Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om allmän försäkring, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

1962-05-03 · 309 sidor, varav 308 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 308 av 309 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om allmän försäkring, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om allmän försäkring, m. m., i vad propositionen

hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 9 mars 1962 dagtecknad proposition, nr 90, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om

höjning av folkpensioner m. m.,

2) lag angående ändrad lydelse av 6 § 3 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr

431) om folkpensionering,

3) lag om ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960

(nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

4) lag om allmän försäkring,

5) lag angående införande av lagen om allmän försäkring,

6) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

7) förordning angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän

försäkring (sjukreseförordning),

8) lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

9) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551)

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension,

10) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552)

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

m. m.,

11) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 555)

angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m.,

12) lag om finansiering av folkpensioneringen,

13) reglemente angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas

fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen,

14) förordning om ändring i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående

kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

15) förordning angående ändring i förordningen den 21 maj 1954 (nr

1 -— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

269) om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning,

16) förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 (nr 261),

17) lag angående ändring i lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning

åt smittbärare,

18) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483)

om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna samt

19) lag angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Propositionen har, såvitt angår de därvid fogade författningsförslagen

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har

propositionen hänvisats till statsutskottet.

I samband med propositionen har utskottet — med vissa begränsningar

vilka nedan angives -— behandlat följande i ämnet väckta motioner, nämligen
A.

vid riksdagens början väckta motioner:

1) de likalydande motionerna I: 28 av herr Lundström m. fl. och II: 54

av herr Ohlin m. fl., såvitt avser frågan om en självständig pensionsrätt för

hemarbetande husmödrar;

2) de likalydande motionerna I: 70 av herr Nilsson, Ferdinand, m. fl.

och 11:211 av herrar Grebäck och Wahrendorff om vissa ändrade bestämmelser

angående avgift till den allmänna tjänstepensionen;

3) de likalydande motionerna I: 169 av herr Kaijser och II: 216 av fröken

Karlsson och fru Kristensson angående pension till änkling;

4) de likalydande motionerna I: 214 av herr Gillström m. fl. och II: 264

av herr Andersson i Essvik m. fl. angående fördelningen mellan stat och

kommun av kostnaderna för folkpensioneringen, med undantag för frågan

om anslag under femte huvudtiteln;

5) de likalydande motionerna I: 291 av herr Bengtson m. fl. och II: 366

av herr Hedlund m. fl. angående viss valfrihet inom den allmänna tilläggspensioneringen;
6)

de likalydande motionerna I: 293 av herr Bengtson m. fl. och II: 365

av herr Hedlund m. fl. angående personligt frivillig tilläggspensionering;

7) de likalydande motionerna I: 298 av herr Sundin och II: 363 av herr

Fälldin m. fl. angående de korttidsanställdas förmåner inom den allmänna

tilläggspensioneringen och sjukförsäkringen, m. m.;

8) de likalydande motionerna I: 299 av herr Svanström m. fl. och II: 283

av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. angående förbättring av den allmänna

tilläggspensionen för låglönegrupperna;

9) de likalydande motionerna 1:370 av herr Olsson, Ernst, m. fl. och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

II: 445 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. om vidgad rätt till folkpension

för vissa ensamstående kvinnor;

10) de likalydande motionerna I: 455 av herr Bengtson m. fl. och II: 543

av herr Hedlund m. fl. om utredning angående skattefinansiering av socialförsäkringsförmånerna,

m. m., såvitt avser påförande av folkpensionsavgift;

11) de likalydande motionerna 1:474 av herr öhman och Lager samt

II: 537 av herr Hagberg m. fl. om utredning angående slopande av socialförsäkringsavgifterna,

m. m., såvitt avser gränsen för påförande av folkpensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift;

12) de likalydande motionerna 1:481 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och

II: 560 av fru Gärde Widemar m. fl. om rätt för änkling till efterlevandepension

från den allmänna tilläggspensioneringen;

13) de likalydande motionerna I: 483 av herr Hilding och II: 562 av herr

Jönsson i Ingemarsgården m. fl. om viss valfrihet inom den allmänna tilläggspensioneringen

;

14) de likalydande motionerna 1:485 av herr Persson, Helmer, m. fl.

och 11:566 av herr Senander m. fl. angående standardtillägget till folkpensionerna;
15)

motionen II: 208 av herrar Carlsson i Huskvarna och Nilsson i Lönsboda

om vidgad rätt till ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för

tandvård, med undantag för frågan om statsbidrag till den organiserade

barntandvården;

16) motionen 11:330 av herr Holmberg m. fl. angående inkomstprövningen

för erhållande av kommunalt bostadsbidrag;

17) motionen II: 610 av herr Holmberg m. fl. om slopande av sjukförsäkringslagens

bestämmelser om karenstid; samt

18) motionen II: 611 av herr Holmberg m. fl. om sänkning av pensionsåldern

för gruvarbetare m. fl.

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

19) de likalydande motionerna 1:632 av herr Augustsson m. fl. och

II: 760 av herr Franzén m. fl.;

20) de likalydande motionerna 1:633 av herr Hermansson m. fl. och

II: 761 av herr Johansson i öckerö m. fl.;

21) de likalydande motionerna I: 649 av herr Bengtson m. fl. och II: 777

av herr Hedlund m. fl., med undantag för frågan om särskild avdragsrätt

vid beskattningen för sjukförsäkringsavgift och frågan om anslag till folkpensioneringen;
22)

de likalydande motionerna 1:650 av herr Birke och II: 782 av fru

Kristensson;

23) de likalydande motionerna I: 652 av herr Geijer, Lennart, m. fl. och

II: 769 av herr Christenson i Malmö m. fl.;

24) de likalydande motionerna I: 653 av herr Hagberg m. fl. och II: 775

av herr Heckscher m. fl.;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

25) de likalydande motionerna I: 654 av herr Hagberg m. fl. och II: 776

av herr Heckscher m. fl.;

26) de likalydande motionerna 1:655 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och

II: 772 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.;

27) de likalydande motionerna 1:657 av herr Lundström m. fl. och

II: 785 av herr Ohlin m. fl. med undantag av frågan om anvisande av anslag

till en tjänst som allmänt ombud i socialförsäkringsprocessen;

28) de likalydande motionerna 1:658 av fröken Nordström och II: 778

av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.;

29) de likalydande motionerna 1:659 av fröken Nordström och fru

Hamrin-Thorell samt II: 770 av fröken Elmén och herr Wiklund i Stockholm;
30)

de likalydande motionerna 1:660 av fröken Nordström och herr

Hanson, Per-Olof, samt II: 789 av herr Wiklund i Stockholm och fröken

Elmén;

31) de likalydande motionerna I: 661 av fru Svenson och herr Sundin

samt II: 784 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.;

32) de likalydande motionerna 1:662 av fru Wallentheim m. fl. samt

II: 787 av fru Skantz;

33) de likalydande motionerna I: 663 av herr Widén m. fl. samt II: 774

av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl.;

34) de likalydande motionerna I: 664 av herr Wirmark m. fl. och II: 786

av fru Renström-Ingenäs m. fl.;

35) motionen I: 656 av herr Jacobsson, Gösta;

36) motionen II: 762 av herr Senander m. fl.;

37) motionen II: 771 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.;

38) motionen II: 773 av herrar Fälldin och Larsson i Norderön;

39) motionen II: 779 av herr Kellgren m. fl.;

40) motionen II: 780 av fru Kristensson;

41) motionen II: 783 av fru Kristensson samt

42) motionen II: 788 av herr Spångberg.

De i motionerna framställda yrkandena kommer att redovisas i det följande.

De yrkanden som har direkt samband med propositionens förslag

kommer därvid att återges i anslutning till de avsnitt i propositionen vartill

de närmast är att hänföra.

Beträffande de skäl som aberopats till stöd för motionsyrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:54, 1:70, 1:169, 1:214, 11:366, 11:365, 11:363, 11:283,

II: 445, II: 543, I: 474, I: 481, II: 562, II: 566, II: 208, II: 330, II: 610, II: 611,

II: 760, II: 761, II: 777, II: 782, I: 652, II: 775, II: 776, I: 655, II: 785, I: 658,

I: 659, I: 660, II: 784, I: 662, II: 774, II: 786, I: 656, II: 762, II: 771, II: 773,

II: 779, II: 780, II: 783 och II: 788.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 5

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av

folkpensioner m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lägel

pensioner m. m.1 skall erhålla ändrad

(Gällande lydelse)

1

Folkpension i form av allmän ålderspension,

tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall

höjas för år räknat med

455 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller

sjukbidrag eller vars hustru uppbär

hustrutillägg, ävensom för hustru,

som uppbär hustrutillägg, samt

600 kronor för annan pensionsberättigad.

den 1 juni 1956 om höjning av folklydelse

på sät) nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§.

Folkpension i form av allmän

ålderspension, tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall höjas

för år räknat med

705 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag

eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,

ävensom för hustru, som uppbär

hustrutillägg, samt

950 kronor för annan pensionsberättigad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1962.

1 Senaste lydelse av 1

se SFS 1960:100.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § 3 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 6 § 3 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

6

3 mom. För varje hel mångfald

av tre, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget

för år räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag

eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,

ävensom för hustru som uppbär

hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsbe''ättigad.

Ifall----------i c

Där pensionspristalet,-----

(Föreslagen lydelse)

§•

3 m o m. För varje hel mångfald

av tre, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget

för år räknat

60 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag

eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,

ävensom för hustru som uppbär

hustrutillägg, samt

75 kronor för annan pensionsberättigad.

Tigt.

— av tre.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1962; dock skall indextillägget till

den del det motsvarar så många hela

mångfalder av tre, som pensionspristalet

för juni 1962 översteg 100, beräknas

enligt den äldre lydelsen av

6 § 3 mom.

1 Senaste lydelse av 6 § 3 mom. se SFS 1960:99.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

7

Förslag

till

Lag

om ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående

ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att tredje stycket 3 punkten övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960 angående ändring i lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

3. Då fråga är om änkepension

efter man, som avlidit före ikraftträdandet,

skall 3 § i mom. andra

stycket nya lydelsen tillämpas endast

om de i sagda moment första

stycket a) angivna förutsättningarna

voro uppfyllda för juli månad 1960.

Utgår änkepension för juni månad

1960 jämlikt 3 § 4 mom. andra

stycket äldre lydelsen, ehuru den

pensionsberättigade icke varit gift

med den avlidne minst fem år, skall

vid tillämpningen av 3 § 4 mom. första

stycket b) anses som om äktenskap

bestått under så lång tid.

(Föreslagen lydelse)

3. Utgår änkepension för juni månad

1960 jämlikt 3 § 4 mom. andra

stycket äldre lydelsen, ehuru den

pensionsberättigade icke varit gift

med den avlidne minst fem år, skall

vid tillämpningen av 3 § 4 mom.

första stycket b) anses som om äktenskap

bestått under så lång tid.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1962.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Lag

om allmän försäkring

Härigenom förordnas som följer.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Inledande bestämmelser

1 kap. Försäkringens omfattning m. m.

1 §•

Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring, folkpensionering och

försäkring för tilläggspension.

Till den allmänna försäkringen äro anslutna frivillig sjukpenningförsäkring

och frivillig pensionsförsäkring.

2 §.

Den allmänna försäkringen handhaves av riksförsäkringsverket, de allmänna

försäkringskassorna samt de lokala organ, som Konungen bestämmer.

3 §•

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan

att vara svenska medborgare äro mantalsskrivna i riket.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap.

3 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller

förutsättningarna enligt första stycket.

4 §.

Från och med den månad varunder försäkrad uppnår sexton års ålder

skall han, därest han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän försäkringskassa.

Försäkrad skall vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde

han är mantalsskriven. Är den försäkrade ej mantalsskriven i

riket, skall han vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde

han är bosatt vid årets ingång, eller, om han bosätter sig i riket

senare under året, hos den kassa, inom vars verksamhetsområde bosättningen

äger rum.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 9

5 8.

Allmän försäkringskassa skall inskriva försäkrad, så snart kassan erhållit

kännedom om att han skall vara inskriven hos kassan. Inskrivning gäller

från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall

vara inskriven, dock tidigast från och med tredje månaden före den, då

han inskrives.

Skall försäkrad, som ej är mantalsskriven i riket, vara inskriven hos försäkringskassa

enligt vad i 4 § sägs, åligger det honom att inom två veckor

från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att han skall vara inskriven

anmäla sig till den kassa, hos vilken han skall inskrivas.

Så snart allmän försäkringskassa erhållit kännedom om att försäkrad ej

längre skall vara inskriven hos kassan, skall kassan avföra honom från sitt

register över inskrivna försäkrade med verkan från den tidpunkt, då sådant

förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra.

6 §.

Inom folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension skola de

beräkningar, som angivas i denna lag, göras på grundval av ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av Konungen för varje månad och utgör fyratusen

kronor multiplicerat med det tal, vilket angiver förhållandet mellan det allmänna

prisläget under tredje månaden före den som basbeloppet avser och

prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tal må ej föranleda ändring

av basbeloppet, med mindre talet stigit eller nedgått med minst tre procent

sedan närmast föregående ändring av basbeloppet vidtogs. Det sålunda beräknade

basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

1*

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 27

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ANDRA AVDELNINGEN

Sjukförsäkring

2 kap. Om sjukvårdsersättning

1 §•

Försäkrad äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning för utgifter

för läkarvård, tandläkarvård och sjukhusvård ävensom i samband

därmed företagna resor, så ock till sådan ersättning, varom föreskrift meddelats

enligt 6 §.

2 §.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt

läkares utsago kräver sådan vård, ävensom vid förlossning med tre fjärdedelar

av utgifterna eller, då dessa överstigit det belopp, vartill de enligt av

Konungen fastställd taxa skola beräknas uppgå, med tre fjärdedelar av

sistnämnda belopp. I utgifter för läkarvård skola inräknas kostnader för

läkares resa och för läkarintyg, som erfordras för utfående av sjukpenning.

Med läkarvård avses icke vård, som lämnas försäkrad vilken åtnjuter sjukhusvård.

Taxa, som i första stycket sägs, skall avse sådan vård — däri inbegripen

röntgen- och annan undersökning — som kan meddelas av varje läkare, så

ock röntgenundersökning samt röntgen- och radiumbehandling, som utföres

av därför särskilt utbildad läkare.

Är uppenbart att försäkrad vid samma sjukdom utan fog sökt mer än

en läkare eller att läkare anlitats vid flera tillfällen än som varit behövligt,

utgår ersättning allenast för den vård, som lämnats av den först rådfrågade

läkaren, eller för de besök, som skäligen varit behövliga. Har försäkrad,

oaktat han uppenbarligen utan risk för försämring av hälsotillståndet kunnat

besöka läkare, påkallat besök av läkare i sin bostad eller annorstädes,

må ersättningen nedsättas till belopp, som skulle hava utgivits för det fall

att den försäkrade besökt läkaren. 3

3 §•

Ersättning för utgifter för tandläkarvård utgår för sådan av sjukdom föranledd

behandling, som angives i en av Konungen fastställd förteckning och

som av tandläkare meddelas vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola

eller allmänt sjukhus.

Ersättning för utgifter för tandläkarvård utgår jämväl för sådan, kvinnlig

försäkrad meddelad behandling, som angives i en av Konungen fastställd

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

förteckning och som utförts under tid då den försäkrade var havande eller

inom tvåhundrasjuttio dagar efter förlossningsdagen.

Ersättning utgår med tre fjärdedelar av utgifterna eller, då dessa överstigit

det belopp, vartill de enligt av Konungen fastställd taxa skola beräknas

uppgå, med tre fjärdedelar av sistnämnda belopp.

4 §•

Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som på grund av sjukdom eller

förlossning varit erforderlig, utgår,

då vården beretts å hemortssjukhus, med belopp, som motsvarar den för

sådan vård vid sjukhuset tillämpade avgiften å allmän säl,

då erforderlig vård ej kunnat beredas å hemortssjukhus eller behovet av

sjukhusvården uppkommit utanför den landstingskommun eller landstingskommun

ej tillhörande stad, där den försäkrade är bosatt, och han med

anledning härav måst intagas å annat allmänt sjukhus, med belopp, som

motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den försäkrade kunnat erhålla vården

å sjukhuset,

då vården annorstädes än å allmänt sjukhus beretts genom riksförsäkringsverkets

försorg, med belopp, som motsvarar den lägsta för sådan vård

utgående avgiften, samt

i övriga fall med belopp, motsvarande den lägsta avgift, mot vilken den

försäkrade kunnat erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus, lämpat

för vården i fråga.

Konungen äger fastställa taxa för beräkning av ersättning, som avses i

första stycket. Har sådan taxa fastställts, utgår ej ersättning för belopp,

varmed vårdavgiften överstiger i taxan angivet belopp.

Med sjukhusvård avses vård, som å sjukhus lämnas där intagen försäkrad,

ävensom vård å annan sjukvårdsinrättning, om vården beredes genom

riksförsäkringsverkets försorg.

Såsom sjukhus räknas i denna lag dels allmänt sjukhus, varmed förstås

sjukvårdsinrättning som tillhör staten eller till vars drift statsbidrag utgår

eller som drives av landstingskommun eller stad, som ej tillhör sådan kommun,

och ej är anordnad vid hem, som avses i 18 § lagen om socialhjälp,

ävensom sjukvårdsinrättning varöver riksförsäkringsverket förfogar, dels

ock annan sjukvårdsinrättning, som enligt av Konungen fastställd förteckning

är att anse såsom sjukhus jämlikt denna lag. Hemortssjukhus är allmänt

sjukhus, drivet av landstingskommun eller stad, inom vars område

försäkrad är bosatt. 5

5 §•

Har försäkrad åtnjutit läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård som

avses i 2 §, 3 § första stycket eller 4 §, utgår ersättning enligt vad Konungen

med riksdagen förordnar för utgifter i anledning av resor till och från

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

läkaren, tandläkaren eller sjukvårdsinrättningen, där ej med hänsyn till resans

längd samt den sjukes tillstånd skäligen kunnat fordras att han gått

eller färdats på annat sätt, som icke krävt särskild kostnad.

6 §•

Konungen äger föreskriva, att ersättning enligt av Konungen fastställda

grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller behandling

i anledning av sjukdom än i 2—4 §§ sägs.

7 §•

Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller

på annat sätt vidtagit åtgärder för att bereda medellösa eller mindre bemedlade

personer läkarvård, må Konungen på framställning av kommunen

förordna, att den efter grunder som fastställas av Konungen skall vara berättigad

att av vederbörande allmänna försäkringskassa erhålla ersättning

för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Sådan ersättning

må i varje särskilt fall utgivas allenast i den mån ersättning i anledning

av vården ej tillkommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som

skolat utgivas till denne, därest han fått vidkännas motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkarvård

eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för sjukvårdsersättning

kunna antagas minska, överenskomma om skälig gottgörelse

för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun eller transportföretag,

som åtager sig att ombesörja transporter, för vilka ersättning från

sjukförsäkringen må utgivas, träffa överenskommelse om skälig gottgörelse

härför samt om avgifter, vilka kommunen eller företaget må uttaga av de

försäkrade för utförda transporter.

överenskommelse som avses i andra eller tredje stycket skall för att vara

gällande fastställas av riksförsäkringsverket.

Om redare för svenskt fartyg jämlikt sjömanslagen haft att vid sjömans

sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2 §, 3 § första stycket, 4, 5 eller

6 §, äger han hos allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden

enligt bestämmelserna i denna lag. 8

8 §.

Försäkrad, som icke är bosatt i riket, äger rätt till sjukvårdsersättning

endast om vårdbehovet uppkommit under vistelse härstädes.

Äger försäkrad som avses i första stycket rätt till ersättning för vården

jämlikt annan författning eller utländsk lagstiftning eller på grund av

överenskommelse med främmande makt, skall sådan ersättning avdragas

från motsvarande ersättning enligt denna lag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

13

9 §•

Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den utsträckning Konungen

föreskriver.

Har redare för svenskt fartyg jämlikt sjömanslagen haft att för sjömans

sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas av föreskrifter meddelade

med stöd av första stycket, äger han från allmän försäkringskassa

i den ordning Konungen bestämmer erhålla gottgörelse för kostnaden enligt

nämnda föreskrifter.

Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats ekonomiskt

bistånd avseende sjukvård utom riket, äger utrikesförvaltningen från

allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse därför enligt vad i andra

stycket sägs.

3 kap. Om sjukpenning och moderskapspenning

1 §•

Försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning på grundval

av placering i sjukpenningklass.

2 §•

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vars inkomst av förvärvsarbete

för år räknat uppgår till minst ettusenåttahundra kronor, skall

med hänsyn till sagda inkomst vara placerad i sjukpenningklass. Har den

försäkrade inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete, skall

placeringen anses grundad på inkomsten av anställning såvitt avser den

sjukpenningklass, i vilken den försäkrade skulle hava placerats med hänsyn

enbart till sagda inkomst, samt i övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete.

För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt

11 kap. 7 § äger giltighet för den försäkrade skall för placering i högre

sjukpenningklass enligt 4 § än klassen nr 2 hänsyn icke tagas till inkomst

av annat förvärvsarbete än anställning.

Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma

att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst

av annat förvärvsarbete). Ersättning i penningar eller naturaförmåner som

nyss sagts för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara

anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade

och den som utgivit ersättningen äro ense därom samt överenskommelse

tillika träffas enligt 11 kap. 2 § andra stycket; och skall i dylikt fall

den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Beräkning av inkomst av förvärvsarbete skall, där förhållandena ej eljest

äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna

framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades

inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som

motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres

inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas efter de

regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men

vars inkomst av förvärvsarbete icke uppgår till ettusenåttahundra kronor

för år, skall likväl vara placerad i sjukpenningklass, såframt hon är gift

och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande

sammanbor med barn under sexton år till henne eller hennes make eller

med någon, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

3 §.

Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller under

månaden närmast före den, varunder han uppnått sextiosju års ålder, åtnjutit

sådan pension eller på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas icke vidare

äger komma i åtnjutande av sjukpenning, må ej vara placerad i sjukpenningklass.

Ej heller må kvinna på grund av vad i 2 § sista stycket stadgas

vara placerad i sjukpenningklass för tid efter den månad, varunder hon

fyller sextiosju år.

4 §•

Försäkrad som avses i 2 § sista stycket skall tillhöra sjukpenningklass

nr 1. Hel sjukpenning i denna klass utgör fem kronor för dag. Övriga sjukpenningklasser

och beloppet av hel sjukpenning för dag i varje klass framgår

av följande tabell:

Sjukpenningklass

nr

Inkomsten av förvärvsarbete

uppgår för år

Sjukpenning

kr

tUl kr

men ej till kr

2

1 800

2 600

5

3

2 600

3 400

6

4

3 400

4 200

7

5

4 200

5 000

8

6

5 000

5 800

9

7

5 800

6 800

10

8

6 800

8 400

12

9

8 400

10 200

14

10

10 200

12 000

16

11

12 000

14 000

18

12

14 000

16 000

20

13

16 000

18 000

22

14

18 000

21 000

25

15

21 000

—

28

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 15

Av sjukpenningbeloppet i varje klass utgöra fem kronor grundsjukpenning

och återstoden tilläggssjukpenning.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas

med fem kronor, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp. Minskningen

skall intill ett belopp av två kronor 50 öre anses belöpa på grundsjukpenning.

I övrigt skall minskningen i första hand anses belöpa på sådan

del av tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av anställning.

För kvinnlig försäkrad utgör sjukpenningen vid sjukhusvård lägst fem

kronor, såframt hon stadigvarande sammanbor med barn under tio år till

henne eller hennes make eller till någon, med vilken hon stadigvarande sammanbor

och med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

5 §•

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad

besluta angående den försäkrades placering i sjukpenningklass. Av beslutet

skall framgå i vad mån placeringen grundas på inkomst av anställning

eller på inkomst av annat förvärvsarbete. Den försäkrades placering i sjukpenningklass

skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden

undergått ändring av betydelse för placeringen i sjukpenningklass,

b) när undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten blir

giltigt eller upphör att äga giltighet, samt

c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan

utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring av den försäkrades

arbetsförmåga.

Ändring av försäkrads placering i sjukpenningklass i fall som avses

under a), b) och c) här ovan må ej ske förrän vid det månadsskifte, som

inträffar närmast efter det beslutet härom fattats. Ändring av försäkrads

placering i sjukpenningklass i annat fall skall ske vid månadsskiftet närmast

efter det anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då kvinnas

placering i sjukpenningklass enligt 2 § sista stycket skall upphöra på grund

av att hennes make eller man med vilken hon stadigvarande sammanbott avlider,

vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid då försäkrad lider av sjukdom som avses i 7 § må hans placering

i sjukpenningklass icke ändras, med mindre sådant fall är för handen som

avses under b) och c) här ovan eller rätt till sjukpenning upphör till följd

av vad i 4 kap. 3 eller 5 § stadgas.

Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsvårdsorgan undergåi

arbetsvärd i form av arbetsprövning, yrkesutbildning eller arbetsträning

må han ej placeras i lägre sjukpenningklass än den han tillhörde, då arbetsvärden

började, med mindre sådant fall är för handen som avses under

b) och c) här ovan eller, vad angår arbetsträning, denna pågått sex månader.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

6 §-

Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom två veckor till

den allmänna försäkringskassan anmäla sådan stadigvarande ändring i

sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för placeringen i sjukpenningklass.

Beslut angående försäkrads placering i sjukpenningklass skall skriftligen

delgivas denne.

7 §•

Sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan

med minst hälften. Såsom sjukdom anses jämväl sådant tillstånd

av nedsatt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning

utgivits och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens upphörande.

Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utgives hel sjukpenning.

I annat fall utgår halv sjukpenning.

Allmän försäkringskassa må, när skäl äro därtill, påfordra att nedsättning

av arbetsförmågan styrkes genom intyg av läkare.

8 §•

Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av arbetsförmågan föreligger

skall, om sjukdomen kan antagas vara kortvarig, särskilt beaktas

huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är urståndsatt att utföra

sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives i 4

kap. 2 §, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäkrade på

grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

Åtnjuter den försäkrade förtidspension enligt denna lag, skall vid prövning

av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga

ske med bortseende från den nedsättning av arbetsförmågan, som

ligger till grund för utgående pension. 9

9 §•

Till sjukpenning utgives barntillägg för den försäkrades eller hans makes

barn under sexton år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor.

Detsamma gäller där den försäkrade är underhållsskyldig beträffande barn

under sexton år, med vilket han icke stadigvarande sammanbor, såframt

han på sätt riksförsäkringsverket föreskriver styrker att underhållsskyldigheten

fullgöres.

Barntillägg för barn över tio år utgår ej till sjukpenning, som tillkommer

kvinna vilkens make är placerad i sjukpenningklass, med mindre allmän

försäkringskassa så medgivit. Sådant medgivande må lämnas endast, såframt

kvinnans inkomst av förvärvsarbete överstiger mannens, och medför

att barntillägg för barn som nu sagts ej skall utgå till sjukpenning, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

tillkommer mannen. Medgivandet gäller från och med månaden näst efter

den, varunder det lämnats, intill dess kassan annorlunda bestämmer.

Barntillägg till hel sjukpenning utgör en krona för ett eller två barn, två

kronor för tre eller fyra barn samt tre kronor för fem eller flera barn, allt

för dag. Till sjukpenning, som tillkommer kvinnlig försäkrad vilken stadigvarande

sammanbor med barn under tio år, utgör dock barntillägg lägst två

kronor för dag.

Barntillägg till halv sjukpenning utgör hälften av belopp som i föregående

stycke sägs.

Vid tillämpning av denna paragraf skall med make jämställas den, med

vilken den försäkrade stadigvarande sammanbor och med vilken han varit

gift eller har eller har haft barn.

10 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de tre första dagarna av varje sjukperiod,

den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad, (karenstid) och ej heller

för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos den allmänna försäkringskassan,

där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl

föranleda att sjukpenning bör utgå.

Därest försäkrad gör anmälan därom till den allmänna försäkringskassan,

skall i fråga om sjukperiod, som börjar efter nästa månadsskifte, för

hans del gälla en karenstid av trettiotre eller nittiotre dagar, såvitt angår sådan

tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete.

Försäkrad, som gjort anmälan enligt andra stycket, må övergå till kortare

karenstid om han ej fyllt femtiofem år samt har god hälsa. Den kortare

karenstiden skall gälla från och med månaden närmast efter den, då framställning

härom gjordes hos kassan, men må ej äga tillämpning vid sjukdom,

som inträffat innan den kortare karenstiden blivit gällande.

Vid beräkning av karenstid skola, därest sjukperiod börjar inom tjugu

dagar efter föregående sjukperiods slut, de båda perioderna anses såsom en

sjukperiod. Karenstid enligt första stycket tillämpas ej, när den försäkrade

vid sjukperiodens början äger uppbära daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa.

Såsom sjukperiod anses tid, varunder försäkrad i oavbruten följd lider

av sjukdom som avses i 7 §.

11 §•

Upphör undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten att äga

giltighet, skall beträffande tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst av

annat förvärvsarbete, gälla en karenstid av nittiotre dagar. Den försäkrade

må dock under de förutsättningar som angivas i 10 § tredje stycket välja en

karenstid av tre eller trettiotre dagar; och skall därvid jämväl i övrigt tilllämpas

vad i nämnda lagrum är stadgat.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Ej må i något fall sjukpenning som avses i denna paragraf utgivas vid

sjukdom, som inträffat medan undantagande ägde giltighet.

12 §.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller

skulle hava varit inskriven därest hon uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §,

äger vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning utgör

vid enkelbörd niohundra kronor och vid flerbörd nämnda belopp ökat med

fyrahundrafemtio kronor för varje barn utöver ett.

Av moderskapspenningen äger den försäkrade lyfta trehundra kronor

före nedkomsten, dock tidigast å etthundratjugonde dagen före den beräknade

tidpunkten därför.

13 §.

Även om sjukdom som i 7 § sägs icke är för handen, utgår tilläggssjukpenning

till kvinnlig försäkrad, som i anledning av barnsbörd avhåller

sig från förvärvsarbete, såframt hon omedelbart före nedkomsten eller den

beräknade tidpunkten därför under minst tvåhundrasjuttio dagar i följd

varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjukpenningklass eller

skulle hava varit placerad i sådan sjukpenningklass, därest hon uppfyllt

åldersvillkoret i 1 kap. 4 §.

Sjukpenningen utgår tidigast från och med den sextionde dagen före den

beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast från och med förlossningsdagen

så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock

högst för etthundraåttio dagar. Från och med den trettionde dagen efter förlossningsdagen

utgår sjukpenning endast om kvinnan har eller på grund av

sjukdom är förhindrad att hava barnet i sin vård.

Sjukpenning för tid före förlossningen utgår först från och med den dag

kvinnan hos den allmänna försäkringskassan anmält sin önskan att erhålla

sjukpenning, där ej hinder mött för anmälan eller särskilda skäl till

annat föranleda.

Till sjukpenning enligt denna paragraf utgår ej barntillägg.

14 §.

Försäkrad, som äger rätt till moderskapspenning, må ej åtnjuta grundsjukpenning

eller barntillägg för tiden från och med förlossningsdagen till

och med den tjugunionde dagen därefter.

15 §.

Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad

a) fullgör tjänstgöring såsom värnpliktig;

b) är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

19

c) är häktad eller intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt;

d) är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare;

e) i annat fall än ovan sagts av annan orsak än sjukdom tagits i förvar

på det allmännas bekostnad.

16 §.

Beträffande arbetstagare, som på grund av lag eller annan författning

eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att uppbära lön

vid sjukdom eller barnsbörd, äger Konungen föreskriva undantag helt

eller delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass.

Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller det

endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Konungen bestämmer från

allmän försäkringskassa erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning

jämte barntillägg, i den mån nämnda förmåner icke överstiga den utbetalda

lönen.

överenskommelse att arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom eller

barnsbörd utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa

äga uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning jämte barntillägg är

bindande för kassan, endast såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal

och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som

enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation.

Föreligger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare, som

är bunden av avtalet, efter överenskommelse åberopas jämväl beträffande

arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsättes i sådant arbete

för vilket avtalet gäller.

Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhållit underhåll

genom utrikesförvaltningens försorg, äger förvaltningen i den ordning

Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade

tillkommande sjukpenning jämte barntillägg, i den mån nämnda

förmåner icke överstiga utgivet underhåll.

17 §.

Sjukpenning jämte barntillägg må indragas eller skäligen nedsättas, om

försäkrad

a) vägrar att mottaga besök av person, som av den allmänna försäkringskassan

erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll;

b) under sjukdom ändrar vistelseort utan att underrätta den allmänna

försäkringskassan därom eller avreser till utlandet, där ej kassan medgivit

att sjukpenning må utgå under vistelse därstädes;

c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6 § första stycket anmäla

sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för

placeringen i sjukpenningklass.

Angående nedsättning eller indragning av sjukpenning i andra fall stadgas

i 20 kap. 3 §.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

18 §.

På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkringskassa

besluta, att sjukpenning jämte barntillägg samt moderskapspenning tillkommande

försäkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande

vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal

myndighet eller den försäkrades make eller annan person att användas

till den försäkrades samt, vad angår sjukpenning jämte barntillägg, hans

familjs och, i fråga om moderskapspenning, barnets nytta.

Beträffande moderskapspenning, som tillkommer kvinna vilken ej uppnått

tjuguett års ålder, må försäkringskassan på framställning av barnavårdsnämnd

besluta om utbetalning till annan enligt vad i första stycket

sägs.

Är kvinna vid tiden för nedkomsten intagen i barnhem, ungdomsvårdsskola,

fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare, må försäkringskassan på framställning av föreståndare

för inrättningen besluta, att moderskapspenningen skall utbetalas till

honom att användas till kvinnans och barnets nytta.

4 kap. Särskilda bestämmelser om sjukförsäkring

1 §•

Ersättning enligt 2 och 3 kap. utgives av den allmänna försäkringskassa,

hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle hava varit inskriven,

därest han uppfyllt ålder svillkoret i 1 kap. 4 §. Sjukvårdsersättning åt försäkrad,

som icke är och ej heller under förutsättning som nyss sagts skulle

hava varit inskriven hos allmän försäkringskassa, utgives av den kassa,

inom vars verksamhetsområde vården erhållits.

2 §.

Har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgivits för nittio dagar

i följd eller föreligger eljest skälig anledning, skall den allmänna försäkringskassan,

i den utsträckning riksförsäkringsverket så föreskriver, undersöka

huruvida skäl föreligger att vidtaga åtgärd, som är ägnad att förkorta

sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva

nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Befinnes åtgärd som nu

sagts erforderlig, skall kassan tillse att lämplig sådan vidtages. 3

3 §•

För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju

år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må

sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård icke utgå för mer än sammanlagt

etthundraåttio dagar. Vad nu sagts skall i fråga om ersättning för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sjukhusvård äga motsvarande tillämpning för tid, varunder den försäkrade

åtnjuter hel förtidspension; och skall med sådan tid jämställas efterföljande

tid, därest förtidspensionen upphört att utgå med månaden näst före

den, varunder den försäkrade fyller sextiosju år.

4 §•

Vad i 3 kap. 3, 5 och 8 §§ ävensom 3 § detta kapitel stadgas med avseende

på förtidspension skall äga motsvarande tillämpning där den försäkrade

skulle hava kommit i åtnjutande av sådan pension, om han varit svensk

medborgare.

5 §•

Drabbas någon, som är försäkrad enligt denna lag, av skada för vilken

han är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, må

för tid efter utgången av den i 11 § sistnämnda lag omförmälda samordningstiden

ersättning enligt 2 och 3 kap. ej utgivas med anledning av skadan.

Omfattas skadan av frivillig försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

må för tid efter det den skadade blivit berättigad till livränta enligt

sagda lag ersättning enligt 2 och 3 kap. ej utgivas med anledning av

skadan.

Vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkesskadeförsäkring

eller enligt särskild författning eller enligt Konungens förordnande medför

rätt till motsvarande ersättning, som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket

eller bolag varom sägs i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,

utgives ersättning enligt 2 och 3 kap. endast i den mån beloppet därav

överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår enligt den andra lagen,

den särskilda författningen eller förordnandet.

Vad i tredje stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid sjukdom,

som medför rätt till ersättning enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

TREDJE AVDELNINGEN

F olkp ensionering

5 kap. Om allmänna förutsättningar för rätt till folkpension

1 §•

Svensk medborgare, som är mantalsskriven i riket eller som varit mantalsskriven

härstädes för det år varunder han fyllt sextiotvå år och för de

fem åren närmast dessförinnan, är berättigad till folkpension enligt vad nedan

sägs.

Har barn, som är svensk medborgare, till följd av sin ålder icke blivit

mantalsskrivet här i riket, äger barnet likväl rätt till barnpension enligt 8

kap. 5 §.

2 §•

Den, som kommit i åtnjutande av folkpension enligt vad i 1 § första stycket

sägs men vars rätt enligt nämnda lagrum upphört, må även i fortsättningen

åtnjuta folkpension, därest Konungen för vissa fall så förordnat

eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå såsom oskäligt

att indraga pensionen. Vid tillämpning av 6—10, 16, 17 och 20 kap. skall

pensionsberättigad som i denna paragraf sägs likställas med försäkrad, även

om han icke uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 3 § första stycket. 6

6 kap. Om ålderspension

1 §•

Rätt till folkpension i form av ålderspension tillkommer försäkrad från

och med den månad, varunder han fyller sextiosju år.

På särskild framställning av försäkrad utgår ålderspension för tid före

den månad, varunder han fyller sextiosju år, dock tidigast från och med

den månad, då han uppnår sextiotre års ålder. Pension enligt vad nu sagts

må ej utgå till försäkrad, som äger komma i åtnjutande av tilläggspension

enligt 12 kap. 1 § andra stycket, med mindre han tillika gör framställning

enligt nämnda lagrum.

2 §.

Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket sägs, för

ir räknat nittio procent eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension

i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension

enligt 1 § första stycket, sextiosju och en halv procent av basbeloppet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Åtnjuter maken enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspension, utgår dock ålderspension i förra fallet

med sjuttiofem och i senare fallet med åttiotvå och en halv procent av

basbeloppet.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, varunder

den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen minskas med sex tiondels

procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till

ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Om

pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen

med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar

utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde

nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången

av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller

till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ålderspension

eller icke varit berättigad till folkpension.

7 kap. Om förtidspension

1 §•

Rätt till folkpension i form av förtidspension tillkommer försäkrad, som

fyllt sexton år, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år eller ålderspension

enligt denna lag dessförinnan börjar utgå till honom, därest hans

arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller

annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig
Kan

nedsättningen av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den

antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folkpension

i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid;

och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension gälla beträffande

sjukbidrag.

2 §•

Försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast

en ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension.

Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer

än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension.

I övriga fall utgives en tredjedel av hel förtidspension. 3

3 §•

Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den

försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det lyte, varom är fråga,

bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans

utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden

och därmed jämförliga omständigheter. Med inkomst av arbete likställes

i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives i 4

kap. 2 §, skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses nedsatt i den

mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

4 §•

Hel förtidspension utgör för år räknat nittio eller, för gift försäkrad vars

make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller

äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket, sextiosju och en halv

procent av basbeloppet. Åtnjuta båda makarna förtidspension och är pensionen

för endera eller båda sådan som i 2 § andra eller tredje stycket sägs,

skall dock vid beräkning av pension hel förtidspension utgöra, om två

tredjedelar av hel förtidspension utgår till andra maken, sjuttiofem och,

om en tredjedel av hel förtidspension utgår till denne, åttiotvå och en halv

procent av basbeloppet.

8 kap. Om familjepension

1 §•

Rätt till folkpension i form av änkepension tillkommer för tid före den

månad, då änkan fyller sextiosju år eller folkpension i form av ålderspension

dessförinnan börjar utgå till henne,

a) änka, som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med

barn under sexton år, därest barnet vid makens död stadigvarande vistades

i makarnas hem eller hos änkan; samt

b) annan änka, som vid makens död fyllt trettiosex år och varit gift med

honom minst fem år.

Upphör rätt till änkepension enligt första stycket a), skall vid bedömandet

av rätt till pension enligt b) anses som om mannen avlidit, då rätten till

pension enligt a) upphörde, samt äktenskapet varat till nämnda tidpunkt. 2

2 §•

Ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde

med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som varit

gift med eller har eller har haft barn med honom, likställes med änka i fråga

om rätt till änkepension. Den tid, under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott

med mannen fram till tidpunkten för dennes död, jämställes vid tilllämpningen

av 1 § första stycket b) med tid, varunder äktenskap bestått.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Frånskild kvinna, som enligt rättens beslut eller på grund av avtal är berättigad

till underhållsbidrag av sin förutvarande make, är, även om fall

som i första stycket sägs ej är för handen, för tid varunder bidraget skolat

utgå likställd med änka i fråga om rätt till änkepension vid den förutvarande

makens död. I fall som avses i 1 § första stycket a) skall dock beaktas endast

barn till den avlidne. I fall som avses i samma stycke b) skall med tid, varunder

äktenskapet bestått, jämställas tid, varunder kvinnan efter äktenskapets

upplösning men före dödsfallet haft vårdnaden om och stadigvarande

sammanbott med barn under sexton år till den avlidne. Vad i detta

stycke stadgas skall ej äga tillämpning, därest avtal om underhållsbidrag

eller medgivande i rättegång att utgiva sådant bidrag kan antagas hava tillkommit

i huvudsakligt syfte att bereda kvinnan rätt till pension.

3 §•

Kvinna äger icke rätt till änkepension efter man, från vilken hon vid

dennes död levde åtskild, därest kvinnan efter det sammanlevnaden med

mannen upphörde stadigvarande sammanbott med annan man, med vilken

hon varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äktenskap

eller stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit gift eller

har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år

eller upphör samboendet inom tid som nu sagts, skall pensionen ånyo börja

utgå, om förutsättningarna i övrigt för rätt till pension alltjämt äro för

handen.

4 §.

Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, för år räknat

nittio procent av basbeloppet.

Utgår änkepension med tillämpning av 1 § första stycket b) och hade den

pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tidpunkt,

som avses i 1 § andra stycket, minskas pensionen med en femtondel

för varje år, varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens

död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio.

Om begränsning i vissa fall av storleken av änkepension till frånskild

kvinna stadgas i 17 kap. 2 §. 5

5 §•

Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader

eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke fyllt sexton år.

Rätt till barnpension föreligger ej, om barnet är adopterat av annan

än den avlidne eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till

dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

6 §.

Barnpension utgör för år räknat tjugufem procent av basbeloppet. För

barn, vars båda föräldrar avlidit, samt för barn utom äktenskap, som fyllt

tre år och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, utgör dock barnpensionen

trettiofem procent av basbeloppet.

9 kap. Om tilläggsförmåner till folkpension m. m.

1 §•

Till ålderspension eller förtidspension utgår barntillägg för varje barn

under sexton år till försäkrad eller försäkrads hustru, därest den försäkrade

har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Barntillägg

enligt vad nu sagts utgives ej till ålderspension, som den försäkrade åtnjuter

för tid före den månad varunder han fyller sextiosju år, eller till pension,

som tillkommer gift kvinna. Ej heller utgår barntillägg för barn, som

är berättigat till pension enligt denna lag.

Barntillägg till ålderspension eller hel förtidspension utgör för år räknat

tjugufem procent av basbeloppet. Utgår enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje

stycket två tredjedelar eller en tredjedel av hel förtidspension, utgör barntillägget

motsvarande andel av barntillägg till hel förtidspension.

Åtnjuter den försäkrade tilläggspension enligt denna lag, minskas honom

tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna

för år räknat överstiger halva basbeloppet. 2

2 §•

Till ålderspension eller förtidspension utgår invaliditetstillägg, därest den

försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade

tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit

innan den försäkrade fyllt sextiotre år. Invaliditetstillägg skall

alltid utgå, därest den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den

försäkrade uppnått sextiotre års ålder.

Ändå att så ej följer av första stycket utgår invaliditetstillägg till förtidspension,

som avses i 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket, därest den försäkrade

utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning i

kroppsorgans funktion är i behov av avsevärd fortlöpande hjälp av annan

person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra

hjälpmedel för att kunna utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej försäkrad, som stadigvarande vårdas å

anstalt tillhörande staten eller kommun eller å enskild anstalt till vars drift

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

statsbidrag utgår eller ock genom anstaltens försorg utom densamma, och

ej heller försäkrad, som enligt gällande bestämmelser om blindundervisning

är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat trettio procent av basbeloppet.

3 §•

Åtnjuter försäkrad som avses i 2 § första stycket andra punkten eller

andra stycket icke pension enligt denna lag, äger han, därest han fyllt sexton

år, rätt till invaliditetsersättning för tid före den månad då han fyller

sextiosju år.

Invaliditetsersättning tillkommer ej försäkrad, som enligt gällande bestämmelser

om blindundervisning är skolpliktig.

Invaliditetsersättning utgör för år räknat fyrtiofem procent av basbeloppet.

4 §•

Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall såsom blind anses den vars synförmåga,

sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn.

5 §•

Om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg förordnar Konungen

med riksdagen.

10 kap. Särskilda bestämmelser om folkpension

1 §•

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make,

skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, vid tillämpningen av 6, 7

och 9 kap. likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad likställes vid tillämpning av 6 och 7 kap. pensionsberättigad,

som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den

pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn. 2

2 §•

Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i fångvårds- eller

tvångsarbetsanstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad

intagen i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden

belöpande folkpension ej utgå högre belopp än som för år räknat

motsvarar femton procent av basbeloppet. Kan den pensionsberättigade på

grund av sitt tillstånd uppenbarligen icke tillgodogöra sig nämnda belopp till

sin personliga nytta, må riksförsäkringsverket besluta om nedsättning av

beloppet, dock till lägst tvåhundra kronor för år.

Riksförsäkringsverket må medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle

är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket sägs icke skall

utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller

eljest kost och bostad, må barntillägg för barnet ej utgå för den månaden;

dock må sådant tillägg utgå för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.

3 §•

Därest pensionsberättigad i annat fall än som avses i 2 § under hel månad

är intagen i annan anstalt än sjukhus eller ock tillfälligt vistas utom anstalten,

äger den som driver anstalten att, i den mån Konungen så förordnar,

uppbära så stor del av den pensionsberättigades å månaden belöpande folkpension,

som svarar mot kostnaderna för vården eller försörjningen på

anstalten, varvid den pensionsberättigade dock skall äga erhålla visst belopp

för sina personliga behov. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning

för det fall att den pensionsberättigade åtnjuter vård eller försörjning mot

avgift, som erlägges av kommun eller landstingskommun.

Åtnjuter barn, för vilket barntillägg utgår, i annat fall än som avses i 2 §

sista stycket under hel månad vård på anstalt eller eljest vård på allmän

bekostnad, äger den som driver anstalten eller det kommunala organ som

svarar för vårdkostnaden att, i den mån Konungen så förordnar, uppbära

så stor del av barntillägg för månaden som svarar mot vårdkostnaden. 4 * * * 8

4 §.

År någon för samma månad berättigad till flera änkepensioner, utgives

endast den största av dem eller, om de äro lika stora, pensionen efter den

sist avlidne mannen.

Föreligger för samma månad rätt till förtidspension samt änkepension

eller hustrutillägg, utgives endast en av förmånerna. Utgives i enlighet härmed

änkepension eller hustrutillägg, skall vid tillämpning av 3 kap. 3, 5 och

8 §§ samt 4 kap. 3 § anses som om den försäkrade kommit i åtnjutande av

förtidspension.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

29

FJÄRDE AVDELNINGEN

Försäkring för tilläggspension

11 kap. Om pensionsgrundande inkomst m. m.

1 §•

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.

För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket,

skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensionsgrundande inkomst

på grundval av hans inkomst av anställning och inkomst av annat

förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke göras för år före det

då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade

avlidit eller för år efter det då han fyllt sextiofem år eller för tidigare

år, varunder han åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag.

2 §.

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en

och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till trehundra

kronor.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för

arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes

tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst trehundra

kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den

som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall i dylikt fall den förre

anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till lön

eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är

bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den

försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i

rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Hänsyn skall ej heller

tagas till lön eller ersättning från främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning

eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta

stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt

svenska staten eller utländsk beskickning här i riket eller, där lönen härrör

från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande

inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäk
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen

för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §; och skall i dylikt fall den som åtagit

sig sådan förbindelse anses såsom arbetsgivare.

3 §.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

samt

c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad

för arbete för annans räkning;

allt i den mån inkomsten icke enligt 2 § är att hänföra till inkomst av

anställning.

Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till

femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

4 §•

Till grund för beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av

annat förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxering

till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen beskattningsår

som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret

anses hava åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning

och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av Konungen med riksdagen.

Angående beräkningen av inkomst av anställning för försäkrad, som är

bosatt utomlands eller som eljest avses med förbindelse enligt 2 § sista

stycket eller som har att erlägga sjömansskatt, stadgas särskilt. 5

5 §•

Pensions g rundande inkomst utgöres av summan av inkomst av anställning

och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

det vid årets ingång gällande basbeloppet. Inkomst av anställning och inkomst

av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomsten

av anställning.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i vad summan därav överstiger

sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp,

från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand å inkomst av

annat förvärvsarbete.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

indra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

6 §.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för försäkrad,

skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån pensionsgrundande

inkomst härrör från inkomst av annat förvärvsarbete må dock pensionspoäng

tillgodoräknas den försäkrade endast såvida tilläggspensionsavgift

enligt 19 kap. 3 § för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Utan

hinder av att sådan avgiftsbetalning icke skett skall pensionspoäng tillgodoräknas

den försäkrade för det år varunder han fyllt sextiofem år eller, där

den försäkrade eller efterlevande till honom ansöker om pension enligt

denna lag för tid före det år varunder den försäkrade skulle uppnå sextiosju

års ålder, för de båda år som närmast föregått det då pension vid bifall till

ansökningen skulle börja utgå.

Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande inkomsten

delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng

beräknas med två decimaler.

För år, varunder försäkrad åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §,

skall den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng motsvarande vad enligt

nämnda paragraf skall antagas hava tillgodoräknats honom för samma år.

7 §•

Försäkrad äger göra anmälan om undantagande från försäkringen såvitt

angår inkomst av annat förvärvsarbete. Har sådant undantagande skett,

skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för

tid efter ingången av året näst efter det då anmälan gjordes hänsyn icke

tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.

Anmälan som i första stycket sägs må återkallas av den försäkrade med

verkan från nästa årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan undantagandet

ägt giltighet i fem år. Har anmälan återkallats, äger den försäkrade

ej ånyo göra dylik anmälan.

Anmälan eller återkallelse skall, där den försäkrade är omyndig, göras av

förmyndaren, som därvid har att visa att den försäkrade samtycker till

åtgärden.

12 kap. Om ålderspension

1 §•

Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer försäkrad

från och med den månad, varunder han fyller sextiosju år, under förutsättning

att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre eller, om han

icke är svensk medborgare, minst tio år.

På särskild framställning av försäkrad utgår, under förutsättning som i

första stycket sägs, ålderspension för tid före den månad, varunder han

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

fyller sextiosju år, dock tidigast från och med den månad, då han uppnår

sextiotre års ålder. Pension enligt vad nu sagts må ej utgå till försäkrad,

som äger komma i åtnjutande av folkpension enligt 6 kap. 1 § andra stycket,

med mindre han tillika gör framställning enligt nämnda lagrum.

2 §•

Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra och tredje styckena, för

år räknat sextio procent av produkten av basbeloppet för den månad, för

vilken pension skall utgivas, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats

den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom

för mer än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har

pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år,

skall hänsyn tagas endast till så stor del av nämnda produkt som svarar

mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats

honom, och talet trettio.

Har undantagande enligt 11 kap. 7 § ägt giltighet för den försäkrade,

skall honom tillkommnade ålderspension utgöra sextio procent av så stor

del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mot förhållandet

mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats

den försäkrade, och talet trettio ökat med ett för varje år, för vilket

den försäkrade till följd av undantagandet icke tillgodoräknats pensionspoäng

eller gått förlustig mer än en poäng. Ej må med tillämpning av

vad nu sagts talet trettio ökas till mer än femtio. Vad i detta stycke stadgas

skall äga motsvarande tillämpning i fall då pensionspoäng jämlikt 11 kap.

6 § första stycket på grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats

den försäkrade.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, varunder

den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen minskas med sex tiondels

procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till

ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Om

pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas

pensionen med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen

börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade

uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter

ingången av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och

ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller icke varit berättigad

till tilläggspension i form av ålderspension.

13 kap. Om förtidspension

1 §•

Rätt till tilläggspension i form av förtidspension tillkommer enligt vad

nedan sägs försäkrad för tid före den månad, då han fyller sextiosju år

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

eller ålderspension enligt denna lag dessförinnan börjar utgå till honom,

därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen

kan anses varaktig samt den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng

för tid före det år, varunder pensionsfallet inträffat.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den

antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till tilläggspension

i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid;

och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension gälla beträffande

sjukbidrag.

Vad i 7 kap. 2 och 3 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

förtidspension enligt detta kapitel.

2 §.

Är den försäkrade vid tidpunkten för pensionsfallet placerad lägst i den

sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete uppgående

till det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng

tillgodoräknats honom för minst tre av de fyra år, som närmast

föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med

tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla för

det fall den försäkrade icke är placerad i sjukpenningklass som nu sagts

men skulle hava varit placerad i sådan klass, därest den allmänna försäkringskassan

haft kännedom om samtliga de förhållanden som skola ligga till

grund för placeringen i sjukpenningklass.

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension,

som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension skulle

börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiosju år. Härvid

skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkrade för

varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det

då han uppnår sextiofem års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande

medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom under

de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om

pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han

fyllt sexton år till och med det som närmast föregått pensionsfallet. Vid

beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett antal av hälften,

för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka

poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf må ej utgå, om undantagande enligt 11 kap.

7 § ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade samt undantagandet

tillika föranlett, att den försäkrade för något av de fyra närmast

föregående åren gått förlustig mer än en pensionspoäng. Ej heller må

pension som nu sagts utgå, om den försäkrade vid sextiosju års ålder icke

kan komma i åtnjutande av ålderspension enligt 12 kap.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 avd. Nr 27

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

3 §.

Äger den försäkrade icke komma i åtnjutande av förtidspension enligt

vad i 2 § stadgas men skulle han hava varit berättigad till tilläggspension i

form av ålderspension, därest han uppnått sextiosju års ålder det år då pensionsfallet

inträffar, skall hel förtidspension utgå med belopp motsvarande

vad den försäkrade i sådant fall skulle hava erhållit i ålderspension, beräknad

enligt 12 kap. 2 § första och andra styckena.

14 kap. Om familjepension

1 §•

Är försäkrad vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av

förtidspension eller ålderspension eller skulle han, om fall som avses i 13

kap. 1 § varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hava varit berättigad

till förtidspension, äga hans efterlevande rätt till tilläggspension i form

av familjepension enligt vad nedan sägs.

2 §•

Rätt till änkepension tillkommer änka efter den försäkrade, om äktenskapet

varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade

fyllde sextio år.

Äro de i första stycket angivna förutsättningarna för rätt till änkepension

icke uppfyllda, äger änkan likväl komma i åtnjutande av sådan pension,

därest den försäkrade efterlämnar barn, som tillika är barn till änkan.

Frånskild kvinna, som enligt rättens beslut eller på grund av avtal är

berättigad till underhållsbidrag av den försäkrade, är för tid varunder bidraget

skolat utgå likställd med änka i fråga om rätt till änkepension vid

den försäkrades död. Vad i detta stycke stadgas skall ej äga tillämpning,

därest avtal om underhållsbidrag eller medgivande i rättegång att utgiva

sådant bidrag kan antagas hava tillkommit i huvudsakligt syfte att bereda

kvinnan rätt till pension.

Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äktenskap.

Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år, skall pensionen ånyo börja

utgå, om förutsättningarna i övrigt för rätt till pension alltjämt äro för

handen. 3

3 §•

Änkepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade finnes barn

som enligt 4 § är berättigat till pension efter honom, trettiofem och i annat

fall fyrtio procent av hel förtidspension enligt 13 kap., som den försäkrade

var berättigad till eller skulle hava kommit i åtnjutande av därest rätt till

sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller, om den försäk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

rade var berättigad till ålderspension, av dylik pension beräknad enligt 12

kap. 2 § första och andra styckena.

Om begränsning i vissa fall av storleken av änkepension till frånskild

kvinna stadgas i 17 kap. 2 §.

4 §•

Rätt till barnpension tillkommer den försäkrades barn, som icke fyllt nitton

år.

Vad i 8 kap. 5 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning

beträffande rätt till pension enligt denna paragraf.

5 §•

Barnpension för ett barn utgör för år räknat, om efter den försäkrade finnes

någon, som enligt detta kapitel är berättigad till änkepension efter

honom, femton och i annat fall fyrtio procent av den förtidspension eller

ålderspension som i 3 § sägs. Äro de pensionsberättigade barnen flera, ökas

de nämnda procenttalen med tio för varje barn utöver det första; och skall

det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Föreligger rätt till såväl änkepension som barnpension efter försäkrad

men utgör på grund av 17 kap. 2 § änkepensionen eller, om flera äro berättigade

till sådan pension, det sammanlagda änkepensionsbeloppet icke trettiofem

procent av förtidspension eller ålderspension som i 3 § sägs, skall

det sammanlagda barnpensionsbeloppet ökas i motsvarande mån, dock högst

med belopp motsvarande tjugufem procent av förtidspensionen eller ålderspensionen.

6 §■

Familjepension efter försäkrad, som ej var svensk medborgare, utgår till

efterlevande, som icke är svensk medborgare, endast såvida denne var bosatt

i riket vid den tidpunkt då den försäkrade avled.

7 §.

Är någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form

av familjepension, utgives endast den största av dem eller, om samtliga eller

de största äro lika stora, en av dessa. Av lika stora änkepensioner utgives

pensionen efter den sist avlidne mannen.

15 kap. Särskilda bestämmelser om tilläggspension

1 §•

Är försäkrad, som är svensk medborgare, född under något av åren 1896

—1914, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första stycket talet trettio utbytas

mot talet tjugu. Beträffande försäkrad som nu sagts skall 12 kap. 2 §

andra stycket icke äga tillämpning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Om försäkrad är svensk medborgare och född under något av åren 1915

—1923, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena talet

trettio utbytas mot talet tjugu ökat med ett för varje år, som den försäkrade

är född senare än år 1914; och skall för varje år, som den försäkrade är

född senare än år 1914, ökning som i 12 kap. 2 § andra stycket sägs ske med

en tiondel av det antal år, för vilket den försäkrade till följd av undantagandet

icke tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng.

2 §.

Har försäkrad, som är född år 1927 eller tidigare, visst år under mer än

nittio dagar uppburit sjukpenning enligt denna lag eller lagen om yrkesskadeförsäkring

eller motsvarande ersättning enligt lagen om ersättning

åt smittbärare och har han därvid varit placerad lägst i den sjukpenningklass,

vilken han skulle hava tillhört om hans årsinkomst av förvärvsarbete

uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet, skall vid beräkning

av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pensionspoäng

bortses från nämnda år, därest medeltalet därigenom höjes, samt vid

tillämpningen i övrigt av 12 kap. 2 § anses som om pensionspoäng tillgodoräknats

den försäkrade för det året. Vad nu sagts skall icke avse år, då

den försäkrade åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag

eller då undantagande enligt 11 kap. 7 § varit gällande för honom, och må

ej tillämpas med avseende å mer än tre år. 3

3 §•

I fråga om pension till den som ej är svensk medborgare skall för tid varunder

han ej är bosatt i riket vid tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra

styckena talet trettio utbytas mot talet fyrtiofem samt pensionsberäkningen

göras med tillämpning av det basbelopp som gällde vid ingången av det sista

år, för vilket pensionsgrundande inkomst beräknats för den försäkrade.

Pension må ej på grund av vad nu sagts utgå med högre belopp än om den

pensionsberättigade varit bosatt härstädes.

Är pensionsberättigad som i första stycket sägs ej bosatt i riket, må utan

hans samtycke tilläggspension till honom utbytas mot ett engångsbelopp,

motsvarande kapitalvärdet av den pension vartill han är berättigad enligt

första stycket. Med den pensionsberättigades samtycke må utbyte ske mot

lägre engångsbelopp, dock lägst fyrtio procent av nämnda kapitalvärde. Har

utbyte ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grundval av pensionspoäng,

som dessförinnan tillgodoräknats den försäkrade. Grunderna

för beräkningen av kapitalvärde som nu sagts fastställas av Konungen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

37

FEMTE AVDELNINGEN

Ytterligare bestämmelser om folkpension ocb tilläggspension

16 kap. Om utgivande av pension m. m.

1 §•

Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra ansökan hos

allmän försäkringskassa i enlighet med vad Konungen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård enligt

denna lag, må allmän försäkringskassa tillerkänna honom förtidspension

utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag, må den tid varunder sådant bidrag skall

utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts.

I den mån Konungen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna

den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han

icke gjort ansökan därom.

2 §.

Såsom villkor för rätt till förtidspension, invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning

må föreskrivas att den försäkrade skall under högst trettio

dagar vara intagen å visst sjukhus eller underkasta sig undersökning av

viss läkare. För den försäkrades kostnader i anledning av föreskrift som

nu sagts skall ersättning utgå i enlighet med vad Konungen förordnar.

3 §•

Då skäl föreligga därtill må pension beviljas för tid intill dess slutligt beslut

fattats. För sådan pension må föreskrivas särskilda grunder och villkor.

Förekommer anledning att pension bör indragas eller minskas, må förordnas,

att pensionen för tid intill dess slutligt beslut fattats skall indragas

eller utgå med lägre belopp. 4

4 §•

Pension utgives månadsvis.

Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension, från

vilken beräkningen utgår, avrundas till närmast lägre hela krontal, som är

jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor, bortfaller

pensionen för den månad som beräkningen avser. Vid tillämpning

av vad nu sagts skola samtliga den pensionsberättigade tillkommande pen
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

indra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sionsförmåner anses som en pension. Avrundning skall i första hand göras

å folkpension enligt 6, 7 eller 8 kap.

5 §.

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkrade

fyller sextiosju år eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare

eller senare, från och med den månad som angives i pensionsansökningen.

Förtidspension, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

utgå från och med den månad, varunder rätt till förmånen inträtt. I fall

som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden

näst efter den, då beslutet om pension meddelats.

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit

eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspension, från

och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

6 §•

Vad i 1 § första, andra och sista styckena, 2 §, 3 § första stycket samt 5 §

andra och sista styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om ökning av förtidspension.

Ändring av pension i andra fall än i första stycket sägs skall gälla från

och med månaden näst efter den varunder anledning till ändringen uppkommit.

Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om ändring

av pension i anledning av förändring av basbeloppet. 7 8 9

7 §•

Därest arbetsförmågan väsentligt förbättras för försäkrad som åtnjuter

förtidspension, skall pensionen indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.

8 §•

Försäkrad som åtnjuter förtidspension är skyldig att, om hans arbetsförmåga

väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom

hos allmän försäkringskassa. Motsvarande skall beträffande den som åtnjuter

änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras

att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade

omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må pensionen

eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.

9 §•

Pensionsförmån utgår till och med den månad, varunder den pensionsberättigade

avlidit eller rätten till förmånen eljest upphört.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

10 §.

Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antagas att han

avlidit, äga hans efterlevande åtnjuta familjepension enligt denna lag. Såsom

villkor för utbetalning av pension må dock krävas förklaring på heder

och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den

bortovarande. I fråga om omyndig må sådan förklaring infordras från hans

förmyndare. Finnes den bortovarande sedermera vara vid liv, skall pension

ej vidare utgå.

11 §•

Den som genom brottslig gärning uppsåtligen bragt annan om livet eller

medverkat till brottet såsom i 3 kap. 4 eller 5 § strafflagen sägs äger ej

rätt till familjepension efter den avlidne.

Familjepension må indragas eller skäligen nedsättas, om den efterlevande

annorledes än i första stycket sägs vållat dödsfallet genom handling, för

vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom.

12 §.

På framställning av nykterhetsnämnd äger riksförsäkringsverket besluta

att pension tillkommande den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande

vilken föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal

myndighet eller den pensionsberättigades make eller annan person att

användas till den pensionsberättigades och hans familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller

annan därmed jämförlig orsak ur stånd att själv omhänderhava honom tillkommande

pension, må riksförsäkringsverket besluta, att pensionen skall

utbetalas till annan enligt vad i första stycket sägs.

13 §.

För utbetalning av pension utom riket må krävas bevis att rätt till pension

alltjämt föreligger.

17 kap. Om sammanträffande av förmåner m. m.

1 §•

Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter bifall till ansökan

om förtidspension, skall minskas med den försäkrade tillkommande

sjukpenning jämte barntillägg enligt denna lag i den mån pension och sjukförsäkringsförmåner

belöpa på samma månad; och skall minskningen i

första hand göras å folkpension. Vad nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av

ytterligare nedsättning av arbetsförmågan.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

2 §.

Folkpension och tilläggspension i form av änkepension till frånskild

kvinna må sammanlagt utgöra högst så stort belopp som motsvarar det underhållsbidrag,

vilket mannen var skyldig utgiva till henne vid tidpunkten

för sin död; och skall härvid folkpension utgå endast i den mån tilläggspensionen

ej förslår. Vad nu sagts utgör icke hinder för att pensionen ökas till

följd av att basbeloppet stiger.

Bestämmelserna i första stycket må icke lända till minskning av pension,

som utgår med tillämpning av 8 kap. 2 § första stycket.

3 §.

Äger pensionsberättigad rätt till livränta eller sjukpenning jämlikt lagen

om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild

författning eller enligt Konungens förordnande rätt till livränta eller sjukpenning,

som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket eller

bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring, minskas honom eljest

tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga tilllämpning

i fall då livränta eller sjukpenning utgår enligt utländsk lagstiftning

om yrkesskadeförsäkring. Har livränta eller del därav eller livränta

för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utgmge

eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de

vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension

minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid

tillkommande sjukpenning jämte barntillägg eller livränta såsom skadad;

dock må avdrag å annan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan

inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension

göras endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng

för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension ävensom

tilläggspension i form av änkepension eller barnpension minskas med

tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta

såsom efterlevande, dock må avdrag å tilläggspension göras endast

om den avlidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den

tidpunkt då skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras å tilläggspension.

Utan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folkpension alltid utgå,

i form av förtidspension eller barnpension med minst en fjärdedel, i form

av änkepension med minst hälften samt i form av ålderspension med minst

tre fjärdedelar av belopp som eljest skolat utgå.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

4 §.

Vid tillämpning av 1 och 3 §§ tagas andra tillägg till pension än barntillägg

ej i beaktande. Minskning av folkpension enligt nämnda paragrafer skall

sist göras å barntillägg.

5 §•

Det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om pension

eller om ökning av pension eller upphävande av förordnande som i 16

kap. 3 § andra stycket sägs må, där den pensionsberättigade under den tid

å vilken pensionsbeloppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning

av allmänna medel, till den del pensionsbeloppet motsvarar vad den myndighet

som tillhandahållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit

för den pensionsberättigades samt hans makes och minderåriga barns

försörjning uppbäras av myndigheten.

6 §•

I den mån Konungen så förordnar skall från pension enligt denna lag

avdragas pension enligt utländsk lagstiftning.

2*—Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 27

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

SJÄTTE AVDELNINGEN

För försäkringen gemensamma bestämmelser

18 kap. Om allmänna försäkringskassor

1 §•

För varje landstingskommun samt varje stad, som ej tillhör sådan kommun,

skall finnas en allmän försäkringskassa. Då särskilda förhållanden

föranleda därtill, må dock försäkringskassas verksamhetsområde omfatta

två landstingskommuner eller landstingskommun och stad som nyss sagts.

Om antalet försäkringskassor och deras verksamhetsområden förordnar

Konungen.

Allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas

erforderligt.

2 §•

Riksförsäkringsverket utövar tillsyn över de allmänna försäkringskassorna,

vilka hava att ställa sig verkets anvisningar till efterrättelse.

Hos riksförsäkringsverket skall föras register över de allmänna försäkringskassorna

för inskrivning av de uppgifter, som enligt denna lag eller vad

eljest föreskrives skola intagas i registret.

3 §.

För allmän försäkringskassa fastställer Konungen firma.

Ej må annan än allmän försäkringskassa i sin firma eller eljest vid beteckning

av rörelsen använda ordet »försäkringskassa» tillsammans med

ordet »allmän» eller eljest i firman intaga något, varigenom kan givas sken

av att firman innehaves av allmän försäkringskassa.

4 §.

För allmän försäkringskassas förbindelser häfta allenast kassans tillgångar.

Utan riksförsäkringsverkets medgivande må allmän försäkringskassa ej

överlåta eller med inteckning för gäld belasta fast egendom och ej heller

upptaga, övertaga eller ikläda sig ansvar för lån eller åtaga sig annan förpliktelse,

såvida ej denna har omedelbart sammanhang med kassans verksamhet.

Om vad som skall iakttagas beträffande allmän försäkringskassas tillgångar

och skulder, därest kassan upphör eller dess verksamhetsområde

ändras, meddelar Konungen bestämmelser i varje särskilt fall.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 43

5 §.

Allmän försäkringskassa må ej bedriva annan verksamhet än som angives

i denna lag eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd av densamma.

I den mån Konungen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig att

biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller understödsverksamhet

ävensom att tillställa socialregister behövliga uppgifter.

Allmän försäkringskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal myndighet,

försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och upplysningar,

i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera

betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Myndighet, som

handhar arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs

må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.

6 §•

I allmän försäkringskassa skola finnas styrelse, en eller flera pensionsdelegationer

samt försäkringsnämnder enligt vad nedan stadgas. I den mån

ej annat föreskrives tillkommer det styrelsen att besluta i angelägenheter,

med vilka kassan har att taga befattning.

Stadgar för allmän försäkringskassa skola, på förslag av kassan, fastställas

och registreras av riksförsäkringsverket. Stadgarna skola angiva var

kassans styrelse skall hava sitt säte och hur kassans värde- och övriga

säkerhetshandlingar skola förvaras.

7 §•

Styrelse för allmän försäkringskassa skall bestå av sju eller, om kassans

verksamhetsområde omfattar två landstingskommuner inom skilda län, åtta

ledamöter. En ledamot, som skall vara ordförande, utses av Konungen, en

ledamot av medicinalstyrelsen samt en ledamot av länsstyrelsen; om kassans

verksamhetsområde tillhör två län, skall vardera länsstyrelsen utse en ledamot.

Övriga ledamöter utses av landstinget eller, där fråga är om kassa,

vars verksamhetsområde utgöres enbart av stad, av stadsfullmäktige. Omfattar

kassans verksamhetsområde två landstingskommuner, skall vartdera

landstinget utse två ledamöter; utgöres verksamhetsområdet av landstingskommun

och stad, som ej tillhör sådan kommun, utses tre ledamöter av

landstinget samt en ledamot av stadsfullmäktige.

För varje ledamot utses en suppleant. 8

8 §•

Styrelseledamot utses för en tid av fyra år, räknat från och med den

1 januari året näst efter det, då han blivit utsedd.

Styrelseledamot må skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett

honom.

Avgår styrelseledamot innan den tid, för vilken han blivit utsedd, gått till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ända, skall för den återstående tiden utses ny ledamot i den ordning, vari

den avgångne ledamoten blivit utsedd.

9 §.

Ledamot av allmän försäkringskassas styrelse skall vara svensk medborgare.

Uppdraget må ej innehavas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Ej heller må den vara styrelseledamot som är ledamot i eller befattningshavare

vid försäkringsdomstolen eller som är i riksförsäkringsverkets

eller allmän försäkringskassas tjänst.

Styrelseledamot äger ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan

honom och kassan eller rörande hans försäkring eller eljest hans rätt

enligt denna lag. Ej heller må han deltaga i behandling av annan fråga, vari

han äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot kassans. Vad

sålunda är stadgat äger motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller

annan talan mot styrelseledamot eller tredje man.

10 §.

Till styrelsesammanträde skola samtliga ledamöter kallas. Är styrelseledamot

förhindrad att tjänstgöra, skall till tjänstgöring i första hand inkallas

den för honom utsedde suppleanten. Suppleant må även eljest närvara

vid styrelsens sammanträden och skall alltid underrättas om tid för

sammanträde. Den i 12 § första stycket omförmälde direktören äger deltaga

i styrelsens sammanträden men ej i dess beslut.

Vid förfall för ordföranden föres ordet av den för honom utsedde suppleanten

eller, vid förfall jämväl för denne, av den som de vid sammanträdet

närvarande utse.

Styrelsen är beslutför, då mer än halva antalet ledamöter är närvarande.

Såsom styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande

förena sig, och vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Har ledamot, som deltagit

i ärendes behandling, från styrelsens beslut avvikande mening, skall

denna antecknas till protokollet.

11 §•

Styrelsen äger bemyndiga styrelseledamot eller befattningshavare hos den

allmänna försäkringskassan att teckna kassans firma samt uppdraga åt

styrelseledamot eller befattningshavare hos kassan att å styrelsens vägnar

fatta beslut i de angelägenheter, beträffande vilka så lämpligen kan ske.

Styrelsen äger föreskriva, att rätten till firmateckning får av två eller flera

personer utövas allenast i förening.

12 §.

Hos allmän försäkringskassa skola vara anställda en direktör, vilken i

enlighet med de anvisningar, som lämnas av kassans styrelse, har att leda

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

arbetet inom kassan, en eller flera föredragande för pensionsärenden samt en

eller flera förtroendeläkare. Förtroendeläkare har att tillhandagå försäkringskassan

i frågor, som kräva medicinsk sakkunskap, och skalig söka

främja samarbetet mellan kassan och inom dess område verksamma läkare.

Utöver de befattningshavare, som avses i första stycket, skola hos allmän

försäkringskassa vara anställda tjänstemän i erforderligt antal.

13 §.

Befattningshavare hos allmän försäkringskassa tillsättas och entledigas

1) direktör, föredragande för pensionsärenden ävensom annan tjänsteman,

beträffande vilken Konungen så föreskrivit, av riksförsäkringsverket;

2) förtroendeläkare av medicinalstyrelsen; samt

3) övriga tjänstemän av kassan.

Riksförsäkringsverket och medicinalstyrelsen skola vid tillsättande och

entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande från kassans

styrelse.

Avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattningshavare,

som tillsättas och entledigas av riksförsäkringsverket, skola bestämmas av

verket efter kassans hörande. Beträffande sådana villkor för förtroendeläkare

är kassan pliktig ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som på förslag

av medicinalstyrelsen meddelas av riksförsäkringsverket.

14 §.

Allmän försäkringskassas räkenskaper skola avslutas för år. Räkenskapsavslutningen

skall vara verkställd före utgången av nästföljande mars månad.

Styrelsen skall senast den 15 april varje år till revisorerna avlämna en av

styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det senast förflutna

året. Styrkt avskrift av berättelsen skall samtidigt översändas till

riksförsäkringsverket samt till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige.

Före utgången av oktober månad varje år skall styrelsen tillställa riksförsäkringsverket

en beräkning av kassans förvaltningskostnader för nästföljande

år.

15 §.

Då bokslut är uppgjort för allmän försäkringskassa, skall vad av kassans

inkomster avseende sjukförsäkring enligt 2—-4 kap. ej åtgått för

löpande utgifter under det år bokslutet avser avsättas till en fond för den

obligatoriska sjukförsäkringen.

Fondens kapital och avkastning må tagas i anspråk allenast i den mån

kassans inkomster avseende försäkringen ej förslå till täckande av löpande

utgifter.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Angående förvaltningen av fond som avses i denna paragraf förordnar

Konungen med riksdagen.

16 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och den allmänna försäkringskassans

räkenskaper skola för varje år utses en revisor av riksförsäkringsverket

och två revisorer av landstinget eller, där fråga är om kassa, vars

verksamhetsområde utgöres enbart av stad, av stadsfullmäktige. Omfattar

kassans verksamhetsområde två landstingskommuner, skall vartdera

landstinget utse en revisor; utgöres verksamhetsområdet av landstingskommun

och stad, som ej tillhör sådan kommun, skall en revisor utses av landstinget

och en revisor av stadsfullmäktige.

För varje revisor utses en suppleant.

Revisor må skiljas från uppdraget av den som utsett honom.

Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska

förhållanden, som med hänsyn till kassans verksamhet erfordras

för uppdraget. Till revisor må ej utses den som är i kassans eller styrelseledamots

tjänst, ej heller nära anhörig till styrelseledamot.

17 §.

Revisor äger när som helst inventera den allmänna försäkringskassans

medel och övriga tillgångar samt granska dess böcker, räkenskaper och

andra handlingar. Styrelsen och direktören må ej vägra att lämna av revisor

begärd upplysning angående förvaltningen.

Revisorerna hava att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som riksförsäkringsverket meddelar.

Revisorerna skola inom fyra veckor från den dag de mottagit styrelsens

förvaltningsberättelse till styrelsen överlämna en av dem underskriven revisionsberättelse.

Styrkt avskrift av revisionsberättelsen skall samtidigt tillställas

riksförsäkringsverket samt vederbörande landsting eller stadsfullmäktige.

18 §.

Talan mot styrelseledamot på grund av hans uppdrag må ej anställas,

lärest icke riksförsäkringsverket skriftligen till honom framställt anmärkning

mot det förfarande, å vilket talan grundas, inom tre år efter utgången

av det år, då förfarandet ägt rum. Vad nu sagts gäller ej talan, som grundas

på att styrelseledamot begått brottslig handling. Riksförsäkringsverket äger

föi ordna ställföreträdare för styrelsen att föra den allmänna försäkringskassans

talan.

Talan mot revisor på grund av hans uppdrag må ej anställas, sedan två år

förflutit från det revisorernas berättelse överlämnades till styrelsen, såvida

icke talan grundas på att revisor begått brottslig handling.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

19 §.

Styrelseledamot, direktör eller revisor i allmän försäkringskassa, som vid

fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat kassan

eller tredje man skada, är pliktig att utgiva ersättning för skadan. Föreligger

allenast ringa vårdslöshet, må ersättningen nedsättas, om det med

hänsyn jämväl till skadans storlek och omständigheterna i övrigt prövas

skäligt.

Äro flera ersättningsskyldiga för skada, svara de för ersättningen en för

alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet nedsatts dock allenast

med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skola de taga del i ersättningens gäldande

efter vad som med hänsyn till den större eller mindre skuld, som finnes

ligga envar av dem till last, samt till omständigheterna i övrigt prövas

skäligt.

20 §.

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av

fem ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som tillika för

ordet i delegationen, två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och två av

landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgöres enbart av stad,

av stadsfullmäktige utsedda ledamöter. Omfattar kassans verksamhetsområde

två landstingskommuner eller landstingskommun och stad, som ej

tillhör sådan kommun, skola landstingen eller landstinget och stadsfullmäktige

vardera utse en ledamot. Då skäl äro därtill må Konungen utse

särskild ordförande i pensionsdelegation.

Suppleant för ordförande, som tillika är ordförande i kassans styrelse,

är den för honom utsedde suppleanten i styrelsen. För annan ordförande,

så ock för annan ledamot än ordförande utses en suppleant.

I allmän försäkringskassa må med Konungens medgivande finnas flera

pensionsdelegationer.

21 §.

Pensionsdelegation är beslutför då minst fyra ledamöter äro närvarande.

I delegationens sammanträden men ej i dess beslut äga den allmänna försäkringskassans

direktör samt en företrädare för länsarbetsnämnden deltaga.

I övrigt skall vad i 8—10 §§ är stadgat med avseende på styrelse äga motsvarande

tillämpning med avseende på pensionsdelegation; dock må förtroendeläkare

hos allmän försäkringskassa vara ledamot av pensionsdelegation.

Har föredraganden från beslutet avvikande mening, skall denna antecknas

till protokollet.

22 §.

Ärende avgöres i pensionsdelegation efter föredragning av föredragande

för pensionsärenden.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I ärende, som handlägges av pensionsdelegation, må envar som saken rör

eller som eljest antages kunna lämna upplysningar av betydelse höras.

Begär den saken rör att bliva muntligen hörd inför pensionsdelegation,

skall hans begäran villfaras, om ej särskilda skäl däremot äro.

Beslut som fattas i pensionsdelegation skall, i den mån det icke befinnes

obehövligt, innehålla de skäl, på vilka avgörandet grundas.

23 §.

I allmän försäkringskassa prövas i den utsträckning varom stadgas i

särskild författning frågor rörande folkpension av försäkringsnämnder.

Nämnderna skola även tillhandagå kassans styrelse, pensionsdelegation och

lokalkontor med råd och upplysningar angående lokala angelägenheter.

Försäkringsnämnd skall finnas för varje kommun. Med riksförsäkringsverkets

medgivande må dock försäkringsnämnds verksamhetsområde omfatta

flera kommuner eller del av kommun.

24 §.

Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högst sju av kommunen

utsedda ledamöter. Består nämndens verksamhetsområde av flera kommuner,

bestämmer dock riksförsäkringsverket antalet ledamöter och huru

många ledamöter som skola utses av varje kommun. För varje ledamot utses

en suppleant. Nämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Vad i 8—10 §§ är stadgat med avseende på styrelse skall äga motsvarande

tillämpning med avseende på försäkringsnämnd.

Föredragning inför försäkringsnämnd verkställes av den som den allmänna

försäkringskassans styrelse utser därtill.

25 §.

Arvode och annan ersättning till ordförande i styrelse och till ledamot

av pensionsdelegation fastställas av Konungen.

Arvode och annan ersättning till annan ledamot av styrelse än ordförande,

till ledamot av försäkringsnämnd, till revisor och till sådan ställföreträdare

för styrelse som omförmäles i 18 § första stycket fastställas

av riksförsäkringsverket.

Arvode och annan ersättning som avses i denna paragraf utgivas av

den allmänna försäkringskassan.

26 §.

Vad i detta kapitel är stadgat om ledamot av styrelse, pensionsdelegation

eller försäkringsnämnd samt om revisor skall i tillämpliga delar gälla beträffande

suppleant.

Har suppleant för styrelseledamot deltagit i behandlingen av fråga rörande

rättshandling gentemot tredje man, är den omständigheten att förut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sättningar för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan verkan

mot tredje man, om denne ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.

27 §.

I det i 2 § omförmälda registret skall för varje allmän försäkringskassa

antecknas styrelseledamots, suppleants och firmatecknares fullständiga

namn och hemvist samt vad som gäller beträffande rätten att teckna kassans

firma.

Ändring i förhållande varom anteckning sålunda skett är ej gällande gentemot

tredje man förrän ändringen registrerats eller därförutan kommit till

tredje mans kännedom.

28 §.

Vad ledamot av styrelse, pensionsdelegation eller försäkringsnämnd, revisor

eller befattningshavare hos allmän försäkringskassa så ock den som

eljest biträder sådan kassa under sin verksamhet hos kassan erfarit rörande

enskilds personliga förhållanden må ej obehörigen yppas. Bryter någon

häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej

gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke

äro tillgängliga för obehöriga.

