Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till S:t Lukasstiftelsen.

1961-04-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1961:61, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till S:t Lukasstiftelsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 61 år 1961

1

Nr 61

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till S:t

Lukasstiftelsen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Mogård m. fl. (I: 232) och den andra inom andra kammaren av herr Rimmerfors

m.fl., (II: 331), har hemställts, att riksdagen måtte besluta om ett

anslag till S:t Lukasstiftelsen å 30 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna anfört följande.

Vid 1955 års riksdag avgavs två likalydande motioner, den ena i första

kammaren av herr Bertil Mogård m. fl. (I: 70) och den andra i andra kammaren

av herr Einar Rimmerfors m. fl. (II: 87) med hemställan om ett årligt

anslag till S:t Lukasstiftelsen å 25 000 kronor att utgå fr. o. m. 1955.

Efter remiss till socialstyrelsen och Svenska kyrkans diakonistyrelse,

som båda i för stiftelsen mycket erkännsamma yttranden tillstyrkte motionerna,

avgav statsutskottet den 10 maj 1955 utlåtande (nr 123/1955). Däri

förklarade utskottet sig i avsaknad av närmare utredning i vissa hänseenden

(bl. a. huruvida stiftelsens verksamhet vore så riksomfattande, att statsbidrag

vore motiverat, och beträffande kontrollen över eventuellt lämnade

statsbidrag) ej berett att tillstyrka medelsanvisning enligt motionärernas

förslag. Det syntes emellertid utskottet angeläget, att Kungl. Maj :t, för den

händelse stiftelsen själv skulle inkomma med en framställning av motsvarande

innebörd som motionernas, gjorde frågan till föremål för en förutsättningslös

utredning. Utskottet hemställde att riksdagen i anledning av

motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

sålunda anfört.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets utlåtande samt ingav i

överensstämmelse härmed en skrivelse till Konungen (20 maj 1955 nr 286).

I underdånig skrivelse den 13 september 1955, med utförlig redogörelse för

sin verksamhet och för behovet av ekonomiskt stöd, hemställde S:t Lukasstiftelsen

hos Kungl. Maj :t om ett årligt anslag å 25 000 kronor. Kungl.

Maj :t uppdrog åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning beträffande

frågan om statsbidrag till S:t Lukasstiftelsen samt att till Kungl. Maj :t inkomma

med förslag. Den 10 februari 1956 lämnade medicinalstyrelsen en

utförlig skriftlig redogörelse i ärendet med tillstyrkan till framställningen.

Under tiden hade pensionsstyrelsen, nämligen i remissyttrande den 22 oktober

1955, tillstyrkt ett statsbidrag till stiftelsen å 25 000 kronor.

Trots den utredning som sålunda förebragts ansåg sig Kungl. Maj:t ej

kunna i 1957 års statsverksproposition föreslå något anslag till S:t Lukasstiftelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 61 år 1961

Med hänvisning till den verkställda utredningen och vad därigenom framkommit,

bl. a. det att ansvariga myndigheter vid noggrann prövning funnit

stiftelsens verksamhet sa betydelsefull, att den rätteligen borde åtnjuta

samhällets stöd, hemställde i likalydande motioner vid 1957 års riksdag,

nämligen herr Ollén m. fl. (I: 292) och herr Rimmerfors in. fl. (II: 310), att

riksdagen måtte besluta om ett anslag till S:t Lukasstiftelsen å 25 000 kronor

att utgå under 1957. Statsutskottet yttrade i utlåtande nr 11 år 1957

(under 30:o), med hänvisning till att stiftelsen hos Kungl. Maj :t ansökt om

bidrag, vilken framställan såväl pensionsstyrelsen som medicinalstyrelsen

tillstyrkt, följande.

Då ärendet sålunda är under Kungl. Maj :ts prövning förutsätter utskottet,

att Kungl. Maj :t, i den mån en utredning, verkställd efter de av riksdagen

uppdragna riktlinjerna, därtill föranleder, för riksdagen framlägger härav

betingade förslag. I avvaktan härpå finner sig utskottet icke böra tillstyrka

yrkandena i förevarande motioner.

Riksdagen beslöt på grund härav, att motionerna icke skulle föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Den 13 maj 1960 avgav Kungl. Maj :t proposition nr 159 med förslag till

riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande m. m. I samband härmed beslöt

Kungl. Maj :t att lägga förevarande framställan om bidrag till S:t Lukasstiftelsen

ad acta.

