Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om en ökning av den tid om tolv veckors ledighet för havandeskap och barnsbörd, som enligt semesterlagen är att anse som privilegieringstid, samt framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen kan föranleda».
1962-03-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1962:15, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om en ökning av den tid om tolv veckors ledighet för havandeskap och barnsbörd, som enligt semesterlagen är att anse som privilegieringstid, samt framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen kan föranleda».
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagen om
semester.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 482 i första kammaren av herr Hanson,
Per-Olof, och nr 563 i andra kammaren av fru Nettelbrandt m. fl. angående
rätten att räkna havandeskapstid såsom kvalifikationstid för semester, samt
2) motionen nr 368 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle m. fl. om
sådan lagändring att sedvanliga fridagar icke inräknas i semestern.
I motionerna 1:482 och 11:563 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om en ökning av den tid
om tolv veckors ledighet för havandeskap och barnsbörd, som enligt semesterlagen
är att anse som privilegieringstid, samt framläggande för riksdagen
av de förslag vartill utredningen kan föranleda».
I motionen 11:368 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om följande ändring av 8 § lagen den 29 juni 1945 om semester:
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 §. 8 §.
I semestern inräknas icke sönda- I semestern inräknas icke söndagar.
Ej heller inräknas däri helgda- gar. Ej heller inräknas helgdagar elgar,
såframt semestern utgår med ler sedvanliga fridagar,
mindre antal dagar i en följd än sex.
Sedvanliga fridagar inräknas däremot
i semestern.
Arbetstagare, som — — — i semestern.
Vad i--— i semestern.
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 11:563 och 11:368.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 29 juni 1945 om semester äger arbetstagare på grund
av det arbete, som han under ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört för
arbetsgivarens räkning, rätt att av denne erhålla ledighet med bibehållen
lön. Semestern skall utgå under året närmast efter kvalifikationsåret; dock
må efter överenskommelse semestern helt eller delvis åtnjutas tidigare.
Bihang till riksdagens protokoll 1962. .9 saml. 2 avd. Nr 15
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962
I fråga om semesterns längd gäller enligt 7 § att semester utgår med en
och en halv dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken
arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar.
Med dag, å vilken arbete utförts, jämstälies dag, varunder arbetstagaren under
pågående anställning a) åtnjutit semester, b) varit oförmögen till arbete
på grund av sjukdom, dock att dag, som infaller efter det att arbetstagaren
till följd av sjukdom varit frånvarande från arbetet under sammanlagt 90
dagar av kvalifikationsåret, jämstälies endast om arbetsoförmågan föranletts
av yrkesskada, c) i samband med havandeskap eller barnsbörd avhållit
sig från arbetet, i den mån bortovaron icke överstigit 12 veckor, eller d) fullgjort
sådan i 27 § värnpliktslagen eller med stöd därav föreskriven militärövning
om högst 60 dagar, som ej är beredskapsövning eller direkt ansluter
sig till första tjänstgöring, dock att av tid för militärövning högst 60 dagar
under varje kvalifikationsår må räknas arbetstagaren till godo. Dag, under
vilken arbetstagaren varit frånvarande från arbetet av anledning, som angivits
under b)—d), skall dock icke jämställas med dag å vilken arbete utförts,
därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas arbetstagaren
å sådan dag.
Av det anförda framgår, att en arbetstagare, som har fortlöpande arbete
under kvalifikationsåret, har rätt till en årlig semester av 18 dagar. I syfte
att ge arbetstagarna rätt till minst tre veckors ledighet har i 8 § föreskrivits,
att söndagar icke skall inräknas i semestern. Motsatt huvudregel gäller för
helgdagar. Endast för det fall att semestern utgår med mindre antal dagar i
följd än sex skall helgdagar inte inräknas i semestern. Sedvanliga fridagar,
som infaller under semestertiden, räknas däremot som semesterdagar oberoende
av semestertidens längd. — För arbetstagare med söndagsarbete
finns särskilda bestämmelser, som innebär att söndagarna skall anses falla
utom semesterdagarna och att arbetstagaren tillförsäkras ledighet å söndag
som infaller under eller näst efter semestern. Därest sådan arbetstagare
helt eller delvis åtnjuter kompensation för sitt söndagsarbete genom ledighet
å annan veckodag, skall sådana ledighetsdagar däremot, i den mån de infaller
under semestern, räknas som semesterdagar. Samma regler gäller beträffande
de helgdagar, som enligt vad ovan sagts inte skall inräknas i
semestern.
