Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att utredningen rörande översyn av sjukförsäkringen m. m. måtte erhålla uppdrag att utarbeta och framlägga förslag rörande allmän rätt till ersättning från allmänna sjukförsäkringen för kostnader för tandvård, samt att en företrädare för tandläkarkåren måtte kallas att ingå som ledamot i utredningen”.
1962-03-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1962:11, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att utredningen rörande översyn av sjukförsäkringen m. m. måtte erhålla uppdrag att utarbeta och framlägga förslag rörande allmän rätt till ersättning från allmänna sjukförsäkringen för kostnader för tandvård, samt att en företrädare för tandläkarkåren måtte kallas att ingå som ledamot i utredningen”.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1962
1
Nr 11
Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till ersättning från
den allmänna sjukförsäkringen för tandvårdskostnad, m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft sju inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 71 i första kammaren av fröken Nordström
m. fl. och nr 218 i andra kammaren av herr Wiklund i Stockholm m. fl. om
ersättning från den allmänna sjukförsäkringen vid behandling av gomdefekter
hos barn,
2) de likalydande motionerna nr 292 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 364 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om rätt till ersättning
från den allmänna sjukförsäkringen för tandvårdskostnad, m. m.
3) de likalydande motionerna nr 294 i första kammaren av herr Hilding och
nr 361 i andra kammaren av herrar Carlsson i Huskvarna och Westberg
angående förtursrätt för ungdom till ersättning från den allmänna sjukförsäkringen
för tandvårdskostnad, samt
4) motionen nr 367 i andra kammaren av fröken Karlsson och fru Boman
om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för behandling av gomdefekter
hos barn.
Motionsyrkandena
I motionerna 1: 71 och II: 218 hemställes ”att riksdagen måtte besluta att i
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att den nyligen tillsatta utredningen för en
översyn av sjukförsäkringslagstiftningen ges i uppdrag att skyndsamt framlägga
förslag om att inordna i den allmänna sjukförsäkringen samtliga former
av behandling av gomdefekter hos barn”.
I motionerna 1:292 och 11:364 yrkas ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla att utredningen rörande översyn av sjukförsäkringen m. m.
måtte erhålla uppdrag att utarbeta och framlägga förslag rörande allmän rätt
till ersättning från allmänna sjukförsäkringen för kostnader för tandvård, samt
att en företrädare för tandläkarkåren måtte kallas att ingå som ledamot
i utredningen”.
I motionerna I: 294 och ll: 361 hemställes ”att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära att direktiven till den nyligen tillsatta utredningen
för en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen kompletteras så att det
klart framgår att vid en försäkringsreform förtur skall ges åt ungdomsgrupperna
närmast efter dem som nu omfattas av den avgiftsfria barntandvården,
samt att i utredningens uppdrag även skall ingå att beakta de personalproblem
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. S avd. Nr 11
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1962
som en tandvårdsförsäkring kommer att medföra, varvid hänsyn bl. a. bör tas
till att en sådan försäkringsreform inte menligt kommer att inverka på den
nuvarande barntandvården”.
I motionen 11:367 slutligen yrkas ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om att direktiven för den utredning som tillsatts för översyn
av sj ukförsäkringslagstiftningen måtte kompletteras med uttrycklig föreskrift
om att utredningen jämväl skall ta upp frågan om ersättning för behandling av
barn med medfödda läpp- och gomdefekter”.
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna T: 71, 11:264, 11:261 och 11:267.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring ersättes av sjukkassa
utgifter för läkarvård vid varje sjukdom, som enligt läkares utsago
kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst tre fjärdedelar
av belopp som upptagits i en av Kung], Maj:t fastställd taxa. Såsom
utgifter för läkarvård skall anses även utgifter för tandläkarvård, därest vården
avser sådan behandling som anges i en av Kungl. Maj:t fastställd förteckning
och som meddelas vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller
allmänt sjukhus. Enligt nämnda förteckning (SFS 245/1959) ersättes i huvudsak
endast behandling, som är att hänföra till tand- och käkkirurgi, käkortopedi,
käkprotetik samt annan behandling av käkskada av svårare beskaffenhet
ävensom viss rådfrågning.
