Sök i Ratio Lex

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

1961-04-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1961:4, Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

1

Nr 4

Utrikesutskottets utlåtande i anledning dels av Kungl. Maj.ts proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående

vissa av Europarådets rådgivande församling år 1960

och 1961 vid dess tolfte ordinarie möte fattade beslut,

dels av motioner väckta i anslutning till sagda proposition.

Genom en den 23 mars 1961 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition, nr 124, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden samma dag,

anhållit om riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda,

av Europarådets rådgivande församling år 1960 och 1961 vid dess

tolfte ordinarie möte fattade beslut, nämligen

rekommendationerna 243 och 266 om de ekonomiska förbindelserna i

Europa;

rekommendationerna 244 och 272 om verksamheten inom Organisationen

för ekonomiskt samarbete och utveckling;

rekommendationen 245 om en rådgivande församling för Organisationen

för ekonomiskt samarbete och utveckling,

rekommendationen 273 om politiska och parlamentariska synpunkter

på OECD-konventionen;

rekommendationen 255 och resolutionen 185, båda om behovet av att

intensifiera Europarådets verksamhet,

rekommendationen 271 om ett årligt gemensamt sammanträde med rådgivande

församlingen och ministerkommittén;

rekommendationen 250 om Europarådets allmänna politik i ljuset av

det internationella läget,

rekommendationen 264 om användande av ministerkommittén såsom ett

organ för fastställande av riktlinjer för och samordning av medlemsstaternas

politik,

rekommendationen 265 om förbindelserna med de stater som nyligen

blivit självständiga;

rekommendationen 254 om radioutsändningar till Central- och Östeuropa;
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 5 saml. 1 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Vtrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

resolutionen 178 om tvångskollektivisering av lantbruket i Sovjet-zonen

i Tyskland,

resolutionen 182 om läget i Sovjet-zonen i Tyskland,

resolutionen 189 om läget i de baltiska staterna på tjugoårsdagen av

deras tvångsmässiga inlemmande i Sovjetunionen;

rekommendationen 242 om de ekonomiska gemenskapernas (EEG och

EAEC1) verksamhet på det kulturella området,

rekommendationen 256 om upptagande av frågan om »presentationen

av Europa inför omvärlden» på Europarådets kulturprogram,

rekommendationen 257 om frivilliga bidrag från regeringarna till kulturfonden

samt

rekommendationen 251 om europeiskt samarbete på rymdforskningens

och rymdteknologiens område och

rekommendationen 252 om vissa rättsliga frågor rörande yttre rymden.

Vad angår det närmare innehållet i dessa rekommendationer och resolutioner

får utskottet hänvisa till propositionen, vid vilken översättningar

till svenska av desamma är fogade.

Departementschefen har beträffande vissa av de i propositionen närmare

redovisade besluten anfört följande:

Huvudtemat i rådgivande församlingens ekonomiska debatter har under

tolfte mötet, liksom under föregående år, varit frågan om att få till

stånd ett ekonomiskt samarbete på vidast möjliga bas inom Europa — särskilt

då mellan sex- och sjustatsgrupperna. I rekommendationerna 266 och

272 återkommer församlingen sålunda till tanken på ett associationsavtal

omfattande EEC och EFTA samt övriga ifrågakommande europeiska

stater. I rekommendation 266 drager församlingen upp vissa riktlinjer för

ett sådant associationsavtal. Rekommendation 243 behandlar läget för de

europeiska stater som står utanför de två grupperingarna.

Församlingen har även ägnat sin uppmärksamhet åt nödvändigheten

att föra vidare det betydelsefulla arbete i fråga om de inomeuropeiska

ekonomiska problemen som hittills utförts av QEEC, och i rekommendationerna

244 och 272 yrkar församlingen att de viktigaste leden i denna

verksamhet skall tagas upp inom det nya OECD. Församlingen har här hävdat

en ståndpunkt som helt överensstämmer med den som intagits av bl. a.

Sverige och övriga EFTA-länder i samband med utarbetandet av OECDkonventionen.

