Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående upphävande av värnpliktslagens regler om reservofficersaspirants tjänstgöringstid.

1962-03-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:14, Utlåtande i anledning av väckt motion angående upphävande av värnpliktslagens regler om reservofficersaspirants tjänstgöringstid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1i år 1962

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckt motion angående upphävande av

värnpliktslagens regler om reservofficersaspirants tjänstgöringstid.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 213,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hamilton hemställt, »att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till borttagande

i värnpliktslagen av reglerna om reservofficersaspirants tjänstgöringstid».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas

till motionen.

över motionen har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från överbefälhavaren.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om de värnpliktigas tjänstgöringstid återfinnes i värnpliktslagen.

I dess 27 § finnes regler om den del av tjänstgöringstiden som

betecknas som de värnpliktigas utbildningstid. För värnpliktig tilldelad

armén eller kustartilleriet skall denna tid utgöra 394 dagar, vilken tjänstgöring

skall fullgöras med en första tjänstgöring om 304 dagar och 3 repetitionsövningar,

envar om 30 dagar. Värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet,

vilken uttagits för underbefälsutbildning, skall fullgöra en första

tjänstgöring om 324 dagar samt 3 repetitionsövningar, envar om 30 dagar.

Den som uttagits för underofficersutbildning skall fullgöra en första tjänstgöring

och fortsatt tjänstgöring om sammanlagt högst 450 dagar samt 3

repetitionsövningar, envar om 30 dagar. Värnpliktig som uttagits för officersutbildning

är skyldig att utöver den för underofficersutbildning angivna

tiden fullgöra fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar. Värnpliktig

som enligt av Konungen meddelade bestämmelser är antagen för utbildning

till reservofficer vid armén är skyldig att, utöver den angivna utbildningstiden,

i den ordning Konungen bestämmer undergå utbildning till reservofficer

under högst 200 dagar. Enligt 6 § värnpliktslagen må värnpliktig,

vilken äger förutsättningar för utbildning till officer, underofficer eller

underbefäl uttagas för sådan utbildning. Uttagning för officersutbildning

må ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Uttagning för underofficers-

eller underbefälsutbildning må ske även utan medgivande av den

värnpliktige.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr lb

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 4 år 1962

Historik

Före den 1 juli 1950 gällde, att värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet

kunde, därest han ägde förutsättningar för utbildning till officer,

underofficer eller underbefäl, utan frivilligt åtagande uttagas till sådan utbildning.

I proposition nr 224 till 1950 års riksdag föreslogs bland annat,

att uttagning av värnpliktig för officersutbildning skulle få ske endast efter

frivilligt åtagande av den värnpliktige. Andra lagutskottet, som behandlade

propositionen i sitt utlåtande nr 46 år 1950, hade intet att erinra mot förslaget

samt underströk önskvärdheten av att, i den mån så vore möjligt,

ytterligare åtgärder vidtoges för att stimulera till dylik frivilligt åtagen

utbildning. Lag i ämnet utfärdades den 2 juni 1950 (SFS 225).

I proposition nr lii år 1960 föreslogs bland annat införande i 27 § värnpliktslagen

av en bestämmelse av innebörd att värnpliktig, som är antagen

för utbildning till reservofficer vid armén skulle vara skyldig att, utöver den

utbildningstid som är föreskriven för den som utbildas till värnpliktig officer,

undergå utbildning till reservofficer under högst 200 dagar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, yttrade:

I propositionen 1960: 109 har jag tagit ställning även till utbildningen

av reservbefälet vid armén. Jag har därvid uttalat, att med hänsyn till ett

framtida krigs karaktär skärpta krav måste ställas i de befattningar, för

vilka reservofficerare avses. Jag har därför ansett en förstärkning av reservofficerarnas

utbildning ofrånkomlig och har på den grund tillstyrkt befälsutredningens

förslag. Utbildningen till reservofficer kommer alltså — utöver

utbildningen till värnpliktig officer — att omfatta ytterligare utbildning

under 200 dagar, vilken utbildning fördelas på trupptjänstgöring under

30 dagar, reservofficerskurs I om 90 dagar och reservofficerskurs II om

80 dagar. Vissa förskjutningar i dessa tider kan framdeles visa sig nödvändiga.

Det bör därför ankomma på Kungl. Maj :t att närmare bestämma

hur utbildningen skall fullgöras. Pågående utbildning till reservofficer förutsättes

ej innebära, att vederbörande enligt värnpliktslagen eljest åliggande

skyldighet att fullgöra repetitions- och befälsövningar icke skall uttagas.

Det kan även bli aktuellt att uttaga åtminstone en särskild befälsövning.

