Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott.
1962-05-03 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1962:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
1
Nr 25
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning
av yrkesskada m. m., i vad propositionen hänvisats till
lagutskott.
Genom en den 16 mars 1962 dagtecknad proposition, nr 119, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada
m. in.,
2) förordning om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning
av yrkesskada m. m.,
3) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående
omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring,
4) förordning angående ändring i förordningen den 3 juni 1938 (nr 216)
om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5
juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och
5) förordning om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd
olycksfallsförsäkring för fiskare,
dels för budgetåret 1962/63 under femte huvudtiteln anvisa
till Vissa tillägg å ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. ett
förslagsanslag av 800 000 kronor samt
till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning
av olycksfall i arbete m. m. ett förslagsanslag av 3 700 000 kronor,
dels ock medgiva att av riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond
avskiljes 5 000 000 kronor till en särskild, av riksförsäkringsverket
förvaltad fond, vars avkastning av Kungl. Maj :t må disponeras för yrkesskadeförsäkringen
närstående ändamål i enlighet med vad i propositionen
angivits.
Propositionen har, såvitt angår författningsförslagen, hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen
hänvisats till statsutskottet. 1
1 -— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 25
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås höjning fr. o. m. den 1 januari 1963 av vissa
yrkesskadelivräntor m. m. i anledning av skada, som inträffat före år 1960.
Livräntorna höjes med 30 procent, om skadan inträffat 1955 eller tidigare,
med 20 procent, om skadan inträffat 1956 eller 1957, och med 10 procent,
om skadan inträffat 1958 eller 1959. Förhöjning föreslås beträffande livräntor
till skadade under 67 år med minst två tiondels invaliditet, skadade
över 67 år med minst tre tiondels invaliditet, efterlevande make m. fl. under
67 år, barn, föräldrar och adoptivföräldrar. Även sjukpenning skall kunna
förhöjas. Förhöjningen får inte leda till att ersättning utgår med högre belopp
än det högsta möjliga enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Enligt förslaget skall förhöjningen av ersättningar, som belastar försäkringskollektivet
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, bekostas av arbetsgivarna
genom proportionella tillägg till avgifterna enligt sistnämnda
lag. För staten beräknas merkostnaderna under budgetåret 1962/63 till
1,8 milj. kr.
Slutligen föreslås, att av de i riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond
ingående överskottsmedlen från försäkringsverksamhet enligt
1901 års lag om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete avskiljes
5 milj. kr. till en fond, vars avkastning skall kunna användas till ersättningar
i vissa fall, då ersättning ej kan utgå enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring.
ii it. t i i !•.*•’ ;* .. ;■> te i.,:- j i;.1 . i = > -i -t o/i ;;i =;: t ■ - '' ■ , ! a
■!■.{>!!!»;• hib •»!. i''''!•! tU i:u • »: <■'' ~ ,
V.vU.V
1$ f
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962 3
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada in. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Livränta eller sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring jämlikt
1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,
2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer,
4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring eller
5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.
skall, i den mån ersättningen ej utgives av staten, förhöjas enligt vad
nedan sägs.
Vad i denna lag stadgas om livränta skall, där viss del av livränta utbytts
mot ett engångsbelopp, avse den del av livräntan som icke omfattas av utbytet.
2 §•
Livränta, som tillkommer skadad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst
två tiondelar eller, för tid efter utgången av den månad under vilken skadad
fyller sextiosju år, med minst tre tiondelar, skall förhöjas med trettio procent,
om skadan inträffat år 1955 eller tidigare, med tjugu procent, därest
skadan inträffat något av åren 1956 eller 1957, och med tio procent, om skadan
inträffat något av åren 1958 eller 1959.
Livränta, som tillkommer efterlevande make eller annan i 20 § lagen om
yrkesskadeförsäkring avsedd efterlevande för tid till och med den månad,
under vilken den ersättningsberättigade fyller sextiosju år, eller barn, fader,
moder eller adoptant, skall jämväl förhöjas enligt vad i första stycket
sägs.