I rekommendationerna 245 och 273 har församlingen vidare yrkat att

en inofficiell parlamentarisk församling för OECD skulle byggas upp kring

Europarådets församling. Från svensk sida har man i princip uttalat sitt

stöd för tanken på att OECD skall få en parlamentarisk anknytning. Man

synes å svensk sida böra eftersträva att denna anknytning ges en sådan

form, att det bl. a. blir möjligt för de europeiska staterna att på det parlamentariska

planet bevaka särskilda europeiska synpunkter på inom OECD

behandlade frågor.

1 European Atomic Energi Community = Euratom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

3

Beträffande de debatter i församlingen som lett fram till ovannämnda

rekommendationer kan helt allmänt konstateras, att de synes på ett värdefullt

sätt ha givit tillfälle till konfrontation — på det parlamentariska

planet — av de föreliggande ståndpunkterna. De torde även i sin mån ha

bidragit till att inför allmänna opinionen belysa problemställningarna.

Uppkomsten av grupperingar inom det ekonomiska integrationsarbetet har

även föranlett församlingen att yrka att Europarådets egen verksamhet

skall intensifieras för att motverka tendenser till splittring även på andra

områden. I rekommendation 255 understryker församlingen »nödvändigheten

att föra sex- och sjustatsgrupperna närmare varandra genom att

stärka institutioner som omfattar det större Europa» och efterlyser förslag

om fält för vidgat samarbete. Församlingen har även i olika sammanhang

— t. ex. i rekommendation 242 angående det intensifierade samarbetet

inom sexstatsgruppen beträffande kulturella och vetenskapliga frågor

— givit uttryck för farhågor för att det mera långtgående samarbete

som upptagits på en rad specialområden inom nämnda grupp kan leda till

att de sex och de övriga europeiska staterna beträder olika vägar även på

områden av huvudsakligen teknisk karaktär. Europarådet synes erbjuda

möjligheter att harmonisera det europeiska samarbetet. Såsom ett uttryck

för en sådan strävan får ses ministerkommitténs ovan refererade beslut

att öka Europarådets resurser för kulturellt och vetenskapligt samarbete.

Det kan nämnas att rådets verksamhet även har intensifierats på t. ex.

vissa rättsliga områden i syfte att söka säkerställa att utvecklingen där

så långt möjligt blir enhetlig inom hela medlemsstatskretsen.

I vad avser de politiska frågorna har församlingen i rekommendationerna

250, 264 och 265 åter tagit upp tanken på en samordning av olika

aspekter av medlemsstaternas utrikespolitik. På denna punkt hänvisar jag

till de principiella och praktiska invändningar som jag anfört mot denna

tanke i tidigare motsvarande propositioner.

Förslagen i rekommendation 254 om regeringssamarbete för samordning

m. m. av radioutsändningar till Central- och Östeuropa faller utanför ramen

för de Europarådet tillkommande samarbetsuppgifterna, sådana dessa

definierats i artikel 1 i stadgan (»Europarådets syfte är att åvägabringa

en fastare enhet mellan dess medlemmar»).

Församlingen har även gjort vissa politiska uttalanden berörande Östtyskland

och Baltikum. Dessa har givits formen av resolutioner (nr 178,

182 och 189), såsom är praxis, då fråga är om fria opinionsyttringar av

representanterna i dessas egenskap av obundna församlingsledamöter. Åt

resolutionerna 182 och 189 har församlingen givit en annan karaktär än

den som är bruklig beträffande resolutioner — som ju riktar sig till allmänna

opinionen — så till vida att den låtit desamma utmynna i uppmaningar

till Internationella Röda Korset, respektive medlemsregeringarna.

Detta torde i synnerhet i vad avser uppmaningen till Internationella Röda

Korset icke stå i överensstämmelse med stadgan, vars artikel 13 ger ministerkommittén

uteslutande rätt att utåt företräda Europarådet, bl. a.

genom rekommendationer i olika frågor.

Såsom en ny punkt på församlingens dagordning har under året tillkommit

rymdfrågorna. Det får anses vara naturligt att församlingen diskuterar

möjligheterna att få till stånd ett europeiskt samarbete för rymdforskning.

Däremot torde det åtminstone för närvarande icke vara sakligt

motiverat, att, såsom församlingen föreslår i rekommendation 251, ge en

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 5 sand. 1 nod. Nr 4

1*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

eventuell framtida samarbetsorganisation på området en närmare anknytning

till en ministerkommitté och till Europarådets församling. Församlingen

bör dock naturligtvis i lämpliga former så utförligt som möjligt

hållas informerad om dessa frågor.

