Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19U

1962-02-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19U

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

den 30 juni 19U (nr 461), dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 29 december 1961 dagtecknad proposition, nr 11/1962, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 19441, vilken

enligt lag den 13 mars 1959 (nr 55) gäller till och med den 31 oktober 1962,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1965.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

till lagutskott hänvisade motioner, nr 171 i första kammaren av fröken

Nordström och fru Hamrin-Thorell, samt nr 209 i andra kammaren av fröken

Elmén m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen matte

besluta »dels att hembiträdeslagen av den 30 juni 1944 skall äga fortsatt

giltighet t. o. m. den 31 oktober 1963, dels ock att i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära att nästa års riksdag förelägges förslag om arbetstidslag för

hembiträden».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag, ävensom

i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

hänvisa till propositionen och till motionen I: 171.

i Senaste lydelse av 10 § se SFS 1947:264, av 15 och 16 §§ se SFS 1953:151.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

Hembiträdeslagens huvudsakliga innehåll

Hembiträdeslagen äger tillämpning på avtal, varigenom arbetstagare åtager

sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll

(1 § 1 st.). Från lagens tillämpningsområde undantages dock dels avtal,

som ingås för viss sammanhängande tid understigande en månad, dels

avtal, som avser mindre antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som

icke innefattar heltidssysselsättning (1 § 2 st.). Vidare avser lagen ej

arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna

eller därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde

är anställt, eller av hushållerska eller annan, som självständigt sköter hemmet

i husmors ställe (2 §).

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de

anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen

ger i stället föreskrifter angående den minsta fritid, som ett hembiträde skall

äga åtnjuta. Härom stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast

kl. 19 utom för hembiträde, som uteslutande har till uppgift att sköta barn

(9 §), ävensom att hembiträdet skall äga åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning, nämligen dels varannan söndag eller annan allmän helgdag

av kyi-klig karaktär, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14 och

dels den 1 maj efter kl. 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande karaktär, kompletteras

av föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa sjukdomsfall

har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid. I övriga

fall förutsätter övertidsarbete att överenskommelse därom träffats mellan

parterna. Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde under

18 år ej får användas till övertidsarbete mer än sju timmar i veckan (18 §).

För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som skall

utgå kontant eller — om övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller

är föranlett av sjukdomsfall — i form av ledighet på ordinarie arbetstid.

I samtliga de fall, där gottgörelsen enligt lagen skall utgå kontant, kan den

dock efter överenskommelse mellan parterna utbytas mot ledighet (13 §

1 st.). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.

Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgörelse för övertidsarbete

skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till övertidsarbetets

art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och ej utgå

under kortare tid än två timmar åt gången (13 § 2 st.). Avtal, varigenom

hembiträde helt eller delvis undandragits Iagstadgad förmån för övertidsarbete,

är utan verkan (13 § 3 st.).

I lagen regleras även vissa andra frågor än de hittills berörda, såsom

angående avtalets ingående och upphörande, anställnings- och uppsägningstid,

hembiträdets rätt till bostad och vård vid sjukdom, lönens utbetalande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

betyg samt skadeståndsskyldighet. Lagen saknar bestämmelser om tillsyn

å dess efterlevnad.

Tidigare överväganden

Beträffande diskussionen vid de tidigare tillfällen, då frågan om hembiträdeslagstiftningen

varit uppe till behandling, får utskottet hänvisa till

propositionen s. 4—8.

Arbetsmarknadsstyrelsens utredning

Med anledning av att statsmakterna före den 31 oktober 1962 bör taga

ställning till frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning har arbetsmarknadsstyrelsen

verkställt utredning rörande hittills vunna erfarenheter av

hembiträdeslagen ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande lagstiftning

i de nordiska grannländerna. Arbetsmarknadsstyrelsen har därvid

inhämtat yttranden från ett antal myndigheter och organisationer. Beträffande

innehållet av dessa ävensom innehållet av hembiträdeslagstiftningen

i grannländerna får utskottet hänvisa till propositionen s. 8 10.

Beträffande arbetsmarknadsstyrelsens utredning i övrigt må här anmärkas

följande.

