Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt till reseersättning från den allmänna sjukförsäkringen efter hänvisning av barnmorska till sjukvårdsinrättning.

1962-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:17, Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt till reseersättning från den allmänna sjukförsäkringen efter hänvisning av barnmorska till sjukvårdsinrättning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt till reseersättning

från den allmänna sjukförsäkringen efter

hänvisning av barnmorska till sjukvårdsinrättning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

446, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Kristensson gjort gällande,

att patient efter hänvisning av distriktsbarnmorslca till specialist i

obstetrik och gynekologi borde bliva berättigad till reseersättning från sjukförsäkringen

efter samma grunder som gäller vid remiss av läkare, samt

yrkat, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att utredningen

för översyn av sjukförsäkringslagstiftningen måtte få i uppdrag

att utreda ovan upptagna spörsmål».

Beträffande de skäl motionären åberopat till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 3 januari 19i7 om allmän sjukförsäkring är varje medlem

i sjukkassa obligatoriskt sjukvårdsförsäkrad. Till de förmåner som

utgår på grund av sjukvårdsförsäkringen hör kostnadsersättning för resor

för erhållande av läkarvård och sjukhusvård. Enligt bestämmelserna i lagen

den 21 maj 1954 om moderskapshjälp utgår sådan ersättning även för resor

till och från förlossningsanstalt.

Huvudbestämmelserna om kostnadsersättning för resor till och från läkare

finns i 16 § sjukförsäkringslagen. Reseersättning tillkommer den som

åtnjutit läkarvård vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan

vård. Ersättning utgår endast i den mån resekostnaden överstiger ett karensbelopp

av i regel fyra kronor. Rätten till ersättning är därjämte maximerad

på så sätt att högre belopp icke får utges än som skulle ha utgått

vid besök hos den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt den

försäkrade vistas. Denna regel har icke tillämpning på resor som företages

inom verksamhetsområdena för Stockholms, Göteborgs, Malmös och Norrköpings

sjukkassor. Vidare föreskrives undantag från densamma därigenom

alt ersättning i vissa fall får utgivas med belopp, som skulle ha utgått,

om läkarvården sökts vid närmaste allmänna sjukhus, där vården

kunnat meddelas. Denna högre ersättning utgår dock endast under vissa

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1902

förutsättningar, nämligen då den försäkrade erhållit hänvisning av läkare

till sjukvårdsinrättning, då den försäkrade på grund av olycksfall sökt

läkarvård vid allmänt sjukhus och trängande behov av sådan vård förelegat

samt då den försäkrade varit i trängande behov av läkarvård men

vederbörande provinsialläkare eller stadsläkare icke kunnat anträffas.

Bestämmelser om ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättning

i anledning av åtnjuten sjukhusvård återfinns i 17 § sjukförsäkringslagen.

Här må endast nämnas att ersättning generellt är begränsad till kostnaden

för resa till närmaste allmänt sjukhus, där erforderlig vård kunnat beredas,

samt att inom denna ram full ersättning i princip utgår för resan till

sjukvårdsinrättningen, medan återresan ersättes endast i den mån kostnaden

överstiger karensbeloppet fyra kronor.

Regler om reseersättning i särskilda fall återfinns jämväl i kungörelsen

den 15 juni 19t4 angående statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård.

Den förebyggande mödra- och barnavården omfattar enligt normalinstruktion

fastställd av medicinalstyrelsen den 29 oktober 1955 dels förvård,

d. v. s. vård av den havande kvinnan, och dels eftervård, d. v. s.

vård av den nyförlösta kvinnan under högst åtta veckor efter förlossningen.

Förvården —- vilken liksom eftervården lämnas avgiftsfritt — innebär att

ett visst antal hälsokontroller av den blivande modern skall äga rum. Minst

tre läkarundersökningar torde erfordras i normalfallen. Vid dessa skall

läkaren assisteras av barnmorska. Enligt instruktionen åligger det vidare

barnmorska att hålla egna mottagningar (s. k. barnmorskekontroller).

Antalet undersökningar hos barnmorska bör vara så många, att en

noggrann kontroll av den blivande moderns hälsotillstånd och havandeskapets

fortskridande möjliggöres. Om avvikelser från det normala visar

sig eller misstänkes, bör barnmorskan samråda med läkaren. Erfordras

specialundersökning inom ämnesområdet bör läkare vid mödra- och barnavårdsorgan

av lägre typ, där läkare med specialutbildning i obstetrik och

gynekologi icke finns, remittera patienten för undersökning vid organ

inom mödravården, dår sådan läkare finns. Statsbidrag utgår för de blivande

mödrarnas resor till läkarmottagningarna men ej till barnmorskornas

mottagningar. Resorna bör anordnas gruppvis, där så lämpligen kan ske.

Företages enskild färd utgår statsbidrag i den mån resekostnaden för frainoch

återresan överstiger tre kronor. Bidraget utgår med viss procent, varierande

för olika län mellan 70 och 50, av de faktiska resekostnaderna.

Enligt förordningen den 3 juni 1955 om distriktsbarnmorskor åligger det

distriktsbarnmorska bl. a. att biträda i den förebyggande mödravården.

Sjukreseutredningen

Regeln i sjukförsäkringslagen att ersättning för resa till sjukvårdsanstalt

för erhållande av läkarvård — med vissa undantag — skall förutsätta hän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

3

visning av läkare är grundad på förutsättningen, att läkarvårdsresurserna

utom sjukhusen skall tas tillvara, innan de försäkrade söker vård vid sjukhus.

