Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1961/62 till Bidrag till skattetyngda kommuner m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1961-04-14 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1961:62, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1961/62 till Bidrag till skattetyngda kommuner m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1961
1
Nr 62
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anslag för budgetåret
1961/62 till Bidrag till skattetyngda kommuner m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkt 57,
s. 127—129 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 3 januari 1961) föreslagit riksdagen att till Bidrag till skattetyngda kommuner,
m. m. för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag av 16 500 000
kronor.
I fråga om motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ferdinand
Nilsson m. fl. (I: 452) och den andra inom andra kammaren av herr Larsson
i Hedenäset m. fl. (II: 532), i vilka motioner hemställts att riksdagen vid behandling
av sjunde huvudtiteln p. 57 måtte i bidrag till skattetyngda kommuner
anvisa 35 milj. kr., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa om en skyndsam prövning och förslag om en justering av reglerna
för bidraget till skattetyngda kommuner i enlighet med vad i motionerna anförts
samt att riksdagen — med instämmande i vad som i motionerna i övrigt
anförts angående den nödvändiga räckvidden av framtida åtgärder i skatteutjämnande
syfte — genom skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att
motionerna remitteras till de utredningar som behandlar här berörda frågor.
I fråga om motiveringen till ifrågavarande motionsyrkanden får utskottet
hänvisa till motionen II: 532.
över berörda motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
utlåtanden avgivits av skattelindringsnämnden och av 1958 års
skatteutjämning skommitté. Dessa yttranden fogas som bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Den av Kungl. Maj:t för ifrågavarande ändamål gjorda anslagsberäkningen
har inte givit utskottet anledning till erinran, varför utskottet
tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Såsom departementschefen förutsatt
bör det liksom under innevarande budgetår ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta om anvisande från förevarande anslag av medel till kostnader för
visst biträde vid den räkenskapsgranskning och undersökning av kommii
Bihany
till riksdagens protokoll 1961. 6 sand. Nr 62
2
Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1961
nernas ekonomiska förvaltning m. m., som sker vid beredningen inom finansdepartementet
av ärenden rörande skattelindringsbidrag. Från anslaget avses
även skola bestridas kostnaderna för dels skattelindringsnämnden, dels
ersättning till den av Kungl. Maj:t förordnade ledamoten i kommunala
finansrådet och suppleanten för denne, dels ock kostnader som kan uppkomma
i anledning av medverkan i övrigt i rådets arbete.
Av utskottets ställningstagande följer, att utskottet inte ansett sig böra biträda
det i motionerna I: 452 och II: 532 framställda yrkandet om längre
gående bidragsgivning till här ifrågavarande ändamål för nästa budgetår.
De i ärendet avgivna remissyttrandena ger emellertid obestridligt vid handen,
att behovet av ytterligare ekonomiskt stöd åt de skattetyngda kommunerna
är starkt framträdande. Utskottet kan därför i princip ansluta sig till den i
motionerna framförda tanken på vidtagande av åtgärder för en rikligare bidragsgivning
till de skattetyngda kommunerna. Huruvida detta bör ske genom
en jämkning i skattelindringsgrunderna i form av höjning av gällande
procenttal för bestämmandet av det s. k. gränsunderlaget eller sänkning av
den för erhållande av skattelindringsbidrag gällande lägsta utdebiteringsgränsen
eller på annat sätt lämnar utskottet i detta sammanhang öppet.
Problemet bör lämpligen överlåtas åt 1958 års skatteutjämningskommitté
att skyndsamt överväga. Utskottet vill i anslutning till motionsyrkandet på
denna punkt föreslå, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
att åt skatteutjämningskommittén uppdras att med förtur och utan avvaktan
på resultatet av utredningsarbetet i övrigt uppta ifrågavarande spörsmål, om
möjligt i sådan tid att förslag i ämnet kan föreläggas 1962 års riksdag.
Vad slutligen angår det i motionerna gjorda remissyrkandet påkallar detsamma
inte någon riksdagens åtgärd med hänsyn till den av utskottet föranstaltade
remissbehandlingen av förevarande ärende.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
1. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna 1:452 och 11:532 såvitt angår
anslagsfrågan, till Bidrag till skattetyngda kommuner, m. m.
för budgetåret 1961/62 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 16 500 000 kronor;
2. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:452 och
11:532 såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att åt 1958 års skatteutjämningskommitté uppdrages
att skyndsamt framlägga förslag om ändrade grunder för bidrag
till skattetyngda kommuner i syfte att bereda ökade
bidrag åt dessa;
3. att motionerna 1:452 och 11:532 i övrigt icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1961
3
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar Persson,
Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson,
Thun, Holmqvist, Bengtson, Mårtensson, Bertil Petersson, Birke, Thorsten
Larsson och Källqvist samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Eliasson
i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröke Elmén, herr Fagerlund,
fru Holmberg, herrar Bohman och Nelander.
av herr Näsström.
