Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm in. m.

1961-12-08 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:192, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961

1

Nr 192

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nytt

undervisningssjukhus i Stockholm in. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 198 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 27 oktober 1961,

föreslagit riksdagen att dels, i vad på staten ankommer, besluta, att karolinska

institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk undervisning

och forskning skall tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker

in. in. förlägges till S:t Görans sjukhus i Stockholm, dels ock

bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna en mellan statsrådet och chefen för

inrikesdepartementet, å statens vägnar, med representanter för Stockholms

stad träffad överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm

m. in.

Departementschefen framhåller inledningsvis att frågan om att ersätta

serafimerlasarettet med moderna undervisningskliniker länge har varit

aktuell. Uppförandet under 1940-talet av nya teoretiska institutioner för

karolinska institutet å Norrbacka-området samt lasarettets fortgående föråldrande

och nedslitning utgjorde ur statens synpunkt de främsta motiven

för 1948 års s. k. Sabbatsbergsavtal, varigenom serafimerlasarettet försåldes

till Stockholms stad mot att staden förband sig att vid Sabbatsbergs

sjukhus uppföra ett nytt undervisningssjukhus om cirka 1 000 vårdplatser,

vilket — ifråga om de delar, som var avsedda att upplåtas för den vid serafimerlasarettet

bedrivna undervisningen — förutsattes stå färdigt år 1961.

Av olika skäl har emellertid hela 1950-talet gått utan att staden påbörjat

uppförandet av det nya undervisningssjukhuset. Endast den i Sabbatsbergsavtalet

upptagna psykiatriska kliniken, varav behovet kraftigt accentuerades

genom den år 1954 beslutade medicinska undervisningsreformen,

har uppförts men ej vid Sabbatsbergs sjukhus utan — efter särskilt avtal

därom mellan staten och staden — vid S:t Görans sjukhus. Det blev alltefter

som tiden led utan att staden fullföljde Sabbatsbergsprojektet mer och mer

uppenbart att serafimerlasarettet skulle komma att få tjäna som undervisningssjukhus

ytterligare minst It) å 15 år. En upprustning av lasarettet,

som nu befann sig i ett synnerligen eftersatt skick och vars olika verksamhetsgrenar

led av svår lokalbrist, framstod därför som ofrånkomlig. Eu särskilt

tillsatt utredning verkställde en undersökning i frågan och framlade

H ihan g till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 192

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961

förslag om nödvändiga förbättringsåtgärder. På grundval av dessa förslag

beslöt 1958 års riksdag att lasarettet skulle rustas upp. Kostnaderna för

ifrågavarande upprustning skulle — enligt en därom träffad särskild överenskommelse

— delas mellan staten och staden, på så sätt att staden erlade

60 procent av byggnadskostnaderna, medan staten svarade för återstående

40 procent samt för hela utrustningskostnaden. Upprustningsarbetena fortgår

alltjämt och beräknas komma att kosta totalt cirka 6 miljoner kronor.

Den vid lasarettet bedrivna sjukvården och undervisningen torde efter

förbättringsarbetenas slutförande få något så när tillfredsställande arbetsförhållanden.

Vad gäller forskningen kommer däremot lokalbristen fortfarande

att vara mycket kännbar. Emellertid torde även härvidlag en förbättring

komma till stånd i samband med att lasarettets nervkliniker överflyttas

till karolinska sjukhuset, där en nybyggnad för neurologi och neurokirurgi

f. n. är under uppförande och beräknas stå färdig våren 1963.

Nervklinikernas nuvarande lokaler kommer då att kunna disponeras för att

tillgodose andra behov vid lasarettet.

I Sabbatsbergsavtalet ingick även en pediatrisk klinik, avsedd att ersätta

Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, som f. n. är upplåtet för undervisning

i pediatrik och barnpsykiatri. Sagda barnsjukhus är ännu mindre

lämpat att fungera som en modern undervisningsklinik än serafimerlasarettets

kliniker och de förbättringsåtgärder, som under senare år vidtagits

vid sjukhuset, har varit av mycket begränsad omfattning. Det har således

framstått såsom i högsta grad angeläget att detta sjukhus snarast möjligt

ersättes av en ny barnklinik.

