Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om visst undantag för utländsk sjöman från bestämmelserna om skyldighet att inneha arbetstillstånd.

1962-05-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:23, Utlåtande i anledning av väckt motion om visst undantag för utländsk sjöman från bestämmelserna om skyldighet att inneha arbetstillstånd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckt motion om visst undantag för utländsk

sjöman från bestämmelserna om skyldighet att

inneha arbetstillstånd.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 69,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gorthon yrkat ”att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t snarast måtte

företaga sådan ändring av utlänningskungörelsen, att varje utländsk sjöman,

som efter överenskommelse med ett rederi ankommer till Sverige för att tillträda

anställning på svenskt fartyg destinerat till utländsk hamn, för en tid

av tre månader befrias från skyldighet att inneha arbetstillstånd.”

Beträffande de skäl motionären åberopat till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från arbetsmarknadsstyrelsen och statens utlänningskommission.

Yttranden har därjämte på utskottets begäran avgivits av Sveriges

redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbundet.

Gällande bestämmelser

Enligt 15 § utlänningslagen den 30 april 1954 äger Kungl. Maj:t förordna att

utlänning icke får inneha anställning här i riket utan tillstånd (arbetstillstånd).

Sådant tillstånd skall enligt 16 § meddelas för viss tid och avse visst slag av

arbete.

Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Maj:t i 37 § utlänningskungörelsen

den 4 juni 1954 föreskrivit ett allmänt förbud för utlänning att här i riket

inneha arbetsanställning eller att i annan egenskap än handelsresande utöva

verksamhet, som föranledes av anställning utomlands, utan att inneha arbetstillstånd.

Från detta allmänna arbetstillståndstvång har emellertid gjorts många

och flera praktiskt betydelsefulla undantag. Vissa av dessa avser generell

befrielse från arbetstillståndsskyldigheten för särskilda grupper av utlänningar

såsom skandinaver, balter och svenskfödda. Ett annat undantag befriar samtligt

utlänningar från skyldigheten att ha arbetstillstånd vid anställning inom

vissa yrken, bl. a. husligt arbete. Av aktualitet i detta sammanhang är det undantaget

som innebär att utländsk sjöman, som tillhört besättningen på till

riket ankommande fartyg, är befriad från arbetstillståndsskyldigheten för en

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

tid av tre månader beträffande arbetsanställning å svenskt fartyg, som är destinerat

till utländsk hamn.

Syftet med bestämmelserna om arbetstillståndstvång är att skydda den svenska

arbetskraften mot konkurrerande utländska arbetssökande.

I enlighet med den av Sverige år 1921 ratificerade Genuakonventionen angående

arbetsförmedling för sjömän har i Sverige organiserats en sjömansförmedling,

som utgör en del av den offentliga arbetsförmedlingen. Utbyggnaden

av sjömansförmedlingarna har understötts av arbetsmarknadens parter,

som bl. a. träffat överenskommelse om att all förmedling av sjöfolk i manskapsställning

bör äga rum genom de offentliga sjömansförmedlingarna. Dessa

är sedan den 1 juli 1961 administrativt samordnade med sjömanshusen.

Vissa av sjömansförmedlingarna fungerar jämväl som sjöbefälsförmedlingar.

Beträffande befälen är att märka att bestämmelser om särskilda krav för behörighet

att utöva befäl på handelsfartyg är intagna i förordningen den 12 juni

1936 angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. (befälsförordningen). Mönstringsförrättaren

har att tillse dessa bestämmelsers efterlevnad på så sätt att

han enligt föreskrift i mönstringsförordningen den 14 april 1961 icke får tillåta

att sjöman påmönstras svenskt fartyg, om sjömannen saknar föreskriven behörighet

för anställning i avsedd befattning och sådana omständigheter icke

föreligger att han ändock bör godtagas för anställningen. Sistnämnda undantag

har i praxis tillämpats så att därest formellt kompetent sjöman icke finns att

tillgå, vilket bör styrkas med intyg från sjömansförmedling eller på annat sätt,

påmönstring kan medgivas av sjöman som har sådan praktisk erfarenhet, att

han kan anses duglig för tjänsten.

Motionen

Motionären uppger att ett stort antal utländska sjömän sysselsättes i den

svenska handelsflottan på grund av bristen på svenskt sjöfolk. Det är icke

ovanligt, fortsätter han, att en sådan sjöman kallas direkt från sin hemort för

att i Sverige ta anställning på ett svenskt fartyg i utrikes fart. I sådana fall

fordras enligt nuvarande bestämmelser arbetstillstånd för sjömannen i fråga.

