Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 4:o), li:o), 16:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909

1962-05-15 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1962:39, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 4:o), li:o), 16:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

l

Nr 39

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 4:o),

li:o), 16:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38

s. 3) om Kungl. Maj.ts regeringsrätt dels ock i

ämnet väckt motion.

Genom en den 30 mars 1962 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 162, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till

lag angående ändrad lydelse av 2 § 4:o), 14:o), 16:o) och 17:o) lagen den

26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av

densamma i andra kammaren väckt motion, nr 873, av herr von Friesen.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse:

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 4:o), 14:o), 16:o) och 17:o) lagen den 26 maj

1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Härigenom förordnas, att 2 § 4:o), 14:o), 16:o) och 17:o) lagen den 26

maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2

4:o) mål om avlöningsförmåner -—- mål om sådant bidrag eller understöd

av statsmedel, som enligt gällande

författningar må beviljas eller

skall på rekvisition utbetalas av statskontoret

eller tillsynsmyndighet över

§•

--av smitta;

mål om sådant bidrag eller understöd

av statsmedel, som enligt gällande

författningar må beviljas eller

skall på rekvisition utbetalas av statskontoret

eller tillsynsmyndighet över

'' Senaste lydelse av 2 § 4:o) se SFS 1957:266, av 2 § 14:o) se SFS 1960:699, av 2 § 16:o) se

SFS 1960:219 samt av 2 § 17:o) se SFS 1961:311.

1 liihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 1 avd. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

(Gällande lydelse)

registrerade understödsföreningar, eller

av Konungens befallningshavande,

där fråga ej är om bidrag till vägoch

brobyggnadsföretag eller om

skatteersättning i anledning av 1957

års orlsavdragsreform;

14 :o) mål om inmutning----

mål om registrering av luftfartyg,

om utfärdande av, förlängning av

giltighetstid för eller återkallande av

iuftfartscertifikat, behörighetsbevis

för förare av luftfartyg eller sådant

tillstånd, som avses i § 24 c) förordningen

den 26 maj 1922 (nr 383) om

luftfart;

mål om registrering av elektrisk —

16:o) mål om meddelande —--

mål om fördelning — -—----

17 :o) mål om kyrkotukt, om skolpliktiga

barns skiljande från föräldrar

eller målsmän;

mål om befrielse---—- — --

mål om bötesansvar; mål om annat

föreläggande vid vite än sådant,

som må givas enligt författningar rörande

banker eller andra penninginrättningar,

författningar rörande yrkesmässigt

utövande av köp och försäljning

i kommission av aktier, obligationer

och liknande värdepapper,

författningar rörande fondbörsverksamhet,

lagen om polisväsendet i riket,

lagen om uppsikt å jordbruk, lagen

om rätt till fiske, lagen med särskilda

bestämmelser om uppfinningar

av betydelse för rikets försvar eller

folkförsörjningen m. m., brandlagen,

såvitt angår kommuns skyldigheter

enligt samma lag, civilförsvarslagen,

utom såvitt rör inrättandet av

enskilda skyddsrum, lagen med vissa

bestämmelser till skydd för försvaret

m. m., lagen om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar eller

författningar rörande åtgärder för

att trygga tillgången inom riket på

mineralolja; mål om utdömande av

(Föreslagen lydelse)

registrerade understödsföreningar, eller

av Konungens befallningshavande,

där fråga ej är om bidrag till vägoch

brobyggnadsföretag eller om

skatteersättning i anledning av 1957

eller 1961 års orlsavdragsreform;

---föra automobil;

mål om registrering av luftfartyg,

om beslut i särskilda fall rörande certifikat

eller behörighetsbevis för personal

inom luftfarten eller rörande

medgivande att utan certifikat göra

tjänst å luftfartyg;

--andra personalstiftelser;

eller 12 § första stycket;

mål om beslut i särskilda fall rörande

tillstånd eller föreläggande enligt

förordningen om brandfarliga varor;
mål

om åtgärd eller ersättning enligt

9 § brandlagen;