I sammanhang med propositionen har utskottet behandlat två i anledning

av denna väckta likalydande motioner, nr I: 649 av herr Hanson, PerOlof,

och nr II: 778 av herr Rimmerfors, vilka motioner i första hand anknyter

till de i propositionen i korthet omnämnda rekommendationerna

249 och 268, båda om ratificering av Europarådskonventioner. I den förra

rekommendationen hemställes att medlemsregeringarna uppmanas ratificera

samtliga konventioner som de undertecknat eller meddela orsakerna

till utebliven ratifikation, och den senare går ut på att varje medlemsstat

årligen skall avge rapport till ministerkommittén angående ratifikationsläget.

Texten till dessa båda rekommendationer är i svensk översättning

såsom bilaga fogad till detta utlåtande.

Under hänvisning till dessa två rekommendationer och under åberopande

jämväl av de vid 1960 års riksdag väckta motionerna 1:637 och 11:784

återkommer motionärerna till Europarådets rekommendationer 233 och

232 från rådgivande församlingens elfte ordinarie möte, som gäller kompetensen

för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och vilka

behandlats av 1960 års riksdag. Motionärerna erinrar om utrikesutskottets

av riksdagen då godkända uttalande i utlåtandet 1960:5 om att utskottet

förutsatte en redovisning för 1961 års riksdag av läget i fråga om

Sveriges erkännande av nämnda domstols jurisdiktion. Såvitt angår rekommendationen

232 om utvidgning av domstolens kompetens till fall då

någon rättslig tvist icke föreligger uttalade sig utskottet för att avvakta

resultatet av en planerad expertkommittés arbete. Motionärerna konstaterar

att frågan om Sveriges ställning till Europarådsdomstolen icke berörts

i årets proposition angående rådgivande församlingens beslut, och motionerna

utmynnar i en hemställan att riksdagen i sitt yttrande till Kungl.

Maj :t över tolfte Europarådsförsamlingens beslut ville anhålla att Kungl.

Maj :t måtte träffa föranstaltningar för att Sverige snarast avgiver en förklaring,

varigenom Sverige skulle underställa sig Europeiska domstolen

för de mänskliga rättigheterna.

Beträffande rekommendationerna 250, 264 och 265, i vilka åter tagits

upp tanken på en samordning av olika aspekter av medlemsstaternas utrikespolitik,

hänvisar enligt vad ovan sagts departementschefen till principiella

och praktiska invändningar, som anförts av honom i tidigare motsvarande

propositioner. Av dessa uttalanden torde här få återgivas följande:
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

5

ur propositionen 1957: 145 —

Tyngdpunkten i Europarådets insats bör enligt stadgan ligga på en utveckling

av samarbetet mellan medlemsstaterna inbördes beträffande konkreta

frågor av ekonomisk, kulturell, social och juridisk karaktär. Viktiga

resultat av detta samarbete har redan uppnåtts, och flera värdefulla uppslag

är föremål för bearbetning. Därutöver synes det inte möta något hinder,

att europeiska parlamentariker får tillfälle att i Europarådet debattera

även vidare aspekter av aktuella problem, som är gemensamma för

medlemsstaterna. Dessa diskussioner må ha sitt värde som ett uttryck för

de olika skiftningarna i den allmänna opinionen i medlemsstaterna men

utgör knappast tjänligt underlag för rekommendationer till regeringarna

av allmänpolitiskt innehåll.

Till detta uttalande gav utskottet i sitt utlåtande 1957: 6 sin anslutning.

ur propositionen 1958: 129 —

Även om vissa medlemsstater måhända kunde finna en gemensam grundval

för sin utrikespolitik, torde dock församlingens förslag om anordnande

av särskilda europeiska premiär- och utrikesministermöten samt upprättande

av en ständig grupp av politiker och tjänstemän med uppgift att —

obundna av instruktioner — söka utarbeta riktlinjer för en gemensam

europeisk politik få anses föga realistiska. Om en medlemsstat bedömer

att de europeiska staterna med utsikt till framgång skulle kunna diskutera

frågan om utarbetande av gemensamma riktlinjer beträffande något

konkret utrikespolitiskt problem, har medlemmarna redan nu möjlighet

att taga upp detta problem i ministerkommittén, antingen vid ett ordinarie

möte eller vid ett extra möte, som kan sammankallas genom beslut

med 2/a majoritet.

