Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att utredningen rörande översyn av sjukförsäkringen m. m. måtte erhålla uppdrag att utarbeta och framlägga förslag rörande allmän rätt till ersättning från allmänna sjukförsäkringen för kostnader för tandvård, samt att en företrädare för tandläkarkåren måtte kallas att ingå som ledamot i utredningen”.

1962-03-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:11, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att utredningen rörande översyn av sjukförsäkringen m. m. måtte erhålla uppdrag att utarbeta och framlägga förslag rörande allmän rätt till ersättning från allmänna sjukförsäkringen för kostnader för tandvård, samt att en företrädare för tandläkarkåren måtte kallas att ingå som ledamot i utredningen”.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1962

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till ersättning från

den allmänna sjukförsäkringen för tandvårdskostnad, m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft sju inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 71 i första kammaren av fröken Nordström

m. fl. och nr 218 i andra kammaren av herr Wiklund i Stockholm m. fl. om

ersättning från den allmänna sjukförsäkringen vid behandling av gomdefekter

hos barn,

2) de likalydande motionerna nr 292 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. och nr 364 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om rätt till ersättning

från den allmänna sjukförsäkringen för tandvårdskostnad, m. m.

3) de likalydande motionerna nr 294 i första kammaren av herr Hilding och

nr 361 i andra kammaren av herrar Carlsson i Huskvarna och Westberg

angående förtursrätt för ungdom till ersättning från den allmänna sjukförsäkringen

för tandvårdskostnad, samt

4) motionen nr 367 i andra kammaren av fröken Karlsson och fru Boman

om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för behandling av gomdefekter

hos barn.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 71 och II: 218 hemställes ”att riksdagen måtte besluta att i

i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att den nyligen tillsatta utredningen för en

översyn av sjukförsäkringslagstiftningen ges i uppdrag att skyndsamt framlägga

förslag om att inordna i den allmänna sjukförsäkringen samtliga former

av behandling av gomdefekter hos barn”.

I motionerna 1:292 och 11:364 yrkas ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla att utredningen rörande översyn av sjukförsäkringen m. m.

måtte erhålla uppdrag att utarbeta och framlägga förslag rörande allmän rätt

till ersättning från allmänna sjukförsäkringen för kostnader för tandvård, samt

att en företrädare för tandläkarkåren måtte kallas att ingå som ledamot

i utredningen”.

I motionerna I: 294 och ll: 361 hemställes ”att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära att direktiven till den nyligen tillsatta utredningen

för en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen kompletteras så att det

klart framgår att vid en försäkringsreform förtur skall ges åt ungdomsgrupperna

närmast efter dem som nu omfattas av den avgiftsfria barntandvården,

samt att i utredningens uppdrag även skall ingå att beakta de personalproblem

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. S avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1962

som en tandvårdsförsäkring kommer att medföra, varvid hänsyn bl. a. bör tas

till att en sådan försäkringsreform inte menligt kommer att inverka på den

nuvarande barntandvården”.

I motionen 11:367 slutligen yrkas ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om att direktiven för den utredning som tillsatts för översyn

av sj ukförsäkringslagstiftningen måtte kompletteras med uttrycklig föreskrift

om att utredningen jämväl skall ta upp frågan om ersättning för behandling av

barn med medfödda läpp- och gomdefekter”.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna T: 71, 11:264, 11:261 och 11:267.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring ersättes av sjukkassa

utgifter för läkarvård vid varje sjukdom, som enligt läkares utsago

kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst tre fjärdedelar

av belopp som upptagits i en av Kung], Maj:t fastställd taxa. Såsom

utgifter för läkarvård skall anses även utgifter för tandläkarvård, därest vården

avser sådan behandling som anges i en av Kungl. Maj:t fastställd förteckning

och som meddelas vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller

allmänt sjukhus. Enligt nämnda förteckning (SFS 245/1959) ersättes i huvudsak

endast behandling, som är att hänföra till tand- och käkkirurgi, käkortopedi,

käkprotetik samt annan behandling av käkskada av svårare beskaffenhet

ävensom viss rådfrågning.

