Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare medelsanvisning till ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm.

1961-03-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare medelsanvisning till ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare

medelsanvisning till ombyggnad och reparation

av operahuset i Stockholm.

(l:a avd.)

I propositionen nr 23 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 13 januari 1961, föreslagit

riksdagen att till Ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm

på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1960/61 under statens

allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 9 000 000 kronor.

Varje år sedan 1954 med ett undantag har — framhåller departementschefen

— Svenska penninglotteriet aktiebolag anordnat ett särskilt lotteri

till förmån för teater, konst och andra kulturella ändamål. Behållningarna

av de särskilda lotterierna — varje lotteri ger som regel en nettoavkastning

av ca 4 milj. kronor — disponeras av Kungl. Maj:t och har till större delen

använts till olika byggnadsföretag för kulturella ändamål med staten

som huvudman.

Frågan rörande ombyggnad av operahuset i Stockholm underställdes departementschefen

första gången på våren 1956. Till departementet inkom

en framställning från byggnadsstyrelsen om åtgärder i syfte att modernisera

såväl teater- som restauranglokalerna. Styrelsen åberopade den intensifierade

teaterverksamhetens krav på flera och tidsenligare lokaler, och i fråga

om restaurangutrymmena hänvisades till att dessa befann sig i ett mycket

bristfälligt skick. Detta senare hade gjort att restaurangrörelsen måst upphöra,

vilket betydde ett stort inkomstbortfall för operan. Byggnadsstyrelsen

hemställde att medel i första hand skulle ställas till förfogande för utrednings-

och projekteringsarbeten.

I anledning av denna framställning fick byggnadsstyrelsen den 16 mars

1956 Kungl. Maj :ts uppdrag att efter samråd med teaterbolagets styrelse

utarbeta och inkomma med förslag till plan rörande erforderliga ombyggnadsarbeten.

Samtidigt medgavs att byggnadsstyrelsen för ändamålet fick

ta i anspråk 200 000 kronor av tillgängliga särskilda lotterimedel. Av dylika

medel ställdes sedermera ytterligare 200 000 kronor till byggnadsstyrelsens

förfogande för utredningsändamål.

I november 1957 gav byggnadsstyrelsen in ett omfattande förslag till renovering

av teater- och restauranglokalerna, avsett att utföras i fyra etapper.

Etapp I avsåg huvudsakligen restaurangen, som beräknades kosta 5

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 saml. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

milj. kronor. I denna etapp ingick jämväl vissa följ darbeten inom teatern

för 1,6 milj. kronor samt ytterligare arbeten för 500 000 kronor. Etapp II

gällde enbart teatern och var kostnadsberäknad till 1,7 milj. kronor.

Departementschefen ansåg att detta ombyggnadsförslag var alltför kostsamt

och fann det framför allt tveksamt om arbetena borde omfatta även

restaurangen. Vid de överläggningar i ombyggnadsfrågan, som fördes med

representanter för byggnadsstyrelsen och operaledningen, underströks särskilt

från sistnämnda håll det besvärliga läge, som uppkommit genom att

restaurangrörelsen måst nedläggas — operan gick miste om den hyresinkomst,

som restaurangen gett och som använts för teaterverksamheten. För

teatern ansågs det även ur publiksynpunkt — och därmed ur ekonomisk

synpunkt —- önskvärt att det fanns en restaurang i huset. Dessutom representerade

restaurangmatsalarnas inredning i tak och väggar ett visst kull urhistoriskt

värde, vilket är en av de omständigheter, som gjort att operahuset

av Kungl. Maj :t år 1935 förklarats som byggnadsminnesmärke. Köks- och

ekonomilokalerna befann sig också i ett sådant skick, att det under alla omständigheter

var nödvändigt att göra något åt dem. I sammanhanget diskuterades

även om inte lokalerna skulle kunna efter ett förenklat iordningställande

användas för annat än restaurangändamål, varigenom operan likväl

skulle kunna tillföras hyresinkomster. Man kunde exempelvis tänka sig

att inrälta kontor eller butiker. Av skilda skäl bedömdes emellertid lokalerna

av byggnadsstyrelsen inte lämpliga för något av dessa ändamål.