Har livränta omreglerar enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469), skall
förhöjningen utgå å den omreglerade livräntan. I fall som avses i 9 § första
stycket sistnämnda lag skall förhöjning icke utgå å den del av livräntan,
som svarar mot arbetsförtjänst vilken jämlikt nämnda lagrum icke beaktas
vid tillämpning av 2 § sagda lag.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 25
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
Förhöjning må ej föranleda att livränta överstiger det belopp, vartill den
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skolat uppgå om den skadades årliga
arbetsförtjänst beräknats till femtontusen kronor.
3 §.
Är någon behäftad med två eller flera skador, som var för sig medföra
rätt till livränta enligt någon av de i 1 § angivna lagarna, skall vid bedömande
av rätt till förhöjning enligt denna lag arbetsförmågan anses nedsatt
med det tal, som utgör summan av de för de skilda skadorna bestämda
invaliditetsgraderna.
4 §■
Har i anledning av skada utgått livränta enligt någon av de i 1 § angivna
lagarna, må senare utgående sjukpenning i anledning av skadan icke understiga
det belopp, vartill den enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skolat
uppgå vid en årlig arbetsförtjänst, som enligt nämnda lag förutsättes för
rätt till livränta av den storlek vartill livränta till den skadade vid förlust
av arbetsförmågan uppgår efter förhöjning enligt denna lag.
5 §.
Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt
denna lag i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande
den ersättning, som förhöjts genom lagen.
6§.
Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av
bestämmelserna i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att
erlägga proportionellt tillägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen
om yrkesskadeförsäkring skola för året beräknas för honom.
Angående debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första stycket,
skall tillämpas vad i sådant hänseende gäller rörande där omförmälda avgifter.
7 §•
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning å
ersättning, som belöper å tid dessförinnan.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
5
Förslag
till
Förordning
om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av
yrkesskada m.m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Livränta eller sjukpenning, som av statsmedel utgår jämlikt någon av de
författningar vilka angivas i 2 §, skall förhöjas enligt de grunder, som stadgas
i lagen den 1962 (nr ) om förhöjning av vissa ersätt
ningar
i anledning av yrkesskada m. m. Ersättning, som efter Konungens
förordnande utgives med tillämpning av grunderna i någon av de i 2 § avsedda
författningarna, förhöjes i motsvarande mån, där Konungen icke
annat föreskriver.
Kostnad för förhöjning enligt denna förordning bestrides av statsmedel.
2 §•
De författningar, som avses i 1 §, äro:
1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete;
2) förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel
för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena
under 1914—1919 års världskrig;
3) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
4) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar;
5)
lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer;
6) förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl.;
7) förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt fångar m. fl.;
8) förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel
i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd;
9) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under heinvärnstjänstgöring;
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
10) förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;
11) förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i
anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt;
12) kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.;
13) militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261);
14) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring;
15) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.;
16) förordningen den 14 maj 1954 (nr 247) om ersättning av statsmedel
vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.;
17) förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;
18) förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.; samt
19) kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 492) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.
3 §.
Förhöjning enligt denna förordning utgår icke å ersättning, varå förordningen
den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring äger tilllämpning.
4§.
Är den skadade berättigad jämväl till livränta, som avses i lagen den
1962 (nr ), skall förhöjning av livränta, varå denna förordning
äger tillämpning, ske så, att livräntornas sammanlagda årsbelopp motsvarar
vad som skulle hava tillkommit den skadade, därest de skilda livräntorna
skolat förhöjas enligt nämnda lag.
5 §.
Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt
denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande
den ersättning, som förhöjts genom förordningen.