Reservation
4
Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1961
Bilaga
Remissyttranden över motionerna 1:452 och 11:532
Skattelindringsnämnden
Motionerna behandlar ur olika synpunkter de kommunalskatteproblem, som
följt med de senare årens vidgning av de kommunala uppgifterna och förskjutningarna
i kommunernas skatteunderlag till följd av befolkningsomflyttningen
mellan landsbygd och tätorter. Skattelindringsnämnden, som utgår
ifrån att dess utlåtande förväntas endast såvitt angår motionernas förslag om
ökning av statsbidraget till synnerligt skattetyngda kommuner, får i anledning
av remissen anföra följande.
Motionärerna ifrågasätter, att de statliga skattelindringsbidragen provisoriskt
skulle höjas för att uppnå en önskvärd omedelbar lättnad av skattetrycket
i särskilt skattetyngda kommuner i avvaktan på den utjämning i
vidare omfattning av det kommunala skattetrycket, som kunde följa av 1958
års skatteutjämningskommittés och socialförsäkringskommitténs arbete. Anslaget
för ändamålet under nästa budgetår föreslås i detta syfte något mer än
fördubblat i förhållande till förslaget i statsverkspropositionen, 35 milj. kronor
i stället för 16,5 milj. kronor. Den justering av gällande grunder för
bidragstilldelningen, varom Kungl. Maj:t enligt motionärernas yrkande
skyndsamt skulle framlägga förslag, torde få antagas åsyfta en sådan vidgning
av dessa skatteunderstöd att den årliga medelsåtgången för ändamålet
blir ungefär fördubblad.1 Nämnda justering av grunderna förutsättes kunna
medhinnas i så god tid, att bidragen för 1962 skulle kunna utgå enligt de
jämkade grunderna.
Skattelindringsnämnden kan för sin del vitsorda, att om man statsbidragsvägen
önskar åstadkomma en omedelbar lättnad för kommuner, där skattetrycket
är högt till följd främst av de genomsnittligt låga inkomsterna inom
kommunerna, detta enklast och med minst prejudicerande verkningar går att
genomföra genom justering av grunderna för skattelindringsbidragen. Ur de
synpunkter skattelindringsnämnden har att bedöma frågan är en sänkning
av det höga skattetrycket i de kommuner, som per invånare har den lägsta
inkomststandarden i riket, i hög grad önskvärd. Det ligger principiellt ingen
godtagbar rättvisa däri, att invånarna i dessa kommuner skall behöva för
ungefär enahanda kommunala förmåner betala större andelar av sina in
1
Med ett anslag på 3o milj. kronor för 1961/62 skulle en ännu större vidgning vara möjlig
under första halvåret 1962, eftersom för andra halvåret 1961 enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 23 september 1960 tages i anspråk endast 8 milj. kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1961
5
komster än andra svenska medborgare gör endast av den anledningen, att det
är fattigare (och barnrikare) där än i andra trakter av landet.
Erinras må, att inför det år 1956 framlagda och sedermera i samband med
ortsavdragsreformen genomförda förslaget att via statsbudgeten årligen överföra
omkring 500 milj. kronor (under de första tre åren) till rikets alla kommuner
för att genomgående sänka skattetrycket framhöll skattelindringsnämnden
i yttrande den 15 januari 1957 den höga angelägenhetsgraden hos
skattelindringsbidragen jämfört med dessa skatteersättningar till kommunerna.
Nämnden fann det svårt att biträda förslaget att disponera ett så stort
belopp av statsmedel för full kompensation till alla kommuner, därest det
icke skulle finnas finansiellt utrymme att samtidigt tillgodose behovet av
ökade skattelindringsbidrag. Enligt nämndens mening måste det framstå som
en väsentligt mera angelägen skattesänkningsuppgift på det kommunala området
att lindra skattetrycket för de sämre ställda kommunerna än att ge alla
kommuner full kompensation för skatteunderlagsbortfallet till följd av en
i och för sig skälig höjning av ortsavdragen. Nämnden förordade i detta läge
bl. a. en provisorisk förbättring av grunderna för skattelindringsbidragen.