19 kap. Om försäkringens finansiering

1 §•

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels

till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under

året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av

kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 §

andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört

arbete. Härvid skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning

i vad den för år räknat överstiger tjugutvåtusen kronor.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren

under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses

i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete,

sedan från nämnda summa dragits dels ett belopp motsvarande det

vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade

genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året, dels ock

för varje arbetstagare sådan del av lön eller annan ersättning, som för år

räknat överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp. Härvid skall

arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räk
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

nas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd

1 mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet

arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda

därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men

som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till

arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till trehundra kronor. Vad

gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra

stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från

arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall bortses

från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock

från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen

enligt 11 kap. 2 § sista stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller,

om arbetstagaren icke är svensk medborgare eller mantalsskriven härstädes,

avser arbete utom riket.

Om redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas särskilt.

2 §•

Försäkrad, som visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa, skall

för nämnda år erlägga sjukförsäkringsavgift till kassan enligt vad nedan

sägs.

Har den försäkrade under året varit placerad i sjukpenningklass, skall i

sjukförsäkringsavgiften ingå avgift avseende den allmänna försäkringskassans

utgifter för sjukpenning jämte barntillägg samt för moderskapspenning.

Sådan avgift utgår för varje månad, under vilken den försäkrade varit

placerad i sjukpenningklass. Den som fullgör tjänstgöring såsom värnpliktig

må, såframt han senast två månader efter tjänstgöringens slut gjort

framställning därom hos kassan, befrias från avgift för varje hel månad av

tjänstgöringstiden.

Uppgår den försäkrades till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid

taxering året näst efter det år sjukförsäkringsavgiften avser till minst tvåtusenfyrahundra

kronor och har han icke vid sistnämnda års utgång upphört

att vara inskriven hos allmän försäkringskassa eller fyllt sextiosju år

eller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension

enligt denna lag, skall sjukförsäkringsavgiften innefatta avgift avseende

den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning. Vad nu

sagts om försäkrads taxerade inkomst skall i fråga om försäkrad, som

taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, avse den sammanlagda

taxerade inkomsten.

Har avgiftspliktig vid taxering till statlig inkomstskatt erhållit sådant

särskilt avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga som avses i 9 §

2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt, skall vid till
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 51

lämpning av tredje stycket med taxerad inkomst avses vad som återstår,

sedan den taxerade inkomsten minskats med nämnda avdrag.

Angående skyldighet för försäkrad, som taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, att svara för sjukförsäkringsavgiften för

den med vilken han är gift eller eljest lever tillsammans stadgas i uppbördsförordningen.

3 §•

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande inkomst

på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för nämnda år erlägga

tilläggspensionsavgift å den pensionsgrundande inkomsten, i vad

denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete.

4 §.

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med en och fem tiondels

procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. Av avgiften skola fyra

femtondelar användas till bestridande av de allmänna försäkringskassornas

utgifter för sjukvårdsersättning och återstoden till bestridande av kassornas

utgifter för tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning.

Medlen fördelas mellan kassorna i förhållande till deras utgifter för

vartdera ändamålet under året; och skola därvid de utgifter för läkemedel,

som enligt vad därom är särskilt stadgat åvila kassorna, anses ingå

i utgifterna för sjukvårdsersättning. Konungen äger med riksdagen förordna,

att viss del av de medel, som enligt vad nu sagts skola tillgodoföras

de allmänna försäkringskassorna, i stället skall ingå till en fond, benämnd

allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställas

i enahanda ordning.

5 §•

Avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 1 § samt tilläggspensionsavgift

enligt 3 § skola utgå efter en procentsats, som fastställes av Konungen

med riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgifterna i

förening med andra tillgängliga medel förslå till bestridande av pensionsutbetalningar,

förvaltningskostnader och andra försäkringen för tilläggspension

åvilande utgifter ävensom till den fondering som finnes erforderlig.

Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för visst år, skall fattas

senast ett år dessförinnan. Riksförsäkringsverket åligger att vart femte

år framlägga förslag beträffande procentsatserna under nästföljande sju år,

i den mån uttaget icke redan beslutats.

De avgifter, som avses i första stycket, skola ingå till en fond, benämnd

allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen

för tilläggspension skola bestridas.

Allmänna pensionsfonden förvaltas på sätt Konungen med riksdagen förordnar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

6 §.

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna

försäkringskassans hörande. Sådan avgift utgår för varje avgiftspliktig

med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgifterna enligt 2 § andra stycket skola vara så avvägda, att de i förening

med andra för denna del av försäkringen tillgängliga medel förslå till

bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukpenning

jämte barntillägg samt för moderskapspenning ävensom till förvaltningskostnader

och erforderlig fondering; och skola därvid utgifterna för barntillägg

och moderskapspenning inbegripas i utgifterna för grundsjukpenning.

Avgifterna skola i vad de avse grundsjukpenning vara lika stora för

samtliga till grundsjukpenning berättigade försäkrade i den allmänna försäkringskassan.

Såvitt angår tilläggssjukpenning skola avgifterna, till den

del sådan sjukpenning svarar mot inkomst av anställning, vara lika stora

för alla försäkrade i kassan, som med avseende å sådan inkomst tillhöra

samma sjukpenningklass. Till den del tilläggssjukpenning svarar mot inkomst

av annat förvärvsarbete skola avgifterna vara lika stora för samtliga

försäkrade i kassan, för vilka den nämnda delen av sjukpenningen är

lika stor och för vilka samma karenstid gäller; därest undantagande, som

avses i 3 kap. 2 § första stycket sista punkten, upphört att äga giltighet

eller övergång till kortare karenstid skett efter ingången av den månad

varunder den försäkrade fyllt fyrtio år, må dock med hänsyn till skillnad

mellan de försäkrade i fråga om deras ålder göras avvikelse från vad nu

stadgats. Avgifterna skola beräknas för månad.

Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas vid ingången av månad,

för vilken avgift enligt 2 § andra stycket skall utgå, icke berättigad till sjukpenning

för minst nittio dagar, nedsättes avgiften till hälften av det belopp,

vartill den eljest skolat uppgå. Har försäkrad under visst år åtnjutit inkomst,

för vilken erlagts sjömansskatt, skall avgift enligt 2 § andra stycket

avseende samma år nedsättas med en tolftedel för varje månad, under vilken

sådan inkomst åtnjutits.

Avgifterna enligt 2 § tredje stycket skola vara så avvägda, att de i förening

med andra härför tillgängliga medel förslå till bestridande av den allmänna

försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning, däri inbegripet

utgifter för läkemedel, ävensom till förvaltningskostnader och erforderlig

fondering. Avgifterna skola vara lika stora för samtliga avgiftspliktiga

försäkrade i kassan samt beräknas för år.

Avgift enligt 2 § tredje stycket må ej överstiga ett belopp motsvarande

summan av tio kronor och en femtedel av den försäkrades taxerade

inkomst, i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra kronor. Taxeras försäkrade

enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, må avgiften för

vardera utgå högst med ett belopp motsvarande summan av fem kronor och

en femtedel av den försäkrades taxerade inkomst, i vad denna överstiger

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ettusentvåhundra kronor; och skall därvid hälften av den sammanlagda

taxerade inkomsten anses belöpa på vardera.

7 §•

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag med hälften

av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket;

b) grundsjukpenning;

c) barntillägg;

d) moderskapspenning.

8 §.

Angående finansiering av folkpensioneringen förordnar Konungen med

riksdagen.

9 §•

Om debitering och uppbörd av avgifter enligt 1 § samt av tilläggspensionsavgifter

enligt 3 § ävensom angående befrielse i vissa fall från skyldighet

att erlägga avgift av sistnämnda slag förordnar Konungen med riksdagen.

10 §.

Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter enligt 2 § stadgas

i uppbördsförordningen.

Allmän försäkringskassa äger i den ordning Konungen bestämmer av

statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid

debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift, avlidit och

efterlämnat dödsbodelägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom

för sin försörjning, och har dödsboet att erlägga kvarstående eller tillkommande

skatt, vari ingår sjukförsäkringsavgift, under uppbördstermin, som

äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger taxeringsnämnd eller prövningsnämnd,

därest ömmande omständigheter äro för handen, efter framställning

från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis

av sjukförsäkringsavgiften. Befrielse må dock icke avse avgift, som påförts

i anledning av eftertaxering till statlig inkomstskatt och som rätteligen skolat

erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet. Framställning

som nu sagts skall göras före utgången av andra året efter det år,

varunder den försäkrade avlidit.

11 §.

I avräkning å de avgifter, som tillkomma allmän försäkringskassa, äger

kassan av statsverket erhålla förskott enligt de föreskrifter Konungen utfärdar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

20 kap. Övriga bestämmelser

1 §•

I denna lag avses, där ej annat framgår, med år kalenderår och med månad

kalendermånad.

2 §•

Adoptivbarn likställes i denna lag med eget barn. Vid tillämpning av bestämmelse

i 3 kap. 2, 4 och 9 §§ samt 21 kap. 1 § om försäkrad, som sammanbor

med barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

3 §•

Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas, om den

som är berättigad till ersättningen

a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift

eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;

b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för

vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares

föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt

;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande

uPPgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Vägrar försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet

som avses i 4 kap. 2 §, må sjukpenning jämte barntillägg eller

förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning

att han erinrats om denna påföljd. 4 5

4 §•

Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra

honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller annorledes

förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller

har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning

och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket

utbetalats, där ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis

eftergiva återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må vid

senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått innehållas

skäligt belopp. Avdrag å tilläggspension må tillika göras för ogulden tilläggspensionsavgift,

såvida enligt 11 kap. 6 § första stycket pensionspoäng

tillgodoräknats den försäkrade för det år som avgiften avser.

5 §•

Ersättning enligt denna lag, som ej lyfts före utgången av andra året efter

det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara förverkad.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

6 §•

Fordran å ersättning enligt denna lag, som innestår hos riksförsäkringsverket

eller allmän försäkringskassa, må ej tagas i mät för gäld.

Ej heller må rätt till ersättning överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig

för lyftning.

7 §•

Äger någon rätt till ersättning enligt denna lag, är han ej därav hindrad

att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen, som må

tillkomma honom.

Ersättning enligt denna lag må ej återkrävas av den som är skyldig att

utgiva skadestånd till den ersättningsberättigade.

8 §.

Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna lag

åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bestämmande, av riksförsäkringsverket, lämna de uppgifter,

som äro av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande omyndig

åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.

9 §•

Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar

äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstolen,

riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt organ som i

1 kap. 2 § sägs uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av

betydelse för tillämpningen av denna lag.

Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket

åvilande uppgiftsskyldighet, straffes med böter, högst etthundra kronor.

10 §.

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående försäkring

enligt denna lag föres genom besvär hos riksförsäkringsverket.

Beslut av allmän försäkringskassa, som fattats i pensionsdelegation,

skall, ändå att beslutet icke överklagats, prövas av riksförsäkringsverket

såvida delegationens ordförande eller föredraganden anmält från beslutet

avvikande mening. Riksförsäkringsverket äger ock eljest, utan att talan

föres, till prövning upptaga ärende som avses i första stycket.

11 §•

Uppstår tvist mellan allmänna försäkringskassor angående tolkning eller

tillämpning av denna lag, skall tvisten på yrkande av någon av kassorna

avgöras av riksförsäkringsverket.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

12 §.

Mot riksförsäkringsverkets beslut i fråga, varom i 10 eller 11 § förmäles,

föres talan genom besvär hos försäkringsdomstolen.

Riksförsäkringsverkets beslut i fråga som i första stycket sägs må av

verket underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig

lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av

domstolen eller eljest särskilda skäl förefinnas för sådan prövning.

13 §.

Besvär skola ingivas eller insändas till den myndighet eller det organ som

meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till den

myndighet, som har att pröva besvären, utgör ej hinder för besvärens upptagande

till prövning, därest de inkommit före besvärstidens utgång.

Beträffande tid för anförande av besvär skall jämväl i fråga om allmän

försäkringskassas beslut tillämpas vad som är föreskrivet i lagen om besvärstid

vid talan mot förvaltande myndighets beslut.

Allmän försäkringskassas och riksförsäkringsverkets beslut lända till

omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes

av myndighet som har att pröva beslutet.

14 §.

Beträffande fullföljd av talan i vissa fall skall gälla vad därom är stadgat

i författning som avses i 11 kap. 4 § eller 19 kap. 9 § eller 10 § första

stycket. I fråga om besvär över beslut i ärende, som avses i 19 kap. 10 §

sista stycket, skall vad som gäller beträffande besvär över beslut enligt 15 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående

utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad

i lagen är stadgat.

16 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av

riksförsäkringsverket.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

57

SJUNDE AVDELNINGEN

Frivillig försäkring

21 kap. Om frivillig sjukpenningförsäkring

1 §•

Kvinnlig försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass och som ej åtnjuter

förtidspension enligt denna lag, skall, såframt hon är gift och stadigvarande

sammanbor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande

sammanhör med barn under sexton år till henne eller hennes make eller

med någon, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn, genom

frivilliga avgifter kunna hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken hon

år inskriven, försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg.

Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa inskriven

försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbildning, som beräknas

pågå minst ett halvt år, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt

förvärvsarbete, kunna hos kassan försäkra sig för erhållande av viss sjukpenning

jämte barntillägg eller av visst tillägg till den sjukpenning, vartill

han är berättigad enligt 3 kap.

Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre belopp

än tolv kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå till högre

belopp än som motsvarar skillnaden mellan tolv kronor och den sjukpenning,

vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Vid tillämpning av 16 kap. 1 § andra stycket och 17 kap. 1 § skall med

sjukpenning som där sägs likställas sjukpenning och sjukpenningtillägg

på grund av försäkring som avses i denna paragraf. 2

2 §•

Närmare förutsättningar och villkor för försäkring som i 1 § sägs bestämmas

av Konungen.

Till allmän försäkringskassa utgår statsbidrag för den frivilliga försäkringen

enligt vad Konungen med riksdagen beslutar.

Då bokslut är uppgjort för allmän försäkringskassa, skall vad av inkomsterna

för den frivilliga försäkringen ej åtgått för löpande utgifter under det

år bokslutet avser avsättas till en särskild fond för den frivilliga sjukförsäkringen.

Angående denna fond skall vad som stadgas i 18 kap. 15 §

andra och tredje styckena äga motsvarande tillämpning.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

22 kap. Om frivillig pensionsförsäkring

1 §•

Genom frivilliga avgifter skall försäkrad, som är svensk medborgare, under

de förutsättningar och på de villkor Konungen bestämmer kunna hos riksförsäkringsverket

försäkra sig för erhållande av pension.

2 §.

Försäkringstekniska grunder för den frivilliga pensionsförsäkringen fastställas

av Konungen, varvid bestämmelserna i 264 § 1 mom. lagen om försäkringsrörelse

skola äga tillämpning.

De erlagda avgifterna ingå till en fond, benämnd fonden för den frivilliga

pensionsförsäkringen, vilken förvaltas och användes enligt de grunder

som bestämmas av Konungen med riksdagen.

Om regelbundet återkommande försäkringsteknisk undersökning av den

frivilliga pensionsförsäkringen förordnar Konungen.

Angående ikraftträdande av denna lag förordnar Konungen med riksdagen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

59

Förslag

till

Lag

angående införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Lagen om allmän försäkring träder i kraft den 1 januari 1963.

Genom lagen om allmän försäkring upphävas, i den mån ej annat följer

av vad nedan sägs,

lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring;

lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp;

förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp;

förordningen den 29 augusti 1958 (nr 460) om sjukhjälp i vissa fall åt

svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket;

lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;

lagen den 29 juni 1946 (nr 432) angående införande av nya lagen om

folkpensionering;

lagen den 1 juni 1956 (nr 284) om höjning av folkpensioner m. m.;

lagen den 5 maj 1960 (nr 102) om barnpensioner;

lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag;

lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension;

samt

lagen den 29 juni 1946 (nr 433) om frivillig statlig pensionsförsäkring.

2 §•

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i lagen om allmän försäkring eller

denna lag eller genom bestämmelse som utfärdats med stöd av lagen om

allmän försäkring, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. 3

3 §.

Beräkning av basbeloppet med tillämpning av 1 kap. 6 § lagen om allmän

försäkring skall första gången göras för januari 1963; och skall vid tilllämpning

av bestämmelserna i andra stycket i nämnda paragraf anses som

om ändring av basbeloppet vidtagits sagda månad.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

4§.

Det åligger försäkrad, för vilken lagen om allmän försäkring medför mera

omfattande sjukförsäkring än äldre bestämmelser, att i den ordning Konungen

föreskriver lämna de uppgifter, som i samband med lagens ikraftträdande

erfordras för att bestämma omfattningen av hans försäkring.

5 §.

Utan hinder av vad i lagen om allmän försäkring är stadgat äger den,

som vid utgången av år 1954 var berättigad att uppbära sjukpenning från

erkänd sjukkassa, rätt att vid den sjukdom, varom fråga är, från allmän

försäkringskassa åtnjuta sjukpenning enligt de vid nämnda tidpunkt å

honom tillämpliga föreskrifterna, för det fall att han är berättigad till sjukpenning

enligt lagen om allmän försäkring dock endast i den mån han på

grund av de äldre bestämmelserna blir berättigad till sjukpenning för

längre tid än eljest eller med högre belopp än som eljest skolat tillkomma

honom såsom sjukpenning jämte barntillägg. Vad nu stadgats skall ock

gälla, där den som vid utgången av år 1954 var medlem i erkänd sjukkassa

och då ej ägde uppbära sjukpenning därefter drabbas av sjukdomsfall, som

äger medicinskt samband med sjukdom, för vilken rätt till sjukpenning

från erkänd sjukkassa förelegat, dock ej för fall att den försäkrade, frånsett

arbetsoförmåga på grund av kortvarig och medicinskt sett fristående

sjukdom, under mer än två år före sista sjukdomsfallet varit fullt arbetsför.

Vad i första stycket sägs om sjukpenning skall äga motsvarande tillämpning

å ersättning för sjukhusvård.

Riksförsäkringsverket äger meddela särskilda föreskrifter om beloppet av

de avgifter som den försäkrade har att erlägga, i fall där enligt vad ovan

sägs äldre bestämmelser om sjukhjälp skola tillämpas. 6

6 §•

Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa och vid utgången av

år 1962 var försäkrad för grundsjukpenning enligt 7 § första stycket lagen

den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring skall, oaktat han årsinkomst

av förvärvsarbete understiger ettusenåttahundra kronor, vara placerad i

sjukpenningklass, och därvid tillhöra sjukpenningklassen nr 2 enligt 3 kap.

4 § lagen om allmän försäkring. Försäkrad må dock icke vara placerad i

sjukpenningklass på grund av vad nu sagts, sedan hans inkomst av förvärvsarbete

stigit till ettusenåttahundra kronor eller nedgått under ettusentvåhundra

kronor.

Placering i högre sjukpenningklass än nr 2 av försäkrad, som vid utgången

av år 1962 fyllt sextiosju år, må grundas allenast på inkomst av

anställning. Därest försäkrad som nu sagts vid utgången av år 1962 om
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

fattas av försäkring jämlikt 47 § första stycket lagen den 3 januari 1947

om allmän sjukförsäkring, äger han kvarstå i sådan försäkring efter ingången

av år 1963; och skola därvid äldre bestämmelser alltjämt gälla.

Försäkrad, som vid utgången av år 1962 uppbär sjukpenning på grund

av försäkring jämlikt 47 § första stycket lagen den 3 januari 1947 om allmän

sjukförsäkring, må under sjukperiod, som löper vid ikraftträdandet

av lagen om allmän försäkring, icke placeras i sjukpenningklass, efter vilken

sjukpenning utgår med lägre belopp än som skulle hava tillkommit

honom, därest de äldre bestämmelserna alltjämt varit i kraft.

Utan hinder av vad i 3 kap. 5 § tredje stycket lagen om allmän försäkring

stadgas må försäkrad vid det månadsskifte, som inträffar vid utgången

av år 1962, placeras i högre sjukpenningklass än tidigare.

7 §•

Vid tillämpning av 4 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall med tid

varunder sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgått enligt nämnda

lag likställas tid, för vilken erkänd eller allmän sjukkassa haft att utgiva

motsvarande förmån; och skall med ålderspension och hel förtidspension

enligt lagen om allmän försäkring likställas ålderspension och invalidpension

eller sjukbidrag enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering.

I fall då sjukperiod löper vid ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring,

må sjukpenning jämte barntillägg eller ersättning för sjukhusvård

enligt sagda lag, oaktat rätt till sådan förmån enligt vad i första stycket

sägs icke föreligger, utgå under så lång tid av sjukperioden som den försäkrade

skulle hava ägt åtnjuta motsvarande förmån enligt lagen den 3

januari 1947 om allmän sjukförsäkring. 8

8 8-

Bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket samt 3 kap. 12—14 §§ lagen

om allmän försäkring skola icke äga tillämpning i fråga om barnsbörd, som

ägt rum före lagens ikraftträdande. Beträffande sådan barnsbörd skola lagen

den 21 maj 1954 om moderskapshjälp och förordningen den 11 juni 1937 om

mödrahjälp lända till efterrättelse även efter utgången av år 1962.

Har kvinna i anledning av barnsbörd, som inträffar efter utgången av år

1962, uppburit grundpenning enligt lagen om moderskapshjälp, skall vad

sålunda uppburits avräknas från henne tillkommande moderskapspenning

enligt lagen om allmän försäkring.

Tid varunder tilläggspenning uppburits enligt lagen om moderskapshjälp

skall, såvitt avser barnsbörd beträffande vilken lagen om allmän försäkring

är tillämplig, avräknas från den i 3 kap. 13 § sistnämnda lag angivna tiden

av högst etthundraåttio dagar.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

9 §•

Vad i 6 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring stadgas skall

äga tillämpning under år 1963 endast å försäkrade, som äro födda åren

1896 och 1897, under år 1964 endast å försäkrade, som äro födda åren 1897

—1899, samt under år 1965 endast å försäkrade, som äro födda åren 1898_

1901.

10 §.

Pensionspristal skall med tillämpning av 6 § 2 mom. lagen den 29 juni

1946 om folkpensionering fastställas för tiden till och med juni 1968, såframt

ej Konungen med riksdagen annorlunda förordnar.

11 §•

För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i stället för bestämmelserna i 6 kap. 2 §

första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän

försäkring gälla att folkpension i form av ålderspension, hel förtidspension

eller änkepension skall för år räknat utgöra tvåtusensexhundrafemtio kronor

eller, där den försäkrade är gift och hans make åtnjuter folkpension i

form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt

6 kap. 1 § första stycket nämnda lag samt fall som nedan i tredje eller

fjärde stycket sägs ej är för handen, tvåtusensextiofem kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen skola för varje mångfald

av tre, varmed pensionspristalet överstiger etthundra, förhöjas med ett indextillägg.

Varje sådant tillägg utgör för gift pensionsberättigad som i

första stycket sägs sextio kronor och för annan pensionsberättigad sjuttiofem

kronor för år; dock skola indextillägg, vilka motsvara så många hela

mångfalder av tre som pensionspristalet för juni 1962 överstiger 100, utgöra

för gift pensionsberättigad fyrtio kronor och för annan pensionsberättigad

femtio kronor för år. Därest pensionspristalet, efter att hava stigit med

hel mångfald av tre, åter nedgår, skola indextillägg utgå efter oförändrade

grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald

av tre.

Åtnjuter den försäkrades make enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket

lagen om allmän försäkring två tredjedelar eller en tredjedel av hel förtidspension,

utgår ålderspension till den försäkrade i förra fallet med

fem sjättedelar och i senare fallet med elva tolftedelar av det belopp, vartill

pensionen skulle uppgå, därest maken ej åtnjutit folkpension och ej heller

ägt rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda lag.

Åtnjuta makar förtidspension och utgår för endera eller båda två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspension, skall vid beräkning av pension

hel förtidspension utgöra, om två tredjedelar av hel förtidspension

utgår till andra maken, fem sjättedelar och, om en tredjedel av hel för
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

tidspension utgår till denne, elva tolftedelar av hel förtidspension till försäkrad,

vars make ej åtnjuter folkpension och ej heller äger rätt till pension

enligt 6 kap. 1 § första stycket lagen om allmän försäkring.

Vid tillämpning av 17 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring

skall med ökning av pension till följd av att basbeloppet stiger jämställas

förhöjning som avses i andra stycket i denna paragraf.

12 §.

För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, iakttagas vad nedan stadgas.

Följande i 8 och 9 kap. lagen om allmän försäkring angivna förmåne .''

skola för år räknat utgöra

barnpension ettusen kronor eller, för barn, vars båda föräldrar avlidit,

eller för barn utom äktenskap, som fyllt tre år och beträffande vilket faderskapet

ej fastställts, ettusenfyrahundra kronor;

barntillägg ettusen kronor eller, i fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller

tredje stycket lagen om allmän försäkring två tredjedelar eller en tredjedel

av hel förtidspension utgår, motsvarande andel av nämnda belopp;

invaliditetstillägg ettusentvåhundra kronor; samt

invaliditetsersättning ettusenåttahundra kronor.

För beräkning och utbetalning av folkpension till försäkrad, som icke

tillika åtnjuter tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, skola

i stället för bestämmelserna i 16 kap. 4 § nämnda lag stadgandena i 11 §

sista stycket och 38 § 1 mom. sista stycket lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

alltjämt äga tillämpning.

I fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring

må ej utgå högre pensionsbelopp för månad än femtio kronor.

13 §.

Åtnjuter försäkrads hustru hustrutillägg och utgår tillägget på grund

av tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension med förhöjt belopp, skall den

försäkrades folkpension i form av ålderspension eller förtidspension minskas

med belopp som motsvarar förhöjningen av hustrutillägget.

14 §.

Göres sannolikt att avgifter enligt 4 § lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om

allmän pensionsförsäkring erlagts av någon, som icke är berättigad till folkpension

enligt lagen om allmän försäkring, skall efter riksförsäkringsverkets

prövning folkpension beviljas honom med lägst vad som svarar mot pension

på grund av de avgifter, vilka kunna antagas hava erlagts.

Beträffande avgifts- eller grundpension enligt äldre bestämmelser, vilken

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

vid utgången av år 1962 åtnjutes av den, som ej är berättigad till folkpension

enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, skola de äldre bestämmelserna

fortfarande gälla.

15 §.

Åtnjuter någon vid utgången av år 1962 bidrag enligt lagen den 26 juli

1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn, skola äldre bestämmelser

alltjämt tillämpas i fråga om sådant bidrag.

16 §.

Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering skola alltjämt äga motsvarande tillämpning.

Dock skall beträffande änkepension efter man, som avlidit före den

1 juli 1960, i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets

lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas

med en tredjedel av den pensdonsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga

ettusen kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13 § 2 mom.

sistnämnda lag skall ock procenttalet 20 utbytas mot 10.

Vad i 17 kap. 3 § lagen om allmän försäkring stadgas om minskning av

folkpension skall ej äga tillämpning å änkepension efter man, som avlidit

före den 1 juli 1960.

17 §.

Änkepension enligt 8 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring

utgår ej i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 januari 1962.

18 §.

Folkpension och barnpension, som vid utgången av år 1962 åtnjutes av

den som är berättigad till folkpension enligt lagen om allmän försäkring,

så ock särskilt barnbidrag, som åtnjutes vid nämnda tidpunkt, skall utan

särskild ansökan övergå till motsvarande förmån enligt lagen om allmän

försäkring, såvida rätt till sådan förmån föreligger vid lagens ikraftträdande.

För den som vid utgången av år 1962 åtnjuter folkpensionsförmån, som

ersatts av förmån enligt lagen om allmän försäkring, må de nya bestämmelserna

ej föranleda sänkning av utgående belopp.

19 §.

Särskilt barnbidrag för barn, för vilket rätt till barntillägg enligt 9 kap.

1 § lagen om allmän försäkring icke föreligger vid ikraftträdandet, skall med

tillämpning av äldre bestämmelser utgå jämväl för tid efter ikraftträdandet

så länge rätt till barntillägg som nu sagts icke föreligger.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

65

20 §.

Beträffande försäkring för tilläggspension skall så anses som om lagen

om allmän försäkring trätt i kraft den 1 januari 1960. Angående pensionsgrundande

inkomst för tid före den 1 januari 1963 skola dock äldre bestämmelser

gälla med det undantag att vid beräkning av sådan inkomst för år

1962 vad i 11 kap. 5 § lagen om allmän försäkring stadgas skall äga tilllämpning.

21 §.

Anmälan som avses i 36 § första stycket lagen den 28 maj 1959 om försäkring

för allmän tilläggspension må före utgången av år 1962 återkallas

med verkan från och med den 1 januari 1963; och skall vid tillämpning

av 11 kap. 7 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring

hänsyn ej tagas till anmälan som sålunda återkallats.

22 §.

Försäkrad, som är svensk medborgare och som är född år 1896, äger rätt

till tilläggspension i form av ålderspension, om pensionspoäng tillgodoräknats

honom för två år.

23 §.

Tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension må ej utgå

i anledning av pensionsfall, som inträffat före den 1 januari 1962.

24 §.

Även om så ej följer av vad i 13 kap. 2 § lagen om allmän försäkring är

stadgat skall förtidspension till försäkrad, som är svensk medborgare och

för vilken pensionsfallet inträffat under år 1962, beräknas med tillämpning

av nämnda paragraf, såframt pensionspoäng tillgodoräknats honom

för åren 1960 och 1961.

25 §.

Vid tillämpning av 13 kap. 2 § och 15 kap. 2 § lagen om allmän försäkring

må hänsyn ej tagas till år före 1960.

Vid tillämpning av 15 kap. 2 § skall med sjukpenning enligt lagen om allmän

försäkring likställas sjukpenning enligt lagen den 3 januari 1947 om

allmän sjukförsäkring och tilläggspenning enligt lagen den 21 maj 1954

om moderskapshjälp. Nämnda paragraf må tillämpas för den som är född

år 1897 med avseende å högst ett och för den som är född år 1898 eller 1899

med avseende å högst två år.

26 §.

övergångsbestämmelserna till lagen den 26 maj 1961 (nr 259) angående

ändring i lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension

skola alltjämt äga motsvarande tillämpning.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

27 §.

Ansökan om folkpensionsförmån enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering,

barnpension enligt lagen den 5 maj 1960 om barnpensioner

eller särskilt barnbidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag

skall handläggas enligt äldre bestämmelser även efter ingången av

år 1963.

28 §.

Pensionsnämnderna och riksförsäkringsverkets ortsombud ävensom

mödrahjälpsnämnderna skola upphöra med sin verksamhet med utgången

av juni 1963. Handläggning som enligt lag eller författning ankommer på

pensionsnämnd skall efter sagda tidpunkt ankomma på allmän försäkringskassa.

29 §.

De allmänna sjukkassorna äro vid ikraftträdandet av lagen om allmän

försäkring allmänna försäkringskassor enligt nämnda lag.

Vad i lag eller författning är stadgat om allmän sjukkassa skall efter

ikraftträdandet i stället avse allmän försäkringskassa.

30 §.

Har för understödsförening registrerats firma, som icke överensstämmer

med vad i 18 kap. 3 § andra stycket lagen om allmän försäkring stadgas,

åligger det tillsynsmyndigheten att, därest ej före den 1 juli 1963 för registrering

anmälts beslut om ändring av firman till överensstämmelse med

nämnda stadgande, anmana föreningen att inom sex månader för registrering

anmäla beslut om sådan ändring. Efterkommes ej anmaningen, skall

tillsynsmyndigheten föreslå ändring av föreningens firma och, sedan föreningen

erhållit tillfälle att yttra sig över förslaget, besluta i ärendet. Om

beslutad ändring skall tillsynsmyndigheten ofördröjligen underrätta föreningen.

över beslutet må besvär anföras i den ordning, som i 79 § lagen

den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar sägs. Sedan beslutet vunnit

laga kraft, skall i understödsföreningsregistret införas anteckning om

ändringen samt bevis om firmans nya lydelse tillställas föreningen.

Ej må någon i sin firma använda ordet »sjukkassa» tillsammans med något

av orden »allmän» eller »central».

31 §.

De i 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring omförmälda pensionsdelegationerna

skola träda i verksamhet den 15 oktober 1962.

I allmänna sjukkassor, vari försäkringsnämnder icke finnas, skola sådana

nämnder inrättas från och med den 15 oktober 1962. Ledamot och

suppleant i nämnd som här avses skola första gången utses för tid intill

utgången av år 1965.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

67

32 §.

Fråga rörande änkepension i anledning av dödsfall, som inträffat före

den 1 juli 1960, eller om bidrag som avses i 15 eller 19 § skall i allmän försäkringskassa

prövas av den försäkringsnämnd, inom vars verksamhetsområde

den till pensionen eller bidraget berättigade senast blivit mantalsskriven.

33 §.

Bestämmelserna i lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring

och lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp skola alltjämt gälla i fråga

om arbetsgivares bidrag för år 1962 och tidigare år.

34 §.

Avgift, som avses i 19 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring,

skall jämväl förslå till sådan kostnad för försäkring enligt lagen den 17

december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa, som enligt sistnämnda lag skall belasta

försäkringen för grundsjukpenning i kassan.

35 §.

Beträffande sjukförsäkringsavgift för tid före den 1 januari 1963 skola

äldre bestämmelser alltjämt gälla. Vid bestämmande av avgift för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för grundsjukpenning avseende år 1962 skall

dock i stället för den i 33 § andra och tredje styckena lagen den 3 januari

1947 om allmän sjukförsäkring angivna inkomstgränsen ettusentvåhundra

kronor gälla en inkomstgräns av tvåtusenfyrahundra kronor.

36 §.

Av allmän sjukkassas fond för den frivilliga försäkringen skall den 1 januari

1963 till den allmänna försäkringskassans fond för den obligatoriska

sjukförsäkringen överföras medel i den omfattning, som svarar mot

avgifter erlagda för försäkring enligt 47 § första stycket lagen den 3 januari

1947 om allmän sjukförsäkring, till den del medlen icke erfordras

med hänsyn till försäkring enligt nämnda lagrum, vilken jämlikt 6 § tredje

stycket denna lag upprätthålles efter ingången av år 1963.

37 §.

Förslag som i 19 kap. 5 § andra stycket lagen om allmän försäkring sägs

skall framläggas första gången år 1963 och andra gången år 1967.

38 §.

Beträffande rätt till pension på grund av avgifter, som erlagts enligt 34 §

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, 35 § lagen den 28

juni 1935 (nr 434) om folkpensionering eller lagen den 29 juni 1946 om

frivillig statlig pensionsförsäkring, skola äldre bestämmelser alltjämt gälla.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

39 §.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet

av lagen om allmän försäkring, meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

’*l

c i,l

t * f i i -: ) / / ''•*. *■) [ 1)01 f. t i :n> ti ''i b!;»

sjljj[J tf 1 V

olA ii"; fin flifra/) b; /; /ii

»7^''>;

» i i i 7 '' '' - ‘Di t

iör

i i

i!>b

»I )T*

$nrttfBanoi näti

.^♦!1 tjj tf

Itb it

s. 69 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

69

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 4, 11, 13—15, 17, 20, 26, 32 och 47 §§ lagen

den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

4

Från försäkringen------

Jämväl arbetstagare, som är i rätt

upp- eller nedstigande släktskap eller

svågerlag med arbetsgivaren eller

dennes make och som varaktigt

lever i hushållsgemenskap med arbetsgivaren,

är undantagen från försäkringen,

dock endast såvida arbetstagaren

ej är sjukpenningförsäkrad

enligt 7 § lagen om allmän sjukförsäkring.

Med släktskap likställes

adoptivförhållande,

Utföres arbete---* —-----

(Föreslagen lydelse)

§.

—- — med arbetsgivaren.

Jämväl arbetstagare, som är i rätt

upp- eller nedstigande släktskap eller

svågerlag med arbetsgivaren eller

dennes make och som varaktigt

lever i hushållsgemenskap med arbetsgivaren,

är undantagen från försäkringen,

dock endast såvida arbetstagaren

ej är placerad i sjukpenningklass

enligt lagen om allmän

försäkring. Med släktskap likställes

adoptivförhållande.

— av arbetsgivarna.

11 §.

Drabbas någon, som är försäkrad

enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

av yrkesskada, äger han för tid

till och med nittionde dagen efter

den då skadan inträffade, dock längst

till den dag skadan medför rätt till

livränta eller till och med den dag

rätten till sjukpenning upphör enligt

29 § nämnda lag, (samord
-

Drabbas någon, som är omfattad

av sjukförsäkringen enligt lagen om

allmän försäkring, av yrkesskada,

äger han för tid till och med nittionde

dagen efter den då skadan inträffade,

dock längst till den dag skadan

medför rätt till livränta eller till och

med den dag rätten till sjukpenning

upphör enligt 4 kap. 3 § nämnda lag,

1 Senaste lydelse av 11 { se SFS 1955:399 samt av 26 § se SFS 1961:256.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

n i n g s t i d) rätt att erhålla s jukhjälp

från allmän sjukkassa enligt

vad därom är stadgat i lagen om allmän

sjukförsäkring.

Är skadad, som avses i första stycket,

under samordningstiden eller del

därav ej sjukpenningförsäkrad i allmän

sjukkassa, skall för sådan tid

till honom utgivas sjukpenning enligt

denna lag med belopp motsvarande

vad han skulle hava ägt uppbära

från sjukkassan, därest han varit

obligatoriskt sjukpenningförsäkrad

enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

Vad nu sagts skall icke gälla

försäkrad, som avses i 3 § andra

stycket denna lag, och ej heller arbetstagare,

som enligt 28 § första

stycket lagen om allmän sjukförsäkring

undantagits från sjukpenningförsäkring.

Är den, som drabbas av yrkesskada,

under samordningstiden eller del

därav ej försäkrad enligt lagen om

allmän sjukförsäkring, skall för sådan

tid till honom utgivas ersättning

enligt denna lag med belopp, som han

skulle hava ägt uppbära, därest han

omfattats av den obligatoriska sjukförsäkringen.

Medför yrkesskada under samordningstiden

behov av sjukvård utom

riket eller tandläkarvård eller sådana

särskilda hjälpmedel, som avses

i 12 §, skola erforderliga kostnader

härför, utgifter för nödiga resor inräknade,

ersättas enligt denna lag, i

den mån ersättning icke utgår enligt

lagen om allmän sjukförsäkring.

Vad nu sagts skall ock gälla i fråga

om kostnader för särskild vård,

(Föreslagen lydelse)

(samordningstid) rätt att

från allmän försäkringskassa erhålla

ersättning enligt samma grunder

som vid annan sjukdom.

Är skadad, som avses i första

stycket, under samordningstiden

eller del därav ej berättigad till sjukpenning

från allmän försäkringskassa,

skall för sådan tid till honom

utgivas sjukpenning enligt denna lag

med belopp motsvarande vad han

skulle hava ägt uppbära från försäkringskassan,

därest han varit placerad

i sjukpenningklass enligt lagen

om allmän försäkring. Vad nu sagts

skall icke gälla försäkrad, som avses

i 3 § andra stycket denna lag, och ej

heller arbetstagare, som enligt 3 kap.

16 § första stycket lagen om allmän

försäkring undantagits från placering

i sjukpenningklass.

Är den, som drabbas av yrkesskada,

under samordningstiden eller del

därav ej omfattad av sjukförsäkringen

enligt lagen om allmän försäkring,

skall för sådan tid till honom

utgivas ersättning enligt denna

lag med belopp, som han skulle hava

ägt uppbära, därest 2 och 3 kap. lagen

om allmän försäkring varit tillämpliga

å honom.

Medför yrkesskada under samordningstiden

behov av sjukvård utom

riket eller tandläkarvård eller sådana

särskilda hjälpmedel, som avses

i 12 §, skola erforderliga kostnader

härför, utgifter för nödiga resor inräknade,

ersättas enligt denna lag, i

den mån ersättning icke utgår enligt

lagen om allmän försäkring. Vad nu

sagts skall ock gälla i fråga om kostnader

för särskild vård, som på för*

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som på försäkringsinrättningens be- säkringsinrättningens begäran lämgäran

lämnas den skadade. nas den skadade.

13 §.

Förorsakar olycksfall--------minst hälften.

Sjukpenningens storlek--------— att hänföra.

Sjukpenningklasserna och--------följande tabell:

(Tabellen, i vilken ändring ej föreslås, är här utesluten.)

Halv sjukpenning------

Sjukpenning må ej i något fall utgå

efter sjukpenningklass med lägre

nummer än den sjukpenningklass,

till vilken den skadade hör enligt

22 § lagen om allmän sjukförsäkring,

och ej heller med lägre belopp än

som skolat utgå i sjukpenning från

allmän sjukkassa, därest skadan ej

utgjort yrkesskada. För tid, beträffande

vilken livränta, som tillerkänts

den skadade, enligt 16 § första

stycket andra punkten icke må

uppbäras, må hel sjukpenning jämte

barntillägg, som avses i 14 §, icke

utgå med lägre belopp än som

motsvarar livräntan för dag räknad.

14

Har skadad, som är försäkrad enligt

lagen om allmän sjukförsäkring,

ett eller flera hemmavarande barn,

vilka åro sjukvårdsförsåkrade såsom

barn till honom, skall utgivas barntillägg

till sjukpenningen. Barntillägg

till hel sjukpenning utgör en

krona för ett eller två barn, två kronor

för tre eller fyra barn samt tre

kronor för fem eller flera barn, allt

för dag. Barntillägg till halv sjukpenning

utgår med hälften av belopp

som nu sagts.

Vad i första stycket sägs skall även

gälla, därest den skadade har an
-

--hel sjukpenning.

Sjukpenning må ej i något fall utgå

med lägre belopp än som skolat

utgå i sjukpenning från allmän

försäkringskassa, därest skadan ej

utgjort yrkesskada. För tid, beträffande

vilken livränta, som tillerkänts

den skadade, enligt 16 § första

stycket andra punkten icke må uppbäras,

må hel sjukpenning jämte

barntillägg, som avses i 14 §, icke

utgå med lägre belopp än som motsvarar

livräntan för dag räknad.

§•

Är skadad vid tillämpning av lagen

om allmän försäkring eller med stöd

av densamma meddelade bestämmelser

berättigad till barntillägg till

sjukpenning eller skulle han hava

varit berättigad till sådant tillägg,

därest han omfattats av sjukförsäkringen

enligt nämnda lag, skall

barntillägg utgå jämväl till

sjukpenning enligt denna lag; och

skola därvid bestämmelserna i 3 kap.

9 § och 20 kap. 2 § lagen om allmän

försäkring äga motsvarande tillämpning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nät barn, som icke uppnått den ålder

varmed följer försäkringsplikt

enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

såframt den skadade år underhållsskyldig

beträffande barnet och

styrker att underhållsskyldigheten

fullgöres. Barntillägg må dock ej utgivas

för barn, som är sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till make med vilken

den skadade sammanlever. Ej

heller må barntillägg utgå för tid, beträffande

vilken annan jämlikt första

stycket äger uppbära barntillägg

för barnet.

Är den skadade icke försäkrad enligt

lagen om allmän sjukförsäkring,

skall barntillägg enligt vad ovan

stadgats ändock utgivas, därest sådant

tillägg skolat utgå om den skadade

varit försäkrad enligt nämnda

lag.

15

För tid, då yrkesskada föranleder

sjukhusvård, skall i stället för sjukpenning

utgivas hempenning.

Hempenning utgår, dår ej annat

följer av vad nedan i tredje stycket

stadgas, för dag med belopp, motsvarande

den sjukpenning som eljest

skolat utgå, minskat med tre

kronor dock med högst hälften av

sjukpenningens belopp. Å hempenning

skall utgivas barntillägg enligt

vad i 1A § sägs.

För skadad kvinna, som är försäkrad

enligt lagen om allmän sjukförsäkring

och i hemmet har minst

ett barn under tio år vilket är sjukvårds

försäkrat såsom barn till henne

eller hennes make, skall hempenningen

utgöra minst tre kronor för

§•

För tid, då yrkesskada föranleder

sjukhusvård, skall sjukpenning

minskas med fem kronor för dag,

dock med högst hälften av sjukpenningens

belopp.

För skadad kvinna, som stadigvarande

sammanbor med eget eller

makes barn, adoptivbarn eller fosterbarn

under tio år, utgör sjukpenningen

vid sjukhusvård lägst fem

kronor för dag.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dag. Sådan kvinna skall tillika äga

uppbära barntillägg till hempenning

med två kronor, såframt hon ej enligt

14 § är berättigad till barntillägg

med högre belopp. Vad i sistnämnda

lagrum är stadgat för fall att

den skadade ej är försäkrad enligt

lagen om allmän sjukförsäkring

skall äga motsvarande tillämpning i

fall som avses i detta stycke.

I övrigt skall vad i denna lag sägs

om sjukpenning gälla även hempenning.

17

Är försäkrad till följd av yrkesskada

under längre tid ur stånd att

reda sig själv, förhöjes honom tillkommande

sjukpenning eller livränta

under tiden med vårdbidrag.

Sådant bidrag utgår dock ej

under tid, då han på grund av skadan

åtnjuter sjukhusvård. Bidragets

storlek bestämmes, när den skadade

är intagen på vårdhem eller annan

anstalt, med hänsyn till vårdavgiftens

storlek och eljest med hänsyn

till vårdbehovets omfattning. Vid bidragets

bestämmande skall hänsyn

jämväl tagas till förmån, som den

skadade för motsvarande ändamål

åtnjuter jämlikt lagen om folkpensionering.

Bidraget må ej sättas högre

än till fem kronor för dag, om den

skadade uppbär sjukpenning, och

ettusenåttahundra kronor för år, om

han uppbär livränta.

20

Änka efter--------

Var den avlidne ogift, skall livränta

efter samma grunder som an3*

— Bihang till riksdagens protokoll

§.

Är försäkrad till följd av yrkesskada

under längre tid ur stånd att

reda sig själv, förhöj es honom tillkommande

sjukpenning eller livränta

under tiden med vårdbidrag.

Sådant bidrag utgår dock ej

under tid, då han på grund av skadan

åtnjuter sjukhusvård. Bidragets

storlek bestämmes, när den skadade

är intagen på vårdhem eller annan

anstalt, med hänsyn till vårdavgiftens

storlek och eljest med hänsyn

till vårdbehovets omfattning. Vid bidragets

bestämmande skall hänsyn

jämväl tagas till förmån, som den

skadade för motsvarande ändamål

åtnjuter jämlikt lagen om allmän

försäkring. Bidraget må ej sättas högre

än till fem kronor för dag, om den

skadade uppbär sjukpenning, och

ettusenåttahundra kronor för år, om

han uppbär livränta.

§•

den avlidne.

Var den avlidne ogift, skall livränta

efter samma grunder som an1962.

9 saml. 2 avd. Nr 27

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

givits i första stycket utgå till ogift

kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde

med den avlidne under älttenskapsliknande

förhållanden, så

ock till kvinna, som var trolovad med

den avlidne och som hade eller haft

barn med honom eller var havande

med barn till honom. Har kvinna

som nu nämnts varit gift och äger

hon åtnjuta underhåll av sin förutvarande

man eller, om han är avliden,

i egenskap av efterlevande till

honom uppbära livränta, pension —

annan än folkpension — skadestånd

eller annan därmed jämförlig ersättning,

som skall upphöra att utgå

därest hon ingår nytt äktenskap,

skall för tid, under vilken hon äger

rätt till dylik förmån, henne tillkommande

livränta enligt detta stycke

minskas med vad som svarar mot

värdet av förmånen. Avdrag som nu

sagts skall ock ske för vad kvinnan

äger uppbära i livränta efter man,

med vilken hon tidigare sammanlevat

under äktenskapsliknande förhållanden

eller varit trolovad.

Rätten till--

Efterlämnar den

Var den

Finnas flera —

Skall livränta,

(Föreslagen lydelse)

givits i första stycket utgå till ogift

kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde

med den avlidne under äktenskapsliknande

förhållanden, så

ock till kvinna, som var trolovad med

den avlidne och som hade eller haft

barn med honom eller var havande

med barn till honom. Har kvinna

som nu nämnts varit gift och äger

hon åtnjuta underhåll av sin förutvarande

man eller, om han är avliden,

i egenskap av efterlevande till

honom uppbära livränta, pension —

annan än folkpension eller tilläggspension

— skadestånd eller annan

därmed jämförlig ersättning, som

skall upphöra att utgå därest hon ingår

nytt äktenskap, skall för tid, under

vilken hon äger rätt till dylik

förmån, henne tillkommande livränta

enligt detta stycke minskas med

vad som svarar mot värdet av förmånen.

Avdrag som nu sagts skall

ock ske för vad kvinnan äger uppbära

i livränta efter man, med vilken hon

tidigare sammanlevat under äktenskapsliknande

förhållanden eller varit

trolovad.

med annan.

årliga arbetsförtjänst,

årliga arbetsförtjänst.

--årliga arbetsförtjänsten.

--i 23 §.

26 §.

Har skadad från allmän sjukkassa

uppburit ersättning, som skolat utgivas

av försäkringsinrättning, skall,

därest förhållandet kommer till inrättningens

kännedom, vad som utgivits

från kassan avdragas från ersättning,

som i anledning av skadan

Har skadad från allmän försäkringskassa

uppburit ersättning, som

skolat utgivas av försäkringsinrättning,

skall, därest förhållandet kommer

till inrättningens kännedom,

vad som utgivits från kassan avdragas

från ersättning, som i anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 ar 1962 lo

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tillkommer honom enligt denna lag,

samt det avdragna beloppet utbetalas

till kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension, barnpension enligt

lagen den 5 maj 1960 om barnpensioner

eller bidrag enligt lagen den

26 juli 19V7 om särskilda barnbidrag,

skall avdrag göras i den mån ersättningen

skolat föranleda minskning

av pensionen eller bidraget; dock

skall bolag, som avses i 1 §, göra sådant

avdrag endast om begäran därom

framställes av riksförsäkringsverket.

Belopp, som av sådant bolag

avdragits enligt vad nu sagts, skall

utbetalas till riksförsäkringsverket.

32

Arbetsgivare eller arbetsföreståndare,

som genom underrättelse enligt

31 § eller eljest erhållit kännedom

om inträffad yrkesskada, är skyldig

att enligt de föreskrifter, som meddelas

av Konungen, anmäla skadan

till den allmänna sjukkassa, i vilken

den skadade är försäkrad, eller, om

den skadade ej är försäkrad i allmän

sjukkassa, till den försäkringsinrättning,

som jämlikt 33 § skall utgiva

ersättning i anledning av skadan. I

sistnämnda fall skall, där så kan ske

utan oskälig omgång eller kostnad,

den som avgiver anmälan tillse, att

läkarintyg angående skadans beskaffenhet

och den skadades tillstånd eller,

där skadan medfört döden, angående

dödsorsaken snarast möjligt

insändes till försäkringsinrättningen.

Allmän sjukkassa, som mottagit

av skadan tillkommer honom enligt

denna lag, samt det avdragna beloppet

utbetalas till kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension, skall avdrag göras i

den mån ersättningen skolat föranleda

minskning av pensionen; dock

skall bolag, som avses i 1 §, göra

sådant avdrag endast om begäran

därom framställes av riksförsäkringsverket.

Belopp, som av sådant

bolag avdragits enligt vad nu sagts,

skall utbetalas till riksförsäkringsverket.

§•

Arbetsgivare eller arbetsföreStåndare,

som genom underrättelse enligt

31 § eller eljest erhållit kännedom

om inträffad yrkesskada, är skyldig

att enligt de föreskrifter, som meddelas

av Konungen, anmäla skadan

till den allmänna försäkringskassa,

hos vilken den skadade är inskriven,

eller, om den skadade ej är inskriven

hos allmän försäkringskassa, till den

försäkringsinrättning, som jämlikt

33 § skall utgiva ersättning i anledning

av skadan. I sistnämnda fall

skall, där så kan ske utan oskälig

omgång eller kostnad, den som avgiver

anmälan tillse, att läkarintyg

angående skadans beskaffenhet och

den skadades tillstånd eller, där skadan

medfört döden, angående dödsorsaken

snarast möjligt insändes till

försäkringsinrättningen.

Allmän försäkringskassa, som

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

anmälan enligt första stycket, skall

enligt de föreskrifter, som meddelas

av Konungen, anskaffa läkarintyg,

varom sägs i första stycket, samt

översända anmälan jämte intyget och

erforderliga kompletterande upplysningar

till försäkringsinrättningen.

Läkarintyg, som------

(Föreslagen lydelse)

mottagit anmälan enligt första

stycket, skall enligt de föreskrifter,

som meddelas av Konungen, anskaffa

läkarintyg, varom sägs i första

stycket, samt översända anmälan

jämte intyget och erforderliga kompletterande

upplysningar till försäkringsinrättningen.

--av försäkringsinrättningen.

47 §.

I fråga om ersättning på grund av

den frivilliga försäkringen skall gälla

vad som stadgats beträffande ersättning

på grund av den obligatoriska

försäkringen. Från ersättning,

som avses i 12—15 §§ och som belöper

på tid innan den skadade blivit

berättigad till livränta, skall dock

avdragas vad som för motsvarande

ändamål utgår i sjukhjälp från allmän

sjukkassa.

I försäkringsavtalet-----

I fråga om ersättning på grund av

den frivilliga försäkringen skall gälla

vad som stadgats beträffande ersättning

på grund av den obligatoriska

försäkringen. Från ersättning,

som avses i 12—15 §§ och som belöper

på tid innan den skadade blivit

berättigad till livränta, skall dock

avdragas vad som för motsvarande

ändamål utgår i sjukhjälp från allmän

försäkringskassa.

---första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1963.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

77

Förslag

till

Förordning

angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring

(sj ukreseför or dning)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Försäkrad, som enligt lagen om allmän försäkring är berättigad till ersättning

för utgifter för läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård, äger

rätt till ersättning för utgifter i anledning av resor i enlighet med vad nedan

stadgas.

2 §•

Har försäkrad åtnjutit läkarvård, som avses i 2 kap. 2 § lagen om allmän

försäkring, skall ersättning utgå för utgifter i anledning av resor till

och från läkaren, vilka föranletts huvudsakligen av behovet av läkarvård,

i den mån utgifterna för varje besök hos läkaren överstiga fyra kronor.

Såsom utgift i anledning av resa till eller från läkare skall, i den mån Konungen

så förordnar, anses förutom resekostnad utgift för övernattning

och för anlitande av följeslagare under resan.

Ersättning må ej utgivas med högre belopp än som skulle hava utgått

vid besök hos den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt

den försäkrade vistas. Ersättning må dock utgivas högst med belopp, som

skulle hava utgått, därest läkarvården sökts vid närmaste allmänna sjukhus,

där vården kunnat meddelas,

a) om den försäkrade efter hänvisning av läkare sökt läkarvård vid sjukhus

eller för enbart öppen vård avsedd sjukvårdsinrättning, vilken tillhör

staten eller till vars drift statsbidrag utgår eller som drives av landstingskommun

eller stad, som ej tillhör sådan kommun;

b) om den försäkrade utan att hänvisning av läkare skett sökt läkarvård

vid sjukhus för skada, som drabbat honom genom olycksfall, och det

skäligen kunnat antagas att han till följd av skadan var i trängande behov

av sådan vård;

c) om den försäkrade på grund av sjukdom varit i trängande behov av

läkarvård men icke kunnat anträffa den provinsialläkare eller stadslä
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

kåre, inom vars distrikt han vistas, och därför sökt vård hos annan läkare.

Ersättning i anledning av återresa må utgivas högst för resa till den

plats, varifrån resan till läkaren företogs. Om resan till läkaren anträtts

från den försäkrades arbetsplats och den försäkrade företager dagliga resor

mellan bostaden och arbetsplatsen, må dock ersättning i anledning

av återresa utgivas för resa till den försäkrades bostad.

Angående beräkningen i övrigt av ersättning enligt denna paragraf förordnar

Konungen. Konungen äger därvid beträffande resor inom viss försäkringskassas

verksamhetsområde föreskriva, att ersättning skall utgå

endast i den mån utgifterna för varje besök hos läkaren överstiga fem kronor

samt att vad i andra stycket stadgas icke skall äga tillämpning.

3 §.

Vid tandlåkarvård som avses i 2 kap. 3 § första stycket lagen om allmän

försäkring skall vad i 2 § denna förordning sägs om läkarvård äga

motsvarande tillämpning.

4 §.

Har försäkrad åtnjutit sjukhusvård som avses i 2 kap. 4 § lagen om allmän

försäkring skall ersättning utgå för utgifter i anledning av resor till

och från sjukvårdsinrättningen. Såsom sådan utgift skall, i den mån Konungen

så förordnar, anses förutom resekostnad utgift för övernattning

och för anlitande av följeslagare eller vårdare under resan.

Ersättning må ej utgivas med högre belopp än som skulle hava utgått,

om vården åtnjutits vid närmaste allmänna sjukhus, där erforderlig vård

kunnat beredas, eller, om den sjuke intagits å hemortssjukhus och behovet

av sjukhusvård uppkommit vid vistelse inom sjukvårdsområdet eller

därtill gränsande kommun, vid närmaste hemortssjukhus, där erforderlig

vård kunnat beredas.

Utgifter i anledning av återresa från sjukvårdsinrättning ersättas endast

i den mån de överstiga fyra kronor. Kostnad för återresa må ej beräknas

högre än för resa till den försäkrades bostad. Har behovet av sjukhusvård

uppkommit under det att den försäkrade vistats utom det län,

där han är bosatt, och har han i anledning därav intagits å sjukvårdsinrättning,

som är belägen utom nämnda län, må kostnad för återresan ej

beräknas högre än för resa till den plats, varifrån resan till sjukvårdsinrättningen

företagits. Om behovet av sjukhusvård uppkommit vid vistelse

inom en till det egna sjukvårdsområdet gränsande kommun och vården

beretts vid sjukvårdsinrättning belägen utom det län där den försäkrade

är bosatt, må dock ersättning för återresa till bostaden utgå i den mån

nämnda ersättning icke överstiger det belopp som skulle hava utgått för

återresa till bostaden från närmaste hemortssjukhus, där vården kunnat

beredas.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Angående beräkningen i övrigt av ersättning enligt denna paragraf förordnar

Konungen. Konungen äger därvid föreskriva, att viss sjukvårdsinrättning,

som ej är allmänt sjukhus, skall vara likställd med sådant

sjukhus.

5 §•

För resa utom riket må ersättning icke utgå.

6 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Lag

om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som åtnjuter folkpension i form

av ålderspension eller förtidspension, därest hustrun fyllt sextio år och själv

ej åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda

skäl äro därtill, må hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt sextio

år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutillägg skall, där ej annat följer av vad i 4 § stadgas, för år räknat

motsvara skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda beloppet av folkpension

i form av ålderspension till två makar samt å andra sidan sådan

pension till ogift, pensionerna beräknade för år och under förutsättning

att de börjat utgå från och med den månad varunder den pensionsberättigade

fyllt sextiosju år.

2 §•

Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den,

som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension

och är mantalsskriven inom kommunen, eller till där mantalsskriven

hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen bestämmer.

Avvikelse från vad i 4 och 5 §§ stadgas må dock icke äga rum, och för rätt

till kommunalt bostadstillägg må ej fordras viss tids bosättning inom kommunen

eller uppställas annat därmed jämförligt villkor. Konungen äger

meddela föreskrifter angående det högsta belopp som må utgå i kommunalt

bostadstillägg för pensionsberättigad, som är bosatt i ålderdomshem

eller därmed likställt hem.

Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skola riksförsäkringsverket

och den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde

kommunen är belägen, ofördröjligen underrättas. 3

3 §.

Hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg må ej utgå till ålderspension,

som den till sådan pension berättigade åtnjuter för tid före den månad

varunder han fyller sextiosju år.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

4 §•

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av

den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för den som är

gift sjuhundrafemtio kronor och för annan ettusen kronor samt med ytterligare

en tredjedel av årsinkomsten i vad den må överstiga för den som är

gift ettusenfemtio kronor och för annan ettusenfyrahundra kronor.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg

föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.

5 §.

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon

kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst

räknas icke allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen

om allmän försäkring till den del pensionen jämlikt 9 kap. 1 § sista stycket

nämnda lag föranlett minskning av barntillägg som där avses, livränta eller

sjukpenning jämte barntillägg som avses i 17 kap. 3 § nyssnämnda lag i vad

den enligt samma lagrum avdragits från pension, ersättning på grund av

sjukförsäkring i allmän försäkringskassa eller understöd som någon på

grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio

procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för den som är

gift femtontusen kronor och för annan tjugutusen kronor.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas

av Konungen.

I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra

hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas

utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmaste hela tiotal

kronor.

6 §•

Har för någon som åtnjuter hustrutillägg årsinkomsten ökats till sådant

belopp att rätt till sådan förmån ej längre tillkommer henne, indrages förmånen.

Sker eljest mera avsevärd ändring i den inkomst, efter vilken

hustrutillägget blivit bestämt, må detta i enlighet därmed ökas eller minskas.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där för någon

som åtnjuter kommunalt bostadstillägg förhållandena så ändrats att rätten

till tillägget därav påverkas.

7 §•

Därest någon beträffande sina eller sin makes ekonomiska förhållanden

åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att kunna påverka rätten till förmån

enligt denna lag, ehuru skäligen kunnat fordras att uppgiften varit

riktig, skall ansökning om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg av
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

slås och redan beviljad sådan förmån indragas; ock må därvid viss tid bestämmas

under vilken rätten till förmånen skall vara förverkad.

Vad nu sagts skall, när skäl föreligga därtill, gälla jämväl därest någon

utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet att avhändelsen avsevärt inverkar

vid beräkningen av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, ehuru

han insett eller bort inse att avhändelsen skulle kunna påverka rätten till

sådan förmån för honom själv eller maken. I fall som nu sagts må ock i

stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid fastställandet

av den pensionsberättigades årsinkomst så anses som om han fortfarande,

helt eller delvis, vore i besittning av inkomst eller egendom som han avhänt

sig.

8 §•

Den som åtnjuter hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig

att, om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats,

utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmänna försäkringskassa,

inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven.

Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt

bostadstillägg och mantalsskrives i annan kommun än förut, så ock om

han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död

eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten

förmyndaren. Uppbäres förmånen av myndighet eller av annan

person än den pensionsberättigade eller dennes förmyndare, är jämväl sådan

myndighet eller person anmälningsskyldig.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må, där

underlåtenheten inverkat på rätten till eller beloppet av hustrutillägg eller

kommunalt bostadstillägg, sådan förmån indragas såsom stadgas i 7 § första

stycket.

9 §.

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make,

skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, vid tillämpningen av denna

lag likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad likställes pensionsberättigad, som stadigvarande

sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade varit

gift eller har eller har haft barn.

10 §.

Ärende angående förmån enligt denna lag skall i allmän försäkringskassa

prövas av den försäkringsnämnd, inom vars verksamhetsområde den pensionsberättigade

senast blivit mantalsskriven.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 83

11 §.

Ansökan om förmån enligt denna lag skall innehålla nödiga upplysningar

för bedömande av sökandens rätt ävensom en av sökanden och, om han är

gift, hans make underskriven förklaring på heder och samvete att de lämnade

upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. För omyndig

sökande skall förklaringen avgivas av förmyndaren.

12 §.

Bankaktiebolag, sparbanker och andra penningförvaltande inrättningar

äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket

eller allmän försäkringskassa uppgift för namngiven person rörande

förhållande som är av betydelse för tillämpning av denna lag.

13 §.

Där ej annat följer av vad ovan sägs skall vad i lagen om allmän försäkring

eller eljest är stadgat om folkpension äga motsvarande tillämpning med

avseende å förmån enligt denna lag.

14 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av

riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg, som vid utgången av år 1962

åtnjutes av den som är berättigad till motsvarande förmån enligt denna lag,

skall utan särskild ansökan övergå till förmån enligt denna lag.

Hustru tillägg till kvinna, som vid utgången av år 1962 åtnjöt sådant tilllägg

enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering och vars make vid

nämnda tidpunkt stadigvarande vårdades på anstalt, må för tid varunder

nämnda vård därefter utan avbrott fortsätter ej utgå med lägre belopp än

vad som skulle hava varit fallet, därest de äldre bestämmelserna alltjämt ägt

tillämpning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551)

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension

Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 4, 6—8 och 11 §§ förordningen den

18 december 1959 angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels att förordningens rubrik skall lyda som

följer.

Förordning

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om allmän försäkring

(Gällande lydelse)

1 §•

(Föreslagen lydelse)

För här i riket bosatt försäkrad

skall pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän

tilläggspension bestämmas av den lokala

skattemyndighet, inom vars

tjänstgöringsområde den försäkrade

taxerats till statlig inkomstskatt eller

skulle hava taxerats till sådan skatt,

därest han icke haft att erlägga sjömansskatt.

Vad nu sagts om lokal

skattemyndighet skall i Stockholm

avse överståthållarämbetet.

För här i riket bosatt eller mantalsskriven

försäkrad skall pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om

allmän försäkring bestämmas av den

lokala skattemyndighet, inom vars

tjänstgöringsområde den försäkrade

taxerats till statlig inkomstskatt eller

skulle hava taxerats till sådan

skatt, därest han varit bosatt i riket

eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Vad nu sagts om lokal skattemyndighet

skall i Stockholm avse

överståthållarämbetet.

För annan------av överståthållarämbetet.

3 §.

Inkomst av anställning, för vilken Inkomst av anställning, för vilken

utomlands bosatt försäkrad icke är skattskyldighet här i riket icke föreskaltskyldig

här i riket, skall bestäm- ligger, skall där den försäkrade är

1 Senaste lydelse av 4 och 11 §§ se SFS 1961:260.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mas med ledning av särskild uppgift

från arbetsgivaren. Sådan uppgift

skall senast den 31 januari året näst

efter det år, som inkomsten avser,

avlämnas till den myndighet, som

enligt 1 § har att bestämma den försäkrades

pensionsgrundande inkomst.

I uppgiften skall angivas den

försäkrades fullständiga namn, födelsetid

och adress ävensom beloppet

av den utbetalade lönen eller ersättningen

och den tidrymd som denna

avser. Vidare skall i uppgiften angivas,

huruvida den försäkrade åtnjutit

naturaförmåner i form av kost

eller bostad. Ett exemplar av uppgiften

skall inom tid som nyss sagts

av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att

vid arbetsgivaruppgift enligt förordningen

angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, m. m. foga

uppgift som avses i första stycket

stadgas i nämnda förordning.

4

Vid bestämmande av pensionsgrundande

inkomst skall, utöver

vad som framgår av lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, gälla

följande.

Värdet av naturaförmån i form av

kost eller bostad till arbetstagare,

som avses i 1 § första stycket förordningen

om sjömansskatt, skall

uppskattas i enlighet med vad riksförsäkringsverket

föreskriver. Vad

bosatt utomlands eller avses med förbindelse

enligt 11 kap. 2 § sista stycket

lagen om allmän försäkring, bestämmas

med ledning av särskild

uppgift från arbetsgivaren. Sådan

uppgift skall senast den 31 januari

året näst efter det år, som inkomsten

avser, avlämnas till den myndighet,

som enligt 1 § har att bestämma den

försäkrades pensionsgrundande inkomst.

I uppgiften skall angivas den

försäkrades fullständiga namn, födelsetid

och adress ävensom beloppet

av den utbetalade lönen eller ersättningen

och den tidrymd som denna

avser. Vidare skall i uppgiften angivas,

huruvida den försäkrade åtnjutit

naturaförmåner i form av kost

eller bostad. Ett exemplar av uppgiften

skall inom tid som nyss sagts av

arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare

att vid arbetsgivaruppgift enligt förordningen

angående uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. m. foga uppgift som

avses i första stycket stadgas i nämnda

förordning.

§•

Vid bestämmande av pensionsgrundande

inkomst skall, utöver vad

som framgår av lagen om allmän

försäkring, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form

av kost eller bostad till arbetstagare,

som avses i 1 § första stycket förordningen

om sjömansskatt, skall uppskattas

i enlighet med vad riksförsäkringsverket

föreskriver. Vad nyss

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nyss sagts skall jämväl äga tillämp- sagts skall jämväl äga tillämpning

ning beträffande förmån av kost eller beträffande förmån av kost eller bobostad,

som försäkrad åtnjutit under stad i fall som avses i 3 § första stycbosättning

utomlands. ket.

Vid beräkning------femhundra kronor.

Riksförsäkringsverket äger---—--av rörelse.

Vid beräkning------den försäkrade.

6

Förekommer anledning att vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst

hänföra belopp, som enligt försäkrads

allmänna självdeklaration

utgör inkomst av anställning, till inkomst

av annat förvärvsarbete eller

att eljest hänföra visst belopp till annat

slag av inkomst än den försäkrade

uppgivit, skall, där hinder ej möter,

den försäkrade beredas tillfälle

att yttra sig. Dock vare detta ej nödigt

i fråga om misskrivning eller

annat uppenbart förbiseende eller då

eljest yttrande av den försäkrade uppenbarligen

icke är erforderligt för

frågans bedömande. 7

7

Uppmärksammas att pensionsgrundande

inkomst blivit oriktigt beräknad

på grund av felräkning, missskrivning,

annat uppenbart förbiseende

eller ovetskap om förhållande

som påverkar beräkningen av den

pensionsgrundande inkomsten, skall,

sedan den försäkrade erhållit tillfälle

att yttra sig, beräkningen ändras,

därest felaktigheten icke är att anse

såsom ringa. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning då vid be
-

§•

Förekommer anledning att vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst

hänföra belopp, som enligt

försäkrads allmänna självdeklaration

utgör inkomst av anställning,

till inkomst av annat förvärvsarbete

eller att eljest hänföra visst belopp

till annat slag av inkomst än den försäkrade

uppgivit eller ock att göra

avdrag, som i i § tredje stycket sägs,

skall, där hinder ej möter, den försäkrade

beredas tillfälle att yttra sig.

Dock vare detta ej nödigt i fråga om

misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende eller då eljest yttrande

av den försäkrade uppenbarligen

icke är erforderligt för frågans bedömande.

§•

Uppmärksammas att pensionsgrundande

inkomst blivit oriktigt

beräknad på grund av felräkning,

misskrivning, annat uppenbart förbiseende

eller ovetskap om förhållande

som påverkar beräkningen av den

pensionsgrundande inkomsten, skall,

sedan den försäkrade erhållit tillfälle

att yttra sig, beräkningen ändras,

därest felaktigheten icke är att anse

såsom ringa. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning då vid be
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

stämmande av avgiftsunderlag enligt

förordningen angående uppbörd av

avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m. belopp,

som ingår i inkomst av anställning,

ansetts icke skola inräknas i

avgiftsunderlaget eller belopp, som

ingår i inkomst av annat förvärvsarbete,

hänförts till sådant underlag.

Ändring, som i detta stycke sägs, må

icke ske efter utgången av sjätte året

efter det år, som inkomsten avser.

Har för------beräknas,

(Föreslagen lydelse)

stämmande av avgiftsunderlag enligt

förordningen angående uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. m. belopp, som

ingår i inkomst av anställning, ansetts

icke skola inräknas i avgiftsunderlaget

eller belopp, som ingår i

inkomst av annat förvärvsarbete,

hänförts till sådant underlag. Ändring,

som i detta stycke sägs, må icke

ske efter utgången av sjätte året efter

det år, som inkomsten avser,

idanröjas.

8 §.

Har belopp, som enligt försäkrads

allmänna självdeklaration utgör inkomst

av anställning, vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst hänförts

till inkomst av annat förvärvsarbete

eller har eljest visst belopp

hänförts till annat slag av inkomst

än den försäkrade uppgivit, skall

denne underrättas om avvikelsen och

skälen härför.

Om pensionsgrundande

Pensionsgrundande inkomst

Har verkställd-----

Underrättelse enligt---

Har belopp, som enligt försäkrads

allmänna självdeklaration utgör inkomst

av anställning, vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst hänförts

till inkomst av annat förvärvsarbete

eller har eljest visst belopp

hänförts till annat slag av inkomst

än den försäkrade uppgivit, skall

denne underrättas om avvikelsen och

skälen härför. Likaså skall underrät
-

telse lämnas om sådant avdrag som i

4 § tredje stycket sägs.

—---pensionsgrundande inkomsten.

-----den försäkrade.

den försäkrade.

--över beslutet.

11 §.

Över sådant------eller underrättelse.

över beslut,------hos riksförsäkringsverket.

Besvär skola------besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverket äger, ändå

att klagan icke förts, till prövning

upptaga ärende, vari meddelats beslut,

som avses i första och andra

styckena.

Riksförsäkringsverket äger, ändå

att klagan icke förts, till prövning

upptaga ärende, vari meddelats beslut

om beräkning av pensionsgrundande

inkomst.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Klagan över------besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverkets beslut------sådan prövning.

Riksförsäkringsverkets, överståthållarämbetets — — — — — — försäkringsdomStolens

prövning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

89

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552)

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

m. m.

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 4, 5, 20, 29, 39, 41 och 44 §§ förordningen

den 18 december 1959 angående uppbörd av avgifter enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension, m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, dels att förordningens rubrik skall lyda som följer.

Förordning

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

(Gällande lydelse)

1

Angående debitering och uppbörd

av avgift från arbetsgivare enligt lagen

om försäkring för allmän tillläggspension,

bidrag från arbetsgivare

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

och lagen om moderskapshjälp

samt avgift för obligatorisk

försäkring i riksförsäkringsverket

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

jämte tilläggsavgift enligt 39 §

sistnämnda lag och avgiftstillägg

jämlikt 14 § lagen angående omreglering

av vissa ersättningar enligt lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om

försäkring för olycksfall i arbete

m. m. ävensom avgift enligt förordningen

angående byggnadsforskningsavgift

skall gälla vad nedan

stadgas.

Avgift jämte —-------verket

(Föreslagen lydelse)

§•

Angående debitering och uppbörd

av avgifter från arbetsgivare enligt

lagen om allmän försäkring samt avgift

för obligatorisk försäkring i

riksförsäkringsverket enligt lagen om

yrkesskadeförsäkring jämte tilläggsavgift

enligt 39 § sistnämnda lag och

avgiftstillägg jämlikt 14 § lagen angående

omreglering av vissa ersättningar

enligt lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall

i arbete m. m. ävensom avgift enligt

förordningen angående byggnadsforskningsavgift

skall gälla vad nedan

stadgas.

bestärtimer.

1 Senaste lydelse av 1, 4, 5, 29, 41 och 44 gg se SFS 1961:261.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

I denna förordning förstås med

arbetsgivaravgift: sum
man

av arbetsgivarens avgifter och

bidrag enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp

varå avgift eller bidrag, som avses i

1 § första stycket, skall beräknas för

arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för

vilket avgiftsunderlag skall bestämmas.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag

för avgift till försäkringen

för allmän tilläggspension skall med

lön enligt denna förordning förstås

jämväl sådan ersättning, som enligt

5 § andra stycket lagen om försäkring

för allmän tilläggspension anses

såsom inkomst av anställning.

I denna förordning förstås med

arbetsgivaravgift: sum
man

av arbetsgivarens avgifter enligt

1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp

varå avgift, som avses i 1 § första

stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;
utgiftsår:

det kalenderår för

vilket avgiftsunderlag skall bestämmas.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag

för avgift till sjukförsäkringen

och försäkringen för tilläggspension

skall med lön enligt denna

förordning förstås jämväl sådan ersättning,

som enligt 3 kap. 2 § andra

stycket sista punkten eller 11 kap.

2 § andra stycket lagen om allmän

försäkring anses såsom inkomst av

anställning.

4 §.

Vid bestämmande av avgiftsunder- Vid bestämmande av avgiftsunderlag

skall utöver vad som framgår av lag skall utöver vad som framgår av

de i 1 § angivna lagarna samt för- de i 1 § angivna författningarna samt

ordningen angående redares avgift i förordningen angående redares avvissa

fall enligt lagen om försäkring gifter i vissa fall enligt lagen om altför

allmän tilläggspension, m. m. män försäkring gälla följande.

gälla följande.

Jämväl såvitt------eller bostad.

Värdet av------pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för------vissa arbetstagare. 5

5 §.

Arbetsgivare, som------av riksförsäkringsverket.

Vid arbetsgivaruppgift skall ar- Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare

foga ett exemplar av de betsgivare foga ett exemplar av de

kontrolluppgifter, vilka han enligt kontrolluppgifter, vilka han enligt

37 § 1 mom. första, andra eller sjun- 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde

punkten taxeringsförordningen de punkten taxeringsförordningen

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

har att avlämna för inkomsttaxeringen,

ävensom av uppgift som avses i

3 § förordningen angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilllåggspension.

Befrielse från nämnda

skyldighet må medgivas av riksförsäkringsverket

eller, efter Konungens

bemyndigande, av myndighet

som verket bestämmer.

Blanketter till

(Föreslagen lydelse)

har att avlämna för inkomsttaxeringen,

ävensom av uppgift som avses i

3 § förordningen angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om allmän försäkring. Befrielse

från nämnda skyldighet må medgivas

av riksförsäkringsverket eller,

efter Konungens bemyndigande, av

myndighet som verket bestämmer.

och sjömansskattekontoret.

20

Preliminär avgift för visst år skall

utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående år debiterade

slutliga avgift. Är den för

utgiftsåret fastställda procentsatsen

för avgiftsuttaget enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension

högre eller lägre än procentsatsen för

det år som den sålunda debiterade

slutliga avgiften avser, skall hänsyn

härtill tagas vid bestämmandet av

den preliminära avgiften.

Har slutlig-----

Särskild beräkning--

Preliminär avgift för visst år skall

utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående

år debiterade slutliga avgift. Äro de

för utgiftsåret gällande procentsatserna

för avgiftsuttaget enligt lagen

om allmän försäkring högre eller

lägre än procentsatserna för det år

som den sålunda debiterade slutliga

avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den preliminära

avgiften,

slutliga avgiften.

---omständighet föreligger.

29 §.

Efter den------anståndstidens utgång.

Ogulden del av arbetsgivaravgift Ogulden del av arbetsgivaravgift

skall anses omfatta avgifter och bi- skall anses omfatta avgifter, som avdrag,

som avses i 1 §, i samma pro- ses i 1 §, i samma proportion som avportion

som sådana avgifter och bi- gifterna ingå i arbetsgivaravgiften.

drag ingå i arbetsgivaravgiften.

39 §.

Avgift enligt 34 § lagen om försök- Tilläggspensionsavgift enligt 19

ring för allmän tilläggspension kap. 3 § lagen om allmän försäkring

(tilläggspensionsavgift) skall, med iakttagande av vad i 40 §

skall, med iakttagande av vad i 40 § sägs, debiteras och uppbäras i en
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sägs, debiteras och uppbäras i enlig- lighet med vad som stadgas i upphet

med vad som stadgas i uppbörds- bördsförordningen.

förordningen.

41

Skall enligt 9 § första stycket lagen

om försäkring för allmän tillläggspension

pensionspoäng för visst

års inkomst av annat förvärvsarbete

tillgodoräknas den försäkrade,

oaktat tilläggspensionsavgift för året

icke till fullo erlägges inom tid som

angives i 40 § första stycket, må

riksförsäkringsverket efter framställning

från den försäkrade eller

dödsboet efter honom medgiva befrielse

från erläggande helt eller delvis

av avgiften, därest ömmande omständigheter

föreligga.

44

Riksförsäkringsverket äger för varje

år från vederbörlig inkomsttitel

å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp

motsvarande skillnaden mellan

summan av de arbetsgivaravgifter,

som enligt vad i 17 § andra stycket

sägs under året anmälts för påföring

i samband med slutlig skatt, och vad

som av dessa avgifter kan enligt av

Konungen fastställda grunder beräknas

bliva avskrivet på grund av bristande

betalning. Beloppet skall fördelas

mellan avgifter och bidrag, som

avses i l §, i samma proportion som

sådana avgifter och bidrag ingå i

nyssnämnda avgiftssumma.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola

i den mån de inflyta av vederbörande

länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsverket.

Belopp, som redovisas

visst år, skall fördelas mel
-

§•

Skall enligt 11 kap. 6 § första stycket

lagen om allmän försäkring pensionspoäng

för visst års inkomst av

annat förvärvsarbete tillgodoräknas

den försäkrade, oaktat tilläggspensionsavgift

för året icke till fullo erlägges

inom tid som angives i 40 §

första stycket, må riksförsäkringsverket

efter framställning från den

försäkrade eller dödsboet efter honom

medgiva befrielse från erläggande

helt eller delvis av avgiften, därest

ömmande omständigheter föreligga.

§•

Riksförsäkringsverket äger för

varje år från vederbörlig inkomsttitel

å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp

motsvarande skillnaden mellan

summan av de arbetsgivaravgifter,

som enligt vad i 17 § andra stycket

sägs under året anmälts för påföring

i samband med slutlig skatt, och vad

som av dessa avgifter kan enligt av

Konungen fastställda grunder beräknas

bliva avskrivet på grund av bristande

betalning. Beloppet skall fördelas

mellan avgifter, som avses i 1 §,

i samma proportion som avgifterna

ingå i nyssnämnda avgiftssumma.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola

i den mån de inflyta av vederbörande

länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsverket.

Belopp, som redovisas

visst år, skall fördelas mellan

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Andra lagutskottets

(Gällande lydelse)

lan avgifter och bidrag som i 1 § sägs

i samma proportion som sådana avgifter

och bidrag ingå i summan av

de under nästföregående år debiterade

slutliga avgifterna.

Riksförsäkringsverket må----

utlåtande nr 27 år 1962

(Föreslagen lydelse)

avgifter som i 1 § sägs i samma proportion

som avgifterna ingå i summan

av de under nästföregående år

debiterade slutliga avgifterna.

—--eller restituerats.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963.

Vid debitering enligt 20 § första

stycket av arbetsgivares preliminära

avgifter för åren 1963 och 196b skall

hänsyn tagas till ökning, som avgiftsunderlaget

kan antagas komma

att undergå till följd av bestämmelserna

i lagen om allmän försäkring.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 555)

angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas, dels att 1—6 §§ förordningen den 18 december 1959

angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels att förordningens rubrik skall lyda som följer.

Förordning

angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Redare skall för varje år å vad

hai under året utgivit i lön i penningar

eller naturaförmåner i form

av kost eller bostad till sådan arbetstagare

hos honom, som avses i 1 §

första stycket förordningen om sjömansskatt,

erlägga avgift enligt lagen

om försäkring för allmän tillläggs

pension samt bidrag jämlikt lagen

om allmän sjukförsäkring och

lagen om moderskapshjälp enligt vad

nedan sägs.

2

Konungen skall fastställa procentsats

dels för uttaget av avgiften till

försäkringen för allmän tilläggspension,

dels ock för uttaget av ett sammanlagt

bidrag till kostnaderna för

den allmänna sjukförsäkringen och

moderskapshjålpen. Beslut om de

båda procentsatser, som skola till
-

§•

Redare skall, i enlighet med vad

nedan sägs, för varje år å vad han

under året utgivit i lön i penningar

eller naturaförmåner i form av kost

eller bostad till sådan arbetstagare

hos honom, som avses i 1 § första

stycket förordningen om sjömansskatt,

erlägga avgifter enligt 19 kap.

1 § lagen om allmän försäkring.

§■

Konungen skall fastställa procentsatser

för uttaget av avgifter till

sjukförsäkringen och försäkringen

för tilläggspension. Beslut om de båda

procentsatser, som skola tillämpas

för visst år, skall fattas under

året dessförinnan.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

95

(Gällande lydelse)

lämpas för visst år, skall fattas under

året dessförinnan.