Historik

I propositionen nr 178 till 1953 års riksdag med förslag till bl. a. nu gällande

regler om ersättning för viss tandläkarvård av sjukkassa uttalade föredragande

departementschefen, att det av ekonomiska och andra skäl icke var möjligt att

vid den tidpunkten lösa tandvårdsfrågans ställning inom sjukförsäkringen i

stort.

Vid 1956 års riksdag väcktes motioner, i vilka bl. a. yrkades att enklare

tandlagningar borde upptagas bland de ersättningsgilla behandlingarna. I sitt

av riksdagen godkända utlåtande nr 56 anförde andra lagutskottet, sedan

motionerna varit pa remiss till medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,

bl. a., att med hänsyn till att ersättning för tandvård var en nyhet inom sjukförsäkringen

erfarenheterna därav ännu var mycket begränsade. Utskottet

fortsatte:

Med hänsyn härtill och med beaktande av vad medicinalstyrelsen i sitt

remissyttrande anfört om den pågående utbyggnaden av folktandvården saknas

enligt utskottets mening f. n. anledning att till prövning upptaga frågan om

utsträckande av möjligheterna till ersättning enligt sjukförsäkringslagen vid

tandvård i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet vill även framhålla,

att utskottet helt ansluter sig till riksförsäkringsanstaltens mening, att ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 är 1962

3

inordnande i försäkringen av ”enklare tandlagningar” av både ekonomiska och

andra skäl synes icke vara tillrådligt.

Vid 1960 och 1961 års riksdagar väcktes motioner, i vilka hemställdes, att den

allmänna sjukförsäkringen skulle utvidgas till att omfatta alla former av tandvård.

Motionerna avslogs båda åren under åberopande av samma skäl som

anfördes vid 1956 års riksdag.

I december 1961 tillkallade chefen för socialdepartementet sju sakkunniga,

nämligen ordföranden i Svenska träindustriarbetarförbundet Yngve Persson,

överläkaren Gunnar Edström, överläkaren Rolf Kaijser, försäkringsdomaren

Erik Malm, byråchefen Gunnar Olofsson, riksdagsmannen Harald Pettersson och

riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz, med uppgift att företa en översyn av

sjukförsäkringslagstiftningen. 1 direktiven för utredningen erinras om att förslag

till förbättrat stöd åt barnaföderskor kommer att föreläggas årets riksdag

samt att detta förslag bl. a. innebär att ersättning från sjukförsäkringen skall

enligt särskilda regler utgå för tandläkarvård, som åtnjutes i anslutning till

havandeskap. Härefter anföres:

Emellertid finns det skäl att ställa frågan om det inte är möjligt att utvidga

rätten till ersättning för tandläkarvård även i andra fall. Tändernas vård är av

utomordentlig betydelse för den enskilde och för hans hälsa. Kostnaderna för

sådan vård springer ofta upp till betydande belopp. Det synes ur social synpunkt

angeläget att tillse, att ekonomiska skäl inte skall vara avgörande

hinder för att erhålla tandvård. Den lösning som då närmast står till buds

synes vara en utvidgning av rätten till gottgörelse från sjukförsäkringen.

I fråga om de behandlingsåtgärder, som kan tänkas omfattade av försäkringen

torde statsmakternas förestående beslut om mödratandvård samt de praktiska

erfarenheterna därav få tjäna till vägledning. Otvivelaktigt är en vidgad ersättningsrätt

förenad med problem. Inte minst är frågan i vad mån tandläkarvårdens

resurser är tillräckliga för att möta de ökade påfrestningar en sådan

reform skulle kunna föra med sig. Spörsmålet synes vara av en sådan angelägenhetsgrad

att det lämpligen nu bör tagas under övervägande. Utredningen

bör fördenskull undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning

för tandläkarvård.