Skatteutjämningsfrågan ställdes emellertid vid statsmakternas beslut 1957
ånyo en gång på framtiden, och skatteersättningarna till kommunerna utformades
i enlighet med kommittéförslaget. Beslutet har, som bekant, varit
föremål för åtskillig diskussion efteråt, och skattelindringsbidragen utgår
alltfort efter enahanda grunder som tidigare (bortsett från en mindre jämkning
i samband med anpassningen av reglerna till de nya ortsavdragsbestämmelserna).
Läget i utdebiteringshänseende har sedan nämnda tidpunkt
skärpts för de kommuner, som av ålder haft skattelindringsbidrag. Nämnden
kan under sådana omständigheter icke finna en provisorisk förbättring av
skattelindringsgrunderna mindre påkallad nu än tidigare. Ur de synpunkter
nämnden har att beakta frågan är heller ingen erinran att göra mot storleksordningen
av den förbättring, som torde ha åsyftats av motionärerna.
I motionerna har diskussionsvis angivits olika jämkningar i skattelindringsgrunderna,
vilka skulle bereda ökade bidrag åt kommunerna. Där\id
har ifrågasatts ändringar i gällande regler i fråga om båda de kvalificeringsgrunder,
som konstituerar en kommuns rätt att erhålla skattelindringsbidrag
och tillika bestämmer storleken av bidraget, nämligen gränsunderlaget och
utdebiteringshöjden. Nämnden skall i det följande något beröra dessa frågor.
För att skattelindringsbidrag skall utgå krävs enligt gällande grunder, att
antalet skattekronor per invånare inom kommunen vid det löpande årets
taxering understiger det för samma år gällande gränsunderlaget. Gränsunderlaget
är rörligt med medelskatteunderlaget i landskommunerna och motsvarar
i princip 75 procent av medelskatteunderlaget per invånare i rikets landskommuner
vid föregående års taxering. För kommunerna i Norrbottens län
samt för andra kommuner, vilka Kungl. Nlaj:t på grund av likartade förhallanden
finner skäligen böra jämställas med dessa kommuner, är dock procenttalet
80. Motionärerna har i första hand tänkt sig en höjning av dessa
procenttal för bestämmande av gränsunderlaget. Eu höjning av gränsunderlaget
medför icke endast att fler kommuner blir berättigade till skattelind
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1961
ringsbidrag utan även — och det är den viktigaste effekten — att bidragsprocenten
ökas för de nuvarande skattelindringskommunerna. Bidragsprocenten
bestämmes nämligen av den brist på skatteunderlag, som den enskilda
kommunen har jämfört med gränsunderlaget. Om antalet skattekronor per
invanare i en kommun exempelvis är 20 skattekronor och gränsunderlaget
24, utgör bidragsandelen V24, eller 16,7 procent av den utdebitering, som
ligger mellan 13 och 11 kronor/skattekrona, och dubbla procentsatsen, alltså
33,3 procent av utdebiteringen av 13 kronor/skattekrona. Vidtages den förbättringen
i grunderna att gränsunderlaget sätts till 30 skattekronor per invånare,
blir den enkla bidragsprocenten för samma kommuner (10/30 =)
33,3 procent och den dubbla 66,7 procent. Skattelindringsbidraget skulle med
andra ord bli dubbelt så stort för kommunen. Enligt gällande grunder är
bidragsprocenten emellertid maximerad till 80 procent. En höjning av gränsunderlaget
är sålunda en enkel och effektivt verkande åtgärd för en sådan
ökning av skattelindringsbidragen, som kommer de mest behövande kommunerna
till del.
Motionärerna har i andra hand ifrågasatt en sänkning av den för erhållande
av skattelindringsbidrag gällande lägsta utdebiteringsgränsen, som nu
är 11 kronor per skattekrona, till 10 kronor 50 öre eller 10 kronor. En sådan
sänkning medför både att fler kommuner får bidrag än tidigare och att bidragen
ökas i någon mån för dem som haft bidrag tidigare. De nytillkomna,
som skulle ha en sammanlagd utdebitering på mindre än 11 kronor, kan
dock knappast kallas synnerligt skattetyngda kommuner. Efter en period, då
de totala utdebiteringarna i rikets kommuner i allmänhet varit stadda i stigande
och numera genomsnittligt avsevärt överstiger 11 kronor, anser nämnden
en sänkning av utdebiteringsgränsen icke böra ifrågakomma, i synnerhet
som hjälpen till de sämst ställda kommunerna därigenom endast obetydligt
skulle ökas.