Propositionen upptager förslag till riktlinjer för utbyggande av den högspecialiserade

kroppssjukvården i riket. Den har alltså ingenting med mentalvården

att göra och sålunda ej heller med den verksamhet som S:t Lukasstiftelsen

bedriver. Det är därför ägnat att förvåna, att Kungl. Maj:t

genom framläggande av propositionen ansett sig ha löst frågan om anslag

till S:t Lukasstiftelsen, särskilt i beaktande av statsutskottets ovan återgivna

skrivning i dess utlåtande 1957 nr 11, att utskottet förutsätter, »att

Kungl. Maj :t, i den mån en utredning, verkställd efter de av riksdagen uppdragna

riktlinjerna, därtill föranleder, för riksdagen framlägger härav betingade

förslag».

S:t Lukasstiftelsen har under de år som gått efter riksdagsbehandlingen

av anslagsfrågan bedrivit sin verksamhet efter i huvudsak samma linjer

som tidigare med en gradvis utvidgning av de olika verksamhetsgrenarna.

Denna expansion kan utläsas av följande siffror.

Medlemsantalet överskrider f. n. 2 000.

Antalet lokalavdelningar i landet har utökats till 11, nämligen Stockholm,

Borås, Göteborg, Halmstad, Jönköping, Linköping, Malmö, Norrköping,

Skara—Falköping—Skövde, Uppsala och Västerås. Dessutom planeras f. n.

lokalavdelning i Lund, i Umeå och i Örebro.

Av Institut för själavård och psykisk rådgivning fanns år 1955 endast ett,

nämligen det i Stockholm. För närvarande finns icke mindre än fem, nämligen,

förutom det i Stockholm, som utgör ett centralt själavårds- och utbildningsinstitut,

ett för Skara—Falköping—Skövde (tillkommet 1956),

Linköping (tillkommet 1957), Norrköping (tillkommet 1959) och Göteborg

(tillkommet 1960). I stor utsträckning omfattar verksamheten vid instituten

familjerådgivning.

Antal besök vid institutet i Stockholm under 1960 har uppgått till ca

4 000, därav något över hälften av personer bosatta i Stockholm, återstoden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 61 år 1961

3

av personer bosatta i övriga delar av landet. Besök från grannländer har

jämväl förekommit.

Till utbildningsinstitutets kursverksamhet anmälda deltagare utgör f. n.

ca 80.

Stiftelsens personal i Stockholm ntgöres f. n. av

Direktor

Sekreterare tillika kassörska

Föreståndare för institutet

3 deltidsanställda assistenter

7 timarbetande assistenter

Fr. o. m. 1961 är därjämte beslutat en tjänst som heltidsassistent. Förverkligandet

beror i avgörande del på de ekonomiska förutsättningarna.

Beträffande stiftelsens målsättning, ekumeniska karaktär, arten av dess

verksamhet, stiftelsens arbetsmetoder, medlemmarnas och särskilt de verksammas

insatser i arbete och i ekonomiskt hänseende gäller i allt väsentligt

vad utredningen såväl i riksdagen som hos Kungl. Maj :t ådagalagt. Det

bör understrykas att i samband med stiftelsens utveckling under de senare

åren, såväl med bildande av nya lokalavdelningar och nya institut som beträffande

deras verksamhet, icke minst den som bedrives vid institutet i

Stockholm, draget av riksomfattande beskaffenhet i stiftelsens verksamhet

blivit än mer påtagligt. Att bildande av lokalavdelningar och institut i

olika delar av landet och att den nödvändiga insatsen med samband, stöd

och kontroll av dem ställer anspråk på stiftelsens centrala ledning och ekonomi

ligger i öppen dag.

Vad angår stiftelsens ekonomi, har den förändringen inträffat att Stockholms

stad numera utökat sitt årliga anslag till 20 000 kronor och att Stockholms

läns landsting för vart och ett av åren 1959 och 1960 lämnat ett anslag

å 5 000 kronor. Anslag har jämväl lämnats av Stockholms stadsmission,

nämligen för vart och ett av åren 1957—1959 10 000 kronor och för

1960 5 000 kronor. Testamentsgåvor och andra gåvor från enskilda ävensom

anslag från enskilda fonder har därjämte bidragit till att stödja stiftelsens

ekonomi. Fn måttlig höjning av besöksavgifterna vid institutet i

Stockholm från 10 kronor till 12 kronor per besök har under de senaste åren

ägt rum. Eftersom avgifter ej avkrävts av obemedlade utgör de faktiska

avgifterna per besök i genomsnitt ca kronor 9:50.

