Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott.

1962-05-03 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning

av yrkesskada m. m., i vad propositionen hänvisats till

lagutskott.

Genom en den 16 mars 1962 dagtecknad proposition, nr 119, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada

m. in.,

2) förordning om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning

av yrkesskada m. m.,

3) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring,

4) förordning angående ändring i förordningen den 3 juni 1938 (nr 216)

om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5

juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och

5) förordning om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare,

dels för budgetåret 1962/63 under femte huvudtiteln anvisa

till Vissa tillägg å ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. ett

förslagsanslag av 800 000 kronor samt

till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete m. m. ett förslagsanslag av 3 700 000 kronor,

dels ock medgiva att av riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond

avskiljes 5 000 000 kronor till en särskild, av riksförsäkringsverket

förvaltad fond, vars avkastning av Kungl. Maj :t må disponeras för yrkesskadeförsäkringen

närstående ändamål i enlighet med vad i propositionen

angivits.

Propositionen har, såvitt angår författningsförslagen, hänvisats till lagutskott

och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen

hänvisats till statsutskottet. 1

1 -— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning fr. o. m. den 1 januari 1963 av vissa

yrkesskadelivräntor m. m. i anledning av skada, som inträffat före år 1960.

Livräntorna höjes med 30 procent, om skadan inträffat 1955 eller tidigare,

med 20 procent, om skadan inträffat 1956 eller 1957, och med 10 procent,

om skadan inträffat 1958 eller 1959. Förhöjning föreslås beträffande livräntor

till skadade under 67 år med minst två tiondels invaliditet, skadade

över 67 år med minst tre tiondels invaliditet, efterlevande make m. fl. under

67 år, barn, föräldrar och adoptivföräldrar. Även sjukpenning skall kunna

förhöjas. Förhöjningen får inte leda till att ersättning utgår med högre belopp

än det högsta möjliga enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Enligt förslaget skall förhöjningen av ersättningar, som belastar försäkringskollektivet

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, bekostas av arbetsgivarna

genom proportionella tillägg till avgifterna enligt sistnämnda

lag. För staten beräknas merkostnaderna under budgetåret 1962/63 till

1,8 milj. kr.

Slutligen föreslås, att av de i riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond

ingående överskottsmedlen från försäkringsverksamhet enligt

1901 års lag om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete avskiljes

5 milj. kr. till en fond, vars avkastning skall kunna användas till ersättningar

i vissa fall, då ersättning ej kan utgå enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring.

ii it. t i i !•.*•’ ;* .. ;■> te i.,:- j i;.1 . i = > -i -t o/i ;;i =;: t ■ - '' ■ , ! a

■!■.{>!!!»;• hib •»!. i''''!•! tU i:u • »: <■'' ~ ,

V.vU.V

1$ f

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962 3

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada in. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Livränta eller sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring jämlikt

1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å

fartyg tjänstgörande personer,

4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring eller

5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

skall, i den mån ersättningen ej utgives av staten, förhöjas enligt vad

nedan sägs.

Vad i denna lag stadgas om livränta skall, där viss del av livränta utbytts

mot ett engångsbelopp, avse den del av livräntan som icke omfattas av utbytet.

2 §•

Livränta, som tillkommer skadad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst

två tiondelar eller, för tid efter utgången av den månad under vilken skadad

fyller sextiosju år, med minst tre tiondelar, skall förhöjas med trettio procent,

om skadan inträffat år 1955 eller tidigare, med tjugu procent, därest

skadan inträffat något av åren 1956 eller 1957, och med tio procent, om skadan

inträffat något av åren 1958 eller 1959.

Livränta, som tillkommer efterlevande make eller annan i 20 § lagen om

yrkesskadeförsäkring avsedd efterlevande för tid till och med den månad,

under vilken den ersättningsberättigade fyller sextiosju år, eller barn, fader,

moder eller adoptant, skall jämväl förhöjas enligt vad i första stycket

sägs.

Har livränta omreglerar enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469), skall

förhöjningen utgå å den omreglerade livräntan. I fall som avses i 9 § första

stycket sistnämnda lag skall förhöjning icke utgå å den del av livräntan,

som svarar mot arbetsförtjänst vilken jämlikt nämnda lagrum icke beaktas

vid tillämpning av 2 § sagda lag.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 25

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

Förhöjning må ej föranleda att livränta överstiger det belopp, vartill den

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skolat uppgå om den skadades årliga

arbetsförtjänst beräknats till femtontusen kronor.