Skattelindringsnämnden har för att skaffa något underlag för riksdagens
överväganden i frågan verkställt vissa beräkningar rörande verkningarna av
nämnda justeringar i grunderna. Beräkningarna har givetvis måst begränsas
med hänsyn till tidsramen för remissen. Av bilagda tabell1 framgår under
alternativ 1 storleken av de skattelindringsbidrag, som skulle utgå i olika län
vid en sänkning av utdebiteringsgränsen till 10 kronor, för nuvarande bidragskommuner.
Kostnaden skulle öka med 15 procent, bortsett sålunda från
kostnaden för de bidrag, som skulle tillfalla nytillkommande kommuner.
Under alternativ II anges dels storleken av skattelindringsbidragen för nuvarande
bidragskommuner, därest gränsunderlaget bestämdes till 85 procent
respektive, för norrbottenskommunerna, till 90 procent (i stället för 75 och
80 procent) av det skattekrontal å 29 kronor 50 öre, som legat till grund för
bestämmande av gränsunderlaget vid bidragstilldelningen för år 1961, dels
ock antalet kommuner, som i så fall bleve bidragsberättigade. Bidragen till
de nuvarande bidragskommunerna skulle som synes sammanlagt öka med
tillhopa 62 procent och ökningarna skulle främst komma de mest behövande
1 Se tabellbilaga A,
Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1961
7
till godo. Härtill kommer kostnaden för bidrag åt nytillkommande 143 kommuner.
Det torde kunna antagas att kostnaderna för alternativ II sammanlagt
skulle hålla sig inom ramen av den fördubbling av medelsåtgången, som
motionärerna åsyftat. Slutligen har under alternativ III angivits storleken
av skattelindringsbidragen till nuvarande bidragskommuner vid en samtidig
höjning av gränsunderlaget enligt alternativ II och en sänkning av utdebiteringsgränsen
enligt alternativ I.
Gränsunderlaget har vid förenämnda beräkningar liksom i gällande grunder
bestämts i viss anslutning till medelskatteunderlaget i rikets landskommuner,
vilket i och för sig icke är en självklar utgångspunkt. Vid avskrivningen
av skatteersättningarna till kommunerna har man tagit medelskatteunderlaget
för rikets samtliga kommuner till utgångspunkt. På längre sikt
torde en sådan norm vara lämpligare även för skattelindringsbidragens del,
särskilt om man kan befara att landskommunernas medeltal kommer att visa
en ogynnsammare utveckling än riksmedeltalet. En överslagsberäkning för
Norrbottens län tyder på att om gränsunderlaget bestämdes exempelvis till
75 procent av riksmedeltalet skulle kostnaderna för skattelindringsbidragen
till enbart nuvarande bidragskommuner stiga till det dubbla.
Det är självfallet, att den ansvällning av antalet ansökningar om skattelindringsbidrag,
som ett genomförande av någon av de diskuterade ändringarna
av grunderna skulle medföra förutsätter en ökning av de personella
resurserna för handläggningen av skattelindringsärenden inom finansdepartementet,
därest prövningen skall vara lika ingående som hittills.
Motionärernas tanke att förslag om erforderliga justeringar i bidragsreglerna
skulle av Kungl. Maj:t skyndsamt framläggas, så att beslut kan fattas
innan det kommunala budgetarbetet för nästa år avslutas, har nämnden uppfattat
som ett yrkande, att de ändrade bidragsreglerna skulle kunna tilllämpas
redan vid bidragstilldelningen för år 1962. Det må här erinras om att
Kungl. Maj:ts beslut om denna bidragstilldelning måste komma i slutet av
september eller början av oktober 1961, eftersom kommunerna måste känna
till dem tillkommande bidragsbelopp före fastställandet av utdebiteringen.