För avgiften skall procentsatsen

för visst år utgöra en på sätt nedan

sägs bestämd andel av den procentsats,

som med stöd av 32 § lagen om

försäkring för allmän tilläggspension

fastställts för året. Procentsatsen för

bidraget skall utgöra samma andel

av de sammanlagda procenttalen enligt

38 § första stycket lagen om allmän

sjukförsäkring och 12 § lagen

om moderskapshjälp. Nämnda andel

skall svara mot förhållandet mellan

antalet svenska sjömän och hela antalet

sjömän på svenska handelsfartyg

i medeltal för den 31 december

under de tre år, som närmast föregått

det år då procentsatserna fastställas.

Hänsyn tages härvid ej till fartyg

med en bruttodräktighet understigande

300 registerton. Procentsatserna

beräknas med två decimaler. 4

4 §■

Bidraget till kostnaderna för den

allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen

utgår efter den för

året gällande procentsatsen och beräknas

för varje redare å summan av

lön till arbetstagare som i 1 § sägs,

sedan därifrån för varje arbetstagare

dragits sådan del av lön, som för år

räknat överstigit femtontusen kronor.

Härvid skall bortses från arbetstagare,

som icke är obligatoriskt försäkrad

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

så ock från arbetstagare,

som jämlikt 28 § lagen om allmän

sjukförsäkring undantagits från försäkringen

för tilläggssjukpcnning.

(Föreslagen lydelse)

För avgiften till sjukförsäkringen

skall procentsatsen för visst år utgöra

en på sätt nedan sägs bestämd

andel av den procentsats, varmed avgift

enligt 19 kap. 4 § lagen om allmän

försäkring skall utgå. Procentsatsen

för avgiften till försäkringen

för tilläggspension skall utgöra samma

andel av den procentsats som

med stöd av 19 kap 5 § sagda lag

fastställts för året. Nämnda andel

skall svara mot förhållandet mellan

antalet svenska sjömän och hela antalet

sjömän på svenska handelsfartyg

i medeltal för den 31 oktober under

de tre år, som närmast föregått

det år då procentsatserna fastställas.

Hänsyn tages härvid ej till fartyg

med en bruttodräktighet understigande

300 registerton. Procentsatserna

beräknas med två decimaler.

3 §.

Avgiften till sjukförsäkringen utgår

efter den för året gällande procentsatsen

och beräknas för varje

redare å summan av lön till arbetstagare

som i 1 § sägs, sedan därifrån

för varje arbetstagare dragits sådan

del av lön, som för år räknat överstigit

tjugutvåtusen kronor. Härvid

skall bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

3 §.

Avgiften till försäkringen för allmän

tilläggspension utgår efter den

för året gällande procentsatsen och

beräknas för varje redare å summan

av lön till arbetstagare som i 1 § sägs,

sedan därifrån dragits dels ett belopp

motsvarande det beräknade genomsnittliga

antalet dylika arbetstagare

hos honom under året multiplicerat

med det i 10 § lagen om försäkring

för allmän tilläggspension

omförmälda basbelopp, som gäller

vid årets ingång, dels ock för varje

arbetstagare sådan del av lön, som för

år räknat överstigit sju och en halv

gånger nämnda basbelopp. Härvid

skall arbetstagare, som under hela

året varit anställd med full arbetstid,

räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare,

som under året varit anställd

i mindre omfattning, medräknas

i motsvarande mån. Genomsnittliga

antalet arbetstagare beräknas

med en decimal.

(Föreslagen lydelse)

*§.

Avgiften till försäkringen för tilläggspension

utgår efter den för året

gällande procentsatsen och beräknas

för varje redare å summan av lön

till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan

därifrån dragits dels ett belopp

motsvarande det beräknade genomsnittliga

antalet dylika arbetstagare

hos honom under året multiplicerat

med det i 1 kap. 6 § lagen om allmän

försäkring omförmälda basbelopp,

som gäller vid årets ingång, dels ock

för varje arbetstagare sådan del av

lön, som för år räknat överstigit sju

och en halv gånger nämnda basbelopp.

Härvid skall arbetstagare, som

under hela året varit anställd med

full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare

och arbetstagare, som under

året varit anställd i mindre omfattning,

medräknas i motsvarande

mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare

beräknas med en decimal.

5 §.

Bidraget till kostnaderna för den

allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen

skall fördelas mellan

sjukvårdsförsäkringen, försäkringen

för tilläggssjukpenning och

moderskapshjälpen i enlighet med

förhållandet mellan de i 38 § första

stycket lagen om allmän sjukförsäkring

och 12 § lagen om moderskapshjälp

angivna procenttalen för bidragen

till nämnda ändamål.

Av avgiften till sjukförsäkringen

skola fyra femtondelar användas till

bestridande av de allmänna försäkringskassornas

utgifter för sjukvårdsersättning

och återstoden till

bestridande av kassornas utgifter

för tillägg ssjukpenning.

6 §.

De närmare föreskrifter som fin- De närmare föreskrifter som finnas

erforderliga för tillämpningen nas erforderliga för tillämpningen

s. 97 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

av denna förordning meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsanstalten.

97

(Föreslagen lydelse)

av denna förordning meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsverket.

A

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963.

Äldre bestämmelser skola alltjämt

äga tillämpning i fråga om avgifter

och bidrag, som avse tiden före

ikraftträdandet.

51 iirr*Tj1; n} «}l /t, *>hir fibn J>s*i f i\ I

—

<vt

f

ni

!Ö f

ul lö! f;

i it/

,.HJUlt!fiIO

n Kli»»''t

A,''.

01 vit

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Lag

om finansiering av folkpensioneringen

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till bestridande av kostnaderna för folkpensioneringen skola utgå bidrag

i enlighet med vad nedan stadgas. I övrigt skola kostnaderna bestridas av

statsmedel.

2 §•

Såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen skall, såvitt ej annat

följer av vad i andra stycket sägs, envar erlägga folkpensionsavgift för

år, då för honom beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, under

förutsättning att han vid utgången av detta år fyllt minst aderton och högst

sextiosex år, att han varit här i riket mantalsskriven för året näst före taxeringsåret

samt att han vid tidpunkten för tryckningen av stomme till inkomstlängd

för taxeringsåret var svensk medborgare.

Folkpensionsavgift skall icke erläggas av den, som för december månad

året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension, eller för den, som avlidit före ingången av året näst

före taxeringsåret. Ej heller skall folkpensionsavgift erläggas av den, för

vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till

tvåtusenfyrahundra kronor eller, om han skall taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser samt den med vilken han skall samtaxeras

icke enligt vad förut sagts är fritagen från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift,

den sammanlagda taxerade inkomsten för dem som samtaxeras

icke uppgår till tvåtusenfyrahundra kronor.

3 §.

Folkpensionsavgift skall utgå med fyra procent av den avgiftspliktiges till

statlig inkomstskatt taxerade inkomst med de begränsningar som. nedan

sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras, skola erlägga avgift med sammanlagt

högst sexhundra kronor. Därvid skall iakttagas, att om vardera har en taxerad

inkomst överstigande sjutusenfemhundra kronor, envar påföres pensionsavgift

med trehundra kronor. Om endast den ene har en taxerad in
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

komst överstigande sjutusenfemhundra kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda beloppet av avgifterna ej överstiger

sexhundra kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses i andra stycket skall erlägga avgift

med högst sexhundra kronor.

Folkpensionsavgift må i intet fall utgå med högre belopp än vad som

motsvarar summan av tio kronor och en femtedel av den taxerade inkomsten

i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra kronor; och skola därvid

avgiftspliktiga som samtaxeras anses som en avgiftspliktig samt avgiftsbeloppet

fördelas mellan dem i förhållande till varderas taxerade inkomst.

Folkpensionsavgift avrundas i förekommande fall nedåt till närmaste

hela krontal.

4 §•

Har avgiftspliktig vid taxering till statlig inkomstskatt erhållit sådant

särskilt avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga som avses i 9 § 2

mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt, skall vid tillämpning

av 2 och 3 §§ med taxerad inkomst avses vad som återstår, sedan

den taxerade inkomsten minskats med nämnda avdrag.

Har avgiftspliktig avlidit och efterlämnat dödsbodelägare, som vid hans

frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att

erlägga kvarstående eller tillkommande skatt, vari ingår folkpensionsavgift,

under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger

beskattningsnämnd, där ömmande omständigheter äro för handen, efter

framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis

av avgiften. Befrielse må dock icke avse avgift, som påförts i anledning

av eftertaxering till statlig inkomstskatt och som rätteligen skolat erläggas

under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som avses i andra stycket skall göras senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

I fråga om besvär över beskattningsnämnds beslut som i andra stycket

sägs skall motsvarande gälla som stadgas i taxeringsförordningen beträffande

besvär över beslut enligt 15 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §•

Folkpensionsavgift påföres i den kommun, där för den avgiftspliktige beräknats

till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

Om debitering och uppbörd av folkpensionsavgifter är i övrigt stadgat i

uppbördsförordningen.

6 §•

Kommun skall för varje år bidraga till kostnaderna för folkpensioneringen

med

dels viss andel, motsvarande en tiondels procent för varje fullt tiotal

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

skatteören per invånare i kommunen, av kostnaderna för följande förmåner,

som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,

nämligen förtidspensioner jämte barntillägg till sådana pensioner,

änkepensioner i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 juli

1960, samt hustrutillägg, dock högst tre femtedelar av nämnda kostnader,

dels ock viss andel, motsvarande en femtedels procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen, av kostnaderna för kommunala

bostadstillägg, som under året utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna

inom kommunen, dock högst fyra femtedelar och lägst en fjärdedel

av sagda kostnader.

7 §•

Vid bestämmandet av antalet skatteören per invånare i kommunen skall

hänsyn tagas till det antal skattekronor och skatteören, som enligt kommunalskattelagen

påförts de till kommunen skattskyldiga i taxeringslängden

för året med däri intill årets utgång införda ändringar eller gjorda tilllägg,

samt till antalet invånare vid årets ingång.

8 §•

Varje kommuns bidrag uträknas av riksförsäkringsverket.

9 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av

riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, då lagen den 30 juni 1947

(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

upphör att gälla.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest stadgande,

som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen

i stället tillämpas.

Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla i fråga om pensionsavgifter, som

påföras för år 1962 eller tidigare år, ävensom beträffande kommunernas bidrag

till kostnaderna för folkpensioneringen avseende år 1962 och tidigare

år.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

101

Förslag

till

Reglemente

angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den

obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

t - • • . ,, > >■ 11. • < : * l " * | • O '' • i i :•*■);■.*> n «

Angående förvaltningen av den i 18 kap. 15 § lagen om allmän försäkring

omförmälda fonden för den obligatoriska sjukförsäkringen samt den i 21

kap. 2 § samma lag omförmälda fonden för den frivilliga sjukförsäkringen

skall gälla vad nedan stadgas.

2§.

-s • k

Allmän försäkringskassa må placera fondmedel

1. i obligationer utfärdade av staten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa;

2. i obligationer garanterade av staten eller kommun;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,

som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag;

4. i andra skuldförbindelser utfärdade eller garanterade av staten eller

kommun eller utfärdade av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag, sparbank

eller centralkassa för jordbrukskredit;

5. i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning

i annan fastighet än industrifastighet inom två tredjedelar av senast fastställda

taxeringsvärde, därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet icke

må medräknas taxeringsvärdet å växande skog; dock skall åbyggnad, för att

inteckning i fastigheten må godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag,

som avses i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt

med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket; samt

6. med riksförsäkringsverkets medgivande i fastighet, avsedd för kassans

verksamhet; och skall i fråga om brandförsäkring av åbyggnad gälla

vad vid 5. stadgas.

3 §.

Utan hinder av vad i 2 § föreskrives må allmän försäkringskassa med riksförsäkringsverkets

medgivande såsom tillgång i fond redovisa värdet i inventarier,

som anskaffats för kassans verksamhet, under förutsättning atk

nedskrivning av värdet sker med minst en tiondel varje år.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1963.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Förordning

Jm ändring i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel

Härigenom förordnas, att 2—6 §§ förordningen den 4 juni 1954 angående

kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2

Den som är försäkrad jämlikt lagen

om allmän sjukförsäkring och

som lider av långvarig och allvarlig

sjukdom äger, där Konungen i fråga

om sjukdomen så bestämt, utan kostnad

erhålla läkemedel, som enligt

vad Konungen förordnat skall tillhandahållas

kostnadsfritt vid sådan

sjukdom.

Vad nu sagts skall ock gälla svensk

medborgare som utan att vara försäkrad

jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring vistas här i riket.

3

I annat fall än som avses i 2 § äger

vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

vid inköp av läkemedel, som

enligt apoteksvarustadgan den 14 november

1913 (nr 308) är att hänföra

till apoteksvara eller som utan att

utgöra apoteksvara innehåller gift

av första klassen, åtnjuta nedsättning

av fastställt pris för läkemedlet

§•

Den som är omfattad av sjukförsäkring

enligt lagen om allmän försäkring

och som lider av långvarig

och allvarlig sjukdom äger, där Konungen

i fråga om sjukdomen så bestämt,

utan kostnad erhålla läkemedel,

som enligt vad Konungen förordnat

skall tillhandahållas kostnadsfritt

vid sådan sjukdom.

Vad nu sagts skall beträffande den

som är bosatt utom riket gälla allenast

för tid varunder han vistas härstädes.

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är omfattad

av sjukförsäkring enligt lagen

om allmän försäkring eller här i riket

är i allmän eller enskild tjänst

vid inköp av läkemedel, som enligt

apoteksvarustadgan den 14 november

1913 (nr 308) är att hänföra till

apoteksvara eller som utan att utgöra

apoteksvara innehåller gift av

1 Senaste lydelse av 2 och 3 §§ se SFS 1958:461.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

med hälften av det belopp, varmed

priset må överstiga tre kronor. Har

under en formel förskrivits flera

läkemedel, skall prisnedsättningen

avse den sammanlagda kostnaden. Är

förskrivning avsedd att expedieras

mer än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje expedition.

Vad nu sagts om den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring skall ock gälla den

som, utan att vara försäkrad enligt

nämnda lag, vistas här i riket under

förutsättning att han är svensk medborgare

eller härstädes är i allmän

eller enskild tjänst.

Från prisnedsättning-----

4

Har apotekare mot recept utlämnat

läkemedel, som avses i 2 §, kostnadsfritt

eller läkemedel, varom sägs

i 3 §, till nedsatt pris, äger han i den

ordning Konungen bestämmer av

den i lagen om allmän sjukförsäkring

avsedda tillsynsmyndigheten

erhålla ersättning med belopp motsvarande

i förra fallet fastställt försäljningspris

och eljest föreskriven

prisnedsättning. 5

5

Kostnaden för tillhandahållande

av läkemedel enligt denna förordning

bestrides av statsmedel med belopp

för kalenderår motsvarande en

krona 15 öre för envar, som vid utgången

av det år kostnaden avser är

medlem i allmän sjukkassa, och i

övrigt av de allmänna centralsjuk
-

första klassen, åtnjuta nedsättning

av fastställt pris för läkemedlet med

hälften av det belopp, varmed priset

må överstiga tre kronor. Har under

en formel förskrivits flera läkemedel,

skall prisnedsättningen avse den

sammanlagda kostnaden. Är förskrivning

avsedd att expedieras mer

än en gång, skall nedsättningen hänföra

sig till varje expedition.

Vad nu sagts om den som är omfattad

av sjukförsäkring enligt lagen

om allmän försäkring skall beträffande

försäkrad, som år bosatt utom

riket, gälla allenast för tid varunder

han vistas härstädes.

— stycket avses.

§

Har apotekare mot recept utlämnat

läkemedel, som avses i 2 §, kostnadsfritt

eller läkemedel, varom sägs

i 3 §, till nedsatt pris, äger han i den

ordning Konungen bestämmer av

riksförsäkringsverket erhålla ersättning

med belopp motsvarande i förra

fallet fastställt försäljningspris och

eljest föreskriven prisnedsättning.

§•

Kostnaden för tillhandahållande av

läkemedel enligt denna förordning

bestrides av statsmedel med belopp

för kalenderår motsvarande en krona

15 öre för envar, som vid utgången

av det år kostnaden avser är

inskriven hos allmän försäkringskassa,

och i övrigt av de allmänna

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kassorna i förhållande till antalet

medlemmar vid nämnda tidpunkt,

vilka äro pliktiga att erlägga sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän

sjukförsäkring.

6

Denna förordning äger icke tilllämpning

å den som vårdas å sjukvårdsanstalt,

som avses i lagen om

allmän sjukförsäkring.

försäkringskassorna i förhållande till

antalet inskrivna försäkrade vid

nämnda tidpunkt, vilka äro pliktiga

att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt

lagen om allmän försäkring.

§• ■

Denna förordning äger icke tilllämpning

å den som erhåller sjukhusvård,

som avses i lagen om allmän

försäkring.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 januari 1963.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

105

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 21 maj 1954 (nr 269) om skyldighet för

arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ förordningen den 21 maj 1954 om

skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Arbetsgivare, som--

Upphör arbetstagares

Uppgift, som här avses, skall lämnas

till allmän sjukkassa.

Är arbetstagaren försäkrad jämlikt

lagen om allmän sjukförsäkring, bör

uppgiften lämnas till den sjukkassa,

i vilken arbetstagaren är försäkrad.

1 §•

— nyss sagts.

arbetstagarens anställande.

Vad i denna förordning stadgas om

anställning skall äga motsvarande

tillämpning i fall av överenskommelse,

som avses i 3 kap. 2 § andra

stycket sista punkten lagen om allmän

försäkring.

Uppgift, som här avses, skall lämnas

till allmän försäkringskassa.

Är arbetstagaren inskriven hos allmän

försäkringskassa, bör uppgiften

lämnas till den försäkringskassa, hos

vilken arbetstagaren är inskriven.

3 §.

Uppgift om---—---anställningen upphört.

Uppgift skall lämnas å särskild Uppgift skall lämnas å särskild

Dlankett, vartill formulär fastställes blankett, vartill formulär faststälav

riksskattenämnden efter samråd les av riksskattenämnden efter sammed

tillsynsmyndigheten för de all- råd med riksförsäkringsverket,

männa sjukkassorna.

Uppgiftsblanketter tillhandahållas------med posten.

1 Senaste lydelse av 1 och 4 §§ se SFS 1961:266.

4* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 27

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4

Har uppgift, som i 1 § avses, lämnats

till annan allmän sjukkassa än

den, i vilken arbetstagaren är försäkrad,

åligger det den sjukkassa, som

mottagit uppgiften, att ofördröjligen

vidarebefordra densamma till den

sjukkassa, som arbetstagaren tillhör.

Är arbetstagaren ej försäkrad jämlikt

lagen om allmän sjukförsäkring,

skall uppgiften i istället vidarebefordras

till utmätningsmannen i anställningsorten.

Sjukkassa, som mottagit uppgift

avseende i kassan försäkrad arbetstagare,

skall, sedan den tagit del av

innehållet i uppgiften, ofördröjligen

vidarebefordra uppgiften till vederbörande

utmätningsman inom kassans

område.

Har uppgift, som i 1 § avses, lämnats

till annan allmän försäkringskassa

än den, hos vilken arbetstagaren

är inskriven, åligger det den försäkringskassa,

som mottagit uppgiften,

att ofördröjligen vidarebefordra

densamma till den kassa, hos

vilken arbetstagaren är inskriven. Är

arbetstagaren ej inskriven hos allmän

försäkringskassa, skall uppgiften i

stället vidarebefordras till utmätningsmannen

i anställningsorten.

Försäkringskassa, som mottagit

uppgift avseende hos kassan inskriven

arbetstagare, skall, sedan den

tagit del av innehållet i uppgiften,

ofördröjligen vidarebefordra uppgiften

till vederbörande utmätningsman

inom kassans område.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

107

Förslag

till

Förordning

om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, dels att i 5 och 10 §§, 11 § 1 mom., 12 § 2 mom.,

13—19 §§ samt 21 och 22 §§ militärersättningsförordningen den 2 juni 1950

orden »riksförsäkringsanstalten» och »anstalten» skola ersättas med orden

»riksförsäkringsverket» och »verket», dels att 4 §, 6 § 2 mom., 7 § 2 mom.

och 11 § 2 mom. nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

4

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras med det

undantag, som angives i 6 § 3 mom.,

av riksförsäkringsanstalten.

över beslut av riksförsäkringsanstalten

i sådant ärende må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola hava inkommit till

försäkringsrådet senast inom en månad

efter det klaganden erhållit kännedom

om beslutet.

Försäkringsrådet äger,-----

över försäkringsrådets beslut må

klagan ej föras.

(Föreslagen lydelse)

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras med det

undantag, som angives i 6 § 3 mom.,

av riksförsäkringsverket.

öveT beslut av riksförsäkringsverket

i sådant ärende må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola hava inkommit till försäkringsrådet

senast inom en månad

efter det klaganden erhållit kännedom

om beslutet.

--denna paragraf.

Över försäkringsrådets beslut må

klagan föras hos försäkringsdomstolen

genom besvär. Besvären skola

hava inkommit till försäkringsrådet

inom tre veckor från det klaganden

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet

vara fem veckor. Den omständigheten,

att besvären ingivits eller insänts

direkt till försåkringsdomstolen, ut
-

1 Senaste lydelse av 4 §, 6 § 2 mom., 7 § 2 mom., 11 § 1 och 2 mom., 12 § 2 mom. samt 13—

19 och 21—22 §§ se SFS 1954:460 samt av 10 § se SFS 1960:181.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gör ej hinder för besvärens upptagande

till prövning, därest de inkommit

till domstolen före besvärstidens

utgång.

Försäkringsrådets beslut länder

till efterrättelse utan hinder av förd

klagan, såframt ej rådet annorlunda

förordnar.

Med avseende--—-----försäkringsrådet stadgas.

6§.

2 mom. Har olycksfallet------halv sjukpenning.

Sjukpenningens storlek-------att hänföra.

Sjukpenningklasserna och------följande tabell:

(Tabellen, i vilken ändring ej föreslås, är här utesluten.)

Halv sjukpenning —---— — hel sjukpenning.

För tid, — —---— — dag räknad.

1 fråga om utgivande av barntilllägg

till sjukpenningen och av hempenning

i stället för sjukpenning

skola bestämmelserna i 14 och 15 §§

lagen om yrkesskadeförsäkring äga

motsvarande tillämpning. 7

7

2 m o m. Änka efter------

Var den avlidne ogift, skall livränta

efter samma grunder som angivits

i första stycket utgå till ogift

kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde

med den avlidne under äktenskapsliknande

förhållanden, så

ock till kvinna, som var trolovad med

den avlidne och som hade eller haft

barn med honom eller var havande

med barn till honom. Har kvinna

som nu nämnts varit gift och äger

hon åtnjuta underhåll av sin förutvarande

man eller, om han är avliden,

i egenskap av efterlevande till

honom uppbära livränta, pension —

I fråga om utgivande av barntillägg

till sjukpenningen och om sjukpenning

under tid för sjukhusvård

skola bestämmelserna i 14 och 15 §§

lagen om yrkesskadeförsäkring äga

motsvarande tillämpning.

§•

— den avlidne.

Var den avlidne ogift, skall livränta

efter samma grunder som angivits

i första stycket utgå till ogift kvinna,

som sedan avsevärd tid sammanlevde

med den avlidne under äktenskapsliknande

förhållanden, så ock till

kvinna, som var trolovad med den

avlidne och som hade eller haft barn

med honom eller var havande med

barn till honom. Har kvinna som nu

nämnts varit gift och äger hon åtnjuta

underhåll av sin förutvarande man

eller, om han är avliden, i egenskap

av efterlevande till honom uppbära

livränta, pension — annan än folk
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

annan än folkpension — skadestånd pension eller tilläggspension — skaeller

annan därmed jämförlig ersätt- destånd eller annan därmed jämförning,

som skall upphöra att utgå lig ersättning, som skall upphöra att

därest hon ingår nytt äktenskap, utgå därest hon ingår nytt äktenskall

för tid, under vilken hon äger skap, skall för tid, under vilken hon

rätt till dylik förmån, henne till- äger rätt till dylik förmån, henne

kommande livränta enligt detta tillkommande livränta enligt detta

stycke minskas med vad som svarar stycke minskas med vad som svarar

mot värdet av förmånen. Avdrag som mot värdet av förmånen. Avdrag som

nu sagts skall ock ske för vad kvin- nu sagts skall ock ske för vad kvinnan

äger uppbära i livränta efter nan äger uppbära i livränta efter

man, med vilken hon tidigare sam- man, med vilken hon tidigare sammanlevat

under äktenskapsliknande manlevat under äktenskapsliknande

förhållanden eller varit trolovad. förhållanden eller varit trolovad.

Rätten till------med annan.

Efterlämnar den-----—årliga arbetsförtjänst.

Var den--—---- årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera-------årliga arbetsförtjänsten.

Skall livränta,------här nedan.

11 §.

2 m o m. Har skadad från allmän

sjukkassa uppburit ersättning, som

skolat utgivas enligt denna förordning,

skall, därest förhållandet kommer

till riksförsäkringsanstaltens

kännedom, vad som utgivits från

kassan avdragas från ersättning, som

i anledning av skadan tillkommer

honom enligt denna förordning, samt

det avdragna beloppet utbetalas till

kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension eller bidrag enligt lagen

om bidrag till änkor och änklingar

med barn eller lagen om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn, skall på begäran av pensionsstyrclsen

göras avdrag om och

i den mån ersättningen skolat föran
-

2 m o m. HaT skadad från allmän

försäkringskassa uppburit ersättning,

som skolat utgivas enligt denna

förordning, skall, därest förhållandet

kommer till riksförsäkringsverkets

kännedom, vad som utgivits från kassan

avdragas från ersättning, som i

anledning av skadan tillkommer honom

enligt denna förordning, samt

det avdragna beloppet utbetalas till

kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension skall göras avdrag om

och i den mån ersättningen skolat

föranleda minskning av pensionen.

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

leda minskning av pensionen eller

bidraget; och skall avdraget belopp

utbetalas till pensionsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

111

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom förordnas, att 3—5, 7 och 9 §§ lagen den 18 maj 1956 om ersättning

åt smittbärare1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3§.

Ersättningen för inkomstbortfall

åt den som är sjukpenningförsäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

utgår för dag räknat med det

högsta belopp som han vid sjukdom

är berättigad att uppbära i sjukhjålp

på grund av den obligatoriska och

frivilliga s jukpenningförsäkringen

för dag under de första etthundraåttio

dagarna av en sjukperiod, för

vilken sjukpenning utgår; dock att

ersättning åt den som åtnjuter annan

inkomst av förvärvsarbete än inkomst

av tjänst alltid skall bestämmas

till det belopp för dag räknat

som skulle hava utgått till honom,

därest hela hans årsinkomst av förvärvsarbete

utgjort inkomst av

tjänst.

Ersättningen åt den som icke är

s jukpenningförsäkrad enligt nyssnämnda

lag skall med tillämpning av

de i första stycket angivna grunderna

utgå med det belopp för dag räknat

som han skulle hava ägt uppbära

från allmän sjukkassa, därest han

Ersättningen för inkomstbortfall

åt den som omfattas av sjukförsäkringen

enligt lagen om allmän försäkring

utgår för dag räknat med det

högsta belopp som han vid sjukdom

är berättigad att uppbära i sjukpenning,

barntillägg och sjukpenningtillägg

på grund av försäkring enligt

nämnda lag eller med stöd därav

meddelade bestämmelser; dock att

ersättning åt den som åtnjuter annan

inkomst av förvärvsarbete än

inkomst av anställning alltid skall

bestämmas till det belopp för dag

räknat som skulle hava utgått till

honom, därest hela hans årsinkomst

av förvärvsarbete utgjort inkomst av

anställning.

Ersättningen åt den som vid sjukdom

icke är berättigad till sjukpenning

på grund av försäkring som i

första stycket sägs skall med tillämpning

av de i nämnda stycke angivna

grunderna utgå med det belopp

för dag räknat som han skulle hava

1 Senaste lydelse av 3 och 4 §§ se SFS 1959:588 samt av 5, 7 och 9 §§ se SFS 1961:270.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

varit obligatoriskt sjukpenning för- ägt uppbära från allmän försäksäkrad

enligt sagda lag. ringskassa, därest han varit placerad

i sjukpenningklass jämlikt 3 kap. lagen

om allmän försäkring.

Den som---—--om arbetsinkomst.

4§.

Är den till ersättning berättigade

intagen å sjukvårdsanstalt, som i lagen

om allmän sjukförsäkring omförmäles,

skall ersättningen för inkomstbortfall

minskas med tre kronor

för dag, dook med högst hälften

av ersättningens belopp. Det lägsta

ersättningsbeloppet till kvinna, som

är intagen å sjukvårdsanstalt och i

hemmet har minst ett barn under

tio år vilket är sjukvårds försäkrat

såsom barn till henne eller hennes

make, skall utgöra fem kronor för

dag.

Är den till ersättning berättigade

intagen å sjukhus, som i lagen om

allmän försäkring omförmäles,

skall ersättningen för inkomstbortfall

minskas med fem kronor för

dag, dock med högst hälften av ersättningens

belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet

till kvinna, som stadigvarande

sammanbor med eget

eller makes barn, adoptivbarn eller

fosterbarn under tio år, skall för tid

då hon är intagen å sjukhus utgöra

sju kronor för dag.

5 §.

Från ersättningen för inkomstbortfall

skola avräknas sjuk- eller

hempenning, tilläggs penning och

barntillägg, vartill smittbäraren under

tiden för ingripandet må vara

berättigad enligt lagen om allmän

sjukförsäkring, lagen med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa,

lagen om yrkesskadeförsäkring eller

lagen om moderskapshjälp.

Från ersättningen

Vad i----- 7

Från ersättningen för inkomstbortfall

skola avräknas sjukpenning,

barntillägg och sjukpenningtillägg,

vartill smittbäraren under tiden för

ingripandet må vara berättigad på

grund av försäkring enligt lagen om

allmän försäkring eller med stöd

därav meddelade bestämmelser, lagen

med särskilda bestämmelser om

frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa eller lagen om yrkesskadeförsäkring.

-----för ingripandet.

- om yrkesskadeförsäkring.

7 §.

Det ankommer på allmän sjuk- Det ankommer på allmän försåkkassa

att besluta om ersättning åt ringskassa att besluta om ersättning

tillfällig smittbärare. åt tillfällig smittbärare.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ärende angående ersättning upptages

av den allmänna sjukkassa

som smittbäraren tillhör. Tillhör han

icke någon sjukkassa, upptages ärendet

av den sjukkassa, inom vars

verksamhetsområde han är bosatt.

Är smittbäraren icke bosatt i riket,

upptages ärendet av den sjukkassa,

inom vars verksamhetsområde ingripandet

skett.

9

Beträffande ersättning åt tillfällig

smittbärare skola i övrigt bestämmelserna

i 11 § tredje stycket, 23 §

första stycket, 27 § första stycket,

28 § andra och fjärde styckena, 30 §

andra stycket, 32 §, 45 § andra stycket

samt 46, 59, 89, 101—103 och

105—107 §§ lagen om allmän sjukförsäkring

äga motsvarande tillämpning.

Utöver vad i 27 § första stycket

nämnda lag sägs må ersättning nedsättas

eller indragas, om smittbärare

underlåter att ställa sig till efterrättelse

av myndighet meddelade

föreskrifter angående vad han har att

iakttaga under den tid ingripandet

avser.

Ärende angående ersättning upptages

av den allmänna försäkringskassa

hos vilken smittbäraren är

inskriven. Är han icke inskriven hos

någon försäkringskassa, upptages

ärendet av den kassa, inom vars verksamhetsområde

han är bosatt. Är

smittbäraren icke bosatt i riket, upptages

ärendet av den försäkringskassa,

inom vars verksamhetsområde

ingripandet skett.

§■

Beträffande ersättning åt tillfällig

smittbärare skola i övrigt bestämmelserna

i 3 kap. 5 § tredje stycket, 15 §,

16 § andra stycket och 17 § samt 20

kap. 3 § första stycket och 4—13 §§

lagen om allmän försäkring äga motsvarande

tillämpning.

Utöver vad i 3 kap. 17 § och 20

kap. 3 § första stycket nämnda lag

sägs må ersättning nedsättas eller indragas,

om smittbärare underlåter att

ställa sig till efterrättelse av myndighet

meddelade föreskrifter angående

vad han har att iakttaga under den

tid ingripandet avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1963.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervis»

ning och vård av vissa psykiskt efterblivna

Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 4 juni 1954 om undervisning och

vård av vissa psykiskt efterblivna1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

Undervisning och vård enligt denna

lag av psykiskt efterbliven, som

är inskriven eller för observation intagen

vid särskola eller som är inskriven

vid vårdanstalt och ej fyllt

tjuguett år, skall vara kostnadsfri,

dock att landstinget eller efter Konungens

bestämmande annan som

driver särskola eller vårdanstalt äger

att såsom ersättning för kostnaden

uppbära den inskrivne tillkommande

folkpension, barnpension enligt lagen

om barnpensioner eller särskilt

barnbidrag så ock allmänt barnbidrag,

som enligt 7 § lagen om allmänna

barnbidrag må utgå för den

efterblivne. Den som sålunda uppbär

folkpension skall vara skyldig

att enligt de närmare föreskrifter

Konungen meddelar tillhandahålla

den pensionsberättigade fickpengar

eller använda motsvarande belopp

Undervisning och vård enligt denna

lag av psykiskt efterbliven, som är

inskriven eller för observation intagen

vid särskola eller som är inskriven

vid vårdanstalt och ej fyllt

tjuguett år, skall vara kostnadsfri,

dock att landstinget eller efter Konungens

bestämmande annan som

driver särskola eller vårdanstalt äger

att såsom ersättning för kostnaden

uppbära allmänt barnbidrag, som

må utgå enligt 7 § lagen om allmänna

barnbidrag. Om rätt att uppbära

folkpension såsom ersättning för

kostnaden stadgas särskilt.

1 Senaste lydelse se SFS 1960:112.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för ökande av hans trivsel eller eljest

till hans personliga nytta.

För vård------Konungen bestämmer.

Utan hinder------centralstyrelsen bestämmer.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari

1963.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister

Härigenom förordnas, att 2, 4 och 5 §§ lagen den 20 mars 1936 om socialregister1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I socialregistret skola antecknas:

1) de personer, som erhålla understöd

eller annan hjälp genom kommunens

organ;

2) inom kommunen boende personer,

vilka uppbära folkpension i

form av tilläggspension, änkepension,

kommunalt bostadstillägg, hustrutillågg,

blindtillägg eller vårdtilllågg,

bidrag enligt lagen om bidrag

till änkor och änklingar med barn,

mödrahjälp, särskilt barnbidrag eller

bidragsförskott eller som med bidrag

av allmänna medel åtnjuta sjukvård

eller yrkesutbildning, varom i 14 § lagen

om folkpensionering förmåles,

för förebyggande eller håvande av

höggradig nedsättning av arbetsförmågan;
3)

personer, som erhålla hjälp i

annan form ån ovan sagts, i den mån

det registerförande organet erhåller

kännedom därom och finner anteckning

om förhållandet böra inflyta i

registret.

§•

I socialregistret skola antecknas de

personer, som erhålla understöd eller

annan hjälp genom kommunens organ,

ävensom personer, vilka erhålla

hjälp i annan form, i den mån det

registerförande organet erhåller kännedom

därom och finner anteckning

om förhållandet höra inflyta i registret.

1 Senaste lydelse av 2 och 4 §§ se SFS 1954:136 och av 5 § se SFS 1954:251.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Gällande lydelse)

Beslutar kommunalt organ, att

hjälp skall utgå till viss person, skall

beslutet omedelbart delgivas det registerförande

organet. Sådan delgivningsplikt

åligger pensionsnämndens

ordförande i fråga om folkpension i

form av tilläggspension, änkepension,

kommunalt bostadstillägg,

hustrutillägg, blindtillägg eller vårdtillägg

ävensom beträffande bidrag

enligt lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn, särskilt barnbidrag

samt bidrag av allmänna medel

för sjukvård eller yrkesutbildning,

varom i 2 § 2) sägs, samt barnavårdsnämnd

i fråga om mödrahjälp

och bidragsförskott.

(Föreslagen lydelse)

4§.

Beslutar kommunalt organ, att

hjälp skall utgå till viss person, skall

beslutet omedelbart delgivas det registerförande

organet.

Statlig myndighet, av landsting

tillsatt styrelse eller nämnd, ömsesidigt

försäkringsbolag, varom förmäles

i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,

allmän sjukkassa och erkänd

arbetslöshetskassa äro pliktiga att

efter framställning tillhandagå det

registerförande organet med upplysning

angående från myndigheten,

styrelsen, nämnden, bolaget eller kassan

till viss angiven person utgående

hjälp.

Statlig myndighet, av landsting

tillsatt styrelse eller nämnd, ömsesidigt

försäkringsbolag, varom förmäles

i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,

allmän försäkringskassa

och erkänd arbetslöshetskassa äro

pliktiga att efter framställning tillhandagå

det registerförande organet

med upplysning angående från myndigheten,

styrelsen, nämnden, bolaget

eller kassan till viss angiven person

utgående hjälp.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1963.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslagen innebär att sjuk- och moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen fr. o. m. den 1 januari 1963 sammanföres

i en lag om allmän försäkring till ett enhetligt system, som ger den enskilde

skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom och barnsbörd, ålderdom, invaliditet

och försörj arens frånfälle.

Inom sjukförsäkringen föreslås grundsjukpenningen höjd från

3 till 5 kr. om dagen. Samma höjning föreslås för sjukpenningavdraget vid

sjukhusvård. Sjukpenningskalan bygges ut så att försäkringsskyddet kommer

att omfatta inkomster upp till omkring 22 000 kr. om året. Sjukpenningen

i den högsta sjukpenningklassen skall utgöra 28 kr. om dagen. Den

nuvarande regeln att sjukpenningen minskas efter 180 dagars sjukdom föreslås

slopad.

Enligt förslagen skall företagarna automatiskt anslutas till försäkringen

för tilläggssjukpenning och få samma sjukpenningskydd som de anställda.

Viss individuell valfrihet att tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen skall

finnas för företagarna men den sammankopplas med valfriheten inom försäkringen

för tilläggspension, så att utträden och återinträden får ske endast

med avseende på båda försäkringarna i förening. Företagarna kan välja

33 eller 93 dagars karenstid som alternativ till den normala 3-dagarstiden.

För att tillgodose behovet av sjukförsäkringsskydd för företagare som redan

anmält undantagande från tilläggspensioneringen föreslås att de skall få

tillfälle att senast den 31 december 1962 återkalla sin anmälan med verkan

fr. o. m. den 1 januari 1963.

I syfte att förbättra hemmafruarnas ställning inom sjukförsäkringen

föreslås att en hemmafru med barn under 10 år i hemmet vid sjukdom alltid

skall få obligatoriska förmåner, grundsjukpenning och barntillägg, vilka

sammanlagt uppgår till minst 7 kr. om dagen. Hon skall därutöver, om hon

så önskar, genom frivillig försäkring kunna skaffa sig ett sjukpenningtillägg

som uppgår till lika stort belopp.

En till visst antal dagar maximerad sjukhjälpstid skall finnas endast för

den som åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension. I övrigt skall sjukhjälp

utgå till dess förtidspension tar vid. En ålderspensionär skall kunna

komma i åtnjutande av sjukpenning och ersättning för sjukhusvård sammanlagt

högst 180 dagar. Den som har hel förtidspension skall ej kunna

vara sjukpenningförsäkrad, men däremot skall han under en tid av högst

180 dagar kunna få ersättning för sjukhusvård. Den som har partiell förtidspension

skall kunna vara sjukpenningförsäkrad för den kvarstående

förvärvsinkomsten, och någon maximerad sjukhjälpstid gäller inte för honom.

Förslagen innebär vidare att moderskapsförsäkringen förbättras

och att mödrahjälpen avskaffas. Grundpenningen föreslås höjd från

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

270 till 900 kr. vid enkelbörd. Tilläggspenning skall kunna utgå i 180 dagar

mot f. n. 90 dagar. Dessutom får blivande och nyblivna mödrar ersättning

för tandläkarvård.

Beträffande pensioneringen föreslås, att folkpensionerna höjes

fr. o. m. den 1 juli 1962 med 350 kr. för en ensam pensionär, varmed även

avses änkepensionär, och med tillhopa 500 kr. för två pensionsberättigade

makar. Med 12 indextillägg blir det årliga beloppet för en ensam pensionär

3 250 kr. och för två pensionsberättigade makar sammanlagt 5 090 kr. Till de

angivna beloppen kan liksom hittills komma kommunalt bostadstillägg. Indextillägg

som utlöses efter den 30 juni 1962 skall utgå med 75 kr. till ensam

pensionär och 60 kr. till envar av två gifta pensionärer.

En uppmjukning föreslås av det nu gällande kravet på mantalsskrivning

i riket för rätt till folkpension. Rätt till pension skall sålunda föreligga,

förutom för svensk medborgare som är mantalsskriven i riket, för en svensk

som varit mantalsskriven här för det år han fyllt 62 år och för de fem åren

närmast dessförinnan.

Rätten till tilläggspension utvidgas genom att svensk medborgares lön

i utlandet m. m. blir pensionsgrundande i ökad utsträckning. För att neutralisera

verkningarna för tilläggspensionen av inkomstbortfall under längre

perioder av sjukdom föreslås vissa regler för försäkrade som är födda 1927

eller tidigare.

Efter mönster från tilläggspensioneringen föreslås rörlig pensionsålder

inom folkpensioneringen så att ålderspension skall kunna uttagas från 63

års ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den som väntar med att

ta ut ålderspensionen till efter 67 år får å andra sidan en viss höjning av

pensionen. Reglerna om förtida uttag avses skola träda i kraft successivt så

att under år 1963 förtida uttag blir möjligt för personer födda 1896 och 1897.

Därefter sänkes den undre gränsen varje år med ett år. Härigenom kommer

reformen att vara fullt genomförd år 1966.

Beträffande förtidspensionen föreslås att samma invaliditetsbegrepp och

samma invaliditetsbedömning skall gälla för både folkpensioneringen och

tilläggspensioneringen. Invaliditetsbegreppet har utformats som en arbetsinvaliditet,

vilken har sin grund i medicinska faktorer. För rätt till förtidspension

förutsättes att arbetsförmågan nedsatts med minst hälften. Vid

varaktig nedsättning av arbetsförmågan utgår förtidspension, under det att

pensionsförmånen benämnes sjukbidrag då arbetsförmågans nedsättning

inte är varaktig men kan beräknas bestå avsevärd tid.

Den nuvarande inkomstprövningen av folkpensioneringens invalidförmåner

slopas och ersättes med följande för folkpensioneringen och tilläggspensioneringen

gemensamma regler om pensionens storlek. Försäkrade, vilkas

arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del

därav återstår, erhåller hel förtidspension, vars storlek motsvarar ålderspensionen.

Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avse
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

värt mera än hälften, utgår två tredjedelar av hel pension. I övriga fall utgives

en tredjedel av hel pension.

Beträffande förutsättningarna för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen

och sättet för pensionens beräkning föreslås vissa ändrade

regler. De nya reglerna innebär att kvalifikationstiden för flertalet fall förkortas

från två till ett år, varjämte i ökad utsträckning förhindras att den

försäkrade blir utan pension eller får en mycket låg pension om han under

åren närmast före invaliditetens inträde tillfälligt saknat pensionsgrundande

inkomst eller haft osedvanligt låg sådan inkomst. Utlänningar får rätt

till förtidspension — och därmed familjepension — från tilläggspensioneringen

på i stort sett samma villkor som svenskar.

De generella folkpensionsförmånerna kompletteras enligt förslaget med

särskilda förmåner till blinda, till personer med avsevärda vårdbehov och

till förvärvsarbetande invalider med svåra kroppsliga defekter. En förmån,

benämnd invaliditetstillägg, är avsedd för dem som har ålders- eller förtidspension

och en annan, kallad invaliditetsersättning, för invalidiserade i

arbetsför ålder, vilkas förvärvsförmåga är sådan att de inte blir berättigade

till förtidspension. Invaliditetstillägget föreslås skola utgå med 1 200 kr. och

invaliditetsersättningen med 1 800 kr. om året. Som en följd av de sålunda

föreslagna bestämmelserna förordas att de nuvarande blindtilläggen och

vårdtilläggen skall upphöra.

Ålders- och förtidspension kompletteras vidare med icke inkomstprövade

barntillägg motsvarande de nuvarande särskilda barnbidragen. Dessa tilllägg

skall för varje barn under 16 år i regel utgöra 1 000 kr. om året.

Den nuvarande inkomstprövningen skall enligt förslaget bibehållas för

hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt änkepensioner i anledning

av dödsfall före den 1 juli 1960. I inkomstprövningsreglerna förordas

dock vissa uppmjukningar främst beträffande änkepensionerna.

Inom familjepensioneringen föreslås änkepension till frånskilda kvinnor

efter den förutvarande mannen under förutsättning att denne vid tidpunkten

för dödsfallet var skyldig att utge underhållsbidrag till kvinnan. Med

den angivna begränsningen skall frånskild kvinna i princip kunna erhålla

folkpension och tilläggspension på samma villkor som gäller för änka. Sammanlagda

beloppet av den frånskilda kvinnans änkepension från folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen får dock inte överstiga underhållsbidraget.

Egenpension och familjepension från tilläggspensioneringen skall kunna

utgå samtidigt utan reduktion, av någondera pensionen. Sammanträffar flera

familjepensioner skall däremot endast en av dem utgå. Den nuvarande

regeln inom tilläggspensioneringen att familjepension ej får uppgå till mera

än 80 procent av den avlidnes egenpension föreslås upphävd.

Förmånligare regler införes för pension till vissa kvinnor, som blivit änkor

före den 1 juli 1960 och som haft barn i hemmet.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Kostnaderna för sjuk- och moderskapsförsäkringen skall liksom

hittills fördelas mellan de försäkrade, arbetsgivarna och staten. De föreslagna

reformerna föranleder viss höjning av de försäkrades egna avgifter.

Arbetsgivarnas bidrag föreslås skola utgöra 1,5 procent av löner upp till

22 000 kr. Staten föreslås skola bidraga med 50 procent av utgifterna för

sjukvårdsersättning som ej avser sjukhusvård, för grundsjukpenning, barntillägg

och moderskapspenningens grundpenning. Statens bidrag beräknas

till 320 milj. kr. för budgetåret 1962/63.

För budgetåret 1962/63 beräknas merkostnaderna för de föreslagna folkpensionsreformerna

till 394 milj. kr. I reglerna om folkpensionskostnadernas

fördelning mellan staten och kommunerna föreslås vissa justeringar,

som skall gälla tills vidare i avvaktan på en slutlig lösning av kostnadsfördelningsfrågan.

Statens kostnader för folkpensionerna beräknas för budgetåret

1962/63 till 2 967 milj. kr. Kommunernas kostnader uppskattas för

samma tid till ca 542 milj. kr.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1962/63 till Bidrag

till sjukkassor m. m. beviljar ett förslagsanslag å 320 milj. kr. och till Bidrag

till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag å 2 967 milj. kr.

Inledning

I arbetet med socialförsäkringens effektivisering har vid de senaste årens

riksdagar tillryggalagts flera betydelsefulla etapper, år 1958 principbeslut

om folkpensioneringens fortsatta utbyggnad, år 1959 lagstiftningen om

försäkring för allmän tilläggspension, år 1960 nya bestämmelser rörande

familj ef örmåner inom folkpensioneringen och år 1961 beslut om socialförsäkringens

administrativa handhavande. Den år 1958 tillkallade socialförsäkringskommittén,

1 som fick i uppdrag att utreda den närmare utformningen

av de av samma års A-riksdag fattade principbesluten rörande folkpensioneringen

och sedermera även vissa andra frågor bl. a. i anknytning till

tilläggspensioneringen, har nu avslutat sitt arbete genom avlämnandet av

betänkandet Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. (SOU

1961:29). Socialförsäkringsfrågor har även behandlats av socialpolitiska

kommittén2 i dess betänkande Stöd åt barnaföderskor (SOU 1961: 38). I en

inom socialdepartementet utarbetad promemoria, betitlad Lag om allmän

försäkring, m. m. (SOU 1961:39), har framlagts förslag till enhetlig lagreglering

av socialförsäkringssystemet med undantag av yrkesskadeförsäkring

och arbetslöshetsförsäkring. De genom promemorian framlagda lag
1

Förste vice talmannen A. Strand, ordförande, t.f. generaldirektören R. Broberg samt ledamöterna

av riksdagens andra kammare A. Andersson, I. Bengtsson, R. Eliasson och H. Gustafsson.

2 Statssekreteraren E. Michanek, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare

T. Bengtson, förbundsordföranden G. Hallström, direktören S. Hydén, ledamoten av riksdagens

andra kammare S. Jonsson, förste sekreteraren A. Nilstein, folkskolläraren H. Nyhage, ledamöterna

av riksdagens andra kammare E. Rimmcrfors och E. Sjövall samt t. f. byråchefen It. Thilert.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

förslagen beaktar socialförsäkringskommitténs och socialpolitiska kommitténs

förslag och i visst hänseende jämväl förslag av utredningen om

s. k. beroende uppdragstagare1 i betänkandet Sociallagstiftningen och de

s. k. beroende uppdragstagarna (SOU 1961:57). Promemorian innehåller

därutöver vissa nyheter i materiellt avseende. Slutligen har utredningen om

pensionsstyrelsens frivilliga försäkring2 redovisat sitt uppdrag i betänkandet

Frivillig statlig pensionsförsäkring (stencilerat).

Över nämnda betänkanden och promemoria har, efter remiss, yttranden

avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer. En redogörelse för

de organ som yttrat sig återfinnes på s. 120 och 121 i propositionen.

I propositionen har de i betänkandena och promemorian framlagda förslagen

upptagits till närmare behandling. Propositionen innehåller jämväl

förslag om standardhöjning av folkpensionerna och ett förslag i anledning

av en hemställan av 1961 års riksdag rörande folkpension åt vissa änkor.

I det följande kommer av framställningen i propositionen att i huvudsak

återges endast vad föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson,

såsom sina egna synpunkter anfört dels i den allmänna motiveringen vid

lagrådsremissen, dels vid propositionens avlåtande. Vidare kommer av

lagrådets yttrande endast synpunkterna av mera allmän natur att redovisas;

de erinringar lagrådet gjort rörande detaljutformningen av förslagen

har nämligen genomgående beaktats vid den slutgiltiga utformningen. Beträffande

övriga delar av framställningen i propositionen, såsom redogörelserna

för gällande bestämmelser, ifrågavarande betänkanden och promemoria

och de däröver avgivna remissyttrandena samt specialmotiveringen till

författningsförslagen, hänvisas till propositionen, i den mån de ej återgives

här nedan.

De i propositionen framlagda förslagen

Allmänna synpunkter

Departementschefen:

»I samband med framläggande av propositioner i socialförsäkringsfrågor

vid de senaste årens riksdagar har jag haft anledning att erinra om att socialförsäkringen

för närvarande befinner sig i ett skede av snabb utveckling.

Härvid har jag brukat lämna en översikt av de olika reformetapper

som genomförts och som planeras. Även i år torde en sådan översikt vara

på sin plats.

Såsom inledning till det utvecklingsskede som jag åsyftar vill jag beteck
-

1 Häradshövdingen G. Engström.

1 Presidenten L. Granqvist.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

na ikraftträdandet år 1955 av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring och

den därmed i viss utsträckning samordnade nya yrkesskadeförsäkringslagstiftningen.

De viktigaste milstolparna har därefter varit pensionsbesluten

åren 1958 och 1959. Vid 1958 års A-riksdag tog statsmakterna ställning till

folkpensioneringens framtida utformning och fastställde en riktpunkt för

den nivå, som dessa pensioner borde ha uppnått år 1968. År 1959 togs sedan

genom lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspension det

avgörande steget mot socialförsäkringens utbyggnad till ett modernt trygghetssystem,

som motsvarar högt ställda anspråk. Under tiden hade det

utredningsarbete påbörjats, som erfordrades för att fullfölja statsmakternas

intentioner enligt de principiella ställningstagandena på pensionsområdet

från 1958. Efter tillkomsten av försäkringen för allmän tilläggspension

fick detta utredningsarbete givetvis också beakta de med denna försäkring

sammanhängande problemen.

Utredningsverksamheten bedrevs på två parallella linjer, dels inom 1958

års socialförsäkringskommitté vad avsåg de olika socialförsäkringsgrenarnas

materiella innehåll, och dels inom socialförsäkringens administrationsnämnd

beträffande försäkringens administrativa handhavande. På grundval

av förslag av socialförsäkringskommittén beslöts år 1960 betydande

förbättringar av folkpensioneringens familjeförmåner i enlighet med statsmakternas

principiella ställningstagande år 1958. Administrationsnämndens

arbete ledde vid 1961 års riksdag fram till en genomgripande reform av socialförsäkringsadministrationen,

både vad gäller socialförsäkringsorganens

uppbyggnad och formerna för ärendenas behandling. Administrationsnämnden

hade därmed slutfört sina uppgifter.

Med framläggande av de förslag, som jag i fortsättningen kommer att ta

ställning till, har socialförsäkringskommittén fullgjort sitt utredningsuppdrag.

Dess förslag syftar till en reform av invalidpensioneringen både på

folkpensions- och tilläggspensionssidan, som bygger på ställningstagandena

från år 1958. Samtidigt föreslås en förbättring av sjukpenningförsäkringen,

så att ett sammanhängande försäkringsskydd utan luckor och dubbelersättningar

på i princip likvärdig nivå erhålles genom å ena sidan sjukpenning

och å andra sidan invalidpension eller, som denna pensionsform i fortsättningen

bör benämnas, förtidspension.

I slutskedet av socialförsäkringskommitténs utredningsarbete har den

lagtekniska sidan av reformverket utretts inom socialdepartementet. Härvid

bar även utarbetats förslag om materiella ändringar i vissa avseenden,

bl. a. på familjepensioneringens område och i fråga om utlandssvenskars och

utlänningars ställning inom socialförsäkringssystemet.

Socialpolitiska kommittén, som har i uppdrag att verkställa en kartläggning

av socialpolitikens nuvarande innehåll och verkningar samt att pröva

de socialpolitiska åtgärdernas lämpliga utformning i framtiden, har som

resultat av sina överväganden rörande stödet åt barnaföderskor lagt fram

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ett förslag om en avsevärd förbättring av moderskapsförsäkringen samtidigt

med en avveckling av mödrahjälpen. Ett par andra utredningar i aktuella

socialförsäkringsfrågor har vidare lett fram till förslag, som står i

samband med de övriga föreliggande förslagen. Slutligen kompletteras bilden

av den reformetapp vi nu står inför av att tiden är inne att ta ytterligare

ett steg mot den folkpensionsnivå, som enligt 1958 års ställningstaganden

skulle vara uppnådd år 1968.

Redan vad jag nu anfört torde ge en antydan om hur betydelsefull årets

reformetapp är både med hänsyn till de föreliggande frågornas vikt och

till förslagens omfång. Utbyggnaden och samordningen av de varandra närstående

socialförsäkringsgrenarna sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensionering

och tilläggspensionering och sammanförandet av de huvudsakliga

bestämmelserna om dessa försäkringar i ett lagverk i enlighet med

de nu föreliggande förslagen kan på ett sätt sägas utgöra en slutsten i det

arbete på socialförsäkringens utveckling till en hög grad av effektivitet,

som jag i det föregående skildrat.

Det sagda får naturligtvis inte uppfattas så att reformarbetet på socialförsäkringsområdet

kan anses avslutat för en längre tid framåt. Yrkesskadeförsäkringen,

som fick ny gestalt vid den nuvarande reformperiodens början,

kan av olika skäl f. n. inte annat än provisoriskt anknytas till den allmänna

pensioneringen — folkpensionering och tilläggspensionering — i dess

nya utformning. En utredning har emellertid igångsatts i syfte att möjliggöra

en långtgående integration mellan yrkesskadeförsäkringen samt sjukförsäkringen

och den allmänna pensioneringen. Sedan flera år har frågan

om en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen stått på dagordningen. I

stor utsträckning har önskemålen om en sådan översyn blivit tillgodosedda

genom de förslag rörande sjukpenningförsäkringen, som framlagts av 1958

års socialförsäkringskommitté. För fullföljande av översynen beträffande

de delar av sjukförsäkringen som inte behandlats av kommittén, främst bestämmelserna

om ersättning för sjukvård, har jag tillkallat en särskild utredning.

En socialförsäkringsgren, som hittills i allmänhet inte behandlats

i samband med de övriga, är arbetslöshetsförsäkringen. Även denna försäkrings

omfattning och utformning är föremål för utredning.

I de förslag, som jag i det följande framlägger, lämnas principerna för

de olika försäkringsgrenarnas finansiering orubbade. Oaktat reglerna om

sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering

sammanföres i en lag, kommer alltså i huvudsak skilda finansieringsbestämmelser

att gälla för dessa tre försäkringsgrenar. Även yrkesskadeförsäkringen

följer sitt eget finansieringssystem. Det framstår som ett mycket

starkt önskemål att finansieringsreglerna för de med varandra i förmånshänseende

samordnade försäkringsgrenarna bringas i bättre samklang med

varandra och förenklas. Frågan om socialförsäkringens finansiering står

givetvis i nära samband med beskattningens utformning, och hithörande

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

problem överväges bl. a. inom allmänna skatteberedningen i samverkan med

socialdepartementet. Det är min förhoppning att finansieringsspörsmålen

inom socialförsäkringen skall kunna få en tillfredsställande lösning inom

en icke avlägsen framtid.

Som synes är arbetet redan i gång med åtskilliga frågor, som rör socialförsäkringens

vidare utveckling. Andra sådana arbetsuppgifter kan väntas

bli aktuella längre fram. Jag vill ytterligare uppehålla mig blott vid ett

spörsmål av större räckvidd. Socialförsäkringens tillämplighet på andra

länders medborgare är en fråga, som får alltmer ökad betydelse. Flera internationella

organ, i vilkas arbete Sverige deltar, har problem av detta slag

under behandling, och för den ekonomiska integrationen och arbetskraftens

rörlighet över gränserna spelar frågor, som sammanhänger med likaberättigande

i socialförsäkringshänseende och vidmakthållande av socialförsäkringsskyddet

vid arbete i andra länder än det egna, en viktig roll.

I de nu föreliggande förslagen har vissa hithörande problem tagits upp till

behandling, men en undersökning av hela frågekomplexet om grunderna

för svenska medborgares och utlänningars rättigheter enligt vår socialförsäkringslagstiftning

bör snarast komma till stånd.

Slutsatsen av vad jag nu yttrat blir att socialförsäkringen även i fortsättningen

lovar att bli ett fält, som bjuder på en rik utveckling, men att

de förslag, som jag i fortsättningen redogör för, likväl betecknar ett avgörande

steg mot socialförsäkringens sammangjutning till ett enhetligt

system, ägnat att genom sina olika komponenter skänka den enskilde ett i

det hela tillfredsställande skydd mot de ekonomiska följderna av sjukdom,

ålderdom och försörjarens frånfälle.»

Lagrådet:

Det föreliggande förslaget innebär ett sammanförande i en lag av huvudbestämmelserna

rörande sjuk- och moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen. Därutöver föreslås åtskilliga betydelsefulla

sakliga ändringar. Då lagrådet icke ansett sig ha att ingå på ett bedömande

av de ekonomiska spörsmål som sammanhänga med försäkringen,

har lagrådets granskning av förslaget till stor del måst bliva av huvudsakligen

formell natur. Förslaget, som såvitt lagrådet kunnat finna utarbetats

med omsorg och noggrannhet, har föranlett allenast ett fåtal erinringar,

vilka redovisas nedan vid berörda paragrafer.

Sjuk- och moderskapsförsäkring

Företagarnas sjukpenningförsäkring

Departementschefen:

»Inom en allmän försäkring, som omsluter både sjukförsäkring och pensionering,

är det givet att det måste finnas ett nära samband mellan sjuk
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

försäkringens regler om sjukpenningförmåner och den allmänna pensioneringens

bestämmelser om ersättning vid invaliditet. Lagstiftningens syfte

måste vara att även vid långvariga sjukdomar som övergår i invaliditet garantera

de försäkrade ett fullgott skydd, utan luckor eller ojämnheter. Socialförsäkringskommittén

har från denna utgångspunkt undersökt skillnaderna

i olika hänseenden mellan sjukförsäkringen och förtidspensioneringen

liksom även reglerna om samordning mellan dessa båda grenar av socialförsäkringen.

Undersökningen har utmynnat i förslag att ansluta företagarna

till den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning, att slopa

bestämmelserna om reduktion av sjukpenningen efter viss tids sjukdom

och om utförsäkring, att höja grundsjukpenningen samt att bygga ut sjukpenningskalan

med nya sjukpenningklasser. Om dessa allmänna linjer i

kommitténs förslag råder en så gott som fullständig enighet bland remissorganen.

Även jag anser att reformer i den angivna riktningen är av behovet

starkt påkallade.

Beträffande företagarnas ställning inom sjukpenningförsäkringen

finner jag sålunda att kommittén anfört övertygande

skäl för sin uppfattning att den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning

bör ge skydd mot inkomstbortfall även när inkomsten härrör från

annat förvärvsarbete än anställning. Av intresse är att bland de remissorgan,

som företräder företagarintressen, det är en allmän uppfattning att

flertalet självständiga företagare och fria yrkesutövare har behov av ett

vidgat försäkringsskydd mot inkomstbortfall på grund av sjukdom och att

detta behov bör tillgodoses genom att vederbörande automatiskt anslutes

till tilläggssjukpenningförsäkringen. Jag finner att kommitténs förslag i

denna del bör genomföras.

En automatisk anslutning av företagarna till försäkringen för tilläggssjukpenning

är inte oförenlig med en viss individuell valfrihet. Behovet av

försäkringsskydd är mer skiftande när det gäller företagare än när det gäller

anställda, vilket motiverar att särskilda valmöjligheter står företagarna

till buds. De valmöjligheter man vill ge företagarna inom sjukförsäkringen

måste emellertid bedömas i samband med den redan befintliga valfriheten

inom tilläggspensioneringen. I ett remissyttrande har med tanke på lantbrukarnas

speciella förhållanden framkastats förslag om att låta skiljelinjen

gå mellan riskskydd och åldersskydd. En företagare borde kunna ställa

sig utanför tilläggspensioneringens ålderspensionsdel men ändock ha kvar

rätten till tilläggssjukpenning liksom sitt förtids- och familjepensionsskydd

inom försäkringen för tilläggspension. Detta förslag bryter emellertid

mot systemets grundläggande konstruktion, och en uppbyggnad efter

de i yttrandet föreslagna linjerna skulle ge upphov till invecklade problem

rörande samordningen mellan förtidspension och ålderspension. Det är svårt

att bedöma om det skulle vara möjligt att finna en tillfredsställande lösning

på dessa samordningsproblem, men det står i alla händelser klart att

varje lösning, som kunde förtjäna att övervägas, skulle komplicera försäk
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ringssystemet på ett sätt som är ägnat att inge starka betänkligheter. En

hela folket omfattande socialförsäkring kan inte, om rimliga anspråk på

översiktlighet och hanterlighet skall upprätthållas, tillfredsställa alla tänkbara

önskemål om variationer. Jag kan därför inte förorda en lösning av

det slag som åsyftas i det berörda remissyttrandet.

En annan fråga är om valmöjligheterna inom sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen

bör vara fristående från eller sammankopplade med varandra.

I det förra fallet skulle en företagare kunna välja att tillhöra endast

endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tilläggspensioneringen, men

i det senare fallet skulle utträde och återinträde få avse endast båda försäkringsgrenarna

gemensamt. Socialförsäkringskommitténs majoritet har föredragit

det senare av dessa båda alternativ, men en minoritet inom kommittén

och åtskilliga remissorgan har givit företräde åt det förra. De som förordat

att valmöjligheterna inom sjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen

blir helt fristående från varandra har i en del fall motiverat

sin ståndpunkt med att företagarna själva betalar sina avgifter och därför

själva bör få bestämma omfattningen av sitt försäkringsskydd. Inom ett i

princip obligatoriskt försäkringssystem, i vilket de olika delarna är beroende

av varandra, kan emellertid ett argument av detta slag inte ensamt få bli

utslagsgivande. Finge vissa försäkrade välja att tillhöra tilläggspensioneringen

samtidigt som de kunde ställa sig utanför försäkringen för tilläggssjukpenning,

skulle detta kunna leda till ett tryck på de pensionsbeviljande

organen för att förmå dem att fylla ut luckan i försäkringsskyddet genom

att bevilja pension i fall då detta eljest inte skulle ha skett. Resultatet skulle

kunna bli en omotiverad belastning på tilläggspensioneringen. Omvänt

skulle det kunna leda till att sjukförsäkringen i viss omfattning finge överta

pensioneringens roll, om en del försäkrade kunde tillhöra försäkringen

för tilläggssjukpenning även efter ett utträde ur tilläggspensioneringen.

Det skulle nämligen då i praktiken kunna bli svårt att på ett så tidigt stadium

som rätteligen borde ske byta ut en tämligen hög sjukpenning mot

folkpension. Mot denna sista form av valfrihet kan även invändas att man

knappast bör räkna med att en företagare har större förmåga att själv bära

de ekonomiska konsekvenserna av en invaliditet än motsvarande följder

av en övergående sjukdom. Jag har vid övervägande av de olika synpunkter

som kan anläggas på frågan kommit till den uppfattningen att utträden

och återinträden beträffande försäkringarna för tilläggssjukpenning och

för tilläggspension bör få ske endast med avseende på båda försäkringarna

i förening. För att tillmötesgå önskemålen om ett billigare men till följd

därav givetvis också mindre omfattande sjukförsäkringsskydd förordar jag

att, såsom socialförsäkringskommittén föreslagit, företagarna skall få rätt

att välja karenstid för tilläggssjukpenningen. Kommitténs förslag om 33

och 93 dagars karenstid som alternativ till den normala 3-dagarstiden förefaller

mig väl avvägt.

Beräkningen av företagarnas årsinkomster kommer otvivelaktigt att ställa

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

de till försäkringskassor ombildade sjukkassorna inför vissa problem. Det

finns dock grundad anledning att tro, att kassorna skall kunna bemästra

problemen om de söker sig fram efter de vägar som socialförsäkringskommittén

anvisat. I enlighet med vad kommittén förordat bör makar som gemensamt

driver självständig förvärvsverksamhet kunna sjukpenningklassplaceras

var för sig. För detta fall finns en särskild risk för spekulation såtillvida

som en make vid tilltagande sjuklighet kan tänkas försöka få sin

sjukpenning höjd utan att hans relativa arbetsinsats ökat eller makarnas

samlade inkomster stigit. Denna risk bör, såsom försäkringsdomstolen ansett,

motverkas genom att kassorna inte utan starka skäl ändrar en makes

sjukpenningklassplacering på grund av en uppgiven förskjutning i arbetsfördelningen

mellan makarna.

Genomföres förslaget om allmän anslutning av företagare till tilläggssjukpenningförsäkringen

finns inte längre behov av en frivillig sjukpenningförsäkring

för denna grupps vidkommande. Bestämmelserna härom

kan alltså slopas. Under remissbehandlingen har den tanken framkastats,

att vissa företagare övergångsvis borde få behålla sin frivilliga försäkring

under viss tid. Syftet med detta övergångsarrangemang skulle vara att bereda

en möjlighet till sjukpenningskydd utöver grundsjukpenningen för

personer, som anmält undantagande från tilläggspensioneringen före de

nya sjukförsäkringsreglernas tillkomst och som vid tiden för sin anmälan

alltså inte kunnat ta hänsyn till den verkan denna skulle få för deras sjukförsäkring.

Det är dock att märka att endast en ringa del av de företagare

som utträtt ur tilläggspensioneringen är frivilligt försäkrade för sjukpenning

i allmän sjukkassa. Ett sätt att beakta intresset av sjukförsäkringsskydd

för alla dem som är undantagna från tilläggspensioneringen synes

vara att ge dem möjlighet att ompröva sitt ställningstagande i samband

med den nya lagstiftningens ikraftträdande, så att undantagandet kan upphöra

från en tidigare tidpunkt än som eljest skulle ha kunnat ske. Jag föreslår,

att den som gjort anmälan om undantagande från tilläggspensioneringen

skall få tillfälle att senast den 31 december 1962 återkalla sin anmälan

med verkan från och med den 1 januari 1963.

Beträffande övriga övergångsanordningar kan jag instämma i vad socialförsäkringskommittén

anfört. Jag ansluter mig till förslaget att företagare,

som före ikraftträdandet fyllt 67 år, ej skall omfattas av den obligatoriska

tilläggssjukpenningförsäkringen. Någon hälsoprövning bör givetvis inte

förekomma för dem till vilka denna försäkring utsträckes, och vidare bör

gälla att en tillfällig sjukdom vid tidpunkten för lagändringen inte hindrar

att den försäkrade placeras i sjukpenningklass, som berättigar till tilläggssjukpenning.

»

Lagrådet:

Förslagen att ansluta företagare till den obligatoriska sjukpenningför
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

säkringen samt att höja sjukpenningen för hemarbetande kvinnor äro i viss

mån ägnade att öka faran för missbruk av sjukförsäkringsförmånerna, vilket

lättare kan ske då arbete utföres i hemmet eller eljest under sådana förhållanden

att förlust eller nedsättning av arbetsförmågan icke ger sig till

känna genom bortovaro från anställning. Vådan härav bör icke ses enbart

ur ekonomisk synvinkel; uppenbarligen skulle det från mera allmän

synpunkt vara i hög grad olyckligt om dylikt missbruk utbredde sig och

antalet fall ökade då försäkrade tillskansa sig obehöriga förmåner i form av

ledighet från arbete på försäkringskassornas bekostnad. Korrektiv häremot

kan icke gärna ernås på annat sätt än genom kontroll från kassornas sida,

så snart anledning till misstanke förefinnes. Det är därför av vikt att

kontrollen blir så effektiv som möjligt samt att i fråga om kontrollens omfattning

beaktas det antydda allmänna intresset av att förhindra missbruk.

Motioner

Önskemål om valfrihet inom tilläggspensioneringen

såtillvida, att en företagare skall äga tillhöra denna

försäkring endast i fråga om vissa delar av dess

skydd, har framställts i motionerna 1: 483 och II: 562, I: 649 och II: 777

samt I: 657 och II: 785.

I motionerna I: 483 och II: 562 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om en så skyndsam utredning av frågan om

valfrihet för företagare, syftande till att företagare skall kunna begränsa

sin anslutning till tilläggspensioneringen till att avse endast invalid- och

efterlevandeskyddet, att förslag kan föreläggas innevarande års höstriksdag.

I motionerna I: 649 och II: 777 (yrkandet under III. b) hemställes »om

utredning beträffande sådan valfrihet för företagare och fria yrkesutövare,

att de som en form för deltagande i ATP-försäkringen beredes möjlighet

till anslutning enbart med avseende på invalid- och efterlevandeskyddet».

I motionerna I: 657 och II: 785 (yrkandet under A. 1.) hemställes, att

riksdagen måtte anhålla »om en utredning i syfte att undersöka förutsättningarna

för att företagare skall äga rätt att ansluta sig till tilläggspensioneringen

endast beträffande förtids- och efterlevandeskydd samt att beräkna

avgifterna för ett sådant skydd».

önskemål om valfrihet för företagare såtillvida, att

de skall äga tillhöra endera tilläggssju k penningförsäkringen

eller tilläggspensioneringen, har framställts

i motionerna I: 649 och II: 777, I: 653 och II: 775 samt I: 657 och

II: 785.

I motionerna I: 649 och II: 777 (yrkandet under I. b) hemställes, att riksdagen

måtte besluta »att företagarnas och de fria yrkesutövarnas valmöj5

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ligheter inom sjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen skall

vara fristående från varandra».

I motionerna 1: 653 och II: 775 hemställes, »att riksdagen måtte antaga

vid propositionen fogat förslag till lag om allmän försäkring med den ändringen

att 3 kap. 2 § erhåller följande lydelse.

2 §-.

Hos allmän---inkomsten av annat förvärvsarbete.

Med inkomst — — — såsom arbetsgivare.

Beräkning av---kommunal inkomstskatt.

Kvinnlig försäkrad — — •— haft barn.»

I motionerna I: 657 och II: 785 (yrkandet under A. 2.) hemställes, att

riksdagen måtte »besluta att till dess resultatet av den under 1) föreslagna

utredningen föreligger och beslut på grundval av utredningen fattats företagare

skall äga rätt att deltaga i endera av sjukförsäkringen och tilläggspensionsförsäkringen».

Obligatorisk tilläggssjukspcnningförsäkring för hemmafruar

Departementschefen:

»Socialförsäkringskommittén har ingående övervägt men slutligen förkastat

tanken att införa en obligatorisk tilläggssju k penningförsäkring

för hemmafruar. Kommittén vill i stället

lita till andra åtgärder för att förbättra hemmafruarnas ställning inom sjukförsäkringen.

I allmänhet har kommitténs ståndpunkt godtagits eller lämnats

utan erinran av remissorganen. Några av dessa anser dock att kommittéförslaget

är mindre tillfredsställande och hävdar, att hemmafruarnas

sociala förmåner i sjukförsäkringshänseende ej heller efter ett genomförande

av kommitténs förslag kommer att stå i paritet med andra medborgargruppers.

För egen del har jag kommit till samma uppfattning som socialförsäkringskommittén.

För mig, liksom för kommittén, har väsentligen två synpunkter

varit bestämmande. För det första kan man inte bortse från att

stora svårigheter möter då det gäller att finna säkra hållpunkter för en

gradering i det enskilda fallet av sjukpenningens storlek. Vanligen är ju

tilläggssjukpenningen avsedd att ersätta en inkomst, som faller bort på

grund av sjukdom, men beträffande hemmafruarna skulle man få bestämma

tilläggssjukpenningen med ledning av en uppskattning av de merutgifter

i hemmet, som förorsakas av att husmoderns arbetsinsats bortfaller.

Dessa merutgifter varierar kraftigt efter en mångfald skiftande omständigheter,

bland dem barnantalet samt behovet av och kostnaden för lejd hjälp.

Det skulle knappast vara möjligt att inom ramen för schablonregler komma

fram till en rättvisande beräkning av dessa utgifter. För det andra har

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

jag den uppfattningen att avgifterna för en försäkring avseende tilläggssjukpenning

åt husmodern för många familjer skulle bli alltför betungande,

om inte bidrag till försäkringen lämnades av statsmedel, något som jag

inte anser böra ske i fråga om en obligatorisk sådan försäkring.

I likhet med socialförsäkringskommittén finner jag det dock angeläget

att hemmafruarnas och de ensamma mödrarnas förmåner inom sjukförsäkringen

förbättras. I det följande ämnar jag föreslå åtgärder, som medför

att en hemmafru med barn under 10 år i hemmet vid sjukdom alltid skall

få obligatoriska förmåner, grundsjukpenning och barntillägg, vilka sammanlagt

uppgår till minst 7 kr. om dagen. Vidare bör hon, om hon så önskar,

genom frivillig försäkring kunna skaffa sig ett sjukpenningtillägg som

uppgår till lika stort belopp. I flertalet fall innebär dessa förslag för hemmafrun

en ökning av de obligatoriska förmånerna med 4 kr. och en förstärkning

av de högsta sammanlagda förmånerna från obligatorisk och frivillig försäkring

med 6 kr. om dagen. Förmåner av denna storlek finner jag beaktansvärda.

Som jämförelse kan nämnas att en ensamstående förvärvsarbetande

måste ha en årsinkomst av förvärvsarbete överstigande 8 400 kr. för

att få en högre sjukpenning än de 12 kr. om dagen, som varje hemmafru

enligt detta förslag kan komma upp till.»

Motioner

I motionerna I: 664 och II: 786 hemställes om höjning av den i 3 kap. 2 §

sista stycket lagen om allmän försäkring angivna åldersgränsen för barn,

som skall grunda rätt för ensamstående kvinna att tillhöra den s. k. hemmafruförsäkringen,

till 18 år.

Grundsjukpenningens storlek samt barntilläggct

Departementschefen:

»Då jag härefter övergår till frågan om grundsj u k pen ningens

storlek vill jag som utgångspunkt för min bedömning påpeka, att för

flertalet anställda och företagare en höjning av grundsjukpenningen inte

kommer att betyda något för deras samlade sjukpenningersättning. Höjningen

kommer endast att innebära en förskjutning mellan vad som utgår

i form av grundsjukpenning och vad som utgår i form av tilläggssjukpenning.

Sin väsentliga betydelse får en höjning av grundsjukpenningen

för dem som inte är försäkrade för tilläggssjukpenning, dvs. för hemmafruar

och för vissa kategorier som — i allmänhet på grund av att de har

förvärvsarbete endast under mindre del av året — har mycket små inkomster.

Diskussionen om grundsjukpenningens storlek har i huvudsak kommit

att gälla huruvida grundsjukpenningen bör höjas med 1 eller 2 kr., dvs. till

4 eller 5 kr. om dagen. Det har, under förutsättning av att statsbidrag lik
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

som hittills skall utgå med 50 procent, beräknats att för varje kronas höjning

av grundsjukpenningen avgiften per försäkrad medlem i genomsnitt

skulle öka med 8 kr. om året. Statens bidrag skulle för varje krona i höjd

grundsjukpenning öka med omkring 35 milj. kr. om året.

Socialförsäkringskommittén har till stöd för sin uppfattning att höjningen

av grundsjukpenningen bör begränsas till 1 kr. — vilket i stort sett innebär

en kompensation för penningvärdets fall — bl. a. anfört att varje höjning

av grundsjukpenningen måste föranleda en höjning av inkomstgränsen

för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen, vilken gräns f. n. går vid

1 200 kr. om året. En höjning av grundsjukpenningen med 1 kr. motiverar

enligt kommitténs åsikt att inkomstgränsen höjes till 1 800 kr. Enligt kommitténs

uppskattning får redan denna höjning till följd att något tiotusental

personer ställs utanför sjukpenningförsäkringen. En höjning av grundsjukpenningen

till 5 kr. bör enligt kommitténs mening leda till en inkomstgräns

på 2 400 kr., vilket gör att ytterligare några tiotusental personer faller

ur sjukpenningförsäkringen. En grundsjukpenning på 5 kr. är i hög grad

önskvärd med tanke på husmödrarnas behov av förbättrat sjukpenningskydd.

Såtillvida är jag ense med kommittén att jag anser, att en höjd

grundsjukpenning bör åtföljas av en höjd inkomstgräns. Jag finner det

dock möjligt att förena en grundsjukpenning på 5 kr. med en inkomstgräns

för tillhörigheten till försäkringen vid 1 800 kr. Personer, som vid tiden

för lagändringens ikraftträdande tillhör sjukpenningförsäkringen men vilkas

inkomster ligger under den nya inkomstgränsen, bör såsom kommittén

föreslagit övergångsvis få behålla sin grundsjukpenningförsäkring.

För kvinnor med småbarn i hemmet bör i enlighet med socialförsäkringskommitténs

förslag det obligatoriska grundskyddet ytterligare förstärkas

genom att reglerna om barntillägg reformeras. Jag förordar att

sådant tillägg skall utgå även vid sjukdom som ej fordrar sjukhusvistelse.

I det föregående har jag redan med exempel visat vad denna lagändring i

förening med höjningen av grundsjukpenningen kommer att innebära för

det samlade försäkringsskyddet vid sjukdom.»

Sjukpenningskalan

Departementschefen :

»Vid en jämförelse mellan sjukpenningen enligt den nu gällande sju kpenningskalan

och den allmänna pensioneringens förmåner skall

man finna åtskilliga olikheter, vilka inte kan kvarstå om man vill förverkliga

tanken på ett jämnt, fortlöpande försäkringsskydd vid sjukdomar som

övergår i invaliditet. Det bör dock genast sägas att vissa skillnader i reglerna

för sjukförsäkringen och pensioneringen är ofrånkomliga, och att en

fullständig likvärdighet mellan sjukpenningförmåner och pensionsförmåner

inte kan uppnås. Man lär sålunda inte kunna undgå sådana skillnader,

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

soin sammanhänger med att sjukpenningen är ett uttryck för den vid sjukdomsfallet

aktuella inkomsten medan pensionen beräknas på grundval av

inkomster i det förflutna.

I den allmänna debatten har vid olika tillfällen höjts röster för att hela

sjukpenningskalan borde konstrueras om och att man borde övergå till ett

system, där sjukpenningen skulle utgöra skattepliktig inkomst. Denna åsikt

har framförts även under remissbehandlingen av socialförsäkringskommitténs

förslag. Vilken uppfattning i saken som än må vara den principiellt

riktiga eller den mest konsekventa anser jag, att det av uppbördstekniska

och andra praktiska skäl i dagens läge inte är möjligt att göra sjukpenningen

beskattningsbar. I likhet med socialförsäkringskommittén och det

störa flertalet remissorgan finner jag inte heller eljest skäl till en mera

genomgripande omläggning av sjukpenningskalan. Det är visserligen sant

att skatteskalorna för den statliga inkomstbeskattningen liksom utdebiteringsnivån

för kommunal- och landstingsskatterna ändrats sedan de nuvarande

sjukpenningbeloppen fastställdes och att härigenom vissa smärre förskjutningar

uppkommit i den kompensationsgrad, som sjukpenningen representerar.

Förskjutningarna, som gått i båda riktningarna, är inte sådana

att det kan påstås att sjukpenningen numera inte ger en rimligt avvägd

kompensation i förhållande till dagsinkomsten efter avdrag för skatt.

Däremot är det uppenbart, att en ändamålsenlig samordning mellan sjukförsäkringen

och pensioneringen kräver att sjukpenningskalan bygges ut

med nya sjukpenningklasser. Den fråga som härvidlag är omstridd gäller

endast hur högt taket bör sättas. Socialförsäkringskommittén har velat

nöja sig med en utbyggnad som innebär att försäkringsskyddet skulle komma

att omfatta inkomster upp till omkring 22 000 kr. om året och att sjukpenningen

i den högsta klassen skulle utgöra 28 kr. om dagen. En del remissorgan

är av den meningen att man bör bygga ut sjukpenningskalan så att

dess tak överensstämmer med inkomsttaket inom tilläggspensioneringen.

Man skulle då ta hänsyn till inkomster upp till inkomstläget närmast över

33 000 kr. om året, och den högsta sjukpenningen skulle bli 40 kr. om dagen.

Som ett skäl för denna uppfattning har även anförts att det bör råda överensstämmelse

mellan sjukpenningskalans tak och den maximiinkomst, som

beaktas vid fastställandet av underlag för arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen,

vilket inte är fallet enligt kommitténs förslag.

I valet mellan de båda alternativen för utbyggnad av sjukpenningskalan

anser jag mig böra stanna för socialförsäkringskommitténs förslag. Goda

skäl talar för att man, såsom kommittén föreslagit, bör gå fram i etapper.