3 §.

Är någon behäftad med två eller flera skador, som var för sig medföra

rätt till livränta enligt någon av de i 1 § angivna lagarna, skall vid bedömande

av rätt till förhöjning enligt denna lag arbetsförmågan anses nedsatt

med det tal, som utgör summan av de för de skilda skadorna bestämda

invaliditetsgraderna.

4 §■

Har i anledning av skada utgått livränta enligt någon av de i 1 § angivna

lagarna, må senare utgående sjukpenning i anledning av skadan icke understiga

det belopp, vartill den enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skolat

uppgå vid en årlig arbetsförtjänst, som enligt nämnda lag förutsättes för

rätt till livränta av den storlek vartill livränta till den skadade vid förlust

av arbetsförmågan uppgår efter förhöjning enligt denna lag.

5 §.

Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt

denna lag i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande

den ersättning, som förhöjts genom lagen.

6§.

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av

bestämmelserna i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att

erlägga proportionellt tillägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen

om yrkesskadeförsäkring skola för året beräknas för honom.

Angående debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första stycket,

skall tillämpas vad i sådant hänseende gäller rörande där omförmälda avgifter.

7 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning å

ersättning, som belöper å tid dessförinnan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

5

Förslag

till

Förordning

om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av

yrkesskada m.m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Livränta eller sjukpenning, som av statsmedel utgår jämlikt någon av de

författningar vilka angivas i 2 §, skall förhöjas enligt de grunder, som stadgas

i lagen den 1962 (nr ) om förhöjning av vissa ersätt
ningar

i anledning av yrkesskada m. m. Ersättning, som efter Konungens

förordnande utgives med tillämpning av grunderna i någon av de i 2 § avsedda

författningarna, förhöjes i motsvarande mån, där Konungen icke

annat föreskriver.

Kostnad för förhöjning enligt denna förordning bestrides av statsmedel.

2 §•

De författningar, som avses i 1 §, äro:

1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete;

2) förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig;

3) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

4) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar;
5)

lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer;

6) förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl.;

7) förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.;

8) förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel

i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd;

9) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under heinvärnstjänstgöring;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

10) förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;

11) förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i

anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt;

12) kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.;

13) militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261);

14) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring;

15) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

16) förordningen den 14 maj 1954 (nr 247) om ersättning av statsmedel

vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.;

17) förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;

18) förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.; samt

19) kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 492) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.

3 §.

Förhöjning enligt denna förordning utgår icke å ersättning, varå förordningen

den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring äger tilllämpning.

4§.

Är den skadade berättigad jämväl till livränta, som avses i lagen den

1962 (nr ), skall förhöjning av livränta, varå denna förordning

äger tillämpning, ske så, att livräntornas sammanlagda årsbelopp motsvarar

vad som skulle hava tillkommit den skadade, därest de skilda livräntorna

skolat förhöjas enligt nämnda lag.

5 §.

Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt

denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande

den ersättning, som förhöjts genom förordningen.

6§.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tilllämpning

å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

7

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av

vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtj änstgöring

Härigenom förordnas, att 3, 4 och 8 §§, 9 § 2 mom. samt 12 och 13 §§

förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtj änstgöring» skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer av vad nedan

i andra stycket eller i 4 mom.

stadgas, utgöra

a) om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tretton kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller sextiosju år, samt

därefter tio kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall: tolv kronor för dag

intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller sextiosju år,

samt därefter nio kronor för dag.

Har livränta utgått, motsvarande

förlust av arbetsförmågan, skall hel

(Föreslagen lydelse)

Sjukhjälp enligt förordningen den

18 juni 1909 eller sjukpenning enligt

förordningen den 18 juni 1927 beräknas

enligt grunderna i 6 § 2 och

4 mom. militär er sättningsf örordningen

den 2 juni 1950 (nr 261), därvid

den skadade anses tillhöra sjukpenningklass

nr 11.