Som bakgrund till sina överväganden lämnar arbetsmarknadsstyrelsen

vissa uppgifter rörande arbetsmarknadsförhallandenas utveckling pa ifrågavarande

område. Styrelsen anför bl. a., att antalet anställda i husligt arbete

enligt folkräkningarna minskat under en följd av år. År 1930 uppgick antalet

till 205 000, år 1940 till 158 000 och år 1950 till 95 000. Bearbetningen

av 1960 års folkräkning har inte fortskridit så långt, att resultatet rörande

anställda i husligt arbete föreligger, men med hjälp av uppgifter från 1958

års levnadskostnadsundersökning kan man, enligt vad socialstyrelsen uppger,

beräkna hela antalet hembiträden till i runt tal 50 000. Flera orsaker

ligger enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning bakom denna utveckling.

Väsentligast torde vara att det husliga arbetsområdet under efterkrigstidens

högkonjunktur ej kunnat konkurrera med industrin och övriga

näringar om den kvinnliga arbetskraften. Arbetstiden är inte reglerad,

och den som söker sig till yrket vet inte vilket mått av fritid som kan påräknas,

varjämte lönevillkoren för de arbetssökande kan förefalla mindre

förmånliga än inom andra yrken. Arbetstidens förläggning har också betraktats

såsom obekväm. Sammankopplingen av arbetsplats och bostad har varit

en annan negativ faktor.

Utvecklingen torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen också ha påskyndats

genom hemarbetets rationalisering. Tillskottet av moderna, lättskötta lägenheter

har varit större under den senaste tioårsperioden än under någon

motsvarande period tidigare. Konsumtionsvanorna har förändrats med en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

markerad övergång till fabriksberedda livsmedel och halvfabrikat. Konfektionsindustri

har övertagit hemsömnadens roll och utvecklingen på

tvättområdet har begränsat behovet av hemhjälp.

Alla rationaliseringar och förenklingar till trots erfordras emellertid,

framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, alltjämt i många hem fast anställd

arbetskraft för heltidstjänstgöring. Huvudsakligen gäller det sådana hem,

där husmodern har förvärvsarbete och minderåriga barn finns, samt vissa

jordbrukshushåll. Åldringar, vilkas antal starkt ökar, efterfrågar vidare

huslig arbetskraft i en ej obetydlig omfattning. I konkurrensen om arbetskraften

synes aibetsgivarna, även om en viss ojämnhet härvidlag är märkbar,

i betydande utsträckning ha anpassat anställningsvillkoren för hembiträdena

till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Bristen på huslig

arbetskraft torde i hög grad ha bidragit till denna utveckling. Kännedomen

om hembiträdeslagen förefaller enligt styrelsens uppfattning i stort

sett vala allmänt spridd. Erfarenheterna från arbetsförmedlingarna visar

dock att såväl arbetsgivare som arbetstagare synes osäkra rörande framför

allt fritidsbestämmelsernas innebörd.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i fortsättningen, att den primära

frågan för närvarande är om arbetstiden för hembiträden skall regleras i

lag eller som hittills genom avtal i varje särskilt fall. Styrelsen anför, att de

ytti anden som inkommit från berörda myndigheter och organisationer

denna gång ger ett klart utslag till förmån för en arbetstidslagstiftning.

Utredningsmaterialet utgör emellertid enligt styrelsen knappast tillräckligt

underlag för ett omedelbart ställningstagande till frågan om lagstiftningens

karaktär. Detsamma torde i än högre grad gälla den närmare utformningen

av en arbetstidslagstiftning. Arbetsmarknadsstyrelsen anser

därför att en mer ingående undersökning bör verkställas än som kan åstadkommas

genom styrelsens försorg. Om så sker, fortsätter styrelsen, torde

det bli nödvändigt att låta den nuvarande hembiträdeslagen gälla ytterligare

ett år. En dylik förlängning av lagens giltighetstid skulle ej heller, såvitt

styrelsen kan finna, medföra några allvarligare olägenheter för de arbetssökande

inom det husliga området.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer arbetsmarknadsstyrelsen,

att hembiträdeslagen måtte ges förlängd giltighet t. o. m. den 31

oktober 1963 samt att en särskild kommitté måtte tillsättas för utredning

av frågan huruvida hembiträdeslagen för liden därefter bör ges karaktär av

arbetstidslag i stället för fritidslag.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört bl. a.:

»Redan i samband med hembiträdeslagens tillkomst och varje gång frågan

om dess förlängning därefter varit aktuell har röster höjts för att lagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

bör få karaktär av egentlig arbetstidslag i stället för fritidslag. Förra

gången lagen förlängdes uttalade sig nära hälften av de tillfrågade myndigheterna

och organisationerna till förmån för en sådan omläggning, och

denna inställning omfattas nu av omkring tre fjärdedelar av de tillfrågade.

