Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om en ökning av den tid om tolv veckors ledighet för havandeskap och barnsbörd, som enligt semesterlagen är att anse som privilegieringstid, samt framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen kan föranleda».

1962-03-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:15, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om en ökning av den tid om tolv veckors ledighet för havandeskap och barnsbörd, som enligt semesterlagen är att anse som privilegieringstid, samt framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen kan föranleda».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagen om

semester.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 482 i första kammaren av herr Hanson,

Per-Olof, och nr 563 i andra kammaren av fru Nettelbrandt m. fl. angående

rätten att räkna havandeskapstid såsom kvalifikationstid för semester, samt

2) motionen nr 368 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle m. fl. om

sådan lagändring att sedvanliga fridagar icke inräknas i semestern.

I motionerna 1:482 och 11:563 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om en ökning av den tid

om tolv veckors ledighet för havandeskap och barnsbörd, som enligt semesterlagen

är att anse som privilegieringstid, samt framläggande för riksdagen

av de förslag vartill utredningen kan föranleda».

I motionen 11:368 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa om följande ändring av 8 § lagen den 29 juni 1945 om semester:

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §. 8 §.

I semestern inräknas icke sönda- I semestern inräknas icke söndagar.

Ej heller inräknas däri helgda- gar. Ej heller inräknas helgdagar elgar,

såframt semestern utgår med ler sedvanliga fridagar,

mindre antal dagar i en följd än sex.

Sedvanliga fridagar inräknas däremot

i semestern.

Arbetstagare, som — — — i semestern.

Vad i--— i semestern.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:563 och 11:368.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 29 juni 1945 om semester äger arbetstagare på grund

av det arbete, som han under ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört för

arbetsgivarens räkning, rätt att av denne erhålla ledighet med bibehållen

lön. Semestern skall utgå under året närmast efter kvalifikationsåret; dock

må efter överenskommelse semestern helt eller delvis åtnjutas tidigare.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. .9 saml. 2 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

I fråga om semesterns längd gäller enligt 7 § att semester utgår med en

och en halv dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken

arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar.

Med dag, å vilken arbete utförts, jämstälies dag, varunder arbetstagaren under

pågående anställning a) åtnjutit semester, b) varit oförmögen till arbete

på grund av sjukdom, dock att dag, som infaller efter det att arbetstagaren

till följd av sjukdom varit frånvarande från arbetet under sammanlagt 90

dagar av kvalifikationsåret, jämstälies endast om arbetsoförmågan föranletts

av yrkesskada, c) i samband med havandeskap eller barnsbörd avhållit

sig från arbetet, i den mån bortovaron icke överstigit 12 veckor, eller d) fullgjort

sådan i 27 § värnpliktslagen eller med stöd därav föreskriven militärövning

om högst 60 dagar, som ej är beredskapsövning eller direkt ansluter

sig till första tjänstgöring, dock att av tid för militärövning högst 60 dagar

under varje kvalifikationsår må räknas arbetstagaren till godo. Dag, under

vilken arbetstagaren varit frånvarande från arbetet av anledning, som angivits

under b)—d), skall dock icke jämställas med dag å vilken arbete utförts,

därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas arbetstagaren

å sådan dag.

Av det anförda framgår, att en arbetstagare, som har fortlöpande arbete

under kvalifikationsåret, har rätt till en årlig semester av 18 dagar. I syfte

att ge arbetstagarna rätt till minst tre veckors ledighet har i 8 § föreskrivits,

att söndagar icke skall inräknas i semestern. Motsatt huvudregel gäller för

helgdagar. Endast för det fall att semestern utgår med mindre antal dagar i

följd än sex skall helgdagar inte inräknas i semestern. Sedvanliga fridagar,

som infaller under semestertiden, räknas däremot som semesterdagar oberoende

av semestertidens längd. — För arbetstagare med söndagsarbete

finns särskilda bestämmelser, som innebär att söndagarna skall anses falla

utom semesterdagarna och att arbetstagaren tillförsäkras ledighet å söndag

som infaller under eller näst efter semestern. Därest sådan arbetstagare

helt eller delvis åtnjuter kompensation för sitt söndagsarbete genom ledighet

å annan veckodag, skall sådana ledighetsdagar däremot, i den mån de infaller

under semestern, räknas som semesterdagar. Samma regler gäller beträffande

de helgdagar, som enligt vad ovan sagts inte skall inräknas i

semestern.