Enligt 12 § äger arbetsgivaren bestämma, när semestern skall utgå. Semestern
bör dock, om arbetstagaren icke begär annat, såvitt möjligt förläggas
till sommartid.
Historik
Kvalifikationsreglerna
I 1938 års lag om semester saknades bestämmelser, varigenom frånvaro
på grund av havandeskap eller barnsbörd i kvalifikationshänseende jämställdes
med arbetad dag.
Andra lagutskottets utlåtande nr J5 år 1962
3
I sitt år 1944 avgivna betänkande föreslog 1942 års semesterkommitté
emellertid att bestämmelser av sådant innehåll skulle intagas i lagen. Hur
långt man borde utsträcka arbetsgivarens skyldighet att bereda arbetstagaren
semesterförmån för havandeskapstid fann kommittén vara en omdömesfråga.
Kommittén stannade emellertid för samma tid som angavs i lagen
den 19 maj 1939 om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning
av trolovning eller äktenskap m. m., enligt vilken förbud stadgades mot
avskedande av kvinnlig arbetstagare av den anledningen, att hon i samband
med havandeskap eller barnsbörd under skälig tid, dock högst tolv
veckor, avhöll sig från arbete.
I propositionen nr 273 till 1945 års riksdag med förslag till den nuvarande
semesterlagen biträdde föredragande departementschefen kommitténs förslag
med en maximering av privilegietiden till tolv veckor. Han erinrade
samtidigt om att 1941 års befolkningsutredning föreslagit en utvidgning från
tolv veckor till åtta månader av den tid, under vilken kvinna utan uppsägningsrisk
kunde avhålla sig från arbete på grund av havandeskap eller
barnsbörd, men tilläde att den ifrågavarande privilegieringsfrågan enligt semesterlagen
icke syntes äga direkt sammanhang med lösningen av det lagstiftningsspörsmål,
som avsågs med befolkningsutredningens förslag.
Genom propositionen nr 368 till samma riksdag framlades förslag till
den ännu gällande lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning
av äktenskap eller havandeskap m. m. Den av befolkningsutredningen
förordade utvidgningen av nämnda maximitid begränsades därvid till sex
månader. Varken i propositionen eller vid riksdagsbehandlingen av densamma
(jfr andra lagutskottets utlåtande nr 85) fördes bestämmelserna i semesterlagen
på tal.
Sön- och helgdagars inräknande i semestern
1936 års semestersakkunniga föreslog i sitt år 1937 avgivna betänkande
att söndagar icke skulle inräknas i semestern men väl helgdagar och sedvanliga
fridagar. Regeln angående söndagarna syftade till att arbetstagarna
skulle få en sammanhängande ledighet av hela veckor. Förslaget i övrigt
motiverades på följande sätt:
Att helgdagar och andra fridagar inräknades bland semesterdagarna
bleve till fördel för arbetsgivarna därigenom att de icke förlorade så många
effektiva arbetsdagar. Bestämmelsen vore likaledes till fördel för alla arbetstagare,
som avlönades per timme eller dag eller arbetade mot ackordslön.
Dessa arbetstagare erhölle nämligen avlöning för en helgdag, som infölle
under semestertiden, vilket eljest icke varit fallet. Den föreslagna bestämmelsen
kunde däremot sägas vara till nackdel för dem, som vore avlönade
med vecko- eller månadslön, då dessa personer därigenom förlorade en
eljest arbetsfri dag. Denna omständighet torde dock icke kunna tillmätas
avgörande betydelse med hänsyn till de stora fördelar, som den föreslagna
bestämmelsen i övrigt medförde.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962
I proposition nr 286 till 1938 års riksdag med förslag till lag om semester
(1938 års lag) frångicks de sakkunnigas förslag och propositionen förordade
i denna del att i semestern icke skulle inräknas vare sig söndagar, helgdagar
eller sedvanliga fridagar. Föredragande departementschefen anförde
härom:
1 och för sig måste den av de sakkunniga förordade regeln, att helgdagar
och sedvanliga fridagar skola inräknas i semestern, anses vara välgrundad.