Av svaren framgår emellertid att frågan om hur arbetstiden för hembiträden

bör regleras är svårlöst. Arbetsmarknadsstyrelsen har också i sitt förslag

förklarat sig anse att det krävs en mer ingående undersökning än som kan

åstadkommas genom styrelsens försorg, innan man tar ställning såväl till

frågan om lagstiftningens karaktär som dess närmare utformning.

För egen del anser jag det önskvärt att rekryteringen till hembiträdesyrket

stimuleras. Att fastare normer för arbetstidens reglering härvidlag

skulle vara till god hjälp synes vara uppfattningen bland flertalet av de

myndigheter och organisationer som arbetsmarknadsstyrelsen tillfrågat.

Både de norska och finska hembiträdeslagarna innehåller också bestämmelser

om arbetstidsreglering. Det är därför min avsikt att föranstalta om

en utredning av hela frågan om hembiträdeslagstiftningen.

I avbidan på resultatet av utredningens arbete bör giltighetstiden för

den nuvarande hembiträdeslagen förlängas. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår

en förlängning på ett år. Jag vill dock förorda, att giltighetstiden

i likhet med vad som tidigare skett — förlänges med ytterligare tre år

eller t. o. m. den 31 oktober 1965. Hinder möter inte att låta en ny lagstiftning

träda i kraft före treårsperiodens utgång om resultatet av utredningens

arbete skulle ge anledning därtill. Någon ändring av lagens innehåll anser

jag inte böra göras under förhandenvarande omständigheter.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet

Hembiträdeslagen antogs år 1944 för en tid av tre år och har därefter

förlängts vid fem olika tillfällen, varje gång för en ny treårsperiod. Den

nu löpande giltighetsperioden utgår den 31 oktober 1962. Genom propositionen

föreslås att lagen skall förlängas med oförändrad lydelse för ännu

en treårsperiod.

Hembiträdeslagen skiljer sig från den lagstiftning, som på andra områden

reglerar de anställdas arbetstid, därigenom att den saknar bestämmelser

om arbetstidens längd och i stället ger föreskrifter om den minsta fritid,

som ett hembiträde skall äga åtnjuta. Såväl vid lagens tillkomst som

vid de tillfällen förlängning av lagens giltighet varit föremål för behandling

har frågan om en arbetstidsreglering för hembiträdena varit uppe till diskussion.

Redan 1947 års riksdag uttalade sig därvid i princip för en sådan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

reglering. Av olika anledningar har någon sådan inte kommit till stånd. I

propositionen framhålles emellertid att departementschefen nu har för avsikt

att föranstalta om en utredning av hela frågan om hembiträdeslagstiftningen,

däribland spörsmålet om hembiträdenas arbetstidsreglering.

Enligt utskottets mening bör hembiträdeslagen snarast omarbetas från

en fritidslag till en arbetstidslag. Härför talar främst önskvärdheten av att

hembiträdena så långt möjligt likställes med andra arbetstagargrupper i

arbetstidshänseende. Genom en sådan åtgärd skulle man måhända kunna

vinna, att rekryteringen till yrket stimulerades till fördel för alla dem som

är beroende av sådan arbetskraft. Såsom framhållits i propositionen kräves

för ett förslag till arbetstidslag viss utredning. I avvaktan på resultatet av

detta utredningsarbete bör den nuvarande hembiträdeslagen givas fortsatt

giltighet. I motionerna I: 171 och II: 209 har därvid föreslagits, att lagen

skall förlängas för endast ett år och att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall

begära förslag till nästa års riksdag om arbetstidslag för hembiträden. Utskottet

anser emellertid lämpligast, att lagen såsom föreslagits i propositionen

förlänges för en ny treårsperiod, varvid utskottet dock vill understryka

angelägenheten av att arbetet med den nya lagstiftningen bedrives skyndsamt

och att förslag i ämnet bör framläggas före treårsperiodens utgång.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen -— med avslag å motionerna I: 171 och

II: 209 — måtte bifalla förevarande proposition, nr 11.

Stockholm den 8 februari 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, herr Birke, fru Gärda Svenson, fröken Nordström och herr

Nyman;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Rimmerfors, fröken Wetterström, herrar Wahlund, Bengtsson i Varberg,

fröken Sandell och herr Johansson i Södertälje.

av fröken Nordström.

Reservation

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS

201031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:75 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 a1 i texten