Enär syftet med krav på arbetstillstånd för utlänningar enligt motionärens

mening är att svenska myndigheter skall ha möjlighet att kontrollera utlänningars

verksamhet inom landet men detta syfte är helt ovidkommande när

det gäller utländska sjömän anställda ombord på svenska fartyg i utrikes fart,

anser motionären att kravet på arbetstillstånd i dylika fall kan för viss tid slopas

jämväl då sjömannen ankommer till riket på annat sätt än som besättningsman

på fartyg.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser med undantag för Sveriges redareförening avstyrker

motionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

3

Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar inledningsvis följande redogörelse för arbetsmarknadsläget

inom sjöfarten:

Tillströmningen av svensk arbetskraft till handelsflottan har under efterkrigstiden

varit god, och årligen inträffar att ett antal nybörjare icke kan beredas

önskad anställning. Trots detta råder för närvarande brist på behörigt

befäl och befaret manskap. De främsta orsakerna härtill är att det på många

sätt påfrestande livet till sjöss föranleder många att söka sig till anställningar

i land efter ganska kort tid. Samtidigt har de goda sysselsättningsmöjligheterna

inom landyrkena kraftigt underlättat ombyte av yrke. Den största omsättningen

äger rum inom manskapsgrupperna, men även ett förhållandevis stort antal

befäl söker anställningar i land efter några få år till sjöss efter avlagda befälsexamina.

Underskottet av erfaret svenskt sjöfolk har kunnat utjämnas med sjöfolk

från andra nationer, som bl. a. på grund av bristande sysselsättning i sina hemländer

sökt sig till vårt lands handelsflotta. F. n. är ett stort antal utländska

sjömän såväl befäl som manskap anställda på svenska fartyg. Den 1 januari

1962 var sålunda 8 007 utländska sjömän arbetsanmälda i Sverige. De flesta av

dessa eller 4 595 var medborgare i de övriga nordiska länderna. Dessa omfattas

av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och beröres icke av bestämmelserna

om uppehålls- och arbetstillstånd. Återstoden eller 3 412 var medborgare

i icke-nordiska länder. Flertalet kom från de västeuropeiska länderna.

Styrelsen anför vidare att möjligheterna enligt mönstringsförordningen till

undantag från bestämmelserna i befälsförordningen gör, att det torde vara

ytterst sällan som sådan brist på arbetskraft uppstår, som beskrives i motionen.

Styrelsen erinrar därjämte om att utländskt sjöfolk ofta anställes da svenska

fartyg anlöper utländsk hamn där arbetstillståndsreglerna inte gäller. Avslutningsvis

menar styrelsen, att det redan stadgade undantaget i utlänningskungörelsen

från arbetstillståndstvånget ställer sjöfartsnäringen i en relativt

gynnsam ställning jämfört med andra näringsområden.

Statens utlänningskommission understryker syftet med reglerna om arbetstillståndstvång

för utlänningar och framhåller att inom riket tillgänglig arbetskraft

i första hand bör komma i fråga för ledigblivna anställningar även inom

sjömansyrket. Kommissionen fortsätter:

Ett förverkligande av den tanke, som kommit till uttryck i motionen, skulle

medföra, att svenska redare skulle få möjlighet att utan hänsyn till den aktuella

situationen på den svenska arbetsmarknaden på egen hand rekrytera utländska

sjömän utomlands för anställning ombord å fartyg, som ligga i svenska hamnar.

Kommissionen kan visserligen förstå, att fall ibland kunna uppstå, i vilka

ett iakttagande av gällande bestämmelser kan anses innebära en onödig omgång.

Sådana fall torde dock höra till undantagen och de torde enligt kommissionens

mening icke motivera att gällande dispensregel i 37 § utlänningskungörelsen

utsträckes på sätt motionären föreslagit.

Sveriges redareförening anser icke kravet pa arbetstillstånd i de fall motionären

avser motiverat ur säkerhets- eller kontrollsynpunkt och tillstyrker därför

att den i motionen föreslagna ändringen i utlänningskungörelsen snarast

genomföres.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

Sveriges fartygsbefälsförening avstyrker motionen med följande motivering:

Den möjlighet till prövning som nuvarande bestämmelser innebär skulle

genom den yrkade ändringen gå de granskande svenska myndigheterna förbi.