Det torde knappast vara tänkbart att riksdagen skulle kunna bli i tillfälle
att före nämnda tidpunkt pröva ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till ändrade
grunder för skattelindringsbidragen. Om en provisorisk förbättring av
skattelindringen skall genomföras med verkan redan på 1962 års kommunalskatter,
lär den enda möjligheten vara, att riksdagen anvisar ett förhöjt anslag
för ändamålet och därtill knyter ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att
efter erforderlig utredning besluta om bidrag till skattetyngda kommuner för
år 1962 med iakttagande av den jämkning i grunderna (eller förslagsvis: den
höjning av gränsunderlaget), som med beaktande av den ökade medeltilldelningen
finnes lämplig. Därvid finge skattetyngda kommuner, vilkas skatteunderlag
ligger något över nuvarande gränsunderlag, aviseras i samband med
riksdagens beslut att de kunde inkomma med ansökningar. Därest, jämfört
med bidrag enligt nuvarande grunder, en ungefärlig fördubbling av de sammanlagda
bidragsbeloppen skulle av riksdagen åsyftas torde med utgångspunkt
i övrigt från slatsverkspropositionens beräkningar, kunna beräknas att
8 Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1961
ett anslag för nästa budgetår av i runt tal (8 + 17 =) 25 milj. kronor vore
erforderligt.
Slutligen må påpekas, att en mindre provisorisk jämkning av grunderna
för skattelindringsbidragen torde bli nödvändig vid ett genomförande av det
av Kungl. Maj:t i proposition nr 44 till årets riksdag framlagda förslaget om
borttagande av ortsgrupp II och uppflyttande av kommunerna i denna ortsgrupp
till ortsgrupp III såvida de höjda ortsavdragen för dessa kommuner
icke skall medföra en direkt sänkning av skattelindringsbidragen. Den reduktion
av kommunernas skatteunderlag, som en dylik reform innebär, medför
nämligen att medelskatteunderlaget för rikets landskommuner sänkes, och
därigenom sjunker gränsunderlaget och bidragsprocenten automatiskt enligt
gällande grunder.
1958 års skatteutjämningskommitté
Motionärerna har såsom fördelningsgrund vid föreslagen ökning av anslaget
för skattelindring ifrågasatt antingen en höjning av gränsunderlaget
eller en sänkning av beloppet för lägsta föreskrivna utdebitering. Till belysning
av vad dessa alternativ kan betyda har inom kommittén vissa beräkningar
gjorts med hänsyn till bidragsgivningen för år 1961, vilka beräkningar
torde vara ägnade att ge en uppfattning om vad höjningen av bidragen kan
mnebara. I det följande har således antagits att de olika angivna reglerna
skulle vara tillämpliga beträffande bidragen för år 1961.
Kommittén hänvisar till bifogad tabell1.
Om gränsunderlaget från nu gällande 75 % resp. 80% för kommunerna i
Norrbottens län och med dem jämställda kommuner höjes till 85 % resp.
90 % (alt. I) ökar medelsåtgången med 9 508 000 kronor. Som av kolumn 7
i tabellen framgår medför denna metod en i huvudsak fortlöpande ökning av
skattelindringsbidraget allt efter stigande utdebitering.
Skulle åter beloppet för lägsta föreskrivna utdebitering sänkas till 10 kronor
och som konsekvens härav — enligt skattelindringsförordningens bestämmelser
gränsen för fördubbling av bidragsprocenten sänkas till 12
kronor (alt. II) ökar medelsåtgången med 2 358 000 kronor. Enligt detta
alternativ blir den ytterligare skattelindringen obetydlig, vartill kommer att
kommunerna med den högsta utdebiteringen i mindre grad än de övriga får
fördel av den ökade bidragstilldelningen.
Kommittén vill understryka, att behov i flera fall föreligger för vidtagande
av åtgärder för ytterligare ekonomiskt stöd åt särskilt de skattetyngda kommunerna
och vill även ge sin anslutning till tanken att dessa kommuner
snarast beredes lättnader i sina ekonomiska svårigheter. Särskilt kommer här
de s. k. tornedalskommunerna i åtanke. I anslutning härtill kan påpekas, att
kommittén denna dag avgivit utlåtande över Tornedalsutredningen, andra
delen (SOU 1960:37). Kommittén tillåter sig hänvisa till och åberopa detta
1 Se tabellbilaga B.
Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1961
9
utlåtande, varav avskrift här bifogas. Innan kommittén inom ramen för givna
direktiv utfört de omfattande undersökningar som erfordras för klarläggandet
av skatteutjämningsproblemet i dess helhet är kommittén dock inte beredd
att i vidare mån bedöma frågan om provisoriska åtgärder.