— och behandling;

för läkare;

mål om bötesansvar; mål om annat

föreläggande vid vite än sådant,

som må givas enligt författningar rörande

banker eller andra penninginrättningar,

författningar rörande yrkesmässigt

utövande av köp och försäljning

i kommission av aktier, obligationer

och liknande värdepapper,

författningar rörande fondbörsverksamhet,

författningar rörande brandförsvaret,

såvitt angår kommuns åligganden

på detta område, lagen om

polisväsendet i riket, lagen om uppsikt

å jordbruk, lagen om rätt till

fiske, lagen med särskilda bestämmelser

om uppfinningar av betydelse

för rikets försvar eller folkförsörjningen

m. in., civilförsvarslagen,

utom såvitt rör inrättandet av enskilda

skyddsrum, lagen med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret

m. m., lagen om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar

eller författningar rörande åtgärder

för att trygga tillgången inom riket

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vite enligt andra än nämnda författ- på mineralolja; mål om utdömande

ningar; av vite enligt andra än nämnda för
fattningar;
mål

om häktads-------i brottmål;

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, såvitt avser ändringen i 2 §

16 :o) och de i 2 § 17 :o) vidtagna ändringarna angående mål om kyrkotukt

och om vitesföreläggande, samt i övrigt den 1 juli 1962.

Lagrådsremisser!

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling:

»1. Enligt 2 § 4:o) regeringsrättslagen ankommer det på regeringsrätten

att upptaga och avgöra bl. a. mål om sådant bidrag eller understöd av statsmedel,

som enligt gällande författningar må beviljas eller skall på rekvisition

utbetalas av, jämte andra myndigheter, länsstyrelse, där fråga ej är om

bidrag till väg- och brobyggnadsföretag eller om skatteersättning i anledning

av 1957 års ortsavdragsreform.

Skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform utgår enligt

kungörelse den 16 maj 1957, nr 205. Ersättningen avser att ge kompensation

för skattebortfall på grund av den höjning av de kommunala ortsavdragen,

som beslöts av 1957 års riksdag, och den beräknas på grundval av ett av staten

tillskjutet skatteunderlag. För kommuner, vilkas skattekraft understiger

60 procent av den genomsnittliga skattekraften i rikets samtliga landskommuner,

köpingar och städer, motsvarar det tillskjutna skatteunderlaget i

princip hela det skatteunderlagsbortfall som uppkom genom ortsavdragsreformen.

För övriga kommuner sker en successiv reduktion av det tillskjutna

skatteunderlaget. I skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform

har inordnats den provisoriska skatteersättning, som tidigare utgick i

anledning av 1950 års ortsavdragsreform enligt en förordning den 1 juni

1951, nr 568. Ersättningsbestämmelserna avser åren till och med 1965. Storleken

av det av staten tillskjutna skatteunderlaget bestäms senast den 10

september årligen av länsstyrelse för nästföljande år. över länsstyrelsens

beslut må ändring sökas hos Kungl. Maj :t genom besvär.

Mål om provisorisk skatteersättning i anledning av 1950 års ortsavdragsreform

undantogs från regeringsrättens handläggning för att i stället prövas

av Kungl. Maj.''t i statsrådet. Såsom skäl härför anfördes, i samband med

att regeringsrättslagen ändrades på denna punkt år 1951, att avgörandet av

dessa mål i betydande utsträckning torde komma att influeras av skälighetssynpunkter

och att målen dessutom ofta var av brådskande natur, eftersom

utgången kunde bli avgörande för de kommunala utdebiteringsbesluten år

1951. Motsvarande skäl åberopades år 1957 vid ändring av regeringsrälts
lf

llihang till riksdagens protokoll 1062 . 0 samt. 1 avd. Nr 39

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

lagen, varigenom mål om skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform

undantogs från regeringsrättens prövning.

År 1961 beslöt riksdagen ytterligare höjning av de kommunala ortsavdragen.

I proposition (nr 69) till innevarande års riksdag har Ivungl. Maj:t hemställt

om bemyndigande att, enligt i propositionen närmare angivna grunder,

utfärda föreskrifter rörande statsbidrag för åren 1962—1965 till kommunerna

i anledning av 1961 års ortsavdragsreform. Efter mönster av skatteersättningen

i anledning av 1957 års ortsavdragsreform föreslås kompensationen

utformad såsom ett statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag. Storleken

av skatteunderlaget avses skola bestämmas av länsstyrelse år 1962 på

grundval av en omräkning av det antal skattekronor, som jämlikt bestämmelserna

i kommunalskattelagen påföres de skattskyldiga vid 1962 års taxering.

