Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till ersättning från den allmänna sjukkassan för resa i samband med utbyte av ortopediskt hjälpmedel.

1962-03-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till ersättning från den allmänna sjukkassan för resa i samband med utbyte av ortopediskt hjälpmedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1962

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt till ersättning från den

allmänna sjukkassan för resa i samband med utbyte av

ortopediskt hjälpmedel.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 215,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Jäderberg och fru Svensson

i Kungsör hemställt, att samma ersättning som utgår från den allmänna sjukförsäkringen

för resa i samband med läkarvård må utgå jämväl för resa i

samband med utbyte eller provning av ortopediska hjälpmedel.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring har envar försäkrad

rätt till ersättning för utgifter för läkarvård och sjukhusvård samt i

samband därmed företagna resor. Med läkarvård förstås därvid vård som meddelas

av läkare, dock icke vård som lämnas försäkrad, som åtnjuter sjukhusvård.

Med sjukhusvård förstås vård som lämnas den som är intagen å sjukvårdsinrättning.

Rätt till ersättning för resor till och från läkare föreligger

då försäkrad åtnjutit läkarvård, som avses i 14 § sjukförsäkringslagen, dvs.

läkarvård vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan vård. Ersättning

utgår endast i den mån resekostnaden överstiger ett karensbelopp av i

regel fyra kronor. Den är därjämte maximerad enligt särskilda regler. Rätt

till ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättning föreligger då försäkrad

åtnjutit sjukhusvård, som på grund av sjukdom varit erforderlig. I

princip ersättes hela resan till sjukvårdsinrättningen men återresan endast

i den mån kostnaden överstiger karensbeloppet fyra kronor.

I fråga om vanföras resor för undersökning och behandling kan, da resekostnadsersättning

från sjukkassa inte utges, enligt kungörelsen den 26 maj

1954 angående statsbidrag till resor för vanföra m.m. i vissa fall utgå resebidrag

efter behovsprövning. Sålunda får meddellös eller mindre bemedlad

vanför, som beretts tillfälle till undersökning, behandling eller yrkesutbildning

på någon av de statsunderstödda vanföreanstalterna, under förutsättning att

ersättning för resor till och från anstalten och hemmet inte skall utges av

allmän sjukkassa, genom anstaltens försorg beredas bidrag till sådana resor.

Resebidraget utgår med samma belopp som skulle ha utgivits, om kostnaderna

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

skolat ersättas enligt sjukförsäkringslagens bestämmelser. Prövningen av bidragsbehovet

samt utbetalningen av bidrag ankommer på anstaltens överläkare.

Enligt av medicinalstyrelsen den 20 juli 1956 utfärdade anvisningar

till kungörelsen bestäms begreppet mindre bemedlad med utgångspunkt från

den vanföres eller den för honom försörjningspliktiges till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst. Inkomstgränsen är 5 400 kronor men kan efter prövning i

varje särskilt fall förskjutas till 7 000 kronor för ensamstående vårdsökande

och 8 000 kronor för gift vårdsökande. Har förmögenhetsskatt påförts vederbörande,

utgår ej bidrag.

Till ledning för sjukkassorna vid bedömande av de försäkrades rätt till ersättning

från sjukförsäkringen för resor till och från ortopedisk klinik har i

riksförsäkringsanstaltens cirkulär till de allmänna sjukkassorna den 31 december

1959 föreskrivits ”att läkarvård, som i 14 § sjukförsäkringslagen avses, alltid

skall anses meddelad, då läkare medverkat vid vård å sådan klinik”. I anslutning

härtill har medicinalstyrelsen i cirkulärskrivelse till läkare vid ortopediska

kliniker m.m. den 23 juni 1960 anfört, att undersökning och behandling,

som meddelas patient av läkare vid ortopedisk klinik, enligt styrelsens mening

bör jämställas med läkarvård vid sjukdom och bli ersättningsbar enligt sjukförsäkringslagen.

Innebörden av riksförsäkringsanstaltens och medicinalstyrelsens

anvisningar är att i de fall läkare medverkat vid undersökning och

behandling å ortopedisk klinik ersättning från sjukkassa skall utgå såväl för

läkarvården som för resorna i samband därmed.

Historik

Frågan om ersättning för vanföras resor för byte av proteser o. d. var

föremal för behandling av den ar 1957 tillkallade sjukreseutredningen, som

i sitt betänkande ”Sjukreseersättningar” (SOU 1958: 23) anförde bl. a. följande:

Vi har dryftat frågan om att utsträcka ersättningsrätten till att avse även

sådana resor till och från ortopediska kliniker som ej står i samband med

läkarvård. Vi har dock inte ansett oss böra framlägga något förslag härom.

Lika angeläget kunde det vara att medge ersättning vid resor för exempelvis

foniatrisk behandling av talpedagog. Liksom när det gäller vård, som lämnas

av sjuksköterska, skulle en dylik utvidgning av försäkringsskyddet innebära

en så betydelsefull förändring av sjukförsäkringens innehåll att den inte bör

genomföras enbart på grund av överväganden om vad som kan vara motiverat

från resekostnadssynpunkt.

Spörsmålet borde därför enligt utredningens mening prövas i ett större

sammanhang. Enär viss oklarhet i tillämpningen beträffande ersättning för

resor till och från ortopedisk klinik rådde på grund av olika tolkningar av

sjukdomsbegreppet, föreslog utredningen att riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

i samråd skulle utarbeta tillämpningsföreskrifter beträffande

den ortopediska vården.