Med hänsyn härtill fann departementschefen sig böra i princip inta den

ståndpunkten, att ombyggnaden skulle gälla även restaurangen. Han ansåg

emellertid två bestämda villkor böra uppställas, nämligen dels att kostnaderna

för restaurangen begränsades i möjligaste mån, dels att hyran blev

så stor, att den någorlunda väl förräntade i restauranglokalerna vid ombyggnaden

nedlagt kapital. Ingen av dessa förutsättningar var vid ifrågavarande

tidpunkt enligt hans mening för handen. Den av byggnadsstyrelsen angivna

kostnadsramen för restaurangen — 5 milj. kronor jämte 1,6 milj. kronor

för följ dåtgärder i anledning av restaurangens intrång i teaterlokalerna —

ansåg han alltför stor. I fråga om hyran hade han under diskussionerna i

frågan blivit upplyst om innehållet i det avtal, som slutits i juli 1955 mellan

operaledningen och Aktiebolaget Operakällaren om förhyrning av restauranglokalerna.

Den i avtalet inskrivna årliga grundhyran, 165 000 kronor,

bedömde han ur teaterbolagels och statens synpunkt ekonomiskt mindre törmånlig.

På grund härav överenskoms dels att byggnadsstyrelsen skulle närmare

undersöka om inte restaurangen kunde iståndsättas på ett mindre

genomgripande sätt, än som avsågs i styrelsens förslag, dels att operaledningen

skulle efter samråd med byggnadsstyrelsen förhandla med restaurangbolaget

om ändring av de i 1955 års avtal ingående hyresvillkoren.

Byggnadsstyrelsen inkom i december 1957 med ett reviderat ombyggnadsförslag,

däri kostnaderna för restaurangen avsevärt minskats. Detta förslag

blev emellertid föremål för kritik från restaurangbolagets sida, därför att

endast eu mindre festsal men ej någon festvåning medlagits _ man fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

3

höll att det över huvud taget inte var möjligt att finna en restauratör, som

var villig att ta restaurangen, om inte festvåning ingick. Tillkomsten av en

dylik hade också förutsatts i 1955 års hyresavtal. Detta ledde till att byggnadsstyrelsen

— efter samtal mellan departementschefen och de berörda

parterna — åtog sig att genom omdisponeringar försöka bereda utrymme för

iordningställande av en festvåning till restaurangen.

Det nya ombyggnadsförslaget från byggnadsstyrelsen inkom den 18 mars

1958. Det inkluderade en festvåning, vilken emellertid var mindre än som

tidigare avsetts mellan parterna. De totala kostnaderna för ombyggnaden

angavs till 7 milj. kronor, varav 2,9 milj. kronor upptogs för restaurangen.

Vid föredragningen härav -—- som skedde i närvaro av representanter för

byggnadsstyrelsen och för operaledningen — försäkrade vederbörande representant

för byggnadsstyrelsen, att kostnadsuppgifterna var tilltagna med

marginaler. Mot denna bakgrund uppdrog Kungl. Maj:t den 11 april 1958

åt byggnadsstyrelsen att utföra ombyggnads- och reparationsarbeten inom

operahuset »i huvudsaklig överensstämmelse med byggnadstyrelsens den

18 mars 1958 framlagda förslag till en sammanlagda kostnad av högst

7 000 000 kronor». Denna utformning av beslutet valdes i avsikt att markera,

att kostnaderna skulle begränsas till sagda belopp. Ombyggnadsarbetena

började i september 1958.

Under mellantiden hade förhandlingar tagits upp mellan operaledningen

och restaurangbolaget om revision av 1955 års hyresavtal. Dessa resulterade

under våren 1959 i en överenskommelse, som departementschefen på tillgängligt

material ansåg innebära en ur teaterbolagets-statens synpunkt godtagbar

lösning. Bland annat hade grundhyran höjts till 200 000 kronor för

år, och de samlade hyresintäkterna skulle — såvitt vid denna tid kunde bedömas

— ge en under omständigheterna godtagbar förräntning av det kapital

som nedlagts i restauranglokalerna vid ombyggnad. Avtalet godkändes

av Kungl. Maj :t den 30 april 1959.