Det sålunda bestämda skatteunderlaget skall i princip utgöra grunden

för statsbidraget för bidragsåren 1962—1965.

Mål om skatteersättning i anledning av 1961 års ortsavdragsreform synes

böra följa den instansordning, som gäller för mål rörande motsvarande ersättning

i anledning av 1957 års reform. I enlighet härmed bör — under förutsättning

att riksdagen antager förslaget om den nya skatteersättningen —

ändring vidtagas i 2 § 4:o) regeringsrättslagen. Ändringen torde böra träda

i kraft den 1 juli 1962.

2. Luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)1 har den 1 januari 1962 trätt

i kraft i de delar den icke redan tidigare skolat tillämpas. Numera är således

hela luftfartslagen gällande. Genom lagen har bl. a. förordningen den 26 maj

1922 (nr 383) om luftfart upphävts. Vissa tillämpningsbestämmelser till

luftfartslagen är upptagna i luftfartskungörelsen den 24 november 1961 (nr

558).

Luftfartslagen och luftfartskungörelsen innehåller föreskrifter, enligt vilka

det bl. a. kräves bevis om viss behörighet eller särskilda tillstånd för personal,

som är sysselsatt inom luftfarten. Till bevis om behörighet att vara

förare eller att förrätta viss annan tjänst å luftfartyg utfärdar luftfartsstyrelsen

luftfartscertifikat. Detta, som gäller för viss tid, kan förnyas. Det kan

även återkallas. För tjänstgöring av ifrågavarande slag å luftfartyg fordras

som regel innehav av svenskt luftfartscertifikat eller av utländskt certifikat,

vilket i vissa fall skall vara godkänt av luftfartsstyrelsen. Godkännande av

utländskt certifikat kan förnyas och godkännandet kan också återkallas.

Luftfartsstyrelsen äger i vissa fall lämna medgivande för den som saknar

luftfartscertifikat att göra viss tjänst å luftfartyg. (4 kap. luftfartslagen och

—45 §§ luftfartskungörelsen.) Vidare äger luftfartsstyrelsen föreskriva,

att innehavare av luftfartscertifikat ej får utöva viss verksamhet å luftfartyg,

med mindre han erhållit särskilt bevis angående sin behörighet, s. k. behörighetsbevis.

Även sådant bevis kan både förnyas och återkallas. Luftfartsstyrelsen

äger därjämte meddela närmare föreskrifter om godkännande här

i riket av utländskt behörighetsbevis. (47—49 §§ luftfartskungörelsen, jfr

även 141 och 164 §§.) Jämväl i fråga om behörighet att inom markorganisa
1

Se prop. 1957:69; L''U 28; Rskr 310.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

tionen eller eljest förrätta viss tjänst, som icke utövas å luftfartyg, finnes

bestämmelser. Om certifikat och behörighetsbevis för sådan personal gäller

regler, motsvarande dem som givits beträffande personal å luftfartyg. (6 kap.

15 § luftfartslagen och 80—83 §§ luftfartskungörelsen.)

De berörda stadgandena om behörighetshandlingar för markpersonal utgör

en principiell nyhet jämfört med den äldre regleringen pa detta område,

som endast ägde avseende å flygande personal. I övrigt finnes motsvarigheter

i de äldre bestämmelserna. Det bör emellertid beaktas, att den terminologi

som tidigare använts ej återkommer oförändrad i den nya lagstiftningen.

Mot luf tf artsstyrelsens beslut får talan föras hos Kungl. Maj:t. Besvärsmål,

som rör frågor av det slag som här berörts, hör jämlikt stadgande i 2 §

14 :o) regeringsrättslagen till regeringsrättens upptagande och prövande.