Höjningen av grundsjukpenningen till 5 kr. bör föranleda vissa jämkningar

i sjukpenningskalan. Jag vill tillägga att jag vid utformningen av reglerna

om sjukförsäkringens finansiering ämnar i mitt förslag beakta synpunkten

att det bör råda överensstämmelse mellan det högsta inkomstbelopp, som

inverkar på sjukpenningens storlek, och det maximibelopp, pa vilket arbetsgivarbidrag

beräknas.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I socialförsäkringskommitténs förslag att slopa regeln om reduktion av

sjukpenningen efter 180 dagars sjukdom har remissorganen genomgående

instämt, och jag finner förslaget välgrundat. Regeln kan betecknas som en

kvarleva från sjukförsäkringens uppbyggnadsskede då de ekonomiska resurserna

var mera begränsade och erfarenheter saknades. Ett väl utvecklat pensionssystem

är som kommittén visat inte förenligt med sjukförsäkringsregler,

som ger upphov till starka växlingar i försäkringsskyddets nivå.»

Sjukpenningens storlek vid sjukhusvård

Departementschefen:

»Socialförsäkringskommittén har lagt fram förslag om att sjukpenningens

storlek vid sjukhusvård skall fastställas till ett belopp,

som understiger sjukpenningbeloppet i övriga fall med 5 kr. Jag anser

mig kunna godtaga kommitténs förslag. Kvinnor med barn under 10 år i

hemmet bör alltid vara garanterade en sjukpenning av minst 5 kr., vartill

kommer barntillägg.»

Sjukhjälpstiden samt samordningen mellan sjukförsäkring oeh pensionering

Departementschefen:

»Enligt socialförsäkringskommitténs förslag skall det inte längre finnas

någon maximerad sjukhjälpstid för andra än ålderspensionärer

och vissa förtidspensionärer. Kommittén vill dock behålla en begränsning

i sjukhjälpstiden, såtillvida att ersättning för sjukhusvård inte skall utgå

för tid efter det vården pågått 730 dagar i en följd.

Grundtanken i kommittéförslaget är att sjukhjälp skall utgå till dess

pensionen tar vid. I princip bör det inte uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet

eller dubbelersättningar. Kommittén vill inte bygga samordningen

mellan sjukförsäkring och pensionering

på en gränsdragning mellan begreppen sjukdom och invaliditet, eftersom

dessa begrepp inte kan göras entydiga. Riktpunkten för kommittéförslaget

är i stället att sjukpenningen skall reserveras dels för kortvariga sjukdomsfall,

dels för den första tiden vid långvariga fall. Med denna uppläggning

kan det självfallet inte bli den försäkrades ensak att avgöra när pension

skall börja utgå, och kommittén har också föreslagit, att försäkringsorganen

skall ha möjlighet att oberoende av ansökan låta sjukpenningen avlösas

av förtidspension.

En lösning av samordningsproblemen efter kommittéförslagets linjer finner

jag naturlig för ett i grunden enhetligt försäkringssystem, som omfattar

både sjukförsäkring och pensionering. Jag kan dock inte förorda den

av kommittén föreslagna regeln, som begränsar ersättningen för sjukhus
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

vård till en sammanhängande vårdperiod av 730 dagar. I de förhållandevis

sällsynta fall då någon vårdas på sjukhus mer än två år utan att bli berättigad

till pension talar inte minst sociala skäl för att sjukförsäkringen bör

svara för vårdkostnaden även i fortsättningen.

Som ett betydande framsteg i förhållande till nuvarande regler vill jag

framhålla att med de nya principerna försäkringsorganen för framtiden

kommer att befrias från det lika svåra som ofruktbara arbetet med att

pröva om flera, varandra närliggande sjukperioder föranletts av samma

sjukdom eller av olika och att tillämpa de regler om sammanläggning av

sjukperioder som är förbundna med den nuvarande ordningen.

I några remissyttranden har uttryckts farhågor för att de föreslagna reglerna

skulle kunna komma att tillämpas på ett för den försäkrade ofördelaktigt

sätt. Vad man då tänkt på är sådana fall då den försäkrade har en

förhållandevis hög sjukpenning men ett mera blygsamt pensionsskydd eller

omvänt har rätt till en hög pension men endast en låg sjukpenning. I det

förra fallet skulle den försäkrade ha intresse av att pensioneringen skedde

så sent som möjligt och i det senare fallet av att den skedde så tidigt

som möjligt. Tidpunkten för övergång från sjukförsäkring till pensionering

skulle, anföres det vidare, kunna bli alltför mycket beroende av

de olika försäkringsorganens uppfattning eller rent av kunna påverkas av

sådana omständigheter som arbetsbelastningen hos dessa organ. I de nu

berörda yttrandena förordas, att sjukpenning skall ha utgått under en viss

minsta tid innan försäkringsorganet får ta initiativ till utbyte mot förtidspension.

För min del tror jag att man bör söka komma till råtta med de

antydda problemen på annat sätt än genom att skapa regler om någon form

av sjukhjälpstid. Dessa skulle i viss mån bli behäftade med samma svagheter

som de nuvarande bestämmelserna om sjukhjälpstid. Det bör ankomma

på riksförsäkringsverket att utfärda anvisningar för en enhetlig tilllämpning

av den av kommittén föreslagna regeln och att övervaka anvisningarnas

efterlevnad. Som en riktpunkt för tillämpningen bör gälla att utbyte

av sjukförsäkringsförmåner mot förtidspension inte skall göras innan

själva läkeprocessen avslutats och ett mera definitivt medicinskt tillstånd

inträtt. Vad särskilt gäller farhågorna för oenhetlig praxis hos försäkringsorganen

må slutligen erinras om att försäkringskassorna, om kommittéförslaget

godtages, enligt en uttrycklig lagbestämmelse kommer att vara

skyldiga att kontinuerligt följa varje särskilt sjukdomsfall för tid efter det

sjukskrivningen varat 90 dagar.

För ålderspensionärer och för dem som åtnjuter hel förtidspension skall

enligt kommittéförslaget gälla särskilda regler om sjukhjälpstid. En ålderspensionär

skall sålunda kunna komma i åtnjutande av sjukpenning och

ersättning för sjukhusvård sammanlagt högst 180 dagar, räknat från ingången

av den månad han fyller 67 år eller dessförinnan börjat åtnjuta

ålderspension. Den som har hel förtidspension skall ej kunna vara sjukpen
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ningförsäkrad, men däremot skall han under en tid av sammanlagt högst

180 dagar kunna få ersättning för sjukhusvård. För den som har partiell

förtidspension skall gälla vanliga regler, dvs. han skall för obegränsad tid

vara sjukvårdsförsäkrad och han skall också kunna vara sjukpenningförsäkrad

för den kvarstående förvärvsinkomsten.

Även i denna del kan jag i allt väsentligt biträda kommittéförslaget. Jag

delar således inte den i ett par remissyttranden framförda uppfattningen,

att de särskilda svårigheter, som i vissa fall kan uppkomma när det gäller

att bedöma om eller i vilken grad en tillfällig sjukdom påverkat en förtidspensionärs

arbetsförmåga, är av den art att hemmafruar med två tredjedelar

av hel förtidspension till skillnad från andra försäkrade med partiell

förtidspension bör vara uteslutna från rätt till grundsjukpenning.

I de fall förtidspension beviljas retroaktivt för tid, för vilken sjukpenning

utgått, bör liksom hittills avdrag för sjukpenningen göras på pensionen

i den mån förmånerna belöper på samma tid. Frågan om ett utbetalningsförfarande,

som möjliggör en smidig övergång från sjukpenning till

pension, får behandlas i administrativ ordning.»

Moderskapsförsäkringen

Departementschefen:

»Reformbehovet för den till sjukförsäkringen nära anknutna moderskapsförsäkringen

har prövats av socialpolitiska kommittén. Såsom

remissbehandlingen av kommitténs betänkande om stöd åt barnaföderskor

utvisar är det en allmän mening — en mening som även jag omfattar

— att det numera bör ställas helt andra och större krav på moderskapsförsäkringen

än tidigare. Moderskapsförsäkringen måste göras lika

effektiv som annan socialförsäkring, så att behovsprövad hjälp endast undantagsvis

behöver ifrågakomma. I den mån sådan hjälp blir erforderlig,

bör den lämnas inom ramen för socialhjälpen. Mödrahjälpen bör

alltså avvecklas.

För att moderskapsförsäkringen skall kunna överta den nuvarande

mödrahjälpens uppgifter bör försäkringen ha möjlighet att lämna ersättning

för tandläkarvård. Socialpolitiska kommitténs förslag att

komplettera moderskapsförsäkringen med en sådan försäkringsförmån för

blivande och nyblivna mödrar har på alla håll mötts av instämmanden.

Jag anser det för min del både av medicinska och sociala skäl i hög grad

välbetänkt att tandkontroll och tandvård göres till ett normalt led i den

förebyggande mödravården. Att bestämmelserna om ersättning för läkarvård

i sjukvårdsförsäkringen får tjäna som förebild för reglerna om ersättning

för tandläkarvård inom moderskapsförsäkringen synes både naturligt

och lämpligt, och jag kan vid min behandling av kommittéförslaget i denna

del inskränka mig till några reflexioner och påpekanden på enstaka punkter.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Såsom socialpolitiska kommittén framhållit är det av olika skäl önskvärt

att den försäkrade såväl för förberedande undersökning som för själva

behandlingen kan välja om hon vill anlita folktandvården eller privatpraktiserande

tandläkare. Med en sådan uppläggning synes det inte vara

anledning att frukta att de nya försäkringsförmånerna skall skapa ett alltför

hårt tryck på folktandvårdens resurser. För att reformens effekt inte

skall försvagas bör det visserligen finnas förtursrätt för mödrar inom folktandvården,

men denna förtursrätt bör kunna kombineras med en dispensmöjlighet

för medicinalstyrelsen så att man kan undvika sådana svårigheter

för vården i övrigt, som eljest måhända skulle kunna uppstå vid enstaka

tandpolikliniker.

Reglerna om ersättning för tandläkarvård måste i administrativ ordning

kompletteras med taxebestämmelser för beräkning av sådan ersättning.

Medicinalstyrelsen och riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att utarbeta

förslag till sådana bestämmelser, och ämbetsverken kommer att samråda

med berörda tandläkarorganisationer innan förslag avges.

Socialpolitiska kommittén har inte velat föreslå regler om ersättning för

resor i samband med besök hos tandläkare, och jag är ense med kommittén

om att några sådana regler i varje fall inte bör införas innan viss erfarenhet

vunnits av den nya tandvårdsförmånen.

Moderskapshjälpens grundpenning skall enligt kommittéförslaget,

som genomgående tillstyrkts av remissorganen, höjas till 800 kr. vid enkelbörd.

Förslaget utgår från en grundsjukpenning på 4 kr. Mitt förslag att

grundsjukpenningen fastställes till 5 kr. bör föranleda att grundpenningen

sättes till 900 kr.

Förslaget att utsträcka den tid under vilken tilläggspenningen utgår

till 180 dagar har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.

Själv vill jag i detta sammanhang begagna tillfället att understryka vad som

även från annat håll sagts om det lyckliga i att reformen ger förvärvsarbetande

mödrar effektiv möjlighet att utnyttja den ledighet i samband med barnsbörd,

vartill lagstiftaren i annat sammanhang givit dem rätt.»

Motioner

F rågan om ersättning för resor i anledning av t a n d 1 äkarvård

inom moderskapsförsä k ringen behandlas i motionerna

I: 661 och II: 7Sb (yrkande under I. e), där det yrkas, att riksdagen måtte

besluta, »alt i ersättning för utgifter för tandläkarvård i samband med havandeskap

och nedkomst må ingå även ersättning för kostnader för resor

enligt de grunder som gäller för sådan ersättning vid besök hos läkare».

F rågan om moderskap spenningens storlek vid f 1 e rbö

r d behandlas i motionerna I: 661 och II: 78b (yrkandet under I. d), där

det hemställes, att riksdagen måtte besluta, »att moderskapspenning må

utgå med 900 kronor per barn vid enkelbörd och vid flerbörd».

5* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Förutsättningarna för rätt till tilläggssjukpenning

i anledning av barnsbörd behandlas i motionerna 1: 661

och II: 784- (yrkandet under I. c), där det hemställes, att riksdagen måtte

besluta, »att försäkrad, som omfattas av försäkring för obligatorisk tillläggssjukpenning,

vid havandeskap och nedkomst må erhålla tilläggspenning

under förutsättning att hon varit omfattad av försäkring för obligatorisk

tilläggssjukpenning i minst 540 dagar eller omständigheterna eljest

ådagalägger att inträde i förvärvsarbete ej skett i syfte att uppbära tillläggspenning».

Frågan om barntillägg behandlas i motionerna 1: 657 och 11:785

samt I: 661 och II: 784.

I motionerna I: 657 och II: 785 (yrkandet under A. 3) hemställes, att

riksdagen måtte »besluta att barntillägg till tilläggssjukpenning vid barnsbörd

skall utgå i de fall kvinnan är huvudsaklig försörjare».

I motionerna I: 661 och II: 784 (yrkandet under I. b) hemställes, att riksdagen

måtte besluta, »att försäkrad, som eljest är berättigad uppbära barntillägg,

vid nedkomst må erhålla barntillägg för en tid av 30 dagar».

Önskemål om att sjukpenningtillägg på grund av frivillig

försäkring skall kunna utgå i anledning av

barnsbörd har framställts i motionerna I: 661 och II: 784 (yrkandet

under I. a), där det hemställes, att riksdagen måtte besluta, att sjukpenningtillägg

skall kunna utgå under 30 dagar i anledning av barnsbörd, under

förutsättning att kvinnan varit försäkrad för sjukpenningtillägg under

en oavbruten tid av IV2 år före nedkomsten eller från den tidpunkt då möjlighet

förelegat för henne att vara försäkrad för sjukpenningtillägg, övergångsvis

dock från den tidpunkt då ifrågavarande bestämmelser träder i

kraft. I anslutning härtill hemställes därjämte i förevarande motioner (yrkandet

under I. f), att riksdagen måtte besluta »att allmän försäkringskassa

må erhålla statsbidrag med 50 procent av utgifterna för tilläggspenning vid

nedkomst i de fall då tilläggspenningen utgivits på grund av frivilligt tecknad

försäkring».

Frågan om behovsprövade förmåner för ensamstående

barnaföderskor behandlas i motionerna 1:660 och 11: 789,

där det hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om en utredning angående särskilda behovsprövade modersbidrag till

ensamstående mödrar för tid efter barnsbörd».

Pensionering

Allmänna grunder för rätt till pension

Departementschefen :

»De allmänna principerna för vem som är berättigad till folkpension och

för möjligheten att förvärva rätt till tilläggspension beröres i några avseenden

av de föreliggande förslagen. I departementspromemorian fram
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 19G2

139

lägges sålunda förslag om en viss uppmjukning av det inom f o 1 k p e n - sio n eringen gällande kravet på mantalsskrivning i riket för rätt till

pension. Detta förslag har allmänt rönt genklang under remissbehandlingen,

och ett par remissorgan har förordat en mera långtgående uppmjukning.

För egen del är jag inte beredd att gå längre än promemorieförslaget. Den

pågående utvecklingen på det internationella socialpolitiska området synes

alltmer peka mot ett utplånande av nationaliteten som grund för rätten till

sociala förmåner och vänder sig mot särbestämmelser för det egna landets

medborgare. Detta manar till försiktighet när det gäller att utvidga rätten

till folkpensionsförmåner under vistelse i utlandet. Å andra sidan anser

jag att i dagens läge så goda skäl talar för förslaget att det bör läggas till

grund för lagstiftning. Jag föreslår därför, att rätt till folkpension skall föreligga,

förutom för svensk medborgare som är mantalsskriven i riket, för en

svensk, som varit mantalsskriven här för det år han fyllt 62 år och för de

5 åren närmast dessförinnan.

Även förslaget i promemorian om att inom tilläggspensioneringen

lön, som svensk medborgare åtnjutit i utlandet eller från utländsk

diplomatisk representation här i landet m. m., skall kunna bli pensionsgrundande

i ökad utsträckning har rönt ett gynnsamt mottagande under

remissbehandlingen. Jag vill också förorda att förslaget genomföres.

Därigenom kommer lön till svenskar i fall som nyss sagts att bli pensionsgrundande,

om svenska staten eller utländsk beskickning här i riket genom

förbindelse, som godkänts av riksförsäkringsverket, förbundit sig att erlägga

pensionsavgift för lönen. Detsamma skall gälla då ett svenskt företag

på motsvarande sätt garanterar avgifter för lön till svenskar som är

anställda vid dotterföretag i utlandet. Vad beträffar det föreslagna kriteriet

på ett dotterföretag, nämligen att det svenska moderföretaget skall äga

ett bestämmande inflytande i dotterföretaget, torde det enligt min mening

inte behöva stöta på oöverstigliga svårigheter att avgöra om moderföretaget

kan tillsätta flertalet platser i dotterföretagets styrelse, vilket bör få

godtagas som bevis på sådant inflytande som nyss sagts. Ytterligare vill jag

understryka, att det får ankomma på riksförsäkringsverket att ge förbindelsen

sådant innehåll med avseende på personkrets och giltighetstid m. m.

att missbruk av tilläggspensioneringen undvikes.

Jag vill framhålla att möjligheterna för svenska staten att ikläda sig förbindelse,

som nu berörts, inte genom lagstiftningen begränsas till fall, då

det rör sig om uppdrag i utlandet för statens omedelbara räkning. Det blir

därigenom möjligt att säkra pensionsrätt för svenskar i utlandet vid olika

former av internationell verksamhet, exempelvis de svenska handelskamrarna

utomlands och den tekniska biståndsverksamheten. I den mån Kungl.

Maj :t så förordnar bör det därvid kunna ankomma på den myndighet, under

vilken ifrågavarande verksamhetsområde närmast sorterar, att fatta ståndpunkt

till om erforderlig förbindelse skall lämnas.

Socialförsäkringskommittén bar föreslagit att för den som åtnjuter för
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

tidspension beräkning av pensionsg rundan de inkomst

skall vara utesluten endast för år, för vilka s. k. antagandepoäng

tillgodoräknas den försäkrade. Rätt till pension från tilläggspensioneringen

skulle alltså — i motsats till vad nu är fallet — kunna intjänas av den

som uppbär förtidspension enbart från folkpensioneringen eller förtidspension

från tilläggspensioneringen med tillämpning av bestämmelser motsvarande

dem i nuvarande 17 § TPL.

Syftet med förslaget i denna del, nämligen att öppna större möjligheter

för invalider att med sin återstående förvärvsförmåga tjäna in tilläggspension,

är behjärtansvärt. Förslaget står också i överensstämmelse med

tilläggspensioneringens grundtanke att förvärvsarbete skall grunda pensionsrätt.

Kommitténs förslag leder emellertid, såsom framhållits av försäkringsdomstolen

och riksförsäkringsverket, till att en förtidspensionär

som före pensionsfallet haft ingen eller ringa anknytning till tilläggspensioneringen

kan komma att få en bättre ställning än en förtidspensionär

med den fastare anknytning till systemet, som är en förutsättning för tillgodoräknande

av antagandepoäng. En sådan konsekvens kan inte anses

tillfredsställande. Vidare har kommittén ej berört problemet hur och under

vilka förutsättningar de pensionspoäng, som pensionären tjänar in, skall

läggas till grund för beräkning av hans pension. Ställning måste tagas till

sådana frågor som huruvida de nyförvärvade pensionspoängen skall få brukas

till förhöjning av redan utgående förtidspension och efter vilka grunder

i så fall en eventuell gränsdragning skall ske med hänsyn till de invaliditetsorsaker,

som ligger i tiden före det den försäkrade började uppbära pension

och de som inträffat därefter. Här möter flera vanskliga problem. Man

måste se till att det inte öppnas vägar för spekulation på systemets bekostnad.

Innan ett definitivt ställningstagande sker måste frågan utredas ytterligare,

och jag är därför inte beredd att nu förorda en lagändring i enlighet

med kommitténs förslag.

Såsom socialförsäkringskommittén anför kan längre perioder av sjukdom

eller arbetslöshet medföra sådant inkomstbortfall, att pensionspoäng

för ett visst år inte tillgodoräknas den försäkrade eller att pensionspoängen

blir lägre än vad den eljest skulle ha blivit. Som bekant erhålles

full pension redan efter 30 eller, för övergångsgenerationerna, 20 poängår,

och pensionen beräknas på genomsnittspoängen för de 15 bästa åren.

Med hänsyn härtill kan det sägas att i tilläggspensioneringen finns inbyggd

en regulator mot mera tillfälliga inkomstbortfall av nyss nämnda

eller andra anledningar. Det sagda gäller dock inte med samma styrka för

försäkrade, som på grund av sin ålder vid systemets start inte kan förvärva

pensionspoäng för mer än det antal år som erfordras för full pension eller

något därutöver. För många åldersgrupper gäller att antalet möjliga poängår

är långt färre än 20 eller 30 och att 15-årsregeln inte får någon betydelse.

Socialförsäkringskommittén har därför föreslagit vissa regler, som

s. 141 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

141

för försäkrade födda 1927 eller tidigare är ägnade att neutralisera verkningarna

av poängförluster under år då sjukpenning utgått mer än 90 dagar.

Den föreslagna privilegieringen av sjukdomstid föreslås få tillämpas

med avseende på högst 3 år. Däremot har kommittén inte velat förorda någon

motsvarande privilegiering av arbetslöshetsperioder. Jag kan ansluta

mig till vad kommittén föreslagit. När det gäller den skillnad, som göres

mellan sjukdom och arbetslöshet, vill jag peka på att man för konstaterande

av om sjukdom förelegat har en naturlig kontrollmöjlighet i den allmänna

sjukförsäkringen, medan något motsvarande hjälpmedel inte står

till buds ifråga om arbetslöshet för andra än medlemmar i arbetslöshetskassor.

»

Motion

Frågan huruvida beräkning av pensionsgr un dande inkomst

skall vara utesluten för den som uppbär förtidspension

behandlas i motionen II: 771 (andra yrkandet), där det hemställes,

»att blind, som uppbär arbetsinkomst överstigande ATP:s basbelopp, må

kunna vara försäkrad inom tilläggspensioneringen, varvid i fråga om förtidspension

eller ålderspension från tilläggspensioneringen skall gälla samma

regler som för övriga ATP-försäkrade».

Ålderspension

1958 års socialförsäkringskommitté

Socialförsäkringskommittén erinrar om att kommitténs utredningsuppdrag

beträffande pensionsåldern avser dels frågan om en individuellt rörlig

pensionsålder inom folkpensioneringen och dels frågan om möjligheterna

för yrkesgrupper med tungt och hälsofarligt arbete att från folkpensioneringen

och den allmänna tilläggspensioneringen erhålla oreducerad ålderspension

före 67 års ålder. Kommittén framhåller, att anordningen med individuellt

rörlig pensionsålder finns inom tilläggspensioneringen.

Den innebär möjlighet att ta ut ålderspension vid 63 år, varvid pensionens

belopp reduceras med hänsyn till det tidigare uttaget. Möjlighet ges också att

genom att uppskjuta pensionsuttagets början till efter 67-årsåldern i viss utsträckning

erhålla förhöjd pension. Vid bedömandet av frågan huruvida en

motsvarande anordning bör finnas inom folkpensioneringen anser sig kommittén

kunna förorda att inom folkpensioneringen införes bestämmelser om

uppskjutet pensionsuttag efter 67 års ålder motsvarande dem som redan

finns inom tilläggspensioneringen. När det gäller möjligheterna att ta ut

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ålderspension före 67 års ålder erinrar kommittén om att dess förslag angående

förtidspensioneringens utformning innebär ökade möjligheter att erhålla

förtidspension. Detta utesluter emellertid inte, att det kan föreligga

önskemål om och behov av förtida uttag av ålderspension från folkpensioneringen.

Man torde nämligen böra räkna med att ett betydande antal förvärvsarbetande

också i framtiden måste lämna sin anställning eller upphöra

med sitt yrke vid en lägre ålder än 67 år utan att deras arbetsförmåga blivit

så nedsatt som förutsättes för rätt till förtidspension.

Frågan om förtida uttag av den i huvudsak skattefinansierade ålderspensionen

från folkpensioneringen måste emellertid enligt kommitténs mening

bedömas även ur andra synpunkter. Kommittén erinrar om att allmänna

pensionsberedningen inte kunde förorda förtida pensionsuttag bl. a. av det

skälet, att den i förtid uttagna pensionens årsbelopp måste reduceras och

den lägre pensionen skulle sedan komma att utgå under pensionärens hela

återstående livstid, vilket kunde medföra att han vid högre ålder behövde

samhällelig hjälp i annan form. Kommittén anser, att denna olägenhet kvarstår

i viss mån även efter tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen,

ehuru risken för att pensionen blir otillräcklig för den framtida försörjningen

blir mindre i den mån folkpensionen kompletteras med tilläggspension.

Betänkligheter kan likväl hysas mot en anordning med förtida pensionsuttag

från folkpensioneringen. Kommittén finner sålunda, att det föreligger

risk att sådant uttag mången gång kommer att ske, ehuru något behov

därav inte föreligger. Arbetsovilliga personer, som utgår från att det

allmänna under alla omständigheter skall försörja dem på ålderdomen, kan

förutsättas i stor utsträckning söka pension så snart som möjligt. Mot bakgrunden

av att folk- och tilläggspensioneringarna måste ses som ett enhetligt

pensionssystem och då det i ett avsevärt antal fall torde föreligga behov

av möjlighet till förtida pensionsuttag, finner emellertid kommittén, att

övervägande skäl talar för att i folkpensioneringen införes bestämmelser om

förtida uttag motsvarande dem som finns inom tilläggspensioneringen.

Kommittén föreslår därför, att rätt till uttag av reducerad ålderspension

även inom folkpensioneringen skall föreligga från 63 års ålder.

Kommittén framhåller att, om någon ändring inte vidtages i gällande bestämmelser,

en person, som tar ut folkpension före 67 års ålder, kommer att

påföras folkpensionsavgift t. o. m. det år då han fyller 66 år. En avgiftsbefrielse

i dessa fall skulle, anför kommittén, i viss mån rubba grunden för

den reduktion av pensionens storlek som inträder vid förtida pensionsuttag.

För den enskilde torde det emellertid te sig naturligt att han avgiftsbefrias,

när hans försäkringsfall inträffar. Kommittén anser att folkpensionsavgift

inte bör uttagas av den som börjat uppbära ålderspension från folkpensioneringen.

När det gäller frågan huruvida den, som äger rätt till såväl folkpension

s. 143 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 143

som tilläggspension, skall kunna göra förtida uttag eller uppskjuta uttaget

beträffande den ena pensionsdelen men icke den andra, finner kommittén

tveksamt om en sådan valfrihet skulle motsvara något verkligt behov. Ett

medgivande att i förtid ta ut endast den ena pensionsdelen skulle dessutom

komplicera bedömningen av rätten till förtidspension från den andra, varjämte

valfriheten skulle förorsaka ökat administrativt besvär för pensionsorganen.

Kommittén förordar därför, att försäkrad, som äger rätt till såväl

folkpension som tilläggspension, inte skall ha rätt till förtida pensionsuttag

med mindre framställningen avser båda pensionsdelarna. Motsvarande bör

gälla om uppskjutet pensionsuttag.

I fråga om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att

erhålla oreducerad ålderspension före 67 år framhåller

socialförsäkringskommittén, att det ligger i sakens natur, att en generell

pensionsålder av 67 år i en allmän hela folket omfattande pensionering inte

helt kan tillgodose pensionsbehovet för alla som omfattas av försäkringen.

Pensionsbehovet varierar nämligen med hänsyn till såväl sysselsättning

som hälsotillstånd. Ålderspensionen har därför kompletterats

med förtidspension främst med sikte på att tillgodose pensionsbehovet för

dem som på grund av inträffad arbetsoförmåga inte är i stånd att fortsätta

med förvärvsarbetet intill 67-årsåldern. Kommittén anför vidare, att dess

förslag beträffande förtidspensioneringens utformning bl. a. innebär, att det

nuvarande kravet på nedsättning av arbetsförmågan med minst två tredjedelar

skall sänkas till att avse nedsättning med hälften inom såväl folkpensioneringen

som tilläggspensioneringen. Reglerna för bedömningen av

invaliditetsgraden i det enskilda fallet torde vidare ge pensionsorganen ökade

möjligheter att bevilja förtidspension även vid sådan nedsättning av

arbetsförmågan, som har samband med åldrandet. Sålunda kan den som på

grund av tungt arbete är utsliten, när han några år före den generella pensionsåldern

uppnår den inom yrket vanligen tillämpade avgångsåldern,

förutsättas vara berättigad till förtidspension. Av viss betydelse vid bedömande

av frågan om behovet av en lägre pensionsålder är jämväl den möjlighet

till förtida uttag av ålderspension, som kommittén föreslår också för folkpensioneringens

vidkommande.

Behovet av en lägre pensionsålder än 67 år kan dock inte, understryker

kommittén, lösas för hela arbetsområden vare sig genom den föreslagna förtidspensioneringen

eller genom anordningen med förtida pensionsuttag. Problemet

om en lägre pensionsålder inom den allmänna pensioneringen är

emellertid aktuellt inte blott för yrkesgrupper med tungt och hälsofarligt

arbete utan även för anställda i andra yrken såväl på grund av arbetets natur

som med hänsyn till redan genomförd praxis i fråga om avgångsåldern.

Kommittén framhåller vidare, att det torde ligga utanför det möjligas gräns

att differentiera pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen så att

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

rimliga anspråk på rättvisa olika grupper emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena

inom ett och samma yrke varierar starkt på olika arbetsplatser

och förändras på grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan.

Arbetstagarna skiftar vidare sysselsättning under årens lopp och det torde

inte sällan förekomma, att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar

inom loppet av ett och samma år. Det torde inte heller vara ovanligt, att en

arbetstagare vid högre ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom

eller utom yrket. Kommittén anför, att en anordning med differentierad

pensionsålder skulle medföra invecklade lagbestämmelser och avsevärt

tynga pensioneringens administration. Vidare yttrar kommittén, att det inte

är rimligt att inom den skattefinansierade folkpensioneringen ge olika

grupper olika stort pensionsskydd. Om det för vissa grupper skulle gälla

förmånligare pensionsbestämmelser än för övriga medborgare, skulle erfordras

en särskild finansiering av de bättre pensionerna. En sådan kan inte

ordnas inom ramen för folkpensioneringen och knappast heller inom tillläggspensioneringen.

Av det anförda finner kommittén framgå, att det inte är möjligt att på ett

godtagbart sätt inom den allmänna pensioneringen differentiera pensionsåldern

efter yrke eller sysselsättning. Enligt kommitténs mening bör det nu

diskuterade pensionsbehovet kunna tillgodoses genom kompletterande pensionsanordningar

efter överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.

Kommittén erinrar vidare om att möjlighet till komplettering av pensionsskyddet

i förevarande avseende föreligger genom försäkring i enskild försäkringsinrättning

eller genom den frivilliga pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket.

Departementschefen:

»Under den nu avslutade etappen av utredningsarbetet på pensionsområdet

har speciella ålderspensionsfrågor berörts endast såtillvida som socialförsäkringskommittén

behandlat pensionsåldern inom folkpensioneringen.

Kommitténs förslag om individuellt rörlig pensionsålder

för folkpensionen efter mönster av vad som nu gäller för tilläggspensionen

har tillstyrkts av så gott som samtliga remissorgan, som tagit upp frågan.

Vissa erinringar beträffande det förtida uttaget före 67 års ålder har dock

gjorts. Bland annat har i några yttranden framförts tanken att förtida uttag

av folkpension inte borde medges i andra fall än då den pensionsberättigade

kommer i åtnjutande av tilläggspension av sådan storlek, att denna

tillsammans med folkpensionen uppgår till ett belopp, som svarar mot folkpensionen

vid ett uttag från 67 års ålder.

Jag kan väl förstå dem som hyser betänkligheter mot att en pensionär

genom förtida uttag skall kunna förorsaka, att nivån på hans pension inte

s. 145 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962 145

kommer att motsvara den minimistandard, som folkpensionen beräknad

efter sitt normalbelopp är avsedd att garantera. Följden kan bli att samhället

under senare skeden av pensionärens liv måste ingripa i fall där detta

inte skulle ha behövts, om oreducerad folkpension hade utgått. Betänkligheterna

måste dock vägas mot vad som står att vinna genom att utan inskränkningar

medge rätt till förtida uttag. Möjligheten att ta ut folkpension

i förtid måste betraktas som värdefull för den, som av någon anledning

inte har möjlighet att utföra förvärvsarbete fram till 67-årsåldern

utan att fördenskull vara berättigad till förtidspension, liksom för personer

vilkas arbetsinkomster sjunker under åren närmast före 67-årsåldern.

Genom en inskränkning av den i de nämnda remissyttrandena antydda

arten skulle i många fall de, som är i störst behov av att få ut pension i

förtid, ställas utanför möjligheten härtill. Särskilt otillfredsställande skulle

detta vara för de åldersklasser, som inte kunnat tjäna in någon tilläggspension

eller blott kunnat förvärva en ringa sådan pension. Att som från några

håll ifrågasatts göra en individuell prövning huruvida godtagbara skäl anförts

för en önskan att ta ut pension i förtid anser jag inte lämpligt. Jag

förordar mot bakgrund av vad nu anförts regler om förtida och uppskjutet

uttag av ålderspension i enlighet med vad kommittén föreslagit. Detta innebär

att rätt till förtida uttag från 63 år införes och att denna rätt inte förknippas

med andra villkor än att tilläggspension i förekommande fall skall

utgå från samma tidpunkt som folkpensionen. Kommunalt bostadstillägg

bör dock inte kunna utgå till ålderspensionen före den månad då pensionären

fyller 67 år.

Enligt det av mig förordade förslaget kommer folkpension liksom tillläggspension

att vid förtida uttag reduceras med 0,6 procent för varje månad

som uttaget göres före den månad då 67-årsåldern uppnås. En förhöjning

med motsvarande procenttal inträder för varje månad som uttaget uppskjutes

efter månaden för 67-årsdagen, dock inte för tid efter ingången av

den månad då 70-årsdagen inträffar. Gentemot de kritiska synpunkter, som

vid remissbehandlingen anförts rörande reduktionsregelns konstruktion vid

förtida uttag, vill jag anföra att beräkningsgrunderna inom folkpensioneringen

bör följa dem som skall gälla inom tilläggspensioneringen. Jag finner

mig inte böra till förnyad prövning ta upp de regler, som nyligen accepterats

för tilläggspensioneringens del.

Vid ett införande av rätt till förtida uttag av ålderspension från folkpensioneringen

i enlighet med vad nu anförts kommer, om inga särskilda övergångsbestämmelser

införes, under år 1963 inte mindre än fem nya åldersklasser

att föras in under ålderspensioneringen. Verkan härav skulle kunna

bli att under en kort tidrymd en synnerligen kraftig ökning av kostnaderna

för folkpensioneringen inträder. Vilken kostnadsökning införandet av rätt

till förlida uttag kommer att medföra är svårt alt uppskatta eftersom fasta

hållpunkter saknas, när det gäller att bedöma i vilken utsträckning rätten

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

kommer att utnyttjas. Försiktigheten bjuder dock att de nya reglerna sättes

i kraft successivt. Jag förordar, att under år 1963 möjlighet till förtida uttag

öppnas för personer födda 1896 och 1897 samt att därefter den undre

åldersgränsen varje år sänkes med ett år. Härigenom kommer reformen

att vara fullt genomförd år 1966, så att ålderspension från folkpensioneringen

då kan utgå från 63 års ålder. Däremot är reglerna om förtida uttag

inom tilläggspensioneringen fullt ut tillämpliga redan från ingången av år

1963.

De överväganden som lett fram till att jag förordar möjligheten till förtida

uttag av ålderspension från folkpensioneringen vilar på antagandet att

denna möjlighet kommer att utnyttjas i begränsad omfattning. Skulle detta

antagande visa sig oriktigt, bör frågan om förtida uttag kunna omprövas.

I nära samband med frågan om rörlig pensionsålder står spörsmålet om

möjligheterna för vissa yrkesgrupper att erhålla

oreducerad ålderspension före 67 år. Socialförsäkringskommitténs

rekommendation att pensionsbehovet i hithörande fall i första hand

skall tillgodoses genom kompletterande pensionsanordningar avtalsvägen

har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen. För egen del är

jag också, mot bakgrunden av vad kommittén anfört om svårigheterna att

inom den allmänna pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke

och sysselsättning, övertygad om riktigheten av att avtalsvägen i första

hand prövas. Jag vill också erinra om att förbättrade möjligheter till komplettering

av pensionsskyddet skapas genom den utbyggnad av den frivilliga

pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket, som närmare behandlas i

det följande.»

Motioner

Frågor rörande individuellt rörlig pensionsålder behandlas

i motionerna I: 649 och II: 777, II: 762 samt II: 779.

I motionerna I: 649 och II: 777 (yrkandet under I. c) hemställes, att riksdagen

måtte besluta, »att möjligheterna till förtida resp. uppskjutet pensionsuttag

inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen skall vara

fristående från varandra».

I motionen II: 762 hemställes, dels (tredje yrkandet) att ålderspensionen

från folkpensioneringen fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller

67 år skall utgå med normalbeloppet, även om den försäkrade tagit ut ålderspension

före 67 års ålder, dels ock (fjärde yrkandet) att kommunalt

bostadstillägg skall kunna utgå till ålderspension, som utges före 67 års

ålder.

I motionen II: 779 hemställes, »att reduktionsregeln i samband med frivilligt

uttag av förtidspension i förslaget till lag om allmän försäkring ändras

i följande avseende:

Obillig behandling av de personer, som blir invalider efter påbörjat uttag

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

av frivillig förtidspension, undvikes; pensionsreduktionen grundas ej på antalet

månader från påbörjande av pensionen till 67-årsdagen utan endast på

antalet månader från påbörjandet av pensionsuttaget till invaliditetsfallet

om detta inträffar före 67-årsdagen.»

Spörsmålet om möjligheterna för vissa yrkesgrupper

att erhålla oreducerad ålderspension före 67 år behandlas

i motionerna 1: 657 och II: 785 samt II: 611.

I motionen 11:611 yrkas, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder så att 1963 års riksdag kan föreläggas

förslag om sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och med dem jämförliga

grupper utan begränsning av pensionsförmånerna».

I motionerna I: 657 och II: 785 (yrkandet under A. 5.) hemställes, att

riksdagen måtte »i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning

i syfte att undersöka förutsättningarna för att bereda arbetstagare i särskilt

slitsamma yrken rätt till oreducerad pension före 67 års ålder samt att föreslå

statliga åtgärder för att trygga värdesäkerhet åt avtalsmässigt uppnådda

tilläggspensioner för tid före nämnda ålder».

Förtidspensionering

Departementschefen:

»En invalid- eller förtidspensionering har funnits inom folkpensioneringen

alltsedan dess tillkomst. Syftet med förtidspensioneringen har varit att

ge ett ekonomiskt grundskydd till den, vars arbetsförmåga på grund av

sjukdom, lyte eller dylikt mera varaktigt gått helt eller till större delen

förlorad före den allmänna pensionsåldern. Invalidpensionen har i det väsentliga

behållit de grunddrag, som den erhöll genom 1913 års folkpensioneringslag.

I princip oförändrade är alltså invaliditetsbegreppet och reglerna

för invaliditetsbedömningen. Kvar står också kravet att arbetsförmågan

skall vara mycket starkt reducerad för rätt till invalidpension liksom

den gradering av invalidpensionens storlek, som innefattas i den nuvarande

inkomstprövningen.

Redan i samband med förberedelsearbetet för den allmänna tilläggspensioneringen

aktualiserades frågan om en reformering av folkpensioneringens

invalidförmåner. Då 1958 års A-riksdag tog principiell ståndpunkt till utformningen

i stort av folkpensioneringen, förordade den att invalidpensioneringens

problem skulle utredas. Riksdagen uttalade härvid att utredningsarbetet

borde bedrivas från utgångspunkten att den nuvarande inkomstprövningen

om möjligt slopades. Invalidpensionens storlek i det enskilda

fallet borde i stället bestämmas på grundval av en uppskattning av

vederbörandes kvarstående arbetsförmåga. Frågan om att mildra det inom

folkpensioneringen nu tillämpade kravet på minst två tredjedels nedsättning

av arbetsförmågan borde också övervägas.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I avvaktan på det slutliga ställningstagandet till spörsmålen om förtidspension

inom såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen har reglerna

för förtidspension från tilläggspensioneringen tills vidare utformats

med invalidförmånerna inom folkpensioneringen som förebild. Sedan 1958

års socialförsäkringskommitté nu slutfört sin utredning, är tiden inne att

ompröva förtidspensionsspörsmålet i hela dess vidd.

Förtidspensioneringens utformning innefattar en rad svårbedömbara

problem. Kommittén har löst de olika spörsmålen på ett enligt min mening

lyckligt sätt. Rörande de allmänna riktlinjer, som bör vara bestämmande

för utformningen av den nya förtidspensioneringen, kan jag ansluta mig

till kommittén. Jag biträder dess uttalande att samma invaliditetsbegrepp

och samma invaliditetsbedömning skall tillämpas inom det allmänna pensionssystemets

båda delar, att kravet på arbetsförmågans nedsättning sänkes

samt att den nuvarande inkomstprövningen av folkpensioneringens invalidförmåner

slopas och ersättes med andra för folkpensioneringen och

tilläggspensioneringen gemensamma regler om pensionens storlek. Denna

min ståndpunkt får ses mot bakgrunden av att folkpensioneringen och tilläggspensioneringen

tillsammans skall utgöra delar av ett och samma pensionssystem

— den allmänna pensioneringen. Principen om enhetliga förutsättningar

och grunder i övrigt kan jag därför inte finna vara annat än

en naturlig konsekvens av den sammansmältning av pensioneringens båda

delar, som eftersträvas på flera områden. Med denna uppfattning är det

också naturligt, att invalidförmånen erhåller en och samma benämning.

Jag biträder alltså förslaget, att benämningen invalidpension inom folkpensioneringen

ersättes med beteckningen förtidspension.

Ett grundläggande problem inom förtidspensioneringen rör utformningen

av invaliditetsbegreppet. För att kunna bedöma hur den allmänna

pensioneringens förtidspension bör vara uppbyggd torde man först

böra klargöra den principiella grunden för förtidspensioneringen och syftet

med densamma. Socialförsäkringskommittén har framhållit, att syftet

i princip är att tillförsäkra medborgarna rätt till ekonomisk trygghet vid

förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen avser således

inte att vara en lytesersättning utan en kompensation för sådana försörjningsekonomiska

konsekvenser, som har sin grund i sjukdom eller

skada. Med denna enligt min mening riktiga målsättning torde det vara

uppenbart, att ett renodlat medicinskt invaliditetsbegrepp inte kan komma

i fråga. Jag behöver bara nämna, att följderna av de medicinska defekterna

varierar i mycket hög grad i de enskilda fallen. Dessa följder kan dessutom

i större eller mindre omfattning motverkas eller undanröjas genom olika

åtgärder för att höja arbetsförmågan eller möjliggöra utnyttjande av den

kvarvarande arbetsförmågan. Grunden till den bristande arbetsförmågan

bör -— liksom inom den nuvarande folkpensioneringen — utgöras av medicinska

faktorer. Härutöver bör, såsom kommittén anfört, fordras att den

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

medicinska defekten medför förlust eller en betydande nedsättning av arbetsförmågan.

I likhet med praktiskt taget samtliga remissorgan ansluter

jag mig alltså till kommitténs uppfattning, att invaliditetsbegreppet bör

utformas som en arbetsinvaliditet, vilken har sin grund i medicinska faktorer.

Invaliditetsbegreppet bör i övrigt utformas så att därav framgår, vilken

högsta arbetsförmåga en person kan få ha och likväl vara berättigad till

förtidspension. I detta hänseende har kommittén anfört, att man icke kan

såsom f. n. inom folkpensioneringen bygga på förmågan att över huvud försörja

sig, den s. k. minimiförsörjningsprincipen. Folkpensioneringens krav

att vederbörande skall vara ur stånd att försörja sig, vilket i och för sig

tolkas som liktydigt med att arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst

två tredjedelar, anses i praxis likväl inte uppfyllt, om arbetsinkomsten överstiger

ett visst, förhållandevis lågt maximibelopp. Om en person med goda

inkomster blir höggradigt invalidiserad, så att hans arbetsinkomst sjunker

med mer än två tredjedelar men likväl även därefter överstiger nämnda

maximibelopp, är han inte berättigad till folkpensioneringens invalidförmåner.

I ett pensionssystem, som avser att ge både ett grundskydd och dessutom

ett i förhållande till den tidigare arbetsinkomsten avvägt tilläggsskydd,

kan tydligen en sådan metod inte komma i fråga. Jag är också ense

med kommittén om att man inom en pensionering, som omfattar hela folket,

inte kan bygga på en bedömning av förmågan att fullgöra de med det

Lidigare arbetet förenade uppgifterna.

I stället måste man utgå från den andel av full arbetsförmåga, som den

försäkrade har kvar. Därvid uppkommer frågan vad som skall förstås med

full arbetsförmåga och om man skall tillämpa något slag av genomsnittsbedömning,

exempelvis använda ett tabellsystem såsom inom yrkesskadeförsäkringen,

eller om man skall ha en mera individuell bedömning. Liksom

kommittén anser jag, att invaliditetsbegreppet bör utformas på sådant

sätt att bedömningen i princip inriktas direkt på den försäkrade. I första

hand måste man bedöma den försäkrades medicinska status och därutöver

beakta samtliga de omständigheter, som i det enskilda fallet påverkar hans

möjligheter att utnyttja den återstående arbetsförmågan, såsom hans ålder

och förutsättningar med avseende på krafter, utbildning, yrke o. d., i förekommande

fall efter det att vederbörliga rehabiliteringsåtgärder vidtagits.

Vid bedömningen av arbetsförmågan måste vidare hänsyn tagas till storleken

av å ena sidan den arbetsinkomst, som den försäkrade uppnått eller kan beräknas

uppnå efter invaliditetens inträde, och å andra sidan hans arbetsinkomst

som frisk. I sistnämnda hänseende har man att beakta både den

arbetsinkomst, som den försäkrade uppnått före invaliditetens inträde, och

den arbetsinkomst som han, om han ej drahbats av invaliditet, sannolikt

skulle ha förskaffat sig under den tid därefter som kan överblickas.

I invaliditetsbegreppet ingår även angivandet av den lägsta invaliditets
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

grad, som förutsattes för rätt till förtidspension. Inom folkpensioneringen

fordras nu att arbetsförmågan är höggradigt nedsatt, vilket såsom nämnts

tolkas så att arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst två tredjedelar.

Enligt min mening har socialförsäkringskommittén anfört goda skäl för

sitt förslag att rätt till förtidspension skall föreligga, om arbetsförmågan

nedsatts med minst hälften. Jag förordar därför en sådan regel och vill

erinra om att vid denna gränsdragning överensstämmelse erhålles med vad

som nu gäller beträffande rätt till sjukpenning.

I detta sammanhang vill jag ta upp några synpunkter i anledning av vad

som förekommit vid remissbehandlingen. Bl. a. har uttalats, att den förordade

definitionen av invaliditetsbegreppet och utformningen av förtidspension

i övrigt kommer att ställa mycket stora krav på de organ, som skall

pröva pensionsansökningarna. Jag vill med tanke härpå erinra om att

statsmakterna förra året beslutat, att en ny lokal organisation för prövningen

av förtidspensionsfrågorna skall stå färdig vid den tidpunkt, då

förtidspensionsreformen träder i kraft. Prövningen skall handhavas av särskilda

inom försäkringskassorna inrättade organ, kallade pensionsdelegationer.

En sådan delegation skall bestå av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande

— i allmänhet tillika kassastyrelsens ordförande -— samt två av

medicinalstyrelsen utsedda läkare och två lekmannarepresentanter utsedda

av landstinget eller staden. Särskild expertis i fråga om arbetsmarknadsförhållanden

och rehabiliteringsverksamhet tillföres delegationerna genom

att en representant för länsarbetsnämnderna kan delta i delegationens överläggningar.

För att förbereda och föredraga de till delegationernas prövning

hörande ärendena skall finnas en särskild tjänsteman, en pensionsföredragande.

Inom riksförsäkringsverket pågår ett omfattande förberedelsearbete

i syfte att utbilda och träna personal för uppgiften som pensionsföredragande.

Jag tror därför man kan påstå att det är väl sörjt för en sakkunnig

och effektiv prövning av förtidspensionsärendena på det lokala planet.

Kraven på en motsvarande prövning i de fall, som blir föremål för bedömning

i högre instans, har samtidigt tillgodosetts genom omorganisationen

av den centrala socialförsäkringsmyndigheten och genom inrättandet

av försäkringsdomstolen.

Vad jag nu anfört utesluter givetvis inte att pensionsdelegationerna, särskilt

i början av sin verksamhet, behöver stöd och vägledning från det centrala

socialförsäkringsorganets sida. Även angelägenheten av en enhetlig

praxis de olika pensionsdelegationerna emellan talar härför. Jag instämmer

därför oreserverat i det uttalande, som gjorts i remissyttrandet från riksförsäkringsverket

och även i åtskilliga andra yttranden, nämligen att det

bör ankomma på verket att genom råd och anvisningar ge delegationerna

vägledning i syfte att åstadkomma enhetlighet i bedömningen av pensionsansökningarna.

I några yttranden har diskuterats, huruvida icke kommittén låtit den

s. 151 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

151

försäkrades medicinska status skjutas alltför mycket i bakgrunden och

i stället i alltför hög grad betonat de ekonomiska faktorernas betydelse. Det

har vidare anförts, att principen om jämförelse mellan arbetsinkomst före

och efter invaliditet vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning kan

leda till ett slags indirekt inkomstprövning av förtidspensionerna, som

skulle kunna bli hårdare än den som enligt nuvarande regler gäller inom

folkpensioneringen.

I dessa avseenden anser jag mig böra erinra om att en grundläggande

förutsättning för rätt till förtidspension är att arbetsförmågan av medicinska

skäl — sjukdom, lyte eller dylikt — är nedsatt i betydande grad. Föreligger

icke en sådan grund för nedsättningen utan beror denna på någon annan

omständighet, är rätt till förtidspension icke för handen. Om exempelvis

en frisk person drabbas av arbetslöshet och därmed förlorar sin arbetsinkomst,

så har detta i och för sig ingen inverkan på frågan huruvida rätt till

förtidspension föreligger. Å andra sidan följer av definitionen av invaliditetsbegreppet

att det icke är tillräckligt för rätt till förtidspension att det

föreligger en från medicinsk synpunkt betydande kroppslig eller själslig defekt.

Det fordras också att defekten medför betydande konsekvenser för

vederbörandes förmåga att försörja sig genom eget arbete samt att dessa

konsekvenser inte kan neutraliseras genom olika åtgärder för att återställa

arbetsförmågan. Tillämpningen av invaliditetsbegreppet förutsätter ett intimt

samspel mellan såväl medicinska som ekonomiska bedömningsgrunder.

Farhågorna för att jämförelsen mellan arbetsinkomsten före och efter

invaliditet i realiteten skulle innebära en form av inkomstprövning tror

jag bottnar i en överskattning av den roll som denna jämförelse är avsedd

att spela. Avsikten är inte att den skall ha en utslagsgivande betydelse för

frågan huruvida invaliditet föreligger. Jämförelsen kan emellertid jämte

övriga omständigheter tjäna till vägledning vid bedömningen av frågan, i

vilken omfattning sjukdomen eller skadan nedsatt arbetsförmågan.

För de blinda skall enligt socialförsäkringskommitténs förslag gälla samma

invaliditetsbegrepp som för övriga försäkrade. Förslaget innebär att

blinda, vilkas arbetsförmåga nedsatts med minst hälften, skall vara berättigade

till förtidspension från såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen,

medan övriga blinda inte anses berättigade till sådan pension.

De senare skall däremot, om blindheten inträffat före viss ålder, äga rätt

till blindhetsersättning, vilken fråga jag återkommer till i ett senare avsnitt.

De blindas förening jämte några andra remissorgan har motsatt sig,

att man tar bort den nuvarande inom folkpensioneringen men ej inom tillläggspensioneringen

gällande regeln, att en blind alltid skall betraktas som

invalid oavsett arbetsförmågans nedsättning.

Vid den tidpunkt, då den sistnämnda regeln tillkom, var folkpensionerna

mycket låga och inkomstprövningsreglerna mycket restriktiva. En arbetsför

blind kom därför utöver blindtillägget mera sällan i åtnjutande av an
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

nan invalidpension än den icke inkomstprövade delen, dvs. grundbeloppet

200 kr. Sedan dess har folkpensionerna höjts avsevärt och inkomstprövningen

har liberaliserats. Inom den allmänna tilläggspensioneringen gäller

samma invaliditetsbegrepp för samtliga försäkrade oberoende av sjukdomens

eller lytets art, och någon ändring därvidlag har inte ifrågasatts.

När den nuvarande inkomstprövningen av folkpensioneringens förtidspension

nu slopas och ersättes med en bedömning av den kvarvarande arbetsförmågans

storlek, måste enligt min mening folkpensioneringens invaliditetsbegrepp

för de blinda omprövas. Intresset av rättvisa olika invalidgrupper

emellan kräver, att man därvid eftersträvar samma principer som

för övriga försäkrade. En tillämpning av dessa principer torde också innebära

fördelar för ett betydande antal blinda i jämförelse med vad som nu

gäller. Enligt de nya invaliditetsgraderingsregler, som jag strax ämnar förorda,

skall man nämligen vid bedömande av pensionens storlek endast beakta

den försäkrades egen arbetsinkomst och sålunda inte inkomst av annat

slag, som vederbörande eventuellt har, och inte heller makes inkomst. Jag

utgår från att med det betydande handikapp, som blindheten otvivelaktigt

utgör, de blinda ofta kommer att bli berättigade till förtidspension. En

alltför snäv tillämpning av invaliditetsbegreppet för de blinda synes ej

behöva befaras. Det förtjänar också att beaktas, att arbetsföra blinda i motsats

till tidigare numera inte är hänvisade till endast ett fåtal yrken utan

har helt andra möjligheter än förr att utnyttja sin arbetsförmåga och göra

sig gällande på arbetsmarknaden. Rehabiliteringsverksamheten för de blinda

får också anses vara under förhållandevis god utveckling. Jag delar kommitténs

uppfattning, att rätten till förtidspension jämväl för de blinda skall

vara beroende av arbetsförmågans nedsättning.

Vid ställningstagandet till frågan om invaliditetens varaktighet

som förutsättning för rätt till förtidspension får man hålla i minnet, att

sjukpenning och förtidspension är olika former av ersättning, som båda

utgår vid en av sjukdom förorsakad nedsättning av arbetsförmågan. Sjukpenning

bör i princip utgå i mera kortvariga fall och under den första

tiden av långvarig nedsättning av arbetsförmågan. Pension är avsedd för

fall då denna nedsättning fått varaktig natur. Folkpensioneringens ersättningsformer

vid invaliditet är nu uppdelade i invalidpension och sjukbidrag.

Invalidpension utgår tills vidare vid varaktig invaliditet. Sjukbidrag, som

begränsas till viss tid, utgår om invaliditeten visserligen inte bedömes som

varaktig men kan väntas bestå avsevärd tid, varmed i praxis förstås en tid

av minst ett år. Dessförinnan måste dock arbetsförmågans nedsättning ha

varat minst sex månader. Sjukbidraget är i realiteten att anse som en

tidsbegränsad pension. Tilläggspensioneringens varaktighetsvillkor är detsamma

som folkpensioneringens. Enligt kommittéförslaget har varaktighetskravet

i den nya förtidspensioneringen utformats i väsentlig överensstämmelse

med vad som nu gäller inom folkpensioneringen. För den tids
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

153

begränsade pensionsfonden slopas dock kravet på att arbetsförmågans nedsättning

skall ha bestått minst sex månader innan pensionsförmånen kan

utgå. Jag biträder i sak kommitténs förslag men anser i likhet med flera

remissorgan att beteckningen pension inte är lämplig för en förmån som

skall utgå under en begränsad tid. Jag förordar, att benämningen sjukbidrag

begagnas inom den allmänna pensioneringen.

Då jag härefter övergår till frågan om invaliditetsgraderingen

vill jag till en början erinra om att den allmänna tendensen inom socialförsäkringen

alltmer gått i riktning mot en avveckling av inkomstprövningen.

Denna tendens blev framträdande vid införandet av de allmänna

ålderspensionerna i nuvarande folkpensioneringslag av år 1946, och principen

har vidare kommit till uttryck i ställningstagandet vid 1958 års A-riksdag

rörande riktlinjerna för utformningen av invalidpensioneringen och

förmånerna till efterlevande. Efter beslut vid 1960 års riksdag utgår fr. o. m.

den 1 juli samma år såväl änkepensioner — bortsett från sådana pensioner

i anledning av dödsfall före nämnda dag — som de nya barnpensionerna

utan inkomstprövning.

Socialförsäkringskommittén förordar, att den nuvarande inkomstprövningen

beträffande förtidspensionerna ersättes med en gradering av förmånerna

efter andra grunder. Därvid bör man enligt kommitténs mening

ta hänsyn till såväl medicinska överväganden som till en bedömning av

vederbörandes möjligheter att utnyttja den arbetsförmåga som han kan ha

kvar. Jag är överens med kommittén om denna utgångspunkt och är väl

medveten om att det inom en i fråga om både personkrets och invaliditetsorsak

allmän pensionering inte är möjligt att på objektiva grunder fastställa

en exakt invaliditetsgrad i det enskilda fallet. Som kommittén anför

stöter detta på stora svårigheter redan inom yrkesskadeförsäkringen och

blir vida svårare, om — såsom ofta torde bli fallet inom den allmänna pensioneringen

— invaliditetsorsaken är en psykisk sjukdom eller en invärtesmedicinsk

åkomma eller en blandning av fysiska och psykiska moment.

Enligt kommitténs förslag skall de förtidspensionsberättigade uppdelas

i tre grupper, varvid till grupp I hänföres de som har arbetsförmågan

nedsatt med minst fem sjättedelar, till grupp II de vilkas arbetsförmåga

är nedsatt i mindre mån men dock med minst två tredjedelar och till grupp

III övriga pensionsberättigadc, dvs. de vilkas arbetsförmåga nedsatts med

mindre än två tredjedelar men med minst hälften. Det övervägande antalet

remissorgan uttalar sin anslutning till förslaget. Några föredrar dock en

uppdelning i endast två grupper, medan andra förordar en mera fint avvägd

invaliditetsgradering med flera grupper än tre. Enligt min mening

torde det icke vara möjligt att differentiera invaliditetsgraderingen mer än

vad kommittén föreslagit. Å andra sidan är det önskvärt att pensionerna

i görlig mån avväges efter arbetsförmågans nedsättning. Jag biträder därför

kommitténs förslag rörande gruppindelningen. De av kommittén före
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

slagna gränserna fem sjättedelar och två tredjedelar för arbetsförmågans

nedsättning bör i lagen uttryckas i mera allmänna ordalag utan direkt angivande

av de nämnda talen.

Vad angår pensionens storlek i de olika grupperna finner jag kommitténs

motivering för en regressiv kompensationsskala bärande beträffande

en pensionering av förevarande art. Jag är därför inte beredd att förorda

någon ändring i förslaget att hel förtidspension skall utgå till pensionärer

i grupp I, två tredjedelar av hel pension till pensionärer i grupp II och en

tredjedel av hel pension till pensionärer i grupp III. I några remissyttranden

har anförts, att det av kommittén förordade systemet kan ha ett produktionshämmande

inflytande eller förorsaka en negativ inställning till

rehabiliteringen. Systemet skulle med andra ord kunna resultera i en

lägre sammanlagd inkomst, då invaliditetsgraden nedsättes på grund av

förbättrad arbetsförmåga. Samtidigt har emellertid framhållits, att en sådan

icke önskvärd konsekvens kan undvikas, om inkomstbortfallsprincipen icke

ges en alltför schematisk tillämpning i praktiken. Bestämmelserna kommer

också att bli så utformade att det fordras en väsentlig förbättring av

den försäkrades arbetsförmåga för att hans pension skall kunna sänkas.

Det torde icke vara möjligt att lagstiftningsvägen mera i detalj reglera

denna fråga, men jag finner det vara utomordentligt betydelsefullt, att pensionssystemet

i praktiken vinner sådan tillämpning att det icke hämmar

utan i stället främjar en produktiv insats. Detta är av vikt för den enskilde

och för samhället. Jag utgår ifrån att riksförsäkringsverket ägnar denna

fråga särskild uppmärksamhet. I enlighet med min i det föregående deklarerade

principiella uppfattning att rätten till förtidspension i princip bör

vara lika för alla oberoende av invaliditetens art finner jag inte skäl att

överväga avvikande regler om pensionens storlek för särskilda grupper av

förtidspensionärer med hänsyn till invaliditetsorsaken.

Socialförsäkringskommittén har tämligen utförligt behandlat en rad problem

som har samband med invaliditetsbedömningen. De av

kommittén härutinnan skisserade riktlinjerna har i stort sett lämnats utan

erinran av remissorganen. Jag kan i huvudsak ansluta mig till vad kommittén

anfört och skall endast ta upp några få synpunkter, som berörts under

remissbehandlingen.

I en del remissyttranden — bl. a. det som avgivits av riksförsäkringsverket

— har framhållits att särskilda svårigheter måste uppkomma vid de i

invaliditetssammanhang så betydelsefulla psykiska sjukdomarna och sjukdomstillstånden

av blandat fysiskt och psykiskt ursprung. Riksförsäkringsverket

erinrar om att det i sådana fall är vanligt att vederbörande icke utför

något förvärvsarbete, trots att hans hälsotillstånd synes medge detta.

Verket tillägger att man vid tillämpning av folkpensioneringens invaliditetsbegrepp

inte varit benägen att anse pensionsberättigande invaliditet

styrkt vid exempelvis neuroser utan påvisbart organiskt underlag. I anlt i
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

155

ning härav vill jag uttala, att någon ändring inte är avsedd att göras i den

praxis som utbildats för här berörda och liknande fall.

Ett annat spörsmål avser arbetsmarknadslägets betydelse vid invaliditetsbedömningen.

Jag accepterar kommitténs synpunkter i denna del och vill

i likhet med vissa remissorgan kraftigt understryka betydelsen av att alla

åtgärder vidtages i syfte att partiellt arbetsföra blir i tillfälle att utnyttja sin

återstående arbetsförmåga. Jag räknar med att arbetsmarknadens organisationer

aktivt stöder dessa strävanden. Att samhällets sysselsättningspolitik

har stor betydelse för förtidspensioneringen framstår såsom uppenbart. Inte

minst är det av vikt att de rörlighetsbefrämjande åtgärderna får vidgat utrymme.

Socialförsäkringskommittén har berört ett speciellt spörsmål angående

invaliditetsbedömningen i det att kommittén förordar större restriktivitet

än för närvarande vid beviljande av förtidspension åt psykiskt efterblivna,

som är elever vid särskolor. Detta uttalande har väckt kritik på flera håll.

Jag hyser förståelse för de skäl som kommittén andragit till stöd för sin

uppfattning. Det måste nämligen, som kommittén framhåller, vara ytterst

vanskligt att bedöma möjligheterna till eftermognad och arbetsförmåga,

innan eleven avslutat den teoretiska och praktiska utbildningen vid särskolan

och försök gjorts att placera honom i arbetslivet. Under denna tid föreligger

i allmänhet små möjligheter att bedöma invaliditetens grad och dess varaktighet.

Samma svårigheter måste emellertid ofta uppkomma även i fall,

där den medicinska defekten är av annan art än psykisk efterblivenhet. Att

under sådana förhållanden på förhand binda utvecklingen av praxis för en

viss grupp av handikappade synes knappast lämpligt eller riktigt. Betänkligheter

kan också resas mot att förorda en sådan lösning, då man icke med

säkerhet kan överblicka vilka konsekvenser i olika avseenden, som den

skulle föra med sig. Jag är därför inte beredd att i dagens läge förorda

några från invaliditetsbedömningen i övrigt avvikande grunder för bedömningen

i de nu berörda fallen. Denna fråga bör lämpligen tagas upp i ett

större sammanhang, sedan bättre erfarenhet vunnits angående tillämpningen

av reglerna om förtidspension inom det nya socialförsäkringssystemet.

Ett flertal remissorgan motsätter sig kommitténs förslag, att vid invaliditetsbedömningen

den försäkrades arbetsinkomst som fullt arbetsför icke

skall beräknas till högre belopp än som motsvarar 71/* gånger basbeloppet.

Jag finner den anförda kritiken berättigad. I likhet med försäkringsdomstolen

anser jag, att man i rättstillämpningen bättre kommer till råtta med de

problem som här möter, om en bestämd maximigräns ej uppställes. Detta

utesluter givetvis inte att särskild uppmärksamhet vid invaliditetsprövningcn

måste ägnas åt frågan huruvida invaliditet kan anses föreligga då

en person, soin tidigare åtnjutit en hög inkomst, får denna kraftigt decimerad

men likväl har förmåga att förtjäna inkomster långt över genomsnittet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I anslutning till de under senare år vidtagna eller planerade pensionsreformerna

har statsmakterna fäst stor vikt vid den verksamhet som går

under beteckningen rehabilitering. Socialförsäkringskommittén har

ingående behandlat denna fråga och därvid understrukit, att det primära

ur socialpolitisk synpunkt bör vara att en sjuk eller skadad person återvinner

hälsa och arbetsförmåga och inte att försörjningsbehoven tillgodoses

genom pension. Rehabiliteringen ingår därför som ett naturligt och betydelsefullt

led i själva invaliditetsbedömningen, och rätt till förtidspension

i egentlig mening bör enligt kommitténs mening inte föreligga, förrän

man i rehabiliteringshänseende gjort vad som rimligen kan komma i fråga

i det enskilda fallet. En sådan målsättning och den föreslagna omdaningen

och utbyggnaden av förtidspensioneringen medför ett behov av en snabb och

kraftig upprustning av rehabiliteringsresurserna. Knappast någon av de av

kommittén behandlade frågorna har väckt så livlig diskussion under remissbehandlingen

som rehabiliteringsspörsmålen. Vad kommittén anfört beträffande

rehabiliteringen har nästan undantagslöst verifierats. Helt allmänt

vill jag framhålla, att jag med stor tillfredsställelse hälsar det levande och

positiva intresse som ägnas rehabiliteringsfrågorna. Det skapar tillförsikt

och borgar för att även dessa frågor skall nå en tillfredsställande lösning.

Jag är medveten om att resurserna nu är otillräckliga. Samtidigt måste

dock konstateras, att en utbyggnad skett och sker på såväl den medicinska

rehabiliteringens som arbetsvärdens område. I likhet med flera remissorgan

anser jag att utbyggnadstakten i avgörande grad är beroende av tillgången

på utbildad personal. Hur de problem som här föreligger lämpligen bör lösas

är jag inte beredd att ta ställning till i detta sammanhang. Åtskilliga andra

frågor av organisatorisk och teknisk natur är i behov av en närmare undersökning.

Frågan om bidrag från socialförsäkringen till rehabiliteringsinstitutioner

har av kommittén ställts på framtiden. Kommitténs förslag om inrättande

av ett centralt samordnings- och planeringsorgan för rehabiliteringsverksamheten,

benämnt centrala rehabiliteringsberedningen,

har rönt ett positivt mottagande. Jag hyser också den uppfattningen,

att ett organ för planering och samordning på rehabiliteringsområdet

behöver inrättas. Frågan om dess organisation, uppgifter och verksamhetsformer

förtjänar dock ett närmare övervägande.

Mot bakgrunden av det anförda finner jag det ytterst angeläget, att en

fortsatt utredning sker av nu skisserade och andra därmed sammanhängande

frågor. Jag har därför tagit initiativ till en sådan utredning. Därvid

har jag uttalat, att utredningen tills vidare bör fungera som ett centralt samordningsorgan.

Vid utredningsarbetet torde de synpunkter och uppslag, som

framkommit i socialförsäkringskommitténs betänkande och vid remissbehandlingen

därav, bli av stort värde. Av vad jag anfört torde framgå, att

jag icke finner det lämpligt att nu ta ställning till organisatoriska och

andra spörsmål på rehabiliteringens område.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

T

Det enda mera omstridda av socialförsäkringskommitténs förslag i rehabiliteringsavsnittet

är det som gäller ekonomiskt bidrag till den

enskilde under tiden för rehabilitering. Kommittén har föreslagit vissa

åtgärder för att effektivisera bidraget under sådan tid i form av sjukpenning

från sjukförsäkringen och utbildningsbidrag från arbetsmarknadsstyrelsen

men också betonat vikten av att pensioneringen stöder rehabiliteringssträvandena.

I det senare hänseendet har kommittén uttalat, att den

föreslagna tidsbegränsade pensionen, för vilken jag nyss förordat benämningen

sjukbidrag, bör kunna bli en lämplig och användbar form för ekonomiskt

stöd. Vissa remissorgan ger sin anslutning till vad kommittén anfört,

men den allmänna uppfattningen synes vara att ersättning från socialförsäkringen

under rehabilitering bör utgå från sjukförsäkringen eller i varje

fall lämnas i annan form eller under annan benämning än pension. Jag

delar för min del uppfattningen att socialförsäkringsförmånen under tid för

rehabilitering i första hand bör vara sjukpenning. Detta torde också ha varit

grundtanken vid kommitténs överväganden. En naturlig och riktig gränsdragning

mot pensioneringen synes mig vara att sjukbidrag ifrågakommer

först i andra hand, exempelvis då rehabiliteringen tar längre tid och pensionsförmånerna

i det enskilda fallet har större värde för den enskilde än

sjukpenningen.

När det gäller de av kommittén förordade ändringarna i grunderna för de

statliga utbildningsbidragen vill jag erinra om att jag i årets statsverksproposition

under anslaget till Omskolning m. m. (V ht p. 71) förordat vissa

uppmjukningar i förutsättningarna för sådant bidrag under tillfällig sjukdom.

Till övriga förslag i denna del får jag återkomma i annat sammanhang.

»

Motioner

Invaliditetsbegreppet med avseende å de blinda

behandlas i motionerna II: 762 och II: 771.

I motionen II: 762 (femte yrkandet) hemställes, att till 7 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring skall fogas ett sista stycke av följande lydelse:

»Blind, som saknar ledsyn, skall alltid anses vara berättigad till hel förtidspension.

»

I motionen II: 771 (första yrkandet) hemställes, »att nu gällande presumtionsregel

för blinda inom folkpensioneringen måtte bibehållas».

Invali ditetsgraderingen behandlas i motionerna 1:657 och

II: 785 (yrkandet under A. 6.), där det hemställes, att riksdagen måtte

»besluta att ge pensionsorganen rätt att avvika från den föreslagna invaliditetsgraderingen,

så att pensionen i mellangruppen kan, när särskilda skäl

motiverar detta, graderas på annat sätt än till 2/a av hel pension».

Allmänna frågor rörande förtidspensioneringen

behandlas i motionerna 1:649 och 11: 777 (yrkandet under III. a), diir det

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla »om

utredning angående invalidernas ställning i pensioneringen i det syfte som

angivits i motionen».

De särskilda förutsättningarna för förtidspension från tilläggspensioneringen

Departementschefen:

»Då jag härefter övergår till vissa frågor om förtidspension som enbart

rör tilläggspensioneringen, vill jag erinra om att statsmakterna

när TPL antogs år 1959 var på det klara med att även åtskilligt annat än

vad som sammanhänger med ett reviderat invaliditetsbegrepp och en ändrad

invaliditetsgradering kunde behöva ändras i bestämmelserna om förtidspension,

innan den nya pensioneringen trädde i kraft på förmånssidan.

En förutsättning för att någon skall ha rätt till förtidspension enligt den

nuvarande lydelsen av TPL är att han också har rätt till folkpension i form

av invalidpension eller sjukbidrag. Som reglerna om familjepension är uppbyggda

i TPL blir det också en förutsättning för rätt till familjeskydd från

tilläggspensioneringen att försörj aren skulle ha kunnat komma i åtnjutande

av invalidförmån från folkpensioneringen, om han blivit invalidiserad i

stället för avlidit. Denna sammankoppling mellan folk- och tilläggspensionering

kan möjligen tyckas vara ett naturligt uttryck för tanken att folkpension

och tilläggspension i realiteten utgör delar av en och samma pension.

Tiden kan emellertid ännu inte anses vara mogen för att genomföra en fullständig

överensstämmelse mellan pensionssystemets båda grenar i fråga

om villkoren för rätt till pension. De medborgarskaps- och mantalsskrivningsvillkor

som finns inom folkpensioneringen har inte någon motsvarighet

inom tilläggspensioneringen när det gäller rätt till ålderspension, och så

bör inte heller vara fallet beträffande rätt till förtidspension och familjepension.

Inom tilläggspensioneringen finns större möjligheter än inom folkpensioneringen

att jämställa utlänningar och utlandssvenskar med andra

försäkrade, och dessa möjligheter bör tillvaratagas. Min bedömning av denna

fråga överensstämmer helt med vad socialförsäkringskommittén föreslagit

och remissorganen tillstyrkt.

Inom ett försäkringssystem, som omfattar hela folket och vars förtidspensioner

är avsedda att ersätta ett inkomstbortfall på grund av invaliditet,

kan man inte utan vidare låta den försäkrades förhållanden vid tiden för en

invalidisering bli avgörande för rätten till pension eller pensionens storlek.

Det kan nämligen inte vara en uppgift för ett sådant försäkringssystem att

ersätta en hög, tillfällig inkomst, som den försäkrade åtnjuter när pensionsfallet

inträffar, med en hög, livsvarig pension. Uppenbarligen kan man inte

heller godta en ordning som medför att en tillfällig nedgång i den försäkrades

inkomster vid tiden för pensionsfallet får till följd att den pension, på

s. 159 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

159

vilken han skall leva under återstoden av sitt liv, blir mycket låg. För att

undvika dylika ojämnheter torde det vara nödvändigt att ha vissa regler

om kvalifikationstid, men det är ett starkt önskemål att kvalifikationstiden

göres så kort som möjligt för att de försäkrade skall få ett fullgott riskskydd

i nära anslutning till sitt inträde i förvärvslivet. Den vanskliga uppgiften

blir att vid utformningen av bestämmelser om de närmare förutsättningarna

för rätt till förtidspension och sättet för

pensionens beräkning kombinera en kort kvalifikationstid med regler,

som i rimlig utsträckning begränsar spelrummet för tillfälliga och slumpartade

faktorer.

Enligt 16 § TPL skall förtidspension utgå, om pensionspoäng tillgodoräknats

den försäkrade för minst 2 av de 4 år som närmast föregått året för

pensionsfallet, vilket ju i praktiken betyder en kvalifikationstid av 2 år. Förtidspensionen

skall till beloppet motsvara ålderspensionen, och vid beräkningen

av pensionens storlek antages att pensionspoäng motsvarande medeltalet

av de 2 högsta poängtalen under fyraårsperioden närmast före pensionsfallet

tillgodoräknats honom för varje år från och med det då förtidspension

skall börja utgå till och med det då han fyller 65 år.

Socialförsäkringskommittén har nu föreslagit vissa ändringar i dessa

regler. Enligt kommittéförslaget skall förtidspension kunna utgå om något

av två alternativa fall föreligger. Det ena är att den försäkrade vid tiden för

pensionsfallet är placerad i lägst den sjukpenningklass, som han skulle ha

tillhört om hans årsinkomst uppgått till det vid årets ingång gällande basbeloppet,

och pensionspoäng dessutom tillgodoräknats honom för åtminstone

ett år före året för pensionsfallet. Är den försäkrade inte sjukpenningklassplacerad

som nyss sagts, skall likväl förtidspension utgå, om pensionspoäng

tillgodoräknats honom för minst 3 av de 4 åren närmast före året för pensionsfallet.

Antagandepoängen skall i båda fallen motsvara medeltalet av de

faktiska poängen för de 2 bästa åren av nämnda fyraårsperiod. Om man

därigenom skulle komma till ett förmånligare resultat för den försäkrade,

skall emellertid i stället för fyraårsperioden såsom bas användas samtliga

år från och med det då den försäkrade fyllt 16 år till och med det som närmast

föregått året för pensionsfallet. Antagandepoängen skall då bestämmas

till medeltalet av poängtalen för halva antalet av de nämnda åren, varvid

åren med högst poängtal medräknas.

Det är min uppfattning att anspråken på ändamålsenliga bestämmelser

om rätt till förtidspension och om beräkning av pensionens storlek tillgodoses

väsentligt bättre genom de föreslagna reglerna än genom nu gällande

bestämmelser. Samtidigt som kvalifikationstiden för flertalet fall förkortas

från två till ett år förhindras i ett större antal fall än med hittillsvarande bestämmelser

att den försäkrade blir utan pension eller får en mycket låg pension

om han under åren närmast före invaliditetens inträde — t. ex. på

grund av utbildning, värnpliktstjänstgöring, arbetslöshet eller sjukdom —

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

tillfälligt saknat pensionsgrundande inkomst eller haft osedvanligt låg sådan

inkomst. I socialförsäkringskommitténs förslag vill jag för min del inte göra

någon annan ändring än att den kortare kvalifikationstiden, ett år, skall

kunna, som försäkringsdomstolen föreslagit, åtnjutas även av den som faktiskt

inte varit sjukpenningklassplacerad i lägst den klass som motsvarar en

årsinkomst lika stor som basbeloppet men som skulle ha varit det, om försäkringskassan

haft kännedom om samtliga de förhållanden som rätteligen

skall ligga till grund för en klassplacering.

För att inte något missförstånd skall uppstå vill jag tillägga, att regler

motsvarande dem i 17 § TPL om en reducerad förtidspension av fribrevsnatur

skall kvarstå även efter de nu föreslagna lagändringarna. Den som

inte uppfyller de villkor, som gäller för pension på grundval av antagandepoäng,

skall således kunna få en förtidspension, till beloppet motsvarande

den ålderspension som han redan intjänat.

Även om en förbättring av riskskyddet blir följden av de nya reglerna om

förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, har socialförsäkringskommittén

prövat vissa önskemål om en särskilt gynnsam poängberäkning

för grupper av hårt drabbade invalider. Med tanke på personer som

invalidiserats i unga år och som av en eller annan anledning ännu inte

hunnit grundlägga rätt till en god tilläggspension har kommittén föreslagit

bestämmelser, enligt vilka studier eller annan utbildning

och värnpliktstjänstgöring som anledning till låg eller utebliven

förvärvsinkomst under vissa år särskilt skall beaktas i pensionshänseende.

Förslaget innebär att den, som av någon av de nämnda anledningarna

under större delen av ett år varit förhindrad att bereda sig inkomst av

förvärvsarbete, skall få tillgodoräkna sig minst en pensionspoäng för det

året. Poäng av detta slag skall kunna tillgodoräknas en försäkrad för åren

från och med det då han fyller 17 år till och med det då han fyller 28 år.

Beträffande finansieringen av de särskilda pensionsförmåner, som sålunda

skall tillkomma vissa unga invalider, har kommittén sagt sig anse att staten

bör svara för den merkostnad som uppkommer för försäkringen. Motiveringen

är att de verksamheter som ger anledning till förmånerna är av allmänt

samhällsintresse.

Försäkringen för tilläggspension är avsedd att ge ett efter inkomsternas

storlek graderat skydd mot bortfall av förvärvsinkomster. Försäkringen

finansieras helt med avgifter som i princip är knutna till dessa inkomster.

Socialförsäkringskommitténs förslag om pensionspoäng i anledning av utbildning

och värnpliktstjänstgöring innebär ett avsteg från principen om

förvärvsinkomst som förutsättning för pension. Kommittén har dragit konsekvensen

härav genom att frångå också tilläggspensioneringens finansieringsmetod

när det gäller dessa särskilda förmåner. Det inger emellertid

allvarliga betänkligheter att förändra tilläggspensioneringen från en avgiftsfinansierad

försäkring mot bortfall av förvärvsinkomster till ett system med

s. 161 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

161

blandad avgiftsfinansiering och skattefinansiering, i vilket olika omständigheter

utöver inkomstbortfall skall kunna ge upphov till pensionsrätt. Jag

är för egen del inte beredd att förorda ett sådant blandat system, vars konsekvenser

inte är utredda. Som framgår av vad jag yttrade redan vid förberedandet

av tilläggspensioneringen är jag på det klara med att pensionsfrågorna

för dem som blir invalidiserade i unga år rymmer särskilda problem.

Dessa torde emellertid böra bli föremål för ytterligare utredning och

därvid angripas från andra och mer generella utgångspunkter än socialförsäkringskommittén

gjort. Vad gäller försäkringsskyddet under tid för utbildning

och värnpliktstjänstgöring vill jag peka på att de som undergår yrkesutbildning

enligt särskilda bestämmelser omfattas av den obligatoriska

yrkesskadeförsäkringen och att motsvarande skydd enligt militärersättningsförordningen

lämnas under värnpliktstjänstgöring.

I samband med ändringarna i tilläggspensioneringens bestämmelser om

förtidspension bör uppmärksamhet även ägnas åt reglerna om utländsk

medborgares ställning inom pensionssystemet. För närvarande saknar

en utlänning, som flyttar till Sverige, under de första fem åren här

i riket pensionsskydd från tilläggspensioneringen för sig och sin familj.

Utlänningar är således i detta hänseende sämre ställda än svenskar. Möjlighet

föreligger enligt TPL att genom avtal med andra stater jämställa personer

som inte är svenska medborgare med svenskar i avseende på tilläggspensioneringen.

Av olika skäl är det dock åtskilliga här verksamma utlänningar

som, i vart fall under de närmaste åren, inte kan bli omfattade av

sådana överenskommelser med andra länder. I internationellt konventionsarbete,

som är avsett att vara normerande för nationell lagstiftning, är det

en tendens att vidga utlänningarnas rättigheter och skyldigheter på socialförsäkringsområdet.

Den tanken vinner alltmer gehör att en utlänning,

som med sin arbetsinsats bidrar till ett lands produktion, i princip bör vara

jämställd med landets egna medborgare i förhållande till socialförsäkringen.

Denna grundsats är hos oss sedan länge genomförd inom yrkesskadeförsäkringen

och i stort sett även inom sjukförsäkringen. Beträffande tilläggspensioneringen

bör, såsom föreslagits i departementspromemorian, utlänningar

få rätt till förtidspension och familjepension på i stort sett samma

villkor som svenskar.

De särregler för utlänningar som i övrigt förekommer inom tilläggspensioneringen,

t. ex. den längre kvalifikationstiden inom ålderspensioneringen,

begränsningarna i utlänningars möjligheter att uppbära pension utomlands

samt uteslutandet av utlänningar från de särskilda övergångsförmåner som

stadgats för personer födda åren 1896—1923, uppbärs av sådana skäl att det

inte är möjligt att utan vidare slopa dem. Som jag inledningsvis yttrat hör

det till de framtida uppgifterna att ta upp hela frågan om reglerna för svenska

medborgares och utlänningars ställning inom vårt socialförsäkringssystem.

»

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 avd. Nr 27

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Lagrådet:

Med hänsyn till betydelsen av frågan om försäkringsskydd och tillgodoräknande

av pensionspoäng under tid för yrkesutbildning m. in. vill lagrådet

understryka vikten av att den fortsatta utredning härom som departementschefen

ställt i utsikt företages snarast möjligt.

Motioner

Frågan om tillgodoförande av pensionspoäng åt dem, för vilka förvärvsinkomsten

på grund av studier eller annan utbildning och

värnpliktstjänstgöring blivit låg eller uteblivit, behandlas i

motionerna I: 657 och 11: 785 (yrkandet under A. 10.), där det hemställes,

att riksdagen måtte »i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att den fortsatta

utredning om gratispoäng inom tilläggspensioneringen till värnpliktiga

och studerande, som departementschefen ställt i utsikt, snarast företages».