6§.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tilllämpning
å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
7
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av
vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtj änstgöring
Härigenom förordnas, att 3, 4 och 8 §§, 9 § 2 mom. samt 12 och 13 §§
förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtj änstgöring» skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
3
1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen
den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18
juni 1927 under tid då kroppsskadan
förorsakar förlust av arbetsförmågan
(hel sjukhjälp eller sjukpenning)
skall, där ej annat följer av vad nedan
i andra stycket eller i 4 mom.
stadgas, utgöra
a) om den skadade sammanlever
med hustru eller har hemmavarande
barn eller adoptivbarn under sexton
år: tretton kronor 50 öre för dag intill
utgången av den månad, varunder
den skadade fyller sextiosju år, samt
därefter tio kronor 50 öre för dag;
b) i annat fall: tolv kronor för dag
intill utgången av den månad, varunder
den skadade fyller sextiosju år,
samt därefter nio kronor för dag.
Har livränta utgått, motsvarande
förlust av arbetsförmågan, skall hel
(Föreslagen lydelse)
Sjukhjälp enligt förordningen den
18 juni 1909 eller sjukpenning enligt
förordningen den 18 juni 1927 beräknas
enligt grunderna i 6 § 2 och
4 mom. militär er sättningsf örordningen
den 2 juni 1950 (nr 261), därvid
den skadade anses tillhöra sjukpenningklass
nr 11.
1 Senaste lydelse av 3, 4 och 8 §§ samt 9 § 2
mom. se SFS 1955: 363.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sjukhjälp eller sjukpenning under
tid omedelbart därefter, med undantag
för tid då den skadade i anledning
av skadan är intagen å sjukvårdsanstalt,
utgöra för dag räknat
lägst tre procent av sådan livräntas
månadsbelopp enligt 4 §. Föreligger
vårdbehov som i 4 § tredje stycket
sägs, skall hänsyn därtill tagas vid
nämnda månadsbelopps beräkning.
2 mom. Har den skadade i anledning
av skadan intagits å sjukvårdsanstalt,
äger riksförsäkringsanstalten
att å sjukhjälp eller sjukpenning
för vårdtiden avdraga en krona 50
öre för dag.
3 mom. Sjukhjälp eller sjukpenning
under tid, då skadan förorsakar
nedsättning av arbetsförmågan med
minst en fjärdedel, skall utgöra en
mot graden av nedsättningen svarande
del av hel sjukhjälp eller sjukpenning.
4 mom. Skulle sjukhjålpen eller
sjukpenningen, beräknad enligt 1—
3 mom., understiga det belopp, som
vid tillämpning av bestämmelserna i
6 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261) skolat utgå
såsom sjukpenning eller hempenning
jämte i förekommande fall barntillägg
och vårdbidrag, därest den skadade
hänförts till sjukpenningklass
nr 9, förhöjes sjukhjälpen eller sjukpenningen
till sådant belopp.
4 §.
Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, som
enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning
(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
(Gällande lydelse)
»
Invaliditetsgrad
uttryckt i
procent
Livräntans månads- belopp i kronor
intill utgången
av den månad,
varunder den
skadade fyller
67 år
därefter
10
20
20
12
24
24
14
28
28
15
30
30
16
32
32
18
36
36
20
50
50
25
65
65
30
130
85
33V,
150
95
35
160
100
40
ISO
120
45
220
140
50
250
160
55
280
180
60
310
200
65
340
220
66»/,
350
230
70
310
240
75
400
260
80
430
280
85
460
300
90
490
320
100
550
360
Svarar invaliditetsgraden--
(Föreslagen lydelse)
Invaliditetsgrad
uttryckt i
procent
Livräntans månads- belopp i kronor
intill utgången
av den månad,
varunder den
skadade fyller
67 år
därefter
10
20
20
12
24
24
14
28
28
15
30
30
16
32
32
18
36
36
20
65
50
25
85
65
30
no
110
331/,
200
125
35
210
130
40
250
155
45
290
180
50
330
210
55
370
235
60
410
260
65
450
285
66»/,
460
300
70
490
310
75
530
340
80
510
365
85
610
390
90
650
415
100
730
410
___högre invaliditetsgrad.
£r den______motsvarande tillämpning.