Detta stadgande bör nu jämkas så, att det omfattar samtliga de mål av förevarande

slag, som kan förekomma enligt den nya luftfartslagstiftningen. I

stadgandet synes kunna angivas mål om beslut i särskilda fall rörande certifikat

eller behörighetsbevis för personal inom luftfarten eller rörande medgivande

att utan certifikat göra tjänst å luftfartyg. Stadgandet kommer därigenom

att omfatta bl. a. mål om utfärdande, förnyelse eller återkallelse av

de olika förekommande certifikaten och luftfartsbevisen liksom av godkännande

här i riket av utländskt certifikat eller behörighetsbevis. Lagändringen

torde böra träda i kraft den 1 juli 1962.

3. Den 1 januari 1963 träder förordningen den 1 december 1961 (nr 568)1

om brandfarliga varor i kraft och ersätter därvid förordningen den 7 oktober

1921 (nr 876) angående eldfarliga oljor.

Enligt den nya förordningen fordras i vissa fall tillstånd av myndighet för

befattning med brandfarliga varor. Detta gäller sådana fall, där verksamhet

på grund av mängden brandfarlig vara eller sättet för befattning därmed ansetts

innebära sådana faromoment, att det allmänna bör utöva viss kontroll.

Krav på tillstånd uppställes sålunda under vissa förutsättningar beträffande

förvaring av brandfarliga varor i upplag eller förråd (25 §), för yrkesmässig

hantering (tillverkning eller bearbetning) av brandfarlig vara (33 §),

för transport av brandfarlig vätska medelst rörledning (37 §) samt för yrkesmässig

försäljning av brandfarlig vara 145 §). Meddelat tillstånd kan i

vissa fall återkallas (16 § 3 mom.). Den som avser att nyttja eller åt annan

upplåta visst område för förvaring av större mängder brandfarliga varor

kan på ansökan erhålla förhandsbesked, huruvida området är lämpligt för

ändamålet (27 §).

Fråga om tillstånd och förhandsbesked enligt den nya förordningen skall

prövas av byggnadsnämnd (16 §). Såsom enda undantag från denna regel

gäller, att länsstyrelsen eller Kungl. Maj :t skall pröva ärende om tillstånd

för transport medelst rörledning, som sträcker sig genom mera än en kommun

(53 § 2 inom.). Detta undantag beräknas icke bli av praktisk betydelse

under de närmaste åren. Tillstånd till förvaring, hantering eller försäljning

av brandfarlig vara eller till transport medelst rörledning får icke utnyttjas,

1 Se prop. 1961:173; L!U 48; Rskr 369.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

innan de för tillståndet avsedda anordningarna avsynats samt besked lämnats,

att de får tagas i bruk. Avser tillståndet hantering av brandfarlig vara,

kan emellertid brandchef medgiva, att försöksdrift får äga rum utan hinder

av att avsyning ej verkställts (34 §). För transport medelst rörledning

gäller att försöksdrift får äga rum efter medgivande av sprängämnesinspektionen

(38 §). Har anläggning uppförts eller annan åtgärd vidtagits utan erforderligt

tillstånd eller har meddelat tillstånd upphört att gälla, äger tillståndsmyndigheten

meddela föreläggande för ägaren att ändra eller undanröja

det utförda (65 §).

över byggnadsnämnds och brandchefs beslut enligt förordningen om

brandfarliga varor må klagan föras hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens

beslut föres talan hos Kungl. Maj :t. Sprängämnesinspektionens beslut kan

överklagas hos kommerskollegium. Besvär över beslut av kommerskollegium

anföres hos Kungl. Maj:t.

Enligt gällande förordning angående eldfarliga oljor skall erforderliga

tillstånd lämnas av polismyndighet och länsstyrelse. Valet av byggnadsnämnd

såsom tillståndsmyndighet enligt den nya förordningen om brandfarliga

varor har motiverats bl. a. med att många anordningar för befattning

med brandfarliga varor, t. ex. de stora oljecisternerna, bensinstationer och

fabriker för tillverkning av petroleumprodukter, är byggnadsföretag, för vilka

byggnadslov kräves. Avsikten är att handläggningen av frågan om byggnadslov

och frågan om tillstånd enligt förordningen om brandfarliga varor,

vilka frågor plägar ha ett nära samband, i sådana fall skall samordnas. Även

tillståndsärende, som ej har direkt anknytning till ärende om byggnadslov,

brukar röra byggnader eller iordningställande i byggnad av anordningar av

sådant slag, som uppmärksammats i byggnadslagstiftningen.