Vid kontakter som under byggnadsarbetenas gång ägde rum mellan handelsdepartementet

och byggnadsstyrelsen framhölls flera gånger från styrelsens

sida, att ombyggnadskostnaderna skulle komma att hålla sig inom

den i Kungl. Maj :ts beslut den 11 april 1958 angivna kostnadsramen, 7 milj.

kronor. Vid ett sammanträffande den 4 maj 1960, därvid operaledningen

och byggnadsstyrelsen under hand hemställde om ytterligare medelsanvisning

för vissa mindre tilläggsarbeten, ställde departementschefen frågan huruvida

redan beslutade arbeten skulle komma att hållas inom den medgivna

ramen av 7 milj. kronor. Man svarade att det inom byggnadsstyrelsen

pågick beräkningar rörande de slutliga kostnaderna och att besked skulle

lämnas så snart resultatet därav förelåg. I en den 27 maj 1960 dagtecknad

promemoria anmälde så byggnadsstyrelsen, att kostnaderna för ombyggnaden

skulle komma att väsentligt överskrida de tidigare angivna. Såvitt

styrelsen för det dåvarande kunde bedöma skulle ombyggnadskostnaderna

komma att uppgå till 14,5 milj. kronor, varav för restaurangen 9,7 och för

teatern 4,8 milj. kronor. Styrelsen tilläde att en uppenbar felbedömning av

2f Dihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

de med ombyggnadsåtgärderna förknippade kostnaderna måste ha skett

och att åtskilliga icke förutsebara kostnader uppkommit.

Enligt den expertis, som departementschefen i denna situation anlitade,

kunde det ur praktiska och ekonomiska synpunkter inte anses försvarligt

att inställa arbetena. Han föranstaltade då omedelbart om en särskild utredning

rörande orsakerna till fördyringen av operahusombyggnaden. Den

av Kungl. Maj :t i början av juni 1960 förordnade utredningsmannen avlämnade

den 22 november samma år sitt betänkande. Av betänkandet och

av en därtill fogad redogörelse med bilagor framgår, att kostnaderna för restaurangombyggnaden

kan komma att bli 12,2 milj. kronor och att ombyggnadsföretaget

i sin helhet — utom ett nytt ställverk m. m„ till vilket särskilt

anslag anvisats — kan dra kostnader på drygt 18 milj. kronor. Det är 11

milj. kronor mera än som angavs i byggnadsstyrelsens skrivelse den 18 mars

1958, på vilken Kungl. Maj :ts beslut i anslagsfrågan grundade sig. Utredningsmannen

anser att den betydande skillnaden mellan tidigare angivna

och nu bedömbara kostnader för ombyggnad av operahuset i allt väsentligt

kan återföras på två faktorer. Den ena sammanhänger med att byggnadsstyrelsen

i december- och marsförslagen lämnade kostnadsuppgifter, som låg

avsevärt under novemberförslagets detaljerade och med god noggrannhet

utförda kostnadsberäkningar, utan alt styrelsen gjorde däremot svarande

minskningar i byggnadsprogrammet. Som den andra huvudorsaken till de

stora överskridandena betecknar utredningsmannen, att 1955 års hyresavtal

mellan teaterbolaget och restaurangbolaget träffades med de bristande förutsättningar

för dess genomförande som förelåg från teaterbolagets sida; i

avtalet fanns visserligen inga preciseringar i fråga om byggnadens utrustning

och standard, men enligt vad som framkommit under utredningen avsågs

av parterna en mycket hög standard, varom emellertid handelsdepartementet

och byggnadsstyrelsen inte upplystes. Utredningsmannen pekar också

på andra orsaker till fördyringen och nämner därvid den prisstegring,

som ägt rum sedan de ursprungliga kostnaderna beräknades eller uppskattades,

arbetets speciella art — det har gällt att bygga om en mer än 60 år

gammal byggnad, förklarad som byggnadsminnesmärke — avsaknaden av

arbetsritningar när byggnadsarbetena påbörjades samt den bristfälliga tekniska

och ekonomiska granskning, som efter hand framställt ritningsmaterial

underkastades i byggnadsstyrelsen. Därjämte anses det inom styrelsen

tillämpade systemet för medelsdispositioner, utgiftsanvisningar och kostnadskontroll

ha bidragit till att överskridandena inte uppmärksammades i

tid.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har byggnadsstyrelsen upprepat,

att ett klart felbedömande av de med ombyggnadsåtgärderna förknippade

kostnaderna har skett samt att åtskilliga icke förutsebara kostnader tillkommit.

Operastyrelsen bestrider att åtgärder eller uraktlåtenheter från

styrelsens sida skulle i väsentlig mån ha bidragit till fördyringen av operabygget.