Härom anförde utskottet i sitt utlåtande 1958: 6 som sin mening att vad

som anförts i departementschefens nyss återgivna yttrande i propositionen

1957:145 vore tillämpligt på två politiska församlingsrekommendationer.

Utskottet har vidare givit uttryck åt enahanda synpunkter i sitt utlåtande

1959:5.

Utskottet, som erhållit ytterligare upplysningar under ärendets föredragning,

får anföra följande.

Vad först angår rekommendationerna 250, 264 och 265 om samordning

av medlemsstaternas utrikespolitik avvisar utskottet tanken på en samordning

inom Europarådskretsen av medlemsstaternas utrikespolitik under

hänvisning till de synpunkter utskottet givit uttryck åt i sina ovan

omnämnda utlåtanden 1957: 6, 1958: 6 och 1959: 5.

Ett flertal rekommendationer avhandlar de ekonomiska förbindelserna

inom Europa. I detta hänseende uttalar utskottet sin tillfredsställelse med

det stöd Europarådsförsamlingen skänkt ansträngningarna att lösa de

europeiska ekonomiska integrationsproblemen. Utskottet vill därutöver,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

särskilt i anslutning till rekommendationerna 245 och 273, fästa uppmärksamheten

på det förhållandet att Europarådsförsamlingen är det enda europeiska

forum, där parlamentariker från medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen

får tillfälle mötas och utbyta synpunkter såväl

inbördes som med parlamentariker från Europeiska ekonomiska gemenskapens

medlemsstater.

Utskottet övergår härefter till det i motionerna berörda ämnet och anför

därutinnan.

Utskottet erinrar om sitt av riksdagen godkända uttalande i utlåtandet

nr 5 under 1960 års riksdag. Enligt detta rådde inom utskottet alltjämt

tveksamhet i frågan huruvida tiden erfarenhetsmässigt vore inne för avgivande

av en förklaring från svensk sida enligt artikel 46 i Europarådets

konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. Delade meningar förelåge också om en sådan

förklarings principiella och praktiska värde. Utskottet uttalade sig vidare

för samråd med Norge, som tills vidare också intoge en liknande avvaktande

hållning, samt med Danmark och Island. Det antecknades vidare att

tillfälle till överläggning komme att erbjuda sig inom Nordiska rådets ram.

Utskottet förutsatte slutligen att frågans läge redovisades för nästkommande

års riksdag i samband med den årliga propositionen om Europarådet.

Något uttalande i sistnämnda hänseende återfinnes icke i den nu förevarande

propositionen. Utskottet har emellertid inhämtat, att frågan för

Norges vidkommande ännu icke avgjorts utan alltjämt är föremål för övervägande,

ävensom att Nordiska rådet för sin del beslutat uppskov med behandlingen

av denna punkt på sin dagordning såväl i Reykjavikssessionen

som vid rådets i februari 1961 i Köpenhamn hållna nionde session.

^ id sådant förhållande förväntar utskottet, som icke anser sig böra påyrka

ett omedelbart avgörande i ämnet, att regeringen till en kommande

riksdag redovisar sin inställning till detta spörsmål efter att saken ånyo

behandlats i Nordiska rådet.

Hänvisningen i motionerna I: 649 och II: / 78 till den ovan berörda rekommendationen

232 ger utskottet anledning påpeka att en expertkommitté

tillsatts av Europarådets ministerkommitté för att studera problemen

i samband med en ifrågasatt utvidgning av domstolens kompetens och

att dess arbete fortgår.