Departementschefen redovisar härefter de överläggningar som varit i

ämnet mellan staten och staden. Härom torde få hänvisas till propositionen

(s. 82—84).

Den 13 januari 1961 tillsattes inom inrikesdepartementet en särskild

expertdelegation med uppgift att skyndsamt undersöka frågan och avge

förslag till regeringen. I sitt betänkande med utredning angående nytt

undervisningssjukhus i Stor-Stockholm har delegationen redovisat resultatet

av sina undersökningar och framlagt sitt därå grundade förslag.

Delegationen har närmare undersökt ett antal alternativ till nytt undervisningssj

ukhus i Stockholm. Av dessa alternativ har fyra betecknats som

»renodlade», d. v. s. omfattande i princip samtliga i grundprogrammet ingående

enheter, och två som »kombinationsalternativ», d. v. s. med en

uppdelning av ifrågavarande enheter på två sjukhus. De renodlade alternativen

utgöres av Sabbatsbergs sjukhus, nytt sjukhus i Enskede-Dalen, S:t

Görans sjukhus samt Mörby lasarett och kombinationsalternativen av

karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus samt Mörby lasarett + S:t Görans

sjukhus. Delegationen har i sitt betänkande givit en sammanfattande

beskrivning — upptagande bl. a. pågående och planerade utbyggnader —

av ifrågavarande sjukhus och har därefter i olika hänseenden granskat de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961

uppställda alternativen och därvid försökt finna en lösning, som dels i så

stor utsträckning som möjligt tillvaratar de synpunkter, som innefattas i

den s. k. enhetstanken, dels framstår som den vid en avvägning av ekonomiska,

investeringsmässiga och byggnadstekniska aspekter samt från sjukvårdsplaneringssynpunkt

och med hänsyn till tidsfaktorn sammantaget

lämpligaste.

Vid de överväganden som delegationen gjort utifrån dessa utgångspunkter

har delegationen för sin del funnit det fördelaktigaste alternativet vara S .t

Görans sjukhus. Kombinationsalternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans

sjukhus har delegationen ansett böra stå tillbaka för alternativet S:t

Görans sjukhus. Inget av de återstående alternativen har delegationen

ansett sig böra förorda.

Efter en redovisning av remissinstansernas inställning (propositionen s.

85—86) konstaterar departementschefen, att han för egen del helt ansluter

sig till de synpunkter som anförts mot alternativen Sabbatsbergs sjukhus

och Mörby lasarett samt mot de båda kombinationsalternativen. Departementschefen

är således icke beredd att förorda något av dessa alternativ.

De alternativ, som härefter kvarstår, är således de renodlade alternativen

S:t Görans sjukhus och det planerade sjukhuset i Enskede-Dalen. Delegationen,

liksom flertalet statliga remissinstanser, har förordat det förstnämnda

alternativet medan stadens experter i sitt av stadens sjukvårdsstyrelse

och drätselnämnd tillstyrkta utlåtande icke funnit några skäl tala

mot att en förläggning av undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen i och

för sig vore en för såväl sjukvården som undervisningen och forskningen

mera ändamålsenlig och utvecklingsduglig lösning.

På anförda skäl (propositionen s. 86—89) och med hänsyn till vad delegationen

och de statliga remissorganen jämväl i övrigt uttalat har departementschefen

funnit att karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser

för medicinsk undervisning och forskning bäst kan tillgodoses

genom förläggning av de nya undervisningsklinikerna till S:t Görans sjukhus.

Departementschefen understryker, att han anser eu sådan lösning

skapa förutsättningar att på ett fullt tillfredsställande sätt genomföra den

ökning av läkarutbildningskapaciteten vid karolinska institutet, som riksdagen

innevarande år beslutat.