På därom______gällande beräkningsgrunder.
8
Livränta, som tillkommer den skadades
änka, skall intill utgången av
den månad, varunder hon fyller sextiosju
år, utgöra tvåhundra kronor
samt därefter etthundrafemtio kronor
för månad räknat och livränta
till varje därtill berättigat barn eller
adoptivbarn etthundra kronor för
månad räknat. Livräntornas sammanlagda
belopp för varje månad
må dock icke överstiga femhundra
kronor. Erforderliga nedsättningar
§•
Livränta, som tillkommer den skadades
änka, skall intill utgången av
den månad, varunder hon fyller sextiosju
år, utgöra tvåhundrasextio
kronor samt därefter etthundrafemtio
kronor för månad räknat och livränta
till varje därtill berättigat barn
eller adoptivbarn etthundratrettio
kronor för månad räknat. Livräntornas
sammanlagda belopp för varje
månad må dock icke överstiga sexhundrafemtio
kronor. Erforderliga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
(Gällande lydelse)
skola ske i förhållande till vad på
varje livräntetagare belöper.
Livränta enligt------
Livränta till annan efterlevande
skall utgöra det belopp för månad,
varmed livränta jämte dyrtidstillägg
skolat utgivas enligt de vid utgången
av juni månad 1950 gällande beräkningsgrunder.
Till änka,----------
(Föreslagen lydelse)
nedsättningar skola ske i förhållande
till vad på varje livräntetagare belöper.
---sexton år.
Livränta till annan efterlevande
skall utgöra etthundratrettio procent
av det belopp för månad, varmed livränta
jämte dyrtidstillägg skolat utgivas
enligt de vid utgången av juni
månad 1950 gällande beräkningsgrunder.
- sjutusentvåhundra kronor.
9
2 mom. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen
sägs om
avdrag för ersättning från allmän
sjukkassa eller för folkpension eller
för bidrag enligt lagen den 26 juli
19hl (nr 530) om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl.
barn eller lagen samma dag (nr 531)
om bidrag till änkor och änklingar
med barn skall äga motsvarande tillämpning
å ersättning, som bestämts
enligt denna förordning.
§•
2 mom. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen
sägs om
avdrag för ersättning från allmän
försäkringskassa eller för folkpension
skall äga motsvarande tillämpning
å ersättning, som bestämts enligt
denna förordning.
12 §.
Över beslut av riksförsäkringsan- över beslut av riksförsäkring sverstälten
rörande ersättning, som avses ket rörande ersättning, som avses i
i denna förordning, må klagan föras denna förordning, må klagan föras
hos forsaknngsrådet genom besvär, hos försäkringsrådet genom besvär,
som skola hava inkommit till för- som skola hava inkommit till forsa
ringsrådet sist å trettionde da- säkringsrådet senast inom en månad
gen efter den, då klaganden erhöll efter det klaganden erhållit kånnedel
av beslutet. dom om beslutet
Försäkringsrådet äger,---första stycket.
Försäkringsrådets beslut meddelas
kostnadsfritt.
över försäkringsrådets beslut må över försäkringsrådets beslut må
agan ej föras. klagan föras hos försäkringsdomsto
len
genom besvär. Besvären skola ha
-
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
va inkommit till försäkringsrådet
inom tre veckor från det klaganden
erhållit kännedom om beslutet; dock
skall besvärstiden för menighet vara
fem veckor. Den omständigheten, att
besvären ingivits eller insänts direkt
till försäkringsdomstolen, utgör ej
hinder för besvärens upptagande till
prövning, därest de inkommit till
domstolen före besvärstidens utgång.
Försäkringsrådets beslut länder till
efterrättelse utan hinder av förd klagan,
såframt ej rådet annorlunda förordnar.
Med avseende------försäkringsrådet stadgas.
13 §.
De närmare föreskrifter, som finnas
erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
av försäkringsrådet eller
riksförsäkringsanstalten.