Till Konungen
Sedan 1958 års skatteutjämningskommitté anbefallts avge utlåtande över
länsstyrelsens i Norrbottens län betänkande Tornedalsutredningen, andra delen,
(SOU 1960: 37), får kommittén härmed i underdånighet anföra.
Kommittén, som genom verkställda undersökningar samt genom besök under
år 1960 i flertalet tornedalskommuner kunnat skaffa sig en relativt god
uppfattning om dessa kommuners problem, anser sig dock inte besitta
erforderlig kunskap för att kunna i detalj bedöma lämpligheten av de av länsstyrelsen
föreslagna åtgärderna inom olika områden. Kommittén vill dock
ge sin anslutning till länsstyrelsens grundsyn, att de åtgärder som vidtas,
skall skapa en god och varaktig försörjning för Tornedalens befolkning.
De föreslagna åtgärderna kan givetvis endast på längre sikt förbättra de
ekonomiska förhållandena i Tornedalen. Då det emellertid är angeläget med
omedelbart verkande åtgärder till lättandet av de ekonomiska svårigheterna,
har länsstyrelsen som ett provisorium föreslagit en genomgående och väsentlig
höjning av skattelindringsbidragen, vilket förslag i betänkandets sammanfattning
preciserats såsom mer än fördubbling av nu utgående bidrag.
Länsstyrelsen har enligt kommitténs mening mycket riktigt betonat vikten
av skattelindringsbidragen men har å andra sidan bortsett från övriga statsbidrag.
Ur de synpunkter kommittén har att företräda kan man emellertid
ej underlåta att beakta även övriga statsbidrag liksom kommunbidragen till
folkpensioneringskostnaderna. Statsbidragsbestämmelser är ofta så konstruerade
att höga utgifter inte helt kompenseras. För tornedalskommunerna,
vilka samtliga tillhör ortsgrupp 5, blir kostnaderna för olika ändamål i och
för sig höga. De geografiska förhållandena medför därjämte inom skilda
områden särskilt höga utgifter såsom exempelvis inom skolväsendet för
skolskjutsar och skolmåltider. Utöver dessa av länsstyrelsen berörda kostnader,
vill kommittén även framhålla de höga socialvårdsutgifterna. Sysselsättningssvårigheterna
ställer även stora anspråk på kommunernas ekonomi.
Kommittén, som endast velat erinra om ovan angivna förhållanden, återgår
till länsstyrelsens förslag i fråga om skattelindringsbidragen.
Till belysning av förslaget får kommittén hänvisa till vissa undersökningar,
som är grundade på bidragsgivningen för år 1961 och som synes kunna
tjäna som underlag för en uppfattning om vad den föreslagna fördubblingen
av bidraget skulle innebära. Kommittén utgår därvid från i övrigt oförändrade
förhållanden och räknar för jämförelsens skull med att den ökade
bidragsgivningen till kommunerna används till skattesänkning. Kommittén
vill således understryka att beräkningarna endast gjorts för att belysa länsstyrelsens
förslag om storleken av ifrågasatt ytterligare bidragsbelopp. Vid
beräkningarna har hänsyn inte tagits till Haparanda stad, som för år 1961 ej
åtnjuter skattelindringsbidrag.
10
Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1961
För år 1961 utgår skattelindringsbidrag till tornedalskommunerna med
sammanlagt 5 861 739 kr. Härav är 150 000 kr extra bidrag, d. v. s. bidrag
som jämlikt bestämmelser i gällande skattelindringsförordning kan utgå
efter skälighetsbedömning, då bidrag eljest inte skulle kunna utgå eller utgående
bidrag inte medför tillräckligt önskvärd lättnad. Det ordinarie bidraget,
som således är 5 711 739 kr och med vilket fortsättningsvis räknas,
motsvarar i genomsnitt 6: 07 kr per skattekrona samt varierar för de enskilda
kommunerna mellan 3: 19 och 12: 65 kr per skattekrona.
Länsstyrelsen har inte angett huru den tänkt sig att ett förhöjt skattelindringsbidrag
skulle fördelas mellan kommunerna. Uträknas den genomsnittliga
totala utdebiteringen vid en fördubbling av skattelindringsbidraget,
erhålles 13:25 kr per skattekrona, d. v. s. understigande medeltalet i riket
(14: 99 kr).