Arbetstagarna erhålla nämligen ändock alltid minst två veckors ledighet, vilket
är ändamålet med lagstiftningen. Bestämmelsen är även fördelaktig för
industrien, som därigenom kan erhålla något flera arbetsdagar om året.
Då jag likväl icke anser mig böra förorda de sakkunnigas förslag, är det
beroende på att jag vill undvika bestämmelser, som kunna föranleda, att
semestern för flertalet arbetstagare komme att koncentreras kring de stora
högtiderna eller till midsommarveckan. En anhopning av semestern till
samma tidrymd för flertalet arbetstagare måste nämligen ur skilda synpunkter
anses vara olycklig. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra
tillstyrka en bestämmelse om att helgdagar och sedvanliga fridagar i likhet
med söndagar icke skola inräknas i semestern.
I anledning av vad som anförts i vissa yttranden beträffande frågan
om vad som skall förstås med begreppet sedvanlig fridag vill jag uttala, att
därmed avses sådan dag, som för ett flertal arbetstagare icke är arbetsdag,
ehuru dagen ej är sön- eller helgdag. Såsom exempel å en sedvanlig fridag
vill jag nämna midsommarafton. Däremot kan såsom sådan fridag ej betecknas
en fridag, som i det enskilda fallet gives till en arbetstagare i stället
för söndagsledighet.
I motioner väckta i anledning av propositionen hemställdes att i semestertiden
skulle inbegripas jämväl helgdagar och sedvanliga fridagar.
Andra lagutskottet, som behandlade ämnet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 58, anslöt sig till de sakkunnigas förslag och anförde att de av
de sakkunniga åberopade skälen måste tillmätas större betydelse än fruktan
för en koncentration av semestern till de större helgerna. Utskottet förordade
därför, att helgdagar och sedvanliga fridagar i princip skulle inräknas
i semestern. Denna regel borde emellertid enligt utskottet vidkännas ett
undantag, och utskottet fortsatte:
Jämlikt 6 § andra stycket har undantag från skyldigheten att utgiva semester
i ett sammanhang lämnats beträffande arbetstagare vid jordbruket
jämte därtill hörande binäringar och trädgårdsskötsel samt beträffande
hembiträde i lanthushåll. Den av utskottet förordade bestämmelsen skulle
med hänsyn härtill kunna missbrukas på sådant sätt, att semestern för de
nu nämnda arbetstagarna utlades å de särskilda helgdagarna. Flertalet arbetstagare
vid jordbruket torde dessutom vara årsavlönade, och de skulle
alltså icke ens erhålla någon ökad inkomst, därest semestern förlädes till
årets olika helgdagar. Därmed skulle värdet av reformen för arbetstagarna
inom jordbruket praktiskt taget försvinna. Möjligheten till missbruk av lagens
bestämmelser i den riktning utskottet nu skisserat måste förhindras.
Efter övervägande av frågan vill utskottet förorda, att bestämmelsen om inräknande
av helgdagar i semestern utformas på sådant sätt, att dessa dagar
Andra lagutskottets utlåtande nr J5 år 1962
5
ej skola inräknas i semestern, såframt denna utgår med mindre antal dagar
i en följd än sex.
1942 års semesterkommilté föreslog att de 1938 antagna reglerna skulle
bibehållas men kompletteras med föreskrifter för arbetstagare med söndagsarbete.
Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande anförde Landsorganisationen
i Sverige bl. a. följande om sön- och helgdagarnas inräknande i
semestern:
I några förbundsyttranden yrkas att helgdagar (och sedvanliga fridagar)
över huvud icke skola inräknas i semestern; denna bör omfatta endast arbetsdagar.
Skäl kunna anföras både för och emot denna uppfattning. Dels
utgår såväl den gällande som den föreslagna lagen från att ändamålet med
lagstiftningen är att tillförsäkra arbetstagarna minst två veckors sammanhängande
ledighet. Dels är inräknandet av helgdagarna såtillvida till fördel
för alla tim-, dags- eller ackordsavlönade arbetstagare, att dessa därigenom
erhålla avlöning för dagarna i fråga, vilket eljest ej varit fallet.