Historik
I propositionen nr 178 till 1953 års riksdag med förslag till bl. a. nu gällande
regler om ersättning för viss tandläkarvård av sjukkassa uttalade föredragande
departementschefen, att det av ekonomiska och andra skäl icke var möjligt att
vid den tidpunkten lösa tandvårdsfrågans ställning inom sjukförsäkringen i
stort.
Vid 1956 års riksdag väcktes motioner, i vilka bl. a. yrkades att enklare
tandlagningar borde upptagas bland de ersättningsgilla behandlingarna. I sitt
av riksdagen godkända utlåtande nr 56 anförde andra lagutskottet, sedan
motionerna varit pa remiss till medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,
bl. a., att med hänsyn till att ersättning för tandvård var en nyhet inom sjukförsäkringen
erfarenheterna därav ännu var mycket begränsade. Utskottet
fortsatte:
Med hänsyn härtill och med beaktande av vad medicinalstyrelsen i sitt
remissyttrande anfört om den pågående utbyggnaden av folktandvården saknas
enligt utskottets mening f. n. anledning att till prövning upptaga frågan om
utsträckande av möjligheterna till ersättning enligt sjukförsäkringslagen vid
tandvård i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet vill även framhålla,
att utskottet helt ansluter sig till riksförsäkringsanstaltens mening, att ett
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 är 1962
3
inordnande i försäkringen av ”enklare tandlagningar” av både ekonomiska och
andra skäl synes icke vara tillrådligt.
Vid 1960 och 1961 års riksdagar väcktes motioner, i vilka hemställdes, att den
allmänna sjukförsäkringen skulle utvidgas till att omfatta alla former av tandvård.
Motionerna avslogs båda åren under åberopande av samma skäl som
anfördes vid 1956 års riksdag.
I december 1961 tillkallade chefen för socialdepartementet sju sakkunniga,
nämligen ordföranden i Svenska träindustriarbetarförbundet Yngve Persson,
överläkaren Gunnar Edström, överläkaren Rolf Kaijser, försäkringsdomaren
Erik Malm, byråchefen Gunnar Olofsson, riksdagsmannen Harald Pettersson och
riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz, med uppgift att företa en översyn av
sjukförsäkringslagstiftningen. 1 direktiven för utredningen erinras om att förslag
till förbättrat stöd åt barnaföderskor kommer att föreläggas årets riksdag
samt att detta förslag bl. a. innebär att ersättning från sjukförsäkringen skall
enligt särskilda regler utgå för tandläkarvård, som åtnjutes i anslutning till
havandeskap. Härefter anföres:
Emellertid finns det skäl att ställa frågan om det inte är möjligt att utvidga
rätten till ersättning för tandläkarvård även i andra fall. Tändernas vård är av
utomordentlig betydelse för den enskilde och för hans hälsa. Kostnaderna för
sådan vård springer ofta upp till betydande belopp. Det synes ur social synpunkt
angeläget att tillse, att ekonomiska skäl inte skall vara avgörande
hinder för att erhålla tandvård. Den lösning som då närmast står till buds
synes vara en utvidgning av rätten till gottgörelse från sjukförsäkringen.
I fråga om de behandlingsåtgärder, som kan tänkas omfattade av försäkringen
torde statsmakternas förestående beslut om mödratandvård samt de praktiska
erfarenheterna därav få tjäna till vägledning. Otvivelaktigt är en vidgad ersättningsrätt
förenad med problem. Inte minst är frågan i vad mån tandläkarvårdens
resurser är tillräckliga för att möta de ökade påfrestningar en sådan
reform skulle kunna föra med sig. Spörsmålet synes vara av en sådan angelägenhetsgrad
att det lämpligen nu bör tagas under övervägande. Utredningen
bör fördenskull undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning
för tandläkarvård.