Motionerna

I motionerna 1:71 och 11:218 framhålles, att behandlingen av gomdefekta

barn kan uppdelas i en kirurgisk del och en tandreglcrande del. För den förra

utgår ersättning från sjukkassa men ej för den senare. Motionärerna finner

detta oriktigt, enär de olika behandlingsformerna måste ses som skilda led

i en och samma medicinska behandling. De anför:

Innan plastikkirurgen mera definitivt kan ersätta vävnadsförlusterna i käkar

och ansiktsskelett, måste ett stort förarbete utföras av tandläkaren-tandregleringsspecialisten.

Med hjälp av tandregleringsapparatur och under tillvaratagande

av de tänder och käkdelar som finnes tillgängliga i det enskilda fallet,

vidgar denne ansiktsskelctlet, reponerar käkdelarna och tillrättalägger arbetsfältet

för plastikkirurgen. Tandregleringen i gomspaltefallen är alltså en integrerande

del i sjukvården, dvs. lytets behandling, och icke endast ett tandvårdsarbete

i vanlig mening.

Motionärerna framhåller vidare, att den tandreglerande delen av behand
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 är 19611

lingen är tidsödande och kräver täta besök. Eftersom specialavdelningarna

för tandreglering är få, tvingas barnen ofta till långa resor, som medför betydande

kostnader. Om någon grupp skulle beviljas förtur vid en eventuell

utbyggnad av sjukkassesystemet till att även omfatta tandvård, bör det enligt

motionärerna vara de gomdefekta barnen.

Liknande synpunkter framlägges i motionen 11: 367.

1 motionerna I: 292 och 11: 364 erinras om att det allmänna funnit det riktigt

att genom folktandvården ge ett visst ekonomiskt stöd åt den enskildes tandvård.

Motionärerna fortsätter:

Folktandvården har inte en sådan omfattning att alla vuxna medborgare

där kan erhålla erforderlig tandvård, och avsikten är heller inte att folktandvården

skall ges en sådan omfattning. Det kan emellertid inte anses tillfredsställande

att möjligheterna till ekonomiskt stöd skall förbehållas endast en viss

del av den vuxna befolkningen. Det ter sig ur allmän rättvisesynpunkt stötande

och det kan heller inte förbises att det har negativa konsekvenser ur tandvårdssynpunkt.

Enligt vår mening bör därför allmän rätt till ersättning för

tandvård från sjukförsäkringen komma i fråga.

Motionärerna erinrar därefter om att utredningen för översyn av sjukförsäkringslagstiftningen

fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en

vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård och fortsätter:

Något uppdrag att framlägga förslag till en allmän rätt till ersättning för

sådan vård har utredningen således inte erhållit. Enligt vår mening finns dock

inte skäl att utgå från att en vidgning av ersättningsrätten bör avgränsas att

gälla endast vissa kategorier eller vissa slag av behandling. Steget bör tagas

fullt ut så att ersättningsrätten kommer att gälla i princip all tandvård av

den art som lämnas inom t. ex. folktandvården.

Införes en sådan allmän rätt till ersättning för tandvård borde enligt motionärerna

folktandvården alltjämt hållas öppen även för vuxna men i princip

mot full betalning, för vilken ersättningsrätt från sjukkassa dock skulle gälla;

och motionärerna fortsätter:

I så fall skulle stat, landsting och kommuner kunna koncentrera sina ekonomiska

insatser via folktandvården på barntandvården, och möjlighet skulle

måhända uppstå att utsträcka denna t. ex. till barn i förskoleåldern och till

t. ex. studerande ungdom efter den obligatoriska skolans slut. Dessa spörsmål

bör närmare prövas av utredningen.