Utskottet finner ej anledning föreligga till särskilt uttalande rörande de

övriga i propositionen omförmälda besluten.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1) att riksdagen i anledning av föreliggande proposition,

nr 124, måtte giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet

här ovan anfört, samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

7

2) att motionerna I: 649 och II: 778, i den mån de icke

är besvarade med vad utskottet anfört, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1961

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets slutliga behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Roheman, Lundström, Bengtson,

Ewerlöf och Aspling;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad, Ohlin och Hjalmarson,

fru Renström-Ingenäs samt herrar Svensson i Lj ungskile, Alemyr

och Allard.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961

Bilaga

Rekommendation 249 (1960)

rörande ratifikation av Europarådskonventioner

Församlingen,

som hänvisar till att inom Europarådets ram trettio konventioner, överenskommelser,

protokoll och deklarationer tillkommit sedan 1949;

som erinrar om den av ministerkommittén 1951 antagna stadgeresolutionen,

vilken har följande lydelse:

»Konvention eller överenskommelse skall av generalsekreteraren underställas

alla medlemsstater för ratifikation»,

och

»Varje medlem förbinder sig att inom ett år från detta meddelande, eller,

om detta på grund av exceptionella omständigheter är omöjligt, inom

aderton månader underställa frågan om ratifikation av en konvention eller

överenskommelse vederbörande myndighet eller myndigheter i sitt land»;

»som hänvisar till att i ett stort antal fall adertonmånadersfristen överskridits

utan att regeringarna påbörjat ratifikationsproceduren;

som hänvisar till att ministerkommittén i flera av sina stadgeenliga rapporter

och i sina svar på skriftliga frågor uppmanat församlingens medlemmar

att inom sina nationella parlament taga erforderliga initiativ för

att förmå sina regeringar att framlägga Europarådets konventioner och

överenskommelser för ratifikation;

som erinrar om sin resolution 168 den 24 april 1959,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att uppmana medlemsstaternas regeringar:

(a) att utan dröjsmål i enlighet med stadgeresolutionen 1951 påbörja

ratifikationsproceduren i alla de fall där detta icke har gjorts;

(b) att framlägga rapporter angivande den tidpunkt då utestående ratifikationer

kan förväntas bliva vidtagna samt skälen till att dessa ratifikationer

ännu icke ägt rum eller till att de icke avser ratificera vissa instrument;
2.

att lämna församlingen informationer i enlighet härmed.

Rekommendation 268 (1960)

om ratifikation av Europarådskonventioner

Församlingen,

som hänvisar till att mer än tjugo konventioner nu har ingåtts inom

ramen för Europarådet;

som hänvisar till att ratifikationsläget för ett antal av dessa konventioner

är långt ifrån tillfredsställande;

som konstaterar att den ratifikationsprocedur som fastställts av ministerkommittén

i dess »stadgeresolution» i maj 1951 tillämpats ofullständigt;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1961 9

som tagit kännedom om sin juridiska kommittés rapport (dokument

1184), vilken analyserar inom Internationella arbetsorganisationen tillämpad

procedur och söker draga slutsatser därav för Europarådets del en

rapport varå församlingen riktar ministerkommitténs uppmärksamhet;

som är övertygad om nödvändigheten att införa en ny procedur, vilken

möjliggör uppnåendet av mera tillfredsställande resultat;

rekommenderar ministerkommittén:

att ständigt följa ratifikationsläget för de konventioner som ingåtts inom

Europarådets ram, och

att i detta syfte antaga en ny »stadgeresolution» som föreskriver, att

1. den 1951 antagna proceduren skall tillämpas;

2. varje medlemsstat skall för ministerkommittén framlägga en årlig

rapport utvisande:

(a) de europeiska konventioner som ifrågavarande stat ratificerat;

(b) de åtgärder den vidtagit i syfte att ratificera andra europeiska konventioner;
(c)

skälen till att den icke vidtagit åtgärder för att ratificera europeiska

konventioner som icke nämnts under (a) eller (b);

3. ministerkommittén (eller en lämplig expertkommitté) skall vid en

bestämd tidpunkt varje år studera dessa rapporter och överväga vilka andra

åtgärder som kan bli erforderliga för att uppnå ytterligare ratifikationer,

4. ministerkommittén skall en gång årligen, i den rapport som förutskickats

i artikel 19 i stadgan, delgiva församlingen de upplysningar som

mottagits från medlemsregeringarna med tillämpning av moment 2 ovan,

samt de slutsatser den själv eller dess expertkommitté må ha kommit fram

till enligt moment 3 ovan;

5. församlingen skall studera dessa meddelanden vid en offentlig debatt

och formulera sina slutsatser i form av rekommendationer till ministerkommittén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till en konvention för upprättande av en europeisk organisation fö s. 11 i texten