Regeln har väckt viss kritik och varit föremål för behandling inom

den år 1957 tillkallade sjukreseutrcdningen, som i sitt betänkande »Sjukreseersättningar»

(SOU 1958: 23) anförde hl. a. följande:

När vi föreslår, att hänvisningsregeln i princip skall bibehållas, gör vi

detta i medvetande om att starka skäl i och för sig kan åberopas för en uppmjukning.

Det har sålunda i många fall onekligen framstått som en brist,

att sjukkassorna helt har saknat möjlighet att efter skälighetsprövning

medge eftergift från fordran på hänvisning. När försäkrad ostridigt är i behov

av läkarvård vid sjukvårdsinrättning och söker sådan vård utan att

först ha erhållit hänvisning av läkare kan ju sjukkassans reduktion av ersättningsunderlaget

utan tvivel synas obillig. — ■— —

Mot bakgrunden av de mindre tillfredsställande verkningar, som den

snäva hänvisningsregeln synes kunna innebära, har vi noggrant prövat

förutsättningarna för att låta sjukkassornas ställningstaganden till frågan

om läkarvalet i viss mån grundas på en skälighetsbedömning. Därvid har

vi dock funnit övervägande skäl tala mot att öppna en sådan möjlighet.

Skulle dylik prövningsrätt införas, komme med all sannolikhet betydande

tillämpningssvårigheter att göra sig gällande. Det är risk för att sjukkassornas

tjänstemän skulle bli ställda inför svårbedömda och ömtåliga gränsdragningsproblem,

vilka komme att kräva omfattande utredningar. Det är

vidare troligt, att diskretionära avgöranden av sjukkassornas tjänstemän

i ifrågakommande fall skulle ge upphov till en ännu större irritation bland

sjukkassemedlemmarna än den, som grundar sig på tillämpningen av de

nuvarande, fullt klara hänvisningsreglerna. Ytterligare skulle en skälighetsbedömning

sannolikt leda till avsevärda ojämnheter i tillämpningen

de olika sjukkasseområdena emellan.

Motionen

Motionären erinrar om att barnmorska, som vid undersökning inom den

förebyggande mödravården hos någon patient finner avvikelser från det normala,

skall samråda med läkare. I många fall, fortsätter motionären, är

komplikationerna av sådan art, att läkaren måste remittera patienten till

specialist. Motionären fortsätter:

Gällande författningar synes ej lägga hinder i vägen för tjänsteläkare och

distriktsbarnmorska att träffa överenskommelse om att distriktsbarnmorska

må efter eget bedömande kunna hänvisa patient direkt till i obstetrik och

gynekologi specialutbildad läkare.

Ur patientens synpunkt innebär ett sådant arrangemang uppenbara fördelar

genom alt dubbla läkarbesök undvikes. För de hårt arbetstyngda tjänsteläkarna

måste en sådan möjlighet till direktremiss från distriktsbarnmorska

till gynekolog framstå såsom önskvärd.

Enligt motionärens mening bör i sådana fall remiss av barnmorska

vara kvalificerande för rätt till reseersättning på samma sätt som remiss av

läkare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

Utskottet

Som framgår av den tidigare redogörelsen är rätten till ersättning från

sjukkassa för utgifter i anledning av resor till och från läkare begränsad

i olika avseenden. Sålunda stadgas bl. a. att ersättning för resa till läkare

vid allmänt sjukhus skall utgå — frånsett vissa fall då trängande behov

av läkarvård föreligger — endast då patienten efter hänvisning av läkare

sökt läkarvård vid sjukhuset. I förevarande motion framhålles att distriktsbarnmorska

och tjänsteläkare, stationerade inom den förebyggande mödraoch

barnavården, kan träffa överenskommelse av det innehållet, att barnmorskan

efter eget bedömande skall få hänvisa patient för läkarvård hos

specialist i obstetrik och gynekologi. Enligt motionärens mening bör i sådana

fall remiss av barnmorska vara kvalificerande för rätt till reseersättning

på samma sätt som remiss av läkare.

Av normalinstruktionen för den förebyggande mödra- och barnavården

framgår, att en blivande moder, som är i behov av specialistvård, bör remitteras

till specialist knuten till mödravården. För resor som företages till

läkarmottagningar i den förebyggande mödra- och barnavården utgår statsbidrag

varierande mellan 50 och 70 procent, i den mån resekostnaderna

överstiger tre kronor. I dessa fall kan patienterna således redan nu sägas

vara ganska väl tillgodosedda. Hänvisning av patient till specialist utanför

mödravården torde meddelas huvudsakligen av läkare. I de fall där barnmorska

först undersökt patienten och konstaterat behov av specialistvård

lär väl tjänsteläkare ofta anse sig kunna utfärda remiss i efterhand direkt

på barnmorskans uppgifter. De fall där en patient behöver inställa sig hos

specialist utan remiss av läkare torde därför enligt utskottets uppfattning

bli mycket få. Utskottet ställer sig tveksamt till huruvida dessa motiverar

en ändring av gällande reseersättningsbestämmelser. Emellertid skall den i

december förra året tillsatta utredningen med uppgift att företa en översyn

av sjukförsäkringslagstiftningen enligt sina direktiv bl. a. syssla med

frågor som rör ersättning från sjukkassa för resekostnader. Utskottet vill

därför icke motsätta sig att det av motionären aktualiserade problemet

göres till föremål för utredning i samband härmed. Denna utskottets uppfattning

torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 446,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva till

känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 mars 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

5

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand,* Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herrar Birke,* Eric Carlsson* och Nyman;
från

andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fröken Wetterström,

herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell,* herrar Wiklund i Stockholm,

Johansson i Södertälje, Wahrendorff och Fredriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:143 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående rätt till reseersättning från den allmänna sjukförsäkringen efter hänvisning av barnmorska till sju a1 i texten