Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19U
1962-02-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1962:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19U
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
1
Nr 2
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen
den 30 juni 19U (nr 461), dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 29 december 1961 dagtecknad proposition, nr 11/1962, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)
Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 19441, vilken
enligt lag den 13 mars 1959 (nr 55) gäller till och med den 31 oktober 1962,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1965.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
till lagutskott hänvisade motioner, nr 171 i första kammaren av fröken
Nordström och fru Hamrin-Thorell, samt nr 209 i andra kammaren av fröken
Elmén m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen matte
besluta »dels att hembiträdeslagen av den 30 juni 1944 skall äga fortsatt
giltighet t. o. m. den 31 oktober 1963, dels ock att i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära att nästa års riksdag förelägges förslag om arbetstidslag för
hembiträden».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag, ävensom
i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,
hänvisa till propositionen och till motionen I: 171.
i Senaste lydelse av 10 § se SFS 1947:264, av 15 och 16 §§ se SFS 1953:151.
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 2
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
Hembiträdeslagens huvudsakliga innehåll
Hembiträdeslagen äger tillämpning på avtal, varigenom arbetstagare åtager
sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll
(1 § 1 st.). Från lagens tillämpningsområde undantages dock dels avtal,
som ingås för viss sammanhängande tid understigande en månad, dels
avtal, som avser mindre antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som
icke innefattar heltidssysselsättning (1 § 2 st.). Vidare avser lagen ej
arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna
eller därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde
är anställt, eller av hushållerska eller annan, som självständigt sköter hemmet
i husmors ställe (2 §).
I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de
anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om
arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen
ger i stället föreskrifter angående den minsta fritid, som ett hembiträde skall
äga åtnjuta. Härom stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast
kl. 19 utom för hembiträde, som uteslutande har till uppgift att sköta barn
(9 §), ävensom att hembiträdet skall äga åtnjuta fridagar i minst följande
omfattning, nämligen dels varannan söndag eller annan allmän helgdag
av kyi-klig karaktär, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14 och
dels den 1 maj efter kl. 13 (10 §).
Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande karaktär, kompletteras
av föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa sjukdomsfall
har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid. I övriga
fall förutsätter övertidsarbete att överenskommelse därom träffats mellan
parterna. Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde under
18 år ej får användas till övertidsarbete mer än sju timmar i veckan (18 §).
För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som skall
utgå kontant eller — om övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller
är föranlett av sjukdomsfall — i form av ledighet på ordinarie arbetstid.
I samtliga de fall, där gottgörelsen enligt lagen skall utgå kontant, kan den
dock efter överenskommelse mellan parterna utbytas mot ledighet (13 §
1 st.). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.
Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgörelse för övertidsarbete
skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till övertidsarbetets
art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och ej utgå
under kortare tid än två timmar åt gången (13 § 2 st.). Avtal, varigenom
hembiträde helt eller delvis undandragits Iagstadgad förmån för övertidsarbete,
är utan verkan (13 § 3 st.).
I lagen regleras även vissa andra frågor än de hittills berörda, såsom
angående avtalets ingående och upphörande, anställnings- och uppsägningstid,
hembiträdets rätt till bostad och vård vid sjukdom, lönens utbetalande,
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
betyg samt skadeståndsskyldighet. Lagen saknar bestämmelser om tillsyn
å dess efterlevnad.
Tidigare överväganden
Beträffande diskussionen vid de tidigare tillfällen, då frågan om hembiträdeslagstiftningen
varit uppe till behandling, får utskottet hänvisa till
propositionen s. 4—8.
Arbetsmarknadsstyrelsens utredning
Med anledning av att statsmakterna före den 31 oktober 1962 bör taga
ställning till frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning har arbetsmarknadsstyrelsen
verkställt utredning rörande hittills vunna erfarenheter av
hembiträdeslagen ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande lagstiftning
i de nordiska grannländerna. Arbetsmarknadsstyrelsen har därvid
inhämtat yttranden från ett antal myndigheter och organisationer. Beträffande
innehållet av dessa ävensom innehållet av hembiträdeslagstiftningen
i grannländerna får utskottet hänvisa till propositionen s. 8 10.
Beträffande arbetsmarknadsstyrelsens utredning i övrigt må här anmärkas
följande.