Häremot kan anföras dels att inräknandet medför en kortare ledig tid, dels
att vecko- och månadsavlönade arbetstagare icke ha någon ekonomisk fördel
av bestämmelsen, dels att inräknandet föranleder en koncentration av semestrarna
till de större helgerna. Ehuru särskilt den sistnämnda synpunkten
måste anses vägande, vill landsorganisationen dock icke i förevarande
sammanhang påyrka någon ändring beträffande helgdagsregeln. Skulle den
spridning av semestrarna eller den — särskilt för Norrland — med hänsyn
till årstiden lämpligare förläggning av dessa, som på arbetstagarhåll eftersträvas,
icke heller framdeles visa sig möjlig att genomföra, kan det dock
bli nödvändigt att i samband med frågan om andra åtgärder för vinnande
av dessa syften taga regelns slopande eller revision under omprövning.
I propositionen nr 273 till 1945 års riksdag med förslag till den nuvarande
semesterlagen följdes semesterkommitténs förslag.
Motionerna
1 motionerna 1:482 och 11:563 framhålles att det ur befolkningspolitiska
och arbetsmarknadspolitiska synpunkter är angeläget, att en barnsbörd för
den förvärvsarbetande kvinnan icke medför alltför stort avbräck i utgående
förmåner. Enär rätten att vara ledig från arbetet i anledning av havandeskap
eller barnsbörd utan risk för uppsägning utsträckts till en tid av sex
månader, bör enligt motionärerna motsvarande utvidgning göras av reglerna
i semesterlagen angående rätten att räkna havandeskapstid såsom
kvalifikationstid för semester.
I motionen 11:368 görs gällande att regeln att inräkna helgdagar i semestern
inom vissa företag utnyttjas på ett för de anställda orättfärdigt sätt
genom att semestern under en följd av år för huvudparten av de anställda
förlagts till tiden kring midsommarhelgen. Motionärerna fortsätter:
Olägenheterna av en sådan förläggning av semestern för de anställda är
uppenbar. För de anställda innebär det i förstaJiand att deras sammanlagda
arbetstid per år räknat ökar eftersom antalet arbetsfria dagar minskar.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962
En annan olägenhet i detta sammanhang är, att då semestern påbörjas midsommarafton
— för att arbetsgivaren skall få räkna midsommardagen som
semesterdag — arbetet skall påbörjas på fredagen den tredje veckan. Har
vederbörande förlagt sin semester utanför hemorten, innebär detta att återresan
ofta måste påbörjas redan i början av den tredje veckan av semestern.
Enligt semesterlagen är söndag som infaller under eller omedelbart efter
semestern ledig dag, även om vederbörande normalt har att arbeta på söndag.
Genom att arbetsgivarna har möjlighet att inräkna helgdag i semestern
och i anslutning härtill förlägger semesterns början så, att återgång till
arbete skall ske en fredag, kan vederbörande arbetstagare även gå miste om
den söndagsledighet han annars skulle erhålla.
En annan olägenhet med semester vid midsommartid är enligt motionärerna
att de s. k. semesterbiljetterna för järnvägsresor icke gäller vid midsommarhelgen.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas två olika frågor som rör semesterlagstiftningen,
nämligen rätten att räkna havandeskapstid som kvalifikationstid
för semester samt helgdagars och sedvanliga fridagars inräknande i semestern.
Enligt gällande bestämmelser utgår semester i princip med en och en
halv dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren
för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar.
Med dag, å vilken arbete utförts, jämställes dag, varunder arbetstagaren
under pågående anställning i samband med havandeskap eller barnsbörd avhållit
sig från arbetet, i den mån bortovaron icke överstigit tolv veckor. Att
maximeringen fastställts till just tolv veckor har som framgår av den tidigare
redogörelsen visst samband med det vid bestämmelsens tillkomst
rådande förbudet att avskeda kvinnlig arbetstagare av den anledningen, att
hon i samband med havandeskap eller barnsbörd under skälig tid, dock
högst tolv veckor, avhöll sig från arbetet. I motionerna I: 482 och II: 563
erinras om att en utvidgning skett efter semesterlagens tillkomst av den tid,
under vilken en arbetstagare utan risk för uppsägning kan avhålla sig från
arbetet på grund av havandeskap eller barnsbörd, från tolv veckor till sex
månader. Under hänvisning härtill göres i motionerna gällande att även
privilegieringstiden i semesterlagen bör utvidgas, och motionerna mynnar
ut i en hemställan om utredning av denna fråga.