Sedan departementschefen förvissat sig om att den ståndpunkt han

sålunda intagit i den föreliggande frågan delas av regeringens övriga ledamöter,

har förhandlingar upptagits med representanter för Stockholms stad

rörande de närmare villkoren för eu förläggning av det nya undervisningssjukhuset

till S:t Görans sjukhus. Dessa förhandlingar har resulterat i

en den 20 oktober 1961 träffad överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus

i Stockholm in. in.

Rörande lydelsen av denna överenskommelse ävensom beräkningen av

antalet vårdplatser in. m. torde få hänvisas till propositionen (s. 89—92).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961

\ ad gäller byggnadslakten har det ur undervisningens och forskningens

synpunkt framstått som mest angeläget, att Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus

ersättes med en nybyggnad. I överensstämmelse härmed har staden

åtagit sig att omedelbart uppföra en pediatrisk klinik vid S:t Görans sjukhus.

Däremot har det bedömts möjligt att låta undervisningen kvarligga vid

seiafiinerlasarettet fram till mitten av 1970-talet. Mot bakgrund härav och

för att tillmötesgå de starka kraven på igångsättande utan ytterligare dröjsmål

av det nya sjukhuset vid Enskede-Dalen, har departementschefen

ansett sig kunna acceptera att detta projekt ges ett visst försteg framför

de återstående undervisningsklinikerna vid S:t Görans sjukhus. Departementschefen

vill dock med skärpa understryka, att de upprepade förskjutningar

av tidpunkten för uppförandet av det nya undervisningssjukhuset

i Stockholm, som ägt rum sedan ingåendet av Sabbatsbergsavtalet, bör göra

det till en i hög grad angelägen uppgift för staden att färdigställa de nya

undervisningsklinikerna och institutionerna redan i god tid före den dag,

som i överenskommelsen angivits som den sista, nämligen den 31 december

1976. Stadens experter har för övrigt själva framhållit, att det nuvarande

byggnadsbeståndet vid S:t Görans sjukhus är i trängande behov av förnyelse.

Det har varit parternas avsikt att på grundval av föreliggande överenskommelse

träffa ett avtal om upplåtelse av S:t Görans sjukhus för undervisning

och forskning, vilket avtal avses ersätta Sabbatsbergsavtalet. Staden

har därvid bestämt hävdat att sistnämnda avtals huvudgrunder för

kostnadsfördelningen mellan staten och staden i oförändrat skick skall

överflyttas till det nya S:t Göransavtalet, vilket innebär, att staten skall

erlägga 25 procent av byggnads- och utrustningskostnaderna, 50 procent av

lakarlönerna och 10 procent av övriga driftkostnader. Staten skall tillsätta

och avlöna läkarpersonalen. Departementschefen har — om än med tvekan

ansett sig kunna godtaga stadens krav under förutsättning att det nya

avtalets giltighetstid begränsas till utgången av år 1976, alltså till samma

tidpunkt då sjukhuset senast skall vara färdigställt. Härtill kommer att

part under löpande avtalstid skall äga påkalla förhandlingar om jämkning

av avtalet, därest framtida undersökningar angående fördelningen av kostnaderna

mellan undervisning och forskning, å ena, och sjukvården, å andra

sidan, skulle giva anledning därtill.

I fråga om det befintliga byggnadsbeståndet vid sjukhuset erinras om

att staten redan enligt avtalet om förläggande av undervisningssjukhuset i

Psykiatri till S:t Görans sjukhus har åtagit sig att lämna visst bidrag till

kostnaderna för köks-, pann- och verkstadsanläggningarna, vilka då var

under uppförande eller just färdigställts. Då nu sjukhuset i ökad utsträckning

tages i anspråk för undervisning och forskning, anses detta bidrag

böra höjas i motsvarande grad. För övriga byggnader vid sjukhuset, som

skall bibehållas tills vidare, erlägger staten däremot inga bidrag.