Jämlikt skattelindringsförordningen är gränsunderlaget — d. v. s. det procenttal
av medelskatteunderlaget per invånare i rikets landskommuner, som
en kommuns skattekraft skall understiga för att kommunen skall erhålla
ordinarie skattelindringsbidrag — 80% för kommunerna i Norrbottens län
och andra kommuner, vilka Kungl. Maj:t finner skäligen böra med dem
jämställas, samt 75 % för övriga kommuner.
Kommittén har beräknat för tornedalskommunernas del vad det skulle
innebära om gränsunderlaget varit höjt till 90 % resp. 100% av medelskattekraften.
Resultatet av dessa beräkningar framgår av följande tabell. Såsom
utdebitering har därvid angivits den enligt skattelindringsförordningen beräknade
sammanlagda utdebiteringen till borgerliga kommunen, kyrkliga
kommunen och landstingskommunen.
Kommun
80 Vo
Gränsunderlag
90 Vo
100 Vo
överkalix ......................
18:34
16: 58
15: 17
Nedertorneå ....................
17:86
16: 12
14: 73
Karl Gustav ....................
16:87
14: 81
14:63
Hietaniemi .....................
19: 94
17: 37
15: 31
Övertorneå .....................
17:97
16: 01
14: 44
Korpilombolo ...................
19:09
16: 57
15: 09
Tärendö .......................
16: 33
14: 77
14: 66
Pajala .........................
17:97
15: —
14: 42
Junosuando ....................
14:95
14: 51
14: 40
Karesuando ....................
14: 85
14: 74
14: 67
Ytterligare medelsbehov..........
1 760 567
kr 2 968 974 kr
Totalt skattelindringsbidrag ......
7 472 306
» 8 680 713 >
En höjning av gränsunderlaget till 100 % ger som synes en nära överensstämmelse
med den genomsnittliga utdebiteringen i riket. Skillnaden kommunerna
emellan överstiger inte 1 krona. Även med ett gränsunderlag av
90 % erhålles ett med tanke på det relativt obetydliga belopp, som erfordras,
ganska godtagbart resultat.
Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1961
11
Jämlikt förut berörd bestämmelse i skattelindringsförordningen om extra
bidrag må sammanlagda beloppet för dylikt bidrag ej överstiga en femtedel
av det sammanlagda beloppet för de regelmässiga bidragen. Detta betyder —
med utgångspunkt från en bidragstilldelning för år 1961 för hela riket av
15,3 milj. kr — att möjlighet funnits att utdela extra bidrag med drygt
3 milj. kr för nämnda år. Emellertid togs denna möjlighet ej i anspråk till
högre belopp än 475 000 kr.
För tilldelning av ytterligare skattelindringsbidrag har här räknats med
två metoder: dels en höjning av gränsunderlaget, dels ock en vidgad användning
av extra bidrag. Av det förestående framgår att vid ett gränsunderlag
av 100 % ytterligare erforderligt belopp är närmare 3 milj. kr.
Detta belopp ryms väl inom maximibeloppet för extra bidrag. En utökad
bidragsgivning baserad på ett justerat gränsunderlag får anses utgöra en
enklare metod för bidragets beräkning. Den skönsmässighet, som är förenad
med systemet med extra bidrag, medför svåra avvägningsproblem.
Vid uträknandet av medelsbehovet vid ett förhöjt gränsunderlag har hänsyn
tagits endast till tornedalskommunerna. Emellertid kan ifrågasättas om
en höjning kan begränsas till endast dessa kommuner.
Enligt det nu sagda syns önskade lättnader således kunna åstadkommas
antingen genom höjning av gränsunderlaget eller genom rikligare och mera
allmän tilldelning av extra bidrag. Kommittén vill vitsorda behovet av att
särskilda åtgärder snarast vidtas till stöd för tornedalskommunerna. Kommittén
vill således även, utan att taga ställning till formen för eller omfattningen
av dessa åtgärder, ge sin anslutning till tanken, att dessa kommuner
genom lämpligt provisorium bereds lättnad i sina ekonomiska svårigheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skattelindringsnämnden
Förändringar för nuvarande skattelindringskommuner enligt olika alternativ
Tabellbilaga A
Alt. I
Alt. II
Alt. III
Nuv.