De närmare föreskrifter, som finnas
erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
av försäkringsrådet eller
riksförsäkringsverket.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1963 men äger icke tilllåmpning
å ersättning, som belöper
å tid dessförinnan. Sjukhjälp eller
sjukpenning skall jämväl för tid efter
ikraftträdandet beräknas enligt äldre
bestämmelser i den mån beloppet
därigenom blir högre.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg av
statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete
Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ förordningen den 3 juni 1938 om
livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli
1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
1
Den som---------
Tillägget skall bestämmas så, att
detsamma jämte livräntan motsvarar
vad som vid tillämpning av förordningen
den 17 juni 1955 (nr 470) angående
omreglering av vissa ersättningar
av statsmedel i anledning av
olycksfall i arbete m. m. skolat utgå
i livränta, därest olycksfallet inträffat
år 1918 och den skadades årliga
arbetsförtjänst utgjort 1 600 kronor;
dock skall, såvitt angår livränta till
änka för tid efter den månad varunder
hon fyllt 67 år, tillägget utgå med
170 procent av livräntans belopp.
Livräntetilläggen bestridas av
statsmedel samt bestämmas och utgivas
av riksförsäkringsanstalten.
(Föreslagen lydelse)
§■
nedan sägs.
Tillägget skall bestämmas så, att
detsamma jämte livräntan motsvarar
vad som vid tillämpning av förordningen
den 17 juni 1955 (nr 470)
angående omreglering av vissa ersättningar
av statsmedel i anledning av
olycksfall i arbete m. m. samt förordningen
den 1962 (nr ) om förhöjning
av vissa ersättningar av
statsmedel i anledning av yrkesskada
m. m. skolat utgå i livränta, därest
olycksfallet inträffat år 1918 och den
skadades årliga arbetsförtjänst utgjort
1 600 kronor; dock skall, såvitt
angår livränta till änka för tid
efter den månad varunder hon fyllt
67 år, tillägget utgå med 170 procent
av livräntans belopp.
Livräntetilläggen bestridas av
statsmedel samt bestämmas och utgivas
av riksförsäkringsverket.
1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1955: 471.
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §•
De närmare föreskrifter, som, utöver
vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens
tillämpning, meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av försäkringsrådet eller
riksförsäkringsanstalten.
4
Över beslut av riksförsäkringsanstalten
rörande livräntetillägg eller
tillämpning av någon med stöd av
denna förordning given bestämmelse
må klagan föras hos försäkringsrådet
genom besvär, som skola ingivas till
rådet eller i betalt brev med allmänna
posten vara till rådet inkomna sist
å trettionde dagen efter det klaganden
av beslutet erhållit del, den dagen
oräknad, då sådant skedde.
Försåkringsrådets beslut meddelas
kostnadsfritt.
Över försåkringsrådets beslut må
klagan ej föras.
De närmare föreskrifter, som, utöver
vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens
tillämpning, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
av försäkringsrådet eller
riksförsäkringsverket.
§•
över beslut av riksförsäkringsverket
rörande livräntetillägg eller tillämpning
av någon med stöd av denna
förordning given bestämmelse må
klagan föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit
till försäkringsrådet senast inom
en månad efter det klaganden erhållit
kännedom om beslutet.
Över försåkringsrådets beslut må
klagan föras hos försäkringsdomstolen
genom besvär. Besvären skola hava
inkommit till försäkringsrådet inom
tre veckor från det klaganden
erhållit kännedom om beslutet; dock
skall besvärstiden för menighet vara
fem veckor. Den omständigheten, att
besvären ingivits eller insänts direkt
till försäkringsdomstolen, utgör ej
hinder för besvärens upptagande till
prövning, därest de inkommit till
domstolen före besvärstidens utgång.