Från restaurangbolagets sida hävdas att bolaget och operastyrelsen

hela tiden har varit ense om att restaurangen skulle få en hög standard, och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

5

bolaget hemställer att ombyggnaden fullföljes i enlighet med träffade avtal

och överenskommelser.

För egen del kan departementschefen i stort ansluta sig till utredningsmannens

på ett omfattande undersökningsmaterial grundade slutsatser rörande

orsakerna till fördyringen av operahusombyggnaden och anser sig

följaktligen inte här behöva ta upp dessa slutsatser till närmare granskning.

Då han funnit mycket av vad som förekommit vid ärendets handläggning

anmärkningsvärt, har lian överlämnat ett exemplar av redogörelsen till

justitiekanslern för kännedom.

Som utredningsmannen framhållit torde de flesta orsakerna till överskådandena

i större eller mindre utsträckning ha sin grund i vissa organisatoriska

förhållanden, nämligen dels den nuvarande uppdelningen mellan

operaledningen och byggnadsstyrelsen av ansvaret för operahusets förvaltning,

däribland för dess finansiering, för dess inre och yttre underhåll

etc., dels byggnadsstyrelsens nuvarande inre organisation och arbetsformer.

Det är synnerligen angeläget att ändamålsenliga anordningar i dessa hänseenden

snarast åvägabringas. Exempelvis bör det övervägas om inte ansvaret

för de olika grenarna av operahusets förvaltning bör samlas på en

hand, och när det gäller byggnadsstyrelsens arbetsformer finns skäl bland

annat för en intimare samverkan än nu mellan den projekterande verksamheten

och den byggande. Dessa frågor är också redan föremål för överväganden

i samband med utredningar. Frågan om förvaltningen av operahuset

behandlas sålunda av den av chefen för ecklesiastikdepartementet

med stöd av Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1959 tillkallade utredningsmannen

med uppdrag att verkställa utredning rörande operans

ekonomi och därmed sammanhängande förhållanden. Vidare har chefen för

kommunikationsdepartementet med stöd av särskilt bemyndigande av

Ivungl. Maj :t den 25 november 1960 tillkallat fem utredningsmän för att

verkställa en översyn av byggnadsstyrelsens organisation. Vid prövningen

av de förslag, som kommer att framläggas på grundval av dessa utredningar,

bör det nu inträffade beaktas, och de omständigheter i organisationen

som medverkat därtill såvitt möjligt undanröjas.

Självfallet bör också alla rimliga åtgärder vidtas för att undvika överskridanden

i framtiden. Vid företag som helt eller till övervägande delen

bekostas av lotterimedel bör således den av fjolårets riksdag (Statsverksprop.

Bil. 2: Gemensamma frågor s. 17—20; SU 14 s. 7—8; rskr 14) godkända

ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga byggnadsverksamheten

i tillämpliga delar iakttagas. Denna ordning har för övrigt

redan de facto iakttagits i detta fall genom den särskilda medelsanvisningen

för projektering. I anledning av vad utredningsmannen sagt om att

frågor, som gäller dispositionen av de särskilda lotterimedlen, skulle vara

underkastade eu mera schematisk prövning än andra ärenden av motsvarande

slag, vill departementschefen uttala att frågan om operahusombyggnaden

av honom behandlades med samma grad av noggrannhet, som när

det gäller investeringar över riksstaten. I detta sammanhang vill han också

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

erinra om att anvisning av lotterimedel till byggnadsföretag i regel — såvitt

avser lotterimedelsfonden alltid •—• sker i form av bidrag till anläggningar

som uppföres och till återstående del bekostas av annan än staten.

Vad gäller kostnaderna för operabygget framgår av den tidigare redogörelsen,

att departementschefen redan från början eftersträvade att hålla

dessa — särskilt i vad avsåg restauranglokalerna — inom en snäv ram. Siffran

7 milj. kronor, varav 2,9 milj. kronor för restaurangen, ansåg han efter

förhandlingar med parterna i ärendet innebära en ur statens synpunkter

godtagbar lösning. Innan frågan härom underställdes Kungl. Maj :t hade

departementschefen, som även framgår av utredningen, mottagit försäkringar

om att en medelsram av nämnda storlek rymde marginaler för oförutsedda

händelser. Avsevärda överskridanden — vilka enligt vad tidigare

sagts kan uppgå till omkring 11 milj. kronor — har likväl uppkommit. Givetvis

finner han denna utveckling beklaglig och nödgas i den uppkomna

situationen föreslå Kungl. Maj :t att underställa riksdagen frågan om slutlig

täckning av ifrågavarande merkostnader.