Ord. bidrag
enl. KM:ts
beslut den
23.9.1960
Utdeb. över
10 kr
Gråns-
underlaget
oförändrat
Utdeb. över 11 kr
Grånsunderlaget “ 85 #/i
resp. 90 •/• av 29: 50
Utdeb. över
Län
antal
kom-
muner
Antal kom- muner un- der gräns- underlaget
Belopp
10 kr
Gråns- underlaget
- 85 •/•
resp. 90 •/•
av 29: 50
Stockholms
i
3.915
8.276
4
(+ 3)
22.461
46.917
Uppsala
i
30.369
44.109
1
(of. )
55.177
80.149
Östergötlands
4
109.940
149.778
10
( + 6)
257.062
351.906
lönköpings
1
8.087
16.194
15
(+ 14)
12.025
24.051
Kronobergs
9
197.660
299.3,S8
14
( + 5)
423.708
631.507
Kalmar
11
848.114
1.094.058
22
(+ 11)
1.441.396
1.845.878
Gotlands
9
1.280.323
1.499.975
13
(+ 4)
1.925.001
2.294.148
Blekinge
6
722.641
897.118
12
(+ 6)
1.046.679
1.309.305
Kristianstads
—
_
_
12
(+ 12)
_„
Malmöhus
—
_
_
2
(+ 2)
-
-
Göteborgs och Bohus
4
223.541
312.560
19
(+ 15)
373.757
493.586
Älvsborgs
8
205.350
309.731
19
( + 11)
383.027
602.385
Skaraborgs
—
—
—
20
(+ 20)
_
_
Värmlands
4
231.670
312.919
14
(+ 10)
409.414
555.365
Kopparbergs
—
—
—
3
(+ 3)
—
_
Gävleborgs
5
177.147
240.226
10
(+ 5)
512.385
688.753
Västernorrlands
4
79.414
92.428
14
(+ 10)
688.994
783.246
Jämtlands
17
2.961.810
3.327.977
21
(+ 4)
4.429.778
4.997.921
Västerbottens
12
1.790.931
2.064.354
14
( + 2)
3.462.580
4.008.281
Norrbottens
15
6.443.051
7.002.568
15
(of. )
9.378.715
10.245.988
Summa
in
15.313.963
17.671.659
ökning
= 15 »/o
254
( + 143)
24.822.159
ökning
= 62 «/.
28.959.386
ökning
= 89 «/o
Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1961
opaginerad Kontrollera mot PDF
1958 års skatteutjämningskommitté Tabellbilaga B
ökningen av de ordinarie skattelindringsbidragen enligt alt I och II med fördelning
efter kommunernas faktiska utdebitering för år 1961
Total utdebitering
för år 1961
kr per skr
Antal
kom-
muner
Skatte- under- lag enl.
1960 års
taxe- ring1
1000 skr
Ordinarie skattelindringsbidrag för år 1961
enligt
Kungl.
Maj:ts
beslut
1000 kr
enligt alt. I
enligt, alt. II
1000 kr
ökad bidrags- givning
1000 kr
ökad bidrags- jjg
givning
1000 kr
kr per
skr*
1000 kr
kr per
skr*
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
12,01—13,00
1«
45
7
13
6
0,13
14
7
0,16
13,01—14,00
2
157
31
60
29
0,18
57
26
0,16
14,01—15,00
10
821
108
251
143
0,17
206
98
0,12
15,01—16.00
15
952
784
1 280
496
0 52
1084
300
0,32
16’01—17,00
26
2 016
2 075
3 389
1314
0,65
2 615
540
0,27
17 01—18 00
14
1 238
1 625
2 841
1 216
0,98
1917
292
0,24
18^01—19,00
12
1 063
2 848
4 175
1327
1,25
3 160
312
0,29
19,01—20,00
20
2 338
6 790
10 793
4 003
1,71
7 473
683
0,29
20,01—21,00
5
479
985
1 668
683
1,43
1 083
98
0,21
21,01—22,00
l5
99
13
241
228
2,30
15
2
0,01
Summa
106
9 208
15 266
24 711
9 445
1,03
17 624
2 358
0,26
Municipalsamhällen
5
48
in
63
48
—
Totalsumma
in
15 314
24 822
9 508
17 672
2 358
1 Inkl. av staten tillskjutet skatteunderlag. — 8 Kol. 6: kol. 3. — 8 Kol. 9 : kol. 3. 1 * * 4 Kung
säter
i Älvsborgs län; utdeb. = 12,46 kr per skr. — 5 Boteå i Västernorrlands län; utdeb.
= 21,24 kr per skr. (_l
09
Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1961
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:183 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1961162 till Bidrag till skat a1 i texten