I sitt år 1961 avgivna betänkande »Stöd åt barnaföderskor» erinrar socialpolitiska
kommittén också om de skärpta bestämmelserna om förbud mot
arbetstagares avskedande i anledning av havandeskap eller barnsbörd. För
att dessa bestämmelser skall få full effekt är det enligt kommitténs mening
nödvändigt att de kompletteras med sådana ekonomiska åtgärder, att kvinnorna
får möjlighet att utnyttja den rätt till ledighet som bestämmelserna
ger dem. Kommittén föreslår därför att man i moderskapsförsäkringen skall
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962
7
utsträcka tiden för åtnjutande av tilläggspenning från 90 till 180 dagar.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer riksdagen inom kort att föreläggas
förslag av sådan innebörd. Om man utgår från att ett sådant förslag vinner
riksdagens bifall, kan det enligt utskottets mening med fog ifrågasättas, om
inte ändring av semesterlagens privilegieringsregler bör vidtagas. Det skulle
nämligen vara inkonsekvent att å ena sidan främja den kvinnliga arbetstagarens
möjlighet att vara ledig från arbetet i samband med havandeskap
och å andra sidan bibehålla regler i semesterlagen, som skulle resultera i
förkortad semester i sådana fall. Utskottet finner det därför lämpligt att
frågan om en utökning av privilegieringstiden i semesterlagen för bortovaro
på grund av havandeskap och barnsbörd göres till föremål för utredning.
Denna synes lämpligen böra verkställas av 1960 års semesterkommitté.
Enligt semesterlagen gäller vidare, att söndagar icke skall inräknas i semestern.
Syftet med denna regel är att arbetstagarna skall få rätt till sammanhängande
ledighet i hela veckor. Helgdagar och sedvanliga fridagar skall
däremot inräknas i semestern med det undantaget att, då semestern utgår
med mindre antal dagar i följd än sex, helgdagar inte skall inräknas i semestern.
Under påstående att dessa regler av vissa arbetsgivare utnyttjats
på ett för de anställda orättfärdgt sätt genom att semestern förlagts till tiden
kring midsommarhelgen hemställes i motionen II: 368 att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av semesterlagen att helgdagar och sedvanliga
fridagar icke skall inräknas i semestern.
Såsom också framgår av den tidigare redogörelsen gick meningarna starkt
isär vid semesterlagens tillkomst om man skulle inräkna helgdagar och sedvanliga
fridagar i semestern eller ej. Som skäl för en sådan regel åberopades
att den var till fördel dels för industrien, som skulle förlora mindre antal
arbetsdagar, och dels för alla tim-, dags- eller ackordsavlönade arbetstagare,
som skulle erhålla avlöning för helgdagen i fråga; detta skulle de
eljest icke få. Vidare framhölls det att med en sådan regel skulle man ändock
alltid vinna semesterlagens dåvarande syfte att tillförsäkra arbetstagarna
minst två veckors semester. Som skäl mot att inräkna helgdagar och
sedvanliga fridagar i semestern anfördes att arbetstagarna därigenom skulle
få kortare ledig tid och att vecko- och månadsavlönade icke skulle ha någon
ekonomisk fördel av bestämmelsen. Dessutom ansåg man en sådan regel
medföra risk för koncentration av semestrarna till de större helgerna, särskilt
midsommarhelgen.
1960 års semesterkommitté har att verkställa en översyn av semesterlagstiftningcn
med inriktning på införande av fyra veckors semester. Enligt
sina direktiv skall utredningen beakta de problem som sammanhänger med
den fjärde semesterveckans förläggning och därvid pröva bl. a. huruvida
denna skall kunna uppdelas i enstaka dagar. Vid en sådan prövning lär kommittén
inte kunna undgå att beröra bestämmelserna angående helgdagars
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962
och sedvanliga fridagars inräknande i semestern. Det framstår därför enligt
utskottets mening som lämpligt, att det i förevarande motion auktualiserade
spörsmålet tages upp av kommittén till behandling i detta sammanhang.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, nämligen
1)
I: 482 och II: 563 samt
2) 11:368,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till
känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 13 mars 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fru Gärda Svenson,* fröken Nordström och
herr Lars Larsson;
från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,
herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund i Stockholm,
Fredriksson, Carlsson i Huskvarna* och Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962
620821
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:132 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagen om semester. a1 i texten