Redan i nuläget sker huvuddelen av utbildningen till reservofficer med

stöd av värnpliktslagens bestämmelser om tid för utbildning till värnpliktig

officer. Det synes ändamålsenligt, att värnpliktslagen åberopas som

grund även för den ytterligare utbildningen om 200 dagar. Bestämmelse

härom bör införas i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen. Skyldighet att undergå

utbildningen om 200 dagar bör icke utan den värnpliktiges eget medgivande

åligga den som vid tiden för lagens ikraftträdande är antagen till reservofficersaspirant.

Vid behandlingen av propositionen hade andra lagutskottet att taga ställning

till motionsyrkanden med i huvudsak samma motivering och syfte

som det förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 46 år 1960

anförde utskottet bland annat:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr li år 1962

3

Vidare har framlagts förslag om en förlängning med 200 dagar av tiden för

utbildningen för reservofficerare vid armén till att normalt omfatta 830 dagar.

Förlängningen av utbildningstiden är avsedd att fördelas på trupptjänstgöring

under 30 dagar, reservofficerskurs I om 90 dagar och reservofficerskurs

II om 80 dagar. Den senare kursen skall fullgöras av reservofficersaspirant

i 24-årsåldern. Utnämning till reservofficer avses äga rum efter

det reservofficerskurs II fullgjorts. I föreliggande proposition har föreslagits

införande av ett nytt sista stycke i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen av innebörd

att värnpliktig, som antagits för utbildning till reservofficer vid armén,

är skyldig att utöver honom eljest åliggande utbildningstid undergå utbildning

till reservofficer under ytterligare högst 200 dagar.

I motionerna 1:671 och 11:830 samt motionen 11:831 har hemställts,

att riksdagen icke måtte bifalla förslaget om införande av ett nytt sista

stycke i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 113 år 1960 i anledning av propositionen

nr 109 haft att ta ställning till motionsyrkanden med enahanda

motivering och syfte som de nu aktuella, därvid statsutskottet hemställt

att riksdagen måtte avslå motionsyrkandena.

Med hänsyn härtill och då, såsom departementschefen anfört, den ytterligare

utbildningen om 200 dagar bör komma till uttryck i värnpliktslagen,

finner utskottet förevarande motionsyrkanden icke böra bifallas. Härvid

förutsätter utskottet, att antagning för utbildning till reservofficer, liksom

för närvarande är fallet, icke kommer att ske annat än efter egen ansökan.

Vid utlåtandet fanns fogad reservation av följande lydelse:

Med hänsyn till att frivillig tjänstgöring ej bör bestämmas i lag, anser

sig utskottet icke kunna tillstyrka det i förevarande proposition intagna

förslaget till ändringar i värnpliktslagen i vad gäller utbildningen till reservofficer.

Till stöd för denna uppfattning må ytterligare anföras, att statsutskottet

i sitt utlåtande nr 113/1960 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 109

uttalat sig för principen, att reservofficerarna alltjämt skall vara fast anställda.

Enär fast anställning endast kan erhållas efter frivilligt åtagande

genom ansökan, saknas anledning att i värnpliktslagen intaga bestämmelser

om den särskilda frivilliga utbildningen, som de blivande fast anställda

reservofficerarna har att genomgå. Motsatsen skulle innebära en inkonsekvens.

Det förtjänar framhållas, att de likaledes fast anställda aktiva officerarnas

särskilda utbildning över huvud icke reglerats i värnpliktslagen.

Utöver denna principiella invändning mot ett intagande av speciella

tjänstgöringsbestämmelser för de frivilligt rekryterade och fast anställda

reservofficerarna i värnpliktslagen måste konstateras, att den kategoriska

utformning det föreliggande lagförslaget givits i denna punkt måste befaras

få en rekryteringshämmande effekt. Formuleringen synes innebära att den

som en gång förklarat sig villig att undergå viss utbildning, under alla

omständigheter kan tvingas att fullgöra densamma i dess helhet. Behov

av eftergift av återstående utbildningstid kan tänkas uppstå, t. ex. då aspirant

av familjeskäl, civila utbildningshänsyn e. d. nödgas söka entledigande

från aspirantanställningen. Beviljas sådant entledigande, torde han därmed

ej vara fritagen från att fullgöra den i lagen föreskrivna tjänstgöringstiden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1962

I motion till 1961 års riksdag framställdes vrkande av i huvudsak samma

innebörd som det förevarande. Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande

nr 19 bland annat:

Som motivering för att borttaga stadgandet om utbildningstid för den som

utbildas till reservofficer vid armén har motionären anfört, att utbildningstiden

för den som sökt fast anställning vid krigsmakten icke borde regleras

i värnpliktslagen. Att tvångsmässigt i lag bestämma utbildningstiden för

personer, som önskar erhålla fast anställning i statstjänst, torde enligt motionären

icke förekomma på något område.

