att avgöra. De redan utbetalade bidragen
avser huvudsakligen ersättningar för inlösen och flyttningar av byggnader
o. d., och endast en ringa del utgör ersättningar för mark.
I praktiken har de städer och samhällen som exhållit statsbidrag icke
annat än i enstaka undantagsfall kunnat förmås att avlämna redovisning
för gatumarksersättningar. Orsaken torde främst vara den att man saknat
nödig expertis för att tillämpa byggnadslagens ganska invecklade ersättningsbestämmelser.
Dessutom skulle utredningskostnaderna säkerligen i
många fall överstiga ersättningsbeloppen.
I propositionen nr 81 till 1960 års riksdag, vilken ligger till grund för
nu gällande bestämmelser om bestridandet av kostnader för vägbyggnadsföretag
i stadsplanelagda områden, framhöll jag bl. a. att frågan om gatumarksersättning
i samband med att kronan ersätter stad eller samhälle
värdet av mark, som anskaffats för väg eller gata, icke hade någon större
ekonomisk betydelse. Med hänsyn till bl. a. detta förhållande ansåg jag
mig kunna tillstyrka att avdrag för gatumarksersättning i fortsättningen
icke skulle ske i städer och samhällen, där kronan är väghållare. Enligt
min mening talar starka praktiska skäl för att också de städer och samhällen,
som på grund av 1943 års förordning erhållit eller kan komma att
erhålla statsbidrag, för framtiden befrias från skyldighet att till statsverket
inbetala dem tillkommande gatumarksersättningar. Under hand har jag
inhämtat att statens fordringar på grund av den äldre förordningens bestämmelser
om skyldighet att inbetala ersättningar för gatumark enligt en
gjord uppskattning totalt icke torde uppgå till mera än 20 000 kr. Därtill
kommer, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att kostnaderna
för att indriva ersättningarna troligen skulle komma att överstiga de belopp,
som skulle komma att inbetalas till statsverket.
Utskottet. Kungl. Maj :ts förevarande förslag har icke givit utskottet anledning
till erinran. Utskottet hemställer i enlighet härmed,
att riksdagen må medgiva, att städer och stadsliknande
samhällen, vilka jämlikt förordningen den 30 juni 1943 om
statsbidrag till städer och stadsliknande samhällen, där kronan
är väghållare, för tillhandahållande av mark för allmän
väg m. m. erhållit eller kan komma att erhålla statsbidrag
för tillhandahållande av mark för allmän väg, befrias från
Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1961
3
skyldighet att till statsverket inbetala ersättning för gatumark.
Stockholm den 5 december 1961
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel
Johannes Andersson, Thun, Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Rikard Svensson,
Söderberg, Nils Theodor Larsson och Bertil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i
Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Mellqvist, fru
Lewén-Eliasson, fröken Elmén, herrar Johansson i Norrköping, Gustafsson
i Skellefteå, fröken Karlsson, herrar Andersson i Knäred, Carbell,
Fagerlund, Löfroth och Bohman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående avtal med Örebro läns landsting om driften av Mellringe sjukhus i Örebro jämte i ämn a1 i texten