Emedan de fasta inkomsterna för stiftelsen, årsavgifter, besöksavgifter

och anslagen från Stockholms stad och Stockholms läns landsting, tillsammans

blott täcker något över hälften av stiftelsens utgifter, och då anslag

från enskilda fonder, som av stiftelsen under de gångna åren hårt anlitats,

därför icke kan påräknas komma i fråga i samma utsträckning som

hittills, vilar stiftelsens ekonomi fortfarande på bräcklig grund. För innevarande

år upptager stiftelsens budget ett sammanlagt underskott å drygt

47 000 kronor. Om hänsyn tages till den planerade tjänsten som heltidsassistent,

blir underskottet 57 000 kronor.

Utskottet. Såsom motionärerna anfört bar utskottet senast i anledning

av motioner vid 1957 års riksdag haft att behandla frågan om anslag till

S:t Lukasstiftelsen. I avvaktan på Kungl. Maj:ts ställningstagande till en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskoltets utlåtande nr 61 år 1961

av stiftelsen gjord framställning om bidrag till sin verksamhet föranledde

motionerna emellertid inte någon riksdagens åtgärd. Ifrågavarande framställning

har sedermera av Kungl. Maj :t lagts till handlingarna i samband

med framläggandet av propositionen nr 135 år 1960 angående riktlinjer för

en framtida statsunderstödd familjerådgivningsverksamhet.

Verksamheten vid de av S:t Lukasstiftelsen drivna instituten omfattar,

enligt vad som framhålles i motionerna, i stor utsträckning familjerådgivning.

Det synes utskottet därför naturligt, att frågan om statligt stöd till stiftelsen

i forsta hand bedömes med avseende på denna gren av stiftelsens verksamhet.

Riksdagen har numera anvisat ett förslagsanslag av 100 000 kronor

för nästa budgetår till bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning.

Frågan om bidrag till stiftelsen torde därför lämpligen böra prövas av Kungl.

Maj :t inom ramen för sålunda anvisade medel, därest stiftelsen gör framställning

härom. Med hänsyn härtill och då en utvidgning av den särskilda

statliga bidragsgivningen till nya ändamål bör ske med största varsamhet,

är utskottet inte berett att tillstyrka motionsyrkandena.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:232 och 11:331 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 14 april 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson,

Thun, Holmqvist, Bengtson, Mårtensson, Bertil Petersson, Birke,

Thorsten Larsson och Källqvist; samt

från a“dr a kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Mellqvist,

fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, herrar Cassel, Andersson i Knäred

Fagerlund, fru Holmberg och herr Nelander.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 61 år 1961

5

Reservation

av herrar Boman, Axel Johannes Andersson, Bengtson, Thor sten Larsson,

Källqvist, Staxäng, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar

Andersson i Knäred och Neländer, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka

motionerna I: 232 och II: 331 och att därför utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»S:t Lukasstiftelsen driver en psykisk rådgivningsverksamhet av stor omfattning,

vilken är ett utomordentligt värdefullt komplement till samhällets

psykiska vård. Många gånger remitteras fall från sjukhusen och privatpraktiserande

läkare till S:t Lukasstiftelsen. Detta visar att verksamheten är allmänt

erkänd, vilket också framgår av i tidigare sammanhang avgivna remissyttranden

av såväl medicinal-, social- och pensionsstyrelserna som

svenska kyrkans diakonistyrelse. Personlig rådgivning innesluter ofta familjerådgivning,

men S:t Lukasstiftelsen kan ej tillgodogöra sig statsbidrag

för familjerådgivning, enär enligt statsbidragsbestämmelserna rådgivningen

skall vara kostnadsfri och stiftelsen av ekonomiska skäl f. n. måste avgiftsbelägga

sin rådgivning. Ren familjerådgivning utgör också en mindre del av

verksamheten.

S:t Lukasstiftelsen är vidare utbildningsinstitut för olika slag av yrkesarbetare

i människovårdande tjänst, främst präster, läkare och socialarbetare.

Med hänvisning till vad sålunda anförts anser utskottet i likhet med

motionärerna, att stiftelsen bör komma i åtnjutande av ett statligt bidrag

till sin verksamhet. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må med bifall till motionerna 1:232 och

11:331 till Bidrag till S:t Lukasstiftelsen för budgetåret

1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag av 30 000

kronor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.