Motionärerna menar avslutningsvis att åtskilliga spörsmål i detta sammanhang

är av särskild betydelse för tandläkarkåren, som därför bör få tillfälle

att på ett tidigt stadium framföra sina synpunkter. Enligt motionärerna bör

därför tandläkarkåren vara företrädd med en ledamot i utredningen.

I motionerna 1: 294 och II: 361 understrykes att sjukförsäkringsutredningen

fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning

från sjukkassan för tandvårdskostnader, varpå motionärerna fortsätter:

När det gäller utformandet av dellösningar som — i syfte att kunna genomföras

snabbt — tar sikte på en begränsning av försäkringens omfattning till

vissa årsgrupper eller på annat sätt, är det enligt vår mening viktigt att man

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1962

5

i första hand inriktar sig på de grupper som följer närmast på de som omfattas

av den nuvarande barntandvården och som samtidigt är mycket utsatta för

tandförstöring. Samtidigt är det viktigt att man vid försäkringens utformning

tar hänsyn till att förutsättningarna för den nuvarande barntandvården inte

försämras. En viss risk härför kan uppstå om en reform träder i kraft utan att

behovet av tandläkare har tillgodosetts. De tillgängliga personalresurserna

kommer då att i ökad utsträckning behövas för vuxentandvården, varvid barntandvården

kan befaras bli lidande.

Det är både av detta och en rad andra uppenbara skäl nödvändigt att utredningsarbetet

även kommer att omfatta en bedömning av det personalbehov

som en försäkringsreform kommer att kräva.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser utgår ersättning från sjukkassa för tandläkarvård

endast i begränsad omfattning, nämligen då värden meddelats vid centraltandpoliklinik,

tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus samt avsett vissa angivna,

mera komplicerade behandlingsformer.

I december månad förra året har emellertid chefen för socialdepartementet

tillkallat särskilda sakkunniga med uppgift att företa en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen.

I direktiven för utredningen erinras om att förslag till

förbättrat stöd åt barnaföderskor, innebärande bl. a. ersättning från sjukförsäkringen

för tandläkarvård som åtnjutes i anledning av havandeskap, kommer

att föreläggas årets riksdag, och frågan ställes huruvida det inte är möjligt att

utvidga rätten till ersättning för tandläkarvård även i andra fall. Utredningen

skall fördenskull undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning

för tandläkarvård, varvid utredningen också bör beakta i vad man tandläkarvårdens

resurser är tillräckliga för att möta de ökade påfrestningar en sådan

reform skulle kunna föra med sig.

Förevarande motioner syftar i huvudsak till att utredningens direktiv i olika

avseenden skall kompletteras. I motionerna I: 292 och II: 364 hemställes sålunda

att utredningen måtte erhålla uppdrag att utarbeta och framlägga förslag

rörande allmän rätt till ersättning från sjukkassa för tandvård. I motionerna

I: 71 och II: 218 yrkas att utredningen skall åläggas att skyndsamt framlägga

förslag om att samtliga former av behandling av gomdefekter hos barn skall

inordnas i den allmänna sjukförsäkringen. Samma syfte har motionen II: 367.

I motionerna I: 294 och II: 361 slutligen hemställcs om sådan komplettering

av direktiven att det klart framgår att vid en successiv utvidgning av rätten

till ersättning för tandläkarvård förtur skall ges åt ungdomsgrupperna närmast

efter dem som nu omfattas av den avgiftsfria barntandvården samt att utredningen

särskilt skall beakta de personalproblem som en vidgad tandvårdsförsäkring

kommer att medföra.

Vid en tolkning av de för de sakkunniga utfärdade direktiven bör man enligt

utskottets mening icke, såsom sker i det förstnämnda motionsparet, dra den

slutsatsen att de sakkunniga endast skall pröva frågan om utvidgad ersättningsrätt

för vissa grupper av patienter eller för vissa slag av behandlingar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Anda lagutskottets utlåtande nr 11 är 1962

Utskottet tolkar direktiven så, att utredningen har att ta ställning till såväl

denna fråga som problemet i stort om införande av en mer eller mindre fullständig

jämställdhet mellan läkarvard och tandläkarvård i ersättningsavseende.