Frågan om tillgodoförande av pensionspoäng utan motsvarighet

i förvärvsinkomst behandlas i motionerna I: 28 och II: 54

(yrkandet under 2. b), där det hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning »med uppgift att utreda möjligheten

av och formerna för en självständig pensionering inom ATP för hemmaarbetande

husmödrar».

Vissa tillägg till folkpension m. m.

Departementschefen:

»Sedan åtskilliga år tillbaka har de generella förmånerna inom folkpensioneringen

kompletterats med tilläggsförmåner av olika slag, blindtillägg

och vårdtillägg, hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt

särskilda barnbidrag. Folkpensioneringens utbyggnad samt tillkomsten av

tilläggspensioneringen aktualiserar frågan om behovet av dessa tillägg och

hur de bör vara utformade. Skilda synpunkter kan därvid läggas på de olika

förmånerna.

De nuvarande förmånerna till de blinda och hjälpen till andra svårt invalidiserade,

dvs. blindtilläggen och vårdtilläggen, har uppenbarligen ett nära

samband med varandra. De särskilda behov, som här föreligger på grund

av höjda levnadskostnader och försämrade möjligheter till normal livsföring,

kommer inte att tillgodoses genom de generella pensionsförmånerna.

Jag utgår därför från att det även framdeles kommer att föreligga behov av

tilläggsförmåner till pensionen i dessa fall.

Socialförsäkringskommittén har föreslagit, att blindtillägget bibehålies

som en kompletterande förmån till sådana blinda, som uppbär ålders- eller

förtidspension. Övriga blinda, vilkas arbetsförmåga inte är så nedsatt som

förutsättes för rätt till förtidspension, föreslås erhålla en fristående folk
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

163

pensionsförmån, benämnd blindhetsersättning. I båda fallen är förutsättningen

att blindheten inträtt före 63 års ålder. Kommittén föreslår vidare,

att vårdtillägget bibehålies och kompletteras med ett lägre tillägg, benämnt

hjälptillägg, för vilket skall gälla något mindre stränga förutsättningar

än för vårdtillägg. Slutligen förordar kommittén införande av två

ytterligare förmånsformer, vanföreersättning och vanföretillägg, för förvärvsarbetande

invalider med vissa lyten och defekter.

Kommitténs förslag innebär en ytterligare differentiering av stödformerna

för att täcka behov, vilka i grunden är mer eller mindre likartade. Jag anser

för min del att strävandena i stället bör gå ut på att förenhetliga förmånerna

och sammanföra dem under en gemensam benämning. Jag tror att möjligheterna

härtill är goda och skall återkomma till denna fråga efter en genomgång

av enskildheterna i kommitténs förslag.

Kommittéförslaget om blindtillägg och blindhetsersättning

står i samband med förslaget om invaliditetsbegreppets utformning.

Som framgår av vad jag anfört i avsnittet om förtidspension godtar jag den

av kommittén föreslagna ändrade konstruktionen av förmånerna till de

blinda. Jag förordar alltså, att blinda som åtnjuter förtidspension eller ålderspension

skall erhålla ett tillägg till pensionen, medan blinda som inte

är pensionsberättigade får en fristående förmån.

Enligt kommittéförslaget skall för rätt till blindförmånerna krävas, att

blindheten inträtt före det vederbörande fyllt 63 år mot nu 60 år. Motsvarande

föreslås gälla beträffande det för rätt till vårdtillägg och hjälptillägg

uppställda villkoret i fråga om tiden för vårdbehovets uppkomst. Förslaget

har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de flesta remissyttrandena.

Några remissorgan har dock ifrågasatt att åldersgränsen bör helt utgå

eller höjas till 67 år.

I hittillsvarande lagstiftning har det inte ansetts lämpligt att helt slopa

åldersgränsen. I fråga om de blinda har anförts bl. a., att av dem som blivit

blinda i högre ålder ett ganska betydande antal kan antagas åtnjuta vård på

allmänna inrättningar och därför ej är i behov av blindtillägg. Skulle sådant

tillägg utgå även till dem som vid mycket hög ålder blivit blinda, skulle

vidare vissa tillämpningssvårigheter uppkomma. Beträffande vårdtillägget

har åberopats att behov av hjälp för personlig vård uppkommer förhållandevis

ofta i de högre åldersgrupperna. För egen del finner jag att övervägande

skäl talar för att bibehålla en åldersgräns före vilken blindheten eller vårdbehovet

skall ha yppats. Huruvida åldersgränsen bör sättas vid 63 år eller

en annan ålder är en avvägningsfråga. Jag finner det vara en fördel att

gränsen ligger några år under folkpensionsåldern 67 år, så alt inte den omständigheten

huruvida blindheten eller vårdbehovet inträtt kort före eller

kort efter pensionsålderns inträde kan bli avgörande för om tillägg skall

utgå under återstoden av den försäkrades levnad. Kommitténs förslag bör

enligt min mening godtagas.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Beträffande den av kommittén föreslagna gränsdragningen mellan vårdtillägg

och hj älptillägg har i några remissyttranden anmärkts,

att förutsättningarna för rätt till de olika tilläggen inte angivits tillräckligt

klart. För rätt till vårdtillägg krävs f. n. att den pensionsberättigade är ur

stånd att reda sig själv och på grund härav har behov av ständig tillsyn

och vård. Förslaget om hj älptillägg innebär att kraven på vårdbehovets

intensitet mildras så att det räcker med att pensionären är i behov av avsevärd

fortlöpande hjälp från annan persons sida. Vårdtillägg och hjälptillägg

är båda avsedda för svårt invalidiserade med betydande behov av

vård och bistånd. Skillnaden mellan de båda förmånerna är en fråga om

gradering av stödets storlek i olika fall. Jag kan ge kritiken rätt i att det

mången gång skulle bli svårt att avgöra, huruvida den försäkrade bör ha

det ena eller det andra av de båda föreslagna beloppen 1 200 och 800 kr.

Enligt min mening bör någon sådan gradering av stödets storlek inte förekomma.

Däremot bör det för rätt till vårdtillägg nu gällande kravet i fråga

om vårdbehovets intensitet uppmjukas till huvudsaklig överensstämmelse

med vad kommittén föreslagit för hjälptilläggets vidkommande.

Det föreslagna systemet med vanföreersättning och vanföretillägg

för förvärvsarbetande invalider är en nyhet inom folkpensioneringen.

Tillägget föreslås tillkomma försäkrade med partiell förtidspension,

medan vanföreersättningen på samma sätt som blindhetsersättningen

är avsedd för dem som trots en betydande medicinsk defekt har sådan

förmåga att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete, att de inte har

rätt till förtidspension. De nya förmånerna är enligt kommittéförslaget avsedda

för personer, som lider av höggradiga rubbningar i rörelse- och stödorganens

funktion och som till följd härav behöver omfattande personligt

bistånd av andra människor eller får vidkännas betydande merutgifter för

färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra sitt arbete. Emellertid

finns det varaktiga defekttillstånd, såsom exempelvis rubbningar i cirkulationsorganen

och vissa neurologiska sjukdomar, vilka på samma sätt som

rubbningar i rörelse- och stödorganens funktion vållar betydande kostnader

och svårigheter även om den som drabbats därav kan fortsätta att arbeta.

Vid remissbehandlingen har från flera håll anförts att det är angeläget, att

villkoren för de ifrågavarande förmånerna ges en sådan utformning, att hänsyn

mera tages till behovet av bistånd eller hjälpmedel för att kunna utföra

arbetet än till lokalisationen av lytet eller organfelet. För egen del vill jag

också förorda en sådan mera generell utformning av villkoren utan begränsning

till vissa former av defekttillstånd.

Som jag inledningsvis anförde bör de förmånsformer, som socialförsäkringskommittén

uppdelat på förmåner till blinda, till personer med avsevärda

vårdbehov och till förvärvsarbetande invalider med svåra kroppsliga

defekter, så långt möjligt sammanföras och få en enhetlig utformning. En

förmån, benämnd invaliditetstillägg, bör vara avsedd för dem

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

som har pension och en annan, kallad invaliditetsersättning,

för invalidiserade i arbetsför ålder, vilkas förvärvsförmåga är sådan att de

inte blir berättigade till förtidspension. För rätt till invaliditetstillägg till

ålders- eller förtidspension bör fordras att den försäkrade är ur stånd att

reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov

av annan persons hjälp. En blind skall alltid anses uppfylla dessa förutsättningar.

Ett ytterligare villkor skall som förut nämnts vara att vårdbehovet

uppkommit eller blindheten inträtt före 63 års ålder. Vidare bör invaliditetstillägg

kunna utgå till partiell förtidspension, därest den försäkrade

lider av höggradig nedsättning i ett eller flera kroppsorgans funktion och

på grund härav behöver fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas

betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att

kunna utföra förvärvsarbete. Åtnjuter en förvärvsarbetande som nu nämnts

eller en blind inte någon pension alls, skall han ha rätt till invaliditetsersättning.

Invaliditetstillägget bör utgöra 1 200 kr. och invaliditetsersättningen

1 800 kr. om året. Mitt förslag rörande invaliditetsförmånerna medför

något ökade kostnader jämfört med kommittéförslaget, men å andra

sidan torde en inte obetydlig lättnad i det administrativa arbetet ernås.

Vad angår frågan om barntillägg inom folkpensioneringen, delar

jag socialförsäkringskommitténs uppfattning att det alltjämt kommer att

föreligga behov av ett ekonomiskt stöd till vissa barnfamiljer motsvarande

det som nu utgår i form av särskilt barnbidrag. Jag ansluter mig också till

förslaget, att detta stöd tekniskt bör utformas såsom ett icke inkomstprövat

tillägg till försörjarens folkpension. I fråga om den barntilläggsberättigade

kretsen ansluter jag mig i allt väsentligt till kommittéförslaget. Barntillägg

bör sålunda utgå för varje barn under 16 år till den försäkrade eller hans

hustru, därest den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor

med barnet. Barntillägg bör däremot inte, såsom ifrågasatts i några

remissyttranden, utgå till folkpension som tillkommer gift kvinna i andra

fall än då hon lever åtskild från sin make. I de fall då av makar som sammanlever

endast hustrun är pensionär skall alltså något barntillägg inte

utgå till hustruns pension. Kommitténs förslag bör följas även därutinnan

att tillägget bestämmes till 1 000 kr. om året och att detta belopp vid partiell

förtidspension reduceras till samma andel som pensionen utgör av

hel förtidspension. Tillika bör barntillägg på sätt kommittén förordat

minskas med tilläggspension över en viss storlek. Däremot synes man böra

undvika regler som leder till att barntillägg utgår från pensioneringen

men minskas med utgående bidragsförskott, vilket ofta torde uppgå till i

det närmaste samma belopp som tillägget. Såsom föreslagits i ett par remissyttranden

torde frågan kunna lösas på det sättet, att barntillägg cj utgår

i fall då pensionären väl är underhållsskyldig gentemot barnet men inte

har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med det.

I det föregående har jag förordat att de särskilda invaliditetsförmånerna

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

och barntilläggen tills vidare skall utgå med vissa i kronor angivna belopp

Frågan om indexreglering av dessa belopp torde få upptagas senare, lämp

ligen i samband med att folkpensionernas anknytning till basbeloppet tek

niskt genomföres.

Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen avser att mera allmänt

svara för sådana försörjningsbehov som inte täckes av den allmänna

pensionen och den försäkrades övriga inkomster. I likhet med socialförsäkringskommittén

är jag övertygad om att det under avsevärd tid framåt

föreligger behov av en tilläggsförmån i fall av den art att hustrutill1

ä g g nu kan utgå. En annan sak är att det längre fram kan visa sig lämpligt

att sammansmälta hustrutillägget och det kommunala bostadstillägget

till en förmån. Jag har inte något att erinra mot den föreslagna ändrade

konstruktionen av hustrutillägget, som innebär att tillägget i fortsättningen

kommer att motsvara skillnaden mellan pensionsbeloppet för två pensionsberättigade

makar och pensionen för en ensam pensionär. Ändringen

påverkar inte storleken av det högsta sammanlagda belopp som tillkommer

makarna. Även i övrigt tillstyrker jag vad kommittén föreslagit beträffande

detta tillägg. Bl. a. bör liksom hittills gälla, att hustrutillägget

skall vara inkomstprövat.

Enligt socialförsäkringskommitténs förslag skall det ankomma på kommunerna

att ta ställning till om de kommunala bostadstilläggen

till partiella förtidspensioner skall reduceras i samma mån som förtidspensionerna.

Vad kommittén anfört i denna fråga föranleder ingen erinran

från min sida. Som jag anfört i samband med behandlingen av frågan

om förtida uttag av ålderspension kan jag däremot inte ansluta mig till

att rätt till kommunalt bostadstillägg vid sådant uttag skall vara beroende

av innehållet i de av kommunerna fastställda grunderna för dessa tillägg.

Denna fråga bör i stället lagstiftningsvägen regleras så, att kommunalt bostadstillägg

vid förtida uttag av ålderspension icke kan utgå före 67 års

ålder.»

Motioner

Åldersgränsen i fråga om invaliditetstillägg behandlas

i motionerna 1: 649 och II: 777 samt II: 771.

I motionerna I: 649 och II: 777 (yrkandet under I. a) hemställes, att

riksdagen måtte besluta, »att invaliditetstillägg skall utgå i de fall, då vårdbehovet

uppkommit eller blindheten inträtt före 67 års ålder».

I motionen 11:771 (del av tredje yrkandet) hemställes, »att blindtillägg

måtte utgå, om blindheten inträffat före det år, då ålderspension börjar

utgå».

Frågan om blindtillägg till dem som vårdas å anstalt

behandlas i motionen 11:771 (del av tredje yrkandet), där det hemställes,

»att blindtillägg måtte utgå till den som vistas på ålderdomshem».

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Frågan om indexreglering av invaliditetstillägg och

invaliditetsersättning behandlas i motionerna I: 657 och II: 785

(yrkandet under A. 7.), där det hemställes, att riksdagen måtte »besluta att

övergångsbestämmelserna om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

skall slopas samt att dessa förmåner skall indexregleras enligt förslaget till

lag om allmän försäkring redan från den 1 januari 1963».

Inkomstprövning

1958 års socialförsäkringskommitté

Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen skall enligt kommitténs

förslag alltjämt vara underkastade inkomstprövning. Vid bifall

till kommitténs förslag kommer inkomstprövningen i övrigt att bibehållas

allenast beträffande änkepension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli

1960. Den omständigheten att inkomstprövningen i fortsättningen begränsas

till de nyssnämnda förmånerna kunde, yttrar kommittén, måhända ge

fog för uppfattningen att frågan om inkomstprövningen numera är av mindre

vikt. Kommittén konstaterar emellertid att, även om antalet inkomstprövade

förmånsslag blir ringa, så kan dock ett mycket stort antal personer beräknas

komma att uppbära sådana förmåner. Enbart antalet kommunala

bostadstillägg beräknas sålunda till omkring 600 000 vid tiden för reformernas

genomförande.

Beträffande inkomstprövningens utformning framhåller kommittén att,

om avdragsreglerna skulle uppmjukas, följden blir att flera personer erhåller

inkomstprövade förmåner och att dessa förmåner i många fall kommer

att utgå med större belopp. Kommittén ifrågasätter, huruvida det är

erforderligt att öka de inkomstprövade förmånernas omfattning i ett läge,

då folkpensionernas standard successivt förbättras och allmän tilläggspension

kommer att utges utöver folkpensionen. En uppmjukning av inkomstprövningsreglerna

skulle motarbeta önskemålet att i möjlig mån inskränka

inkomstprövningen inom pensionssystemet och gynnar vidare endast pensionärer,

som har så stora inkomster att dessa enligt de nu gällande reglerna

verkar reducerande på de ifrågavarande pensionsförmånerna. Beträffande

synpunkten att pensionärernas arbetsvilja hämmas genom inkomstprövningen

framhåller kommittén, att stränga avdragsregler minskar bredden

av det inkomstskikt, inom vilket ökad inkomst till följd av avdragsreglerna

leder till minskad pension. Vid en uppmjukning av avdragsreglerna blir

denna verkan av en inkomstökning märkbar för flera, och effekten av uppmjukningen

kan alltså i vissa fall bli den motsatta mot att stimulera till

arbetsinsatser.

Kommittén utgår från att allmän tilläggspension liksom tjänstepension

skall anses utgöra inkomst vid tillämpning av avdragsreglerna. I den mån

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 7962

tilläggspension utgår kommer den sålunda att helt eller delvis ta i anspråk

det s. k. avdragsfria beloppet. Skulle i dylika fall utformningen av avdragsreglerna

medföra någon stimulerande effekt på arbetsviljan, måste reglerna

uppenbarligen mildras i mycket hög grad, vilket skulle få till resultat att

även personer, som har så stor icke inkomstprövad pension, att de rimligen

inte behöver inkomstprövade förmåner, skulle komma att få sådana förmåner.

Kommittén framhåller vidare, att varje uppmjukning leder till en

ökning av folkpensionskostnaderna för såväl staten som kommunerna. Kommittén

finner de angivna skälen mot en uppmjukning av avdragsreglerna så

vägande, att en generell ändring inte bör komma i fråga annat än i ett avseende.

Härvid åsyftar kommittén de s. k. sltärpningsreglerna, vilka innebär att

vid uppskattningen av förmögenhets avkastning denna skall ökas med

20 procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för gift pensionsberättigad

15 000 kr. (för makar tillsammans 30 000 kr.) och för annan

pensionsberättigad 20 000 kr. Kommittén anför, att den höga skärpningsprocenten

otvivelaktigt verkar hårt, något som särskilt framträder om

taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter skulle höjas mera avsevärt. På

grund härav föreslår kommittén, att skärpningsprocenten sänkes från 20

till 10.

När det gäller inkomstprövningen av änkepension till kvinnor, som blivit

änkor före den 1 juli 1960, föreslår kommittén en viss uppmjukning av inkomstprövningsreglerna

utöver justeringen av skärpningsprocenten. Kommittén

framhåller, att pensionsrätten för dessa änkor bör ses mot bakgrund

av att de kvinnor, som blir änkor efter den 30 juni 1960, får sin pension helt

utan inkomstprövning. Vidare erinrar kommittén om att 1960 års riksdag

uttalat sig för en minskning av skillnaden mellan de båda änkekategorierna

i pensionsavseende. önskar man minska denna skillnad, blir en uppmjukning

av inkomstprövningen nödvändig i fråga om pensionen till änkorna i

övergångsfallen. Det har under kommitténs utredningsarbete framkommit

att uppmjukningen måste begränsas till själva änkepensionen. Skulle den

avse även det kommunala bostadstillägget, kunde nämligen resultatet bli

att många av de ifrågavarande änkorna skulle komma i bättre läge än de

kvinnor, som blivit änkor efter den 30 juni 1960.

Vill man undvika att beräkningen av änkornas folkpension i övergångsfallen

blir alltför invecklad, låter det sig enligt kommitténs mening knappast

göra att tillämpa olika stor avdragsfri inkomst för änkepensionen och bostadstillägget.

Uppmjukningen bör därför avse avdragsfalctorn. Denna är

nu Vs i lägre inkomstlägen över det avdragsfria beloppet, dvs. mellan 1 000

och 1 400 kr., och 2/s i högre inkomstlägen, dvs. över 1 400 kr. Kommittén

förordar att endast den lägre avdragsfaktorn tillämpas beträffande själva

änkepensionen, vilken alltså minskas med 1/s av änkans inkomst i vad den

överstiger 1 000 kr.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Departementschefen :

»Efter slopandet av inkomstprövningen beträffande förtidspensionerna

kommer de förmåner inom folkpensionssystemet, som alltjämt är underkastade

inkomstprövning, att utgöras av hustrutillägg och kommunala

bostadstillägg samt änkepensioner i anledning av dödsfall före den

1 juli 1960.

Endast ett ringa antal förmånsslag blir således i fortsättningen beroende

av inkomstprövning. Som kommittén mycket riiktigt framhåller betyder

detta dock inte, att inkomstprövningen numera skulle ha ringa betydelse.

Antalet pensionärer med kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg är

nämligen mycket stort. En uppmjukning av inkoms tprövningsreglerna

skulle leda till att detta antal stiger ytterligare och att de inkomstprövade

förmånernas belopp ökar. Härigenom skulle uppkomma en avsevärd kostnadsökning

för såväl staten som kommunerna, och det är att märka att

uppmjukningen inte skulle medföra någon förbättring av standarden för

pensionärer med ringa eller ingen inkomst. Vad kommittén anfört mot en

mera vittgående uppmjukning av inkomstprövningen i fråga om hustrutillägg

och kommunala bostadstillägg har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Jag vill heller inte förorda ändring i inkomstprövningsreglerna

annat än i avseende på den s. k. skärpningsprocenten vid innehav av

förmögenhet. Jag föreslår i likhet med kommittén, att detta procenttal sänks

från nuvarande 20 till 10.

Socialförsäkringskommitténs förslag om uppmjukning av inkomstprövningen

av änkepension i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 juli

1960, finner jag välbetänkt. Jag förordar alltså, att folkpension i sådana

fall skall minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades inkomst i

vad denna överstiger 1000 kr.»

Motioner

I motionerna I: 649 och II: 777 (yrkandena under I. d och e) har hemställts,

att riksdagen måtte besluta, dels »att hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg må minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad mån årsinkomsten överstiger för den som är gift 1 000

kronor och för annan 1 350 kronor samt med ytterligare en tredjedel i vad

mån årsinkomsten överstiger för den som är gift 1 350 kronor och för annan

1 900 kronor», dels ock »att pension till den, som blivit änka före den

1 juli 1961, i fall, som avses i propositionen, må minskas med en tredjedel

av årsinkomsten i vad denna överskrider 1 350 kronor».

I motionen II: 330 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till innevarande års riksdag till sådan

förbättring av avdragsreglcrna för erhållande av bostadstillägg, att de, i

vidare mån än vad som nu är fallet, stimulerar ålderspensionärerna till utnyttjande

av eventuell arbetsförmåga».

G*— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

F amil j epensionering

Departementschefen :

»Inom tilläggspensioneringen är rätten till familjepension vid en försäkrads

död i de fall, då han inte är ålderspensionär, knuten till den rätt till

förtidspension, som den försäkrade skulle ha haft om han blivit invalid i

stället för avlidit. Härigenom kommer den utsträckta rätt till förtidspension,

som behandlats i det föregående, att återverka även när det gäller

skyddet för de efterlevande. Sålunda kommer rätt till familjepension normalt

att föreligga redan när försörj aren förvärvat ett års pensionspoäng. Slopandet

av åtskillnaden mellan svenskar och utlänningar när det gäller rätten

till förtidspension medför att någon skillnad, bortsett från vissa undantagsfall,

inte heller kommer att föreligga i fråga om de efterlevandes rätt till

familjepension. På så sätt sker betydelsefulla utfyllnader av tidigare luckor

i tilläggspensioneringens familjeskydd.

I samband med de senaste årens pensionsbeslut har frågan om änkepension

till frånskilda kvinnor vid den förutvarande makens

död diskuterats vid flera tillfällen utan att någon lösning kunnat nås. Spörsmålet

rymmer flera vanskliga problem när det gäller att nå en avvägning,

som ger ett rimligt pensionsskydd och som samtidigt kan inpassas i det föreliggande

pensionssystemet. Då frågan ånyo tagits upp i departementspromemorian

har som utgångspunkt valts att pensionsrätten bör begränsas till de

fall, då det kan antagas vara vanligt att den frånskilda kvinnan kommer i

ett sämre försörjningsläge vid mannens död. På grund härav föreslås som

en förutsättning för rätt till pension, att kvinnan skulle ha varit berättigad

till underhållsbidrag av mannen, om denne levat. Den sammanlagda

pensionen från folk- och tilläggspensioneringarna föreslås maximerad

till storleken av underhållsbidraget, varvid dock indextillägg skall kunna

tillkomma. En ytterligare förutsättning för rätt till pension skall enligt promemorian

vara att kvinnan antingen har barn under 16 år i hemmet eller har

varit gift med den avlidne i minst 15 år. Pensionens storlek skall i princip

inte påverkas av att en försäkrad efterlämnar flera som är berättigade till

änkepension.

Förslaget att införa pensionsrätt för frånskilda kvinnor har inte rönt

någon gensaga under remissbehandlingen. Det stora flertalet remissorgan

har även godtagit en lösning efter de huvudlinjer som departementspromemorian

förordar. Från en del håll har dock rests invändningar. Dessa har

främst riktats mot att rätten till pension göres beroende av att rätt till underhållsbidrag

föreligger. Man har framhållit, att genom en sådan anordning

många frånskilda kvinnor kommer att bli utan pension trots att de väl kan

vara i behov därav. När det gäller tilläggspensioneringen har utgångspunkten

för kritiken varit, att den frånskilda kvinnan under sin äktenskapstid bör

anses ha tjänat in en viss pensionsrätt, som sedan skall komma henne till

godo vid mannens död. En konsekvens av detta resonemang blir att, när den

försäkrade efterlämnar såväl änka som hustru i ett tidigare äktenskap, en

s. 171 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 171

änkepension får beräknas och sedan uppdelas på de pensionsberältigade efter

vissa normer.

Innan jag går närmare in på förslaget om änkepensionsrätt för frånskilda

kvinnor vill jag erinra om de grundprinciper, på vilka den allmänna pensioneringen

vilar. När det gäller ålders- och förtidspension är tanken att de

utgående förmånerna skall ersätta ett inkomstbortfall till följd av inträdd

arbetsoförmåga, som har sin grund i åldrande eller invaliditet. På samma

sätt är syftet med änke- och barnpension att ge en ersättning för vad familjen

i ekonomiskt hänseende går miste om genom försörjarens död. Pension

skall alltså allmänt sett ersätta bortfallen förvärvsinkomst enligt vissa grunder,

vilka inom ett pensionssystem som det förevarande med nödvändighet

måste bygga på generella bedömningar av pensionsbehovet. På en sådan

generell bedömning vilar exempelvis regeln att änkepension upphör, om

kvinnan ingår äktenskap.

Tillämpar man dessa grundsatser på spörsmålet om pensionsrätt för frånskilda

kvinnor blir resultatet, att pensionsrätt inte bör föreligga i andra fall

än då kvinnans försörjningsläge försämras vid den förutvarande mannens

död. Det naturliga är därvid att knyta pensionsrätten till förhandenvaron av

underhållsbidrag. Pensionen kommer då att ersätta det underhållsbidrag

som faller bort genom mannens död. Obestridligen kommer med denna lösning

en del frånskilda kvinnor att sakna pensionsrätt, ehuru det av sociala

skäl kunde vara motiverat att de erhöll någon form av ekonomiskt stöd.

Emellertid kan jag inte finna det riktigt att söka lösa detta problem inom

ramen för änkepensioneringen. Frågan om de ensamstående kvinnornas och

särskilt de ensamma mödrarnas problem i allmänhet bör tas upp från andra

utgångspunkter. Jag vill i detta sammanhang inte underlåta att påpeka, att

det i många fall skulle te sig egendomligt att utge änkepension till en frånskild

kvinna, mot vilken mannen inte har någon underhållsskyldighet. Det

finns enligt min mening inga skäl att exempelvis en frånskild kvinna i full

förvärvsverksamhet helt plötsligt, kanske lång tid efter det äktenskapet

upplösts, skulle bli berättigad till änkepension efter en man, vars död till

ingen del påverkar hennes egna försörjningsmöjligheter.

Ett problem av särskilt slag beröres av dem som företräder den meningen,

att änkepensionsrätten har karaktären av en tillgång, som kvinnan

tjänar in under äktenskapet och som därför bör förbehållas henne även

efter äktenskapets upplösning. Ett konsekvent genomförande av den antydda

tankegången förutsätter, att kvinnan i någon form får del av mannens egenpension.

Detta är emellertid ett spörsmål av helt annan art, som jag inte är

beredd att gå in på i detta sammanhang. Jag vill framhålla, att en kvinna

som före eller under äktenskapet har haft eget förvärvsarbete givetvis har

förvärvat en självständig rätt till tilläggspension. På motsvarande sätt har

hon i regel möjlighet att efter äktenskapets upplösning tjäna in sådan pension.

Tilläggspensioneringens regel att endast 30 års pensionsgrundande

inkomst erfordras för rätt till full pension är ägnad att särskilt gynna sådana

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

kategorier, som under en del av sin aktiva tid måste hålla sig borta från förvärvsarbete.

Resonemanget att änkepensionsrätt till frånskilda kvinnor skall bedömas

såsom en under äktenskapet intjänad förmån leder, som förut påpekats, till

att flera änkepensionsberättigade efter en försäkrad skulle få dela på en

enda tillgänglig änkepension. Dessa pensionstagare skulle alltså få lägre

pension än änkan efter den som inte efterlämnar mer än en änkepensionsberättigad.

Detta skulle innebära en försämring jämfört med vad nu gäller

för den kvinna, som är gift med den försäkrade vid dennes död. En sådan

utveckling vill jag inte medverka till, särskilt som denna kvinna även i ekonomiskt

hänseende torde drabbas hårdast vid mannens död. Jag har svårt

att finna något bärande skäl varför en änka i ett sådant fall skulle vara

sämre ställd än om mannen inte tidigare varit gift.

Det bör påpekas att den frånskilda kvinnans minderåriga barn, till vilka

den förutvarande maken är fader, blir berättigade till barnpension efter

honom. Barnpensionerna inom tilläggspensioneringen är så utformade att

de utgår med relativt sett högre belopp, när den försäkrade inte samtidigt

efterlämnar någon som är berättigad till änkepension. Härigenom uppnås

för frånskilda kvinnor med barn under 19 år en viss utjämning mellan å ena

sidan fall, då både änkepension och barnpension utgår, och å andra sidan

fall, då enbart barnpension utgår. Som jag strax kommer till kan dock reglerna

om barnpension inom tilläggspensioneringen leda till en del komplikationer,

om den försäkrade efterlämnar flera änkepensionsberättigade.

Folkpensioneringen och tilläggspensioneringen skall bilda ett så långt

möjligt enhetligt pensionssystem. Jag finner det därför angeläget, att man

inte vid införandet av pensionsrätt för frånskilda kvinnor fjärmar de båda

pensionsslagen från varandra genom olikheter i reglerna, som inte är betingade

av skillnader i bestämmelserna om änkepension i huvudfallen.

I betraktande av vad jag nu anfört finner jag mig böra förorda att frågan

om änkepensionsrätt för frånskilda kvinnor löses efter de huvudlinjer, som

föreslagits i departementspromemorian. En förutsättning för pension bör

alltså vara att mannen, om han levat, skulle ha varit skyldig att utge underhållsbidrag

till kvinnan. Då en försäkrad efterlämnar flera änkepensionsberättigade,

bör pension till envar av dessa i princip utgå utan hänsynstagande

till att mer än en änkepension skall utgå. Den regel jag förordar

torde bidra till att göra skilsmässoparter och andra mera uppmärksamma

på den frånskilda kvinnans försörjningsbehov på längre sikt.

1 promemorian föreslås beträffande bestämmelsernas utformning

i ö v r i g t, att för rätt till pension skall krävas att kvinnan antingen

i hemmet har barn under 16 år till den avlidne eller också att äktenskapet

varat i minst 15 år. Kravet på minst 15 års äktenskap i de fall då barnrekvisitet

ej uppfylles har under remissbehandlingen kritiserats såsom alltför

hårt även av remissorgan som godtagit förslagets huvudprinciper. Sänk
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ning av detta krav till att avse 10 eller 5 års äktenskap har förordats. För

egen del är jag benägen att instämma i denna kritik. Enligt min mening bör

det beträffande änkepensionen till de frånskilda kvinnorna inte uppställas

några särskilda villkor utöver kravet på underhållsbidrag. Den frånskilda

kvinnan bör alltså med nämnda begränsning i princip kunna erhålla pension

på samma villkor som gäller för änka, dock med den modifikationen

att förekomsten av barn inte heller inom folkpensioneringen bör grunda rätt

till pension i andra fall än då den avlidne är fader till barnet. Rätt till folkpension

skall alltså föreligga, om kvinnan i hemmet har barn under 16 år

till den försäkrade eller om äktenskapet varat i fem år och kvinnan tillika

fyllt 36 år vid mannens död. I det senare fallet kommer pensionens storlek i

vissa fall att begränsas med tillämpning av gällande regel om reduktion av

änkepensionen för kvinnor som inte fyllt 50 år vid mannens död. I fråga om

rätt till tilläggspension skall krävas antingen att kvinnan har barn, till vilket

den avlidne är fader, eller att äktenskapet varat minst fem år och ingåtts

senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år.

Under remissbehandlingen har sambandet mellan änkepension och barnpensioner

tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Som jag redan påpekat kan

i vissa fall samspelet mellan änkepension och barnpension bli till fördel för

frånskilda kvinnor, som enligt de föreslagna reglerna kommer att sakna

rätt till änkepension. Å andra sidan har framhållits att tillkomsten av pension

till frånskilda kan leda till minskning av barnpensioner från tilläggspensioneringen.

Denna effekt beror på den grundläggande utformningen av

familjepensionsförmånerna inom tilläggspensioneringen, som innebär att

familjepensionens sammanlagda belopp står i förhållande till antalet efterlevande,

antingen änka ingår bland dessa eller ej. En efterlevande får t. ex.

en familjepension på 40 procent av den försäkrades egenpension, två efterlevande

får 50 procent, tre 60 procent osv. Är en av de efterlevande änka, får

hon 35 procent av egenpensionen medan återstoden går till barnpension.

Vad nu sagts gäller enligt nuvarande bestämmelser även om änka och

barn ej lever i familjegemenskap. Det är då följdriktigt att änkepension till

frånskild kvinna påverkar storleken av pensionen till barn i annat äktenskap.

Detta blir dock inte fallet om den försäkrade även efterlämnar änka,

som är berättigad till pension efter honom. Änkepension till frånskild är

maximerad till underhållsbidragets nivå och kan därför komma att utgå

med lägre belopp än som motsvarar 35 procent av mannens egenpension.

Jag förordar att, om änkepension efter en försäkrad ej utgör 35 procent av

egenpensionen, vad som fattas i nämnda procenttal skall kunna användas

till förhöjning av barnpension. Detta innebär i förhållande till förslaget en

förbättring för barnen som gynnar både den frånskilda kvinnans egna barn

med den avlidne och andra barn till honom. I övrigt vill jag hänvisa till att

jag vid behandling av föreslagna regler om maximering av familjepensioner

i det följande kommer att förorda uppmjukningar, som är ägnade att ge

ökat utrymme för barnpensioner.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Samtliga remissorgan har godtagit socialförsäkringskommitténs förslag

att vid sammanträffande mellan flera pensioner egenpension

och familjepension från tilläggspensioneringen skall utgå samtidigt

utan reduktion av någondera pensionen. Även jag ansluter mig till detta

förslag. Likaså biträder jag kommitténs förslag att vid sammanträffande av

flera familjepensioner från tilläggspensioneringen endast den största av dem

skall utgå.

Inom familjepensioneringen föreligger vissa överförsäkring sproblem

såtillvida som det kan inträffa att de samlade pensionsförmånerna

efter en försäkrad kan komma att överstiga hans inkomst eller

hans pension under livstiden. Detta beror främst på folkpensionsförmånernas

utformning med fixa belopp i änke- och barnpensioner. Kommittén har

uttalat att det inte synes behöva föranleda betänkligheter att de efterlevande

får en familjepension, som är större än den avlidnes inkomst, i de fall då

enbart lolkpension utgår. Däremot har kommittén ansett att en särskild

maximeringsregel bör kunna gripa in då såväl folkpension som tilläggspension

utgår. Kommittén förordar att det sammanlagda pensionsbelopp, som

utgår till efterlevande, i princip bör begränsas till 90 procent av den försäkrades

sammanlagda egenpension, varvid dock minskning endast skall få ske

på tilläggspensionen.

För egen del anser jag det i princip riktigt att pensionsbestämmelserna

inte bör leda till att familjens försörjningsläge förbättras genom den försäkrades

död. Det är dock givet att reglerna i ett allmänt pensionssystem

inte kan vara i detalj anpassade till alla de olika lägen, som kan uppkomma.

Enkla och klara linjer måste eftersträvas, varvid man till utgångspunkt bör

välja vissa normalfall. Att härvid, som kommittén gjort, utgå från den avlidnes

egenpension är en väg. Den kan sägas leda rätt i de fall, då den avlidne

vid dödsfallet var pensionär och inte genom en personlig arbetsinsats

bidrog till familjens försörjning. En annan metod, som leder till ett riktigare

resultat då en fullt arbetsför person dör, skulle vara att göra jämförelsen

med den avlidnes förvärvsinkomst.

Under inga förhållanden bör det komma i fråga att inkräkta på folkpensionsförmånerna

till de efterlevande. Dessa förmåner är avsedda att garantera

en minimiförsörjning och är avpassade därefter. Det återstår då att

undersöka i vad mån en reduktion bör sätta in med hänsyn till tilläggspensionen.

Den av socialförsäkringskommittén föreslagna regeln griper in

enbart i de fall då det finns flera barn som är berättigade till pension efter

den försäkrade. Det ter sig föga tilltalande att i ett socialförsäkringssystem

skära ned förmånerna just till de stora familjerna, allra helst som familjepensionsreglerna

ändock är så utformade att varje barn i en sådan familj i

princip får lägre pension än barn i en liten familj.

Mot bakgrunden av vad nu sagts finner jag att den föreslagna maximeringsregeln

inte bör införas i lagstiftningen. Jag finner ej heller skäl att, när

hela pensionssystemet nu kan överblickas, bibehålla den nuvarande regeln

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

inom tilläggspensioneringen att familjepensionen ej får uppgå till mer än

80 procent av den avlidnes egenpension. Denna regel träder i tillämpning

först då den försäkrade efterlämnar minst sex pensionsberättigade efterlevande.

Det må nämnas att inom statstjänstemännens familjepensionssystem,

som i mycket utgjort en förebild till tilläggspensioneringens bestämmelser,

inte återfinns någon liknande begränsningsregel.

Efter den utbyggnad av änkepensioneringen på folkpensionssidan, som

genomfördes år 1960, skall änkepension utgå om änkan fyllt 36 år vid

makens död, varvid viss reduktion av pensionen inträder om änkans ålder

vid dödsfallet understiger 50 år. Tidigare var åldersgränsen för rätt till

änkepension i princip 55 år. Vidare skall enligt de nya reglerna full pension

alltid utgå till änka som har barn under 16 år i hemmet. När yngsta barnet

uppnår 16 års ålder bedömes änkans pensionsrätt i fortsättningen som om

mannens död inträffat, när barnet fyllde 16 år. Förekomsten av minderåriga

barn i familjen kommer följaktligen i regel att ha betydelse för änkepensionen

även efter det att yngsta barnet fyllt 16 år. Om änkan var under 36

år vid dödsfallet, blir rätten till pension beroende på om änkan vid 36- årsålderns uppnående hade barn under 16 år i hemmet. Hade änkan fyllt

36 men ej 50 år vid mannens död, är hennes ålder vid den tidpunkt då hon

upphörde att ha barn under 16 år i hemmet avgörande för pensionens storlek.

Enligt övergångsbestämmelserna till 1960 års lagstiftning skall för en

änka, vars man avlidit före den 1 juli 1960, förekomsten av barn under 16

år i änkans hem ha betydelse i pensionshänseende endast om sådant barn

fanns i hemmet vid sistnämnda tidpunkt. I annat fall blir änkans ålder vid

makens dödsfall avgörande för rätten till änkepension och för pensionens

storlek. Föregående års riksdag har hemställt om en skyndsam utredning i

syfte att undanröja verkningarna av den nämnda övergångsbestämmelsen

(L2U 3; rskr 81).

Då de nya änkepensionsreglerna genomfördes år 1960, gjordes de av olika

skäl inte fullt ut tillämpliga på äldre fall. Sålunda bibehölls inkomstprövningen

för de äldre fallen med vissa modifikationer i fråga om pension till

dem som blivit änkor åren närmast före de nya reglernas införande. På

samma sätt gjordes som nyss nämnts vissa undantag för äldre fall när det

gäller verkan i pensionshänseende av att änkan haft barn under 16 år i

hemmet. I det föregående har förordats en uppmjukning av inkomstprövningsreglerna

i övergångsfallen. Såsom andra lagutskottet i sitt av riksdagen

godkända yttrande framhållit finns det även skäl som talar för en ändring

av reglerna, när det gäller barnvillkorets återverkan på änkepensionen i

äldre fall. Otvivelaktigt medför de påtalade övergångsbestämmelsernas utformning

att en del änkor saknar rätt till änkepension eller får lägre sådan

pension än eljest skulle ha utgått, trots alt såväl sociala skäl som rättviseskäl

kan tala för en gynnsammare behandling. Jag finner det därför befogat

med en ändring av berörda regler. De undersökningar som gjorts inom

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

socialdepartementet har övertygat mig om att ändringen lämpligen bör ske

på så sätt att undantagsbestämmelsen helt slopas. Också i fall då änkeblivandet

ligger i tiden före den 1 juli 1960 skall det alltså i fortsättningen

kunna anses som om dödsfallet inträffat vid den tidpunkt, då kvinnan upphörde

att ha barn under 16 år i hemmet, oavsett när denna tidpunkt infallit.

Jag förordar att lagändringen sker med verkan från den 1 juli 1962. Därigenom

vinnes bl. a. att prövningen av pensionsansökningarna kan utföras

av de nuvarande pensionsnämnderna och i huvudsak vara avslutad innan

pensionsreformen i övrigt sättes i kraft den 1 januari 1963.»

Lagrådet:

I fråga om änkepension till frånskild kvinna synas starka skäl tala för

att, såsom anförts i familjerättskommitténs yttrande, enhetliga regler gälla

beträffande tilläggspensioneringen samt pensionerna i statlig och kommunal

tjänst. Härutinnan märkes bl. a. att enligt förslaget änkepension

till frånskild, när sådan över huvud utgår, till beloppet skall vara beroende

av avtalat eller utdömt underhållsbidrag, vilket icke är fallet enligt de statliga

familjepensionsbestämmelserna. I det nämnda och i andra yttranden

ha även andra beaktansvärda erinringar framförts mot de föreslagna bestämmelserna

rörande frånskildas pensionsrätt. Lagrådet — som ej ansett

sig kunna framlägga ändringsförslag i dessa delar utan blott på en punkt

föreslår en jämkning — finner det vara påkallat, att förslagets lösning av

förevarande spörsmål icke betraktas såsom slutgiltig utan att frågan upptages

till förnyad prövning. 8

8 KAP.

2 §•

För att frånskild kvinna i fall som avses i 1 § första stycket a) skall vara

jämställd med änka kräves enligt andra stycket i förevarande paragraf, förutom

att hon vid dödsfallet har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor

med barn till den avlidne, att barnet stadigvarande vistades i kvinnans

hem vid tiden för äktenskapsskillnaden respektive hemskillnaden. Sistnämnda

krav föreslås även skola gälla med avseende å tillämpning av 1 §

första stycket b). Genom dessa ytterligare villkor för frånskilds likställande

med änka uteslutes rätt till änkepension i sådana icke sällan förekommande

fall som att kvinnan först efter skillnaden tillerkännes vårdnaden om barnet

eller att barnet först efter skillnaden överlämnas i hennes vård, likaså

ofta fall då barnet i samband med skilsmässan vistades hos kvinnans föräldrar

eller andra släktingar. Dessa villkor äro därför ägnade att föranleda

olikheter i fråga om rätt till änkepension i fall som borde behandlas lika.

Med hänsyn härtill är det enligt lagrådets mening önskvärt att slopa kraven

på att barnet skall ha vistats hos kvinnan vid äktenskapsskillnaden respek
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

tive hemskillnaden. Övriga villkor för rätt till änkepension, bl. a. att det

skall vara fråga om barn till den avlidne, synas medföra att farhåga för

missbruk knappast är befogad. Lagrådet hemställer därför att nämnda krav

få utgå. Då villkoret, att barnet skall vistas i kvinnans hem vid tiden för

dödsfallet framgår om hänvisning sker till 1 § första stycket, torde andra

stycket i förevarande paragraf kunna erhålla följande lydelse:

Frånskild kvinna som enligt rättens beslut eller på grund av avtal är

berättigad till underhållsbidrag av sin förutvarande make är, även om fall

som i första stycket sägs ej är för handen, för tid varunder bidraget skolat

utgå likställd med änka i fråga om rätt till änkepension vid den förutvarande

makens död. I fall som avses i 1 § första stycket a) skall dock

beaktas endast barn till den avlidne. I fall som avses i 1 § första stycket b)

skall med tid, varunder äktenskapet ägt bestånd, jämställas tid, varunder

kvinnan efter äktenskapets upplösning men före dödsfallet haft vårdnaden

om och stadigvarande sammanbott med barn under sexton år till den avlidne.

Vad i detta stycke stadgas skall ej äga tillämpning, därest avtal om

underhållsbidrag eller medgivande i rättegång att utgiva sådant bidrag kan

antagas hava tillkommit i huvudsakligt syfte att bereda kvinnan rätt till

pension.

Departementschefen (vid propositionens avlåtande):

»Angående de föreslagna bestämmelserna om änkepension till frånskild

kvinna har lagrådet uttalat, att den föreslagna lösningen inte bör betraktas

som slutgiltig. Lagrådet har dock godtagit de föreslagna reglerna och endast

förordat en jämkning av det i 8 kap. 2 § angivna barnvillkoret. Denna

jämkning bör vidtagas.»

Motioner

Frågan om änkepension till frånskilda kvinnor behandlas

i motionerna I: 655 och II: 772, I: 657 och II: 785, I: 662 och II: 787

samt II: 783.

I motionerna I: 655 och II: 772 hemställes, att riksdagen måtte

»a) för sin del besluta, att frånskild kvinna skall äga rätt till änkepension

inom folkpensioneringen oberoende av huruvida rätt till underhållsbidrag

föreligger, och

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att utredning sker om rätt för

frånskild kvinna att erhålla änkepension från tilläggspensioneringen oberoende

av underhållsbidrag».

I motionerna I: 662 och II: 787 hemställes,

»att riksdagen måtte avslå förslaget i proposition nr 90 i vad det avser

underhållsbidraget i TPL som avgörande förutsättning för rätt till änkepension

för frånskilda,

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

att riksdagen måtte besluta att familjepension skall utgå till frånskild

kvinna i förhållande till äktenskapets varaktighet, samt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att nytt lagförslag

berörande tjänstepensionslagen i anslutning till här anförda synpunkter

måtte föreläggas nästa års riksdag».

I motionen II: 783 hemställes, att riksdagen måtte

»1. avslå Kungl. Maj :ts förslag till änkepension för frånskild kvinna inom

tilläggspensioneringen,

2. besluta att änkepension till frånskild kvinna inom folkpensioneringen

skall vara inkomstprövad och maximerad till folkpensioneringens belopp

för ensamstående, samt

3. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående änkepension

till frånskild kvinna inom tilläggspensioneringen enligt de riktlinjer

som angivits i motionen».

I motionerna I: 657 och 11: 785 (yrkandet under A. 9.) hemställes, att

riksdagen måtte »med antagande av Kungl. Maj :ts förslag vad gäller änkepension

till frånskild kvinna som ett provisorium i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om att denna fråga upptages till förnyad teknisk utredning».

F amiljepensioneringens konstruktion behandlas i motionen

II: 782, där det hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om en allsidig utredning angående uppdelning av tilläggspensionen

mellan makar efter mönster av den s. k. tudelningsprincipen inom

beskattningen.

Frågan om änklingspensioner inom tilläggspensioneringen

behandlas i motionerna I: 169 och II: 216 samt I: 581 och II: 560.

I motionerna 1:169 och 11:216 hemställes, »att riksdagen måtte besluta

att pension till änkling efter förvärvsarbetande hustru skall utgå efter

samma principer som änkepensioner enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension».

I motionerna I: 581 och 11: 560 yrkas, »att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om rätt för efterlevande make

att erhålla efterlevandepension då hustrun genom förvärvsarbete haft inkomst

av tjänst eller rörelse, som grundlagt rätt till pension inom ATP».

Höjning av folkpensionerna

Departementschefen:

»Statsmakternas ställningstaganden i folkpensionsfrågorna vid 1958 års

A-riksdag innebar att folkpensionerna fram till år 1968 successivt skulle

höjas så att, i 1957 års penningvärde räknat, ålderspensionen kom att uppgå

för en ensam pensionär till 3 600 kr. och för två pensionsberättigade makar

till 5 400 kr. En första höjning vidtogs vid 1958 års A-riksdag och en andra

skedde år 1960.1 enlighet med vad som förutsattes år 1958 bör en ny höjning

göras med verkan fr. o. m. den 1 juli 1962. Ett fullföljande av det tidigare

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

inledda programmet för folkpensionshöjningen fram till 1968 skulle innebära

att pensionerna höjdes med 250 kr. om året för en ensam pensionär

och 340 kr. om året för två pensionsberättigade makar.

Enligt statsmakternas ställningstaganden år 1958 är som nyss nämnts den

för år 1968 avsedda folkpensionsnivån uttryckt i 1957 års penningvärde.

Detta innebär att de för 1968 angivna beloppen i sin helhet bör vara indexreglerade

med 1957 som basår. Detta har förutsatts i förslaget till lag om

allmän försäkring, enligt vilket folkpensionsbeloppen uttrycks i procent av

det med utgångspunkt från prisläget i september 1957 indexreglerade basbeloppet.

Av tekniska skäl kan dock folkpensionernas anknytning till basbeloppet

inte genomföras i samband med ikraftträdandet av lagen om allmän

försäkring utan får uppskjutas till en senare tidpunkt. Intill dess får

den nuvarande metoden med fasta indextillägg bibehållas. De nuvarande

indextilläggen, vart och ett på 50 kr. för en ensam pensionär och 40 kr. för

vardera av två pensionsberättigade makar, är så avpassade att pensionernas

ursprungliga belopp men inte standardtillägg är värdesäkrade. För att

underlätta samordningen mellan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen

och möjliggöra en jämn stegring av folkpensionerna fram till det

för år 1968 uppställda målet, bör i år en ytterligare höjning av folkpensionerna

vidtagas med 100 kr. för en ensam pensionär och 160 kr. för

två makar. Samtidigt bör en uppjustering av indextilläggens storlek äga

rum, så att tillägg som utfaller efter juni månad 1962 utgör 75 kr. för en

ensam pensionär och 60 kr. för vardera av två makar.

Årets folkpensionshöjning bör alltså bli 350 kr. för en ensam pensionär,

varmed även avses änkepensionär, och 500 kr. för två pensionsberättigade

makar eller 250 kr. för var och en av dem. Med sistnämnda belopp kommer

då också hustrutilläggen att höjas. Jag vill dock erinra om att enligt vad jag

i det föregående förordat hustrutilläggen fr. o. m. 1963 på grund av ändrad

konstruktion kommer att utgå med andra belopp än under 1962. Om den nu

föreslagna höjningen genomföres kommer med nuvarande 11 indextillägg

ä 50 respektive 40 kr. ålderspensionernas årsbelopp att fr. o. m. den 1 juli

i år utgöra 3 200 kr. för en ensam pensionär och 5 010 kr. för två pensionsberättigade

makar. Maximibeloppen för invalidpension och sjukbidrag blir

desamma, och full änkepension kommer att utgå med samma belopp som

ålderspensionen till en ensam ålderspensionär. Då hustrutillägg utgår kommer

maximibeloppet för makarnas sammanlagda pensionsförmåner att

uppgå till 5 010 kr. Till de angivna beloppen kan liksom hittills komma kommunalt

bostadstillägg.»

Motioner

Årets höjning av folkpensionerna behandlas i motionerna

I: 485 och 11: 566 samt II: 762.

I motionerna 1: 485 och II: 566 hemställcs, »att riksdagen för sin del

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

måtte besluta fastställa årets standardtillägg på folkpensionerna till 600

kronor för ensamstående folkpensionär och 695 kronor för två pensionsberättigade

makar, varigenom full överensstämmelse uppnås med vad som

ursprungligen föreslagits beträffande innevarande års totala pensionsbelopp».

I motionen II: 762 (första yrkandet) hemställes, att riksdagen måtte besluta,

»att 1 § i Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den

1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner måtte erhålla följande

lydelse:

1 §•

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall höjas för år räknat med

900 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutillägg,

ävensom för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt

1 200 kronor för annan pensionsberättigad.»

En ytterligare höjning av folkpensionerna år 1963

föreslås i motionerna 1:649 och 11: 777 (yrkandet under III. c), där det

hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla »om

förslag till 1963 års riksdag angående etapphöjning av folkpensionerna med

350 kronor för ensamstående pensionär och 450 kronor för två pensionsberättigade

makar i enlighet med vad som anförts i motionen».

Folkpensionernas nivå efter år 1968 behandlas i motionerna

1: 649 och 11: 777 samt 1: 657 och 11: 785.

I motionerna I: 649 och 11: 777 (yrkandet under IV.) hemställes, »att

riksdagen måtte uttala, att folkpensionerna må höjas standardmässigt även

efter år 1968 i den takt de ekonomiska resurserna medger».

I motionerna 1: 657 och 11: 785 (yrkandet under A. 4.) hemställes, att

riksdagen måtte »uttala att standardtillägg till folkpensionsförmånerna

skall utgå även efter 1968 och i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning

rörande de tekniska problem som sammanhänger härmed».

Förslaget att angiva folkpensionerna såsom procent av

basbeloppet kritiseras i motionerna I: 649 och 11: 777 (yrkandet under

I. f), där det hemställes, att riksdagen måtte besluta »att avslå förslaget

i propositionen om att folkpensionsbeloppen från 1968 skall vara uttryckta

i procent av det för ATP-systemet gällande basbeloppet».

Samordning med yrkesskadeförsäkringen

1958 års socialförsäkring skommitté

Med hänsyn till att förslag rörande den allmänna pensioneringen och

sjukpenningförsäkringen måst framläggas i sådan tid att de kan genomföras

till 1963, då allmänna tilläggspensioner skall börja utges, har social
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

försäkringskommittén icke ansett möjligt att samtidigt framlägga förslag

till en definitiv lösning av alla de problem som samordningen med yrkesskadeförsäkringen

medför. Vidare hade innan kommittén avslutat sitt arbete

chefen för socialdepartementet förklarat sig ämna tillkalla en särskild utredning

rörande yrkesskadeförsäkringens framtida omfattning och gestaltning.

För tiden intill dess resultatet av denna utrednings arbete föreligger

har kommittén föreslagit vissa provisoriska samordningsregler, som nödvändiggöres

av kommitténs förslag i övrigt. Samordningen under denna övergångstid

bör enligt kommittén bygga på samma grunder som för närvarande

gäller. Härvid bör den nuvarande yrkesskadeförsäkringen lämnas orubbad

i all den utsträckning som är möjlig, och framför allt bör undvikas lagändringar,

som innebär ökade förmåner från och därmed ökade utgifter

för denna försäkring.

När det gäller samordningen mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen påpekar kommittén, att sjukpenningtabellerna

i SFL och YFL är anknutna till varandra och att det därför

kunde synas som om de föreslagna ändringarna av SFL:s sjukpenningtabell

måste föranleda motsvarande ändringar i YFL för att inte sjukpenningen,

efter den s. k. samordningstidens utgång, i vissa inkomstlägen skall

bli lägre vid yrkesskada än vid annan sjukdom. Enligt en bestämmelse i YFL

(13 § femte stycket) får emellertid sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen

inte i något fall utgå med lägre belopp än som skolat utgå i sjukpenning

från allmän sjukkassa, därest skadan ej utgjort yrkesskada. Detta stadgande,

som nu sällan behöver tillämpas, innebär att den nya sjukpenningtabell

som föreslagits för sjukförsäkringens del blir tillämplig i yrkesskadefallen

även efter samordningstidens utgång, utan att någon ändring av

tabellen i YFL erfordras. Då en ändring av sistnämnda tabell alltså inte är

nödvändig, föreslår kommittén att den bibehålies oförändrad.

I YFL finns bestämmelser om hempenning och om barntillägg i vissa fall.

Dessa bestämmelser, som är hämtade från SFL, bör enligt kommitténs mening

få i sak samma ändrade innehåll, som föreslås för sjukförsäkringen.

En sådan ändring beträffande hempenningen torde medföra en ytterst ringa

minskning av yrkesskadeförsäkringens utgifter, medan ändringen av barntilläggsreglerna

medför en obetydlig ökning av nämnda utgifter.

Kostnadsökningarna till följd av det vidgade tillämpningsområdet för

13 § femte stycket YFL samt jämkningarna av barntilläggsreglerna är enligt

kommittén så ringa, att de inte i och för sig torde behöva medföra någon

premiehöjning.

I detta sammanhang må nämnas, att kommittén behandlat frågan om

karenstid inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Kommittén kan

inte tillstyrka att den nuvarande karenstiden (3 dagar) inom sjukförsäkringen

slopas eller förkortas och inte heller att den ändras från ovillkorlig

till villkorlig, exempelvis så att den som blir sjuk mer än tre dagar även får

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sjukpenning för karensdagarna. En villkorlig utformning av karenstidsbestämmelsen

leder, säger kommittén, erfarenhetsmässigt till att sjukskrivningstiderna

tenderar att förlängas så att villkoret för att sjukpenning skall

utgå under karensdagarna blir uppfyllt, även då så lång sjukskrivningstid i

och för sig inte är påkallad.

Beträffande yrkesskadefallen anför kommittén, att samordningen mellan

sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, som medför att sjukförsäkringens

karenstid gäller även vid yrkesskada, innebär en viss försämring

för de yrkesskadade i förhållande till vad som gällde enligt tidigare

bestämmelser. Kommittén framhåller emellertid, att samordningen infördes

i samband med totalt sett avsevärda förbättringar av försäkringsförmånerna.

Ett slopande av karenstiden vid yrkesskada eller införande av olika karenstider

vid yrkesskada och vid annan sjukdom skulle medföra att fördelarna

av samordningen mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

i väsentlig mån eliminerades. Om olika karenstidsbestämmelser skulle gälla

inom sjukförsäkringen för yrkesskador och för andra sjukdomar, bleve det

nämligen nödvändigt att i de fall då framställning om sjukhjälp avsåg yrkesskada

omedelbart verkställa prövning av frågan om riktigheten härav.

Kommittén kan med hänsyn till det anförda inte förorda särskilda karenstidsbestämmelser

för yrkesskadefall.

I fråga om samordningen mellan den allmänna pensioneringen

och yrkesskadeförsäkringen framhåller socialförsäkringskommittén,

att i den föreslagna förtidspensioneringen folkpensionen,

bortsett från kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg, inte

längre skall vara underkastad någon inkomstprövning. För att inte därmed

en omotiverad dubbelersättning skall uppkomma föreslår kommittén, att

yrkesskadeersättning skall avdragas från folkpension i form av förtidspension.

Detsamma föreslås i fråga om folkpension i form av ålderspension och,

i överensstämmelse med vad som redan nu gäller, folkpension i form av änkepension

och barnpension.

Enligt TPL skall yrkesskadeersättning i sin helhet avdragas från allmän

tilläggspension. Bestämmelsen härom utformades, framhåller kommittén,

synnerligen restriktivt i syfte att lämna alla vägar öppna vid ett kommande

ställningstagande till samordningsfrågorna. Av bestämmelsen följer bl. a.,

att sjukpenning eller invalidlivränta från yrkesskadeförsäkringen reducerar

änke- och barnpensioner från tilläggspensioneringen, ehuru den arbetsinkomst,

för vilken sjukpenningen eller livräntan träder i stället, inte inverkar

på tilläggspensionen. Vidare kan änkelivränta från yrkesskadeförsäkring

dragas av på egenpension från tilläggspensioneringen, trots att den

avlidnes tidigare arbetsinkomst inte inverkade på denna pension. Kommittén

föreslår, att sådan reduktion »korsvis» inte skall äga rum och att i

fortsättningen folkpension och tilläggspension får minskas endast med

»motsvarande yrkesskadeförmån», dvs. förtidspension och ålderspension

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

med sjukpenning eller invalidlivränta samt barnpension och änkepension

med efterlevandelivränta. Folkpensioneringens ålderspension, som ju avlöser

både dess förtidspension och dess änkepension, skall därjämte minskas

med änkelivränta. Enligt förslaget skall för den som åtnjuter både folkpension

och tilläggspension avdraget i första hand göras på tilläggspensionen

med hänsyn till att denna finansieras på likartat sätt som yrkesskadeförsäkringen.

Socialförsäkringskominittén finner det motiverat att vid pensionsfall,

som helt eller delvis förorsakats av yrkesskada, tills vidare något större

förmåner utgår än eljest. Detta kan åstadkommas genom att endast en viss

del av yrkesskadeersättningen avdrages på pensionen. Enligt gällande bestämmelser

om samordning mellan statlig tjänstepension och yrkesskadeersättning

skall vid fastställande av de s. k. bruttopensionsförmånerna bortses

från vad av sjukpenningen resp. livräntan överskjuter tre fjärdedelar av

det gällande beloppet. Motsvarande anordning bör enligt kommitténs uppfattning

införas vid den provisoriska samordningen mellan yrkesskadeförsäkring

samt folk- och tilläggspensionering och avdraget på pensionen bör

därvid ske med endast tre fjärdedelar av yrkesskadeersättningen.

Enligt nu gällande regler i FPL och lagen om barnpensioner får avdrag

för yrkesskadelivränta inte föranleda reduktion med mer än hälften

av änkepensionen och tre fjärdedelar av barnpensionen. Borttages detta

friläggande av viss folkpensionsdel, uppkommer, framhåller kommittén, en

för provisorietiden inte tillräckligt motiverad sänkning av den totala ersättningen.

Kommittén föreslår därför att nuvarande regler bibehålies. Även

en viss del, lämpligen en fjärdedel, av de nya förtidspensionerna från folkpensioneringen

bör enligt kommitténs mening friläggas. När det gäller

ålderspension från folkpensioneringen påpekar kommittén, att enligt nuvarande

regler folkpensionen inte reduceras med yrkesskadeersättning men

att denna ersättning ofta är lägre efter 67 år än dessförinnan. Sålunda är för

skador, som inträffat efter ingången av år 1955, invalid- och änkelivräntorna

25 procent lägre efter 67 år än dessförinnan. Med de stigande ålderspensionerna

från folkpensioneringen framstår denna sänkning enligt kommitténs

mening som för liten. För helinvalider blir i vissa fall summan av

ålderspension och livränta större än summan av förtidspension och livränta,

vilket inte kan anses motiverat. I nuvarande läge förordar kommittén som

förut nämnts att folkpensioneringens ålderspension i likhet med dess förtids-,

änke- och barnpensioner och motsvarande tilläggspensioner reduceras

med yrkesskadeersättning, dock att även här en viss del av pensionen

frilägges. Kommittén föreslår att utan hinder av avdraget tre fjärdedelar av

ålderspensionen skall utgå.

Kommittén erinrar om att den som åtnjuter partiell förtidspension kan

vara förvärvsarbetande och därvid drabbas av yrkesskada. Den sjukpenning

eller livränta, som därvid tillerkännes honom, är till sin storlek beroende

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

av den reducerade arbetsförtjänst han har som invalid. Liksom den partiella

förtidspensionen utgår vid sidan av denna arbetsförtjänst, bör den

sjukpenning eller livränta som ersätter arbetsförtjänsten lämna pensionen

orubbad i den mån den till följd av yrkesskadan ökade invaliditeten inte

medför att högre partiell eller hel förtidspension skall utgå. Det föreslås

därför, att avdrag på annan förtidspension än hel sådan får ske endast om

skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår.

Om den försäkrade var invalidiserad till följd av yrkesskada innan han

förvärvat pensionspoäng inom tilläggspensioneringen anser kommittén det

i regel oberättigat att låta livräntan reducera tilläggspensionen. Den till

grund för poängberäkningen liggande arbetsförtjänsten kan nämligen antagas

vara lägre på grund av yrkesskadeinvaliditeten, varigenom en reduktion

kan sägas äga rum på tilläggspensionssidan. Kommittén utgår från

att ett sådant resonemang varit motivet till den bestämmelse i TPL, enligt

vilken avdrag inte skall göras för livränta eller sjukpenning i anledning av

skada som inträffat före den 1 januari 1960. Denna bestämmelse bör enligt

kommitténs förslag jämkas så att avdrag på tilläggspension för yrkesskadeersättning

inte får ske, om yrkesskadan inträffat innan den försäkrade

äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för ett år.

För att inte folkpensionen skall sänkas för någon pensionär vid ikraftträdandet

av de nya bestämmelserna föreslår kommittén en övergångsbestämmelse,

enligt vilken de nya samordningsreglerna inte får föranleda att folkpensionen

för den som åtnjöt sådan pension för december 1962 sänkes under

det belopp, som utgick för nämnda månad.

Vid tillämpning av vad kommittén föreslagit rörande avdrag på folkpension

skall enligt förslaget bortses från andra tillägg till sådan pension

än barntillägg. Såvitt avser de inkomstprövade tilläggen hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg anses samordningen alltjämt böra ske genom att

yrkesskadeersättningen i likhet med annan inkomst kan reducera tillägget.

I den mån yrkesskadeersättningen enligt de i det föregående behandlade

reglerna redan minskat den huvudförmån till vilken tillägget utgår, bör dock

yrkesskadeersättningen inte räknas som inkomst. De övriga tilläggen, blindtillägg,

vårdtillägg, hjälptillägg och vanföretillägg, föreslås skola utgivas

oberoende av samtidigt utgående yrkesskadeersättning. Vid sammanträffande

mellan vårdbidrag enligt YFL och motsvarande folkpensionsförmåner

anser kommittén lämpligast att tills vidare bibehålla nuvarande regel

om samordning på yrkesskadeersättningssidan.

Departementschefen:

»Med hänsyn till den tidsplan som socialförsäkringskommittén haft att

iakttaga har det inte varit möjligt för kommittén att framlägga förslag till

en definitiv lösning av frågorna om samordning av sjukförsäkringen och den

allmänna pensioneringen med yrkesskadeförsäkringen. Kommittén har där
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

för inskränkt sig till att föreslå samordningsregler av provisorisk karaktär.

Då socialförsäkringskommittén avslutade sitt arbete tillkallade jag en särskild

utredning för att pröva frågan om yrkesskadeförsäkringens framtida

utformning och anpassning till de övriga socialförsäkringsgrenarna.

I det läge som nu råder bör riktpunkten vara att så litet som möjligt rubba

nuvarande regler inom yrkesskadeförsäkringen och att undvika lösningar

som binder framtida ställningstaganden. De förslag som socialförsäkringskommittén

framlagt synes väl ägnade att fylla de krav som bör ställas på

samordningen under en övergångstid till dess yrkesskadeförsäkringen skall

inordnas i det allmänna försäkringssystemet. Jag ansluter mig till vad kommittén

föreslagit rörande samordningen mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen. Kommittéförslaget innebär

beträffande samordningen mellan den allmänna

pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen att nuvarande

metod med justeringar på pensionssidan bibehålies. Jag har inte heller

i denna del någon erinran mot förslaget. Som jag i tidigare sammanhang

uttalat bör dock den definitiva samordningen göras enligt principen att de

allmänna förmånerna utgår fullt ut och yrkesskadeförsäkringsförmånerna

utformas som kompletteringar.

Socialförsäkringskommittén har även behandlat frågan om att eventuellt

slopa eller förkorta den karenstid på tre dagar, som nu gäller inom

sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, men inte velat förorda någon

ändring. Under remissbehandlingen har uttalanden gjorts till förmån för

såväl en förkortning som en förlängning av karenstiden. Vid bedömningen

av olika reformönskemål på den allmänna försäkringens område har

jag för egen del inte kunnat komma till någon annan slutsats än kommittén.

Den argumentering som föres med sikte på att enbart för yrkesskadeförsäkringens

del slopa karenstiden synes främst bygga på det förhållandet,

att reglerna i förevarande avseende var gynnsammare för yrkesskadefallen

innan den allmänna sjukförsäkringen tillkom och yrkesskadeförsäkringen

samordnades med denna. Man måste dock här liksom eljest

se socialförsäkringssystemet som en helhet. Införandet av den allmänna

sjukförsäkringen och 1954 års lagstiftning om yrkesskadeförsäkring innebar

förbättringar för den enskilde, och reformen beslöts i stor enighet.

De förbättringar av sjukpenningskyddet inom den allmänna försäkringen,

som blir en följd av att de i det föregående redovisade reformförslagen genomföres,

är också till fördel för de yrkesskadade och utgör ytterligare en

positiv effekt av samordningen mellan sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring.

»

Motioner

Frågorna om samordningen mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen samt mellan den allmän
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

na pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen behandlas

i motionerna I: 658 och II: 778, där det yrkas, att riksdagen måtte

»dels besluta sådan ändring av den i propositionen föreslagna lagen om allmän

försäkring, att samordningsreglernas provisoriska karaktär kommer

till tydligt uttryck,

dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att yrkesskadeutredningen

måtte överväga, om förslag i hithörande frågor kan framläggas fristående

från de mera tidskrävande spörsmålen om försäkringens organisation m. m».

Frågan om karenstid inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna behandlas

i motionerna I: 632 och II: 760, II: 610 samt II: 762.

I motionerna I: 632 och II: 760 hemställes, att riksdagen måtte besluta,

»att sjukersättning för olycksfall i arbete eller vid färd till och från detsamma

skall utgå från och med den dag olycksfallet inträffar».

I motionen II: 610 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att sjukförsäkringslagens

bestämmelser om karenstid skall slopas och sjukersättning

sålunda utgå från och med första sjukdomsdagen». Ett yrkande av samma

innebörd framställes i motionen II: 762.

Allmänt ombud

Departementschefen:

»Fullföljd från riksförsäkringsverket sker till försäkringsdomstolen. I

likhet med motsvarande regler i 103 § SFL, 37 § FPL och 53 § TPL förutsätter

denna paragraf, att frågan om vem som är berättigad att föra talan

i sjukförsäkrings- och pensionsärenden hos försäkringsdomstolen får avgöras

i enlighet med allmänna rättsgrundsatser. Det torde vara klart att

det särskilt i pensionsärenden ofta saknas någon som i försäkringens eller

det allmännas intresse kan föra upp målet till försäkringsdomstolen. För

att bota denna brist har i de anförda lagrummen intagits vissa bestämmelser

om att riksförsäkringsverket, när det för enhetlig lagtolkning eller

rättstillämpning är av synnerlig vikt att en fråga prövas av försäkringsdomstolen

eller eljest särskilda skäl förefinnes för sådan prövning, kan

underställa sitt beslut domstolens prövning.

I departementspromemorian har föreslagits att underställningsreglerna

skall utgå och att i stället en partsrepresentant för det allmänna, ett av

Kungl. Maj :t förordnat allmänt ombud, skall kunna föra upp ärenden

från riksförsäkringsverket till försäkringsdomstolen. I motiveringen till

förslaget hänvisar promemorian till vissa uttalanden i samband med att

de nuvarande besvärsbestämmelserna antogs (prop. 1961:45; L2U 45).

Under remissbehandlingen av departementspromemorian har endast ett fåtal

remissorgan uppehållit sig vid frågan om allmänt ombud, men av dessa

har de flesta ställt sig tveksamma eller avvisande. Försäkringsdomstolen

hyser vissa farhågor för att ett allmänt ombud skulle rubba jämvikten i

processen, eftersom motparterna till honom ofta skulle vara gamla eller

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sjuka människor med små möjligheter att tillvarata sina intressen. I detta

sammanhang påpekar domstolen även att det är oklart i vilken mån ombudet

i sin verksamhet skall se även till de försäkrades intresse. Riksförsäkringsverket

erinrar om att vid införandet år 1961 av nu gällande besvärsbestämmelser

från departementschefens sida framhölls, att man i frågan

om kontradiktoriskt förfarande borde avvakta erfarenheter av det nya

besvärssystemets funktion. För verket står det emellertid redan nu klart

att det inte finns något behov av ett allmänt ombud.

I fråga om besvärsförfarandets gestaltning på denna punkt torde i nuvarande

läge inte de principiella utan de praktiska synpunkterna böra bli

utslagsgivande. Därvidlag är att märka att man ännu inte, såsom underlag

för den närmare utformningen av ett tvåpartsförfarande, hunnit samla

några nämnvärda erfarenheter från socialförsäkringens nya besvärssystem.

Vidare har själva instansordningen inom socialförsäkringen inte fått definitiv

form, eftersom yrkesskadeförsäkringens framtid inte är avgjord.

Dessa synpunkter talar för att man bör bida ännu någon tid innan slutlig

ställning tages till frågan om partsrepresentation för det allmänna i socialförsäkringsprocessen.

I förevarande paragraf har därför de föreslagna bestämmelserna

om allmänt ombud fått utgå och i stället underställningsförfarandet

bibehållits.»

Lagrådet:

I utlåtande den 15 mars 1961 över förslag till lag angående ändring i lagen

om allmän sjukförsäkring med flera lagförslag uttalade lagrådet, att

den officialprövning som följde av ett underställningsförfarande icke kunde

anses väl förenlig med de uppgifter som borde ankomma på en domstol. För

att undvika, att mål underställningsvägen fördes upp till försäkringsdomstolen,

förordade lagrådet att en av Kungl. Maj :t förordnad befattningshavare

hos riksförsäkringsverket skulle såsom allmänt ombud föra det allmännas

talan hos försäkringsdomstolen i socialförsäkringsmål. Lagrådets

förslag innebar en utbyggnad av en av departementschefen i remissprotokollet

den 17 februari 1961 diskuterad anordning med partsrepresentation

för det allmänna; departementschefen hade emellertid ansett frågan härom

böra lösas först sedan större erfarenhet vunnits angående besvärsförfarandets

funktion inom det nya socialförsäkringssystemet. Vad lagrådet förordat

föranledde icke departementschefen att ändra uppfattning, och vederbörande

utskott anslöt sig till donna.

Enligt departementspromemorian i nu förevarande lagärende skulle talan

mot riksförsäkringsverkets beslut för det allmännas räkning föras av ett

allmänt ombud som skulle förordnas av Kungl. Maj :t. I yttrande över promemorian

anförde försäkringsdomstolen, att alla spörsmål i samband med

frågan om allmänt ombud icke utretts och att domstolen icke ännu hade

tillräcklig erfarenhet för att kunna bedöma alla de konsekvenser som införandet

av ett allmänt ombud kunde medföra. Därvid åberopade försäk
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ringsdomstolen framför allt, att begreppet det allmänna icke vore entydigt

inom socialförsäkringen utan att t. ex. staten och kommun även kunde företräda

andra intressen än allmänna samt att de enskilda parterna, som ofta

vore gamla och sjuka, i regel icke skulle vara jämbördiga med allmänna ombudet;

det vore oklart om ombudet skulle uppmärksamma även de försäkrades

intressen. Vidare yttrade försäkringsdomstolen att införandet av ett

allmänt ombud aktualiserade frågan om ändring av stadgandet att riksförsäkringsverkets

beslut skulle lända till omedelbar efterrättelse. En ledamot

av försäkringsdomstolen hade avvikande mening och ansåg, att ytterligare

utredning angående partsrepresentation för det allmänna icke erfordrades

utan att sådan borde införas utan dröjsmål. Riksförsäkringsverket erinrade

i sitt yttrande om departementschefens ovannämnda uttalanden och avstyrkte

förslaget, varvid verket anförde att en organisation med allmänt ombud

vore onödig.

I det nu remitterade ärendet uttalar departementschefen, att man ännu

icke hunnit samla några nämnvärda erfarenheter från socialförsäkringens

nya besvärssystem. Vidare hade själva instansordningen inom socialförsäkringen

ej fått definitiv form, eftersom yrkesskadeförsäkringens framtid

icke vore avgjord. Man borde därför bida ännu någon tid, innan slutlig

ställning toges till frågan om partsrepresentation för det allmänna i socialförsäkringsprocessen.

Med anledning av vad försäkringsdomstolen yttrat vill lagrådet framhålla

följande. Det är icke något för socialförsäkringen säreget att exempelvis

staten och kommun kunna företräda antingen allmänna eller privaträttsliga

intressen. Svårigheten att avgöra när det allmännas intresse är i fråga bör

icke vara större inom socialförsäkringen än inom andra rättsområden, där

partsrepresentation för det allmänna förekommer. Självfallet är att det skall

åligga allmänt ombud icke blott att bevaka det allmännas rätt utan även att

övervaka att gällande bestämmelser tillämpas riktigt, varvid ombudet skall

tillse att jämväl försäkrads intresse blir tillgodosett. Införandet av allmänt

ombud torde icke behöva föranleda ändring av den föreslagna bestämmelsen

i 20 kap. 13 § fjärde stycket om verkställighet av riksförsäkringsverkets

beslut.

Att det skulle möta organisatoriska svårigheter att inrätta en tjänst som

allmänt ombud hos riksförsäkringsverket har icke påvisats.

Lagrådet kan icke finna, att vad som enligt remissprotokollet förekommit

utgör skäl för att uppskjuta frågan om allmänt ombud. Lagrådet vidhåller

därför sin i utlåtandet den 15 mars 1961 uttalade mening i denna

fråga.

Departementschefen (vid propositionens avlåtande):

»Lagrådet har vidhållit sitt i utlåtande den 15 mars 1961 (se prop.

1961:45) framförda förslag om inrättande av ett allmänt ombud att föra

det allmännas talan hos försäkringsdomstolen i socialförsäkringsmål. För

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

egen del vill jag hänvisa till mitt uttalande i statsrådet den 26 januari 1962

om att man bör bida ännu någon tid innan slutlig ställning tages till frågan

om partsrepresentation för det allmänna i socialförsäkringsprocessen. Jag

är alltså inte beredd att på denna punkt förorda någon ändring i det remitterade

förslaget.»

Motioner

I motionerna 1: 657 och 11: 785 (yrkandet under A. 11.) hemställes, att

riksdagen måtte »besluta att en tjänst som allmänt ombud vid försäkringsdomstolen

inrättas samt att det nuvarande underställningssystemet för

riksförsäkringsverket avskaffas ».

Finansieringsfrågor

Sjuk- och moderskapsförsäkring

De partem entschefen:

»Riksförsäkringsverket har för budgetåret 1962/63 beräknat sjukkassornas

utgifter vid oförändrade lagbestämmelser till 1 315 milj. kr. För budgetåret

1961/62 har utgifterna beräknats till 1 234 milj. kr. I båda fallen är hänsyn

tagen till de merutgifter, som förorsakas av den fr. o. m. den 1 januari 1962

gällande nya provinsialläkartaxan. På grundval av de beräkningar som

gjorts av socialförsäkringskommittén och socialpolitiska kommittén kan de

förslag, vilkas genomförande jag i det föregående förordat, tillsammantagna

beräknas medföra ökade utgifter för sjukkassorna på cirka 350 milj. kr.

för helt år räknat. Då förslagen avses skola träda i kraft den 1 januari 1963,

kommer de av förslagen föranledda utgiftsökningarna för kassorna att

stanna vid 175 milj. kr. för budgetåret 1962/63. Sammanlagt kan alltså

sjukkassornas utgifter för budgetåret 1962/63 beräknas till (1 315 + 175 =)

1 490 milj. kr., vilket överstiger det för budgetåret 1961/62 beräknade beloppet

med 256 milj. kr. Till fördelningen av kassornas utgifter på olika

poster återkommer jag i samband med behandlingen av frågan om statsbidraget

till sjukkassorna.

När det gäller finansieringen av sjuk- och moderskapsförsäkringen

medför förslagen konsekvenser för de försäkrades egna avgifter

till försäkringen. Införandet av ersättning för tandläkarvård som

försäkringsförmån för blivande och nyblivna mödrar kan vid 50-procentigt

statsbidrag beräknas leda till en genomsnittlig ökning av sjukförsäkringsavgiften

med 2 kr. om året per avgiftspliktig försäkrad, dvs. med 4 kr. för

makar. Höjningen av grundsjukpenningen och moderskapshjälpens grundpenning

samt de föreslagna ändrade reglerna om barntillägg medför, om

statsbidraget för dessa ändamål sättes till 50 procent men vissa andra statsbidrag

till sjukkassorna samtidigt avskaffas, en avgiftshöjning med i ge
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

nomsnitt ca 40 kr. om året per avgiftspliktig, dvs. med 80 kr. för två avgiftspliktiga

makar. I gengäld kommer det ökade arbetsgivarbidrag till sjukvårdsförsäkringen,

som jag strax ämnar förorda, att möjliggöra en sänkning

av avgifterna med i genomsnitt 12 kr. per avgiftsbetalande försäkrad,

så att nettoökningen av avgifterna stannar vid i genomsnitt ca 30 kr. om året

per avgiftspliktig eller 60 kr. för två makar. För dem som är försäkrade för

tilläggssjukpenning, vilket blir fallet med den stora massan förvärvsarbetande

vare sig de är anställda eller ej, motvägs vidare den ökade avgiften på

grund av grundsjukpenningens höjning av en minskning i fråga om avgiften

för tilläggssjukpenningförsäkringen. Å andra sidan kommer även sistnämnda

avgift att påverkas i höjande riktning av att sjukpenningens belopp inte

som hittills skall minskas efter 180 dagars sjukdom liksom av att tiden för

åtnjutande av moderskapshjälpens tilläggspenning utsträckes från 90 till

180 dagar. Likaså kommer naturligtvis de, som på grund av sjukpenningskalans

utbyggnad blir försäkrade för större sjukpenning än förut, att få

högre avgifter. Företagarnas försäkring för tilläggssjukpenning skall helt

bekostas av dem själva genom avgifter, vilka bl. a. påverkas av den karenstid

som var och en väljer.

Avgift till försäkringen för grundsjukpenning bör som socialförsäkringskommittén

föreslagit erläggas av var och en som är försäkrad för sådan

sjukpenning och alltså inte bero på den taxerade inkomsten. Däremot bör

avgiftsskyldigheten i vad avser sjukvårdsförsäkringen alltjämt vara anknuten

till den taxerade inkomsten. I enlighet med statsmakternas ställningstagande

i samband med skattefrågornas behandling vid 1961 års höstriksdag

bör inkomstgränsen därvid höjas från 1 200 kr. till 2 400 kr. Samtidigt

bör den s. k. 2-procentregeln ersättas med en avtrappningsregel, motsvarande

den som 1961 beslöts beträffande folkpensionsavgiften.

Den nyssnämnda höjningen av inkomstgränsen för avgiftsskyldighet

till 2 400 kr. taxerad inkomst bör som förutsattes i 1961 års beslut gälla

redan fr. o. m. 1962. Den bör för sagda år avse jämväl skyldigheten att betala

avgift för försäkringen för grundsjukpenning.

Vad socialförsäkringskommittén anfört rörande avdrag vid beskattningen

för sjukförsäkringsavgift kan jag inte här gå in på.

Enligt gällande bestämmelser utgör arbetsgivarnas bidrag till

sjuk- och moderskapsförsäkringarna sammanlagt 1,14 procent av de anställdas

löner upp till 15 000 kr. Av bidraget går 0,25 procent på lönerna

till utgifterna för sjukvård, 0,85 procent till utgifterna för tilläggssjukpenning

och 0,04 procent till utgifterna för tilläggspenning. Arbetsgivarbidraget

till utgifterna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning är avsett

att svara för 60 procent av nämnda utgifter. För åren 1959 och 1960

har dock bidraget inte uppgått till sagda andel av utgifterna. Även för 1961

och i fortsättningen kan underskott väntas uppkomma, om inte bidraget

höjes. Underskottet för 1960 skall enligt statsmakternas beslut år 1961

s. 191 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

191

läckas genom återföring av medel från allmänna sjukförsäkringsfonden,

vilken bildats genom överföring av överskott å arbetsgivarbidragen för

åren 1955—1958. Genom återföringen för 1960 minskas fondens belopp

från 258 milj. kr. till 217 milj. kr.