1 Senaste lydelse av 3, 4 och 8 §§ samt 9 § 2

mom. se SFS 1955: 363.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sjukhjälp eller sjukpenning under

tid omedelbart därefter, med undantag

för tid då den skadade i anledning

av skadan är intagen å sjukvårdsanstalt,

utgöra för dag räknat

lägst tre procent av sådan livräntas

månadsbelopp enligt 4 §. Föreligger

vårdbehov som i 4 § tredje stycket

sägs, skall hänsyn därtill tagas vid

nämnda månadsbelopps beräkning.

2 mom. Har den skadade i anledning

av skadan intagits å sjukvårdsanstalt,

äger riksförsäkringsanstalten

att å sjukhjälp eller sjukpenning

för vårdtiden avdraga en krona 50

öre för dag.

3 mom. Sjukhjälp eller sjukpenning

under tid, då skadan förorsakar

nedsättning av arbetsförmågan med

minst en fjärdedel, skall utgöra en

mot graden av nedsättningen svarande

del av hel sjukhjälp eller sjukpenning.

4 mom. Skulle sjukhjålpen eller

sjukpenningen, beräknad enligt 1—

3 mom., understiga det belopp, som

vid tillämpning av bestämmelserna i

6 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261) skolat utgå

såsom sjukpenning eller hempenning

jämte i förekommande fall barntillägg

och vårdbidrag, därest den skadade

hänförts till sjukpenningklass

nr 9, förhöjes sjukhjälpen eller sjukpenningen

till sådant belopp.

4 §.

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, som

enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning

(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Gällande lydelse)

»

Invaliditetsgrad

uttryckt i

procent

Livräntans månads- belopp i kronor

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

67 år

därefter

10

20

20

12

24

24

14

28

28

15

30

30

16

32

32

18

36

36

20

50

50

25

65

65

30

130

85

33V,

150

95

35

160

100

40

ISO

120

45

220

140

50

250

160

55

280

180

60

310

200

65

340

220

66»/,

350

230

70

310

240

75

400

260

80

430

280

85

460

300

90

490

320

100

550

360

Svarar invaliditetsgraden--

(Föreslagen lydelse)

Invaliditetsgrad

uttryckt i

procent

Livräntans månads- belopp i kronor

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

67 år

därefter

10

20

20

12

24

24

14

28

28

15

30

30

16

32

32

18

36

36

20

65

50

25

85

65

30

no

110

331/,

200

125

35

210

130

40

250

155

45

290

180

50

330

210

55

370

235

60

410

260

65

450

285

66»/,

460

300

70

490

310

75

530

340

80

510

365

85

610

390

90

650

415

100

730

410

___högre invaliditetsgrad.

£r den______motsvarande tillämpning.

På därom______gällande beräkningsgrunder.

8

Livränta, som tillkommer den skadades

änka, skall intill utgången av

den månad, varunder hon fyller sextiosju

år, utgöra tvåhundra kronor

samt därefter etthundrafemtio kronor

för månad räknat och livränta

till varje därtill berättigat barn eller

adoptivbarn etthundra kronor för

månad räknat. Livräntornas sammanlagda

belopp för varje månad

må dock icke överstiga femhundra

kronor. Erforderliga nedsättningar

§•

Livränta, som tillkommer den skadades

änka, skall intill utgången av

den månad, varunder hon fyller sextiosju

år, utgöra tvåhundrasextio

kronor samt därefter etthundrafemtio

kronor för månad räknat och livränta

till varje därtill berättigat barn

eller adoptivbarn etthundratrettio

kronor för månad räknat. Livräntornas

sammanlagda belopp för varje

månad må dock icke överstiga sexhundrafemtio

kronor. Erforderliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Gällande lydelse)

skola ske i förhållande till vad på

varje livräntetagare belöper.

Livränta enligt------

Livränta till annan efterlevande

skall utgöra det belopp för månad,

varmed livränta jämte dyrtidstillägg

skolat utgivas enligt de vid utgången

av juni månad 1950 gällande beräkningsgrunder.

Till änka,----------

(Föreslagen lydelse)

nedsättningar skola ske i förhållande

till vad på varje livräntetagare belöper.

---sexton år.

Livränta till annan efterlevande

skall utgöra etthundratrettio procent

av det belopp för månad, varmed livränta

jämte dyrtidstillägg skolat utgivas

enligt de vid utgången av juni

månad 1950 gällande beräkningsgrunder.

- sjutusentvåhundra kronor.