Att utredningen därvid icke på förhand inriktats på en viss lösning finner

utskottet vara uttryck för en enligt utskottets mening riktig strävan att få till

stånd en i detta avseende förutsättningslös prövning. Å andra sidan anser sig

utskottet oförhindrat att konstatera, att det för vissa grupper av patienter,

utöver de blivande mödrarna, är mer angeläget med en utvidgning av ersättningsrätten

än för andra grupper. Här tänker utskottet framför allt på de

gomdefekta bainen. Såsom motionärerna i detta avseende framhållit kan behandlingen

av dessa barn uppdelas huvudsakligen i en kirurgisk del och i en

tandläkarvårdsdel. För den förra utgår enligt gällande bestämmelser ersättning

från sjukkassa men ej för den senare. Motionärernas påstående att de olika

behandlingsleden bör ses i ett sammanhang med målet att bota den sjukes lyte

har enligt utskottet stort fog. Starka skäl talar på grund därav för att de olika

behandlingsmomenten betraktas likvärdiga även i ersättningshänseende. En

g1 UPP. som enligt utskottets mening också bör komma särskilt i åtanke vid en

utvidgning av ersättningsrätten, är de ungdomskullar, som just lämnat den

avgiftsfria barntandvården, alltså 16-åringar och närmast äldre ungdomar. Ur

hälsosynpunkt är det angeläget att tandbehandling sättes in just i dessa åldrar,

som erfarenhetsmässigt visat sig starkt utsatta för tandsjukdomar.

I uppdraget att pröva fragan om vidgad rätt till ersättning från sjukkassa

för tandläkarvård ligger uppenbarligen också att de sakkunniga skall undersöka

möjligheterna att med hänsyn till saväl materiella som personella resurser

genomföra eventuella reformer. Utredningen måste således bl. a. ägna frågan

om tillgång på tandläkare uppmärksamhet.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår att utredningen enligt utskottets

uppfattning redan har att pröva de olika problem som aktualiserats i motionerna.

Utskottet finner det vid sadant förhållande icke påkallat för riksdagen

att hemställa om komplettering av de för utredningen utfärdade direktiven.

Däremot anser utskottet lämpligt att motionerna jämte utskottets utlåtande

överlämnas till utredningen för kännedom.

I motionerna I. 292 och II: 364 hemställes därjämte att en företrädare för

tandläkarkaren matte kallas att inga som ledamot i utredningen.

Det torde vara uppenbart, att utredningen vid behandlingen av den del av

sitt tämligen omfattande utredningsuppdrag som avser frågor om tandvård bör

vara tillförsäkrad erforderlig sakkunskap. Enligt utskottets mening kan dock

denna erhallas pa annat sätt än motionärerna föreslagit, nämligen genom att

utiedningen själv föranstaltar om att särskild expertis tillkallas då utredningen

skall behandla just dessa frågor. Utskottet anser sig därför icke böra biträda

ifrågavarande motionsyrkande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Anda lagutskottets utlåtande nr 11 år 1962

7

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner, nämligen
1)

I: 71 och II: 218,

2) I: 292 och II: 364,

3) 1:294 och 11:361, samt

4) 11:367

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva till

känna vad utskottet anfört angående direktiven för den år

1961 tillsatta sjukförsäkringsutredningen; samt

B. att förevarande motioner — i den mån de icke kan anses

besvarade genom vad utskottet hemställt under A. — icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson, fru

Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herr Birke, fru Gärda Svenson och fröken

Nordström;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall*, Nilsson i Göteborg,

fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell, herr Gustavsson i Alvesta, fru

Svensson i Kungsör och herr Carlsson i Huskvarna.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Gärda Svenson och herr Gustavsson i Alvesta.

AB Rolopress, Stockholm 1962

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.