Motionerna
I motionerna 1:71 och 11:218 framhålles, att behandlingen av gomdefekta
barn kan uppdelas i en kirurgisk del och en tandreglcrande del. För den förra
utgår ersättning från sjukkassa men ej för den senare. Motionärerna finner
detta oriktigt, enär de olika behandlingsformerna måste ses som skilda led
i en och samma medicinska behandling. De anför:
Innan plastikkirurgen mera definitivt kan ersätta vävnadsförlusterna i käkar
och ansiktsskelett, måste ett stort förarbete utföras av tandläkaren-tandregleringsspecialisten.
Med hjälp av tandregleringsapparatur och under tillvaratagande
av de tänder och käkdelar som finnes tillgängliga i det enskilda fallet,
vidgar denne ansiktsskelctlet, reponerar käkdelarna och tillrättalägger arbetsfältet
för plastikkirurgen. Tandregleringen i gomspaltefallen är alltså en integrerande
del i sjukvården, dvs. lytets behandling, och icke endast ett tandvårdsarbete
i vanlig mening.
Motionärerna framhåller vidare, att den tandreglerande delen av behand
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 är 19611
lingen är tidsödande och kräver täta besök. Eftersom specialavdelningarna
för tandreglering är få, tvingas barnen ofta till långa resor, som medför betydande
kostnader. Om någon grupp skulle beviljas förtur vid en eventuell
utbyggnad av sjukkassesystemet till att även omfatta tandvård, bör det enligt
motionärerna vara de gomdefekta barnen.
Liknande synpunkter framlägges i motionen 11: 367.
1 motionerna I: 292 och 11: 364 erinras om att det allmänna funnit det riktigt
att genom folktandvården ge ett visst ekonomiskt stöd åt den enskildes tandvård.
Motionärerna fortsätter:
Folktandvården har inte en sådan omfattning att alla vuxna medborgare
där kan erhålla erforderlig tandvård, och avsikten är heller inte att folktandvården
skall ges en sådan omfattning. Det kan emellertid inte anses tillfredsställande
att möjligheterna till ekonomiskt stöd skall förbehållas endast en viss
del av den vuxna befolkningen. Det ter sig ur allmän rättvisesynpunkt stötande
och det kan heller inte förbises att det har negativa konsekvenser ur tandvårdssynpunkt.
Enligt vår mening bör därför allmän rätt till ersättning för
tandvård från sjukförsäkringen komma i fråga.
Motionärerna erinrar därefter om att utredningen för översyn av sjukförsäkringslagstiftningen
fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en
vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård och fortsätter:
Något uppdrag att framlägga förslag till en allmän rätt till ersättning för
sådan vård har utredningen således inte erhållit. Enligt vår mening finns dock
inte skäl att utgå från att en vidgning av ersättningsrätten bör avgränsas att
gälla endast vissa kategorier eller vissa slag av behandling. Steget bör tagas
fullt ut så att ersättningsrätten kommer att gälla i princip all tandvård av
den art som lämnas inom t. ex. folktandvården.
Införes en sådan allmän rätt till ersättning för tandvård borde enligt motionärerna
folktandvården alltjämt hållas öppen även för vuxna men i princip
mot full betalning, för vilken ersättningsrätt från sjukkassa dock skulle gälla;
och motionärerna fortsätter:
I så fall skulle stat, landsting och kommuner kunna koncentrera sina ekonomiska
insatser via folktandvården på barntandvården, och möjlighet skulle
måhända uppstå att utsträcka denna t. ex. till barn i förskoleåldern och till
t. ex. studerande ungdom efter den obligatoriska skolans slut. Dessa spörsmål
bör närmare prövas av utredningen.