9

2 mom. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen

sägs om

avdrag för ersättning från allmän

sjukkassa eller för folkpension eller

för bidrag enligt lagen den 26 juli

19hl (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl.

barn eller lagen samma dag (nr 531)

om bidrag till änkor och änklingar

med barn skall äga motsvarande tillämpning

å ersättning, som bestämts

enligt denna förordning.

§•

2 mom. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen

sägs om

avdrag för ersättning från allmän

försäkringskassa eller för folkpension

skall äga motsvarande tillämpning

å ersättning, som bestämts enligt

denna förordning.

12 §.

Över beslut av riksförsäkringsan- över beslut av riksförsäkring sverstälten

rörande ersättning, som avses ket rörande ersättning, som avses i

i denna förordning, må klagan föras denna förordning, må klagan föras

hos forsaknngsrådet genom besvär, hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola hava inkommit till för- som skola hava inkommit till forsa

ringsrådet sist å trettionde da- säkringsrådet senast inom en månad

gen efter den, då klaganden erhöll efter det klaganden erhållit kånnedel

av beslutet. dom om beslutet

Försäkringsrådet äger,---första stycket.

Försäkringsrådets beslut meddelas

kostnadsfritt.

över försäkringsrådets beslut må över försäkringsrådets beslut må

agan ej föras. klagan föras hos försäkringsdomsto
len

genom besvär. Besvären skola ha
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

va inkommit till försäkringsrådet

inom tre veckor från det klaganden

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet vara

fem veckor. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Försäkringsrådets beslut länder till

efterrättelse utan hinder av förd klagan,

såframt ej rådet annorlunda förordnar.

Med avseende------försäkringsrådet stadgas.

13 §.

De närmare föreskrifter, som finnas

erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av försäkringsrådet eller

riksförsäkringsanstalten.

De närmare föreskrifter, som finnas

erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av försäkringsrådet eller

riksförsäkringsverket.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963 men äger icke tilllåmpning

å ersättning, som belöper

å tid dessförinnan. Sjukhjälp eller

sjukpenning skall jämväl för tid efter

ikraftträdandet beräknas enligt äldre

bestämmelser i den mån beloppet

därigenom blir högre.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg av

statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ förordningen den 3 juni 1938 om

livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli

1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Den som---------

Tillägget skall bestämmas så, att

detsamma jämte livräntan motsvarar

vad som vid tillämpning av förordningen

den 17 juni 1955 (nr 470) angående

omreglering av vissa ersättningar

av statsmedel i anledning av

olycksfall i arbete m. m. skolat utgå

i livränta, därest olycksfallet inträffat

år 1918 och den skadades årliga

arbetsförtjänst utgjort 1 600 kronor;

dock skall, såvitt angår livränta till

änka för tid efter den månad varunder

hon fyllt 67 år, tillägget utgå med

170 procent av livräntans belopp.

Livräntetilläggen bestridas av

statsmedel samt bestämmas och utgivas

av riksförsäkringsanstalten.

(Föreslagen lydelse)

§■

nedan sägs.

Tillägget skall bestämmas så, att

detsamma jämte livräntan motsvarar

vad som vid tillämpning av förordningen

den 17 juni 1955 (nr 470)

angående omreglering av vissa ersättningar

av statsmedel i anledning av

olycksfall i arbete m. m. samt förordningen

den 1962 (nr ) om förhöjning

av vissa ersättningar av

statsmedel i anledning av yrkesskada

m. m. skolat utgå i livränta, därest

olycksfallet inträffat år 1918 och den

skadades årliga arbetsförtjänst utgjort

1 600 kronor; dock skall, såvitt

angår livränta till änka för tid

efter den månad varunder hon fyllt

67 år, tillägget utgå med 170 procent

av livräntans belopp.

Livräntetilläggen bestridas av

statsmedel samt bestämmas och utgivas

av riksförsäkringsverket.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1955: 471.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

De närmare föreskrifter, som, utöver

vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens

tillämpning, meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av försäkringsrådet eller

riksförsäkringsanstalten.

4

Över beslut av riksförsäkringsanstalten

rörande livräntetillägg eller

tillämpning av någon med stöd av

denna förordning given bestämmelse

må klagan föras hos försäkringsrådet

genom besvär, som skola ingivas till

rådet eller i betalt brev med allmänna

posten vara till rådet inkomna sist

å trettionde dagen efter det klaganden

av beslutet erhållit del, den dagen

oräknad, då sådant skedde.