Vad sålunda sagts om sambandet mellan frågor om byggnadslov och frågor

om tillstånd enligt förordningen om brandfarliga varor talar även för att

till Kungl. Maj:t fullföljda mål, som rör sådana tillstånd, bör handläggas i

samma ordning som gäller för mål om byggnadslov. I propositionen (nr 173)

till 1961 års riksdag, varigenom förordningen om brandfarliga varor underställdes

riksdagen för yttrande, förutsattes också, att — liksom f. n. gäller

i fråga om mål om byggnadslov — mål om tillstånd enligt nämnda förordning

borde tillhöra regeringsrättens prövning. Denna ordning synes böra gälla

även för mål om förhandsbesked, som utgör ett led i tillståndsförfarandet,

och om brandchefs eller sprängämnesinspektionens medgivande till försöksdrift,

vilket är en särskild form av tillstånd. Jämväl mål om föreläggande

enligt förordningen torde vara av beskaffenhet att böra prövas i regeringsrätten.

Vad här anförts bör föranleda sådan ändring av regeringsrättslagen, att

mal om beslut i särskilda fall rörande tillstånd eller föreläggande enligt förordningen

om brandfarliga varor kommer att tillhöra regeringsrättens upptagande

och avgörande. En föreskrift av denna innebörd kan lämpligen införas

i 2 § 16: o) regeringsrättslagen. Lagändringen torde böra träda i kraft

den 1 januari 1963.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

7

4. I proposition (nr 12) till årets riksdag har framlagts förslag till ny

brandlag, avsedd att fr. o. m. den 1 januari 1963 ersätta 1944 års brandlag.

Såsom en principiell nyhet i jämförelse med gällande lag innehåller lagförslaget

en bestämmelse att anordning, som erfordras för det kommunala

brandförsvaret, må anbringas å annan tillhörig mark eller byggnad. Detta

får ske, såframt oskäligt intrång inte orsakas därigenom. Beslut om åtgärden

meddelas av kommunens brandstyrelse (9 § första stycket), över brandstyrelsens

beslut får besvär anföras hos länsstyrelsen (15 §). Kommunen

skall svara för kostnad och skada, som åsamkas genom åtgärden. Vid ersättningens

bestämmande skall hänsyn tagas till den nytta åtgärden kan medföra

för den ersättningsberättigade; är kostnaden eller skadan ringa utgår

ej ersättning. Kan kommunen och den ersättningsberättigade ej enas om ersättningen,

skall denna fastställas av länsstyrelsen (9 § andra stycket). Talan

mot länsstyrelsens beslut, avseende åtgärd eller ersättning av förevarande

slag, föres hos Kungl. Maj :t (15 §).

Till Kungl. Maj:t fullföljda mål om anbringande av anordningar för det

kommunala brandförsvaret å annan tillhörig mark eller byggnad torde böra

tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande, särskilt med hänsyn till

att de rör ingrepp i enskilds rätt. Mål av detta slag synes vara att hänföra

till de mål, som enligt gällande stadgande i 2 § 16: o) regeringsrättslagen

skall handläggas av regeringsrätten. Enligt detta lagrum hör nämligen mål

om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt

författningar och föreskrifter rörande bl. a. brandförsvaret, med undantag

av mål som avser kommuns skyldigheter enligt brandlagen, under regeringsrättens

prövning.

Vad gäller prövning av fråga om rätten till ersättning för kostnad och

skada, som åsamkas genom här ifrågavarande anordningar för brandförsvaret,

må erinras om att ersättningsfrågor av liknande slag, vilka prövas i administrativ

ordning, i allmänhet avser fall då ersättningen skall utgå av

statsmedel. Till Kungl. Maj:t fullföljda mål om ersättning, som enligt gällande

författningar utgår av statsmedel, hör enligt 2 § 4:o) regeringsrättslagen

i regel under regeringsrättens prövning. Hit hör bl. a. mål om ersättningsanspråk,