Allmänna sjukförsäkringsfonden kan givetvis inte årligen få avtappas

på medel för ordinära utgifter, om den skall kunna bestå och tjäna sitt

syfte att utgöra en reserv vid tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser.

Eftersom arbetsgivarbidraget i vad avser tilläggssjukpenning och

tilläggspenning vid nuvarande uttag för framtiden inte torde komma att

motsvara 60 procent av utgifterna för dessa ändamål, bör bidraget höjas.

En höjning blir också erforderlig med hänsyn till de i det föregående föreslagna

förbättringarna av försäkringen i vad avser tilläggssjukpenning och

tilläggspenning. Socialförsäkringskommittén har föreslagit, att bidraget

skall uttagas på löner upp till samma nivå som gäller för uttaget av arbetsgivarnas

avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen eller 7 Va gånger

basbeloppet. Med detta bidragsunderlag skulle enligt socialförsäkringskommitténs

beräkningar erfordras en avgiftsprocent på 1,25, varav 0,25

procent för sjukkassornas utgifter för sjukvård och 1 procent för utgifterna

för tilläggssjukpenning och tilläggspenning. Socialpolitiska kommitténs

förslag skulle med samma bidragsunderlag ge anledning till en ytterligare

höjning av uttagsprocenten med 0,05 avseende utgifterna för tilläggspen

ning, så att det sammanlagda uttaget blir 1,3 procent.

Socialförsäkringskommitténs förslag rörande bidragsunderlaget hai

kritiserats dels från principiella utgångspunkter och dels från praktiska.

I det förra hänseendet har anmärkts, att den föreslagna nya sjukpenningskalan

sätter inkomstgränsen mellan den näst högsta och den högsta sjukpenningklassen

vid 21 000 kr. och att maximum för bidragsunderlaget bör

överensstämma med sjukpenningskalans övre gräns. När det gäller betänkligheterna

av praktisk art pekas på att höjningen av underlaget för arbetsgivarbidraget

till sjuk- och moderskapsförsäkringen inte kommer att leda

till full överensstämmelse mellan underlagen för nämnda bidrag och för

avgifter till tilläggspensioneringen, eftersom bestämmelserna avviker från

varandra även i andra hänseenden än vad gäller det lönemaximum på vilket

uttaget beräknas. Däremot skulle, framhålles det, den överensstämmelse

som nu föreligger mellan underlagen för bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringen

samt avgifter till yrkesskadeförsäkringen komma att försvinna.

Jag finner det angeläget att arbetsgivarnas uppgifter till ledning för debiteringen

av socialförsäkringsavgifter och själva debiteringsförfarandet

hos riksförsäkringsverket inte kompliceras. Den nu rådande ordningen att

bidraget till sjuk- och moderskapsförsäkringen och avgifterna till yrkesskadeförsäkringen

beräknas på samma underlag bör därför bibehållas.

Med hänsyn till den nivå upp till vilken inkomsterna beaktas vid place
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ring i sjukpenningklass, kan lämpligen underlaget för sjukförsäkringen

sättas till 22 000 kr. Samma begränsning av avgiftsunderlaget för yrkesskadeförsäkringen

synes lämplig med hänsyn till att reglerna för samordning

av sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring leder till att sjukpenning

enligt den högsta klassen inom sjukförsäkringen kan få utgivas även från

yrkesskadeförsäkringen.

Ett bidrag enligt den i det föregående omnämnda uttagsprocenten 1,3 på

ett underlag av löner upp till det av socialförsäkringskommittén förordade

maximum 7 V* gånger basbeloppet, dvs. vid nuvarande basbeloppsvärde

upp till 33 750 kr., motsvarar i det löneläge som rådde 1960 ett bidrag av

1,35 procent på löner upp till 22 000 kr. Emellertid är det att märka att höjningen

av grundsjukpenningen innebär att av det samlade sjukpenningskyddet

för de anställda en del överflyttas från den med arbetsgivarbidrag

finansierade tilläggssjukpenningförsäkringen till den med statsbidrag finansierade

grundsjukpenningförsäkringen. Syftet med grundsjukpenninghöjningen

är att förbättra skyddet för dem som inte har tilläggssjukpenning,

främst hemmafruarna. Omfördelningen av sjukpenningskyddet för

de anställda mellan grundförmåner och tilläggsförmåner bör under sådana

omständigheter inte påverka arbetsgivarnas samlade kostnader för sjukförsäkringen.

Den minskning i arbetsgivarnas bidrag till försäkringen för

tilläggssjukpenning, som blir en följd av finansieringsreglernas tekniska

utformning, bör motvägas av en höjning av arbetsgivarbidraget till sjukvårdsförsäkringen.

Vidare bör beaktas att med det av socialförsäkringskommittén

föreslagna avgiftsunderlaget skulle bidraget i tider med stigande

löner komma att öka, medan kassornas utgifter till följd av sjukpenningskalans

konstruktion inte skulle stiga i samma takt. Omräkningen av det

procentuella arbetsgivarbidraget till att avse lönebelopp intill ett fast maximum

av högst 22 000 kr. bör därför göras med tanke på ekonomisk ekvivalens

i ett läge, då förhållandevis flera anställda än för närvarande kan antagas

ha löner, som ligger över detta belopp. Med hänsyn till det anförda

förordar jag att bidragsprocenten sättes till 1,5. Av bidraget bör vad som

motsvarar 0,4 procent av lönerna användas för bestridande av utgifterna för

sjukvård och 1,1 procent för bestridande av utgifterna för tilläggssjukpenning,

vari enligt den terminologi som användes i förslaget till lag om allmän

försäkring inbegripes även tilläggspenning vid barnsbörd. Ett arbetsgivarbidrag

på 1,5 procent av löner upp till 22 000 kr. kan i ett löneläge motsvarande

1960 års beräknas inbringa omkring 450 milj. kr. per år.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår statsbidraget till sjukförsäkringen

i form av dels sjukhjälpsbidrag med 50 procent av sjukkassornas

utgifter för sjukvård utom sjukhusvård och s. k. merprestationer enligt

18 § SFL, för resor och för grundsjukpenning samt med 75 procent av

utgifterna för barntillägg, dels medlemsbidrag med 4—5 kr. per sjukkassemedlem,

dels avgiftsersättningsbidrag med 10 kr. per sjukvårdsförsäkrad

s. 193 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

193

medlem som är befriad från avgift till sjukvårdsförsäkringen och dels avgiftslindringsbidrag

med det belopp, varmed medlems avgift kan ha nedsatts

med tillämpning av regeln att avgiften för sjukvårdsförsäkringen och

försäkringen för grundsjukpenning inte får överstiga 2 procent av medlemmens

taxerade inkomst. Till bestridande av sjukkassornas utgifter för

förlossningsvård och moderskapspenning i form av grundpenning och barntillägg

utgår statsbidrag efter motsvarande grunder som gäller beträffande

utgifterna för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och barntillägg till

sjukpenning. I årets statsverksproposition (V ht p. 98) har anslaget Bidrag

till sjukkassor m. m. upptagits med ett preliminärt beräknat belopp av 310

milj. kr.

Genomförandet av de av mig i det föregående förordade reformförslagen

leder till ökade utgifter för sjukkassorna i fråga om de försäkringsförmåner,

till vilka statsbidrag utgår. Utgifterna för sjukvårdsersättning påverkas

av att ersättning för tandläkarvård införes som en försäkringsförmån för

havande kvinnor och nyblivna mödrar. Av den beräknade kostnadsökningen

för detta ändamål 15 milj. kr. per år får alltså staten med nuvarande

bidragsprocent bära hälften eller 7,5 milj. kr. Utgifterna för grundsjukpenning

och grundpenning kan beräknas stiga med sammanlagt 180 milj.

kr. per år. Med den nuvarande bidragsprocenten 50 skulle detta innebära

en ökning av statsbidraget med 90 milj. kr. om året. Socialförsäkringskommittén

och socialpolitiska kommittén har emellertid räknat med ett

statsbidrag till utgifterna för grundsjukpenning och grundpenning på endast

40 procent. Med denna statsbidragsprocent skulle kostnadsökningen för

staten begränsas till omkring 50 milj. kr. per år. För barntillägg till sjukpenning

— barntilläggen till moderskapspenning försvinner — räknar socialförsäkringskommittén

med oförändrat 75 procent statsbidrag. Då kassornas

utgiftsökning för detta ändamål beräknas till 17 milj. kr. per år, blir

statsbidragsökningen 12,8 milj. kr. per år. Socialförsäkringskommitténs förslag

förutsätter att medlemsbidrag, avgiftsersättningsbidrag och avgiftslindringsbidrag

utgår enligt oförändrade grunder.

Såsom framhålles i departementspromemorian med förslag till lag om

allmän försäkring är man emellertid inte hänvisad till den i kommittéförslagen

begagnade metoden att sänka bidragsprocenten beträffande grundsjukpenning

och grundpenning, om man vill undvika en alltför stor ökning

av statsutgifterna på grund av förslagen. Ett likartat resultat nås om man,

som föreslås i promemorian, konstruerar statsbidraget såsom ett enhetligt

bidrag på 50 procent till kassornas utgifter för a) sjukvårdsersättning,

exklusive ersättning för sjukhusvård men inklusive sjukresor och de s. k.

merprestationerna, b) grundsjukpenning, c) moderskapspenning, vilken

term i lagförslaget reserveras för vad som nu kallas grundpenning, samt

d) barntillägg. .lag förordar den i departementspromemorian föreslagna lösningen,

som medför en välkommen förenkling av statsbidragssystemet.

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 and. Nr 27

s. 194 Kontrollera mot PDF

194 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

För den frivilliga sjukpenningförsäkringen, som i fortsättningen kommer

att avse hemmafruar och studerande samt övergångsvis företagare över

67 år, bör alltjämt utgå statsbidrag enligt hittillsvarande grunder, dvs. 20

procent av kassornas utgifter för sjukpenning och sjukpenningtillägg samt

75 procent av utgifterna för barntillägg.

De reformer jag förordat innebär ökade utgifter för sjukkassorna under

år 1963 med ca 350 milj. kr. och för staten med ca 50 milj. kr. Härtill kommer

automatiska utgiftsökningar. Jag vill även peka på det skattebortfall

för staten, som de ökade avgifterna för de försäkrade och för arbetsgivarna

medför till följd av den avdragsrätt som enligt skattelagstiftningen föreligger

för sådana avgifter. Detta bortfall uppskattas till mellan 40 och 50 milj.

kr. Totalt innebär således reformen en belastning för statsbudgeten på

90—100 milj. kr. per år.

I överensstämmelse med vad nu anförts kan för budgetåret 1962/63

sjukkassornas utgifter och statens bidrag beräknas på sätt framgår av

följande tabell. Det bör observeras, att de föreslagna ändringarna i bestämmelserna

för försäkringen skall träda i kraft den 1 januari 1963 och alltså

påverkar utgifter och statsbidrag under endast ett halvt år. Vidare bör

beaktas, att den i det föregående förordade höjningen till 2 400 kr. av inkomstgränsen

för skyldighet att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för grundsjukpenning påverkar storleken av de för 1962

alltjämt utgående avgiftsersättnings- och avgiftslindringsbidragen, det förra

i höjande och det senare i sänkande riktning.

Medelsbehovet för budgetåret 1962/63 uppgår enligt beräkningarna i tabellen

till 319,1 milj. kr. Jag föreslår, att anslaget Bidrag till sjukkassor

m. m. definitivt uppföres med 320 milj. kr.»

Motioner

Reglerna om sjukförsäkringsavgift för de försäkrade

behandlas i motionerna I: 474 och II: 537, I: 649 och II: 777 samt 11: 762.

T de båda förstnämnda motionerna behandlas jämväl reglerna om folkpensionsavgift,

varför även denna del av motionerna upptages i

detta avsnitt. I anledning härav redovisas här dessutom motionerna I: 455

och II: 543, såvitt angår folkpensionsavgiften.

I motionerna I: 455 och 11: 543 (yrkandet under I.) hemställes, »att riksdagen

måtte besluta att folkpensionsavgift, såvitt gäller äkta makar och

ensamstående med barn, från och med den 1 januari 1963 må utgå endast

då den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten uppgår till 4 800 kronor

och därvid enligt i motionen angivna avtrappningsregler intill dess avgiften

uppgår till eljest gällande procentsats för folkpensionsavgiften».

I motionerna 1: 474 och II: 537 (första yrkandet) hemställes, »att gränsen

för påförande av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift bestämmes

till 4 500 kronor taxerad inkomst».

s. 195 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

195

Sjukkassornas utgifter

Statsbidrag

milj

kr.

milj. kr.

Beräkning för

Beräkning för

1961/62

1962/63

1961/62

1962/63

Obligatorisk sjukpenning (exkl. mer-

sjukpenning enl. 122 § sjukförsäk-

ringslagen och 5 § lagen ang. införande

av lagen om allmän försäkring)

Grundsjukpenning..............

146,2

201,1

73,1

100,6

Grundhempenning..............

12,3

17,0

6,2

8,4

Barntillägg....................

15,1

23,9

11,3

13,9

Tilläggssjukpenning och tilläggs-

hempenning.................

453,8

548,5

—

—

Sjukvård och förlossningsvård

Läkarvård och tandläkarvård....

186,6

215,0

93,3

107,4

Resor till och från läkare och tand-

läkare......................

20,2

21,7

10,1

10,8

Sjukhusvård och vård å förloss-

ningsanstalt.................

83,8

85,5

—

—

Resor till och från sjukhus och för-

lossningsanstalt..............

15,2

15,5

7,6

7.8

Sjukhusvård utom riket.........

0,5

0,5

0,5

0,3

Sjukvårdsåtgärder enligt 18 § sjuk-

försäkringslagen (2 kap. 6 § la-

gen om allmän försäkring).....

14,1

14,4

—

3,6

Moderskapspenning

Grundpenning.................

28,1

60,0

14,1

30,0

Tilläggspenning................

36,9

49,1

—

Barntillägg....................

1,1

0,6

0,8

0,4

Utgifter enligt 19 <j sjukförsäkrings-

lagen (2 kap. 7 § lagen om allmän

försäkring)

Läkarvårdsersättning till kommun

1,0

1,0

0,5

0,6

Gottgörelse till arbetsgivare.....

6,2

6,6

3,1

3,2

Gottgörelse till transportföretag

m. fl........................

0,3

0,3

0,2

0,2

Frivillig försäkring enligt sjukförsäk-

ringslagen (21 kap. lagen om all-

män försäkring)...............

15,5

12,0

3,1

2,4

Frivillig försäkring enligt särskild lag

(T-försäkring) .................

2,6

2,6

0,5

0,5

Mersjukpenning (inkl. barntillägg)

enl. 122 g sjukförsäkringslagen (5 §

lagen ang. införande av lagen om

allmän försäkring)................

0,6

0,4

—

—

Förvallningsulgi/ler...............

81,2

86,9

—

—

Övriga utgifter....................

0,2

0,2

—

—

Läkemedelscrstittning..............

112,8

126,5

—

—

Bidrag för läkcmcdelsersättning.....

6,G

6,6

Medlemsbidrag...................

25,4

12,8

Avgiflslindringsbidrag.............

10,5

2,0

Avgiftsersällninqsbidrag............

13,7

7.6

Summa

1 234,3

1 489,3

280,6

319,1

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I motionerna I: 6^9 och II: 777 (yrkandet under I. j) hemställes, att riksdagen

måtte besluta, »att avgift till sjukvårdsförsäkring inom allmänna

sjukförsäkringen må beträffande äkta makar och ensamstående med barn

under 16 år utgå först vid en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst av

4 800 kronor samt att härvid i propositionen förordade avtrappsregel må

tillämpas».

I motionen II: 762 (sista yrkandet) hemställes, »att riksdagen som sin

mening ger till känna att ingen höjning bör ske av sjukförsäkringsavgifterna».

Folkpensionering

Departementschefen:

»Socialförsäkringskommittén har beräknat att dess förslag medför en

ökning av folkpensionskostnaderna med omkring 66 milj. kr.

för 1963, som är det första året efter reformernas ikraftträdande. Enligt

verkställda beräkningar grundade på nyare underlag bör nämnda summa

undergå vissa justeringar. De nu nämnda förslagen föranleder under budgetåret

1962/63 kostnadsökning endast under andra halvåret. Kostnadsökningen

för denna tid kan beräknas till 40 milj. kr. Vidare bör för nämnda

budgetår beräknas kostnadsökningar dels i anledning av förtida uttag av

ålderspension, dels för den i enlighet med förslag i departementspromemorian

förordade utsträckningen av rätten till folkpension vid bosättning

utom riket.

Möjligheten till förtida uttag av ålderspension föreligger enligt mitt förslag

fr. o. m. den 1 januari 1963 för personer födda åren 1896 och 1897.

Under antagande att 10 procent av dem som har möjlighet till förtida uttag

begagnar sig av denna rätt kan merkostnaden under budgetåret 1962/63

uppskattas till 12 milj. kr. Antagandet om ett 10-procentigt utnyttjande

av möjligheten till förtida pensionsuttag vilar emellertid på osäker grund

och kan visa sig vara för lågt. Kostnadsökningen för den vidgade rätten till

folkpension utomlands kan för budgetåret beräknas till 4 milj. kr. Den föreslagna

utvidgade tillämpningen av barnvillkoret i fråga om änkepensioner

i övergångsfallen, som föreslås gälla redan fr. o. m. den 1 juli 1962, kan

antagas medföra en kostnadsökning på 11,5 milj. kr. för budgetåret 1962/63.

För höjningen av folkpensionerna fr. o. m. den 1 juli 1962 tillkommer en

kostnadsökning för budgetåret på 326 milj. kr.

De totala folkpensionskostnaderna för budgetåret 1962/63 kan beräknas

enligt följande tablå.

Milj. kr.

1. Kostnader vid oförändrade regler (11 indextillägg) ............ 3 066

2. Höjning av folkpensioner .................................. 326

3. Nettoökning på grund av övriga reformförslag ................ 68

3 460

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Den på staten belöpande andelen av totalkostnaderna för folkpensioneringen

är beroende av reglerna om fördelningen av folk pensions

kostnaderna mellan staten och kommunerna. Den

nuvarande fördelningen innebär att kommunerna bidrar till kostnaderna

dels för de inkomstprövade folkpensionsförmånerna och dels för de icke

inkomstprövade indextilläggen till de i invalidpensionerna och sjukbidragen

ingående grundpensionerna samt vårdtilläggen. Övriga folkpensionsförmåner

bekostas helt av staten.

Socialförsäkringskommittén har vid sina överväganden i kostnadsförlelningsfrågan

funnit, att kommunerna på längre sikt bör bestrida kostnaderna

för de kommunala bostadstilläggen och staten svara för övriga folkpensionskostnader.

Kommittén finner emellertid att en sådan lösning inte

är möjlig under de närmaste åren. Med hänsyn härtill har kommittén lagt

fram förslag till reglering av kostnadsfördelningen tills vidare i avvaktan

på en slutlig lösning.

Jag är medveten om att de senare årens höjningar av folkpensionernas

belopp och det ökade medelskatteundeidaget per invånare i rikets kommuner

medfört en ökning av kommunernas kostnader för folkpensioneringen,

vilket inneburit en ökad påfrestning för kommunernas ekonomi. Samtidigt

har emellertid ej minst kommuner med svagt skatteunderlag erhållit en

ekonomisk lättnad genom den successiva utbyggnaden av socialförsäkringen.

Vidare avlyftes en betydande del av kommunernas finansiella förpliktelser

i avseende på folkpensionerna genom beslutet vid 1960 års riksdag

om att änkepensioner till kvinnor, vilkas män avlidit efter den 30 juni

1960, liksom barnpensionerna bekostas av staten.

Frågan om kommunernas bidrag till folkpensioneringens finansiering

kan ej bedömas isolerad utan bör avgöras i samband med en allmän omprövning

av grunderna för de skatteunderlagsgraderade kommunbidragen.

Utredningen i denna del åvilar 1958 års skatteutjämningskommitté. Innan

resultatet av denna utredning föreligger synes det inte lämpligt, att statsmakterna

mera slutgiltigt binder sig för den ena eller andra lösningen beträffande

folkpensionskostnadernas fördelning. Med hänsyn härtill delar

jag socialförsäkringskommitténs uppfattning, att man i nuvarande läge inte

bör ta definitiv ställning till kostnadsfördelningsproblemet.

Utgångspunkten för socialförsäkringskommitténs förslag till en provisorisk

lösning av kostnadsfördelningsfrågan är att de nuvarande grunderna

för kostnadsfördelningen inte bör rubbas i mera avsevärd mån. Mot denna

bakgrund föreslår kommittén att kommunbidrag tills vidare skall utgå til!

i stort sett samma folkpensionsförmåner som nu med undantag av vårdtilläggen.

Kommunerna skall enligt förslaget bidra till kostnaderna för förtidspensioner

jämte därtill knutna barntillägg, änkepensioner i anledning

av dödsfall före den 1 juli 1960, hustrutillägg och kommunala bostadstilllägg.

Kostnaderna för övriga folkpensiom.förmåner bör enligt kommitténs

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

mening bestridas av staten. I fråga om grunden för bestämmande av kommunernas

bidrag anser sig kommittén inte böra föreslå någon ändring. Det

faktiska skatteunderlaget per invånare i kommunen bör sålunda enligt

kommitténs åsikt bibehållas smi awägningsnorm. Vad angår storleken av

kommunernas andel i kostnaderna för de delvis av kommunerna finansierade

folkpensionsförmånerna föreslår kommittén dock vissa justeringar i

nu gällande grunder. Sålunda skall bidragsandelen till andra förmåner än

kommunala bostadstillägg sänkas från V20 procent till V10 procent för varje

fullt tiotal skatteören, dvs. från 1,5 till 1 procent för varje skattekrona per

invånare. Bidragets maximum föreslås vara oförändrat GO procent av kostnaderna.

Beträffande de kommunala bostadstilläggen föreslår kommittén,

att konununbidragsandelen Vs procent för varje fullt tiotal skatteören — 2

procent för varje skattekrona — och minimibidraget, 25 procent av kostnaderna,

bibehålies oförändrade. Bidragets maximum föreslås dock höjt

från nuvarande 60 till SO procent av kostnaden. Om kommitténs reformförslag

på förmånssidan genomföres, kommer enligt kommitténs beräkningar

kommunernas sammanlagda bidrag för kalenderåret 1963 att med

de nu förordade grunderna för kostnadsfördelningen uppgå till omkring

520 milj. kr. Till jämförelse nämner kommittén, att kommunbidragen med

oförändrade regler både på förmånssidan och i fråga om kostnadsfördelningen

skulle uppgå till samma belopp.

För egen del anser jag i likhet med kommittén att den provisoriska reglering,

som nu bör göras i avbidan på en slutlig lösning, så litet som möjligt

bör rubba de nuvarande grunderna för kostnadsfördelningen. Kommittéförslaget

tillgodoser detta önskemål och bör enligt min mening följas. För

kommunerna som helhet betraktade kan härvid det sammanlagda kommunbidraget

för år 1963 beräknas motsvara det belopp som kommunerna skulle

ha haft att betala, även om kommitténs förslag inte genomförts. Samtidigt

sker emellertid en viss omfördelning av kostnaderna mellan kommunerna

inbördes genom att bidragsandelen till kostnaderna för förtidspensioner

m. m. sänkes och maximigränsen för bidragsskyldigheten till de kommunala

bostadstilläggen höjes. Den förstnämnda åtgärden medför minskade

utgifter beträffande förtidspensioner, änkepensioner och hustrutillägg för

praktiskt taget alla kommuner men särskilt för kommuner med stort antal

förtidspensionärer. Då invalidfrekvensen är särskilt hög i de fyra nordligaste

länen samt i Kronobergs och Blekinge län blir vinsten störst för kommunerna

i dessa län. Som kommittén anför ligger i allmänhet de särskilt

skattetyngda kommunerna i de län där invalidfrekvensen är störst, och man

kan därför antaga, att förslagets genomförande i denna del blir till fördel

speciellt för de mera skattetyngda kommunerna. Å andra sidan medför den

höjda maximigränsen för bidragsskyldigheten för de kommunala bostadstilläggen

att ett stort antal kommuner får ökade kostnader för dessa tilllägg.

Denna ökning, som uppkommer för kommuner med ett skatteunderlag

motsvarande mer än 30 skattekronor per invånare, har av kommittén

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

motiverats med att kommunerna själva har bestämmanderätten beträffande

bostadstilläggens storlek. Jag har icke något att erinra mot en sådan

lösning. Kommittéförslaget innebär sammanfattningsvis, att kommunernas

genomsnittliga bidrag för förtidspensioner m. m. sjunker från cirka 55

till cirka 42 procent, medan samma bidrag för de kommunala bostadstillläggen

beräknas öka från cirka 60 till cirka 75 procent.

På grundval av beräkningar gjorda inom riksförsäkringsverket och i enlighet

med vad som förut anförts rörande kostnadsökningarna på grund av

de olika reformerna bar följande sammanställning upprättats rörande de

totala folkpensionskostnaderna för budgetåret 1962/63. Beräkningarna är

gjorda under antagande av 11 indextillägg ä 50 kr. för ensam pensionär och

40 kr. för envar av två pensionsberättigade makar. I sammanställningen

anges tillika folkpensionskostnadernas fördelning på staten och kommunerna

enligt de grunder jag nyss förordat.

Varje indextillägg som utlöses efter den 30 juni 1962 skall enligt mitt förslag

utgå med 75 kr. för ensam pensionär och 60 kr. för var och en av

två pensionsberättigade makar. Kostnaden för varje indextillägg enligt de

nya reglerna kan beräknas till 75 milj. kr., varav 66 milj. kr. faller på staten

och återstoden på kommunerna.

Förmånsslag

Totalkostnad

milj. kr.

Staten

milj. kr.

Kommunerna

milj. kr.

Ålderspension........................

2 350,0

2 350,0

—

Förtidspension (invalidpension, sjukbi-

drag) .............................

440,2

232,3

207,9

Hustrutillägg........................

79,9

39,5

40,4

Änkepension

huvudfall.........................

77,5

77,5

—

övergångfall.......................

137,9

70,1

67,8

Invaliditetstillägg m. m...............

9,0

8,6

1,0

Barntillägg (särskilda barnbidrag)......

12,6

6,9

5,7

Barnpension.........................

39,0

39,0

—

Kommunala bostadstillägg............

313,2

98,8

214,4

Summa

3 459,9

2 922,7

537,2

Medelsbehovet när det gäller statens kostnader för folkpensionerna

kan alltså för budgetåret 1962/63 beräknas till i runt tal 2 923

milj. kr. I årets statsverksproposition (V ht p. 101) har anslaget Bidrag

till folkpensioner m. m. upptagits med ett preliminärt beräknat belopp av

2 870 milj. kr. Jag föreslår att anslaget definitivt uppföres med 2 923 milj.

kr.»

Motioner

K o m munernas bidrag till folk pensionskostnaderna

behandlas i motionerna 1:214 och 11:264, 1: 649 och 11: 777, 1: 654 och

II: 776 samt I: 663 och II: 774.

I motionerna 1:214 och 11:264 (första och sista yrkandena) hemställes,

alt riksdagen måtte besluta

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

»att de kommunala kostnaderna för under år 1962 utgående övriga folkpensionsförmåner

(bostadstilläggen icke medtagna) skall utgå med belopp,

som högst motsvarar en kommunal utdebitering av en krona per skattekrona,

att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till 1963 års riksdag till en

definitiv lösning av frågan om folkpensionskostnadernas finansiering».

I motionerna I: 649 och II: 777 (yrkandena under I. g, h och i samt

III. g) hemställes,

dels att riksdagen måtte besluta

»g) att kommunernas skyldighet att bidraga till kostnaderna för förtidspensioneringen

inom folkpensioneringen (förtidspension, sjukbidrag,

invaliditetstillägg, barntillägg) skall avskaffas med giltighet från den 1 januari

1963,

h) att statens andel av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen i

avvaktan på ytterligare utredningar beträffande dessa förmåners utformning

och finansiering må vara värdebeständig och i enlighet därmed utgöra

0,95 procent per procentenhet av resp. kommuns skattekraft i förhållande

till medelskatteunderlaget för rikets primärkommuner,

i) att kommunernas bidrag till kostnaderna för andra folkpensionsförmåner

än bostadstillägg under år 1962 må maximeras till 1 krona per skattekrona,

»

dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla »om förslag

till 1963 års riksdag om avskaffande av kommunernas skyldighet att

bidraga till kostnaderna för hustrutillägg och änkepensioner i enlighet med

vad som anförts i motionen».

I motionerna 1: 654 och II: 776 har hemställts, »att riksdagen måtte antaga

det till proposition nr 90 fogade förslaget till lag om finansiering av

folkpensioneringen med den ändring att 6 § erhåller följande lydelse.

6 §.

Kommun skall för varje år bidraga till kostnaderna för folkpensioneringen

med

dels viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen, av de kostnader för änkepensioner i

anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960, vilka under året

utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, dock

högst tre femtedelar av nämnda kostnader,

dels ock viss andel, motsvarande en femtedels procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen, av de kostnader för hustrutiHägg

och för kommunala bostadstillägg, som under året utbetalats för

pensionsberättigade, mantalsskrivna inom kommunen, dock högst fyra femtedelar

och lägst en fjärdedel av sagda kostnader.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

/indra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I motionerna I: 663 och II: 774 hemställes, att riksdagen

»a) måtte besluta att staten från och med 1963 skall överta den del av

kommunens kostnad för förtidspensioner och andra folkpensionsförmåner

vid sidan om de kommunala bostadstilläggen, som överstiger en utdebitering

av 1 krona per skattekrona,

b) måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening uttala att staten som

ett led i en senare kommande, kommunal skatteutjämningsreform skall

överta återstående kommunala kostnader för förtidspensioneringen».

Frivillig statlig pensionsförsäkring

Departementschefen :

»Möjligheter att genom frivilliga avgifter utöka folkpensionen har funnits

alltsedan folkpensioneringens tillkomst. Nuvarande bestämmelser om den

frivilliga statliga pesionsförsäkringen härrör från 1946. Den försäkringsform

som står till buds är försäkring för livsvarig ålderspension. Avgiftsinbetalning

kan göras enligt någon av tre tariffer, vilka avser försäkring

utan avgiftsåterbetalning, försäkring med avgiftsåterbetalning och försäkring

för åldringar. Avgifter enligt de båda förstnämnda tarifferna kan erläggas

t. o. m. den månad då den försäkrade fyller 67 år. Pensionen utgår från

den pensionsålder som den försäkrade själv bestämmer, dock tidigast

fr. o. m. den månad han fyller 55 år och senast fr. o. m. den månad han

fyller 67 år. Vid invaliditet före 55-årsåldern kan en reducerad pension erhållas.

Efter den månad man fyllt 67 år kan avgift inbetalas endast enligt

den tariff som avser försäkring för åldringar. Pension utgår i detta fall

omedelbart.

Redan i samband med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen

fann jag att det även framdeles skulle föreligga behov av en kompletteringsförsäkring

i statlig regi, sådan som den frivilliga statliga pensionsförsäkringen.

Denna försäkring borde dock i vissa avseenden effektiviseras,

så att den kunde motsvara de anspråk som måste ställas på en försäkring

för komplettering av den allmänna tilläggspensioneringen. På mitt

initiativ tillkom därför en särskild utredning om den frivilliga försäkringen.

Utredningen uttalar att möjlighet bör finnas att inom den frivilliga

statliga pensionsförsäkringen teckna olika former av kompletteringsförsäkringar

till den allmänna pensioneringen. Enligt utredningens mening

bör den nuvarande försäkringsformen inom den frivilliga försäkringen bestå

väsentligen oförändrad. För det kompletteringsbehov, som avser pension

från en tidigare pensionsålder än 67 år, föreslås införande av en försäkring

för temporär ålderspension, utgående från valfri ålder mellan 60

och 65 år till 67 års ålder, önskar någon förhöja sin pensionsnivå inte

blott vad avser ålderspension — i vilket fall den nuvarande försäkringen

är tillfyllest — utan även beträffande förtidspension och änkepension

7* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 27

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

skall två nya kombinerade försäkringsformer kunna utnyttjas, nämligen

för livsvarig ålderspension i förening med förtidspension samt för livsvarig

ålderspension i förening med förtidspension och änkepension. Därjämte

föreslås en försäkring för fristående änkepension och en försäkring för

fristående barnpension. Enligt utredningens åsikt kan de nya försäkringsformerna

ej administreras på samma enkla sätt som den nuvarande

försäkringsformen gör och även i fortsättningen avses komma att göra,

dvs. under medverkan av postverket. I stället föreslås att de allmänna

sjukkassorna skall biträda riksförsäkringsverket vid handhavandet av de

nya försäkringsformerna. De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft

den 1 januari 1963.

När jag i detta sammanhang tar upp utredningens förslag till behandling

vill jag framhålla, att 1946 års lag om frivillig statlig pensionsförsäkring

endast innehåller vissa grundläggande bestämmelser beträffande försäkringen.

I övrigt regleras denna genom föreskrifter utfärdade av Kungl.

Maj :t. Denna metod bör tillämpas även i fortsättningen. I enlighet härmed

har i ett kapitel i förslaget till lag om allmän försäkring upptagits bestämmelser

motsvarande dem som nu återfinnes i 1946 års lag. Då det

förslag som framlagts av utredningen om den frivilliga statliga pensionsförsäkringen

syftar till en väsentlig utvidgning och omläggning av denna

försäkring, har jag emellertid ansett mig böra ge tillkänna min principiella

inställning till förslaget.

Enighet torde råda om att det även efter den allmänna pensioneringens

utbyggnad föreligger behov av att i viss omfattning komplettera folkpension

och tilläggspension med frivilliga pensionsförsäkringar. Huruvida

detta kompletteringsbehov bör kunna tillgodoses inom den frivilliga statliga

försäkringens ram eller om det bör överlåtas åt privata försäkringsinrättningar

att svara för detsamma kan däremot vara föremål för delade

meningar. Ett flertal remissorgan stöder helt eller i allt väsentligt utredningens

förslag, medan några få avstyrker detsamma. I flera remissyttranden

förordas emellertid en mera begränsad utvidgning av den ifrågavarande

försäkringen än den som utredningen föreslagit. De remissorgan

som har denna uppfattning anser sig kunna tillstyrka förslaget endast i

vad det avser försäkring för temporär ålderspension. Som skäl för sina avstyrkanden

i övrigt anför dessa remissorgan dels att behovet av sådana nya

försäkringsformer, som föreslagits av utredningen, är väl tillgodosett inom

det privata försäkringsväsendet och dels att de störa krav, som under de

närmaste åren kommer att ställas på såväl den centrala som den lokala

socialförsäkringsadministrationen, manar till försiktighet när det gäller

utökning av socialförsäkringsorganens arbetsuppgifter.

Utan att närmare gå in på frågan i vilken omfattning staten har anledning

att i egen regi sörja för en mera omfattande frivillig pensionsförsäkring

vill jag framhålla, att det framstår som en betydande brist att

den nuvarande frivilliga statliga pensionsförsäkringen inte kan tillgodose

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

behovet av en temporär pension för dem, som tvingas att eller önskar

lämna förvärvsarbetet något eller några år före den inom den allmänna

pensioneringen normala pensionsåldern 67 år. Införandet av den föreslagna

försäkringen för temporär ålderspension tillhör därför enligt min

mening de mest angelägna reformbehoven.

Ett starkt skäl mot en mera väsentlig utbyggnad och omläggning av den

frivilliga statliga pensionsförsäkringen fr. o. m. den 1 januari 1963 utgör

enligt min mening den omständigheten, att socialförsäkringsadministrationen

under de närmaste åren bör få ägna alla sina krafter åt de ytterst

viktiga reformer som nu förestår på den obligatoriska socialförsäkringens

område. I dagens läge anser jag därför klokheten bjuda att man inte pålägger

socialförsäkringsadministrationen de ganska betydande arbetsuppgifter,

som skulle vara förenade med en mera omfattande omorganisation

av den frivilliga pensionsförsäkringen.

Mot bakgrunden av det anförda finner jag övervägande skäl tala för att

den frivilliga statliga pensionsförsäkringens nuvarande försäkringsform

bibehålies i huvudsak oförändrad samt att en försäkring för temporär

ålderspension, administrerad på samma sätt som den nuvarande försäkringen,

tillkommer. Bestämmelser härom bör upptagas i nya föreskrifter

för den frivilliga försäkringen, som Kungl. Maj :t utfärdar. Kungl. Maj :t

får därvid också pröva de övriga frågor, som väckts av utredningen eller

som framkommit vid remissbehandlingen.

Den ytterligare personal, som kan erfordras hos riksförsäkringsverket för

den frivilliga pensionsförsäkringen, torde få avlönas med medel som i årets

statsverksproposition föreslås skola beräknas under verkets avlöningsanslag

för tillfällig personal och andra tillfälliga personalförstärkningar (V ht

p. 95).»

Motioner

I motionerna 1: 663 och II: 761 hemställes, att riksdagen måtte uttala, att

den frivilliga statliga pensionsförsäkringen bör utvidgas även med den av

utredningen om pensionsstyrelsens frivilliga försäkring föreslagna försäkringsformen

livsvarig ålderspension i förening med förtidspension.

Beroende uppdragstagare

Departementschefen :

»Inom sociallagstiftningen är det i flera hänseenden av betydelse, huruvida

en person är att räkna såsom arbetstagare eller såsom förvärvsarbetande

av annat slag. Semesterlagen gäller endast arbetstagare, och inom

socialförsäkringarna göres i olika avseenden skillnad mellan anställda,

dvs. arbetstagare, och andra förvärvsarbetande. Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

är nu tillämplig endast på arbetstagare. Den obligatoriska

försäkringen för tilläggssjukpenning enligt SFI, avser endast inkomst

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

av anställning. Tilläggspensioneringen finansieras, i vad den motsvarar

anställningsinkomst, genom arbetsgivaravgifter, medan avgifterna för inkomst

av annat förvärvsarbete erlägges av de försäkrade själva.

I allmänhet torde det inte bereda svårighet att avgöra, huruvida en person

skall anses som arbetstagare. Beträffande vissa grupper kan dock

gränsdragningen vålla tvekan. Inom dessa kategorier företer de enskilda

fallen ofta betydande olikheter i det hänseendet att omständigheter, som

tyder på arbetstagarförhållande eller på självständig förvärvsverksamhet,

förekommer blandade på skilda sätt och med varierande styrka. Under sådana

förhållanden kan det vara vanskligt att med säkerhet förutsäga, om

en person kommer att bedömas som arbetstagare inom exempelvis socialförsäkringen.

Personer, vilka utför arbete för annans räkning men inte är

att anse som arbetstagare, brukar benämnas uppdragstagare.

Frågor om vem som är arbetstagare kan komma under prövning av bl. a.

de allmänna domstolarna, arbetsdomstolen, försäkringsdomstolen, försäkringsrådet

och riksförsäkringsverket. Rättspraxis har växlat från tid till

annan och varierat mellan olika organ. Arbetsdomstolen företrädde i ett

antal avgöranden före år 1945 en snäv tillämpning av arbetstagarbegreppet,

som i huvudsak byggde enbart på vad som kunde utläsas av själva

avtalet mellan parterna. Försäkringsrådet tillämpade samtidigt en annan

praxis, som mera tog hänsyn till den arbetspresterandes sociala och ekonomiska

ställning än till själva avtalets innehåll. Dessutom utmärktes rådets

praxis av förhållandevis fixa normer vid avgränsningen. Det av arbetsdomstolen

tillämpade arbetstagarbegreppet har brukat kallas det civilrättsliga

i motsats till det av försäkringsrådet utbildade, som benämnts det socialrättsliga.

Mot bakgrund av arbetsdomstolens praxis företogs år 1945 vissa ändringar

i arbetsfredslagstiftningen, vilka innebar att sådana uppdragstagare,

som intar en beroende ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares

till arbetsgivaren, likställdes med arbetstagare. Härigenom uppkom

begreppet beroende uppdragstagare. Ändringarna begränsades till arbetsfredslagstiftningen

och avsåg alltså inte sociallagstiftningen i övrigt.

Det socialrättsliga arbetstagarbegreppet förlorade sin betydelse med

ikraftträdandet av YFL år 1955. Vid tillkomsten av denna lag uttalades

nämligen, att det civilrättsliga arbetstagarbegreppet skulle vara avgörande

för lagens tillämplighet. Även övrig socialförsäkringslagstiftning samt semesterlagen

bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. På senare

tid har skett en förskjutning i praxis i riktning mot att ge detta arbetstagarbegrepp

en vidare omfattning. Denna utveckling har fortskridit så långt,

att det med visst fog torde kunna göras gällande, att de grupper av beroende

uppdragstagare som avsågs med 1945 års lagändringar numera i stort sett

faller under arbetstagarbegreppet.

Tid efter annan har framställts önskemål om en utvidgning av sociallag
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

stiftningen, så att sådana grupper bland uppdragstagarna som står arbetstagarna

nära blir likställda med dessa. Det var önskemål av detta slag som

föranledde 1945 års ändringar i arbetsfredslagstiftningen. Även därefter

har önskemålen kvarstått och då avsett företrädesvis socialförsäkrings- och

semesterlagstiftningen. Företrädare för de ifrågavarande grupperna har i

allmänhet ansett, att en lämplig lösning skulle kunna uppnås genom att i

socialförsäkrings- och semesterlagstiftningen införa tillägg av det slag som

år 1945 gjordes i arbetsfredslagstiftningen. Frågan har för några år sedan

prövats av arbetstidsutredningen, som inte ville förorda en lösning genom

lagstiftning. Den utredning, som på mitt uppdrag på nytt behandlat hithörande

problem, har kommit till samma uppfattning.

Problemet rörande de beroende uppdragstagarna och sociallagstiftningen

bör självfallet i första hand bedömas mot bakgrunden av det behov av

ändrade regler, som kan påvisas. De senaste årens utveckling på

socialförsäkringens område samt den lösning av frågan om företagarnas

sjukpenningförsäkring, som jag i detta sammanhang förordat, innebär en

radikal förändring i fråga om problemets omfattning. Från början hade vi,

bortsett från folkpensioneringen, endast en socialförsäkring, yrkesskadeförsäkringen.

Tillhörigheten till denna var — och den är fortfarande —

beroende på om vederbörande räknas såsom arbetstagare. Detsamma gäller

än så länge beträffande den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning,

som endast avser inkomst av anställning. Vår nyaste socialförsäkring,

tilläggspensioneringen, omfattar däremot både anställningsinkomst

och inkomst av annat förvärvsarbete, och efter lagändring i fjol är storleken

av förmånerna praktiskt taget oberoende av om inkomsten härrör

från anställning eller annat förvärvsarbete. Detsamma kommer att gälla

i fråga om sjukpenningförsäkringen efter genomförandet av nu framlagda

förslag om utvidgning av denna försäkring till att avse alla slag av förvärvsinkomst.

Härefter kommer alltså den enskildes ställning i trygghetshänseende

att inom de viktigaste socialförsäkringsgrenarna vara densam

ma antingen han räknas såsom arbetstagare eller ej. Yrkesskadeförsäk

ringen omfattar visserligen alltjämt endast arbetstagare, men denna för

säkrings betydelse minskar i och med att tilläggspensioneringen trätt i funk

tion. En utredning har nyligen tillsatts med uppgift att undersöka yrkes

skadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringssystemet, och till utredningens

uppdrag hör bl.a. att överväga vilken personkrets som bör

komma i åtnjutande av de särskilda förmånerna vid yrkesskada.

De beroende uppdragstagarnas önskemål att bli jämställda med arbetstagare

avser inte endast socialförsäkringen utan även semesterlagstiftningen.

Liksom i fråga om socialförsäkringslagstiftningen gäller emellertid

att tillgången till själva den sociala förmånen inte påverkas mycket a-s

frågan huruvida den enskilde räknas som arbetstagare eller ej. Därest se

incsterlagcn gjordes tillämplig på de beroende uppdragstagarna, skulle

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

nämligen dessa med all säkerhet hänföras till de s. k. okontrollerade arbetstagarna,

vilka inte är berättigade till semesterledighet utan endast till

semesterlön. Ett tillgodoseende av önskemålen skulle alltså kunna ha betydelse

för uppdragstagarnas löneförmåner men inte för deras möjlighet

att erhålla en sammanhängande ledighet.

Sociallagstiftningens förmåner kommer härefter att tillfalla medborgarna

i huvudsak utan avseende på om förvärvsinkomsten härrör från anställning

eller annat förvärvsarbete. Skillnaderna på detta område mellan arbetstagare

och andra får i praktiken betydelse huvudsakligen när det gäller

sättet för finansieringen av förmånerna.

Vad jag nu anfört tyder enligt min mening på att tillräckligt starka skäl

inte kan anföras för en lagstiftning rörande de beroende uppdragstagarnas

ställning inom socialförsäkrings- och semesterlagstiftningen. Både

utredningen och den övervägande remissopinionen har också ansett att

lagstiftning i ämnet inte bör komma i fråga.

Med det anförda är inte sagt att den nuvarande rättstillämpningen

i fråga om arbetstagarbegreppet representerar ett slutgiltigt stadium.

Rättspraxis har under senare år undergått en utveckling i riktning mot att

flera grupper räknas som arbetstagare, och det förefaller sannolikt att denna

utveckling kommer att fortsätta. Utredningens kartläggning av förhållandena

på de områden av arbetslivet, där beroende uppdragstagare kan antagas vara

verksamma, torde härvid utgöra ett värdefullt underlag. Under kartläggningsarbetet

har utredningen själv bidragit till att minska problemets omfattning.

Vid de sammanträden, som utredningen haft med företrädare för

olika grupper av uppdragstagare och deras motparter, har i flera fall enighet

nåtts mellan de berörda parterna om att vissa uppdragstagare borde bedömas

såsom arbetstagare respektive såsom företagare. Emellertid kvarstår

fortfarande grupper, beträffande vilka rättsläget får anses oklart.

Den nuvarande metoden för avgörande av om en person är att anse som

arbetstagare bygger i princip på en prövning av samtliga omständigheter

i det enskilda fallet. Den stora mängd ärenden, som årligen skall avgöras

inom socialförsäkringen, och de former i vilka sådana avgöranden måste

träffas torde dock framtvinga en praxis som i större utsträckning följer

schablonartade normer. Utredningen har starkt understrukit denna synpunkt,

som också vunnit gillande av de organ som närmast bär ansvaret

för rättspraxis på detta område, nämligen försäkringsdomstolen och riksförsäkringsverket.

Då det alldeles övervägande antalet frågor angående arbetstagarbegreppets

tolkning torde uppkomma inom socialförsäkringen,

kan dessa organs avgöranden förväntas få stor betydelse för rättsutvecklingen.

Såsom arbetsdomstolens ordförande framhållit finns det anledning

anta, att arbetsmarknadens parter kommer att inrätta sig efter de förskjutningar

som kan komma att ske i socialförsäkringsorganens praxis. Detta

torde i sin tur påverka rättstillämpningen hos övriga domstolar. På grund

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

härav synes det befogat att förutsätta, att arbetstagarbegreppet kommer

att bedömas enhetligt även framgent.

Inom tilläggspensioneringen finns möjlighet för uppdragstagare och uppdragsgivare

att genom s.k. likställighetsavtal överenskomma

om att ersättningen för det utförda arbetet skall betraktas såsom inkomst

av anställning. Härigenom uppnår uppdragstagaren att skyldigheten att

erlägga avgift till försäkringen överflyttas på uppdragsgivaren. En fördel

är att parterna genom ett sådant avtal själva kan lösa frågan huruvida

ersättningen skall bedömas såsom anställningsinkomst eller inkomst av

annat förvärvsarbete. Utredningen har föreslagit, att möjligheten att ingå

likställighetsavtal skall utvidgas till sjukförsäkringen, och har därvid hänvisat

till de fördelar som är förenade med motsvarande möjlighet inom

tilläggspensioneringen. Enligt förslaget skall likställighetsavtal inom sjukförsäkringen

äga giltighet endast under förutsättning att motsvarande avtal

träffas i fråga om tilläggspensioneringen. Däremot skulle för giltighet

av likställighetsavtal inom pensioneringen inte krävas att sådant avtal gäller

jämväl sjukförsäkringen.

Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

remissyttranden utom riksförsäkringsverkets. Verkets kritik tar i huvudsak

sikte på likställighetsavtal i fråga om tillfälliga uppdrag. Verket anser

att avtalen i sådana fall inte skulle medföra några fördelar för de försäkrade,

emedan försäkringskassan knappast kan låta ett sådant avtal påverka

sjukpenningklassplaceringen. Den försäkrade skulle trots likställighetsavtalet

bli sjukpenningklassplacerad, som om uppdragsersättningen utgjorde

inkomst av annat förvärvsarbete. Den försäkrade skulle då själv

få betala hela sjukförsäkringsavgiften för nämnda inkomst, samtidigt som

uppdragsgivaren skulle få erlägga arbetsgivaravgift för den utgivna ersättningen.

Värdet av likställighetsavtal är uppenbarligen mindre inom sjukförsäkringen

än inom tilläggspensioneringen; avgiftsöverflyttningen inom sjukförsäkringen

torde högst komma att uppgå till något över 200 kr. om året

men kommer sannolikt att i allmänhet röra sig om lägre belopp. Uppdragsinkomster

är ofta svåra att på förhand beräkna till varaktighet och storlek,

och man torde inte heller alltid med säkerhet kunna förutse, att de

framdeles skall omfattas av likställighetsavtal. Såsom riksförsäkringsverket

framhållit kan det under sådana omständigheter bli svårt att ta hänsyn

till avtalen vid sjukpenningklassplaceringen. Emellertid synes likställighetsavtal

kunna vara av värde vid kontinuerliga uppdragsförhållanden.

Det synes vara ändamålsenligt, alt uppdragsersättningen kan behandlas

lika i sjukförsäkrings- och tilläggspensioneringshänseende. Eftersom frågan

om lämpligheten att träffa likställighetsavtal kan ligga ganska olika

till inom de båda försäkringsgrenarna synes dessa dock inte böra sammankopplas

alltför hårt i förevarande hänseende. .lag förordar att utredningens

förslag godtages.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Utredningen har slutligen föreslagit sådana ändringar i arbetsfredslagstiftningen

att vid tillämpningen av denna inte bara beroende

uppdragstagare utan även andra uppdragstagare likställes med arbetstagare.

Såsom motivering har främst anförts, att möjligheten att sluta

likställighetsavtal gäller alla uppdragstagare och att sådana avtal bäst

åstadkommes genom kollektiva uppgörelser. Utredningen anser därför att

arbetsfredslagstiftningen bör vara tillämplig på alla slag av uppdragsförhållanden.

Förslaget har väckt kritik i några yttranden. Utgångspunkten för kritiken

är i allmänhet, att förhållandet mellan oberoende uppdragstagare och

deras uppdragsgivare ofta är av en mer eller mindre utpräglat affärsmässig

natur. På grund härav skulle det inte vara lämpligt att tillämpa kollektivavtalsrättsliga

regler på uppgörelser mellan sådana parter, utan uppgörelserna

borde allt fort regleras av den allmänna civilrättens regler. Vidare

skulle det innebära betydande olägenheter att utsträcka det föreningsrättsliga

skyddet till organisationer av oberoende uppdragstagare och deras medlemmar.

Situationer skulle kunna tänkas uppstå då en åtgärd från ena

partens sida skulle bli att bedöma såsom en kränkning av föreningsrätten,

fastän åtgärden enligt allmänt civilrättsligt och nu godtaget betraktelsesätt

är tillåten.

Mellan kollektivavtalsrätten och den allmänna civilrätten föreligger onekligen

betydelsefulla skillnader i olika hänseenden. Sålunda äger part enligt

kollektivavtalslagen vid kontraktsbrott av väsentlig betydelse inte häva

avtalet utan måste söka arbetsdomstolens förklaring att avtalet inte vidare

skall gälla. Enligt kollektivavtalslagen gäller vidare speciella skadeståndsregler,

bl. a. regeln om begränsning av enskild arbetstagares skadeståndsansvar

till 200 kr., vilka inte i allo lämpar sig för användning i kommersiella

förhållanden.

Närmare utredning föreligger inte i vilken utsträckning förbindelserna

mellan de oberoende uppdragstagarna och deras uppdragsgivare innehåller

rent affärsmässiga drag. Under sådana förhållanden ter det sig vanskligt

att utan ytterligare överväganden och erfarenheter göra kollektivavtalsrättens

regler tillämpliga på uppgörelser mellan sådana parter. Utredningen

synes ha förutsatt, att de föreslagna utvidgningarna skulle få betydelse

endast för några enstaka grupper av uppdragstagare. Trots att dessa uppdragstagares

ställning inom arbetsfredslagstiftningen hittills varit oklar,

har deras organisationer såvitt känt i allmänhet inte vägrats förhandlingar

med motparten, och i en del fall har även kollektiva uppgörelser kunnat

träffas. Den praktiska fördel som kan vara förenad med en möjlighet att

genom organisationer kollektivt träffa uppgörelser om exempelvis betalning

av socialförsäkringsavgifter kan nås utan lagstiftning, därest i organisationernas

stadgar intages bestämmelse om att sådana avtal är bindande

för medlemmarna.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Utredningen har med sitt förslag bl. a. velat uppnå att gränsdragningen

mellan beroende och oberoende uppdragstagare blir obehövlig. I stället

skulle det emellertid bli nödvändigt draga gränsen mellan uppdragsavtal

och andra förmögenhetsrättsliga avtal, en avgränsning som torde innebära

lika stora vanskligheter som den mellan beroende och oberoende uppdragstagare.

De olika omständigheter jag nu anfört gör att jag inte anser mig börs

förorda att de av utredningen föreslagna ändringarna i arbetsfredslagstiftningen

nu genomföres.»

Motioner

I motionerna I: 652 och II: 769 hemställes, att riksdagen måtte

»1. göra ett för de rättstillämpande myndigheterna vägledande uttalande

rörande arbetstagarbegreppet i socialförsäkrings- och semesterlagstiftningen,

så att klart framgår att de s. k. beroende uppdragstagarna numera

skall räknas som arbetstagare. I likhet med utredningen förordar vi schablonmässiga

bedömningsmetoder, som mera anknyter till vad som anses

normalt för de olika yrkesgrupperna än till de speciella avtalsvillkoren i de

enskilda fallen;

2. besluta om utvidgning av arbetsfredslagstiftningen att gälla alla uppdragstagare

i enlighet med det förslag till lagtext som framlagts i SOU

1961: 57.»

Övriga frågor

Sjukförsäkring

Tandläkarvård

Motion

I motionen 11:208 erinras om att ersättning från sjukförsäkringen för

tandläkarvård enligt gällande regler utgår endast då vården meddelats vid

centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus samt avsett

vissa behandlingar, som anges i en av Konungen fastställd förteckning.

I motionen hemställes (andra yrkandet), att ersättning för sådana behandlingar

skall utgå jämväl då de meddelats av privatpraktiserande specialist.

Remissyttranden

över motionen har i denna del yttranden avgivits av medicinalstyrelsen

och riksförsäkringsverket.

Medicinalstyrelsen har en positiv inställning till motionsyrkandet, såvitt

avser vissa delvis privatpraktiserande tandläkare, nämligen de som är

officiellt erkända specialister inom områdena tand- och käkkirurgi samt

käkortopedi och käkprotetik. Dit räknar styrelsen övertandläkare och cn

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

del andra tandläkare vid centraltandpoliklinik samt vissa befattningshavare

vid tandläkarhögskola, som avlagt godkänt lärarprov. Några av dessa torde

ha privatpraktik och i sådana fall skulle motionärernas förslag få betydelse.

De tandläkare som av en särskild nämnd inom Sveriges tandläkarförbund

efter ansökan och prövning meddelats rätt att i fackorgan, i tandläkarförteckningar

och på dörrskyltar annonsera specialitet, är styrelsen däremot

icke beredd att i detta avseende jämställa med de officiellt erkända specialisterna.

Styrelsen förordar att frågan närmare överväges av 1961 års

s j ukför säkringsutredning.

Riksförsäkringsverket ger i sitt yttrande en översikt av bestämmelsens

tillkomst och erinrar om att 1961 års sjukförsäkringsutredning bl. a. har

att undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård.

I avvaktan på resultatet av denna utredning anser verket, att

någon ändring av nuvarande bestämmelser inte bör vidtagas.

Obligatorisk grundsjukpenningförsäkring lör studerande

Motion

I motionen II: 773 hemställes, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla

att frågan om de studerandes ställning inom den allmänna sjukförsäkringen

skyndsamt utredes i syfte att införa en obligatorisk, med skattemedel

finansierad grundsjukpenningförsäkring för studerande.

Läkemedelsrabattering m. m.

Motioner

1) I motionen 11:208 (tredje yrkandet) hemställes, att riksdagen måtte

besluta »att av tandläkare ordinerad medicin ersättes av sjukförsäkringen

enligt samma grunder som nu gäller för av annan läkare ordinerad medicin».

2) I motionen 11: 780 hemställes, att karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen

höjes från tre till fem kr. samt att som följd därav statsbidraget

till läkemedelsrabatteringen slopas och det allmänna statsbidraget till försäkringskassornas

utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning,

barntillägg och moderskapspenning bestämmes till 45 procent av utgifterna

och icke till 50 procent, som föreslås i propositionen.

Remissyttranden

Över motionen II: 208 har i förevarande del yttranden avgivits av medicinalstyrelsen

och riksförsäkringsverket.

Medicinalstyrelsen har i princip icke något att erinra mot förslaget att av

tandläkare ordinerad medicin skall ersättas av sjukförsäkringen enligt

samma grunder som nu gäller för av annan läkare ordinerad medicin, men

anser att frågan bör närmare övervägas av 1961 års sjukförsäkringsutred
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ning, särskilt som en del detalj spörsmål i sammanhanget torde tarva närmare

utredning.

Riksförsäkringsverket anför, att ett bifall till motionsyrkandet skulle

innebära ett väsentligt avsteg från den princip som varit vägledande vid

förordningens tillkomst. Eftersom 1961 års sjukförsäkringsutredning har

att bl. a. undersöka ändrade regler angående de med sjukförsäkringen

sammankopplade läkemedelsförmånerna, anser verket att någon ändring

av ifrågavarande regler för närvarande icke bör vidtagas.

Pensionering

Folkpensionärernas fickpengar

Motioner

I motionerna I: 659 och II: 770 hemställes, dels att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära att kungörelser om förhöjning av fickpenningbeloppen

till pensionärer som bor på ålderdomshem o. d. skall utfärdas

kontinuerligt och i direkt anslutning till beslutade höjningar av folkpensionsförmånerna

och dels att riksdagen måtte begära att Kungl. Maj :t

också i övrigt skall beakta de synpunkter som framförts i motionerna.

I motionerna understrykes, att folkpensionärernas rätt att uppbära fickpengar

ingår som ett väsentligt led i de trivselbefrämjande åtgärderna för

de gamla som vistas på ålderdomshem. Fickpenningbeloppet bör därför

enligt motionärernas uppfattning inte vara alltför litet.

Folkpension åt hemmadöttrar

Motioner

I motionerna I: 370 och II: H5 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag i syfte att

medge ensamma ogifta kvinnor, som haft vårdnaden av föräldrar eller släkting

under längre tid, att i rätten till folkpension jämställas med änkor.

I motionerna I: 657 och II: 785 hemställes (yrkandet under A. 8.), att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte »hemställa om en skyndsam utredning

i syfte att till 1963 års riksdag framlägga förslag till förtidspension till

äldre kvinnor, som saknar förmåga att försörja sig på arbetsmarknaden

och förutsättningar för omskolning, utan att detta förhållande direkt kan

härledas ur medicinska faktorer».

Valfrihet inom tilläggspensioneringen mellan olika pensionsnivåer

Motioner

I motionerna I: 291 och II: 366 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande valfrihet

för företagare och fria yrkesutövare mellan olika pensionsnivåer

inom den allmänna tilläggspensioneringen.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I motionerna I: 483 och II: 562 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om så skyndsam utredning av frågan om valfrihet

för företagare inom den allmänna tilläggspensioneringen mellan olika

pensionsnivåer, att förslag i frågan kan föreläggas innevarande års höstriksdag.

Tilläggspension för svenska medborgare, som arbetar i grannländerna

Motion

I motionen II: 788 hemställes, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla

»om att förslag snarast framlägges till sådan lagändring, att svenska

medborgare som bor i Sverige blir berättigade till tjänstepension för inkomster

i något av grannländerna».

Samband mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen m. m.

Motioner

I motionerna 1:70 och 11:211 hemställes, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte begära ändrade bestämmelser beträffande betalande av

ATP-avgifter, varigenom dels tillfälliga arbetsinkomster under ett år hos

en arbetsgivare intill ett belopp av förslagsvis 1 000 kr. icke belägges med

arbetsgivaravgift, dels del av basbelopp som icke tillgodogöres vid betalande

av pensionsavgift måtte av enskild företagare kunna utnyttjas vid

beräknande av avgift för pension, grundad på annan inkomst än anställning,

dels — till sist — att avgift icke skall utgå till ATP i sådana fall, då

sådan pension icke erhålles».

I motionerna I: 298 och II: 363 tages upp frågor om de korttidsanställdas

ställning förutom inom tilläggspensioneringen även inom sjukförsäkringen.

I dessa motioner hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag i syfte att dels avlägsna inom

tilläggspensioneringen och sjukförsäkringen nu förekommande diskriminering

av korttidsanställda, dels underlätta administration, uppbörd och redovisning

av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter avseende tilläggspensioneringen,

sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.

I motionen I: 656 hemställes, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i den föreslagna lagen om allmän försäkring att överensstämmelse uppnås

mellan förmåner och avgifter enligt sagda lag i fråga om lön, som utbetalas

till utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket».

Tilläggspensioneringen och låglönegrupperna

Motioner

I motionerna I: 299 och II: 283 göres gällande, att de s. k. 15-års- och

30-årsreglerna inom tilläggspensioneringen missgynnar låglönegrupperna.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Därför yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam prövning och förslag rörande en sådan reformering av ATP, att

låglönegrupperna på rättvist sätt kan få pensioner i förhållande till inbetalade

avgifter».

Personligt frivillig tilläggspensionering

Motioner

I motionerna I: 293 och II: 365 framhålles, att en personligt frivillig pensionering

kan ske på olika sätt, t. ex. genom sparande i bank eller annan

kreditinrättning, i obligationer, andelar och aktier, genom investering i

jordbruk eller rörelse och genom tecknande av försäkring i någon form.

Om rätten att utträda ur tilläggspensioneringen skall få mening och reellt

innehåll krävs enligt motionärernas uppfattning, att sådan frivillig pensionering

får ske på villkor som i fråga om beskattning och värdesäkring

är jämställda med den allmänna tilläggspensioneringen. Motionärerna har

därför yrkat, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

skyndsam utredning och förslag senast till 1963 års vårriksdag angående

anordningar för underlättande av personligt frivillig tilläggspensionering i

enlighet med motionens syfte».

Frågor av mera allmän natur

De hemarbetande kvinnornas ställning i socialförsäkringssystemet

Motioner

I motionerna I: 649 och II: 777 (yrkandet under III. e) framhålles, att

en förbättring av socialförsäkringsförmånerna för de hemarbetande husmödrarna

framstår såsom angelägen. Motionärerna har därför hemställt

om en skyndsam utredning om de hemarbetande husmödrarnas ställning i

socialförsäkringssystemet.

Åldringsfrågor

Motioner

I motionerna I: 649 och II: 777 (yrkandet under III. d) hemställes, att

riksdagen hos Kungl. Maj :t skall anhålla om förslag till riktlinjer rörande

åtgärder för äldre och pensionärer i samhället. Motionärerna berör ett stort

antal områden inom åldringsvården och därmed sammanhängande frågor.

Sålunda understrykes vikten av att möjlighet till fortsatt arbete beredes de

åldringar som har förutsättningar därför. Vidare framhålles betydelsen av

att åldringarna i största möjliga utsträckning beredes tillfälle att stanna

kvar i en normal hemmiljö. För att möjliggöra att så sker är enligt motionärernas

uppfattning en utbyggnad av hemsamaritverksamheten erforderlig.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Utskottet

Socialförsäkringen i Sverige har under de senaste åren befunnit sig i stark

utveckling. Denna inleddes med den allmänna sjukförsäkringens införande

år 1955 samt fortsatte med besluten åren 1958 och 1959 om folkpensioneringens

utbyggnad och om införandet av den allmänna tilläggspensioneringen.

Från att tidigare i bästa fall ha tryggat en mycket knapp levnadsnivå

skall den allmänna pensioneringen ge ett efter förvärvsinkomsten graderat

skydd och därigenom bereda den enskilde större möjlighet att behålla

sin standard från den aktiva tiden.

Genom de nämnda reformerna har helhetsbilden av socialförsäkringen

ändrats. I tidigare skeden bestod socialförsäkringen av olika försäkringsgrenar

med förhållandevis ringa anknytning till varandra. Samordningen

mellan de olika grenarna vållade som regel inte större problem, bl. a. därför

att förmånerna — särskilt på pensionssidan — var relativt blygsamma.

Genom utbyggnaden av de olika socialförsäkringsgrenarna har emellertid

dessa kommit att mer och mer täcka samma områden, och samordningssvårigheterna

har därmed vuxit. Men samtidigt har det också blivit alltmera

klart, att socialförsäkringen bör vara ett enhetligt system, som genom

sina olika komponenter skänker den enskilde ett i det hela tillfredsställande

skydd mot de ekonomiska följderna av sjukdom, ålderdom och försörj arens

frånfälle. I den föreliggande propositionen har denna tanke förts ut i lagform,

i det att socialförsäkringens numera mest betydelsefulla grenar, sjukoch

moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen och tilläggspensioneringen,

föreslås reglerade i en gemensam lag, lagen om allmän försäkring. Förslaget

är därför att betrakta som en milstolpe i socialförsäkringens utveckling.

Det framlagda förslaget är inte begränsat till ett lagtekniskt sammanförande

av SFL, FPL och TPL. Det innehåller jämväl omfattande materiella

nyheter. Tyngdpunkten härvidlag ligger på invalidskyddet. Sålunda föreslås

en förtidspensionering med gemensamma regler inom folk- och tilläggspensioneringen,

såvitt gäller vissa grundläggande förutsättningar för rätt

till pension. Denna förtidspensionering öppnar vägen för en smidig samordning

mellan sjukförsäkring och pensionering. I detta syfte föreslås en

utbyggnad av den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning, innebärande

bl. a. att företagarna skall anslutas till denna försäkring och att

regeln om minskning i sjukpenningen efter 180 dagars sjukhjälpstid skall

upphöra. I princip upphör också begränsningen av sjukhjälpstiden till 730

dagar för en och samma sjukdom. Bland andra viktiga materiella nyheter

må nämnas avsevärda höjningar av moderskapsförsäkringens stöd åt barnaföderskor,

vilket förslag är förenat med förslag om slopande av den behovsprövade

mödrahjälpen.

Utskottet övergår härefter till de olika frågor som aktualiserats genom

propositionen och de i ämnet väckta motionerna.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

215

Sjuk- och moderskapsforsäkring

Företagarnas ställning inom sjukpenningförsäkringen m. m.

I överensstämmelse med vad socialförsäkringskommittén förordat, föreslås

i propositionen, att företagarna skall anslutas till den obligatoriska försäkringen

för tilläggssjukpenning. Under remissbehandlingen har kommitténs

ställningstagande i denna del rönt ett genomgående positivt mottagande.

Även utskottet vill uttala sin anslutning till förslaget.

Behovet av skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom kan variera mellan

olika företagare. Med hänsyn härtill och för att tillgodose individuella önskemål

om mindre omfattande skydd föreslås i propositionen, att företagare i

fråga om tilläggssjukpenningförsäkringen skall ha möjlighet till förlängning

av karenstiden från 3 till 33 eller 93 dagar. Dessutom skall en företagare äga

stå helt utanför försäkringen, dock endast under förutsättning att han utträder

jämväl ur tilläggspensioneringen. Ett utträde ur tilläggspensioneringen

föreslås också skola ha samma verkan i fråga om tilläggssjukpenningförsäkringen.

Den sålunda föreslagna sammankopplingen mellan tilläggssjukpenningförsäkringen

och tilläggspensioneringen kritiseras i motionerna

I: 649 och II: 777,1: 653 och II: 775 samt I: 657 och II: 785, i vilka det yrkas

att företagare -— utöver den i propositionen föreslagna möjligheten att antingen

stå utanför eller tillhöra de båda försäkringarna —- skall äga rätt

att deltaga allenast i endera av försäkringarna. De i motionerna anförda

skälen härför går i huvudsak ut på att behovet av försäkringsskydd skiftar

mellan olika företagare samt att många företagare saknar ekonomiska möjligheter

att tillhöra båda försäkringarna. I ett av motionsparen framhålles

att eftersom företagarna själva skall betala avgifterna till såväl tilläggssjukpenningförsäkringen

som tilläggspensioneringen, möjlighet bör beredas

dem att själva bestämma omfattningen av sitt försäkringsskydd.

Förslaget om sammankoppling av tilläggssjukpenningförsäkringen och

tilläggspensioneringen har ett nära samband med den föreslagna genomgripande

materiella samordningen mellan sjukförsäkringen och förtidspensioneringen.

Utskottet vill därför i detta sammanhang beröra denna samordning.

Den nuvarande sjukpenningförsäkringen ger skydd ej blott vid sjukdom

utan även i viss utsträckning vid invaliditet, som är en följd av sjukdom.

Skyddet är emellertid till tiden begränsat; sjukpenning utgår i allmänhet

för högst 730 dagar vid varje sjukdom (sjukhjälpstiden). Sjukpenningförsäkringen

är samordnad med invalidpensioncringen inom folkpensioneringen

på så sätt, att sjukpenning och invalidpension i princip inte utgår

samtidigt. Samordningen kan alltså sägas vara av negativt slag. Däremot

har samordningen icke för närvarande den innebörden att sjukpenningen

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

vid sjukhjälpstidens slut alltid avlöses av pension, även om den försäkrades

arbetsoförmåga eller nedsättning av arbetsförmågan då består.

Propositionens förslag till förtidspensionering öppnar vägen för en positiv

samordning mellan sjukförsäkring och pensionering. Den bärande tanken

i denna samordning är, att sjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen

tillsammans skall utgöra ett enhetligt skydd mot inkomstbortfall vid

sjukdom och vid invaliditet, ett skydd utan vare sig luckor eller dubbelersättningar.

Inom detta skydd skall i princip sjukpenningförsäkringen svara

för sjukdomstiden och pensioneringen för tiden därefter. Som en riktpunkt

för tillämpningen har departementschefen uttalat, att utbyte av sjukförsäkringsförmåner

mot förtidspension inte skall göras, förrän själva läkeprocessen

avslutats och ett mera definitivt medicinskt tillstånd inträtt. Rent teoretiskt

skulle man kunna tänka sig en gränsdragning på så sätt, att förmånerna

skall utgå från sjukförsäkringen, så länge den försäkrade är sjuk,

och från pensioneringen, i och med att sjukdomen övergått i invaliditet.

Men en sådan ordning låter sig svårligen genomföra, eftersom begreppen

sjukdom och invaliditet inte är entydiga; i synnerhet är den inbördes avgränsningen

mellan de båda begreppen vansklig. Man har därför i det nya

systemet sökt sig fram efter andra vägar. Genom att göra förmånerna från

sjukpenningförsäkringen och från pensioneringen i stort sett likvärdiga har

uppnåtts, att det för den försäkrade blir utan större betydelse, från vilkendera

försäkringen förmånerna utgår. Därigenom blir det av mindre vikt att

söka exakt fastställa, när en sjukdom övergått i invaliditet. Samordningen

mellan de båda försäkringarna gör de nuvarande reglerna om viss sjukhjälps

tid inom sjukpenningförsäkringen överflödiga. Därmed kan också

de både invecklade och svårtillämpbara bestämmelserna om sammanläggning

av sjukperioder m. m. slopas. Som ett sammanfattande omdöme om

samordningen vill utskottet uttala, att den innefattar en elegant lösning,

som samtidigt ger en välkommen förbättring av skyddet för dem som drabbas

av långvarig sjukdom och invaliditet.

Enligt utskottets mening är en valfrihet att tillhöra endast endera tillläggssjukpenningförsäkringen

eller tilläggspensioneringen icke förenlig

med den föreslagna samordningen. De som uttalar sig för en valfrihet att

tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen synes

utgå från den nuvarande sjukpenningförsäkringen. Såsom torde framgå

av det ovan anförda, skiljer sig emellertid sjukpenningförsäkringen enligt

propositionens förslag från den nuvarande bl. a. såtillvida, att den i princip

inte är avsedd att ge skydd vid invaliditet till följd av sjukdom. En valfrihet

av nämnda slag skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk

försäkring för tilläggssjukpenning, en för företagare, som står utanför

tilläggspensioneringen, och en för övriga försäkrade. Om däremot rätten att

tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen skulle

avse en sjukpenningförsäkring av den typ som innefattas i propositionen,

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen mellan sjukdom

och invaliditet. Detta synes utskottet inte möjligt. Av samma skäl är det

omöjligt att medge tillhörighet enbart till tilläggspensioneringen. Såsom

framgår av vad departementschefen anfört, skulle en fristående tilläggspensionering

eller en fristående sjukpenningförsäkring, som bygger på gränsdragningen

mellan sjukdom och invaliditet, ge upphov till tryck på de pensionsbeviljande

organen att bevilja pension i fall, då detta eljest inte skulle

ha skett, respektive att dröja därmed längre än som normalt skulle ha varit

fallet.

Såsom skäl för motionsyrkandena har anförts att det bland företagarna

föreligger behov av valfrihet i förevarande hänseenden. Om därmed avses att

en företagare skulle ha behov av tilläggssjukpenningförsäkring men ej av

tilläggspensionering, är argumentet knappast bärande. Sjukpenningförsäkringen

är nämligen i huvudsak avsedd som ett skydd mot inkomstbortfall

vid kortvarig sjukdom samt vid sådan långvarig sjukdom som inte leder

till invaliditet. Däremot lämnar den ej skydd vid invaliditet eller vid försörjarens

bortgång. För utskottet ter det sig naturligt att förutsätta, att

den som anser sig själv kunna svara för långtidsskydd och familjeskydd

också bör kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. I vart fall är det enligt

utskottets mening inte särskilt angeläget att det allmänna erbjuder ett

försäkringsalternativ med enbart korttidsskydd. Däremot har utskottet förståelse

för att en företagare bedömer sig vara i behov av långtids- och familjeskydd

men anser sig kunna avstå från korttidsskyddet. För dessa fall

innebär emellertid propositionens förslag om en förlängning av karenstiden

upp till 93 dagar ett godtagbart alternativ till motionsyrkandena om rätt för

företagare att deltaga enbart i tilläggspensioneringen. Det har också i motionerna

anförts, att många företagare saknar ekonomiska möjligheter att

tillhöra både tilläggssjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.

Detta argument saknar enligt utskottets mening bärkraft, såvitt därmed

åsyttas den som anser sig kunna bära allenast avgifterna för tilläggspensioneringen.

Avgifterna för tilläggssjukpenningför säkringen kommer nämligen

för den som väljer den längsta karenstiden att uppgå till förhållandevis

blygsamma belopp. Av socialförsäkringskommittén har dessa avgifter

beräknats till 45 kr. om året vid en årlig förvärvsinkomst av 6 800—8 400 kr.

Vid en förvärvsinkomst av 14 000—16 000 kr. skulle motsvarande avgifter

vara 93 kr. och vid en förvärvsinkomst av 21 000 kr. och däröver 141 kr.

Dessa belopp ligger sannolikt något i överkant, då kommittén utgått från en

grundsjukpenning om 4 kr.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet förevarande motionsyrkanden.

Den nu avhandlade frågan har viss beröring med andra yrkanden i motionerna

1:64-9 och 11: 777 samt 1: 657 och 11: 785 ävensom ett yrkande i

motionerna 1: 488 och II: 562, vilka går ut på en begäran om utredning med

s. 218 Kontrollera mot PDF

218 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

syfte att inom tilläggspensioneringen ge företagare möjlighet

att tillhöra förtids- och familjepensioneringen men stå utanför ålderspensioneringen.

Liknande synpunkter har kommit till uttryck även i ett av

remissyttrandena. Det har därvid framhållits att en sådan valmöjlighet

skulle tillgodose många företagares önskemål om ett efter det individuella

behovet avpassat skydd från den allmänna försäkringen. Därest denna valmöjlighet

stod till buds, skulle enligt remissyttrandet sammankopplingen

mellan tilläggssjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen kunna

accepteras.

Utskottet är medvetet om att många företagare inte har samma behov av

åldersskydd som övriga försäkrade och att i fråga om tilläggspensioneringen

en anslutning enbart till förtids- och familjepensioneringen skulle innebära

en lämplig lösning av deras individuella trygghetsproblem. En sådan

anordning skulle dessutom ha den fördelen att den inte rubbade samordningen

mellan tilläggssjulcpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.

Såsom departementschefen framhållit bryter emellertid en valfrihet av detta

slag mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen. Att

bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största sannolikhet

göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen komplicerade.

Utskottet kan följaktligen inte biträda förevarande motionsyrkanden.

Hemmafruförsäkringen

Enligt gällande bestämmelser, som överföres i huvudsak oförändrade till

den föreslagna lagen om allmän försäkring, omfattar den s. k. hemmafruförsäkringen

— förutom gifta kvinnor som sammanlever med mannen — ensamstående

kvinnor med barn under 16 år i hemmet. I motionerna I: 66å

och II: 786 föreslås att nämnda åldersgräns beträffande barn skall höjas

till 18 år. I motiveringen erinrar motionärerna om att den grundsjukpenning

som utgår enligt hemmafruförsäkringen inte är avsedd att ersätta inkomstbortfall

vid sjukdom utan att täcka de merutgifter som därvid uppstår

på grund av att husmoderns arbetsinsats bortfaller. Motionärerna gör

gällande, att det uppstår en mycket kännbar försämring i den ensamstående,

hemarbetande kvinnans ekonomiska läge vid sjukdom, i och med att barnet

passerar 16-årsgränsen. Detta skulle i synnerhet vara fallet, om barnet efter

16 års ålder fortsätter skolgången och därför är utan egen förvärvsinkomst.

Såsom motionärerna själva framhåller är ändamålet med grundsjukpenningen

till hemarbetande kvinnor att den skall utgöra ett bidrag till de merutgifter

som uppstår vid kvinnans sjukdom på grund av att hennes arbetsinsats

i hemmet bortfaller. I konsekvens härmed omfattar hemmafruförsäkringen

av de ensamstående kvinnorna endast dem, som har barn i sådan

ålder att barnen kräver vård och tillsyn i hemmet. Enligt utskottets me
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ning kan det inte med fog göras gällande att förekomsten av ungdom i åldern

16—18 år i hemmet — förvärvsarbetande eller icke — som regel medför

särskilda kostnader för vård och tillsyn vid husmoderns sjukdom. Utskottet

avstyrker därför motionerna.

Obligatorisk grundsjukpcnningförsäkring för studerande

I motionen II: 773 behandlas frågan om de studerandes ställning inom

sjukförsäkringen. Motionärerna anser att samma grundskydd bör tillförsäkras

de studerande vid sjukdom som vid invaliditet. I motionen föreslås

därför införande av en obligatorisk grunds jukpenningförsäkring för studerande.

Denna bör, i överensstämmelse med motionärernas uppfattning om

finansiering av andra grundläggande socialförsäkringsförmåner, helt bekostas

av skattemedel. Motionen utmynnar i en hemställan, att studerandes

ställning inom sjukförsäkringssystemet måtte bli föremål för en skyndsam

utredning i enlighet med motionens syfte.

Enligt utskottets mening kan det anföras skäl för att de studerande erhåller

ett tillfredsställande skydd vid sjukdom. Detta gäller i synnerhet sådana

studerande som lämnat föräldrahemmet och som finansierar sina studier

på annat sätt än genom bidrag från föräldrarna. Med hänsyn härtill framstår

den i propositionen föreslagna utbyggnaden av den frivilliga sjukförsäkringen

för studerande med en höjning av maximum för sjukpenningen från

8 till 12 kr. såsom värdefull.

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen för studerande har hittills fått en

relativt ringa anslutning. Måhända kommer höjningen av sjukpenningmaximum

att göra försäkringen mera lockande och därmed bidraga till

ökad anslutning, men sannolikt blir detta inte fallet i någon större omfattning.

Anledningen till att de studerande avstått från att begagna sig av den

frivilliga försäkringen torde i många fall vara de därmed förenade kostnaderna.

Visserligen har dessa i och för sig hållits på en förhållandevis låg

nivå, men de har antagligen likväl varit tillräckligt höga för att avhålla

de studerande från att deltaga i försäkringen. Enligt utskottets mening är

det därför otänkbart att införa en obligatorisk sjukförsäkring, för vilken de

studerande själva skall erlägga avgifter. Motionärernas förslag om fullständig

finansiering med skattemedel innebär å andra sidan ett avsteg från nuvarande

principer för sjukpenningförsäkringens finansiering. Frågan om

en omläggning av gällande finansieringssystem prövas för närvarande i

större sammanhang, bl. a. inom den allmänna skatteberedningen. Utskottet

anser därför lämpligt att ställningstagandet till de i motionen aktualiserade

problemen får anstå till dess finansieringsfrågan i stort fått sin lösning.

Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Tandläkarvård

Nu gällande bestämmelse om ersättning från sjukförsäkringen för viss

tandläkarvård har oförändrad överförts till den föreslagna lagen om allmän

försäkring. Bestämmelsen, som äger tillämpning på alla försäkrade, innebär

att ersättning för tandläkarvård utgår endast under förutsättning att vården

meddelats vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt

sjukhus och avsett vissa i en av Kungl. Maj:t fastställd förteckning angivna

behandlingsformer av mera komplicerad natur. I motionen II: 208 hemställes

att ersättning för sådana behandlingar skall utgå jämväl då de utförts

av privatpraktiserande specialister.

Ett förslag av samma innebörd var föremål för riksdagens ställningstagande

redan år 1952, då den nu gällande bestämmelsen antogs. Riksdagen

avvisade därvid förslaget med den motiveringen, att ersättning för tandläkarvård

inom sjukförsäkringen var en nyhet och att man därför hade

anledning att gå fram med försiktighet. Samma skäl upprepades år 1956,

då riksdagen ånyo hade att taga ställning till ett liknande motionsförslag.

Bestämmelsen har numera varit i kraft så lång tid att vissa erfarenheter

av dess verkningar kunnat erhållas. Medicinalstyrelsen har i yttrande över

motionen redovisat en positiv inställning till yrkandet. Utskottet finner det

därför befogat att den nu gällande ordningen göres till föremål för översyn.

En sådan bör lämpligen verkställas av 1961 års sjukförsäkringsutredning,

som enligt sina direktiv bl. a. har att undersöka förutsättningarna för vidgad

rätt till ersättning för tandläkarvård. Denna mening torde böra bringas till

Kungl. Maj :ts kännedom.

Läkenicdclsrabatteringen in. in.

Enligt förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

gäller läkeinedelsrabatteringen endast sådana läkemedel varå läkare utfärdat

recept. I motionen II: 208 har hemställts, att rabatteringen skall utvidgas

till att omfatta jämväl läkemedel, som ordinerats av

tandläkare.