Försåkringsrådets beslut meddelas

kostnadsfritt.

Över försåkringsrådets beslut må

klagan ej föras.

De närmare föreskrifter, som, utöver

vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens

tillämpning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av försäkringsrådet eller

riksförsäkringsverket.

§•

över beslut av riksförsäkringsverket

rörande livräntetillägg eller tillämpning

av någon med stöd av denna

förordning given bestämmelse må

klagan föras hos försäkringsrådet genom

besvär, som skola hava inkommit

till försäkringsrådet senast inom

en månad efter det klaganden erhållit

kännedom om beslutet.

Över försåkringsrådets beslut må

klagan föras hos försäkringsdomstolen

genom besvär. Besvären skola hava

inkommit till försäkringsrådet inom

tre veckor från det klaganden

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet vara

fem veckor. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Försåkringsrådets beslut länder till

efterrättelse utan hinder av förd klagan,

såframt ej rådet annorlunda

förordnar.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963 men äger icke tilllämpning

å ersättning, som belöper

å tid dessförinnan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

Förslag

till

Förordning

om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Livränta, som i anledning av olycksfall i arbete utgår enligt kungörelsen

den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall eller enligt förordningen den

11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, skall förhöjas enligt vad nedan sägs.

Motsvarande skall gälla ersättning, som enligt Konungens förordnande utgives

enligt grunderna för sistnämnda förordning.

Kostnad för förhöjning enligt denna förordning bestrides av statsmedel.

2 §•

Livränta enligt någon av de i 1 § angivna författningarna, vilken omreglerats

jämlikt 3 § eller 4 § första stycket förordningen den 11 maj 1956

(nr 183) angående omreglering av vissa ersättningar på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare, skall förhöjas med trettio

procent.

Livränta, vilken enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) utgår till

fader, moder eller adoptant, skall, i förekommande fall efter förhöjning

enligt 5 § andra stycket förordningen den 11 maj 1956 (nr 183), jämväl

förhöjas med trettio procent.

3 §•

Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt

denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande

den ersättning, som förhöjts genom förordningen.

4 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning

å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

15

Den redogörelse, som härefter lämnas för propositionen, upptar endast

de huvudsakliga delarna av vad föredragande departementschefen yttrat i

de frågor som hänvisats till lagutskott. I fråga om gällande bestämmelser

samt det utredningsförslag som legat till grund för propositionen ävensom

remissyttrandena över detta får utskottet hänvisa till propositionen. 1 detta

sammanhang må nämnas att lagrådet, som hörts beträffande förslaget till

lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.,

lämnat förslaget utan erinran.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:

»Yrkesskadeförsäkringen, som är vår äldsta socialförsäkring, har under

årens lopp undergått åtskilliga förändringar. Den senaste yrkesskadeförsäkringslagen

— kring vilken grupperar sig en mångfald bestämmelser avseende

ersättning åt särskilda kategorier skadade — antogs vid 1954 års

riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1955. Sedan dess har ersättningsgrunderna

varit oförändrade.

YFL är i princip tillämplig endast på skador som inträffat efter lagens

ikraftträdande. Äldre skadefall regleras av den dessförinnan gällande lagstiftningen,

företrädesvis 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete

och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Fortfarande

utgår huvudparten av livräntorna i anledning av skador, som inträffat före

år 1955.

Enligt både YFL och den närmast föregående lagstiftningen bestämmes

de viktigaste ersättningarna — livränta och sjukpenning — av den skadades

årliga arbetsförtjänst vid skadetillfället, dock att arbetsförtjänst över

vissa belopp inte beaktas. Med hänsyn till stegringarna i den allmänna lönenivån

och standardutvecklingen har gränserna för arbetsförtjänstberäkningen

gång på gång förskjutits uppåt, vid varje tillfälle dock endast för

nytillkommande ersättningstagare. Så höjdes exempelvis arbetsförtjänstmaximum

enligt 1916 års lag i olika omgångar från 1 800 till 7 200 kr. Sistnämnda

belopp utgjorde maximum vid tiden för YFL:s ikraftträdande. Därefter

har maximibeloppet varit 15 000 kr.