Enligt 12 § äger arbetsgivaren bestämma, när semestern skall utgå. Semestern

bör dock, om arbetstagaren icke begär annat, såvitt möjligt förläggas

till sommartid.

Historik

Kvalifikationsreglerna

I 1938 års lag om semester saknades bestämmelser, varigenom frånvaro

på grund av havandeskap eller barnsbörd i kvalifikationshänseende jämställdes

med arbetad dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr J5 år 1962

3

I sitt år 1944 avgivna betänkande föreslog 1942 års semesterkommitté

emellertid att bestämmelser av sådant innehåll skulle intagas i lagen. Hur

långt man borde utsträcka arbetsgivarens skyldighet att bereda arbetstagaren

semesterförmån för havandeskapstid fann kommittén vara en omdömesfråga.

Kommittén stannade emellertid för samma tid som angavs i lagen

den 19 maj 1939 om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning

av trolovning eller äktenskap m. m., enligt vilken förbud stadgades mot

avskedande av kvinnlig arbetstagare av den anledningen, att hon i samband

med havandeskap eller barnsbörd under skälig tid, dock högst tolv

veckor, avhöll sig från arbete.

I propositionen nr 273 till 1945 års riksdag med förslag till den nuvarande

semesterlagen biträdde föredragande departementschefen kommitténs förslag

med en maximering av privilegietiden till tolv veckor. Han erinrade

samtidigt om att 1941 års befolkningsutredning föreslagit en utvidgning från

tolv veckor till åtta månader av den tid, under vilken kvinna utan uppsägningsrisk

kunde avhålla sig från arbete på grund av havandeskap eller

barnsbörd, men tilläde att den ifrågavarande privilegieringsfrågan enligt semesterlagen

icke syntes äga direkt sammanhang med lösningen av det lagstiftningsspörsmål,

som avsågs med befolkningsutredningens förslag.

Genom propositionen nr 368 till samma riksdag framlades förslag till

den ännu gällande lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning

av äktenskap eller havandeskap m. m. Den av befolkningsutredningen

förordade utvidgningen av nämnda maximitid begränsades därvid till sex

månader. Varken i propositionen eller vid riksdagsbehandlingen av densamma

(jfr andra lagutskottets utlåtande nr 85) fördes bestämmelserna i semesterlagen

på tal.

Sön- och helgdagars inräknande i semestern

1936 års semestersakkunniga föreslog i sitt år 1937 avgivna betänkande

att söndagar icke skulle inräknas i semestern men väl helgdagar och sedvanliga

fridagar. Regeln angående söndagarna syftade till att arbetstagarna

skulle få en sammanhängande ledighet av hela veckor. Förslaget i övrigt

motiverades på följande sätt:

Att helgdagar och andra fridagar inräknades bland semesterdagarna

bleve till fördel för arbetsgivarna därigenom att de icke förlorade så många

effektiva arbetsdagar. Bestämmelsen vore likaledes till fördel för alla arbetstagare,

som avlönades per timme eller dag eller arbetade mot ackordslön.

Dessa arbetstagare erhölle nämligen avlöning för en helgdag, som infölle

under semestertiden, vilket eljest icke varit fallet. Den föreslagna bestämmelsen

kunde däremot sägas vara till nackdel för dem, som vore avlönade

med vecko- eller månadslön, då dessa personer därigenom förlorade en

eljest arbetsfri dag. Denna omständighet torde dock icke kunna tillmätas

avgörande betydelse med hänsyn till de stora fördelar, som den föreslagna

bestämmelsen i övrigt medförde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

I proposition nr 286 till 1938 års riksdag med förslag till lag om semester

(1938 års lag) frångicks de sakkunnigas förslag och propositionen förordade

i denna del att i semestern icke skulle inräknas vare sig söndagar, helgdagar

eller sedvanliga fridagar. Föredragande departementschefen anförde

härom:

1 och för sig måste den av de sakkunniga förordade regeln, att helgdagar

och sedvanliga fridagar skola inräknas i semestern, anses vara välgrundad.