Motionärerna menar avslutningsvis att åtskilliga spörsmål i detta sammanhang
är av särskild betydelse för tandläkarkåren, som därför bör få tillfälle
att på ett tidigt stadium framföra sina synpunkter. Enligt motionärerna bör
därför tandläkarkåren vara företrädd med en ledamot i utredningen.
I motionerna 1: 294 och II: 361 understrykes att sjukförsäkringsutredningen
fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning
från sjukkassan för tandvårdskostnader, varpå motionärerna fortsätter:
När det gäller utformandet av dellösningar som — i syfte att kunna genomföras
snabbt — tar sikte på en begränsning av försäkringens omfattning till
vissa årsgrupper eller på annat sätt, är det enligt vår mening viktigt att man
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1962
5
i första hand inriktar sig på de grupper som följer närmast på de som omfattas
av den nuvarande barntandvården och som samtidigt är mycket utsatta för
tandförstöring. Samtidigt är det viktigt att man vid försäkringens utformning
tar hänsyn till att förutsättningarna för den nuvarande barntandvården inte
försämras. En viss risk härför kan uppstå om en reform träder i kraft utan att
behovet av tandläkare har tillgodosetts. De tillgängliga personalresurserna
kommer då att i ökad utsträckning behövas för vuxentandvården, varvid barntandvården
kan befaras bli lidande.
Det är både av detta och en rad andra uppenbara skäl nödvändigt att utredningsarbetet
även kommer att omfatta en bedömning av det personalbehov
som en försäkringsreform kommer att kräva.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser utgår ersättning från sjukkassa för tandläkarvård
endast i begränsad omfattning, nämligen då värden meddelats vid centraltandpoliklinik,
tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus samt avsett vissa angivna,
mera komplicerade behandlingsformer.
I december månad förra året har emellertid chefen för socialdepartementet
tillkallat särskilda sakkunniga med uppgift att företa en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen.
I direktiven för utredningen erinras om att förslag till
förbättrat stöd åt barnaföderskor, innebärande bl. a. ersättning från sjukförsäkringen
för tandläkarvård som åtnjutes i anledning av havandeskap, kommer
att föreläggas årets riksdag, och frågan ställes huruvida det inte är möjligt att
utvidga rätten till ersättning för tandläkarvård även i andra fall. Utredningen
skall fördenskull undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning
för tandläkarvård, varvid utredningen också bör beakta i vad man tandläkarvårdens
resurser är tillräckliga för att möta de ökade påfrestningar en sådan
reform skulle kunna föra med sig.
Förevarande motioner syftar i huvudsak till att utredningens direktiv i olika
avseenden skall kompletteras. I motionerna I: 292 och II: 364 hemställes sålunda
att utredningen måtte erhålla uppdrag att utarbeta och framlägga förslag
rörande allmän rätt till ersättning från sjukkassa för tandvård. I motionerna
I: 71 och II: 218 yrkas att utredningen skall åläggas att skyndsamt framlägga
förslag om att samtliga former av behandling av gomdefekter hos barn skall
inordnas i den allmänna sjukförsäkringen. Samma syfte har motionen II: 367.
I motionerna I: 294 och II: 361 slutligen hemställcs om sådan komplettering
av direktiven att det klart framgår att vid en successiv utvidgning av rätten
till ersättning för tandläkarvård förtur skall ges åt ungdomsgrupperna närmast
efter dem som nu omfattas av den avgiftsfria barntandvården samt att utredningen
särskilt skall beakta de personalproblem som en vidgad tandvårdsförsäkring
kommer att medföra.
Vid en tolkning av de för de sakkunniga utfärdade direktiven bör man enligt
utskottets mening icke, såsom sker i det förstnämnda motionsparet, dra den
slutsatsen att de sakkunniga endast skall pröva frågan om utvidgad ersättningsrätt
för vissa grupper av patienter eller för vissa slag av behandlingar.
6
Anda lagutskottets utlåtande nr 11 är 1962
Utskottet tolkar direktiven så, att utredningen har att ta ställning till såväl
denna fråga som problemet i stort om införande av en mer eller mindre fullständig
jämställdhet mellan läkarvard och tandläkarvård i ersättningsavseende.