För att utjämna skillnaden i ersättningsnivå mellan äldre och nyare skadefall

har statsmakterna vid olika tillfällen förbättrat ersättningarna i de

äldre fallen. Härvid valde man till en början att ge ersättningstagarna i de

äldre fallen särskilda tillägg av statsmedel. I början av 1940-talet tillkom

sålunda proportionella statliga dyrtidstillägg, och år 1950 infördes ett system

med statliga ersättningstillägg i form av procentuella tillägg med högre

procentsats ju längre tillbaka i tiden skadan låg och ju svårare invaliditeten

var.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

År 1955 beslöt statsmakterna en ny metod att förbättra de äldre ersättningarna

på detta område, varvid samtidigt finansieringsmetoden ändrades.

Tidigare ersättningshöjningar hade, såsom nämnts, bekostats av statsmedel.

Enligt 1955 års omreglering får kostnaderna för uppräkningen bäras

av försäkringen, dvs. för varje kalenderår av de arbetsgivare som för det

året har att erlägga avgifter enligt YFL. Omregleringen enligt den nya metoden

skedde på så sätt att den arbetsförtjänst som låg till grund för ersättningarna

räknades upp. Om den försäkrades arbetsförtjänst motsvarade

medelarbetsförtjänsten enligt yrkesskadeförsäkringsstatistiken för manliga

skadade för respektive tidsperiod, uppräknades arbetsförtjänsten till

6 600 kr. Var arbetsförtjänsten högre eller lägre än medelarbetsförtjänsten,

skedde proportionell uppräkning. Arbetsförtjänsten fick ej i något fall uppräknas

till högre belopp än 7 920 kr.

Den förhöjda arbetsförtjänsten lades sedan till grund för uträknande av

livräntan och i förekommande fall även sjukpenning. För invalider under

67 år med en invaliditetsgrad av minst 30 procent samt för efterlevande

make under 67 år och efterlevande barn tillämpades därvid reglerna i YFL.

Även för invalider under 67 år med en invaliditetsgrad uppgående till minst

20 men ej 30 procent samt för invalider över 67 år med minst 30 procent

invaliditet skedde en uppräkning ehuru av mindre omfattning.

Motsvarande omreglering kom år 1955 till stånd även för sådana ersättningar

som utges av statsmedel; för ersättningar enligt den särskilda fiskarförsäkringen

gjordes omregleringen år 1956.

Det under de senaste åren bedrivna omdaningsarbetet på socialförsäkringens

område, vilket lett fram till det nyligen till lagrådet remitterade förslaget

till lag om allmän försäkring, har endast i mindre mån berört yrkesskadeförsäkringen.

Lagen om allmän försäkring skall reglera ett enhetligt

socialförsäkringssystem, som omfattar sjuk- och moderskapsförsäkring,

folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Samordningen mellan

detta system och yrkesskadeförsäkringen har karaktär av provisorium.

Frågan om yrkesskadeförsäkringens definitiva inordnande i det nya socialförsäkringssystemet

utreds av den år 1961 tillkallade yrkesskadeutredningen.

Ett av de viktigaste reformönskemålen beträffande yrkesskadeförsäkringen

gäller livräntornas värdebeständighet. I motsats till folkpension

och tilläggspension är yrkesskadelivränta inte automatiskt värdesäkrad.

Yrkesskadeförsäkringens inordnande i det allmänna socialförsäkringssystemet

bör medföra likformighet i värdeföljsamheten för pensioner och yrkesskadelivräntor.

I vad mån livsvariga livräntor skall utgå även vid skadefall

med ringa inverkan på arbetsförmågan får prövas under hänsynstagande

till moderna medicinska metoder samt till rehabiliteringsverksamhetens

och socialförsäkringens utbyggnad.

Den omständigheten att frågan om värdeföljsamheten inom yrkesskadeförsäkringen

kan väntas bli löst, när slutresultatet av yrkesskadeutred
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

ningens arbete föreligger, bör inte få hindra att man dessförinnan beaktar

behovet av förbättring av sådana nu utgående ersättningar, vilkas realvärde

på grund av penningvärdesutvecklingen sjunkit mera avsevärt sedan

ersättningarnas belopp senast fastställdes. Yrkesskadeutredningen har också,

i enlighet med vad som förutsattes vid utredningens tillkomst, tagit upp

sistnämnda spörsmål till särskild behandling.