Enligt utskottets uppfattning bör det av principiella skäl inte göra någon

skillnad i ersättningshänseende, om läkemedlet ordinerats av läkare eller av

tandläkare. I likhet med medicinalstyrelsen ansluter sig utskottet därför till

syftet med motionen. Såsom styrelsen framhållit torde emellertid en del detalj

spörsmål i sammanhanget larva närmare utredning, och det synes därför

lämpligt att dessa spörsmål prövas inom 1961 års sjukförsäkringsutredning.

Denna uppfattning torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Läkeinedelsrabatteringen gäller läkemedel, vilkas pris överstiger 3 kr.

(karensbeloppet), och innebär, att den försäkrade — utöver nämnda

karensbelopp — erlägger hälften av den del av priset som överstiger ka
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

221

rensbeloppet. Återstoden av kostnaderna för läkemedlen bestrides av sjukkassorna.

Statsbidrag utgår med belopp, motsvarande för kalenderår 1 kr.

15 öre per sjukkassemedlem.

I motionen II: 780 har yrkats att karensbeloppet skall höjas från 3 till

5 kr. samt att — såsom en följd därav — statsbidraget till läkemedelsrabatteringen

skall slopas och det allmänna statsbidraget till sjukförsäkringen

sänkas från i propositionen föreslagna 50 procent till 45 procent. Motionären

framhåller att höjningen av karensbeloppet skulle belasta de försäkrade

med högst 1 kr. per inköpt läkemedel men minska antalet ersättningsärenden

med omkring en tredjedel och sjukkassornas utgifter för läkemedel med

19—20 milj. kr. per år. Denna utgiftsminskning motiverar enligt motionären,

att statsbidraget till läkemedelsrabatteringen, som för närvarande utgör

0,0 milj. kr. per år, slopas samt att det allmänna statsbidraget minskas.

Frågan om höjning av karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen har

varit föremål för riksdagens prövning vid åtskilliga tillfällen. Yrkanden i

sådan riktning har därvid i samtliga fall lämnats utan bifall. Såsom skäl

härför anfördes till en början, att frågan prövades av utredningen om läkemedelsrabatteringen

och att man borde avvakta dess resultat, samt, sedan

utredningen framlagt sitt betänkande år 1959, att riksdagen inte borde föregripa

Kungl. Maj:ts ställningstagande till utredningens förslag. Nämnda

förslag blev emellertid vid remissbehandlingen utsatt för kritik, och chefen

för socialdepartementet har med hänsyn därtill funnit att detsamma inte

utan ytterligare bearbetning av materialet bör läggas till grund för proposition

i ämnet. Uppdraget att utföra denna bearbetning har anförtrotts 1901

års sj ukförsäkringsutredning.

Med hänsyn till att frågan om läkemedelsrabatteringen fortfarande är föremål

för utredning, bör enligt utskottets uppfattning någon ändring av karensbeloppet

inte företagas för närvarande. Utskottet avstyrker därför förevarande

motion.

Modcrskapsförsäkringen

I propositionen föreslås en betydande utbyggnad av modcrskapsförsäkringen.

Riktpunkten har varit, alt denna försäkring skall fylla samma anspråk

på effektivitet som annan socialförsäkring och att det således allenast

i undantagsfall skall förekomma att försäkringen måste kompletteras med

behovsprövad hjälp. Såsom departementschefen framhållit kan sådan komplettering

då lämpligen lämnas inom socialhjälpens ram. I konsekvens härmed

föreslås att mödrahjälpen skall avskaffas. Utskottet vill för sin del instämma

i dessa förslag. Härav följer att utskottet inte kan biträda yrkandet

i motionerna I: 660 och II: 769 om en utredning angående särskilda b ehovs

prövade modersbidrag till ensam ståe n d e m ö dr

a r för liden efter barnsbörden. Utskottet vill dock erinra om att frågan

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

om särskilda stödformer för ensamstående mödrar ligger inom ramen för

socialpolitiska kommitténs utredningsuppdrag.

En av huvudpunkterna i reformerna på moderskapsförsäkringens område

är införandet av tandvårdsförsäkring för blivande och

nyblivna mödrar. Detta får ses som en följd av att mödrahjälpen,

som utgår bl. a. i form av bidrag till tandvård, försvinner, men även från

andra synpunkter talar starka skäl för en sådan reform. Förslaget inskränker

sig till ersättning för själva tandbehandlingen. Resor till och från tandläkaren

skall alltså inte vara ersättningsgrundande. I motionerna I: 661 och

11:784 yrkas emellertid, att försäkringen skall omfatta jämväl sådana resor.

Socialpolitiska kommittén, vars betänkande ligger till grund för propositionen

i förevarande del, har avstått från att lägga fram något förslag om

ersättning för resekostnader. Kommittén har därvid bl. a. hänvisat till att

patienten vid tandläkarbehandling har helt andra möjligheter att påverka

antalet besök än vid läkarbehandling. Departementschefen har för sin del

förklarat, att det i varje fall inte bör införas reseförmåner i den nya tandvårdsförsäkringen,

förrän viss erfarenhet vunnits rörande försäkringen.

Även utskottet anser klokheten bjuda, att ställningstagandet i denna fråga

får anstå i avbidan på någon tids erfarenhet, och vill även erinra om att

förutsättningarna för vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård undersökes

av 1961 års sjukförsäkringsutredning. På grund av vad sålunda anförts

avstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.

Beträffande moderskapsförsäkringens kontantförmåner innehåller propositionen

dels kraftiga höjningar av beloppen, dels vissa konstruktiva nyheter

och förenklingar. Grundpenningen vid enkelbörd föreslås sålunda

höjd från 270 till 900 kr. Vid flerbörd utgör grundpenningen för närvarande

405 kr. oavsett antalet vid förlossningen födda barn, men enligt propositionen

skall grundpenningen ökas med 450 kr. för varje barn utöver ett. De

barntillägg som nu under begränsad tid utges till omföderskor föreslås slopade.

Avsikten är att höjningen av grundpenningen skall utgöra kompensation

för bortfallet av denna förmån. Tilläggspenning utgår enligt gällande

bestämmelser under högst 90 dagar till förvärvsarbetande kvinna, som är

ledig för barnsbörd. I propositionen föreslås att nämnda tid skall utsträckas

till 180 dagar. I formellt hänseende innehåller propositionen den nyheten

att grundpenningen föreslås i fortsättningen skola ha benämningen moderskapspenning

och tilläggspenningen benämningen tilläggssjukpenning.

Frågan om moderskapspenningens (grundpenningens)

storlek vid flerbörd behandlas i motionerna I: 661 och II: 784, där

det yrkas att moderskapspenningen skall utgå med 900 kr. per barn. Såsom

skäl härför åberopar motionärerna i huvudsak, att utgifterna är betydligt

större i samband med flerbörd än vid enkelbörd.

Enligt vad som framgår av förarbetena till den nuvarande lagstiftningen

s. 223 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

223

har grundpenningen tillkommit för i huvudsak två ändamål. Dels skall den

utgöra ett bidrag till kvinnans utgifter för barnet, såsom för anskaffande

av utstyrsel m. in. Dels skall den täcka de merutgifter som uppstår på grund

av att kvinnans arbetsinsats i hemmet bortfaller under en kortare tid i samband

med nedkomsten. Enligt utskottets uppfattning bör dessa överväganden

äga tillämpning även i fråga om den nya moderskapspenningen. Då

nämnda merutgifter som regel inte torde vara nämnvärt högre vid flerbörd

än vid enkelbörd, utgör enligt utskottets mening propositionens förslag en

rimlig avvägning. Utskottet avstyrker därför förevarande motionsyrkande.

I de nyssnämnda motionerna har föreslagits även den ändringen i propositionen,

att kvinna, som vid sjukdom är berättigad till barntillägg,

skall vid barnsbörd erhålla sådant tillägg för en tid av 30 dagar. Såsom redan

framhållits kan emellertid ett barntillägg anses inräknat i den nya moderskapspenningen.

Utgångspunkten för beräkningarna har därvid varit,

att barntillägg eljest borde utgå under 30 dagar med 2 kr. för dag. I den

lagtekniska och administrativa förenklingens intresse har det ansetts, att

ifrågavarande belopp, 60 kr., skulle kunna tilläggas samtliga barnaföderskor.

En sådan lösning har därjämte den fördelen att man därmed även beaktar

att utgifterna i allmänhet är större för en förstföderska än för en omföderska.

Utskottet vill för sin del helt ansluta sig till propositionens förslag

i denna del och avstyrker följaktligen förevarande motionsyrkande.

Frågan om barntillägg behandlas även i motionerna I: 657 och II: 785,

där det yrkas att sådant tillägg skall utges till tilläggspenning i fall då kvinnan

är familjens huvudsakliga försörjare. I sin motivering erinrar motionärerna

om att inom sjukförsäkringen barntillägg utgår till hustruns sjukpenning

i motsvarande situation. I anledning härav vill utskottet framhålla,

att barntillägg inom sjukförsäkringen utgår till grundsjukpenningen och

inte till tilläggssjukpenningen. I överensstämmelse härmed utges inom den

nuvarande moderskapsförsäkringen barntillägg endast till grundpenningen.

Det är att märka, att kvinnan enligt nuvarande regler fr. o. m. den fyrtiofemte

dagen — enligt propositionens förslag fr. o. m. den trettionde dagen

— efter förlossningen blir berättigad till grundsjukpenning vid sjukdom

samt att barntillägg utgår till sådan grundsjukpenning. En regel om barntillägg

till den nuvarande tilläggspenningen skulle alltså medföra, att del i

viss utsträckning kom att utgå dubbla barntillägg vid barnsbörd. På grund

av vad sålunda anförts kan utskottet inte biträda förevarande motionsyrkande.

För närvarande krävs för rätt till tilläggspenning, att kvinnan

omedelbart före nedkomsten under minst 270 dagar i följd varit obligatoriskt

försäkrad för tilläggssjukpenning. Denna regel har i princip oförändrad

överförts till den föreslagna lagen. I motionerna 1: 661 och II: 78''i har yrkats

att nämnda tid måtte förlängas till 540 dagar. Härifrån skulle dock

gälla det undantaget, att tilläggspenning skulle utgå, även om kvinnan

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 är 1962

inte varit ansluten till tilläggssjukpenningförsäkringen under så lång tid,

därest »särskilda skäl talar för att inträde i förvärvsarbete ej skett i syfte

att komma i åtnjutande av tilläggspenning». t motiveringen anföres att

270-dagarsregeln kan inbjuda till missbruk på så sätt, att kvinnan kort före

ett planerat havandeskap skaffar sig förvärvsarbete och därmed blir försäkrad

för tilläggssjukpenning. Såvitt är för utskottet bekant har emellertid

270-dagarsregeln inte visat sig förenad med sådana olägenheter att ändring

av densamma av denna anledning är påkallad. Dessutom skulle den av motionärerna

förordade undantagsregeln ställa de tillämpande organen inför

synnerligen vanskliga avgöranden med risk för att rättstillämpningen på

detta område av allmänheten kom att uppfattas såsom utslag av godtycke.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan utskottet inte biträda förevarande

motionsyrkande.

I de nu berörda motionerna har även föreslagits, att en begränsad rätt

till tilläggspenning vid barnsbörd skall införas för kvinnor,

som är frivilligt försäkrade för sjukpenningtillägg.

Enligt förslaget skulle sådan tilläggspenning kunna utgå för 30 dagar i

samband med nedkomsten. Till förhindrande av missbruk föreslår motionärerna,

att det för rätt till dylik tilläggspenning skall fordras att kvinnan

tillhört den frivilliga försäkringen under en oavbruten tid av ett och

ett halvt år före nedkomsten. I syfte att motverka att förslaget alltför mycket

kommer att belasta den frivilliga försäkringen förordar motionärerna,

att statsbidraget till försäkringen höjes till 50 procent, såvitt angår förevarande

del av försäkringen.

Enligt utskottets uppfattning är förevarande motionsförslag behäftat med

väsentliga svagheter. Det kan varken från principiella eller statsfinansiella

synpunkter vara motiverat att för finansieringen av en frivillig försäkring

anlita statsmedel i sådan omfattning som motionärerna förordat. Slutligen

vill utskottet erinra om att ett förslag av liknande innebörd diskuterades

i samband med moderskapsförsäkringens införande år 1954 men då

förkastades. Utskottet avstyrker följaktligen förevarande motionsyrkande.

Pensionering

Allmänna grunder för rätt till pension

Enligt förslaget till lag om allmän försäkring skall pensionsgrundande

inkomst inte beräknas för den som åtnjuter förtidspension. I motionen II: 771

yrkas, att »blind, som uppbär arbetsinkomst överstigande ATP:s basbelopp,

må kunna vara försäkrad inom tilläggspensioneringen, varvid i fråga om förtidspension

eller ålderspension från tilläggspensioneringen skall gälla samma

regler som för övriga ATP-försäkrade». Av motiveringen framgår att

med yrkandet åsyftas en regel, enligt vilken de, som invalidiserats i unga

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

år men som har kvar så stor arbetsförmåga att de erhåller partiell förtidspension,

skall kunna intjäna pensionspoäng inom tilläggspensioneringen

under förutsättning att förvärvsinkomsten överstiger basbeloppet. Dessa

pensionspoäng skulle sedan ligga till grund för ålderspension från tilläggspensioneringen.

Även förtidspension skulle kunna utgå på grundval av de

sålunda intjänade pensionspoängen, dock endast i de fall där hälsotillståndet

försämras så, att förutsättningarna för hel förtidspension blir uppfyllda.

Även utskottet är av den uppfattningen att de som invalidiserats i unga

år bör ha möjlighet att på grundval av förvärvsinkomst förvärva rätt till

såväl ålderspension som i begränsad utsträckning förtidspension.

Delvis samma problem aktualiserades av socialförsäkringskommittén genom

dess förslag att den som åtnjuter förtidspension endast från folkpensioneringen

eller vars förtidspension från tilläggspensioneringen beräknats

på annat sätt än med hjälp av antagandepoäng skulle erhålla pensionspoäng

på grundval av arbetsinkomsten. Förslaget kritiserades i ett par yttranden.

Därvid framhölls, att förslaget skulle leda till att en förtidspensionär med

ingen eller ringa anknytning till tilläggspensioneringen kan komma i ett

förmånligare läge än en förtidspensionär med den fastare anknytning som

tillgodoräknande av antagandepoäng förutsätter. Vidare påpekades att förslaget

inte innehöll någon lösning av frågan när och på vad sätt de efter

invalidiseringen förvärvade pensionspoängen skall inverka på pensionsberäkningen.

Med hänsyn till kritiken har departementschefen inte ansett sig

kunna förorda, att kommitténs förslag nu genomföres. Emellertid uttalar

han att syftet med förslaget är behjärtansvärt och att förslaget också står

i överensstämmelse med grundtanken i tilläggspensioneringen, att förvärvsarbete

skall grunda rätt till pension. Med hänsyn till de många vanskliga

problem som är förenade med förslaget måste dock enligt hans mening frågan

utredas ytterligare.

Den fråga som aktualiserats genom förevarande motionsyrkande är alltså

redan föremål för uppmärksamhet från departementschefens sida. Departementschefen

har dessutom på ett annat ställe i propositionen uttalat, att

han är på det klara med att pensionsfrågorna för dem som blir invalidiserade

i unga år rymmer särskilda problem, som torde böra bli föremål för

ytterligare utredning. Enligt utskottets mening bör en sådan utredning företagas

med det snaraste. Med hänsyn till det läge som frågan för närvarande

befinner sig i, synes emellertid någon riksdagens åtgärd i anledning av

förevarande motionsyrkande inte påkallad.

Individuellt riirliji pensionsålder inom folkpensioneringen

I propositionen föreslås efter mönster från tilläggspensioneringen, att

ålderspension från folkpensioneringen skall kunna uttagas fr. o. m. 6,1 års

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 avd. Nr 27

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ålder ävensom att pensionsuttaget skall kunna uppskjutas till efter 67 års

ålder. Liksom inom tilläggspensioneringen skall pensionen vid förtida uttag

reduceras med 0,6 procent för varje månad, som uttagets början ligger

i tiden före den månad då den försäkrade fyller 67 år, och vid uppskjutet

uttag ökas med 0,6 procent för varje månad, som uttagets början ligger i

tiden efter den månad då den försäkrade fyllt 67 år. I det senare fallet

skall dock inte hänsyn tagas till tid efter ingången av den månad varunder

den försäkrade fyllt 70 år. I fråga om förtida respektive uppskjutet uttag

föreslås en sammankoppling mellan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen

skola gälla på så sätt, att uttaget alltid måste avse båda pensionsdelarna.

Det har i olika sammanhang framförts betänkligheter mot att tillåta förtida

uttag av ålderspension från folkpensioneringen. Betänkligheterna går

bl. a. ut på att rätten till förtida uttag kan komma att missbrukas i spekulativt

syfte dels av dem som har anledning att räkna med att de inte skall

uppnå 67 års ålder eller överleva denna ålder med så många år, dels av

arbetsovilliga personer som räknar med att samhället under alla förhållanden

måste sörja för dem, om den reducerade pensionen visar sig otillräcklig.

Emellertid innebär det med hänsyn till önskvärdheten av enhetliga

regler inom pensionssystemet uppenbara fördelar, om lika bestämmelser

rörande uttag av ålderspension gäller inom folkpensioneringen och tillläggspensioneringen.

Man bör vidare inte bortse från att förtida uttag av

ålderspension i en del fall kan innebära en möjlighet att utjämna en inkomstkurva,

som tenderar att sjunka väl brant åren närmast före den ordinarie

pensionsåldern. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig utskottet

kunna biträda förslaget att en individuellt rörlig pensionsålder införes

jämväl inom folkpensioneringen.

Den reduktion av pensionen som enligt förslaget skall göras vid förtida

uttag kritiseras i motionen II: 762, där det yrkas att pensionen alltid skall

utgå utan reduktion fr. o. m. 67 års ålder, vare sig förtida uttag skett eller

ej. Utskottet vill härtill framhålla, att regeln om reduktion respektive ökning

med 0,6 procent per månad är grundad på försäkringsmatematiska

överväganden; syftet med regeln är att den enskildes totala ålderspension

skall bli lika stor, oberoende av när pensionen börjar utgå. Motionärernas

förslag skulle därför omotiverat gynna dem som gör förtida uttag i förhållande

till dem som väntar med uttaget till 67 års ålder. I så fall skulle

det vara i stort sett enbart fördelar förenade med förtida uttag, och förslaget

skulle därför i praktiken innebära en sänkning av den allmänna

pensionsåldern till 63 år. Utskottet avstyrker förevarande motionsyrkande.

Av i huvudsak enahanda skäl kan utskottet inte heller biträda ett annat

yrkande i samma motion, nämligen att — i motsats till vad som förordas

i propositionen —- kommunalt bostadstillägg skall kunna utgå till ålderspension,

som utges till den som ej fyllt 67 år. Motionsförslaget skulle uppen
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

227

barligen till stor del eliminera de verkningar man velat uppnå med reduktionsregeln

och därigenom göra det förtida uttaget alltför fördelaktigt.

I motionen 11: 779 göres gällande, att det är obilligt att den som gjort

förtida uttag av ålderspension inte skall kunna bli berättigad till förtidspension.

Motionärerna utgår därvid från det fallet att en person, som tagit

ut ålderspension fr. o. m. 63 års ålder, kort tid därefter blir invalidiserad.

Hade han inte gjort förtida uttag, hade han fr. o. m. den månad, då han

blev invalidiserad, blivit berättigad till hel förtidspension, som till sin storlek

motsvarar full ålderspension och som vid 67 års ålder utbytes mot full

ålderspension. I stället får han under sitt återstående liv endast en till

(100 — 48 X 0,6 =) 71,2 procent reducerad ålderspension. Motionärerna

förordar en regel av det innehållet, att därest den som gjort förtida uttag

sedermera drabbas av sådan invaliditet som berättigar till hel förtidspension,

reduktionen av pensionen fr. o. m. sistnämnda tillfälle skall inskränka

sig till 0,6 procent multiplicerat med antalet månader mellan den tidpunkt

då det förtida uttaget började och den tidpunkt då invaliditeten inträffade.

Om man i det angivna fallet antager att invaliditeten inträffar 12 månader

efter början av det förtida uttaget, skulle alltså reduktionen fr. o. m. den

senare tidpunkten bli (12x0,6=) 7,2 procent och pensionen följaktligen

i fortsättningen utgå med (100 — 7,2 =) 92,8 procent.

Utskottet kan inte dela den syn på förevarande problem som ligger till

grund för motionsyrkandet. Den som beslutar sig för att taga ut ålderspensionen

i förtid bestämmer sig därmed för en lägre pensionsnivå under

återstoden av sitt liv. Det ter sig med hänsyn därtill främmande att därefter

tillerkänna vederbörande en högre pension för den händelse att han

före 67 års ålder skulle drabbas av sådan invaliditet som berättigar till hel

förtidspension. Utskottet avstyrker därför motionen.

I motionerna I: 6b9 och II: 777 har yrkats, att förtida respektive uppskjutet

uttag skall kunna ske fristående inom folkpensioneringen och inom

tilläggspensioneringen. Såsom ovan framhållits har ett av huvudskälen för

det i propositionen framlagda förslaget varit att inom de båda pensionsdelarna

uppnå enhetliga regler för uttag av ålderspension. Denna verkan

med dess betydande administrativa fördelar skulle delvis gå förlorad vid

ett genomförande av motionsförslaget. Utskottet vill vidare ifrågasätta, om

det verkligen föreligger något behov av den i motionerna förordade regeln.

Under remissbehandlingen har det i vart fall inte yppats något sådant

önskemål. Utskottet finner därför inte skäl biträda förevarande motionsyrkande.

Laprc pensionsålder får visso {trupper

Socialförsäkringskommittén har ingående undersökt frågan att inom

den allmänna pensioneringen införa en lägre pensionsålder för vissa grup
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

per men har därvid kommit till den slutsatsen att så ej bör ske. Kommittén

har uttalat, att behovet av lägre pensionsålder för vissa grupper i första

hand bör tillgodoses avtalsvägen. Denna uppfattning har genomgående

godtagits under remissbehandlingen, och även departementschefen har anslutit

sig därtill.

Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl

mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad

ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det föreligga

behov av en lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med

tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose

dessa behov genom att bl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda

grupper stadga en lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering

infördes, skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas

av den lägre pensionsåldern inom vissa branscher, få bäras av

produktionen i dess helhet. För utskottet ter det sig mera naturligt, att

merkostnaden får belasta ifrågavarande delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering

åter skulle otvivelaktigt medföra betydande komplikationer

för administrationen. Härtill kommer det vanskliga problemet att rättvist

utvälja de grupper som skulle vara berättigade till lägre pensionsålder.

Ännu svårare skulle det säkerligen ställa sig att utforma godtagbara och

administrativt användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna

för att de enskilda försäkrade skulle komma i åtnjutande av den särskilda

förmånen. Härvid är särskilt att märka de svårigheter som ligger i det förhållandet

att åtskilliga förvärvsarbetande byter sysselsättning och anställning

ett flertal gånger under sitt liv. De anförda synpunkterna för enligt

utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen att förevarande fråga

bör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser avtalsvägen

synes utgöra den lämpligaste lösningen. Av det sagda följer att utskottet

inte kan ansluta sig till det i motionen II: 611 framställda yrkandet

om en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och med dem jämförliga

grupper utan reducering av pensionsförmånerna. Ej heller kan utskottet

biträda ett i motionerna I: 657 och II: 785 framställt yrkande om en

utredning av förevarande fråga. Enligt utskottets uppfattning är frågan

tillräckligt utredd, såvitt gäller en lösning inom den allmänna pensioneringens

ram. Beträffande frågan om en lösning avtalsvägen — en lösning

som enligt motionärerna bör väljas i första hand — anser utskottet, att

detta är en uppgift för arbetsmarknadens parter, där en statlig utredning

inte synes påkallad.

Förtidspensionering

Den viktigaste av de materiella reformer som föreslås i propositionen är

utan tvekan den nya förtidspensioneringen. De nya bestämmelserna skall

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

inte bara avlösa den nuvarande invalidpensioneringen inom folkpensioneringen,

utan de skall därjämte utgöra en för folkpensioneringen och tillläggspensioneringen

gemensam reglering på detta område och innebär därmed

en slutgiltig utformning av grundläggande regler om förtidspension

från tilläggspensioneringen.

Det nuvarande invalidskyddet från folkpensioneringen har länge framstått

som otillfredsställande, i synnerhet vid en jämförelse med de förmåner

som genom senare års reformer kommit bl. a. änkorna till del. Den nya

förtidspensioneringen är uppbyggd efter de principer, som varit vägledande

vid andra reformer på pensioneringens område. Sålunda har den inom socialförsäkringen

alltmera dominerande inkomstbortfallsprincipen fått sätta

sin prägel på de nya reglerna. I enlighet härmed föreslås, att den inom folkpensioneringens

invalidpensionering tillämpade inkomstprövningen skall

försvinna. Inte heller återfinnes någon motsvarighet till den inom folkpensioneringen

tillämpade minimiförsörjningsprincipen, vilken innebär att en

invalid inte blir berättigad till pension, om han med sin återstående arbetsförmåga

kan åstadkomma så stor förvärvsinkomst att den förslår till hans

försörjning. Grundvalen för den nya förtidspensioneringen skall i stället

vara den nedsättning av arbetsförmågan som den försäkrade drabbats av,

och i enlighet härmed skall pensionerna vara till storleken avpassade efter

graden av återstående arbetsförmåga.

Av central betydelse i den nya förtidspensioneringen är givetvis invaliditetsbegreppet,

d. v. s. de faktorer som skall grunda rätt till pension.

Såsom redan framhållits skall grunden till förtidspension vara en nedsättning

av arbetsförmågan, men det kräves därutöver att nedsättningen är

förorsakad av en medicinsk defekt, i den föreslagna lagen beskriven såsom

sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte. Grunden för

förtidspension skall med andra ord vara en arbetsinvaliditet, som har sin

orsak i medicinska faktorer. En medicinsk defekt skall inte i och för sig

grunda rätt till pension utan endast i den mån den medför en nedsättning

av arbetsförmågan. Förtidspensionen skall således utgöra en ersättning för

det inkomstbortfall som uppstår på grund av den medicinska defekten, inte

för det lyte som denna kan innebära.

Det föreslagna invaliditetsbegreppet ansluter nära till vad som nu gäller

inom folkpensioneringen. Enligt FPL finns emellertid en särbestämmelse

rörande de blinda, som saknar motsvarighet i de nya reglerna. Enligt

särbestämmelsen skall en blind alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som berättigar till invalidpension. Såsom departementschefen

framhållit har särbestämmelsen tillkommit vid en tidpunkt,

då folkpensionerna var mycket låga och inkomstprövningsreglerna

restriktiva. Den avvikelse från det i övrigt gällande invaliditetsbegreppet

inom folkpensioneringen som särbestämmelsen innebär har därför haft begränsad

verkan. I det nya systemet med dess efter nedsättningen i arbets
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

förmågan graderade pensioner blir emellertid läget ett annat. Inom ett sådant

system framstår det som naturligt att de blinda blir berättigade till

pension efter samma normer som övriga invalider. En annan sak är att det

till de blinda, liksom till andra svårt invalidiserade, bör, oavsett nedsättningen

av arbetsförmågan, utgå vissa förmåner med hänsyn till de särskilda

svårigheter som är förbundna med deras lyte, men till denna fråga återkommer

utskottet i ett senare avsnitt.

Av vad sålunda anförts följer att utskottet inte kan ansluta sig till de i

motionen 11: 762 och motionen 11:771 framställda yrkandena om bibehållande

av den nuvarande särbestämmelsen för de blinda. Det kan dock i

detta sammanhang framhållas, att — såsom framgår av siffermaterial som

redovisas i den sistnämnda motionen — endast ett mindre antal blinda

kommer att bli utan förtidspension på grund av att särbestämmelsen borttages.

Till dessa föreslås emellertid skola utgå en särskild förmån, invaliditetsersättning,

som i huvudsak motsvarar de förmåner som nu utgår till

dessa blinda. Genom en bestämmelse i den föreslagna lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring (18 § andra stycket) är dessutom

sörjt för att de nya reglerna inte skall medföra sänkning av nu utgående

belopp.

Inom folkpensioneringen gäller enligt vedertagen praxis ett krav på två

tredjedels nedsättning av arbetsförmågan för rätt till invalidpension. I den

nya förtidspensioneringen föreslås invaliditetsgränsen sänkt till

50 procent. Härigenom uppnås överensstämmelse med motsvarande gränsdragning

inom sjukförsäkringen, vilket förefaller fördelaktigt med hänsyn

till den enhetlighet i förmånerna som eftersträvas mellan sjukförsäkringen

och pensioneringen. Det kan givetvis diskuteras att sänka invaliditetsgränsen

ytterligare och till stöd för en sådan tanke kan åberopas, att inom yrkesskadeförsäkringen

gränsen ligger så lågt som vid tio procent. Det är

emellertid att märka att det inom yrkesskadeförsäkringen gäller ett annat

invaliditetsbegrepp, där större betydelse tillagts de rent medicinska faktorerna.

Enligt utskottets mening bör man gå fram med försiktighet när det

gäller att fastställa den nedre invaliditetsgränsen inom en allmän försäkring,

där klientelet är synnerligen heterogent och där sådana invaliditetsorsaker

som psykiska sjukdomar och sjukdomstillstånd av blandat fysiskt

och psykiskt ursprung spelar en dominerande roll. Utskottet ansluter sig

därför till den i propositionen förordade invaliditetsgränsen.

Samma skäl som anförts för en viss återhållsamhet vid bestämmandet av

invaliditetsgränsen talar enligt utskottets mening för att graderingen av

pensionerna i förhållande till nedsättningen av arbetsförmågan bör ske

efter tämligen schematiska regler. Socialförsäkringskommitténs förslag till

invaliditetsgradering, som innebär att de till förtidspension berättigade

uppdelas i tre grupper, synes utgöra en lämplig avvägning. Enligt

förslaget skall till grupp I hänföras de som har arbetsförmågan nedsatt

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

med minst fem sjättedelar, till grupp II de vilkas arbetsförmåga är nedsatt

i mindre mån men dock med minst två tredjedelar samt till grupp III övriga

pensionsberättigade. Såsom departementschefen förordat synes dock

gränserna mellan de olika invalidgrupperna böra uttryckas i mera allmänna

ordalag utan direkt angivande av talen fem sjättedelar och två tredjedelar.

I fråga om kompensationsgraden för de olika grupperna förordas

i propositionen i enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag,

att pensionärer i grupp I skall erhålla hel förtidspension samt att pensionen

för de båda övriga grupperna skall utgå efter en i huvudsak regressiv

skala, innebärande två tredjedelar av hel förtidspension för pensionärer i

grupp II och en tredjedel av hel förtidspension för pensionärer i grupp III.

Det regressiva systemet har i huvudsak den fördelen att den tröskel i förmånshänseende

som invaliditetsgränsen innebär blir mindre markant, och

utskottet kan därför ge sin anslutning till förslaget i denna del.

Problemen kring invaliditetsgraderingen och kompensationsgraden beröres

i motionerna I: 657 och II: 785, där det yrkas att pensionen i grupp II

skall, när särskilda skäl föreligger, kunna »graderas på annat sätt än till

2/3 av hel pension». Syftet med yrkandet torde klarast framgå av följande i

motionerna åberopade exempel. En person har lidit av en svår sjukdom, som

ännu inte är helt utläkt, och har länge icke kunnat utnyttja mer än en

tredjedel av full arbetsförmåga. Läkaren vill emellertid återföra honom till

fullt arbete, och på läkarens förslag utökar han sin arbetstid något. Därmed

skulle han enligt motionärernas uppfattning riskera att få sin pension sänkt

till hälften. Motionärerna önskar därför en annorlunda gradering av pensionen

»i mellangruppen», när särskilda skäl motiverar detta.

Förevarande motionsyrkande synes delvis grunda sig på en missuppfattning

av innebörden i de nya reglerna. Såvitt kan utläsas ur exemplet, skall

förmånerna i det angivna fallet inte utgå från pensioneringen utan från

sjukförsäkringen, eftersom sjukdomen inte är utläkt och något mera definitivt

medicinskt tillstånd inte heller synes ha inträtt. Emellertid torde det i

motionerna ställda problemet inte sakna intresse för pensioneringens del.

Det kommer med all sannolikhet att finnas pensionsfall, där arbetsförmågan

av ena eller andra anledningen så småningom förbättras. Med en strikt

tillämpning av de av socialförsäkringskommittén föreslagna gränserna mellan

de olika invalidgrupperna skulle onekligen för den enskilde obilliga resultat

kunna uppkomma, i det att en mindre ökning av arbetsinsatsen skulle

kunna medföra en kraftig sänkning av pensionen. Detta är emellertid inte

avsikten med de nya reglerna. Dessa har också i lagtexten fält en utformning,

som är ägnad att förebygga en sådan tillämpning. Här är först att

nämna, att den föreslagna lagtexten (7 kap. 2 § lagen om allmän försäkring)

ger utrymme för en tänjbar tillämpning. Av synnerligen stor betydelse

är vidare stadgandet i 16 kap. 7 §, att det för indragning eller minskning av

förtidspension fordras en väsentlig förbättring av arbetsförmågan. Utskottet

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

vill dessutom understryka departementschefens uttalande om den utomordentliga

betydelsen av att pensionssystemet i praktiken vinner sådan tilllämpning

att det icke hämmar utan i stället främjar viljan till en produktiv

insats. Under hänvisning till vad sålunda anförts finner utskottet inte skäl

att föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av förevarande motionsyrkande.

Det nu behandlade motionsyrkandet har aktualiserat även frågan om invaliditetens

varaktighet såsom förutsättning för rätt till förtidspension.

Propositionens förslag innebär härvidlag inte någon ändring i förhållande

till de regler som nu gäller inom folkpensioneringen. Förtidspension

skall således utgå vid långvariga fall, dock först sedan själva sjukdomen läkt

ut eller ett mera definitivt medicinskt tillstånd inträtt. Intill dess skall förmånerna

utges från sjukförsäkringen. Såsom utskottet framhållit i avsnittet

om företagarnas ställning inom sjukpenningförsäkringen, kommer tidpunkten

för övergång från sjukpenningförmåner till pensionsförmåner att

framdeles bli av mindre betydelse. Liksom inom folkpensioneringen skall

inom den nya förtidspensioneringen finnas en form av tidsbegränsad pension

för de fall där nedsättningen av arbetsförmågan inte kan bedömas som

varaktig men likväl kan beräknas bestå avsevärd tid. För denna förmån,

som även i fortsättningen föreslås skola ha benämningen sjukbidrag, skall

gälla samma förutsättningar som för det nuvarande sjukbidraget med det

undantaget, att kravet på att nedsättningen av arbetsförmågan skall ha varat

minst sex månader slopas. Utskottet har inte något att erinra mot vad

sålunda föreslagits.

Av utomordentlig betydelse inom den nya förtidspensioneringen blir i nvaliditetsbedömningen,

d. v. s. prövningen av de faktorer som

skall inverka på rätten till pension. Med det invaliditetsbegrepp som förslaget

bygger på blir det nödvändigt att invaliditetsbedömningen inriktas

direkt på den försäkrade och på hans situation. Eftersom det inte är den

medicinska defekten i och för sig utan den därav förorsakade nedsättningen

av arbetsförmågan som skall grunda rätt till pension, måste i varje enskilt

fall undersökas, huruvida och i vilken grad den medicinska defekten medfört

sådan nedsättning. Härvid torde en jämförelse mellan den invalidiserades

inkomster före och efter invaliditeten utgöra en lämplig väg. Inkomstjamförelsen

kan dock inte inskränkas till att avse inkomsten omedelbart

före invalidiseringen, ty inkomsten kan redan dessförinnan ha påverkats av

ett sjukdomstillstånd. Hänsyn måste också tagas till den inkomst som man

kan förutsätta att den invalidiserade skulle ha haft, därest han inte drabbats

av invaliditeten. När det gäller inkomsten efter invaliditeten, kan

denna inte heller utan vidare läggas till grund för jämförelsen. Avgörande

skall nämligen vara den inkomst som den invalidiserade med hänsyn till

sina återstående krafter och färdigheter rimligen kan förskaffa sig, inte

den inkomst som han med hänsyn till föreliggande förhållanden faktiskt

s. 233 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

233

har. Utskottet har därmed berört de problem, som hör samman med läget

på arbetsmarknaden, ävensom frågan huruvida det skall kunna krävas, att

den invalidiserade söker sig ett lämpligt arbete på annan ort eller inom ett

nytt verksamhetsområde. Lösningen härav måste ske genom överväganden

av vad som skäligen kan begäras i varje enskilt fall, och särskild hänsyn

måste därvid tagas till bl. a. den invalidiserades ålder samt familje- och

bostadsförhållanden. Enligt utskottets uppfattning finnes det emellertid

anledning att förutsätta, att dessa skälighetsproblem i tillämpningen kommer

att på ett tillfredsställande sätt lösas av pensionsdelegationerna.

Gratispoäng m.m.

I motionerna I: 657 och 11: 785 behandlas frågan om att inom tilläggspensioneringen

i särskild ordning tillgodoföra dem, som på grund av s t udier

eller annan utbildning och värnpliktstjänstgöring

för visst eller vissa år saknar pensionsgrundande inkomst eller

har låg sådan inkomst, pensionspoäng, som inte motsvaras av förvärvsinkomst

(gratispoäng). Socialförsäkringskommitténs betänkande innehöll

ett förslag av innebörd att gratispoäng medförande visst riskskydd skulle

tillgodoföras studerande och värnpliktiga, men departementschefen har förklarat

sig inte vara beredd att förorda att förslaget lägges till grund för lagstiftning.

Han har därvid påpekat, att förslaget innebär ett avsteg från den

inom tilläggspensioneringen grundläggande principen om förvärvsinkomst

såsom förutsättning för pension. Vidare framhåller han, att pensionsfrågorna

för dem som blir invalidiserade i unga år rymmer särskilda problem,

som torde böra bli föremål för ytterligare utredning och därvid angripas

från andra och mera generella utgångspunkter än kommittén gjort. I motionerna

begäres att riksdagen skall hos Ivungl. Maj :t »hemställa om att den

fortsatta utredning om gratispoäng inom tilläggspensioneringen till värnpliktiga

och studerande, som departementschefen ställt i utsikt, snarast

företages».

Utskottet vill för sin del idtala sin anslutning till departementschefens

ställningstagande i förevarande fråga. Det bör bl. a. erinras om att det redan

nu för vissa av ifrågavarande kategorier finns de speciella trygghetssystem

som yrkesskadeförsäkringslagen och militärersättningsförordningen innebär.

Emellertid synes en lösning i möjligaste mån böra ske efter generella

linjer och inte begränsas till vissa grupper. Utskottet kan följaktligen inte

förorda att frågan skall bli föremål för fortsatta överväganden på grundval

av socialförsäkringskommitténs förslag. I stället hör överväganden ske från

mera generella utgångspunkter, varvid de resultat som framkommer av yrkesskadeutredningens

nu pågående arbete på yrkesskadeförsäkringens område

kan bli av stor betydelse. Med hänsyn härtill och då frågan redan är

8* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 and. AV 27

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

föremål för uppmärksamhet från departementschefens sida synes någon

riksdagens framställning i ämnet inte påkallad.

Delvis likartade problem som de nu avhandlade beröres i motionerna

I: 28 och II: 54, där det yrkas, att frågan om en självständig pensionsrätt

för hem arbetande husmödrar inom tilläggspensioneringen

måtte göras till föremål för utredning. Ett av önskemålen i motionerna

är, att det måtte beredas möjlighet för husmödrar att tillgodoräkna

sig pensionspoäng för tid, då de lämnat sitt förvärvsarbete för att taga vård

om sina minderåriga barn. Dessa gratispoäng skulle medföra rätt till såväl

förtidspension som ålderspension.

I stort sett samma betänkligheter som anförts mot förslaget om gratispoäng

för dem som på grund av studier m. m. gått förlustiga pensionspoäng

eller fått låg sådan kan anföras mot en liknande anordning för husmödrar.

Det bör vidare framhållas, att det för rätt till hel ålderspension

krävs endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkas i allmänhet

inte pensionens storlek för en husmoder, som något eller några år

avhåller sig från förvärvsarbete. Utskottet finner därför inte skäl biträda

förevarande önskemål.

Ett annat önskemål, som inrymmes i förevarande motionsyrkande, är att

en självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen skall tilläggas

hemarbetande husmödrar. Denna fråga prövades vid höstriksdagen i fjol

av andra lagutskottet i anledning av motioner. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 56 framhöll utskottet, att frågan var svårlöst och inrymde ett

flertal problem. Här var främst att märka svårigheten att såväl i allmänhet

som i det enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av

värdet av husmödrars arbete i hemmet, en uppskattning som föreföll erforderlig

som grund för pensionsberäkningen. Vidare underströks, att en

eventuell pension till husmödrar, liksom annan tilläggspension, i princip

måste vara avsedd att ersätta det inkomstbortfall som uppstår då den försäkrade

drar sig tillbaka från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem

bestämma en generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar

syntes, även om variationer inom vissa gränser skulle kunna tänkas,

svårligen kunna ske. Härtill kom problemet med avgifterna för en sådan

pensionering. Dessa skulle komma att få bestridas av familjens kontantinkomster,

d. v. s. regelmässigt av mannens arbetsförtjänst bl. a. under

den tid då i många fall familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran

är stora. Att obligatoriskt ålägga sådan avgiftsbetalning syntes varken

lämpligt eller genomförbart. För de flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna,

måste det framstå som mera angeläget att kunna disponera

större del av mannens arbetsförtjänster under den aktiva åldern än att

bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner som är tillförsäkrade familjen

genom folkpensioneringen och mannens tilläggspension. Även om skäl

kunde anföras för motionärernas yrkande, fann sig utskottet på grund av

s. 235 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

235

det anförda inte kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget ville

utskottet erinra om möjligheten att genom frivillig försäkring såväl i den

frivilliga statliga pensionsförsäkringen som hos enskild försäkringsinrättning

åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar.

De sålunda anförda skälen anser utskottet alltjämt äga giltighet.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.

I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl ett i motionerna I: 649

och II: 177 framställt yrkande om skyndsam utredning angående de hemarbetande

husmödrarnas ställning i socialförsäkringssystemet.

Enligt vad som kan utläsas ur motiveringen, skulle

syftet med utredningen i huvudsak vara att åstadkomma höjning av grundförmånerna

inom sjukförsäkringen och pensioneringen till hemarbetande

husmödrar. Med hänsyn till bl. a. de avsevärda förbättringar som de i propositionen

framlagda förslagen innebär finner utskottet inte skäl biträda

motionsyrkandet.

Vissa tillägg till folkpension m.m.

Enligt vad som tidigare redovisats saknar den nu inom folkpensioneringen

gällande särbestämmelsen för blinda, enligt vilken blind alltid skall anses

lida av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som berättigar till

invalidpension, motsvarighet i de i propositionen föreslagna reglerna. Härigenom

kommer en del blinda, som enligt gällande regler skulle varit berättigade

till invalidpension, att gå miste om motsvarigheten i den nya lagen,

förtidspension, men i stället föreslås, att de skall bli berättigade till i n v aliditetser

sättning om 1 800 kr. för år. Förmånerna till dessa blinda

skulle emellertid enligt gällande regler uppgå till högre belopp, nämligen

till den icke inkomstprövade delen av invalidpensionen, som är 800 kr. för

ensamstående, jämte blindtillägget om 1 200 kr. Med hänsyn härtill vill utskottet

förorda, att invaliditetsersättningen skall utgå med 2 000 kr. om året,

eller, beräknat efter basbeloppet i 1957 års penningvärde, 50 procent av detta

belopp. Den kostnadsökning som detta förslag medför bör inte föranleda

ändring av den i propositionen gjorda anslagsberäkningen. Förslaget innebär

ändring i 9 kap. 3 § förslaget till lag om allmän försäkring och i 12 §

förslaget till lag angående införande av lagen om allmän försäkring.

För rätt till nuvarande blindtillägg och vårdtillägg krävs att blindheten

respektive vårdbehovet skall ha uppkommit före 60 års ålder. I propositionen

föreslås att motsvarande åldersgräns för invaliditetsersättning

och invaliditetstillägg skall höjas till 63 år. I motionerna I: 649 och II: 777

samt i motionen II: 771 yrkas, alt åldersgränsen för invaliditetstillägg skall

sättas vid 67 år. T sistnämnda motion är dock yrkandet begränsat till de

blinda.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Ett av skälen för åldersgränsen beträffande ifrågavarande tillägg är uppenbarligen,

att ett lyte av den art som tillägget är avsett att kompensera drabbar

betydligt hårdare, om det uppkommer medan vederbörande är i verksam

ålder, än om det uppstår senare. Vidare är många människor vid hög ålder

i fysiskt avseende nedbrutna, och det kan inte anses påkallat att i samtliga

dessa fall utge särskilda ersättningar från pensioneringen. Med hänsyn till

dessa förhållanden synes en åldersgräns motiverad. Var denna skall ligga

kan givetvis vara föremål för delade meningar. De anförda synpunkterna

talar enligt utskottets mening även för att gränsen inte sättes alltför högt,

och utskottet anser därför att den höjning med tre år som föreslås i propositionen

innefattar en rimlig avvägning. I vart fall bör det inte komma i

fråga att sätta gränsen högre för blinda än för andra invalider. Utskottet

avstyrker alltså förevarande motionsyrkanden.

Enligt propositionen skall invaliditetstillägg inte tillkomma den som stadigvarande

vårdas på statlig eller kommunal anstalt. I

motionen II: 771 yrkas att sådant tillägg skall kunna utgå till blind, som

vistas på ålderdomshem. 1 anledning härav vill utskottet framhålla, att i

fråga om rätten till invaliditetstillägg inte bör göras skillnad mellan blinda

och övriga som kan vara berättigade till sådant tillägg, k andra sidan är det

uppenbart att det inte gärna beträffande dem som vistas på ålderdomshem

kan göras undantag från förevarande regel. Utskottet kan alltså inte biträda

motionsyrkandet.

Samtliga folkpensionsförmåner är i den föreslagna lagen om allmän försäkring

uttryckta såsom procentdelar av basbeloppet, varigenom uppnås

att förmånerna utgår med värdesäkrade belopp. Emellertid skall enligt den

föreslagna lagen angående införande av lagen om allmän försäkring beräkningen

på grundval av basbeloppet inte tillämpas redan fr. o. m. år 1963 utan

först från utgången av juni månad 1968, såframt ej Kungl. Maj :t och riksdagen

annorlunda förordnar. Intill dess skall i stället förmånerna utgå med

bestämda belopp. Dock skall liksom nu vissa av förmånerna förhöjas med

indextillägg. I motionerna I: 657 och II: 785 yrkas emellertid, att de

i lagen om allmän försäkring föreslagna reglerna skall tillämpas redan

fr. o. m. år 1963 i fråga om invaliditetsersättning och invaliditetstillägg.

Orsaken till att folkpensionsförmånerna tills vidare skall beräknas efter

nu gällande principer är att det administrativa handhavandet av en indexreglering

på grundval av basbeloppet förutsätter maskinell utrustning och

andra resurser, som inte kan beräknas vara att tillgå förrän om några år.

Enligt utskottets mening är det inte tillrådligt att i nuvarande krävande

reformskede utan starka skäl ytterligare belasta administrationen. Det synes

dessutom föga motiverat att bryta ut ett par av folkpensionsförmånerna och

indexreglera dem med hjälp av basbeloppet. Därest penningvärdet skulle

undergå en utveckling därhän, att realvärdet av förevarande förmåner alltför

mycket urholkats, innan en övergång till beräkning på grundval av bas
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

beloppet kunnat ske, finnes alltid möjligheten att genom höjning av beloppen

återställa förmånernas realvärde. På grund av vad sålunda anförts avstyrker

utskottet förevarande motionsyrkande.

I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl ett i motionerna I: 649

oeh II: 777 framställt yrkande om utredning angående invalidernas

ställning inom pensioneringen. Såvitt kan utläsas ur motiveringen,

skulle den begärda utredningen i huvudsak syfta till slopande av

åldersgränsen för invaliditetsersättning och invaliditetstillägg samt till förbättringar

i övrigt av invalidernas försörjnings- och vårdsituation. Frågan

om åldersgränsen har nyligen utretts av socialförsäkringskommittén, och

någon ytterligare utredning därav är därför inte påkallad. Ej heller finner

utskottet skäl för utredning av övriga med motionsyrkandet avsedda frågor,

vilka företrädesvis synes gälla beloppshöjningar på folkpensionssidan. 11- skottet avstyrker alltså motionsyrkandet.

Inkomstprövning

I motionerna I: 649 och II: 777 samt motionen II: 330 har framställts yrkanden,

som går ut på en uppmjukning av reglerna för inkomstprövningen.

Såsom ingående utvecklats av socialförsäkringskommittén skulle en uppmjukning

av reglerna för inkomstprövningen gynna endast de pensionärer

som har inkomster av sådan storlek att dessa nu verkar reducerande på

ifrågavarande förmåner. Därmed skulle grupper, som nu inte kan erhålla

inkomstprövade förmåner, bli berättigade till sådana förmåner. En sådan

utveckling skulle stå i strid med senare års reformarbete på pensioneringens

område, vilket syftat till att avveckla inkomstprövningen. Det må understrykas,

att en uppmjukning av reglerna för inkomstprövningen inte skulle

medföra någon förbättring i förmåner för pensionärer med mycket små

inkomster. På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet förevarande

motionsyrkanden.

Familjcpensionering

Ett av de förslag i propositionen som tilldragit sig stort intresse är förslaget

om att införa rätt till änkepension för frånskilda k v i nn

o r. Frågan har tidigare behandlats i olika sammanhang men har då inte

vunnit sin lösning. Propositionens förslag, som avser både folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen, bygger på en av de grundläggande principerna

vid senare års reformarbete på socialförsäkringens område, nämligen

att förmånerna skall sättas in i sådana fall där det generellt sett har

uppstått ett inkomstbortfall. I enlighet härmed skall pension utges endast

under förutsättning att kvinnan vid mannens död var berättigad till underhållsbidrag.

Pensionen skall vidare utgå inom ramen för underhållsbidraget,

d. v. s. den skall i princip inte få överstiga det underhållsbidrag som

kvinnan skulle ha uppburit, om mannen levat.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Mot det i propositionen framlagda förslaget har invänts att det omotiverat

gynnar de frånskilda kvinnor, som tillerkänts underhållsbidrag och

därmed dem som får anses ha det bäst ställt. Invändningen torde återspegla

den uppfattningen att frånskilda kvinnors ekonomiska situation ofta är

bekymmersam och att det därför inte är rimligt att ge pension åt endast den

mindre del av dem, som uppburit underhållsbidrag.

I motionerna I: 655 och II: 772 samt I: 662 och II: 787 har framställts yrkanden

om att rätten till änkepension för frånskilda kvinnor måtte utformas

med utgångspunkt från att pensionen är en under äktenskapet intjänad

rätt. Trots att båda motionsparen grundar sig på samma tanke, utmynnar

de i skilda yrkanden. Medan det i det förstnämnda motionsparet hemställes

att pensionens anknytning till underhållsbidraget måtte borttagas, såvitt angår

folkpensioneringen, innehåller det senare motionsparet inte något yrkande

därom. I detta motionspar finns däremot ett sådant yrkande beträffande

tilläggspensioneringen, under det att motionärerna i det första motionsparet

godtar propositionens förslag i detta avseende såsom ett provisorium och

nöjer sig med att begära utredning av frågan om änkepension till frånskild

kvinna från tilläggspensioneringen utan anknytning till underhållsbidrag.

I motionen II: 783 yrkas dels att propositionens förslag om änkepension till

frånskild kvinna inom tilläggspensioneringen måtte avslås, dels att sådan

pension inom folkpensioneringen skall vara inkomstprövad »och maximerad

till folkpensioneringens belopp för ensamstående», dels ock att frågan om

änkepension till frånskild kvinna inom tilläggspensioneringen måtte utredas

enligt de riktlinjer som angivits i motionen.

Utskottet anser att invändningar kan riktas mot det i propositionen framlagda

förslaget. Gällande familjerättsliga regler leder till att underhållsbidrag

till frånskilda kvinnor utgår i förhållandevis få fall och då ofta med

relativt blygsamma belopp. Genom anknytningen till underhållsbidraget

får därför förslaget en tämligen ringa effekt. Begränsningen av pensionsrätten

till underhållsbidraget föranleder, såsom framgår av motionsyrkandena,

uppenbarligen erinringar, även om den från vissa synpunkter kan betraktas

såsom naturlig och riktig. Enligt utskottets mening kan därför propositionens

förslag inte i sitt nuvarande skick läggas till grund för lagstiftning.

Inte heller de i motionerna framförda förslagen kan utskottet ansluta

sig till. Frågan om änkepension till frånskild kvinna synes därför böra göras

till föremål för en förutsättningslös utredning. Med detta förslag har utskottet

även besvarat det i motionerna I: 657 och II: 785 framställda yrkandet

om att frågan om änkepension till frånskild kvinna skall upptagas till

förnyad teknisk utredning. Utskottets ställningstagande föranleder ändringar

i 8, 14 och 17 kap. förslaget till lag om allmän försäkring, 16 och 17 §§

förslaget till lag angående införande av lagen om allmän försäkring samt 5 §

förslaget till lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I motionerna I: 169 och 11: 216 samt 1: 481 och II: 560 föreslås införande

jämväl av änklingspension. I ett äktenskap, där båda makarna arbetar,

är familjens gemensamma ekonomi uppbyggd på makarnas sammanlagda

inkomster. Det är sannolikt att räkna med att detta blir alltmera vanligt

i framtiden. En efterlevande make i ett sådant äktenskap kan ha samma

behov av efterlevandepension som en hustru. Ett införande av änklingspensionering

i den allmänna pensioneringen skulle sannolikt föranleda vissa

ändringar i nu gällande regler. Utskottet tillstyrker därför att frågan underkastas

en förutsättningslös utredning, vilken lämpligen bör kunna ske i

samband med utredningen av frågan om änkepension till frånskild kvinna.

I samband med den ovan förordade utredningen synes böra prövas även

det i motionerna 1: 650 och II: 782 framställda önskemålet om uppdelning

mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen

efter mönster av den inom skattelagstiftningen tillämpade s. k.

tudelningsprincipen. De närmare konsekvenserna av en sådan ordning kan

förtjäna att övervägas, då den möjligen kan innebära lösningen av en del

problem, som i dag är svåra att komma till rätta med. Sålunda skulle inom

tilläggspensioneringen en tudelningsregel kunna göra pensioner för efterlevande

make obehövliga. Därmed skulle också problemet om rätt till änkepension

för frånskilda kvinnor delvis bortfalla.

Höjning av tolkpensionerna in.m.

I motionerna 1: 485 och II: 566 yrkas att årets standardhöjning

av folkpensionerna måtte bestämmas till 600 kr. för ensamstående pensionär

och 695 kr. för två makar. Motionen 11: 762 innehåller ett yrkande om höjning

av standardtilläggen, så att de uppgår till 1 200 kr. för ensamstående

och 900 kr. för vardera av två pensionsberättigade makar. Detta yrkande

anges vara i sak överensstämmande med yrkandet i de båda förutnämnda motionerna.

Såsom motivering för förevarande motionsyrkanden anföres, att folkpensionerna

bör uppgå till de belopp som de skulle utgjort, därest allmänna pensionsberedningens

förslag till etapphöjningar följts. Med anledning härav

vill utskottet framhålla att statsmakterna vid upprepade tillfällen gjort uttalanden

av den innebörden att standardhöjningarna av folkpensionerna

fram till år 1968 bör ske efter en jämnare skala än som pensionsberedningen

föreslagit. Det förslag till standardhöjning med 350 kr. för ensamstående

pensionär och med 500 kr. för två pensionsberättigade makar som framlägges

i propositionen står i överensstämmelse med dessa uttalanden. Utskottet

vill därjämte erinra om att pensionsberedningens förslag — i motsats

till motionerna — innebar, att standardhöjningarna fr. o. m. år 1960

skulle verka reducerande på de kommunala bostadstilläggen på så sätt,

att nämnda höjningar skulle med halva sitt belopp reducera utgående kom
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

munala bostadstillägg. Statsmakterna har emellertid inte velat besluta någon

sådan reduktion av de kommunala bostadstilläggen. En jämförelse mellan

propositionens förslag och vad som skulle ha blivit följden, därest folkpensionsbeloppen

skulle ha bestämts i överensstämmelse med pensionsberedningens

förslag, visar därför att propositionens förslag i allmänhet innebär

högre pensionsnivå för pensionärer med kommunala bostadstillägg än

pensionsberedningens. Slutligen vill utskottet också peka på att motionerna

inte innehaller något förslag om hur de föreslagna ytterligare pensionshöjningarna

skall finansieras. Kostnaderna härför kan uppskattas till 200—

300 milj. kr. per år. På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet

förevarande motionsyrkanden.

Fiån i stort sett samma utgångspunkt som i de nyss avhandlade motionerna

yrkas i motionerna 1: 649 och II: 777, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte

begära förslag till en standardhöjning år 1963 med 350 kr. för

ensamstående pensionär och 450 kr. för två pensionsberättigade makar. De

skäl som utskottet anfört gentemot förslagen i förutnämnda motioner äger

tillämpning även beträffande förevarande motionsyrkande. Utskottet avstyrker

därför motionsyrkandet.

I motionerna I: 649 och II: 777 samt 1: 657 och II: 785 har framställts

yrkanden, som syftar till att standardhöjningar av folkpensionerna

skall ske även efter år 1 968. Enligt utskottets mening saknas

anledning att nu ta ställning till denna fråga. Utskottet avstyrker därför

förevarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 649 och II: 777 har den i lagen om allmän försäkring använda

metoden att uttrycka folkpensionsförmånerna som

procentdelar av basbeloppet uppfattats såsom ett hinder mot

standardhöjningar av folkpensionerna efter år 1968. Motionärerna vrkar på

grund därav avslag å förslaget till nämnda lag, såvitt folkpensionsförmånerna

däri blivit uttryckta såsom procentdelar av basbeloppet. Enligt utskottets

bedömande saknas skäl för den uppfattning som ligger till grund för motionsyrkandet.

Utskottet avstyrker därför detta.

Fickpengar till folkpensionärer

I de fall då folkpensionär vistas på ålderdomshem eller på vissa andra

anstalter har den som driver anstalten rätt att uppbära så stor del av folkpensionen

som svarar mot kostnaderna för vården och försörjningen på anstalten.

Pensionären äger dock som regel erhålla ett visst belopp, för närvarande

50 kr. i månaden, såsom fickpengar. I den föreslagna lagen om allmän

försäkring finnes inte någon bestämmelse om fickpenningbeloppets

storlek. Det har i stället förutsatts, att Konungen skall utfärda särskilda

bestämmelser härom.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

I motionerna 1:659 och 11: 770 framhålles att rätten att uppbära fickpengar

ingår som ett väsentligt led i de trivselbefrämjande åtgärderna för

de folkpensionärer som vistas på ålderdomshem eller vissa andra anstalter.

Eftersom det kan skänka pensionären stor tillfredsställelse att ha ett belopp,

med vilket han kan bestrida vissa av sina utgifter, bör fickpenningbeloppet

enligt motionärernas uppfattning inte vara alltför lågt. Med hänsyn

härtill anser motionärerna också att beloppet bör anpassas efter höjningar

av folkpensionerna. Motionerna utmynnar i ett yrkande, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att kungörelser om förhöjning

av fiekpenningbelöppen till pensionärer skall utfärdas kontinuerligt

och i direkt anslutning till beslutade höjningar av folkpensionsförmånerna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att fickpengarna kan vara av

stor betydelse för pensionärernas trivsel. Tidigare har fickpenningbeloppet

höjts i samband med väsentliga standardförbättringar av folkpensionerna.

Utskottet förutsätter att så kommer att ske även framdeles. Med hänsyn härtill

synes någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna inte påkallad.

Folkpension åt hemmadöttrar

I motionerna I: 370 och II: 445 samt I: 657 och II: 785 behandlas frågan

om folkpension till hemmadöttrar, varmed brukar avses äldre, ogifta kvinnor,

vilka stannat i hemmet och tagit vård om föräldrar eller andra anhöriga.

I det förstnämnda motionsparet yrkas, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t hemställa om skyndsam prövning och förslag i syfte att hemmadöttrar

i fråga om rätt till pension skall jämställas med änkor. I de sistnämnda motionerna

begäres utredning samt förslag till 1963 års riksdag med regler om

förtidspension för hemmadöttrar.

Motioner av nu angiven innebörd har behandlats av såväl 1960 som 1961

års riksdagar. Vid det förstnämnda tillfället uttalade andra lagutskottet i

sitt av riksdagen godkända utlåtande, att förevarande fråga inte torde helt

kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen eller genom ett förtida

uttag av ålderspension, varför ytterligare åtgärder kunde bli erforderliga.

Innan slutlig ståndpunkt togs till eventuella ytterligare åtgärder, borde en utredning

ske i syfte att kartlägga behoven därav. Utskottet ansåg lämpligt att

en sådan utredning skedde i anslutning till socialpolitiska kommitténs arbete.

I enlighet härmed har de då väckta motionerna överlämnats till kommittén

för alt beaktas av denna vid dess fortsatta arbete. 1961 års riksdag

fann ej skäl förorda annan behandling av frågan än som sålunda beslutats

föregående år och avslog följaktligen de då framställda motionsyrkandena.

Enligt utskottets uppfattning kan frågan om pension åt hemmadöttrar

inte lösas utan atl problemet först grundligt och förutsättningslöst utretts.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Utskottet finner därför inte skäl att i anledning av förevarande motioner föreslå

någon ytterligare riksdagens åtgärd i frågan.

Valfrihet mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen

I motionerna I: 291 och II: 366 samt I: 483 och II: 562 har framställts

yrkanden om en valfrihet inom tilläggspensioneringen av den innebörden

att den försäkrade skall ha möjlighet att välja mellan olika pensionsnivåer,

d. v. s. bestämma hur stor del av hans inkomst av annat förvärvsarbete som

skall räknas såsom pensionsgrundande inkomst.

Vid sin behandling av förslaget om slopande av den s. k. tvåtredjedelsregeln

inom tilläggspensioneringen hade riksdagen även att taga ställning

till motionsyrkanden av enahanda innebörd. I sitt av riksdagen därutinnan

godkända utlåtande anförde andra lagutskottet härom, att en valfrihet, som

gick ut på att den försäkrade för varje år skulle ha rätt att bestämma hur

stor del av hans inkomst som skulle räknas som pensionsgrundande, var

omöjlig med hänsyn till det missbruk av de inom försäkringen gällande 15- och 30-årsreglerna som den skulle inbjuda till. Utskottet ansåg inte heller

lämpligt att tillskapa en valfrihet av den innebörden att den försäkrade en

gång för alla fick bestämma sig för hur stor del av hans inkomst som skulle

vara pensionsgrundande. Därvid hänvisade utskottet till att en sådan valmöjlighet

skulle komplicera pensionsreglerna och tynga administrationen.

I enlighet härmed avstyrkte utskottet de då framställda motionsyrkandena.

Utskottet ansluter sig till de synpunkter som sålunda framfördes i fjol,

då samma fråga var föremål för behandling. Det är enligt utskottets mening

inte möjligt att inom en obligatorisk, hela folket omfattande försäkring, som

bygger på fördelningsprincipen, tillgodose individuella önskemål om försäkringens

utformning utan att den enkelhet som är en av systemets stora

fördelar går förlorad. Utskottet avstyrker därför förevarande motionsyrkanden.

Tilläggspension för svenska medborgare, som arbetar i grannländerna

Enligt de avtal för undvikande av dubbelbeskattning som Sverige ingått

med de nordiska grannländerna beskattas i allmänhet inkomst av tjänst

allenast i den stat, där den skattskyldige utövat den verksamhet från vilken

inkomsten härrör. Detta innebär att en i Sverige bosatt person, som åtnjuter

inkomst av tjänst i något av de nordiska grannländerna, i allmänhet

inte taxeras till statlig inkomstskatt här i riket för denna inkomst.

Inte heller erlägger svensk sjöman sjömansskatt i Sverige vid anställning å

fartyg av dansk, finsk eller norsk nationalitet eller taxeras till statlig inkomstskatt

här i riket för inkomst, som intjänas ombord på sådant fartyg.

Underlaget för beräkningen av pensionsgrundande inkomst utgöres av

taxeringen eller, såvitt gäller inkomst för vilken försäkrad haft att erlägga

s. 243 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

243

sjömansskatt, redares kontrolluppgift. Då inkomst, för vilken en härstädes

bosatt person inte taxerats till statlig inkomstskatt här i riket eller erlagt

svensk sjömansskatt, inte skall upptagas i självdeklaration eller motsvarande

uppgift, som skall avlämnas här i landet, saknas underlag för beräkning

av pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst grundar därför inte

pensionsrätt inom tilläggspensioneringen.

I motionen 11: 788 har yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla

om skyndsamt förslag till sådan lagändring, att svenska medborgare,

som bor i Sverige, blir berättigade till tjänstepension för inkomster, som förvärvats

i grannland.

Andra lagutskottet hade under fjolåret att taga ställning till ett motionsyrkande

av samma innebörd som det förevarande. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 56 yttrade utskottet därvid bl. a., att ett inordnande i

tilläggspensioneringen av de kategorier som avsågs med motionsyrkandet

skulle först och främst förutsätta ett särskilt registreringsförfarande av deras

inkomster. Även om ett sådant skulle kunna införas, skulle det likväl

bli svårt för myndigheterna att kontrollera omfattningen av utomlands förvärvade

arbetsinkomster. Då vidare möjlighet inte syntes föreligga att ålägga

den utländske arbetsgivaren skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift, skulle

enligt utskottets mening avgiften behöva uttagas av den anställde såsom

egenavgift. Utskottet var inte berett att förorda en lösning, som innebär

ett obligatoriskt åläggande av avgiftsskyldighet för den anställde. Med hänsyn

till det anförda ansåg sig utskottet inte höra biträda motionsyrkandet.

Enligt utskottets uppfattning finnes icke skäl för ändrat ställningstagande

från riksdagens sida. Utskottet vill emellertid erinra om att frågan om den

allmänna tilläggspensioneringens tillämpning på nordiska medborgare är

föremål för uppmärksamhet inom Nordiska socialpolitiska kommittén.

Sambandet mellan avgifter oeh förmåner inom tilläggspensioneringen, in. m.

I motionerna 1:70 och 11: 211, 1: 298 och 11:363 samt 1:656 behandlas

frågor rörande sambandet mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.

I de båda förstnämnda motionsparen kritiseras det förhållandet,

att en del arbetstagare med korttidsanställning, för vilka arbetsgivaren

erlägger avgift till tilläggspensioneringen, inte får motsvarande inkomst tillgodoräknad

såsom pensionsgrundande inkomst. Motionärerna syftar till lagändring,

så att i dessa fall antingen arbetsgivaren befrias från att erlägga avgift

eller den anställde får räkna inkomsten såsom pensionsgrundande. I

den sistnämnda motionen hemställes om sådan lagändring alt överensstämmelse

uppnås mellan förmåner och avgifter inom tilläggspensioneringen,

såvitt avser lön, som här i landet utbetalas till utländsk medborgare, som ej

är mantalsskriven i riket.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser kort
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

tidsan ställda arbetstagare, var föremål för behandling under

fjolårets riksdag i anledning av motionsyrkanden. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 56 fann andra lagutskottet inte något riksdagens initiativ

i frågan påkallat. Utskottet erinrade därvid om att tilläggspensioneringen

bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna debiteras

och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter inte sker individuellt

för varje försäkrad samt att det på grund därav inte är möjligt

att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och

tillgodoförd pensionspoäng. Utskottet underströk vidare att frågan har

samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen och

att detta är föremål för överväganden inom socialdepartementet.

Sedan riksdagen gjorde detta ställningstagande, har inte inträffat något

som bör föranleda till en annan bedömning av frågan.

De ovan anförda synpunkterna rörande arbetsgivaravgifternas kollektiva

natur äger enligt utskottets uppfattning tillämpning även vid en bedömning

av förslaget i motionen I: 656 om att åstadkomma överensstämmelse mellan

avgifter och förmåner, såvitt avser utländsk medborgare, som

ej är mantalsskriven här i riket. Härtill kommer att en generell

befrielse för arbetsgivare att erlägga avgift för utländsk arbetskraft

skulle leda till att sådan arbetskraft kom att ställa sig billigare än inhemsk.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.

Arbetsgivare skall i princip erlägga avgift till tilläggspensioneringen för

alla hos honom anställda arbetstagare. Undantag gäller dock för arbetstagare,

vilkens lön inte uppgått till 300 kr. för år. I motionerna 1: 70 och

II: 211 har hemställts, att den nedre gränsen för uttag av arbetsgivaravgift

måtte höjas till förslagsvis 1 000 kr.

Ifrågavarande gräns har tillkommit för att man skall slippa att taga

ut avgifter i sådana fall, där det administrativa besväret härmed inte skulle

stå i rimligt förhållande till avgiftens storlek. Härigenom uppnås att personer,

som endast tillfälligtvis anlitar lejd arbetskraft, i allmänhet inte skall

betala arbetsgivaravgift. Gränsen utgör enligt utskottets mening under nuvarande

förhållanden en lämplig avvägning, och utskottet finner därför inte

skäl att biträda förevarande motionsyrkande.

I motionerna 1: 298 och II: 363 föreslås åtgärder till underlättande av

administration, uppbörd och redovisning av socialförsäkringsavgifter. Motionärerna

förordar, att preliminära avgif tsskalor skall upprättas

efter förebild av preliminärskattetabellerna. Överväganden rörande

finansieringssystemet för socialförsäkringarna pågår för närvarande inom

allmänna skatteberedningen och inom socialdepartementet. Med hänsyn härtill

saknas det enligt utskottets mening anledning att nu taga något initiativ

till ändrade regler om uppbörd av socialförsäkringsavgifter. Utskottet avstyrker

därför förevarande motionsyrkande.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

245

I nyssnämnda motioner fxamhålles att det föreligger bristande s a mband

mellan avgifter och förmåner även inom s j u kförsäkringen,

i det att det beträffande den som är korttidsanställd

kan inträffa att arbetsgivaren erlägger arbetsgivarbidrag till försäkringen,

vilket innefattar bidrag till försäkringen för tilläggssjukpenning, utan att

den anställde blir försäkrad för sådan sjukpenning. Detta förhållande framslår

enligt motionärerna som särskilt otillfredsställande för den händelse

att den korttidsanställde drabbas av yrkesskada. I sådant fall får han till

följd av samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna under

de första 90 dagarna endast grundsjukpenning från sjukförsäkringen, medan

han därefter får sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen, vilken som

regel är betydligt högre än grundsjukpenningen. Sjukpenningen inom yrkesskadeförsäkringen

bygger nämligen i princip på hela inkomsten av förvärvsarbete.

Inom sjukpenningförsäkringen enligt SFL tages däremot inte

hänsyn till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning utom såvitt angår

grundsjukpenningen. Motionerna utmynnar i detta avsnitt i ett yrkande, att

förevarande »orättvisa» måtte undanröjas.

Riksdagen har vid flera tillfällen haft att taga ställning till motioner med

liknande syfte. Motionerna har därvid avslagits under hänvisning till pågående

utredningsarbete på sjukförsäkringens område. I föreliggande proposition

har föreslagits att företagarna skall anslutas till den obligatoriska

försäkringen för tilläggssjukpenning. Därmed synes det huvudsakliga syftet

med förevarande motionsyrkande tillgodosett. Med hänsyn härtill saknas

anledning att biträda motionsyrkandet.

Tilläggspensioneringen och låglönegrupperna

i princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen

att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år.

Pensionen beräknas på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 år

då poängen varit högst.

I motionerna I: 299 och II: 283 göres gällande att 30-årsregeln missgynnar

låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i förvärvslivet och får erlägga avgifter

för sin pensionering under mer än 30 år. Genom 15-årsregeln gynnas enligt

motionärernas uppfattning de grupper som har brant stigande inkomster

under senare delen av sin aktiva tid. Därför bör enligt motionärerna pensionssystemet

reformeras så, att samtliga poängår göres pensionsgrundande

och pensionen beräknas efter inkomsten under samtliga dessa år.

Andra lagutskottet hade under fjolåret att taga ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

56 avstyrkte utskottet motionerna och anförde därvid, att regeln om 30

pensionsgrundande år hade sin förebild inom den statliga pensioneringen,

där det gäller ett krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Genom att antalet poänggivande år, som fordras för full pension, begränsats

till 30, tillgodoses, framhöll utskottet, sådana försäkrade som på grund av

studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster. Även gifta kvinnor,

som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen under några

år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av 30-årsregeln. Detsamma

gäller, fortsatte utskottet, personer, som på grund av sjukdom eller

arbetslöshet, tvingas vara borta från förvärvslivet under längre tid. Med

hänsyn till dessa omständigheter fann utskottet att nämnda regel innefattade

en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen. Vad

beträffar 15-årsregeln fann utskottet, att den måste enbart innebära fördelar

för den försäkrade, så snart någon förändring skett i realinkomsten

under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten att vissa lönegrupper

kunde ha större nytta av regeln än andra grupper motiverade enligt utskottets

mening inte att regeln togs bort.

Utskottet finner inte skäl till ett ändrat ställningstagande och kan därför

inte biträda motionsyrkandet.

Samordning med yrkesskadeförsäkringen

De i propositionen föreslagna reglerna för samordningen mellan, å ena sidan,

sjukförsäkringen och pensioneringen samt, å andra sidan, yrkesskadeförsäkringen

och kring denna uppbyggda ersättningsanordningar är avsedda

som ett provisorium i avbidan på en definitiv lösning av frågan om yrkesskadeförsäkringens

ställning inom socialförsäkringssystemet. Denna fråga

utredes för närvarande av yrkesskadeutredningen.

De invecklade problem som sammanhänger med förevarande samordning

behandlas i motionerna I: 658 och II: 778. Motionärerna uttalar sig i

vissa hänseenden för andra lösningar än dem som innefattas i propositionen.

De vill emellertid inte föreslå någon ändring av de i propositionen föreslagna

materiella reglerna utan förordar i stället sådan ändring i den föreslagna

lagen om allmän försäkring att samordningsreglernas provisoriska

karaktär kommer till tydligt uttryck. Dessutom yrkas att riksdagen måtte

hos Kung], Maj:t hemställa att yrkesskadeutredningen måtte överväga att

framlägga förslag till materiella samordningsregler »fristående från de mera

tidskrävande spörsmålen om försäkringens administration m. in.».

Såvitt känt har det inte i något sammanhang gjorts gällande att de i propositionen

föreslagna samordningsreglerna skulle innefatta en definitiv

lösning. Det har inte heller — vare sig i motionerna eller i annat sammanhang

— anförts något annat skäl för att särskilt markera reglernas provisoriska

karaktär. Utskottet finner därför inte anledning att biträda det i motionerna

framställda yrkandet härom. Vad beträffar det andra yrkandet i

motionerna saknas belägg för påståendet att spörsmålen om försäkringens

organisation skulle vara de mera tidskrävande i yrkesskadeutredningens

s. 247 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

247

arbete. Enligt utskottets uppfattning torde snarare motsatsen vara fallet.

Med hänsyn härtill och till att anledning saknas att uttala önskemål beträffande

den ordning, i vilken utredningen löser sina uppgifter, avstyrker utskottet

jämväl detta yrkande.

En ofta behandlad fråga rörande samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

gäller karenstiden vid yrkesskada. Den

samordning som år 1955 genomfördes mellan de båda försäkringarna gick

ut på att de yrkesskadeförsäkrade under den första tiden efter yrkesskadefallet

— som regel under 90 dagar — skulle erhålla sina förmåner från sjukförsäkringen

enligt reglerna i SEL. Därigenom kom sjukförsäkringens karenstid

om tre dagar att gälla även för de yrkesskadeförsäkrade, vilket för dem

innebar en försämring i förmånerna. Samordningen medförde emellertid

stora fördelar, bl. a. därigenom att det i ett stort antal fall inte längre blev

erforderligt att avgöra, huruvida ett sjukdomstillstånd härrörde från yrkesskada

eller ej. Vid ett flertal tillfällen har det väckts förslag om att slopa

karenstiden vid yrkesskada, men dessa förslag har hittills inte lett till resultat.

Motiveringen har därvid genomgående varit, att ett slopande av karenstiden

enbart för de yrkesskadade i väsentlig mån skulle eliminera fördelarna

med samordningen. Senast har frågan prövats av socialförsäkringskommittén,

som också kommit till slutsatsen att nuvarande regler bör bestå. Till

denna uppfattning har även departementschefen anslutit sig.

I motionerna I: 632 och II: 760 yrkas att karenstiden, såvitt gäller yrkesskada,

måtte slopas. Utskottet delar emellertid den uppfattning, som vid ett

flertal tillfällen kommit till uttryck i denna fråga, och kan följaktligen inte

tillstyrka motionerna.

Ett förslag, som skulle tillgodose även önskemålet i de nyssnämnda motionerna,

framlägges i motionen II: 610 och motionen II: 762, där det yrkas

att regeln om karenstid inom sjukförsäkringen skall slopas.

Detta förslag skulle uppenbarligen medföra en betydande kostnadsökning

för sjukförsäkringen, en kostnadsökning som till stor del fick bekostas

av de försäkrade själva genom höjda sjukförsäkringsavgifter. Utskottet

avstyrker därför dessa motionsyrkanden.

Allmänt ombud

I motionerna I: 657 och II: 735 föreslås, att det allmännas talan vid försäkringsdomstolen

skall föras av ett allmänt ombud och att i enlighet därmed

den nuvarande rätten för riksförsäkringsverket alt underställa sina

avgöranden domstolens prövning skall slopas. Denna fråga diskuterades ingående

vid fjolårets riksdag i samband med reformeringen av socialförsäkringens

administration. Därvid stannade statsmakterna — ehuru i princip

positiva till ett allmänt omhud i processen vid försäkringsdomstolen — för

att tills vidare inte införa en sådan ordning. I avbidan på ytterligare erfa
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

renheter utformades i stället processen så, att riksförsäkringsverket fick

möjlighet att underställa sina beslut försäkringsdomstolens prövning. I

förevarande proposition har departementschefen inte föreslagit någon ändring

i den i fjol införda ordningen. Han har därvid ansett, att man hör

bida ännu någon tid, innan slutlig ställning tages till frågan om partsreprcscntation

för det allmänna i socialförsäkringsprocessen. Utskottet delar denna

departementschefens uppfattning och finner följaktligen inte skäl tillstyrka

förevarande motionsyrkande.

Finansieringsfrågor

De försäkrades avgifter till sjukförsäkringen oeli folkpensioneringen

1 samband med skattereformen i fjol höjdes gränsen för skyldighet att

erlägga folkpensionsavgift från 1 200 till 2 400 kr. taxerad inkomst. För de

fall där den taxerade inkomsten ligger strax ovanför sistnämnda belopp infördes

en avtrappningsregel av den innebörden att avgiften inte får överstiga

summan av 10 kr. och en femtedel av den taxerade inkomsten i vad denna

överstiger 2 400 kr. Dessa regler återfinnes i huvudsak oförändrade i propositionen.

Däri föreslås vidare, att motsvarande regler skall gälla i fråga om

skyldighet att erlägga avgift till sjukvårdsförsäkringen. Beträffande avgifterna

till sjukpenningförsäkringen innehåller propositionen den nyheten,

att någon inkomstgräns inte skall gälla för avgiftsskyldigheten utan att denna

skall vara knuten till tillhörigheten till försäkringen.

I motionerna 1: 474 och II: 537 hemställes, att gränsen för påförande av

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift skall bestämmas till 4 500 kr.

taxerad inkomst. I motionerna 1: 455 och II: 543 yrkas, att gränsen för uttagande

av folkpensionsavgift måtte för äkta makar och ensamstående med

barn under 16 år sättas vid en taxerad inkomst av 4 800 kr. Motionerna I: 649

och II: 777 innehåller enahanda yrkande beträffande avgiftsskyldigheten

till sjukvårdsförsäkringen.

Då höjningen av inkomstgränsen beträffande folkpensionsavgiften beslöts

i fjol, hade riksdagen även att taga ställning till motionsyrkanden om

en högre inkomstgräns. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 72 anförde

andra lagutskottet, att det var svårt att överblicka konsekvenserna

av en sådan åtgärd. Vidare skulle reglerna om deklarationsplikt behöva omarbetas.

Tillförlitliga uppgifter saknades också om hur stort avgiftsbortfall

den föreslagna ändringen skulle medföra. Frågan om en höjning av inkomstgränsen

borde därför enligt utskottets mening prövas i ett större sammanhang.

Utskottet erinrade även om att finansieringssystemet inom socialförsäkringarna

är föremål för överväganden inom socialdepartementet samt

att allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv har att bl. a. pröva frågan

om ökad skattefinansiering av försäkringarna. Med hänsyn därtill

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ansåg utskottet att inkomstgränsen borde bestämmas i enlighet med vad

som föreslagits i den då framlagda propositionen.

Utskottet anser att de sålunda anförda synpunkterna alltjämt är tilllämpliga

i fråga om inkomstgränsen för skyldighet att erlägga folkpensionsavgift

och att de bör vara avgörande jämväl vid bestämmande av motsvarande

gräns för avgiftsskyldighet till sjukvårdsförsäkringen. Ej heller beträffande

sjukförsäkringsavgiften i övrigt finner utskottet skäl till ett annat

ställningstagande än det som innefattas i propositionen. Utskottet kan följaktligen

inte biträda förevarande motionsyrkanden.

I motionen II: 762 yrkas, att riksdagen som sin mening måtte ge till

känna att ingen höjning bör ske av sjukförsäkringsavgifterna. Motionärerna

framhåller, att de inte avser någon ändring av propositionens regler om arbetsgivaravgifter

till sjukförsäkringen. Ett tillmötesgående av det i motionen

framställda önskemålet skulle därför nödvändiggöra en höjning av statsbidraget

till sjukförsäkringen. Utskottet är inte berett att medverka härtill.

För övrigt må framhållas att storleken av sjukförsäkringsavgifterna inte kan

påverkas av uttalanden från riksdagens sida. Härför erfordras ändring av

lagreglerna rörande sjukförsäkringens finansiering. På grund av vad sålunda

anförts avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar i reglerna om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Förslaget överensstämmer

med vad socialförsäkringskommittén förordat. Kommitténs

principiella uppfattning i denna fråga har varit, att kommunerna bör bestrida

kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen och staten svara för

kostnaderna för folkpensioneringen i övrigt. Emellertid har kommittén inte

ansett sig kunna förorda, att en sådan ordning genomföres nu, och har därvid

hänvisat till att frågan är föremål för prövning i andra sammanhang,

bl. a. i 1958 års skatteutjämningskommitté. Kommittén har föreslagit vissa

ändringar i nu gällande regler i avbidan på en lösning av skatteutjämningsproblemet

i dess helhet. Huvudlinjerna i detta förslag till provisorium,

som alltså även är propositionens förslag, är, att kommunernas sammanlagda

bidrag till folkpensioneringen skall bli i stort sett oförändrat i förhållande

till vad det skulle ha blivit enligt nu gällande regler samt att viss

omfördelning skall ske av bidragsbördan kommunerna emellan till förmån

för de kommuner som har svagt skatteunderlag och hög invalidfrekvens. Omfördelningen

uppnås genom ändringar i de nuvarande reglerna i två avseenden.