Genom beslut den 11 april 1958 samt den 28 juli och 26 augusti 1960 har

Kungl. Maj:t av tillgängliga särskilda lotterimedel ställt sammanlagt 9 milj.

kronor till byggnadsstyrelsens förfogande för fullföljande av de byggnadsarbeten

inom operahuset, vilka avsågs i Kungl. Maj :ts beslut den 11 april

1958 och som numera är kostnadsberäknade till cirka 18 milj. kronor. Dessutom

har Kungl. Maj:t den 9 december 1960 •— i avvaktan på riksdagens

prövning av frågan om medelsanvisning på kapitalbudgeten till operabygget

— av de särskilda lotterimedlen förskotterat för ändamålet 2 milj. kronor.

Därmed bär sammanlagt 11 milj. kronor ställts till byggnadsstyrelsens

förfogande för operahusombyggnaden. Styrelsen räknar med att av återstoden,

cirka 7 milj. kronor, 2 milj. kronor kommer att erfordras under var

och en av månaderna januari, mars och maj 1961 samt resten under sommaren

1961.

Innestående behållning av de särskilda lotterierna utgjorde den 1 december

1960 — alltså före utbetalningen för operabygget den 9 i samma månad

något över 6,5 milj. kronor. Detta belopp är att betrakta som i sin helhet

bundet till vissa, i allmänhet redan påbörjade kulturella och därmed

besläktade ändamål av den art som inledningsvis nämndes. Sålunda har den

numera fullbordade renoveringen av Dramatiska teatern i Stockholm, vilken

kostnadsberäknats Lill 8 milj. kronor, beräknats draga ytterligare mellan

700 000 och 800 000 kronor. För pågående byggnadsarbeten inom nationalmuseum

erfordras 2 milj. kronor, för nya lokaler åt ostasiatiska museet

ungefär lika mycket, för bärgning av regalskeppet Wasa 1,2 milj. kronor,

för ombyggnadsarbeten inom Hälsingborgs stadsteater 300 000 kronor

samt för arbeten inom djurparken på Skansen i Stockholm 300 000 kronor.

Det gör sammanlagt omkring 6,5 milj. kronor. Ytterligare ändamål

står på tur att få bidrag ur de medel — mellan 3 och 4 milj. kronor _

som kan komma att utgöra behållningen av 1961 års särskilda lotteri. Där

har drygt 500 000 kronor beräknats för vissa tidigare beslutade pensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 44 år t961

7

kostnader vid de statsunderstödda teatrarna och orkestrarna samt visst

ytterligare bidrag till Skansen. Av återstoden av behållningen från 1961

års särskilda lotteri torde huvudparten komma att behöva disponeras för

bidrag till ombyggnad av stadsteatern i Hälsingborg och Stora teatern i Göteborg.

Dessa arbeten kan beräknas kosta vardera åtminstone 5 å 6 milj.

kronor, varav dock vederbörande städer förutsättes komma att täcka den

större andelen.

Varje utbetalning för operabygget från de särskilda lotterimedlen som

ägt rum eller kan komma att äga rum efter den 1 december 1960 inkräktar

sålunda på eller omöjliggör medelsanvisning till de av departementschefen

nyss omnämnda särskilda ändamålen. I vissa av dessa fall har byggnadsarbetena

redan påbörjats, i andra har planering och förberedelser fortskridit

så långt, att det skulle innebära stora svårigheter och ibland även merkostnader

att inställa arbetet. Departementschefen har med hänsyn härtill funnit

det motiverat, att större delen av merkostnaderna för operahusombyggnaden

täckes genom medelsanvisning över särskilt anslag på kapitalbudgeten

och vill i det följande göra hemställan därom. Han uppskattar den i dylikt

sammanhang erforderliga anvisningen till 9 milj. kronor, varav 2 milj.

kronor — motsvarande utbetalningen för operabygget den 9 december 1960

— torde böra återföras till de särskilda lotterimedlen. Med anlitande av

sistnämnda medel påbörjade eller planerade projekt kan därvid programenligt

komma till utförande.

Med hänsyn till utfallet av betalningarna för operahusombyggnaden torde

den föreslagna kapitalbudgetanvisningen äga rum på tilläggsstat för

innevarande budgetår. I avvaktan på riksdagens beslut i frågan torde förekommande

utbetalningar för operabygget böra förskotteras ur de reserverade

särskilda lotterimedlen.