Med hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen bör förhöjning övervägas

beträffande ersättningar i anledning av skador som inträffat år 1959 och

tidigare. Samtidigt är det av vikt att reglerna om förhöjning av sådana ersättningar

får en utformning, som inte försvårar genomförandet av yrkesskadeutredningens

huvuduppgift att förbereda yrkesskadeförsäkringens

slutliga inordnande i det socialförsäkringssystem, vilket avses bli reglerat

i lagen om allmän försäkring. Utredningen har föreslagit förhöjning fr. o. m.

år 1963 av invalidlivräntor till skadade personer under 67 år med en invaliditet

av minst 20 procent och till äldre skadade med minst 30 procent

invaliditet samt av efterlevandelivräntor till änkor och änklingar under 67

år, till barn och till föräldrar. Förhöjningen föreslås bli 30 procent i fall då

skadan inträffat före 1955, 20 procent då skadan inträffat 1955 eller 1956

och 10 procent då skadan inträffat 1957—1959. I de fall då skadan inträffat

före 1955 skall enligt förslaget förhöjningen beräknas på det sammanlagda

beloppet av livränta och omregleringsförhöjning enligt 1955 års omregleringslagstiftning.

Sjukpenning, som träder i stället för livränta, föreslås

undergå förhöjning till en nivå motsvarande livräntans. De förhöjda ersättningarna

får aldrig överstiga de högsta belopp som kan utgå enligt YFL.

Utredningens förslag, som i huvudsak tillstyrkes av samtliga remissorgan,

synes uppfylla de önskemål som i nuvarande läge bör ställas på en

provisorisk förbättring av äldre yrkesskadeersättningar i avbidan på en

definitiv lösning av värdesäkringsproblemen för yrkesskadeförmånerna.

Avgränsningen av de livräntetyper, som bör bli föremål för förhöjning,

överensstämmer i princip med den som gjordes vid 1955 års omreglering med

det undantaget att nu även de ytterst fåtaliga föräldralivräntorna föreslås

bli förhöjda. Genom denna anknytning till närmast föregående omreglering

i förening med den procentuella förhöjningen erhålles en lätthanterlig metod

för uppräkningen, som ger tillfredsställande kompensation för levnadskostnadsstegringen

i sådana fall då yrkesskadeersättningen är av mera

väsentlig betydelse för den ersättningsberättigades försörjning, samtidigt

som utredningen inte bindes i sitt fortsatta arbete. Jag tillstyrker förslaget.

Med hänsyn till de siffror rörande konsumentprisutvecklingen som blivit

tillgängliga sedan kommitténs förslag lades fram bör dock den jämkningen

göras, att procenttalet för höjningen av livräntor sättes till 30 då skadan

inträffat år 1955 eller tidigare, 20 för skadcfall åren 1956 och 1957 samt 10

när skadan inträffat något av åren 1958 eller 1959. Höjningen avser såväl

ersättningar, vilka bekostas av arbetsgivarna, som ersättningar för vilka

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962

staten på grund av yrkesskadeförsäkringslagstiftningen eller andra bestämmelser

har att svara.

Kostnaderna för den föreslagna uppräkningen av ersättningar, som

belastar försäkringskollektivet enligt YFL, uppskattas till 14 milj. kr.,

ett belopp som successivt kommer att minska. Dessa kostnader bör i likhet

med vad som skedde år 1955 bestridas genom proportionella tillägg till de

avgifter, som utgår enligt YFL. Avgiftstillägget, som från början var 20

procent av yrkesskadeförsäkringsavgiften men som nu utgör 14 procent,

torde därvid behöva höjas till 28 procent.

Den totala årliga kostnaden för statsverket för den föreslagna förhöjningen,

vilken kostnad också successivt kommer att minska, kan beräknas

till 3,6 milj. kr.»

Utskottet

Utskottet har, såvitt angår de delar av föreliggande proposition, som hänvisats

till lagutskott, icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

119, i vad densamma hänvisats till lagutskott.

Stockholm den 3 maj 1962

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson,* Axel Svensson, fru

Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herr Edström,* fru Nilsson, herrar Eric Carlsson*

och Enarsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Odhe, fru Ekendahl, fru Gunne, herr Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm*

och herr Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 62

202590

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad a1 i texten