Att utredningen därvid icke på förhand inriktats på en viss lösning finner
utskottet vara uttryck för en enligt utskottets mening riktig strävan att få till
stånd en i detta avseende förutsättningslös prövning. Å andra sidan anser sig
utskottet oförhindrat att konstatera, att det för vissa grupper av patienter,
utöver de blivande mödrarna, är mer angeläget med en utvidgning av ersättningsrätten
än för andra grupper. Här tänker utskottet framför allt på de
gomdefekta bainen. Såsom motionärerna i detta avseende framhållit kan behandlingen
av dessa barn uppdelas huvudsakligen i en kirurgisk del och i en
tandläkarvårdsdel. För den förra utgår enligt gällande bestämmelser ersättning
från sjukkassa men ej för den senare. Motionärernas påstående att de olika
behandlingsleden bör ses i ett sammanhang med målet att bota den sjukes lyte
har enligt utskottet stort fog. Starka skäl talar på grund därav för att de olika
behandlingsmomenten betraktas likvärdiga även i ersättningshänseende. En
g1 UPP. som enligt utskottets mening också bör komma särskilt i åtanke vid en
utvidgning av ersättningsrätten, är de ungdomskullar, som just lämnat den
avgiftsfria barntandvården, alltså 16-åringar och närmast äldre ungdomar. Ur
hälsosynpunkt är det angeläget att tandbehandling sättes in just i dessa åldrar,
som erfarenhetsmässigt visat sig starkt utsatta för tandsjukdomar.
I uppdraget att pröva fragan om vidgad rätt till ersättning från sjukkassa
för tandläkarvård ligger uppenbarligen också att de sakkunniga skall undersöka
möjligheterna att med hänsyn till saväl materiella som personella resurser
genomföra eventuella reformer. Utredningen måste således bl. a. ägna frågan
om tillgång på tandläkare uppmärksamhet.
Av vad utskottet sålunda anfört framgår att utredningen enligt utskottets
uppfattning redan har att pröva de olika problem som aktualiserats i motionerna.
Utskottet finner det vid sadant förhållande icke påkallat för riksdagen
att hemställa om komplettering av de för utredningen utfärdade direktiven.
Däremot anser utskottet lämpligt att motionerna jämte utskottets utlåtande
överlämnas till utredningen för kännedom.
I motionerna I. 292 och II: 364 hemställes därjämte att en företrädare för
tandläkarkaren matte kallas att inga som ledamot i utredningen.
Det torde vara uppenbart, att utredningen vid behandlingen av den del av
sitt tämligen omfattande utredningsuppdrag som avser frågor om tandvård bör
vara tillförsäkrad erforderlig sakkunskap. Enligt utskottets mening kan dock
denna erhallas pa annat sätt än motionärerna föreslagit, nämligen genom att
utiedningen själv föranstaltar om att särskild expertis tillkallas då utredningen
skall behandla just dessa frågor. Utskottet anser sig därför icke böra biträda
ifrågavarande motionsyrkande.
Anda lagutskottets utlåtande nr 11 år 1962
7
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner, nämligen
1)
I: 71 och II: 218,
2) I: 292 och II: 364,
3) 1:294 och 11:361, samt
4) 11:367
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva till
känna vad utskottet anfört angående direktiven för den år
1961 tillsatta sjukförsäkringsutredningen; samt
B. att förevarande motioner — i den mån de icke kan anses
besvarade genom vad utskottet hemställt under A. — icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson, fru
Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herr Birke, fru Gärda Svenson och fröken
Nordström;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall*, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell, herr Gustavsson i Alvesta, fru
Svensson i Kungsör och herr Carlsson i Huskvarna.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Gärda Svenson och herr Gustavsson i Alvesta.
AB Rolopress, Stockholm 1962
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.