som är betingade av att egendom tagits i anspråk för det allmännas

räkning eller att enskild genom det allmännas ingripande i annat

avseende tillskyndats skada eller förlust. Det anförda torde leda till att även

mål om ersättning i anledning av att anordningar för det kommunala brandförsvaret

anbringas å annan tillhörig mark eller byggnad bör tillhöra regeringsrättens

upptagande och avgörande. Under förutsättning att riksdagen

antager den föreslagna lagen torde regeringsrättslagen följaktligen böra jämkas

i enlighet härmed. Sambandet mellan beslut om åtgärden och ersättningsfrågan

talar för att jämkningen göres på så sätt, att i 2 § 16: o) regeringsrältslagen

införes en föreskrift rörande mål om ersättning enligt 9 §

andra stycket brandlagen. Den här avsedda lagändringen bör träda i kraft

den 1 januari 1963.

5. Enligt 2 § 17: o) regeringsrättslagen hör mål om kyrkotukt till rege
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

ringsrättens upptagande och avgörande. Bestämmelser om kyrkotukt finnes

för närvarande i 41 § första stycket a)—c) och 42 § lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse och i 45 § första stycket a)—c) och 46 §

lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm.

I lagen den 2 juni 1961 (nr 436)1 om församlingsstyrelse finnes icke någon

motsvarighet till nämnda bestämmelser. Genom denna lag, som skall

träda i kraft den 1 januari 1963, upphäves 1930 års lagar. Föreskriften i 2 §

17: o) regeringsrättslagen att mål om kyrkotukt hör till regeringsrättens

upptagande och avgörande bör därför utgå. Lagändringen torde böra träda i

kraft den 1 januari 1963.

6. Enligt 2 § 17 :o) regeringsrättslagen hör även mål om skolpliktiga

barns skiljande från föräldrar eller målsmän till regeringsrättens upptagande

och avgörande. Denna bestämmelse går tillbaka på föreskrifter, som

fanns redan i 1842 års folkskolestadga och som innebar att, om föräldrarna

tredskades och trots varning försummade att hålla sina barn i skola,

barnen kunde skiljas från föräldrarna och överlämnas till vård av andra

personer samt kostnaderna härför uttagas av föräldrarna. Motsvarighet

till denna föreskrift saknas i gällande lagstiftning (jfr prop. 1958:93 s. 35

och 1960: 155 s. 8—9) och har ej heller införts i det förslag till skollag* som

Kungl. Maj :t genom beslut den 23 februari 1962 underställt lagrådets

granskning och vilket avses skola framläggas i proposition till årets riksdag.

Sistnämnda föreskrift i regeringsrättslagen bör nu utgå. Den här avsedda

lagändringen torde böra träda i kraft samtidigt med den föreslagna

skollagen eller den 1 juli 1962.»

Beträffande lydelsen av det till lagrådet remitterade lagförslaget får utskottet

hänvisa till propositionen s. 10—11.

Lagrådet

Lagrådet yttrade:

»I proposition nr 12 till årets riksdag med förslag till ny brandlag och

brandstadga upptages i 9 § första stycket brandlagen bestämmelse, att

brandstyrelse äger besluta att för det kommunala brandförsvaret erforderlig

anordning må anbringas å annan tillhörig mark eller byggnad, såframt

oskäligt intrång icke orsakas därigenom. Mål härom föreslås nu skola

tillhöra regeringsrättens prövning. Därvid ha målen ansetts vara att hänföra

till de i 2 § 16 :o) regeringsrättslagen upptagna mål, som röra meddelande

i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar

och föreskrifter angående bl. a. brandförsvaret. Emellertid torde

de ifrågavarande målen icke vara av den art att de kunna hänföras till den

nyssnämnda gruppen mål. De böra därför upptagas som en särskild grupp

under 16 :o) tillsammans med mål om ersättning enligt 9 § andra stycket

brandlagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år J962

9

Enligt 2 § 17 :o) i dess nuvarande lydelse äro från regeringsrättens prövning

undantagna mål om föreläggande vid vite enligt brandlagen, såvitt

angår kommuns skyldigheter enligt samma lag. I förenämnda proposition

nr 12 har föreslagits att bestämmelse om vitesföreläggande mot kommun

icke skall såsom för närvarande upptagas i brandlagen utan i brandstadgan.