Detta skulle medföra att i och för sig icke önskvärda personer genom en bakväg

kan komma att införlivas med den svenska arbetsmarknaden. Detta torde på

lång sikt icke vara ett önskvärt förhållande. Därmed följer även att nuvarande

förmedlingsförfarande skulle försättas ur spel och förmedling av arbetskraft

ske genom kanaler som icke låter sig kontrolleras.

Liknande synpunkter framföres av Svenska sjöfolksförbundet.

Svenska maskinbefälsförbundet framhåller att den svenska handelsflottan

i stor utsträckning rekryterar arbetskraft i utländska hamnar, där svenska

myndigheter icke kan utöva någon kontroll över om svensk arbetskraft finns

disponibel. Handelsflottan har därigenom redan nu större möjligheter än andra

näringsgrenar att utan medverkan av svenska myndigheter anställa utländsk

arbetskraft. Förbundet finner det därför icke motiverat att liberalisera den

bestämmelse motionären åsyftar. Förbundet betraktar dessutom problemet ur

en annan synvinkel. Det anför:

Från fackliga synpunkter är det av betydelse att arbetskraften, oavsett nationalitet,

betingar redarna samma kostnader. Lagen om allmän tjänstepension

(ATP) är så utformad att det utländska sjöfolket, som inte under minst fem år

varit mantalsskrivet i landet, inte kan erhålla pension från ATP.

Genom att fastställa en lägre avgift till ATP för handelsflottan har statsmakterna

beaktat det stora antalet utlänningar, som inte fyller kvalifikationsbestämmelser

till ATP. Man kan inte bortse ifrån den stimulans till anställande

av utländsk arbetskraft som finns i detta förhållande.

Svenska stewardsföreningen slutligen erinrar om de betänkligheter som såväl

myndigheter som sjöfolksorganisationer tidigare framfört mot att svenska handelsflottan

till så hög grad bemannas av utlänningar. Det borde inte minst ur

beredskapssynpunkt vara angeläget, anför föreningen, att inte öka tillströmningen

av antalet utlänningar. Enär motionärens förslag otvivelaktigt skulle

stimulera tillströmningen av utländsk arbetskraft, förklarar föreningen sig

bestämt avstyrka detsamma.

Utskottet

Enligt utlänningskungörelsen får utlänning inte ha arbetsanställning här

i riket utan att inneha arbetstillstånd. Från denna regel stadgas vissa undantag.

Bland annat är sjöman, som tillhört besättningen på till riket ankommande

fartyg, för viss tid befriad från skyldighet att inneha arbetstillstånd

beträffande anställning på svenskt fartyg, destinerat till utländsk hamn. Förevarande

motion syftar till att nämnda undantag skall utsträckas att gälla varje

utländsk sjöman, som efter överenskommelse med ett rederi ankommer till

Sverige.

Av de sju remissinstanser, som haft att yttra sig över motionen, har alla

med undantag av Sveriges redareförening avstyrkt motionen. Såsom framgår

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

5

av den föregående redogörelsen har därvid åberopats ett flertal skäl som talar

mot en utvidgning av gällande undantagsregel. Särskild vikt har därvid lagts

vid att en sådan utvidgning skulle stå i strid med det grundläggande syftet

med bestämmelsen att ålägga utlänningar arbetstillståndstvång, nämligen att

skydda den svenska arbetskraften mot alltför stark konkurrens från utländska

arbetssökande. Därigenom skulle redarna ges möjlighet att utan hänsyn till det

rådande arbetsmarknadsläget här i landet importera arbetskraft från utlandet.

Vidare har det understrukits att de gällande bestämmelserna angående sjömansförmedling

och de i anslutning därtill mellan arbetsmarknadens parter

träffade överenskommelserna skulle rubbas samt att föreskrifterna om särskilda

krav för behörighet att utöva befäl på handelsfartyg skulle kunna bli

åsidosatta. Utskottet vill i allt väsentligt instämma i denna kritik. Härtill kommer

att de fall, där eventuell olägenhet av den gällande ordningen inte skulle

kunna undanröjas genom förutseende personalplanering, torde vara mycket

få. Med hänsyn till vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, I: 69, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1962

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru Hamrin-Thorell,

fru Carlqvist, herr Edström*, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson* och

Enarsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, Odhe,

fru Ekendahl, fru Gunne, herrar Fredriksson, Carlsson i Göteborg och Gomér.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

A8 Rotoprasj, Stockholm 1W2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.