Enligt en gällande, år 1958 träffad överenskommelse mellan staten och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961

o

staden skall huvudmannaskapet över serafimerlasarettet övergå till staden

budgetårsskiftet närmast efter den tidpunkt, då de nya nervklinikerna

vid karolinska sjukhuset tagits i bruk.

Flera omständigheter (propositionen s. 93) talar emellertid enligt departementschefen

för att staten under en övergångstid fortfarande bör bibehålla

huvudmannaskapet över lasarettet, till dess erforderliga ombyggnadsarbeten

hunnit avslutas och vidtagna omdispositioner blivit stabiliserade.

Ur statsfihansiell synpunkt innebär detta visserligen en nackdel, enär statens

andel i lasarettets driftkostnader blir högre vid statligt huvudmannaskap.

Departementschefen bar dock funnit det vara ett för staten så vitalt

intresse att under de närmaste åren bibehålla det direkta inflytandet över

lasarettets skötsel, att fördelarna härmed mer än väl uppväger därav föranledda

merkostnader för statsverket. I överensstämmelse härmed har överenskommits,

att staten skall på oförändrade villkor bibehålla huvudmannaskapet

över serafimerlasarettet t. o. m. den 30 juni 1968. Staden har åtagit

sig att bidraga till kostnaderna för erforderliga om- och tillbyggnadsåtgärder

i anslutning till nervklinikernas avflyttning efter samma fördelningsregler,

som gäller för den pågående upprustningen av lasarettet, d. v. s. med

60 procent av byggnadskostnaderna. Avsikten är att parterna skall i samråd

göra upp ett program för ifrågavarande byggnadsåtgärder, vilket departementschefen

sedermera ämnar underställa riksdagen för godkännande.

Enligt den träffade överenskommelsen skall Klarabergsleden erhålla en

provisorisk dragning i enlighet med en av Stockholms stadsbyggnadskontor

upprättad skissritning. Av denna framgår att de vitala delar av lasarettet,

vilka enligt planerna för den definitiva leden skulle gå förlorade, såsom

neurokirurgiska kliniken samt pann- och köksbyggnadcrna, kan bibehållas

i orört skick. Förutom några för lasarettets verksamhet föga betydelsefulla

byggnader måste emellertid vid den provisoriska dragningen av leden en

stor del av lasarettets personalbostadsbestånd — ett 50-tal lägenheter —

raseras. Staden har emellertid åtagit sig att ersätta dessa lägenheter. Departementschefen

har även funnit det väsentligt att i överenskommelsen få

in en föreskrift om att lasarettets tomt och byggnader — med angivna

undantag — skall hållas intakta, så länge undervisningen fortgår vid lasarettet.

För att uppnå att den vid lasarettet bedrivna verksamheten i största

möjliga utsträckning kan fortgå ostörd medan gatuarbetena pågår, har

slutligen föreskrivits, att planerandet och byggandet av leden skall ske i

samråd med sjukhusledningen.

Utskottet. Såsom departementschefen framhållit har frågan om all ersätta

serafimerlasarettet med moderna undervisningskliniker varit aktuell under

lång tid. Ett ställningstagande träffades år 1948 genom det s. k. Sabbalsbergsavtalet,

enligt vilket lasarettet försåldes till Stockholms stad mot all

staden förband sig att uppföra ett nytt undervisningssjukhus vid Sabbats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961

berg, vilket förutsattes stå färdigt år 1961. Av detta projekt har, såsom

framgår av departementschefens redogörelse, staden endast uppfört en

psykiatrisk klinik, vilken enligt särskilt avtal därom förlagts till S:t Görans

sjukhus. Särskilda åtgärder har därför fått vidtagas för att under ytterligare

en tid kunna utnyttja serafimerlasarettet liksom även Kronprinsessan Lovisas

barnsjukhus för undervisningsändamål. Utskottet finner det synnerligen

beklagligt, att tidsprogrammet för ett nytt undervisningssj likhus i

Stockholm avsevärt försenats genom att staden icke i högre grad fullföljt

det tidigare träffade avtalet. I nuvarande läge anser utskottet, i likhet med

departementschefen, att Sabbatsbergsprojektet icke utgör den mest ändamålsenliga

lösningen på problemet med nytt undervisningssjukhus och att

därför hela frågan härom bör prövas ånyo.