Som bakgrund till sina överväganden lämnar arbetsmarknadsstyrelsen
vissa uppgifter rörande arbetsmarknadsförhallandenas utveckling pa ifrågavarande
område. Styrelsen anför bl. a., att antalet anställda i husligt arbete
enligt folkräkningarna minskat under en följd av år. År 1930 uppgick antalet
till 205 000, år 1940 till 158 000 och år 1950 till 95 000. Bearbetningen
av 1960 års folkräkning har inte fortskridit så långt, att resultatet rörande
anställda i husligt arbete föreligger, men med hjälp av uppgifter från 1958
års levnadskostnadsundersökning kan man, enligt vad socialstyrelsen uppger,
beräkna hela antalet hembiträden till i runt tal 50 000. Flera orsaker
ligger enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning bakom denna utveckling.
Väsentligast torde vara att det husliga arbetsområdet under efterkrigstidens
högkonjunktur ej kunnat konkurrera med industrin och övriga
näringar om den kvinnliga arbetskraften. Arbetstiden är inte reglerad,
och den som söker sig till yrket vet inte vilket mått av fritid som kan påräknas,
varjämte lönevillkoren för de arbetssökande kan förefalla mindre
förmånliga än inom andra yrken. Arbetstidens förläggning har också betraktats
såsom obekväm. Sammankopplingen av arbetsplats och bostad har varit
en annan negativ faktor.
Utvecklingen torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen också ha påskyndats
genom hemarbetets rationalisering. Tillskottet av moderna, lättskötta lägenheter
har varit större under den senaste tioårsperioden än under någon
motsvarande period tidigare. Konsumtionsvanorna har förändrats med en
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
markerad övergång till fabriksberedda livsmedel och halvfabrikat. Konfektionsindustri
har övertagit hemsömnadens roll och utvecklingen på
tvättområdet har begränsat behovet av hemhjälp.
Alla rationaliseringar och förenklingar till trots erfordras emellertid,
framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, alltjämt i många hem fast anställd
arbetskraft för heltidstjänstgöring. Huvudsakligen gäller det sådana hem,
där husmodern har förvärvsarbete och minderåriga barn finns, samt vissa
jordbrukshushåll. Åldringar, vilkas antal starkt ökar, efterfrågar vidare
huslig arbetskraft i en ej obetydlig omfattning. I konkurrensen om arbetskraften
synes aibetsgivarna, även om en viss ojämnhet härvidlag är märkbar,
i betydande utsträckning ha anpassat anställningsvillkoren för hembiträdena
till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Bristen på huslig
arbetskraft torde i hög grad ha bidragit till denna utveckling. Kännedomen
om hembiträdeslagen förefaller enligt styrelsens uppfattning i stort
sett vala allmänt spridd. Erfarenheterna från arbetsförmedlingarna visar
dock att såväl arbetsgivare som arbetstagare synes osäkra rörande framför
allt fritidsbestämmelsernas innebörd.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i fortsättningen, att den primära
frågan för närvarande är om arbetstiden för hembiträden skall regleras i
lag eller som hittills genom avtal i varje särskilt fall. Styrelsen anför, att de
ytti anden som inkommit från berörda myndigheter och organisationer
denna gång ger ett klart utslag till förmån för en arbetstidslagstiftning.
Utredningsmaterialet utgör emellertid enligt styrelsen knappast tillräckligt
underlag för ett omedelbart ställningstagande till frågan om lagstiftningens
karaktär. Detsamma torde i än högre grad gälla den närmare utformningen
av en arbetstidslagstiftning. Arbetsmarknadsstyrelsen anser
därför att en mer ingående undersökning bör verkställas än som kan åstadkommas
genom styrelsens försorg. Om så sker, fortsätter styrelsen, torde
det bli nödvändigt att låta den nuvarande hembiträdeslagen gälla ytterligare
ett år. En dylik förlängning av lagens giltighetstid skulle ej heller, såvitt
styrelsen kan finna, medföra några allvarligare olägenheter för de arbetssökande
inom det husliga området.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer arbetsmarknadsstyrelsen,
att hembiträdeslagen måtte ges förlängd giltighet t. o. m. den 31
oktober 1963 samt att en särskild kommitté måtte tillsättas för utredning
av frågan huruvida hembiträdeslagen för liden därefter bör ges karaktär av
arbetstidslag i stället för fritidslag.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört bl. a.:
»Redan i samband med hembiträdeslagens tillkomst och varje gång frågan
om dess förlängning därefter varit aktuell har röster höjts för att lagen
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
bör få karaktär av egentlig arbetstidslag i stället för fritidslag. Förra
gången lagen förlängdes uttalade sig nära hälften av de tillfrågade myndigheterna
och organisationerna till förmån för en sådan omläggning, och
denna inställning omfattas nu av omkring tre fjärdedelar av de tillfrågade.