Arbetstagarna erhålla nämligen ändock alltid minst två veckors ledighet, vilket

är ändamålet med lagstiftningen. Bestämmelsen är även fördelaktig för

industrien, som därigenom kan erhålla något flera arbetsdagar om året.

Då jag likväl icke anser mig böra förorda de sakkunnigas förslag, är det

beroende på att jag vill undvika bestämmelser, som kunna föranleda, att

semestern för flertalet arbetstagare komme att koncentreras kring de stora

högtiderna eller till midsommarveckan. En anhopning av semestern till

samma tidrymd för flertalet arbetstagare måste nämligen ur skilda synpunkter

anses vara olycklig. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra

tillstyrka en bestämmelse om att helgdagar och sedvanliga fridagar i likhet

med söndagar icke skola inräknas i semestern.

I anledning av vad som anförts i vissa yttranden beträffande frågan

om vad som skall förstås med begreppet sedvanlig fridag vill jag uttala, att

därmed avses sådan dag, som för ett flertal arbetstagare icke är arbetsdag,

ehuru dagen ej är sön- eller helgdag. Såsom exempel å en sedvanlig fridag

vill jag nämna midsommarafton. Däremot kan såsom sådan fridag ej betecknas

en fridag, som i det enskilda fallet gives till en arbetstagare i stället

för söndagsledighet.

I motioner väckta i anledning av propositionen hemställdes att i semestertiden

skulle inbegripas jämväl helgdagar och sedvanliga fridagar.

Andra lagutskottet, som behandlade ämnet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 58, anslöt sig till de sakkunnigas förslag och anförde att de av

de sakkunniga åberopade skälen måste tillmätas större betydelse än fruktan

för en koncentration av semestern till de större helgerna. Utskottet förordade

därför, att helgdagar och sedvanliga fridagar i princip skulle inräknas

i semestern. Denna regel borde emellertid enligt utskottet vidkännas ett

undantag, och utskottet fortsatte:

Jämlikt 6 § andra stycket har undantag från skyldigheten att utgiva semester

i ett sammanhang lämnats beträffande arbetstagare vid jordbruket

jämte därtill hörande binäringar och trädgårdsskötsel samt beträffande

hembiträde i lanthushåll. Den av utskottet förordade bestämmelsen skulle

med hänsyn härtill kunna missbrukas på sådant sätt, att semestern för de

nu nämnda arbetstagarna utlades å de särskilda helgdagarna. Flertalet arbetstagare

vid jordbruket torde dessutom vara årsavlönade, och de skulle

alltså icke ens erhålla någon ökad inkomst, därest semestern förlädes till

årets olika helgdagar. Därmed skulle värdet av reformen för arbetstagarna

inom jordbruket praktiskt taget försvinna. Möjligheten till missbruk av lagens

bestämmelser i den riktning utskottet nu skisserat måste förhindras.

Efter övervägande av frågan vill utskottet förorda, att bestämmelsen om inräknande

av helgdagar i semestern utformas på sådant sätt, att dessa dagar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr J5 år 1962

5

ej skola inräknas i semestern, såframt denna utgår med mindre antal dagar

i en följd än sex.

1942 års semesterkommilté föreslog att de 1938 antagna reglerna skulle

bibehållas men kompletteras med föreskrifter för arbetstagare med söndagsarbete.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande anförde Landsorganisationen

i Sverige bl. a. följande om sön- och helgdagarnas inräknande i

semestern:

I några förbundsyttranden yrkas att helgdagar (och sedvanliga fridagar)

över huvud icke skola inräknas i semestern; denna bör omfatta endast arbetsdagar.

Skäl kunna anföras både för och emot denna uppfattning. Dels

utgår såväl den gällande som den föreslagna lagen från att ändamålet med

lagstiftningen är att tillförsäkra arbetstagarna minst två veckors sammanhängande

ledighet. Dels är inräknandet av helgdagarna såtillvida till fördel

för alla tim-, dags- eller ackordsavlönade arbetstagare, att dessa därigenom

erhålla avlöning för dagarna i fråga, vilket eljest ej varit fallet.