Den utbildning som reservofficersaspirant vid armén undergår är avsedd

att leda fram till fast anställning såsom reservofficer. Utbildningen av andra

personalkategorier, som söker fast anställning såsom aktiva officerare samt

reservofficerare vid marinen och flygvapnet regleras icke i värnpliktslagen.

Det kan därför synas inkonsekvent, att utbildningen av reservofficersaspiranter

vid armén är föremål för reglering i denna lag. Enligt utskottets mening

bör därför övervägas om utbildningen till reservofficer vid armén icke

bör regleras i annan ordning än i värnpliktslagen.

För närvarande saknas stadgande om rätt för den som frivilligt åtagit

sig förlängd utbildning att avbryta utbildningen och lämna militärtjänsten.

Motionären framhåller, att avsaknaden av sådan möjlighet kan befaras

få rekryteringshämmande verkningar.

Enligt utskottets mening måste mot det sålunda framförda önskemålet

ställas det allmännas intresse av att en så relativt dyrbar utbildning som

officersutbildningen icke utan vägande skäl avbrytes på den enskildes initiativ.

De i fjol införda reglerna om utbildning till reservofficer vid armén

innebär emellertid, att reservofficersaspirant, sedan han frivilligt åtagit sig

att undergå sådan utbildning, är bunden vid militär utbildning i 380 dagar

utöver underofficersutbildningen. Under så avsevärd tid kan inträda förändringar

i den enskildes levnadsvillkor, som gör det angeläget för honom

att avbryta militärtjänsten. Det kan därför ifrågasättas om icke möjlighet

härtill bör införas. I sammanhanget kan också övervägas, huruvida icke

samma möjlighet bör beredas den som undergår utbildning till värnpliktig

officer och sålunda åtagit sig en utbildningstid av 180 dagar utöver underofficersutbildningen.

De i motionen berörda spörsmålen har ett nära samband med utbildningsfrågorna

inom försvaret. Dessa är föremål för behandling inom 1960 års

värnpliktsutredning. Det synes utskottet därför ändamålsenligt att de av

utskottet anförda synpunkterna bringas till utredningens kännedom för att

beaktas i det fortsatta utredningsarbetet.

Vid utlåtandet fanns fogad reservation av följande lydelse:

Bestämmelsen i 27 § B. värnpliktslagen om utbildningstid för den som

är antagen för utbildning till reservofficer vid armén tillkom föregående

år i anledning av proposition nr 144 till 1960 års riksdag. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 46 år 1960 antog andra lagutskottet propositionen

under framhållande av att den förlängda utbildningen för reservofficersaspiranter

vid armén borde komma till uttryck i värnpliktslagen. Skäl som

föranleder till annat ställningstagande föreligger ej.

Vid riksdagens behandling av utlåtandet stannade kamrarna i skiljaktiga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr lk år 1962

5

beslut på så sätt att första kammaren biföll reservationen och andra kammaren

biföll utskottets hemställan. Sammanjämkning av besluten kunde

icke ske.

Remissyttrandet

överbefälhavaren bär hört cheferna för armén, marinen och flygvapnet

över motionen.

Chefen för marinen har anfört, att det är mindre lämpligt att reservofficersaspiranternas

tjänstgöringstid är reglerad på olika sätt inom försvaret

och anför vidare att det av rekryteringsskäl bör finnas möjlighet för aspirant

att på egen begäran avbryta den extra utbildningen om högst 200 dagar, som

ålagts honom efter frivilligt åtagande.

Chefen för armén anför i sitt yttrande, att utbildningstiden för reservoffieersaspirant

avsiktligt har ökats för att få ett bättre utbildningsresultat och

anför vidare att den nya befälsordningen endast gäller armén samt att reservofficersaspiranterna

under den förlängda utbildningen fortfarande är

värnpliktiga. Chefen för armén tolkar bestämmelsen så att om aspirant

begär sitt entledigande, han blir befriad från den förlängda tjänstgöringen

och att ändring av värnpliktslagen endast är motiverad, därest detta förfaringssätt

icke kan medges av nuvarande lydelse. Han anför även att det

nya systemet med den förlängda utbildningen om högst 200 dagar medför

vissa ekonomiska fördelar för aspirant. Efter genomgången reservofficerskurs

I och II utgår premie om 2 500 för vardera kursen. Chefen för armén

påpekar vidare att utnyttjandet i motionen av uppgifterna beträffande rekryteringen

för en jämförelse mellan nya och gamla systemets för- och nackdelar

är direkt felaktigt, enär redovisat underlag är ofullständigt och att

några slutsatser icke kan dragas av i motionen lämnade jämförelsetal. Med

hänvisning till vad som anförts i yttrandet hävdar chefen för armén att

anledning till ändring av det nya systemet icke föreligger och att reservofficersaspirant

som begär sitt entledigande därmed också blir befriad från

den i värnpliktslagens 27 § angivna förlängningen av tjänstgöringen om

200 dagar.