De alternativ som enligt departementschefen numera närmast bör komma

i fråga för ett undervisningssjukhus är S:t Görans sjukhus och det planerade

sjukhuset i Enskede-Dalen. I likhet med departementschefen finner

utskottet, att det förstnämnda alternativet bör ges ett visst företräde, och

utskottet tillstyrker således att överenskommelse med staden träffas enligt

detta alternativ. Vad departementschefen anfört rörande planeringen av

sjukhuset föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Vad beträffar byggnadstakten för det nya sjukhuset innebär den preliminära

överenskommelsen, att staden åtagit sig att omedelbart uppföra en

pediatrisk klinik. Mot bakgrunden av den långa tid som förflutit sedan det

ursprungliga avtalet om nytt undervisningssjukhus träffades, är det enligt

utskottet högst angeläget, att det nya sjukhuset i sin helhet snarast kan

påbörjas. Med hänsyn till vikten ur sjukvårdssynpunkt även av det nya

sjukhuset i Enskede-Dalen samt då serafimerlasarettet beräknas kunna

utnyttjas för undervisning åtminstone intill mitten av 1970-talet, vill utskottet

dock icke motsätta sig att den senaste tidpunkten för färdigställandet

av undervisningssjukhuset bestämmes till den 31 december 1976. I likhet

med departementschefen förutsätter utskottet dock att staden, med hänsyn

till vad som förevarit, skall finna det angeläget att kunna färdigställa undervisningsklinikerna

och institutionerna redan i god tid före den nyss

angivna senaste tidpunkten.

Kostnadsfördelningen mellan staten och staden enligt det föreslagna avtalet

överensstämmer i sina huvudgrunder med det tidigare Sabbatsbergsavtalet.

Reglerna avviker dock från vad som i andra liknande sammanhang

tillämpats. Utskottet ställer sig därför, liksom departementschefen, tvekande

till den nu avsedda kostnadsfördelningen, och skulle helst ha sett att

ytterligare överläggningar hade kunnat ske på denna punkt. Med hänsyn

till angelägenheten att få till stånd ett avtal och då giltighetstiden för detta

blir begränsad till utgången av år 1976, anser sig utskottet dock icke böra

motsätta sig den preliminära uppgörelsen i denna del. Utskottet kan ävenledes

biträda de förordade ekonomiska villkoren rörande serafimerlasaret
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1961 7

let samt den träffade överenskommelsen att staten skall bibehålla huvudmannaskapet

över lasarettet till och med den 30 juni 1968.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i vad på staten ankommer besluta, att karolinska institutets

behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk undervisning

och forskning skall tillgodoses genom att erforderliga

undervisningskliniker m. in. förlägges till S:t Görans

sjukhus i Stockholm;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna en i statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 27 oktober 1961 redovisad,

av statsrådet och chefen för inrikesdepartementet,

å statens vägnar, med representanter för Stockholms stad

träffad överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus

i Stockholm in. m.

Slutligen får utskottet hemställa, att förevarande ärende må företagas

till avgörande efter allenast en bordläggning.

Stockholm den 8 december 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Ivar Johansson,

Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Thun, Per Jacobsson, Ragnar

Bergh, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Bengt Gustavsson och Lundström;

samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Ståhl, Nilsson i Göingegården, Mellqvist,

fru Lewén-Eliasson, fröken Olsson, herrar Arvidson, Kellgren, Carbell,

Gustafsson i Kårby, Löfroth och Nelander.

av herr Söderberg.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:400 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående verksamheten vid Svenska skifferoljeaktiebolaget och därmed sammanhängande spörsmål. a1 i texten