Försåkringsrådets beslut länder till
efterrättelse utan hinder av förd klagan,
såframt ej rådet annorlunda
förordnar.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1963 men äger icke tilllämpning
å ersättning, som belöper
å tid dessförinnan.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
Förslag
till
Förordning
om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd
olycksfallsförsäkring för fiskare
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Livränta, som i anledning av olycksfall i arbete utgår enligt kungörelsen
den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall eller enligt förordningen den
11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall, skall förhöjas enligt vad nedan sägs.
Motsvarande skall gälla ersättning, som enligt Konungens förordnande utgives
enligt grunderna för sistnämnda förordning.
Kostnad för förhöjning enligt denna förordning bestrides av statsmedel.
2 §•
Livränta enligt någon av de i 1 § angivna författningarna, vilken omreglerats
jämlikt 3 § eller 4 § första stycket förordningen den 11 maj 1956
(nr 183) angående omreglering av vissa ersättningar på grund av statsunderstödd
olycksfallsförsäkring för fiskare, skall förhöjas med trettio
procent.
Livränta, vilken enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) utgår till
fader, moder eller adoptant, skall, i förekommande fall efter förhöjning
enligt 5 § andra stycket förordningen den 11 maj 1956 (nr 183), jämväl
förhöjas med trettio procent.
3 §•
Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt
denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande
den ersättning, som förhöjts genom förordningen.
4 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning
å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
15
Den redogörelse, som härefter lämnas för propositionen, upptar endast
de huvudsakliga delarna av vad föredragande departementschefen yttrat i
de frågor som hänvisats till lagutskott. I fråga om gällande bestämmelser
samt det utredningsförslag som legat till grund för propositionen ävensom
remissyttrandena över detta får utskottet hänvisa till propositionen. 1 detta
sammanhang må nämnas att lagrådet, som hörts beträffande förslaget till
lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.,
lämnat förslaget utan erinran.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:
»Yrkesskadeförsäkringen, som är vår äldsta socialförsäkring, har under
årens lopp undergått åtskilliga förändringar. Den senaste yrkesskadeförsäkringslagen
— kring vilken grupperar sig en mångfald bestämmelser avseende
ersättning åt särskilda kategorier skadade — antogs vid 1954 års
riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1955. Sedan dess har ersättningsgrunderna
varit oförändrade.
YFL är i princip tillämplig endast på skador som inträffat efter lagens
ikraftträdande. Äldre skadefall regleras av den dessförinnan gällande lagstiftningen,
företrädesvis 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete
och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Fortfarande
utgår huvudparten av livräntorna i anledning av skador, som inträffat före
år 1955.
Enligt både YFL och den närmast föregående lagstiftningen bestämmes
de viktigaste ersättningarna — livränta och sjukpenning — av den skadades
årliga arbetsförtjänst vid skadetillfället, dock att arbetsförtjänst över
vissa belopp inte beaktas. Med hänsyn till stegringarna i den allmänna lönenivån
och standardutvecklingen har gränserna för arbetsförtjänstberäkningen
gång på gång förskjutits uppåt, vid varje tillfälle dock endast för
nytillkommande ersättningstagare. Så höjdes exempelvis arbetsförtjänstmaximum
enligt 1916 års lag i olika omgångar från 1 800 till 7 200 kr. Sistnämnda
belopp utgjorde maximum vid tiden för YFL:s ikraftträdande. Därefter
har maximibeloppet varit 15 000 kr.
För att utjämna skillnaden i ersättningsnivå mellan äldre och nyare skadefall
har statsmakterna vid olika tillfällen förbättrat ersättningarna i de
äldre fallen. Härvid valde man till en början att ge ersättningstagarna i de
äldre fallen särskilda tillägg av statsmedel. I början av 1940-talet tillkom
sålunda proportionella statliga dyrtidstillägg, och år 1950 infördes ett system
med statliga ersättningstillägg i form av procentuella tillägg med högre
procentsats ju längre tillbaka i tiden skadan låg och ju svårare invaliditeten
var.
16 Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
År 1955 beslöt statsmakterna en ny metod att förbättra de äldre ersättningarna
på detta område, varvid samtidigt finansieringsmetoden ändrades.