Häremot kan anföras dels att inräknandet medför en kortare ledig tid, dels

att vecko- och månadsavlönade arbetstagare icke ha någon ekonomisk fördel

av bestämmelsen, dels att inräknandet föranleder en koncentration av semestrarna

till de större helgerna. Ehuru särskilt den sistnämnda synpunkten

måste anses vägande, vill landsorganisationen dock icke i förevarande

sammanhang påyrka någon ändring beträffande helgdagsregeln. Skulle den

spridning av semestrarna eller den — särskilt för Norrland — med hänsyn

till årstiden lämpligare förläggning av dessa, som på arbetstagarhåll eftersträvas,

icke heller framdeles visa sig möjlig att genomföra, kan det dock

bli nödvändigt att i samband med frågan om andra åtgärder för vinnande

av dessa syften taga regelns slopande eller revision under omprövning.

I propositionen nr 273 till 1945 års riksdag med förslag till den nuvarande

semesterlagen följdes semesterkommitténs förslag.

Motionerna

1 motionerna 1:482 och 11:563 framhålles att det ur befolkningspolitiska

och arbetsmarknadspolitiska synpunkter är angeläget, att en barnsbörd för

den förvärvsarbetande kvinnan icke medför alltför stort avbräck i utgående

förmåner. Enär rätten att vara ledig från arbetet i anledning av havandeskap

eller barnsbörd utan risk för uppsägning utsträckts till en tid av sex

månader, bör enligt motionärerna motsvarande utvidgning göras av reglerna

i semesterlagen angående rätten att räkna havandeskapstid såsom

kvalifikationstid för semester.

I motionen 11:368 görs gällande att regeln att inräkna helgdagar i semestern

inom vissa företag utnyttjas på ett för de anställda orättfärdigt sätt

genom att semestern under en följd av år för huvudparten av de anställda

förlagts till tiden kring midsommarhelgen. Motionärerna fortsätter:

Olägenheterna av en sådan förläggning av semestern för de anställda är

uppenbar. För de anställda innebär det i förstaJiand att deras sammanlagda

arbetstid per år räknat ökar eftersom antalet arbetsfria dagar minskar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

En annan olägenhet i detta sammanhang är, att då semestern påbörjas midsommarafton

— för att arbetsgivaren skall få räkna midsommardagen som

semesterdag — arbetet skall påbörjas på fredagen den tredje veckan. Har

vederbörande förlagt sin semester utanför hemorten, innebär detta att återresan

ofta måste påbörjas redan i början av den tredje veckan av semestern.

Enligt semesterlagen är söndag som infaller under eller omedelbart efter

semestern ledig dag, även om vederbörande normalt har att arbeta på söndag.

Genom att arbetsgivarna har möjlighet att inräkna helgdag i semestern

och i anslutning härtill förlägger semesterns början så, att återgång till

arbete skall ske en fredag, kan vederbörande arbetstagare även gå miste om

den söndagsledighet han annars skulle erhålla.

En annan olägenhet med semester vid midsommartid är enligt motionärerna

att de s. k. semesterbiljetterna för järnvägsresor icke gäller vid midsommarhelgen.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas två olika frågor som rör semesterlagstiftningen,

nämligen rätten att räkna havandeskapstid som kvalifikationstid

för semester samt helgdagars och sedvanliga fridagars inräknande i semestern.

Enligt gällande bestämmelser utgår semester i princip med en och en

halv dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar.

Med dag, å vilken arbete utförts, jämställes dag, varunder arbetstagaren

under pågående anställning i samband med havandeskap eller barnsbörd avhållit

sig från arbetet, i den mån bortovaron icke överstigit tolv veckor. Att

maximeringen fastställts till just tolv veckor har som framgår av den tidigare

redogörelsen visst samband med det vid bestämmelsens tillkomst

rådande förbudet att avskeda kvinnlig arbetstagare av den anledningen, att

hon i samband med havandeskap eller barnsbörd under skälig tid, dock

högst tolv veckor, avhöll sig från arbetet. I motionerna I: 482 och II: 563

erinras om att en utvidgning skett efter semesterlagens tillkomst av den tid,

under vilken en arbetstagare utan risk för uppsägning kan avhålla sig från

arbetet på grund av havandeskap eller barnsbörd, från tolv veckor till sex

månader. Under hänvisning härtill göres i motionerna gällande att även

privilegieringstiden i semesterlagen bör utvidgas, och motionerna mynnar

ut i en hemställan om utredning av denna fråga.