Av svaren framgår emellertid att frågan om hur arbetstiden för hembiträden
bör regleras är svårlöst. Arbetsmarknadsstyrelsen har också i sitt förslag
förklarat sig anse att det krävs en mer ingående undersökning än som kan
åstadkommas genom styrelsens försorg, innan man tar ställning såväl till
frågan om lagstiftningens karaktär som dess närmare utformning.
För egen del anser jag det önskvärt att rekryteringen till hembiträdesyrket
stimuleras. Att fastare normer för arbetstidens reglering härvidlag
skulle vara till god hjälp synes vara uppfattningen bland flertalet av de
myndigheter och organisationer som arbetsmarknadsstyrelsen tillfrågat.
Både de norska och finska hembiträdeslagarna innehåller också bestämmelser
om arbetstidsreglering. Det är därför min avsikt att föranstalta om
en utredning av hela frågan om hembiträdeslagstiftningen.
I avbidan på resultatet av utredningens arbete bör giltighetstiden för
den nuvarande hembiträdeslagen förlängas. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår
en förlängning på ett år. Jag vill dock förorda, att giltighetstiden
i likhet med vad som tidigare skett — förlänges med ytterligare tre år
eller t. o. m. den 31 oktober 1965. Hinder möter inte att låta en ny lagstiftning
träda i kraft före treårsperiodens utgång om resultatet av utredningens
arbete skulle ge anledning därtill. Någon ändring av lagens innehåll anser
jag inte böra göras under förhandenvarande omständigheter.»
Lagrådet
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet
Hembiträdeslagen antogs år 1944 för en tid av tre år och har därefter
förlängts vid fem olika tillfällen, varje gång för en ny treårsperiod. Den
nu löpande giltighetsperioden utgår den 31 oktober 1962. Genom propositionen
föreslås att lagen skall förlängas med oförändrad lydelse för ännu
en treårsperiod.
Hembiträdeslagen skiljer sig från den lagstiftning, som på andra områden
reglerar de anställdas arbetstid, därigenom att den saknar bestämmelser
om arbetstidens längd och i stället ger föreskrifter om den minsta fritid,
som ett hembiträde skall äga åtnjuta. Såväl vid lagens tillkomst som
vid de tillfällen förlängning av lagens giltighet varit föremål för behandling
har frågan om en arbetstidsreglering för hembiträdena varit uppe till diskussion.
Redan 1947 års riksdag uttalade sig därvid i princip för en sådan
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
reglering. Av olika anledningar har någon sådan inte kommit till stånd. I
propositionen framhålles emellertid att departementschefen nu har för avsikt
att föranstalta om en utredning av hela frågan om hembiträdeslagstiftningen,
däribland spörsmålet om hembiträdenas arbetstidsreglering.
Enligt utskottets mening bör hembiträdeslagen snarast omarbetas från
en fritidslag till en arbetstidslag. Härför talar främst önskvärdheten av att
hembiträdena så långt möjligt likställes med andra arbetstagargrupper i
arbetstidshänseende. Genom en sådan åtgärd skulle man måhända kunna
vinna, att rekryteringen till yrket stimulerades till fördel för alla dem som
är beroende av sådan arbetskraft. Såsom framhållits i propositionen kräves
för ett förslag till arbetstidslag viss utredning. I avvaktan på resultatet av
detta utredningsarbete bör den nuvarande hembiträdeslagen givas fortsatt
giltighet. I motionerna I: 171 och II: 209 har därvid föreslagits, att lagen
skall förlängas för endast ett år och att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
begära förslag till nästa års riksdag om arbetstidslag för hembiträden. Utskottet
anser emellertid lämpligast, att lagen såsom föreslagits i propositionen
förlänges för en ny treårsperiod, varvid utskottet dock vill understryka
angelägenheten av att arbetet med den nya lagstiftningen bedrives skyndsamt
och att förslag i ämnet bör framläggas före treårsperiodens utgång.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen -— med avslag å motionerna I: 171 och
II: 209 — måtte bifalla förevarande proposition, nr 11.
Stockholm den 8 februari 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, herr Birke, fru Gärda Svenson, fröken Nordström och herr
Nyman;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Rimmerfors, fröken Wetterström, herrar Wahlund, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell och herr Johansson i Södertälje.
av fröken Nordström.
Reservation
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS
201031
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:75 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 a1 i texten