Tidigare ersättningshöjningar hade, såsom nämnts, bekostats av statsmedel.
Enligt 1955 års omreglering får kostnaderna för uppräkningen bäras
av försäkringen, dvs. för varje kalenderår av de arbetsgivare som för det
året har att erlägga avgifter enligt YFL. Omregleringen enligt den nya metoden
skedde på så sätt att den arbetsförtjänst som låg till grund för ersättningarna
räknades upp. Om den försäkrades arbetsförtjänst motsvarade
medelarbetsförtjänsten enligt yrkesskadeförsäkringsstatistiken för manliga
skadade för respektive tidsperiod, uppräknades arbetsförtjänsten till
6 600 kr. Var arbetsförtjänsten högre eller lägre än medelarbetsförtjänsten,
skedde proportionell uppräkning. Arbetsförtjänsten fick ej i något fall uppräknas
till högre belopp än 7 920 kr.
Den förhöjda arbetsförtjänsten lades sedan till grund för uträknande av
livräntan och i förekommande fall även sjukpenning. För invalider under
67 år med en invaliditetsgrad av minst 30 procent samt för efterlevande
make under 67 år och efterlevande barn tillämpades därvid reglerna i YFL.
Även för invalider under 67 år med en invaliditetsgrad uppgående till minst
20 men ej 30 procent samt för invalider över 67 år med minst 30 procent
invaliditet skedde en uppräkning ehuru av mindre omfattning.
Motsvarande omreglering kom år 1955 till stånd även för sådana ersättningar
som utges av statsmedel; för ersättningar enligt den särskilda fiskarförsäkringen
gjordes omregleringen år 1956.
Det under de senaste åren bedrivna omdaningsarbetet på socialförsäkringens
område, vilket lett fram till det nyligen till lagrådet remitterade förslaget
till lag om allmän försäkring, har endast i mindre mån berört yrkesskadeförsäkringen.
Lagen om allmän försäkring skall reglera ett enhetligt
socialförsäkringssystem, som omfattar sjuk- och moderskapsförsäkring,
folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Samordningen mellan
detta system och yrkesskadeförsäkringen har karaktär av provisorium.
Frågan om yrkesskadeförsäkringens definitiva inordnande i det nya socialförsäkringssystemet
utreds av den år 1961 tillkallade yrkesskadeutredningen.
Ett av de viktigaste reformönskemålen beträffande yrkesskadeförsäkringen
gäller livräntornas värdebeständighet. I motsats till folkpension
och tilläggspension är yrkesskadelivränta inte automatiskt värdesäkrad.
Yrkesskadeförsäkringens inordnande i det allmänna socialförsäkringssystemet
bör medföra likformighet i värdeföljsamheten för pensioner och yrkesskadelivräntor.
I vad mån livsvariga livräntor skall utgå även vid skadefall
med ringa inverkan på arbetsförmågan får prövas under hänsynstagande
till moderna medicinska metoder samt till rehabiliteringsverksamhetens
och socialförsäkringens utbyggnad.
Den omständigheten att frågan om värdeföljsamheten inom yrkesskadeförsäkringen
kan väntas bli löst, när slutresultatet av yrkesskadeutred
-
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
ningens arbete föreligger, bör inte få hindra att man dessförinnan beaktar
behovet av förbättring av sådana nu utgående ersättningar, vilkas realvärde
på grund av penningvärdesutvecklingen sjunkit mera avsevärt sedan
ersättningarnas belopp senast fastställdes. Yrkesskadeutredningen har också,
i enlighet med vad som förutsattes vid utredningens tillkomst, tagit upp
sistnämnda spörsmål till särskild behandling.
Med hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen bör förhöjning övervägas
beträffande ersättningar i anledning av skador som inträffat år 1959 och
tidigare. Samtidigt är det av vikt att reglerna om förhöjning av sådana ersättningar
får en utformning, som inte försvårar genomförandet av yrkesskadeutredningens
huvuduppgift att förbereda yrkesskadeförsäkringens
slutliga inordnande i det socialförsäkringssystem, vilket avses bli reglerat
i lagen om allmän försäkring. Utredningen har föreslagit förhöjning fr. o. m.