Utskottet. I förenämnda proposition ha medel äskats för att täcka de merkostnader,

som i förhållande till ursprungligen uppgjorda kalkyler uppstått

vid den pågående ombyggnaden av operahuset i Stockholm. Av departementschefens

i sammanhanget lämnade redovisning framgår, att byggnadsstyrelsens

bedömningar i mars 1958 visade på en totalkostnad för ombyggnads-

och reparationsarbeten av 7 miljoner kronor, att dess beräkningar

i maj 1960 tydde på en totalkostnad av 14,5 miljoner kronor men att enligt

den bedömning, som på hösten sistnämnda år verkställdes av en av

Kungl. Maj :t tillkallad utredningsman, de ifrågavarande arbetena kunde

antagas draga kostnader på drygt 18 miljoner kronor. I väsentlig mån ha

de merkostnader, som sålunda uppstått, hänfört sig till restauranglokalerna

i operabyggnaden.

Av departementschefens redovisning framgår, att några lotterimedel utöver

dem som redan anvisats — ca 9 miljoner kronor •— icke kunna ställas

till förfogande för täckande av byggnadskostnaderna ulan att andra angelägna

kulturella och därmed besläktade ändamål bli lidande. Utskottet finner

det under sådana förhållanden ofrånkomligt att tillstyrka bifall till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

Kungl. Maj :ts förslag om medelsanvisning till ändamålet. Utskottet vill

emellertid samtidigt understryka, att ett bifall från riksdagens sida måste

betraktas som ett engångsmedgivande, betingat av de särskilda omständigheterna,

och att den fortsatta anslagstilldelningen av de särskilda lotterimedlen

bör ske på sådant sätt, att den icke i efterhand utlöser anspråk på ordinarie

budgetmedel.

Utskottet saknar anledning att i sammanhanget taga ställning till ansvarsspörsmålen

i denna byggnadsfråga. Emellertid vill utskottet mot bakgrunden

av vad som framkommit vid dess behandling av ärendet mera allmänt

markera vikten av att sådant underlag skapas för ställningstaganden

i med statsmedel helt eller delvis finansierade byggnadsföretag, att mera

väsentliga kostnadsöverskridanden undvikas. Härvidlag bör den av fjolårets

riksdag godkända ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga

byggnadsverksamheten noga iakttagas. Utskottet vill alltså framhålla,

hur väsentligt det är, att företag av detta slag bedrivas under fast ledning

med klara befogenheter och klart ansvar.

Utskottet har i sammanhanget noterat de åtgärder, som vidtagits av

Kungl. Maj:t för att komma tillrätta med de organisatoriska förhållanden,

som anses ha medverkat till det uppkomna läget. I anslutning härtill vill

utskottet uttala, att den särskilda utredningen om byggnadsstyrelsens organisation

och arbetssätt bör bedrivas skyndsamt och att den särskilda utredningen

om operaverksamheten bedrives på sådant sätt, att definitivt beslut

snarast kan fattas om rationella former för operahusets förvaltning.

Utskottet förutsätter, att riksdagen i samband med nästa års statsverksproposition

erhåller en specificerad redogörelse för det ekonomiska utfallet

av här ifrågavarande byggnadsföretag.

Vad beträffar de olika ändamål, som tillgodoses genom de särskilda lotterimedlen,

vill utskottet uttala önskvärdheten av att vid den fortsatta anslagstilldelningen

ur dessa i möjlig mån beaktas sådana ändamål, som till följd

av de av operaombyggnaden föranledda anspråken på ifrågavarande medel

icke kunnat tillgodoses.

Med understrykande av vad utskottet i det föregående anfört hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Ombyggnad och reparation av operahuset

i Stockholm på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

11)60/61 under statens allmänna fastighetsfond anvisa

ett investeringsanslag av 9 000 000 kronor.

Stockholm den 21 mars 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr H år 1961 9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun,

Holmqvist, Bengtson, Fritz Persson, Svärd, Bertil Petersson, Lundström och

Kaiiser; samt ,, ,

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Malmborg,

Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Ståhl, Eliasson i Sundborn,

Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, herrar Lassinantti, Johansson

i Norrköping, Gustafsson i Uddevalla, Heckscher och Eskel.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610448

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1961/62 a1 i texten