I sitt år 1961 avgivna betänkande »Stöd åt barnaföderskor» erinrar socialpolitiska

kommittén också om de skärpta bestämmelserna om förbud mot

arbetstagares avskedande i anledning av havandeskap eller barnsbörd. För

att dessa bestämmelser skall få full effekt är det enligt kommitténs mening

nödvändigt att de kompletteras med sådana ekonomiska åtgärder, att kvinnorna

får möjlighet att utnyttja den rätt till ledighet som bestämmelserna

ger dem. Kommittén föreslår därför att man i moderskapsförsäkringen skall

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

7

utsträcka tiden för åtnjutande av tilläggspenning från 90 till 180 dagar.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer riksdagen inom kort att föreläggas

förslag av sådan innebörd. Om man utgår från att ett sådant förslag vinner

riksdagens bifall, kan det enligt utskottets mening med fog ifrågasättas, om

inte ändring av semesterlagens privilegieringsregler bör vidtagas. Det skulle

nämligen vara inkonsekvent att å ena sidan främja den kvinnliga arbetstagarens

möjlighet att vara ledig från arbetet i samband med havandeskap

och å andra sidan bibehålla regler i semesterlagen, som skulle resultera i

förkortad semester i sådana fall. Utskottet finner det därför lämpligt att

frågan om en utökning av privilegieringstiden i semesterlagen för bortovaro

på grund av havandeskap och barnsbörd göres till föremål för utredning.

Denna synes lämpligen böra verkställas av 1960 års semesterkommitté.

Enligt semesterlagen gäller vidare, att söndagar icke skall inräknas i semestern.

Syftet med denna regel är att arbetstagarna skall få rätt till sammanhängande

ledighet i hela veckor. Helgdagar och sedvanliga fridagar skall

däremot inräknas i semestern med det undantaget att, då semestern utgår

med mindre antal dagar i följd än sex, helgdagar inte skall inräknas i semestern.

Under påstående att dessa regler av vissa arbetsgivare utnyttjats

på ett för de anställda orättfärdgt sätt genom att semestern förlagts till tiden

kring midsommarhelgen hemställes i motionen II: 368 att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av semesterlagen att helgdagar och sedvanliga

fridagar icke skall inräknas i semestern.

Såsom också framgår av den tidigare redogörelsen gick meningarna starkt

isär vid semesterlagens tillkomst om man skulle inräkna helgdagar och sedvanliga

fridagar i semestern eller ej. Som skäl för en sådan regel åberopades

att den var till fördel dels för industrien, som skulle förlora mindre antal

arbetsdagar, och dels för alla tim-, dags- eller ackordsavlönade arbetstagare,

som skulle erhålla avlöning för helgdagen i fråga; detta skulle de

eljest icke få. Vidare framhölls det att med en sådan regel skulle man ändock

alltid vinna semesterlagens dåvarande syfte att tillförsäkra arbetstagarna

minst två veckors semester. Som skäl mot att inräkna helgdagar och

sedvanliga fridagar i semestern anfördes att arbetstagarna därigenom skulle

få kortare ledig tid och att vecko- och månadsavlönade icke skulle ha någon

ekonomisk fördel av bestämmelsen. Dessutom ansåg man en sådan regel

medföra risk för koncentration av semestrarna till de större helgerna, särskilt

midsommarhelgen.

1960 års semesterkommitté har att verkställa en översyn av semesterlagstiftningcn

med inriktning på införande av fyra veckors semester. Enligt

sina direktiv skall utredningen beakta de problem som sammanhänger med

den fjärde semesterveckans förläggning och därvid pröva bl. a. huruvida

denna skall kunna uppdelas i enstaka dagar. Vid en sådan prövning lär kommittén

inte kunna undgå att beröra bestämmelserna angående helgdagars

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

och sedvanliga fridagars inräknande i semestern. Det framstår därför enligt

utskottets mening som lämpligt, att det i förevarande motion auktualiserade

spörsmålet tages upp av kommittén till behandling i detta sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, nämligen
1)

I: 482 och II: 563 samt

2) 11:368,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till

känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 13 mars 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fru Gärda Svenson,* fröken Nordström och

herr Lars Larsson;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,

herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund i Stockholm,

Fredriksson, Carlsson i Huskvarna* och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962

620821

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:132 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagen om semester. a1 i texten