Kommer den föreslagna lagstiftningen till stånd, bör stadgandet i regeringsrättslagen

jämkas i enlighet härmed.»

Lagförslaget har ändrats i enlighet med lagrådets hemställan.

De ovan berörda propositionerna nr 12 och nr 69 har numera bifallits av

riksdagen.

Motionen

I den i anledning av propositionen väckta motionen anföres bl. a., att hela

spörsmålet om skolmålens fördelning mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och

regeringsrätten kommer i ett nytt läge i och med att den genom propositionen

nr 136 föreslagna skollagen träder i kraft den 1 juli 1962. I denna lag

fastslås, heter det i motionen, på ett helt annat sätt än tidigare å ena sidan

envars rätt till undervisning och å andra sidan den barnen åvilande skolplikten.

Det är under sådana omständigheter uppenbart, att också regeringsrättslagen

måste omarbetas i de delar, som gäller skolmålen, och anpassas med

hänsyn till de nya målgrupper, vartill skollagen ger upphov. — I den mån

huvudfrågan i mål, som börjar hos skolstyrelse och enligt nuvarande regler

går till Kungl. Maj :t i statsrådet, gäller tillämpning av i skollagen tillerkända

rättigheter eller ålagda plikter, tillhör de regeringsrättens avgörande enligt

gällande principer för fördelningen av besvärsmål mellan regeringsrätten

och Kungl. Maj :t i statsrådet. Enklast kunde enligt motionären frågan lösas

så att mål om fullgörande av skolplikt tillädes regeringsrättens kompetens.

Beträffande den anförda motiveringen får utskottet i övrigt hänvisa till

motionen.

Motionen utmynnar i hemställan att riksdagen vid behandlingen av det i

förevarande proposition intagna förslaget om ändrad lydelse av 2 § 17 :o) regeringsrättslagen

ville besluta de ändringar i lagtexten, som föranledes av

vad i motionen anförts.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

I den i anledning av förevarande proposition väckta motionen föreslås i

anslutning till propositionen nr 136 med förslag till skollag in. in. sådan ändring

i regeringsrättslagen att mål rörande skolplikt i större omfattning hänföres

till regeringsrättens kompetensområde.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1962

Av förevarande proposition framgår ej om Kungl. Maj:t i samband med

nu föreslagna ändringar i regeringsrättslagen eller eljest tagit under övervägande,

huruvida ytterligare ändringar kan bliva påkallade med anledning

av den ännu icke antagna skollagen.

Beträffande ändringar av mera rutinmässig karaktär torde det ankomma

på Kungl. Maj :t att i vanlig ordning framlägga förslag sedan skollagen slutbehandlats

i riksdagen. Vad angår den av motionären aktualiserade tanken på

ändringar av mera principiell innebörd bör beaktas, att Kungl. Maj:t den 14

mars 1962 tillkallat sakkunniga för att utreda frågan om den administrativa

rättskipningens omfattning och organisation. Utredningens uppdrag omfattar

bl. a. att pröva olika till buds stående medel för att nedbringa regeringsrättens

arbetsbörda. I direktiven för utredningen har framhållits, att regeringsrätten

redovisar en oroande arbetsbalans och att det för närvarande ej

är möjligt att ens efter sträng angelägenhetsgradering genomföra i och för

sig önskvärda reformer i fråga om kompetensfördelningen mellan Kungl.

Maj :t i statsrådet och regeringsrätten.

Med hänsyn till den pågående utredningen och regeringsrättens arbetsförhållanden

synes frågan om en reform i den av motionären angivna riktningen

böra ställas på framtiden. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t vid

lämplig tidpunkt ägnar frågan erforderlig uppmärksamhet.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att förevarande proposition, nr 162, måtte av riksdagen

bifallas, samt

B. att förevarande motion, 11:873, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1962

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist*, Nyström*, Erik Svedberg*,

Arvidson, fröken Mattson*, herrar Ferdinand Nilsson, Alexanderson* och

Hilding;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Johansson,

herrar Östrand, Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås*

och Fröding*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620738

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.