I proposition nr 161 till 1959 års riksdag med förslag till vissa ändringar av

sjukförsäkringslagen i fråga om bl. a. resekostnadsersättning anförde föredragande

departementschefen, att han i likhet med sjukreseutredningen ännu icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

3

fann tiden vara inne att ta ställning till frågan om gottgörelse för resor vid

erhållande av sjukvård, som meddelades av annan än läkare. Spörsmålet om

en eventuell utvidgning av ersättningsrätten borde anstå till den allmänna

översyn av lagen, som kunde förväntas inom en förhållandevis nära framtid.

Beträffande de tillämpningsföreskrifter, som av utredningen ansetts önskvärda

till ledning för praxis vid bedömande av de vanföras rätt till ersättning för

resor till och från ortopediska kliniker, uttalade departementschefen, att utfärdandet

av sådana föreskrifter borde få ankomma på riksförsäkringsanstalten,

som borde samråda med medicinalstyrelsen vid bestämmelsernas utarbetande.

Andra lagutskottet biträdde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45

uppfattningen, att mera väsentliga utökningar av försäkringsskyddet såvitt

gällde reseersättning icke borde ske i samband med en partiell reform. Enligt

utskottets mening var det emellertid angeläget, att en allmän översyn av sjukförsäkringsbestämmelserna

snarast kom till stånd, varvid bl. a. frågan om vilka

slag av resor som borde omfattas av försäkringsskyddet kunde bli föremål för

förnyat övervägande.

I anledning av det i propositionen gjorda uttalandet om tillämpningsföreskrifter

utfärdade riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen de i det

föregående omnämnda cirkulären.

Motionen

Motionärerna erinrar om att ersättning för resekostnad vid utbyte av proteser

kan utgå från sjukkassa endast om läkarvård meddelats i samband med

utbytet samt att statsbidrag för sådan resa endast kan utgå efter behovsprövning.

Motionärerna fortsätter:

Då det för personer, som måste använda ortopediska hjälpmedel, medför

icke oväsentliga kostnader för resor vid inprovning och utbyte av ifrågavarande

proteser, anser vi att behovsprövningen i detta sammanhang bör undanröjas.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket anser att skäl föreligger för en översyn av bestämmelserna

om ersättning för resor i samband med utbyte eller provning av

ortopediska hjälpmedel. Frågan om utvidgning av rätten till ersättning enligt

sjukförsäkringslagen för resekostnader kan emellertid förväntas bli föremål

för överväganden av den förra året tillkallade utredningen med uppgift att

verkställa en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen. I avvakten härpå bör

enligt riksförsäkringsverkets mening någon utvidgning av nämnda ersättningsrätt

icke ifrågakomma.

Medicinalstyrelsen anför att undersökning av läkare är erforderlig vid varje

bandage- eller protesförnyelse ävensom vid kontroll av bandage eller protes.

Härav följer, fortsätter styrelsen, att rätt till ersättning från allmän sjukkassa

redan föreligger för erforderliga resor, som företagits i detta syfte till och från

ortopedisk klinik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser utgår ersättning från sjukkassa för resor i samband

med utbyte eller inprovning av ortopediskt hjälpmedel endast då läkare

medverkat vid utbytet eller inprovningen. För medellös eller mindre bemedlad

vanför, som beretts tillfälls till undersökning eller behandling på någon av de

statsunderstödda vanföreanstalterna, kan dessutom, då reseersättning inte skall

utges av sjukkassa, statsbidrag utgå för resor mellan anstalten och hemmet.

Förevarande motion syftar till att reseersättning skall utges från sjukkassa

även i de fall då läkare icke medverkat vid utbytet eller inprovningen.

Såsom framhålles i det år 1958 av sjukreseutredningen framlagda betänkandet

torde läkares medverkan icke alltid vara erforderlig, då patient infinner sig

vid ortopedisk klinik för att inprova protes, bandage eller liknande hjälpmedel.

Frågan huruvida ersättning från sjukkassa för resor i sådana fall borde utgå

behandlades av riksdagen hösten 1959. Därvid beslöts att spörsmålet om en

eventuell utvidgning av ersättningsrätten borde anstå till dess att sjukförsäkringslagen

gjordes till föremål för en allmän översyn. I december 1961 tillkallades

särskilda sakunnniga med uppgift att företa en sådan översyn. Enligt

direktiven för utredningen skall denna bl. a. behandla frågor som rör ersättning

från sjukkassa för resekostnader. Utskottet finner det vid sådant förhållande

lämpligt att det av motionärerna aktualiserade spörsmålet göres till föremål

för prövning i samband härmed. Denna utskottets uppfattning torde böra

bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 215,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva till

känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 27 mars 1962

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru HamrinThorell,

fru Carlqvist, fru Gärda Svenson*, fru Nilsson*, herrar Enarsson och

Nyman;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fröken Wetterström,

herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, Wiklund i Stockholm, Wahrendorff, Sundelin*

och fru Svensson i Kungsör.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

AB Rotopress, Stockholm 19Ä2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:144 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående rätt till reseersättning från den allmänna sjukförsäkringen efter hänvisning av barnmorska till sju a1 i texten