år 1963 av invalidlivräntor till skadade personer under 67 år med en invaliditet
av minst 20 procent och till äldre skadade med minst 30 procent
invaliditet samt av efterlevandelivräntor till änkor och änklingar under 67
år, till barn och till föräldrar. Förhöjningen föreslås bli 30 procent i fall då
skadan inträffat före 1955, 20 procent då skadan inträffat 1955 eller 1956
och 10 procent då skadan inträffat 1957—1959. I de fall då skadan inträffat
före 1955 skall enligt förslaget förhöjningen beräknas på det sammanlagda
beloppet av livränta och omregleringsförhöjning enligt 1955 års omregleringslagstiftning.
Sjukpenning, som träder i stället för livränta, föreslås
undergå förhöjning till en nivå motsvarande livräntans. De förhöjda ersättningarna
får aldrig överstiga de högsta belopp som kan utgå enligt YFL.
Utredningens förslag, som i huvudsak tillstyrkes av samtliga remissorgan,
synes uppfylla de önskemål som i nuvarande läge bör ställas på en
provisorisk förbättring av äldre yrkesskadeersättningar i avbidan på en
definitiv lösning av värdesäkringsproblemen för yrkesskadeförmånerna.
Avgränsningen av de livräntetyper, som bör bli föremål för förhöjning,
överensstämmer i princip med den som gjordes vid 1955 års omreglering med
det undantaget att nu även de ytterst fåtaliga föräldralivräntorna föreslås
bli förhöjda. Genom denna anknytning till närmast föregående omreglering
i förening med den procentuella förhöjningen erhålles en lätthanterlig metod
för uppräkningen, som ger tillfredsställande kompensation för levnadskostnadsstegringen
i sådana fall då yrkesskadeersättningen är av mera
väsentlig betydelse för den ersättningsberättigades försörjning, samtidigt
som utredningen inte bindes i sitt fortsatta arbete. Jag tillstyrker förslaget.
Med hänsyn till de siffror rörande konsumentprisutvecklingen som blivit
tillgängliga sedan kommitténs förslag lades fram bör dock den jämkningen
göras, att procenttalet för höjningen av livräntor sättes till 30 då skadan
inträffat år 1955 eller tidigare, 20 för skadcfall åren 1956 och 1957 samt 10
när skadan inträffat något av åren 1958 eller 1959. Höjningen avser såväl
ersättningar, vilka bekostas av arbetsgivarna, som ersättningar för vilka
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1962
staten på grund av yrkesskadeförsäkringslagstiftningen eller andra bestämmelser
har att svara.
Kostnaderna för den föreslagna uppräkningen av ersättningar, som
belastar försäkringskollektivet enligt YFL, uppskattas till 14 milj. kr.,
ett belopp som successivt kommer att minska. Dessa kostnader bör i likhet
med vad som skedde år 1955 bestridas genom proportionella tillägg till de
avgifter, som utgår enligt YFL. Avgiftstillägget, som från början var 20
procent av yrkesskadeförsäkringsavgiften men som nu utgör 14 procent,
torde därvid behöva höjas till 28 procent.
Den totala årliga kostnaden för statsverket för den föreslagna förhöjningen,
vilken kostnad också successivt kommer att minska, kan beräknas
till 3,6 milj. kr.»
Utskottet
Utskottet har, såvitt angår de delar av föreliggande proposition, som hänvisats
till lagutskott, icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag.
På grund härav får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
119, i vad densamma hänvisats till lagutskott.
Stockholm den 3 maj 1962
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson,* Axel Svensson, fru
Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herr Edström,* fru Nilsson, herrar Eric Carlsson*
och Enarsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Odhe, fru Ekendahl, fru Gunne, herr Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm*
och herr Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 62
202590
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad a1 i texten