överbefälhavaren ansluter sig principiellt till uppfattningen att bestämmelser

av ifrågavarande typ bör vara lika inom hela krigsmakten. Om särskilda

motiv för en differentiering av vissa bestämmelser föreligger synes det

enligt överbefälhavarens mening självklart att särskilda föreskrifter utfärdas

för försvarsgren eller annan del av krigsmakten.

Sammanfattningsvis anföres i överbefälhavarens yttrande:

Överbefälhavaren finner, i likhet med chefen för armén, icke skäl tala

för borttagande i värnpliktslagen av reglerna om reservofficersaspiranls

tjänstgöringstid under förutsättning att den av chefen för armén gjorda

tolkningen att aspirant kan entledigas efter egen begäran är riktig. Om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1962

däremot föreskriften skall tolkas så att utbildningen icke kan avbrytas enbart

av den anledningen att vederbörande icke längre önskar bli reservofficer,

bör frågan tagas upp på nytt, lämpligen genom 1960 års värnpliktsutrednings

försorg.

Utskottet

Före år 1960 utgjorde tiden för utbildning till reservofficer vid armén

630 dagar. Detta år infördes i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen en regel av

innebörd att värnpliktig, som antagits för utbildning till reservofficer vid

armén, är skyldig att utöver honom eljest åliggande utbildningstid undergå

utbildning under ytterligare högst 200 dagar. Denna regel motiverades

med att man önskade få ett bättre utbildningsresultat. Den tillagda utbildningstiden

omfattar bland annat reservofficerskurs I och reservofficer skurs

II. Den senare kursen skall fullgöras av reservofficersaspirant i 24-årsåldern.

Efter genomgången reservofficerskurs I och II utgår premie om 2 500

kronor för vardera kursen.

I förevarande motion göres gällande att värnpliktslagens regel är så utformad,

att den som efter eget åtagande en gång antagits som reservofficersaspirant

vid armén icke senare har rätt att avbryta tjänstgöringen. Om

han icke kan fullfölja den tilltänkta utbildningen, är han enligt motionärens

uppfattning i allt fall skyldig att kvarstanna tiden ut i annan tjänst

som kan anvisas honom. En så sträng regel måste, framhåller motionären,

ha allvarliga rekryteringshämmande verkningar och bör därför utmönstras

ur lagen.

Motionärens yrkande om att borttaga stadgandet om reservofficersaspirants

utbildningstid ur värnpliktslagen är såsom framgår av det anförda

huvudsakligen motiverat av hans uppfattning att stadgandet innebär ett

ovillkorligt tvång att kvarstanna i militärtjänst under den föreskrivna tiden.

Av paragrafens ordalydelse framgår, att skyldighet att fullgöra militär

tjänstgöring under den angivna tiden kan föreligga endast så länge vederbörande

är antagen för utbildning till reservofficer. Fråga är alltså huruvida

villkor bör uppställas för att vederbörande skall kunna entledigas från

sådan utbildning. Mot den enskildes önskemål att få avbryta utbildningen

måste enligt utskottets mening vägas det allmännas intresse av att en så

relativt dyrbar utbildning som reservofficersutbildningen icke i förtid avbrytes.

Risken för att något större antal reservofficersaspiranter skulle vilja

avbryta utbildningen måste emellertid enligt utskottets mening bedömas

som liten, inte minst med hänsyn till att utbildningspremien om 2 500 kronor

för reservofficerskurs II utgår först sedan utbildningen fullföljts. Med

hänsyn härtill och då det under så avsevärd tid som reservofficersutbildningen

omfattar otvivelaktigt kan inträda förändringar i den enskildes levnadsvillkor,

som gör det angeläget för honom att avbryta utbildningen, bör

enligt utskottets mening möjlighet finnas till entledigande på ansökan av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ii år 1962

7

den enskilde. Bestämmelser i sådant avseende synes lämpligen kunna intagas

i de anvisningar om antagning och utbildning av reservofficersaspiranter

som enligt vad utskottet inhämtat för närvarande är under utarbetande

inom försvarsdepartementet. Vad utskottet sålunda anfört synes böra

bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, 11:213,

i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening måtte giva

Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 13 mars 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström och

herr Lars Larsson;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,

herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund i Stockholm,

Fredriksson, Carlsson i Huskvarna* och Gomér.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:131 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om slopande av kontrollen vid överlåtelse av bostadsrätt. a1 i texten