Dels föreslås bidragsfaktorn beträffande förtidspensioner, änkepensioner

i övergångsfallen och hustrutillägg sänkt till 1,0 procent per

skattekrona per invånare mot 1,5 procent beträffande motsvarande förmåner

enligt gällande regler. Dels skall maximum för bidragsprocenten beträf
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

fande kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen höjas från 60 till 80

procent.

Frågan om kommunbidragen behandlas i flera motioner. De mest omfattande

förslagen framlägges i motionerna I: 649 och 11: 777, vilka går ut på

att samtliga kostnader för folkpensioneringen utom kostnaderna för de

kommunala bostadstilläggen skall övertagas av staten. I detta syfte föreslås

att kommunerna inte skall bidraga till kostnaderna för förtidspensioneringen

samt att riksdagen skall begära förslag till nästa års riksdag om avskaffande

av kommunernas skyldighet att bidraga till kostnaderna för änkepensioner

i övergångsfallen och hustrutillägg. För att dessutom begränsa

kommunbidragen redan för innevarande år framlägges förslag om att det

för år 1962 skall gälla en kompletterande maximeringsregel av innebörd,

att kommuns bidrag till andra folkpensionsförmåner än de kommunala bostadstilläggen

inte skall uppgå till större belopp än som motsvarar en utdebitering

av 1 kr. per skattekrona. Vidare innehåller dessa motioner förslag

till ändrade regler för kommunbidragen till de kommunala bostadstilläggen.

Innebörden av detta förslag är, att någon ändring av bidragsprocenten

beträffande dessa kostnader inte skall ske för en kommun, så länge

skatteunderlaget i kommunen varken stiger eller sjunker i förhållande till

medelskatteunderlaget i rikets kommuner. Förslag om att för andra folkpensioneringsändamål

än kommunala bostadstillägg införa ett utdebiteringsmaximum

vid 1 kr. per skattekrona finns även i motionerna 1:214

och 11: 264 samt 1: 663 och II: 774. I det första motionsparet föreslås att en

sådan regel skall gälla såsom ett provisorium för innevarande år, samtidigt

som det hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall begära förslag till

1963 års riksdag till en definitiv lösning av frågan om folkpensionskostnadernas

finansiering. I det senare motionsparet föreslås att nämnda maximeringsregel

skall gälla fr. o. m. år 1963. Dessutom hemställes att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening uttala, att staten som

ett led i en senare kommande kommunal skatteutjämningsreform skall övertaga

återstående kommunala kostnader för förtidspensioneringen. Motionerna

I: 654 och II: 776 innehåller yrkande om att kommunerna inte skall

bidraga till kostnaderna för förtidspensioneringen. I gengäld föreslås i

dessa motioner, att kommunbidragen till änkepensioner i övergångsfallen

och hustrutillägg skall utgå med högre belopp än enligt propositionens förslag.

Sålunda skulle bidraget till änkepensioner beräknas enligt nu gällande

regler, d. v. s. efter 1,5 procent per skattekrona, och bidraget till hustrutillägg

enligt de regler som i propositionen föreslås skola gälla i fråga om bidragen

till de kommunala bostadstilläggen, d. v. s. efter 2 procent per skattekrona

och med bidragsmaximum vid 80 procent.

Till belysning av den kostnadsmässiga innebörden av de olika motionsförslagen

må nämnas, att kommunbidragen till förtidspensioneringen enligt de

i propositionen föreslagna reglerna beräknas uppgå till drygt 200 milj. kr.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

251

per år. Kommunbidragen till änkepensioner i övergångsfallen och hustrutilllägg

har beräknats till något över 100 milj. kr. för år. Förslaget att införa en

maximigräns för kommuns utdebitering för samtliga nu nämnda folkpensioneringsändamål

vid 1 kr. per skattekrona har uppskattats medföra en

minskning av kommunbidragen med drygt 20 milj. kr. om året. Det i motionerna

I: 654 och II: 776 framlagda förslaget skulle uppskattningsvis

minska kommunernas andel i folkpensioneringskostnaderna med 170—

175 milj. kr. årligen.

Enligt utskottets mening är folkpensioneringen i princip en statlig angelägenhet.

Staten bör därför svara för kostnaderna för samtliga folkpensionsförmåner

utom de inkomstprövade tilläggsförmånerna. Emellertid synes en

sådan ordning inte kunna genomföras omedelbart. Frågan om kommunernas

bidrag till folkpensioneringen inverkar på lösningen av den större frågan

om skatteutjämningen mellan kommunerna och bör inte ses isolerad från

denna senare fråga. Kostnadsfördelningen bör därför i princip inte ändras

i avbidan på en lösning av skatteutjämningsfrågan. Det måste dock anses

angeläget att redan nu lätta bördan för de kommuner som är särskilt tyngda

av kostnader för folkpensioneringen. Det i propositionen framlagda förslaget

innebär ett steg i denna riktning. Samtidigt medför förslaget kostnadsökningar

för andra kommuner, vilka har högt skatteunderlag, men mot

denna konsekvens finns inte något att erinra, eftersom kostnadsökningen

hänför sig till de kommunala bostadstilläggen, vilka i princip bör bekostas

av kommunerna själva.

En ytterligare lättnad för de mest skattetyngda kommunerna synes emellertid

önskvärd. Från denna synpunkt skulle motionsförslaget om maximering

av kommuns utdebitering för förtidspensioner, änkepensioner i övergångsfallen

och hustrutillägg till 1 kr. per skattekrona medföra vissa lättnader

för kommuner, vars kostnader ligger högre. Det skulle emellertid

icke vara annat än ett provisorium, eftersom skatteutjämningsfrågan icke

finner sin lösning genom en sådan anordning. I den till årets riksdag framlagda

propositionen nr 111 har i avvaktan på en definitiv lösning av nämnda

fråga föreslagits en annan väg för att minska ifrågavarande kommuners utdebiteringsbehov.

Propositionen innehåller förslag till ändrade regler för

skattelindringsbidrag åt synnerligt skattetyngda kommuner. Förslaget beräknas

medföra en sänkning av utdebiteringsbehovet i dessa kommuner med

upp till cirka 4 kr. per skattekrona. Vidare föreslås att efter Kungl. Maj :ts

prövning extra skattelindringsbidrag skall utgå till kommuner med särskilt

stora kostnader för bl. a. folkpensionsändamål. Anslagsmässigt innebär propositionen

en ökning av skattelindringsbidragen från cirka 15 milj. kr. till

60 milj. kr. per budgetår. Enligt utskottets mening ger förslaget i proposition

nr 111 ett gynnsammare resultat från skatteutjäinningssynpunkt än

nyssnämnda motionsförslag.

På grund av vad sålunda anförts förordar utskottet, att det förslag till

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

provisorisk lösning av frågan om kommunernas bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen, som förevarande proposition innehåller, godtages. Härav

följer att utskottet inte kan biträda motionsyrkandena i denna fråga.

Frivillig statlig pensionsförsäkring

Utredningen om pensionsstyrelsens frivilliga försäkring har föreslagit, att

den frivilliga statliga pensionsförsäkringen skall utbyggas med ytterligare

försäkringsformer. Departementschefen har emellertid ansett, att den frivilliga

försäkringen för närvarande inte bör utökas i vidare mån än att den

kompletteras med en ny försäkringsform, nämligen en försäkring för temporär

ålderspension, utgående från valfri ålder mellan 60 och 65 år till 67 års

ålder. Såsom skäl härför har departementschefen anfört, att socialförsäkringsadministrationen

under de närmaste åren bör få ägna alla sina krafter

åt de ytterst viktiga reformer som nu förestår på den obligatoriska socialförsäkringens

område. I motionerna I: 633 och II: 761 hemställes, att

riksdagen måtte uttala, att den frivilliga statliga pensionsförsäkringen hör

utvidgas med ytterligare en av de av utredningen föreslagna försäkringsformerna,

nämligen försäkring för livsvarig ålderspension i förening med

förtidspension. Bakgrunden till yrkandet är att en betydande del av fiskarna

på västkusten utträtt ur tilläggspensioneringen och att de anser att

den frivilliga statliga pensionsförsäkringen, kompletterad i enlighet med

motionsförslaget, är ett lämpligt sätt för dem att ordna sin pensionsfråga.

Tecknande av frivillig statlig pensionsförsäkring sker för närvarande

genom posten. Avsikten är att denna ordning skall gälla även efter det att

försäkringen kompletterats på sätt departementschefen förordat. Den med

motionerna avsedda försäkringsformen skulle emellertid enligt utredningens

förslag administreras av de allmänna försäkringskassorna. I likhet med

departementschefen anser utskottet inte lämpligt att i nuvarande läge, då

omfattande arbetsuppgifter på den obligatoriska socialförsäkringens område

kommer att åvila försäkringskassorna, belasta dem med ytterligare uppgifter.

Utskottet vill också framhålla, att den möjlighet till återinträde i

tilläggspensioneringen fr. o. m. år 1963, som föreslås i propositionen, torde

kunna utgöra en lämplig lösning av ifrågavarande fiskares pensionsfråga.

En på premiereservmetoden uppbyggd frivillig pensionsförsäkring — vare

sig den meddelas av staten eller av enskild försäkringsinrättning — synes

nämligen inte kunna erbjudas på så fördelaktiga villkor som den på fördelningsprincipen

byggande tilläggspensioneringen. Det förefaller vidare sannolikt,

att den i motionerna åstundade kompletteringsförsäkringen för förtidspension

skulle kunna erhållas i privat försäkringsinrättning på ungefär

samma villkor som skulle kunna erbjudas av staten. Därest det emellertid

framdeles skulle visa sig att ett verkligt behov av ytterligare utbyggnad

av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen skulle föreligga, synes frågan

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

senare kunna tagas upp till förnyat övervägande. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna.

I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl det i motionerna 1:293

och II: 365 framställda yrkandet, att anordningar måtte tillskapas för att

underlätta personlig frivillig tilläggspensionering. Motionärerna

framhåller att en sådan pensionering kan ske på olika sätt, t. ex.

genom sparande i bank eller annan kreditinrättning, i obligationer, andelar

och aktier, genom investering i jordbruk eller rörelse och genom tecknande av

försäkring. Om rätten att utträda ur tilläggspensioneringen skall få mening

och reellt innehåll, erfordras enligt motionärernas uppfattning, att

sådan frivillig pensionering får ske på villkor, som i fråga om beskattning

och värdesäkring är jämställda med tilläggspensioneringen.

Riksdagen har såväl vid beslutet om införande av den allmänna tilläggspensioneringen

år 1959 som åren 1960 och 1961 haft att taga ställning till

motionsförslag av liknande innebörd. Vid samtliga dessa tillfällen har riksdagen

avslagit motionsyrkandena och har därvid framhållit, att frågan om

ordnandet av tilläggstryggheten lösts genom tillkomsten av tilläggspensioneringen.

Enligt utskottets mening finns inte heller nu skäl för det allmänna

att, utöver vad som genom tilläggspensioneringen erbjuds envar förvärvsarbetande,

tillskapa likvärdiga pensionsanordningar. Möjlighet till en efter

det individuella behovet avpassad pensionsförsäkring erbjudes både av den

frivilliga statliga pensionsföräkringen och av enskilda försäkringsinrättningar.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet förevarande

motioner.

Beroende uppdragstagare

År 1945 företogs mot bakgrund av arbetsdomstolens då restriktiva tolkning

av arbetstagarbegreppet vissa ändringar i arbetsfredslagstiftningen, vilka

innebar att uppdragstagare, som till sin huvudman intager en beroende

ställning av väsentligen samma slag som en arbetstagare till sin arbetsgivare,

skulle vara likställd med arbetstagare. Härigenom uppkom begreppet

beroende uppdragstagare. Den genomförda likställigheten med arbetstagare

begränsades emellertid till arbetsfredslagstiftningen. Från grupper,

som anser sig vara beroende uppdragstagare, har det i flera sammanhang

framställts önskemål om att likställigheten måtte utvidgas till att avse även

andra rättsområden, önskemålen har därvid i huvudsak inriktats på att i

socialförsäkrings- och semesterlagstiftningen skulle företagas motsvarande

ändringar.

Innebörden av begreppet beroende uppdragstagare var redan vid 1945

års lagändringar oklar, och utvecklingen därefter kan knappast sägas ha

gjort begreppet klarare. Rättstillämpningen rörande arbetstagarbegreppet

har nämligen på senare år gått i utvidgande riktning. Det kan därför med

s. 254 Kontrollera mot PDF

254 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

visst fog göras gällande, att de grupper som avsågs med nämnda lagändringar

numera i stort sett faller under arbetstagarbegreppet.

Problemet rörande de beroende uppdragstagarna kan därmed synas ha

minskat till sin omfattning. Emellertid hävdas fortfarande önskemålen om

likställighet med arbetstagarna av grupper, som ligger så att säga i skarven

mellan arbetstagar- och företagarbegreppen. Dessa önskemål måste emellertid

anses i viss mån ha fått en annan innebörd genom den pågående utvecklingen

på socialförsäkringens område. Tidigare gav de obligatoriska

socialförsäkringarna ett väsentligt bättre skydd åt arbetstagarna än åt företagarna.

Såsom departementschefen redovisat håller emellertid denna skillnad

på att försvinna. I och med att förslaget om företagarnas anslutning till

den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen genomförts, blir skyddet

från socialförsäkringen i huvudsak detsamma för företagare som för

arbetstagare. Det kan då inte för ifrågavarande grupper vara av någon större

betydelse med hänsyn till den sociala tryggheten, om de hänföres till företagarna

eller till arbetstagarna. Enligt utskottets mening har därmed också

frågan om de beroende uppdragstagarnas ställning inom socialförsäkringen

fått en från trygghetssynpunkt god lösning. Emellertid föreligger fortfarande

den skillnaden mellan företagare och arbetstagare, att de förstnämnda

själva har att erlägga hela avgiften för sin socialförsäkring. Detta

förhållande kan emellertid enligt utskottets mening inte utgöra tillräckligt

skäl för att genom lagstiftning bringa likställighet även i detta avseende.

Härtill kommer att begreppet beroende uppdragstagare inte är ägnat att

läggas till grund för lagstiftning på socialförsäkringens område, där det är

angeläget med så klara gränsdragningar som möjligt såväl i fråga om försäkringstillhörighet

som beträffande avgiftsskyldighet.

Beträffande de beroende uppdragstagarna och semesterlagstiftningen vill

utskottet understryka den av departementschefen uttalade uppfattningen,

att tillgången till själva den sociala förmånen — semesterledigheten — inte

påverkas mycket av huruvida uppdragstagaren räknas såsom arbetstagare

eller ej. Inte heller på semesterområdet är det lämpligt att lägga det oklara

begreppet beroende uppdragstagare till grund för lagstiftning.

På grund av vad sålunda anförts ansluter sig utskottet till den av departementschefen

uttalade uppfattningen att man inte bör lagstifta angående

de beroende uppdragstagarnas ställning i socialförsäkrings- och semesterhänseende.

Av i huvudsak samma skäl kan utskottet inte biträda det i motionerna

1:652 och II: 769 framställda yrkandet, att riksdagen måtte göra

ett för de rättstillämpande myndigheterna vägledande uttalande rörande

arbetstagarbegreppet i socialförsäkrings- och semesterlagstiftningen, »så

att klart framgår att de s. k. beroende uppdragstagarna numera skall räknas

som arbetstagare». Lika litet som begreppet beroende uppdragstagare är

ägnat att läggas till grund för lagstiftning, lika litet kan det bilda underlag

för ett vägledande uttalande. Ett sådant uttalande skulle i stort sett sakna

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

mening, eftersom det inte är klart vem som avses med begreppet beroende

uppdragstagare. För övrigt är ett vägledande uttalande från riksdagens sida

inte den riktiga formen för att åstadkomma ändring i rättstillämpningen.

Arbetstagare är inte ett entydigt begrepp. Detta återspeglas också av att

rättspraxis rörande arbetstagarbegreppet växlat från tid till annan och mellan

olika rättstillämpande organ. Utredningen om s. k. beroende uppdragstagare

har anlagt vissa synpunkter på rättspraxis, som innebär att avgörandena

i frågor om tillämpningen av arbetstagarbegreppet bör träffas efter

en något schabloniserad bedömningsmetod, som mera anknyter till vad som

anses normalt för olika yrkesgrupper än till de speciella förhållandena i det

enskilda fallet. Även i de nyssnämnda motionerna ansluter man sig till en

sådan metod.

Den metod som för närvarande tillämpas vid avgörande frågor om arbetstagarbegreppet

innebär i princip, att man tar hänsyn till samtliga omständigheter

i förhållandet mellan den arbetspresterande och hans huvudman.

En sådan metod lämpar sig väl, då avgörandet skall träffas av en domstol,

där varje enskilt fall blir ingående belyst och prövat. Men den är uppenbarligen

mindre lämplig inom tilläggspensioneringen, där det årligen skall ske

en uppspaltning av praktiskt taget hela den förvärvsarbetande befolkningens

inkomster i inkomst av anställning (arbetstagares inkomst) och inkomst av

annat förvärvsarbete (företagares inkomst). Därest administrationen på

detta område skall kunna fungera tillfredsställande, erfordras i möjligaste

mån enkla och klara gränsdragningar, som inte förutsätter inträngande analys

av varje enskilt fall. De synpunkter utredningen anlagt på rättstillämpningen

i fråga om arbetstagarbegreppet tillgodoser enligt utskottets uppfattning

i rimlig utsträckning önskemålen om klarhet i gränsdragningarna och

enkelhet i tillämpningen. Det bör i detta sammanhang framhållas, att det numera

synes ha ringa principiell betydelse, var gränsen mellan begreppen arbetstagare

och företagare dragés. Därmot är det utomordentligt viktigt, såväl

för de rättstillämpande organen som för de enskilda parterna på arbetsmarknaden,

att gränsdragningen blir sa klar och entydig som möjligt.

Det största antalet frågor om arbetstagarbegreppets tolkning kan väntas

uppkomma inom socialförsäkringen. De organ som närmast har ansvaret för

utvecklingen på detta område, nämligen försäkringsdomstolen och riksförsäkringsverket,

kommer därför att intaga en ledande ställning i fråga om

utvecklingen av rättspraxis rörande arbetstagarbegreppet. Båda dessa organ

har givit uttryck för en positiv inställning till de av utredningen framlagda

synpunkterna. Det finns därför anledning att förutsätta, att utvecklingen

kommer att gå i riktning mot enklare och klarare gränsdragningar.

Utredningen har föreslagit en sådan ändring av arbetsfredslagstiftningen

att denna blir tillämplig på — förutom arbetstagare och beroende uppdragstagare

— även övriga uppdragstagare, d. v. s. oberoende sådana, börslaget

har emellertid mött kritik i yttrandet från arbetsdomstolens ordförande och

s. 256 Kontrollera mot PDF

256 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

i yttranden från arbetsgivar- och uppdragsgivarhåll. Mot bakgrund av denna

kritik har departementschefen avstått från att nu framlägga något förslag

i ämnet. I de förut nämnda motionerna yrkas, att riksdagen för sin del

måtte antaga de av utredningen föreslagna lagändringarna i arbetsfredslagstiftningen.

Fördelarna med en utvidgning av arbetsfredslagstiftningen till de oberoende

uppdragstagarna är uppenbarligen mycket ringa. Gränsdragningen

mellan beroende och andra uppdragstagare skulle visserligen därmed försvinna,

men denna gränsdragning har hittills inte vållat några problem

inom arbetsfredslagstiftningen. Utredningen har framhållit, att möjligheten

att ingå s. k. likställighetsavtal inte är begränsad till de beroende

uppdragstagarna och att sådana avtal bäst torde kunna åstadkommas genom

kollektiva uppgörelser. Detta skulle tala för den föreslagna utvidgningen.

Emellertid har, såvitt utskottet känner till, förhandlingar i allmänhet

inte vägrats, även om det mellan parterna varit tvistigt, huruvida ifrågavarande

uppdragstagare borde räknas såsom beroende eller oberoende. I

förevarande motioner anföres visserligen, att bensinstationsföreståndarna

vid försök att nå kollektiva uppgörelser med oljebolagen vid flera tillfällen

mott invändningen, att gruppen innehåller oberoende uppdragstagare, för

vilka förhandlingsrätt för närvarande inte föreligger. Såvitt utskottet kunnat

utröna av det omfattande material som redovisas av utredningen, har emellertid

huvudinvändningen därvid varit, att bensinstationsföreståndarna över

huvud taget inte är att anse såsom uppdragstagare. Förhållandet mellan

parterna skulle enligt denna invändning inte regleras av ett arbetsavtal

utan av ett köpeavtal. Underlaget för invändningen skulle uppenbarligen

inte rubbas av att arbetsfredslagstiftningen utsträcktes till att omfatta

även de oberoende uppdragstagarna.

Enligt utskottets mening är konsekvenserna av en utvidgning av arbetsfredslagstiftningen

till att avse även de oberoende uppdragstagarna svåra

att överblicka. Det är inte på något sätt klarlagt vilka grupper som innefattas

i nämnda begrepp. Uppenbart är emellertid att det måste röra sig om

grupper, som intager en klart självständig ställning i förhållande till sina

uppdragsgivare. Att förbindelserna mellan ifrågavarande parter företer starka

affärsmässiga inslag förefaller ytterst sannolikt. Att göra arbetsfredslagstiftningen

tillämplig på förbindelser av affärsmässig natur synes inte

utan närmare undersökning böra komma i fråga. Såsom departementschefen

redovisat, föreligger betydelsefulla skillnader mellan de kollektivavtalsrättsliga

reglerna och reglerna i den allmänna civilrätten, vilka senare i allmänhet

äger tillämpning på affärsförhållanden. Med hänsyn till vad sålunda

anförts och då den ifrågasatta utvidgningen av arbetsfredslagstiftningen

skulle vara av ringa betydelse, avstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

257

Åldringsvårdsfrågor av allmän natur

I motionerna I: 649 och II: 777 uttalas önskemål om att riksdagen hos

Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till riktlinjer rörande åtgärder för

äldre och pensionärer i samhället. Motionärerna berör ett stort antal områden

inom åldringsvården och därmed sammanhängande frågor. Sålunda

understrykes vikten av att möjlighet till fortsatt arbete beredes de åldringar

som har förutsättningar därför. Vidare framhålles betydelsen av att åldringarna

i största möjliga utsträckning får tillfälle att stanna kvar i en normal

hemmiljö. För att möjliggöra detta är enligt motionärernas uppfattning

en utbyggnad av hemsamaritverksamheten erforderlig.

Hela det problemkomplex som motionärerna sålunda tar upp till behandling

är under utredning inom socialpolitiska kommittén. På grund

härav saknas enligt utskottets mening skäl för riksdagen att vidtaga någon

åtgärd i ämnet. Utskottet avstyrker därför förevarande motionsyrkande.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen och

de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I propositionen nr 113 till årets riksdag har föreslagits, att uppgiften att

utarbeta konsumentprisindex skall fr. o. m. den 1 juli 1962 överflyttas från

socialstyrelsen till statistiska centralbyrån. I konsekvens härmed bör det

även anförtros åt centralbyrån att verkställa de beräkningar som skall utgöra

grundvalen för fastställande av pensionspristalet. Detta föranleder

ändring i 6 § 2 mom. FPL.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen med avslag å följande motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandet i motionerna I: 169 och II: 216,

2) yrkandet under I. i motionerna I: 455 och II: 543,

3) det första yrkandet i motionerna I: 474 och II: 537,

4) yrkandet i motionerna I: 485 och II: 566,

5) yrkandet i motionerna I: 632 och II: 760,

6) yrkandena under I. a)—h) och j) i motionerna I: 649

och II: 777,

7) yrkandet i motionerna I: 653 och II: 775,

8) yrkandena i motionerna I: 654 och II: 776,

9) yrkandet under a) i motionerna I: 655 och II: 772,

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 27

s. 258 Kontrollera mot PDF

258 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

10) yrkandena under A. 2, 3, 6, 7 och 11 i motionerna

I: 657 och II: 785, sistnämnda yrkande dock ej såvitt angår

frågan om anvisande av anslag till en tjänst som allmänt

ombud i socialförsäkringsprocessen,

11) det första yrkandet i motionerna I: 658 och II: 778,

12) yrkandena under I. b)—e) i motionerna 1:661 och

II: 784,

13) de två första yrkandena i motionerna I: 662 och

II: 787,

14) yrkandet under a) i motionerna I: 663 och II: 774,

15) yrkandet i motionerna I: 664 och II: 786,

16) yrkandet i motionen I: 656,

17) det andra och det tredje yrkandet i motionen II: 208,

18) yrkandet i motionen II: 610,

19) de fem första yrkandena i motionen II: 762,

20) yrkandena i motionen II: 771,

21) yrkandet i motionen II: 779,

22) yrkandena i motionen II: 780 och

23) yrkandet under 2. i motionen II: 783.

I. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av

folkpensioner m. m.,

II. måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ytterligare ändring

böra ske i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering — för sin

del antaga det genom propositionen framlagda förslaget till ändring i nämnda

lag med de ändringar att rubriken, ingressen och 6 § 2 mom. erhåller

följande, såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § 3 mom.

lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering

Härigenom förordnas, att 6 § 3

mom. lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

(Utskottets förslag)

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § 2 och 3

mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 6 § 2 och

3 mom. lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

6 §•

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. se SFS 1955: 394.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

259

(Kungl. Maj:ts förslag)

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan det allmänna

prisläget under varje månad och prisläget

i december 1951. På grundval

härav fastställer Konungen senast

den 5 i andra månaden efter den, som

beräkningen avser, det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt

pensionspristal skall gälla under

tredje månaden efter den, som

beräkningen avser.

(Utskottets förslag)

verkställer statistiska centralbyrån

beräkning av förhållandet mellan det

allmänna prisläget under varje månad

och prisläget i december 1951.

På grundval härav fastställer Konungen

senast den 5 i andra månaden

efter den, som beräkningen avser,

det procenttal (pensionspristalet),

som utmärker angivna förhållande.

Sålunda fastställt pensionspristal

skall gälla under tredje månaden efter

den, som beräkningen avser.

III. måtte — med förklaring att riksdagen funnit vissa ändringar böra vidtagas

i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om allmän försäkring

— med bifall till yrkandet under 1. i motionen II: 783 för sin del

antaga nämnda förslag med de ändringar att dels 17 kap. 2 § i förslaget utgår,

dels 8 kap. 2 och 4 §§, 9 kap. 3 §, 14 kap. 2, 3 och 5 §§ samt 17 kap.

4 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse, dels ock

17 kap. 3—6 §§ betecknas 17 kap. 2—5 §§.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

8 kap. Om familjepension

2 §•

Ogift eller — —-----äktenskap bestått.

Frånskild kvinna, som enligt rättens

beslut eller på grund av avtal är

berättigad till underhållsbidrag av

sin förutvarande make, är, även om

fall som i första stycket sägs ej år

för handen, för tid varunder bidraget

skolat utgå likställd med änka i fråga

om rätt till änkepension vid den

förutvarande makens död. I fall som

avses i 1 § första stycket a) skall dock

beaktas endast barn till den avlidne.

1 fall som avses i samma stycke b)

skall med tid, varunder äktenskapet

bestått, jämställas tid, varunder kvinnan

efter äktenskapets upplösning

men före dödsfallet haft vårdnaden

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

om och stadigvarande sammanbott

med barn under sexton år till den avlidne.

Vad i detta stycke stadgas skall

ej äga tillämpning, därest avtal om

underhållsbidrag eller medgivande i

rättegång att utgiva sådant bidrag

kan antagas hava tillkommit i huvudsakligt

syfte att bereda kvinnan

rätt till pension.

4 §.

Änkepension utgör------av basbeloppet.

Utgår änkepension--------understiger femtio.

Om begränsning i vissa fall av storleken

av änkepension till frånskild

kvinna stadgas i 17 kap. 2 §.

9 kap. Om tilläggsförmåner till folkpension m. m.

3 §.

Åtnjuter försäkrad----— — sextiosju år.

Invaliditetsersättning tillkommer-----— är skolpliktig.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år

räknat fyrtiofem procent av basbe- räknat femtio procent av basbeloppet,

loppet.

14 kap. Om familjepension

2 §.

Rätt till------—----- sextio år.

Äro de —---—----— till änkan.

Frånskild kvinna, som enligt rättens

beslut eller på grund av avtal är

berättigad till underhållsbidrag av

den försäkrade, är för tid varunder

bidraget skolat utgå likställd med

änka i fråga om rätt till änkepension

vid den försäkrades död. Vad i detta

stycke stadgas skall ej äga tillämpning,

därest avtal om underhållsbidrag

eller medgivande i rättegång

att utgiva sådant bidrag kan antagas

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

hava tillkommit i huvudsakligt syfte

att bereda kvinnan rätt till pension.

Änkepension skall indragas, om

den pensionsberättigade ingår äktenskap.

Upplöses äktenskapet innan

det bestått i fem år, skall pensionen

ånyo börja utgå, om förutsättningarna

i övrigt för rätt till pension alltjämt

äro för handen.

3

Änkepension utgör-----—

Om begränsning i vissa fall av storleken

av änkepension till frånskild

kvinna stadgas i 17 kap. 2 §.

Änkepension skall indragas, om

den pensionsberättigade ingår äktenskap.

Upplöses äktenskapet innan

det bestått i fem år, skall pensionen

ånyo börja utgå.

§•

andra styckena.

5 §•

Barnpension för------mellan barnen.

Föreligger rätt till såväl änkepension

som barnpension efter försäkrad

men utgör på grund av 17 kap. 2 §

änkepensionen eller, om flera åro berättigade

till sådan pension, det sammanlagda

änkepensionsbeloppet icke

trettiofem procent av förtidspension

eller ålderspension som i 3 § sägs,

skall det sammanlagda barnpensionsbeloppet

ökas i motsvarande mån,

dock högst med belopp motsvarande

tjugufem procent av förtidspensionen

eller ålderspensionen.

17 kap. Om sammanträffande av förmåner

* §•

Vid tillämpning av 1 och 3 §§ tagas

andra tillägg till pension än barntillägg

ej i beaktande. Minskning av

folkpension enligt nämnda paragrafer

skall sist göras å barntillägg.

3 §•

Vid tillämpning av 1 och 2 §§ tagas

andra tillägg till pension än barntillägg

ej i beaktande. Minskning av

folkpension enligt nämnda paragrafer

skall sist göras å barntillägg.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

IV. måtte — med förklaring att riksdagen funnit vissa ändringar böra

vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget till lag angående

införande av lagen om allmän försäkring — med bifall till yrkandet under

I. i motionen II: 783 för sin del antaga nämnda förslag med de ändringar

att 11, 12, 16 och 17 §§ erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse.

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

11 §•

För tiden------tvåtusensextiofem kronor.

De i---------- — av tre.

Åtnj uter den — —----nämnda lag.

Åtnjuta makar------allmän försäkring.

Vid tillämpning av 17 kap. 2 §

första stycket lagen om allmän försäkring

skall med ökning av pension till

följd av att basbeloppet stiger jämställas

förhöjning som avses i andra

stycket i denna paragraf.

För tiden

12 §.

nedan stadgas.

Följande i 8 och 9 kap. lagen om

allmän försäkring angivna förmåner

skola för år räknat utgöra

barnpension ettusen kronor eller,

för barn, vars båda föräldrar avlidit,

eller för barn utom äktenskap,

som fyllt tre år och beträffande vilket

faderskapet ej fastställts, ettusenfyrahundra

kronor;

barntillägg ettusen kronor eller, i

fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller

tredje stycket lagen om allmän försäkring

två tredjedelar eller en tredjedel

av hel förtidspension utgår,

motsvarande andel av nämnda belopp;
invaliditetstillägg

ettusentvåhundra

kronor; samt

invaliditetsersättning ettusenåttahundra

kronor.

För beräkning —-----äga tillämpning.

I fall — — —------femtio kronor.

Följande i 8 och 9 kap. lagen om

allmän försäkring angivna förmåner

skola för år räknat utgöra

barnpension ettusen kronor eller,

för barn, vars båda föräldrar avlidit,

eller för barn utom äktenskap, som

fyllt tre år och beträffande vilket faderskapet

ej fastställts, ettusenfyrahundra

kronor;

barntillägg ettusen kronor eller, i

fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller

tredje stycket lagen om allmän försäkring

två tredjedelar eller en tredjedel

av hel förtidspension utgår,

motsvarande andel av nämnda belopp;
invaliditetstillägg

ettusentvåhundra

kronor; samt

invaliditetsersättning tvåtusen

kronor.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

16 §.

--mot 10.

Bestämmelserna i

Vad i 17 kap. 3 § lagen om allmän

försäkring stadgas om minskning av

folkpension skall ej äga tillämpning

å änkepension efter man, som avlidit

före den 1 juli 1960.

17

Änkepension enligt 8 kap. 2 §

andra stycket lagen om allmän försäkring

utgår ej i anledning av dödsfall,

som inträffat före den 1 januari

1962.

§•

Vad i 17 kap. 2 § lagen om allmän

försäkring stadgas om minskning

av folkpension skall ej äga tillämpning

å änkepension efter man,

som avlidit före den 1 juli 1960.

V. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget till lag angående

ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

VI. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget till förordning

angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring

(sjukreseförordning),

VII. måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring böra vidtagas

i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension — med bifall till yrkandet

under I. i motionen II: 783 för sin del antaga nämnda förslag med

den ändring att 5 § erhåller följande

lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

5

Med årsinkomst avses i denna lag

den inkomst, för år räknat, som någon

kan antagas komma att åtnjuta

under den närmaste tiden. Såsom

inkomst räknas icke allmänt barnbidrag,

folkpension, tilläggspension

enligt lagen om allmän försäkring

till den del pensionen jämlikt 9 kap.

1 § sista stycket nämnda lag föranlett

minskning av barntillägg som

där avses, livränta eller sjukpenning

jämte barntillägg som avses i 17 kap.

såsom utskottets förslag betecknade

(Utskottets förslag)

§•

Med årsinkomst avses i denna lag

den inkomst, för år räknat, som någon

kan antagas komma att åtnjuta

under den närmaste tiden. Såsom

inkomst räknas icke allmänt barnbidrag,

folkpension, tilläggspension

enligt lagen om allmän försäkring

till den del pensionen jämlikt 9 kap.

1 § sista stycket nämnda lag föranlett

minskning av barntillägg som

där avses, livränta eller sjukpenning

jämte barntillägg som avses i 17 kap.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

(Kungl. Maj.ts förslag)

3 § nyssnämnda lag i vad den enligt

samma lagrum avdragits från pension,

ersättning på grund av sjukförsäkring

i allmän försäkringskassa

eller understöd som någon på grund

av skyldskap eller svågerlag må

vara föranledd att utgiva.

Vid uppskattning —------

Värdet av —-----av Konungen.

I fråga —-----sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas -— — -----tiotal kronor.

(Utskottets förslag)

2 § nyssnämnda lag i vad den enligt

samma lagrum avdragits från pension,

ersättning på grund av sjukförsäkring

i allmän försäkringskassa

eller understöd som någon på grund

av skyldskap eller svågerlag må

vara föranledd att utgiva,

tjugutusen kronor.

VIII. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget till förordning

om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension,

IX. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget till förordning

om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående

uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

m. m.,

X. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget till lag om

finansiering av folkpensioneringen,

XI. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget till förordning

om ändring i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel samt

XII. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget till förordning

om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950

(nr 261);

B. att riksdagen måtte antaga följande genom propositionen framlagda

författningsförslag, nämligen

I. förslag till lag om ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den

5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering,

II. förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 december

1959 (nr 555) angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

III. förslag till reglemente angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas

fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen,

IV. förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 maj

1954 (nr 269) om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande

arbetsanställning,

V. förslag till lag angående ändring i lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om

ersättning åt smittbärare,

VI. förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954

(nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna samt

VII. förslag till lag angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56)

om socialregister;

C. att riksdagen i anledning av det andra yrkandet i motionen

II: 208 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva till känna

vad utskottet anfört om ersättning för tandläkarvård, som meddelats av

privatpraktiserande specialist;

D. att riksdagen i anledning av det tredje yrkandet i motionen

II: 208 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad

utskottet anfört om rabattering av läkemedel, som ordinerats av tandläkare;

E. att riksdagen — dels med bifall till motionerna 1:481 och

II: 560, dels i anledning av motionerna I: 169 och II: 216, I: 650 och II: 782,

1:655 och 11:772, 1:657 och 11: 785 (yrkandet under A. 9), 1:662 och

II: 787 samt II: 783 — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en

förutsättningslös utredning av frågorna om änkepension till frånskild

kvinna och pension till änkling;

F. att följande motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandet under 2 b) i motionerna I: 28 och II: 54,

2) yrkandena i motionerna I: 70 och II: 211,

3) det första och det sista yrkandet i motionerna I: 214

och II: 264,

4) yrkandet i motionerna I: 291 och II: 366,

5) yrkandet i motionerna I: 293 och II: 365,

6) yrkandena i motionerna I: 298 och II: 363,

7) yrkandet i motionerna I: 299 och II: 283,

8) yrkandet i motionerna 1: 370 och II: 445,

9) yrkandet i motionerna I: 483 och II: 562,

10) yrkandet i motionerna I: 633 och II: 761,

9* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 27

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

11) yrkandena under I. i), III. a)—e) och g) samt IV. i

motionerna I: 649 och II: 777,

12) yrkandet i motionerna I: 650 och II: 782,

13) yrkandena i motionerna I: 652 och II: 769,

14) yrkandet under b) i motionerna I: 655 och II: 772,

15) yrkandena under A. 1, 4, 5, 8 och 10 i motionerna

I: 657 och II: 785,

16) det andra yrkandet i motionerna I: 658 och II: 778,

17) yrkandena i motionerna I: 659 och II: 770,

18) yrkandet i motionerna I: 660 och II: 789,

19) yrkandena under I. a) och f) i motionerna I: 661 och

II: 784,

20) det sista yrkandet i motionerna I: 662 och II: 787,

21) yrkandet under b) i motionerna I: 663 och II: 774,

22) yrkandet i motionen II: 330,

23) yrkandet i motionen II: 611,

24) det sista yrkandet i motionen II: 762,

25) yrkandet i motionen II: 773,

26) yrkandet under 3. i motionen II: 783, samt

27) yrkandet i motionen II: 788,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru HamrinThorell,

fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Magnusson, Eric Carlsson

och Enarsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Rimmerfors, fröken Wetterström, herr Odhe, fru Ekendahl, herrar

Bengtsson i Varberg, och Gustavsson i Alvesta.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

267

Reservationer

Vid A. i utskottets hemställan (med direkt anknytning till de i propositionen

framlagda författningsförslagen)

Förslaget till förordning om ändring 1 förordningen den 4 Juni 1954 angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel

I. till 3 § (avser karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen)

av herr Enarsson och fröken Wetterström, vilka ansett,

a) att det avsnitt å s. 221 i utskottets yttrande, som börjar med orden

»Frågan om» och slutar med orden »förevarande motion», bort ersättas med

text av följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning. Under erinran om att ett genomförande

av motionärens förslag inte torde behöva medföra någon höjning

av sjukförsäkringsavgifterna tillstyrker utskottet sålunda bifall till

förevarande motion.

b) att utskottet med bifall till motionen II: 780 bort hemställa,

dels att 3 § förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel måtte erhålla följande lydelse:

3 §•

I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är omfattad av

sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller här i riket är i allmän

eller enskild tjänst vid inköp av läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara éllér

som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av första klassen, åtnjuta

nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med hälften av det belopp, varmed

priset må överstiga fem kronor. Har under en formel förskrivits flera

läkemedel, skall prisnedsättningen avse den sammanlagda kostnaden. Är

förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje expedition.

Vad nu------vistas härstädes.

Från prisnedsättning------stycket avses.

dels ock — såsom en följd härav -— att

A. 5 § nämnda förordning måtte erhålla följande lydelse:

5 §.

Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning

bestrides av de allmänna försäkringskassorna i förhållande till antalet sådana

inskrivna försäkrade vid utgången av det år kostnaden avser, vilka

äro pliktiga att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän försäkring.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

B. 19 kap. 7 § lagen om allmän försäkring måtte erhålla följande lydelse:

7 §•

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag med fyrtiofem

procent av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket;

b) grundsjukpenning;

c) barntillägg;

d) moderskapspenning.

Förslaget till lag om allmän försäkring

II. till 2 kap. 5 § (avser ersättning för resor i anledning av tandläkarvård

inom moderskapsförsäkringen)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson och Gustavsson

i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke å s. 222 i utskottets yttrande, som börjar med orden

»Socialpolitiska kommittén» och slutar med orden »förevarande motionsyrkande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att principen om rätt till ersättning för resor till

och från läkare samt till och från sjukhus har tillämpats alltsedan den allmänna

sjukförsäkringen infördes. De skäl som anförts för denna ersättningsrätt

är tillämpliga även i fråga om förevarande utgifter för resor till

och från tandläkare. Utskottet tillstyrker därför att de försäkrade skall äga

rätt till ersättning för dessa resor enligt de grunder som gäller beträffande

resor till och från läkare.

b) att utskottet med bifall till det under I. e) i motionerna I: 661 och

II: 784 upptagna yrkandet bort hemställa,

dels att 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring måtte erhålla följande

lydelse:

5 §.

Har försäkrad åtnjutit läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård som

avses i 2, 3 eller 4 §, utgår ersättning enligt vad Konungen med riksdagen

förordnar för utgifter i anledning av resor till och från läkaren, tandläkaren

eller sjukvårdsinrättningen, där ej med hänsyn till resans längd samt

den sjukes tillstånd skäligen kunnat fordras att han gått eller färdats på

annat sätt, som icke krävt särskild kostnad.

dels ock — såsom en följd härav — att 3 § sjukreseförordningen måtte

erhålla följande lydelse:

s. 269 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 269

3 §.

Vid tandläkarvård som avses i 2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring

skall vad i 2 § denna förordning sägs om läkarvård äga motsvarande tillämpning.

III. till 3 kap. 2 § (avser rätt för företagare, som står utanför tilläggspensioneringen,

att tillhöra försäkringen för tilläggssjukpenning)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Enarsson,

Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fröken W etterström och herr Gustavsson

i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som har rubriken »Valfrihet

mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen» (s. 242), bort utgå

samt att det avsnitt av utskottets yttrande, som har rubriken »Företagarnas

ställning inom sjukpenningförsäkringen m. m.» (*. 215 o. f.), bort

ersättas med text av följande lydelse:

Företagarnas ställning inom sjukpenning försäkringen m. m.

I propositionen föreslås att företagarna skall anslutas till den obligatoriska

försäkringen för tilläggssjukpenning. Företagarna skall dock ha möjlighet

till förlängning av karenstiden från 3 till 33 eller 93 dagar. Dessutom

skall de äga att på egen begäran utträda ur försäkringen, dock endast under

förutsättning att utträde sker jämväl ur försäkringen för allmän tilläggspension.

Ett utträde ur tilläggspensioneringen föreslås också skola ha

samma verkan i fråga om tilläggssjukpenningförsäkringen. Den sålunda

föreslagna sammankopplingen mellan tilläggssjukpenningen och tilläggspensioneringen

kritiseras i motionerna 1: 649 och II: 777, I: 653 och II: 775

samt I: 657 och II: 785, i vilka det yrkas att företagare skall äga rätt att

begränsa sitt deltagande till endera av försäkringarna. I motionerna I: 669

och II: 777, I: 567 och II: 785, I: 291 och II: 366 samt I: 483 och II: 562

har upptagits den näraliggande frågan om valfrihet inom tilläggspensioneringens

ram för företagarna. Sålunda yrkas på utredning och förslag rörande

dels möjlighet för företagarna att tillhöra tilläggspensioneringen endast såvitt

avser förtids- och familjepensionering, dels möjlighet till viss valfrihet

mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen. De nämnda förslagen

har ett inbördes samband och torde därför höra behandlas i ett sammanhang.

Härvid vill utskottet erinra jämväl om de nya regler för materiell

samordning mellan sjukpennningförsäkringen och förtidspensioneringen

som föreslås i propositionen.

Den nuvarande sjukpenningförsäkringen ger skydd såväl vid sjukdom

som även i viss utsträckning vid invaliditet, som är en följd av sjukdom.

Skyddet är emellertid till tiden begränsat; sjukpenning utgår i allmänhet

för högst 730 dagar vid varje sjukdom (sjukhjälpstiden). Sjukpenningför
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

säkringen är samordnad med invalidpensioneringen inom folkpensioneringen

på så sätt, att sjukpenning och invalidpension i princip inte utgår

samtidigt. Däremot har samordningen icke för närvarande den innebörden

att sjukpenningen vid sjukhjälpstidens slut alltid avlöses av pension, därest

den försäkrades arbetsoförmåga eller nedsättning av arbetsförmågan då

fortfarande består.

Propositionens förslag i förevarande avseende innebär att sjukpenningförsäkringen

skall gälla intill arbetsoförmågan eller nedsättningen av arbetsförmågan

upphör eller sjukpenningförmånen avlöses av pensionsförmån.

Som en riktpunkt för tillämpningen har departementschefen uttalat,

att utbyte av sjukförsäkringsförmåner mot förtidspension inte skall göras,

förrän själva läkeprocessen avslutats och ett mera definitivt tillstånd inträtt.

Förslaget innebär sålunda att den nu gällande tidsgränsen — 730

dagar — ersättes av en medicinsk bedömning.

Enligt utskottets mening får det hälsas med tillfredsställelse att den

lucka, som i vissa fall hittills uppstått mellan förmåner från sjukförsäkringen

och förmåner från förtidspensioneringen, nu kan elimineras. Vid

tillämpningen av de i propositionen förordade reglerna för samordningen

kan det i vissa fall bli särskilt förmånligt att övergå från sjukförsäkringsförmån

till förtidspensionsförmån. Detta gäller främst de fall då vederbörande

under sjukdomstiden uppbär endast grundsjukpenning. Sjukpenningen

skulle då per år uppgå till ca 1 800 kr. skattefri inkomst. Om sjukförsäkringsförmånen

avlöses av full förtidspension från folkpensioneringen

erhålles genom denna — räknat med dagens penningvärde och 1968 års pensionsnivå

— ungefär dubbla inkomsten efter skatt. Dylika förhållanden har

givit vissa remissinstanser anledning att uttrycka farhågor för särskilt svårbedömbara

gränsfall och påfrestningar för försäkringssystemet. I anledning

härav vill utskottet framhålla, att den medicinska bedömningen självfallet

får tillmätas avgörande betydelse och tillämpas oberoende av olika

förmånsnivåer av här nämnd art inom sjukförsäkringen och förtidspensioneringen.

Med det anförda ansluter sig utskottet till propositionen såvitt

avser reglerna för den materiella samordningen mellan sjukförsäkringen

och pensioneringen.

Vid bedömningen av de framförda yrkandena rörande valmöjligheter för

företagarna inom försäkringssystemet måste enligt utskottets mening beaktas

systemets allmänna karaktär och att det i princip är avsett för alla

medborgare. Ett sådant försäkringssystem får inte utformas på sådant sätt

att vissa medborgargrupper i praktiken endera utestänges från vissa delar

av systemet eller tvingas ansluta sig på ett sätt som inte svarar mot deras

faktiska behov. Försäkringssystemet bör sålunda vara smidigt och anpassningsbart.

De speciella behov och önskemål, som från företagarnas och de

fria yrkesutövarnas sida gör sig gällande i sammanhanget, är nära förknippade

med företagandets natur. I många fall kan inte företagarna ansluta

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sig till berörda delar av försäkringssystemet, såsom dessa nu är utformade,

utan att det får vissa menliga inverkningar för deras näringsutövning. Å

andra sidan synes det uppenbart att det hos företagarna finns behov av ett

försäkringsskydd utöver grundskyddet, ehuru detta behov i många fall ej

kan tillgodoses genom en fullständig anslutning till försäkringssystemet.

Då det är angeläget både att företagarna — liksom andra medborgare —

beredes goda möjligheter för sin förvärvsverksamhet och att täckandet av

deras försäkringsbehov underlättas, finner utskottet att de framförda yrkandena

rörande vissa valmöjligheter bör tillmötesgås.

Vad först gäller frågan om möjligheten för företagare att tillhöra endera

försäkringen för tilläggspension eller tilläggssjukpenningförsäkringen anser

utskottet att behovet av enbart långtidsskydd i viss utsträckning tillgodosetts

i propositionen. Till följd av bestämmelserna om karenstid av

endera 3, 33 eller 93 dagar inom tilläggssjukpenningförsäkringen har företagarna

möjlighet att ansluta sig endast såvitt gäller långtidsskyddet. Långtidsskyddet

belöper sig visserligen till viss del på sjukförsäkringen. Kostnaden

härför är emellertid låg vid jämförelse med kostnaden för anslutning

till tilläggspensioneringen. Av socialförsäkringskommittén har den

beräknats till 45 kr. om året vid en förvärvsinkomst av 6 800—8 400 kr.

och till 93 kr. vid en förvärvsinkomst av 14 000—16 000 kr. Då kommittén

utgått från en grundsjukpenning av 4 kr., torde dessa beräkningar vara

i överkant. Behovet av försäkring enbart i fråga om korttidsskydd har

emellertid inte tillgodosetts i propositionen. Om en företagare, t. ex. på

grund av omfattande investerings- och amorteringsutgifter, ej anser sig ha

råd och möjlighet att ansluta sig till försäkringen för tilläggspension, kan

han enligt propositionen ej heller ansluta sig till försäkringen för tilläggssjukpenning.

Enligt utskottets mening är detta otillfredsställande. Skall

företagarnas behov och faktiska möjligheter till försäkringsskydd tillgodoses

på ett rimligt sätt, bör möjlighet öppnas till anslutning till tilläggssjukpenningförsäkringen

utan samtidig anslutning till försäkringen för tilläggspension.

I anledning av förevarande motionsyrkanden tillstyrker sålunda

utskottet att lagförslaget ändras så, att den som erhållit utträde ur försäkringen

för tilläggspension skall äga rätt — men ej vara skyldig — att utträda

även ur försäkringen för tilläggssjukpenning. Det omvända förhållandet,

d. v. s. möjligheten att tillhöra tilläggspensionsförsäkringen men ej

tilläggssjukpenningförsäkringen, får, såsom framgått av det föregående,

anses tillgodosett genom de föreslagna bestämmelserna rörande karenstider.

I förevarande motioner har även yrkats på viss valfrihet för företagare

och fria yrkesutövare inom tilläggspensioneringens ram. Sålunda har yrkats

dels på rätt till anslutning till försäkringen endast vad gäller förtidspension

och pension till efterlevande, dels på rätt till anslutning för lägre pension

än den eljest gällande eller med viss del av den eljest pensions- och avgifts
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

grundande inkomsten. Utskottet behandlar först frågan om anslutning endast

såvitt gäller förtids- och efterlevandeskydd. Såsom framhållits både i

motionerna och i remissyttranden från företagarhåll måste därvid beaktas

att ett mycket stort antal företagare under den aktiva förvärvstiden har omfattande

utgifter för investerings- och amorteringsändamål. Dessa utgifter

måste i stort sett bestridas av den personliga inkomsten, även i de fall då

inkomsten är förhållandevis låg. Till följd härav minskas givetvis de ekonomiska

möjligheterna för en fullständig anslutning till försäkringen för tilläggspension

samtidigt som behovet av ålderspension utöver folkpensionen

blir mindre, emedan de belopp som nedlagts i rörelsen utgör ett visst trygghetskapital.

Behovet av förtids- och efterlevandeskydd täckes emellertid

inte på detta sätt, varför rätt till anslutning endast såvitt gäller denna del

av försäkringen bör införas. Utskottet tillstyrker sålunda i princip de i

förevarande motioner framförda yrkandena om sådan rätt.

Då utskottet för närvarande saknar tillgång till erforderligt matematiskt

och försäkringstekniskt underlag, finner det sig förhindrat att nu framlägga

erforderliga författningsförslag. Utskottet föreslår därför att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om så skyndsam beredning av frågan

att förslag kan föreläggas innevarande års höstriksdag och de erforderliga

bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1963. Vid prövningen bör frågan

om rätten till förtidspension skall upphöra vid uppnående av den ordinarie

pensionsåldern m. m. särskilt uppmärksammas. Vissa skäl kan anföras

för att förtidspensionen från tilläggspensioneringen skall upphöra när

förtidspensionen från folkpensioneringen avlöses av ålderspension från

folkpensioneringen. Då emellertid en invaliditet som inträffat under den

aktiva tiden helt eller delvis omintetgjort tillskapande av sådant trygghetskapital

som åsyftats i det föregående, talar enligt utskottets mening skäl

för att rätten till förtidspension i förevarande fall skall gälla även sedan

den allmänna pensionsåldern uppnåtts. Blir detta fallet får det givetvis

beaktas vid avgiftsberäkningen.

Vad slutligen gäller frågan om rätt till anslutning till tilläggspensioneringen

med viss del av den eljest pensionsgrundande inkomsten eller för

pension på viss lägre nivå än den eljest förekommande, vill utskottet framhålla

att ifrågavarande yrkanden till betydelsefull del får anses tillgodosedda

genom vad som i det föregående anförts om rätten till anslutning enbart

i fråga om förtids- och efterlevandeskydd. Då de valmöjligheter i

systemet som bör tillskapas av tekniska och administrativa skäl bör inriktas

på att täcka de förekommande väsentliga behoven, är utskottet ej berett att

tillstyrka att möjlighet till anslutning på olika nivåer tillskapas i fråga om

förtids- och efterlevandeskyddet. Kvar står således frågan om huruvida det

beträffande ålderspensionen förefinns behov av anslutning på olika nivåer.

Även om den i det föregående föreslagna rätten till anslutning enbart beträffande

förtids- och efterlevandeskydd får anses vara den väsentligaste,

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

kan det inte bortses från att det — särskilt med hänsyn till det stigande avgiftsuttaget

— finns behov av anslutning till ålderspension på lägre nivå

än den eljest förekommande. Då detta spörsmål i tekniskt avseende torde

vara relativt enkelt att bemästra förordar utskottet att företagarna medges

rätt att tillhöra försäkringen för tilläggspension jämväl vad avser halv ålderspension.

Även denna fråga bör skyndsamt prövas och beredas så att

förslag kan föreläggas innevarande års höstriksdag. Sammanfattningsvis

bör således åsyftade prövning och förslag gälla rätt för företagare att — utöver

vad som nu gäller — ansluta sig till tilläggspensioneringen endera vad

avser enbart förtids- och efterlevandeskydd eller vad avser förtids- och efterlevandeskydd

jämte halv ålderspension.

Härmed anser sig utskottet ha besvarat i samtliga förevarande sammanhang

behandlade yrkanden.

b) att utskottet med bifall delvis till det under I. b) i motionerna I: 649

och II: 777 upptagna yrkandet, motionerna I: 653 och II: 775 samt det under

A. 2. i motionerna I: 657 och II: 785 upptagna yrkandet bort hemställa,

dels att 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring måtte erhålla följande

lydelse:

2 §•

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vars inkomst av förvärvsarbete

för år räknat uppgår till minst ettusenåttahundra kronor, skall

med hänsyn till sagda inkomst vara placerad i sjukpenningklass. Har den

försäkrade inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete, skall

placeringen anses grundad på inkomsten av anställning såvitt avser den

sjukpenningklass, i vilken den försäkrade skulle hava placerats med hänsyn

enbart till sagda inkomst, samt i övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete.

För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt

11 kap. 7 § äger giltighet för den försäkrade skall han äga anmäla undantagande

jämväl för placering i högre sjukpenningklass enligt 4 § än

klassen nr 2, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Vad i 11 kap. 7 § andra och tredje styckena sägs om anmälan och återkallelse

av anmälan skall äga motsvarande tillämpning å undantagande enligt

denna paragraf.

Med inkomst-----— såsom arbetsgivare.

Beräkning av----— — kommunal inkomstskatt.

Kvinnlig försäkrad ---------haft barn.

dels ock — såsom en följd härav —- att 3 kap. 5 och 11 §§ samt 13 kap.

2 § lagen om allmän försäkring måtte erhålla följande lydelse:

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

3 kap. Om sjukpenning och moderskapspenning

5 §•

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad

besluta angående den försäkrades placering i sjukpenningklass. Av beslutet

skall framgå i vad mån placeringen grundas på inkomst av anställning

eller på inkomst av annat förvärvsarbete. Den försäkrades placering i sjukpenningklass

skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden

undergått ändring av betydelse för placeringen i sjukpenningklass,

b) när undantagande som avses i 2 § första stycket tredje punkten blir

giltigt eller upphör att äga giltighet, samt

c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan

utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring av den försäkrades

arbetsförmåga.

Ändring av — — —---efter dödsfallet.

Under tid då försäkrad lider —- ■— -----5 § stadgas.

Under tid då försäkrad efter------— sex månader.

11 §•

Upphör undantagande som avses i 2 § första stycket tredje punkten att

äga giltighet, skall beträffande tilläggssjukpenning, som svarar mot inkomst

av annat förvärvsarbete, gälla en karenstid av nittiotre dagar. Den försäkrade

må dock under de förutsättningar som angivas i 10 § tredje stycket

välja en karenstid av tre eller trettiotre dagar; och skall därvid jämväl i

övrigt tillämpas vad i nämnda lagrum är stadgat.

Ej må i något fall sjukpenning som avses i denna paragraf utgivas vid

sjukdom, som inträffat medan undantagande som avses i 2 § första stycket

tredje punkten ägde giltighet.

13 kap. Om förtidspension

2 §.

Är den försäkrade vid tidpunkten för pensionsfallet placerad lägst i den

sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete uppgående

till det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng

tillgodoräknats honom för minst tre av de fyra år, som närmast

föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med

tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla för

det fall den försäkrade icke är placerad i sjukpenningklass som nu sagts

men skulle hava varit placerad i sådan klass, därest den allmänna försäkringskassan

haft kännedom om samtliga de förhållanden som skola ligga till

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

grund för placeringen i sjukpenningklass eller därest anmälan om undan

tagande enligt 3 kap. 2 § första stycket tredje punkten ej skett.

Hel förtidspension —-----är lägst.

Pension enligt-----— — 12 kap.

IV. till 3 kap. 12 § (avser barntillägg till moderskapspenning)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 222 med orden

»Beträffande moderskapsförsäkringens» och slutar å s. 223 med orden

»följaktligen förevarande motionsyrkande», bort ersättas med text av följande

lydelse:

Beträffande moderskapsförsäkringens kontantförmåner innehåller propositionen

dels kraftiga höjningar av beloppen, dels vissa konstruktiva nyheter.

Socialpolitiska kommittén har till denna del på grundval av socialförsäkringskommitténs

förslag om en grundsjukpenning av 4 kr. per dag

och inberäknat en kompensation för barntillägg föreslagit att grundpenningen

skall utgå med det avrundade beloppet 800 kr. vid enkelbörd och

med 400 kr. för tillkommande barn vid flerbörd. I propositionen har denna

beräkningsmetod frångåtts. Sålunda har på grundval av förslaget om en

grundsjukpenning av 5 kr. per dag föreslagits en grundpenning av

(180 X 5 =) 900 kr. vid enkelbörd och 450 kr. för tillkommande barn vid

flerbörd. Tilläggspenning utgår enligt gällande bestämmelser under högst

90 dagar till förvärvsarbetande kvinna, som är ledig för barnsbörd. I propositionen

föreslås att nämnda tid skall utsträckas till 180 dagar. I formellt

hänseende innehåller propositionen den nyheten att grundpenningen föreslås

i fortsättningen skola ha benämningen moderskapspenning och tillläggspenningen

benämningen tilläggssjukpenning.

Frågan om — — — (lika med utskottet) — — — därför förevarande

motionsyrkande.

I de nyssnämnda motionerna har föreslagits även den ändringen i propositionen,

att kvinna, som vid sjukdom är berättigad till barntillägg,

skall vid barnsbörd erhålla sådant tillägg för en tid av 30 dagar. Utskottet

vill erinra om att socialpolitiska kommittén i sitt förslag om moderskapspenning

på 800 kr. inkluderade en kompensation för barntillägg under

en tid av 30 dagar. Såsom framgått av det föregående har emellertid denna

kompensation bortfallit i den i propositionen föreslagna moderskapspenningen

om 900 kr. Denna är nämligen beräknad med utgångspunkt från en

grundsjukpenning på 5 kr., vilken för 180 dagar utgör 900 kr. Enligt utskottets

mening utgör höjningen av grundsjukpenningen ej anledning att

slopa den förmån som barntilläggen utgör i detta sammanhang. Utskottet

tillstyrker därför ifrågavarande motionsyrkande om att kvinna, som vid

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sjukdom är berättigad till barntillägg, skall vid barnsbörd erhålla sådant

tillägg för en tid av 30 dagar.

b) att utskottet med bifall till det under I. b) i motionerna 1:661 och

II: 784 upptagna yrkandet bort hemställa,

dels att 3 kap. 12 § lagen om allmän försäkring måtte erhålla följande

lydelse:

12 §.

Kvinnlig försäkrad---—--utöver ett.

Av moderskapspenningen-------tidpunkten därför.

Därest den försäkrade vid sjukdom är berättigad till barntillägg enligt

9 §, skall sådant tillägg utgå jämväl till moderskapspenning från och med

förlossningsdagen till och med tjugunionde dagen därefter.

dels ock — såsom en följd härav — att 3 kap. 14 § lagen om allmän försäkring

måtte erhålla följande lydelse:

14 §.

Försäkrad, som äger rätt till moderskapspenning, må ej åtnjuta grundsjukpenning

eller barntillägg till sådan sjukpenning för tiden från och med

förlossningsdagen till och med den tjugunionde dagen därefter.

V. till 6 kap. 1 och 2 §§ samt 12 kap. 1 och 2 §§ (avser sammankopplingen

av folkpensioneringen och tilläggspensioneringen i fråga om förtida

och uppskjutet uttag av ålderspension)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke å s. 227 i utskottets yttrande, som börjar med orden

»I motionerna» och slutar med orden »förevarande motionsyrkande», bort

ersättas med text av följande lydelse:

I motionerna 1: 6^9 och 11: 777 har yrkats, att förtida respektive uppskjutet

uttag skall kunna ske fristående inom folkpensioneringen och inom

tilläggspensioneringen. Såsom utskottet i det föregående framhållit, bör man

inte bortse från att förtida uttag av ålderspensionen i en del fall kan innebära

en möjlighet att utjämna en inkomstkurva, som tenderar att sjunka

väl brant åren närmast före den ordinarie pensionsåldern. Det framstår sålunda

som önskvärt, att en person, som känner krafterna avtaga men dock

har möjligheter och vilja att uppnå vissa arbetsinkomster, beredes tillfälle

att taga ut den ena pensionsdelen tidigare än den andra. Härigenom skulle

i vissa fall vinnas även den fördelen, att vederbörande vid inträffad inva
-

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

fiditet skulle bli berättigad till förtidspension från den pensionsdel, för vilken

rätten till tidigare uttag ej utnyttjats. Utskottet tillstyrker därför ifrågavarande

motionsyrkande.

b) att utskottet med bifall till det under I. c) i motionerna 1:649 och

II: 777 upptagna yrkandet bort hemställa, att 6 kap. 1 och 2 §§ samt 12 kap.

1 och 2 §§ måtte erhålla följande lydelse:

6 kap. Om ålderspension

1 §•

Rätt till---—--- sextiosju år.

På särskild framställning av försäkrad utgår ålderspension för tid före

den månad, varunder han fyller sextiosju år, dock tidigast från och med

den månad, då han uppnår sextiotre års ålder.

2 §.

Ålderspension utgör — —----av basbeloppet.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, varunder

den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen minskas med sex tiondels

procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till

ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Om

pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen

med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar

utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde

nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången

av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller

till tid, då den försäkrade icke varit berättigad till folkpension.

12 kap. Om ålderspension

1 §•

Rätt till---*---tio år.

På särskild framställning av försäkrad utgår, under förutsättning som i

första stycket sägs, ålderspension för tid före den månad, varunder han

fyller sextiosju år, dock tidigast från och med den månad, då han uppnår

sextiotre års ålder. 2

2 §.

Ålderspension utgör---—- — — talet trettio.

Har undantagande — — — —--den försäkrade.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, varunder

den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen minskas med sex tion
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

278 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

dels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till

ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Om

pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas

pensionen med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar

utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade

uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter

ingången av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och

ej heller till tid, då den försäkrade icke varit berättigad till tilläggspension

i form av ålderspension.

VI. till 19 kap. 2 och 6 §§ (avser inkomstgränsen för påförande av avgift

till sjukvårdsförsäkringen)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 248 med orden

»Då höjningen» och slutar å s. 249 med orden »förevarande motionsyrkanden»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att gränsen för påförande av folkpensionsavgift

och avgift till sjukvårdsförsäkringen genom beslut av 1961 års höstriksdag

höjdes från 1 200 kr. till 2 400 kr. för både som gifta och som ogifta taxerade

inkomsttagare. Härigenom befriades som ogifta taxerade inkomsttagare,

som ej uppnår beskattningsbar inkomst, helt från ifrågavarande avgifter.

I motionerna 1:455 och 11:543 samt 1:649 och 11:777 framhålles,

att åtgärder nu bör vidtagas för att på motsvarande sätt befria som gifta

taxerade inkomsttagare från dessa avgifter. I konsekvens härmed bör inkomstgränsen

för dessa inkomsttagare höjas till dubbla beloppet, d. v. s.

4 800 kr. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker sålunda att

ifrågavarande höjning genomföres från och med beskattningsåret 1963.

Härigenom torde även vissa administrativa fördelar kunna vinnas och inkomstgränsen

för deklarationsplikt i fråga om gifta inkomsttagare höjas.

I anledning härav vill utskottet föreslå att ändringen nu vidtages i lagen om

finansiering av folkpensioneringen och i lagen om allmän försäkring. Det

bör därpå ankomma på Kungl. Maj:t att framlägga de förslag till författningsändringar,

som föranledes av de ändrade förutsättningarna för deklarationsplikten

m. m.

Det i motionerna I: 474 och II: 537 framställda yrkandet saknar genom

utskottets ovan nämnda ställningstagande aktualitet och bör följaktligen

icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

b) att utskottet i anledning av det under I. j) i motionerna 1:649 och

II: 777 upptagna yrkandet bort hemställa, att 19 kap. 2 och 6 §§ lagen

om allmän försäkring måtte erhålla följande ändrade lydelse:

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

2 §.

Försäkrad, som------nedan sägs.

Har den------av tjänstgöringstiden.

Uppgår för försäkrad, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten vid taxering

året näst efter det år sjukförsäkringsavgiften avser till minst fyratusenåttahundra

kronor eller för annan försäkrad till minst tvåtusenfyrahundra kronor

och har han icke vid sistnämnda års utgång upphört att vara inskriven

hos allmän försäkringskassa eller fyllt sextiosju år eller för december månad

samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag,

skall sjukförsäkringsavgiften innefatta avgift avseende den allmänna försäkringskassans

utgifter för sjukvårdsersättning. Vad nu sagts om försäkrads

taxerade inkomst skall i fråga om försäkrad, som taxeras enligt för

gift skattskyldig gällande bestämmelser, avse den sammanlagda taxerade

inkomsten.

Har avgiftspliktig-----— nämnda avdrag.

Angående skyldighet----— — i uppbördsförordningen.

6 §.

Sjukförsäkringsavgift fastställes------öretal bortfaller.

Avgifterna enligt-----— — för månad.

Är försäkrad----- — — — inkomst åtnjutits.

Avgifterna enligt---—---för år.

Avgift enligt 2 § tredje stycket må ej överstiga ett belopp motsvarande

för försäkrad, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser,

summan av tjugo kronor och en femtedel av hans taxerade inkomst, i vad

denna överstiger fyratusenåttahundra kronor, samt för annan försäkrad

summan av tio kronor och en femtedel av hans taxerade inkomst, i vad denna

överstiger tvåtusenfyrahundra kronor. Taxeras försäkrade enligt för gift

skattskyldig gällande bestämmelser, må avgiften för vardera utgå högst

med ett belopp motsvarande summan av tio kronor och en femtedel av den

försäkrades taxerade inkomst, i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra

kronor; och skall därvid hälften av den sammanlagda taxerade inkomsten

anses belöpa på vardera.

Förslaget till lag angående införande av lagen om allmän försäkring

VII. till 16 § (avser inkomstprövning av änkepensioner i övergångsfallen)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke av utskottets yttrande, som å s. 237 börjar med orden

»Såsom ingående» och slutar med orden »förevarande motionsyrkanden»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Yrkandet i sistnämnda motion innebär, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t skall anhålla om förslag innevarande år rörande förbättring

av avdragsreglerna för erhållande av kommunalt bostadstillägg. I motionerna

I: 649 och II: 777 framhålles, att departementschefens uttalande, att en

uppmjukning av inkomstprövningsreglerna ej medför någon förbättring för

de sämst ställda pensionärerna, äger sin riktighet, men att det å andra sidan

är angeläget att prövningsgrunderna ej genomgår sådana förändringar

att inkomstprövningen skärpes. De nuvarande gränsbeloppen fastställdes av

1952 års riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1954. Om inkomstprövningen

ej skall bli mera restriktiv än som avsågs vid fastställandet bör enligt

motionärerna gränsbeloppen justeras med hänsyn till penningvärdets

fall. På grundval härav föreslås en uppräkning med i runt tal en tredjedel

av nuvarande nominella värden. Ändringen föreslås skola gälla hustrutillägg,

bostadstillägg samt änkepensioner till dem, som blivit änkor före

den 1 juli 1960.

Utskottet vill erinra om att senare års reformarbete på pensioneringens

område syftat till att avveckla inkomstprövningen. Sålunda gäller ej inkomstprövning

för änkepensioner till sådana som blivit änkor efter den 1

juli 1960 och i förevarande sammanhang föreslås att inkomstprövningen av

invalidpensioner skall upphöra. Det skulle stå i strid med denna utveckling,

om inkomstprövningen beträffande de pensionsdelar och de pensionärer,

för vilka den ännu tillämpas, tillätes bli mera restriktiv. En sådan

restriktivitet skulle nämligen medföra att ett större antal pensionärer finge

känning av inkomstprövningens menliga verkningar. Såsom motionärerna

framhållit har en successiv skärpning av inkomstprövningen ägt rum till

följd av penningvärdets fall. Utskottet finner det motiverat att prövningsreglernas

ursprungliga ekonomiska innebörd nu återställes och tillstyrker

sålunda bifall till det i motionerna I: 649 och II: 777 framförda yrkandena.

Yrkandet i motionen II: 330 får härigenom anses sakna aktualitet och avstvrkes

följaktligen.

b) att utskottet med bifall till det under I. e) i motionerna 1:649 och

11:777 framställda yrkandet bort hemställa, att 16 g lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring måtte erhålla följande lydelse:

16 §.

Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering skola alltjämt äga motsvarande tillämpning.

Dock skall beträffande änkepension efter man, som avlidit före den

1 juli 1960, i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets

lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas

med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må över
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

stiga ettusentrehundrafemtio kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts

av 13 § 2 mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet 20 utbytas mot 10.

Förslaget till lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

VIII. till 4 § (avser inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg)
av

herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka under åberopande

av vad som anförts i reservationen under VII. ansett,

att utskottet med bifall till det under I. d) i motionerna I: 649 och II: 777

framställda yrkandet bort hemställa, att 4 § lagen om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension måtte erhålla följande lydelse:

4 §•

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av

den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för den som är

gift ettusen kronor och för annan ettusentrehundrafemtio kronor samt med

ytterligare en tredjedel av årsinkomsten i vad den må överstiga för den som

är gift ettusenfyrahundra kronor och för annan ettusenniohundra kronor.

Minskning skall------å hustrutillägget.

Förslaget till lag om finansiering av folkpensioneringen

IX. till 2 och 3 §§ (avser inkomstgränsen för påförande av folkpensionsavgift)
av

herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka under åberopande

av vad som anförts i reservationen under VI. ansett,

att utskottet i anledning av det under I. i motionerna I: 455 och II: 543

upptagna yrkandet bort hemställa, att 2 och 3 §§ lagen om finansiering av

folkpensioneringen måtte erhålla följande lydelse: 2

2 §.

Såsom bidrag — --------svensk medborgare.

Folkpensionsavgift skall icke erläggas av den, som för december månad

året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension, eller för den, som avlidit före ingången av året näst

före taxeringsåret. Ej heller skall folkpensionsavgift erläggas av den, för

vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till

tvåtusenfyrahundra kronor eller, om han skall taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser samt den med vilken han skall samtaxeras

icke enligt vad förut sagts är fritagen från skyldighet att erlägga folkpen
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

sionsavgift, den sammanlagda taxerade inkomsten för dem som samtaxeras

icke uppgår till fyratusenåttahundra kronor.

3 §•

Folkpensionsavgift skall------nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som------■ •— sexhundra kronor.

Annan avgiftspliktig------- — sexhundra kronor.

Folkpensionsavgift må i intet fall utgå med högre belopp än vad som

motsvarar för avgiftsskyldig, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, summan av tjugo kronor och en femtedel av den taxerade

inkomsten, i vad denna överstiger fyratusenåttahundra kronor, samt

för annan avgiftsskyldig summan av tio kronor och en femtedel av den taxerade

inkomsten, i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra kronor; och skola

därvid avgiftspliktiga som samtaxeras anses som en avgiftspliktig samt avgiftsbeloppet

fördelas mellan dem i förhållande till varderas taxerade inkomst.

Folkpensionsavgift avrundas---------— hela krontal.

X. vid 6 § (avser kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

fr. o. m. år 1963)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Enarsson,

Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fröken Wetterström och herr Gustavsson

i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 251 med orden

»En ytterligare» och slutar å s. 252 med orden »denna fråga», bort ersättas

med text av följande lydelse:

Utvecklingen av kostnadsbelastningen å kommunerna för folkpensionsförmånerna

har visat, att omedelbara åtgärder i syfte att minska kostnaderna

för de mest belastade kommunerna är synnerligen angelägna. Inte

minst de konkreta exempel, som redovisats i motionerna 1:214 av herr

Gillström m. fl. och II: 264 av herr Andersson i Essvik, belyser detta. I

dessa motioner liksom i motionerna 1:649 och 11:777 samt 1:663 och

II: 774 har föreslagits, att staten som ett första steg till en mera genomgripande

reform skulle överta samtliga kostnader för folkpensioneringen

-— utom för de kommunala bostadstilläggen — till den del dessa överstiger

1 krona per skattekrona. Härigenom skulle en spärr skapas för kommunernas

kostnadsdel, bortsett från de av kommunerna själva beslutade bostadstilläggen,

och en väsentlig lindring åstadkommas för de för närvarande hårdast

drabbade kommunerna. Utskottet tillstyrker en maximeringsregel av

angiven typ, att gälla från och med år 1962, d. v. s. beträffande de kostnader

som av staten debiteras kommunerna år 1963.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

b) att utskottet med bifall till det under a) i motionerna I: 663 och II: 774

upptagna yrkandet bort hemställa, att 6 § lagen om finansiering av folkpensioneringen

måtte erhålla följande lydelse:

6 §•

Kommun skall för varje år bidraga till kostnaderna för folkpensioneringen

med

dels viss andel, motsvarande en tiondels procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen, av kostnaderna för följande förmåner,

som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,

nämligen förtidspensioner jämte barntillägg till sådana pensioner,

änkepensioner i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 juli

1960, samt hustrutillägg, dock att bidraget icke må överstiga tre femtedelar

av nämnda kostnader och ej heller ett belopp motsvarande en krona för

varje skattekrona i kommunen,

dels ock viss andel, motsvarande en femtedels procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen, av kostnaderna för kommunala

bostadstillägg, som under året utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna

inom kommunen, dock högst fyra femtedelar och lägst en fjärdedel

av sagda kostnader.

Vid E. i utskottets hemställan (utan direkt anknytning till de i propositionen

framlagda författningsförslagen)

XI. (avser utredning om införande av änklingspension inom tilläggspensioneringen)
av

herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Nilsson i Göteborg,

Odhe och Bengtsson i Varberg, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som å s. 239 börjar med orden

»I motionerna I: 169» och slutar med orden »frånskild kvinna», bort ersättas

med text av följande lydelse:

I motionerna 1: 169 och 11: 216 yrkas att pension till änkling

efter förvärvsarbetande hustru skall utgå efter samma principer som änkepension

enligt lagen om allmän tilläggspension. I motionerna I: 481 och

11: 560 hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning

om sådan pensionsrätt. Motiveringarna för yrkandena är i huvudsak

lika i båda motionsparen; dels att avgifterna debiteras efter samma grunder

för såväl män som kvinnor, dels att behovet av efterlevandeskydd är

lika för båda makarna då båda har förvärvsarbete.

Enligt utskottets mening är frågan om införande av rätt till änklingspensioner

i lagen om allmän försäkring varken självklar eller naturlig. Det

förhållandet alt avgifterna debiteras efter samma procenttal för både män

s. 284 Kontrollera mot PDF

284 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

och kvinnor eller att mannen i vissa fall kan ha samma behov av efterlevandeskydd

som kvinnan, utgör inte någon allmängiltig eller generellt

bärande motivering för att sådan rätt bör föreligga. Att avgifterna till försäkringen

uttages efter samma procenttal utgör icke någon generell favorisering

av männen i förhållande till kvinnorna utan av de gifta i förhållande

till de ogifta försäkrade. Är båda makarna försäkrade minskar favören

dock inte helt. I fråga om efterlevandeskyddet för barn avser detta

nämligen även kvinnlig försäkrad. Behovet av änklingspension kan vara

framträdande, då hustrun är den huvudsakliga försörj aren, men detta är

inte så allmänt förekommande, att det motiverar ett införande av en generell

rätt till änklingspension.

Med hänsyn till angelägenheten av att så långt möjligt eftersträva likartade

regler för pensionsrätten inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen

och till att tillräckliga skäl för införande av rätt till änklingspension

inom tilläggspensioneringen icke anförts, avstyrker utskottet förevarande

motioner.

b) att utskottet

dels under E. bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:650 och 11:782, 1:655 och

11:772, 1:657 och 11:785 (yrkandet under A. 9), 1:662 och 11:787 samt

II: 783 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en förutsättningslös

utredning angående änkepension till frånskild kvinna;

dels ock — såsom en följd härav — under F. bort hemställa, att motionerna

1:481 och 11:560 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid F. i utskottets hemställan (utan direkt anknytning till de i propositionen

framlagda författningsförslagen)

XII. (avser behovsprövade modersbidrag till ensamstående mödrar)

av fru Hamrin-Thorell och fröken Nordström.

XIII. (avser barntillägg till tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd)
av

fru Hamrin-Thorell.

XIV. (avser invaliditetsbegreppet beträffande de blinda)

av herr Rimmerfors.

XV. (avser självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Anderson i Sundsvall

och Rimmerfors, vilka ansett,

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 234 med orden

»Delvis likartade» och slutar å s. 235 med orden »förevarande motionsyrkande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

I motionerna 1:28 och II: 54 framställes yrkande att frågan om en

självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar

göres till föremål för en ingående undersökning, vilket hittills

inte skett. Hithörande spörsmål är av stor teknisk svårighetsgrad, särskilt

vad beträffar personer som inte tillhör de yngre grupperna av husmödrar.

Emellertid är det uppenbart att en lösning, som ger hemarbetande kvinnor

möjlighet till pension på villkor som är jämförbara med tilläggspensioneringens,

skulle medföra en betydande social vinning därigenom att den

hemarbetande hustruns trygghet på ålderdomen skulle bli större. Att frågan

löses är av särskild betydelse med hänsyn till en eventuell skilsmässa.

Motionärernas utredningsförslag har således en betydelsefull social syftning.

Att avvisa tanken på en självständig pensionering för hemarbetande

kvinnor, innan frågan ingående utretts, anser utskottet inte motiverat.

Utskottet tillstyrker därför motionärernas yrkande om en utredning av frågan.

Frivilliga former för en försäkring på villkor jämförbara med tilläggspensioneringens

bör i första hand undersökas.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till det under 2. b) i motionerna

1: 28 och II: 54 framställda yrkandet måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning med uppgift att utreda

de tekniska möjligheterna och formerna för en självständig

pensionering för hemarbetande husmödrar inom tilläggspensioneringen.

XVI. (avser de hemarbetande husmödrarnas ställning i socialförsäkringssystemet)
av

herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som å s. 235 börjar med orden

»I detta» och slutar med orden »biträda motionsyrkandet», bort ersättas

med text av följande lydelse:

I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl ett i motionerna I: 6i9

och II: 777 framställt yrkande om skyndsam utredning angående d e

hemarbetande husmödrarnas ställning i socialförsäkringssystemet.

I motionerna framhålles att den förbättring

av grundtryggheten som propositionen innebär är av väsentlig betydelse

för husmödrarna. Likväl har socialförsäkringssystemet fått en otillfredsställande

utformning. Motionärerna ställer sig avvisande till husmödrarnas

inordnande i ATP-systemct, emedan det ur finansieringssynpunkt torde

vara omöjligt att finna en framkomlig väg för sådant inordnande och det

s. 286 Kontrollera mot PDF

286 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

skulle förutsätta en ekonomisk gradering av de hemarbetande husmödrarna

och deras arbetsinsatser, vilket betecknas som orimligt. En förbättring

för de hemarbetande husmödrarna bör lämpligast uppnås på grundtrygghetslinjen.

Det kan emellertid ifrågasättas om inte särskilda grundtillägg

måste införas för deras vidkommande. Sådana åtgärder är enligt motionerna

motiverade av de betydelsefulla insatser, som de hemarbetande husmödarna

gör för hem och barn.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna

och vill i likhet med motionärerna understryka att ifrågavarande spörsmål

i stor utsträckning också gäller förvärvsarbetande kvinnor, som under en

följd av år gör uppehåll i förvärvsarbetet för att ha hand om barnens fostran.

Utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till det under III. e) i motionerna

I: 649 och II: 777 framställda yrkandet måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning angående

de hemarbetande husmödrarnas ställning inom socialförsäkringssystemet

i enlighet med vad utskottet anfört.

XVII. (avser åldersgränsen för invaliditetsersättning och invaliditetstillägg)
av

herr Eric Carlsson, fröken Wetterström och herr Gustavsson i Alvesta.

XVIII, (avser indexreglering av invaliditetsersättning och invaliditetstillägg)
av

fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Anderson i Sundsvall

och Rimmerfors, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som börjar å s. 236 med orden

»Orsaken till» och slutar å s. 237 med orden »förevarande motionsyrkande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

Som orsak till att folkpensionsförmånerna tills vidare ej skall indexregleras

på grundval av basbeloppet anges att den maskinella utrustningen

härför saknas. Utskottet vill emellertid erinra om att indexreglering av

folkpensionen förutsättes ske. För den skull måste den administrativa belastning,

som en indexreglering av invaliditetsersättning och invaliditetstiHägg

kan medföra, förutsättas bli relativt obetydlig. Av den anledningen

och då åtgärder, avsedda att förhindra en urholkning av ifrågavarande förmåner,

framstår som särskilt väsentliga, vill utskottet med bifall i huvudsak

till motionerna, såvitt nu är i fråga, hemställa att indexreglering i fråga

om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning skall ske redan fr. o. m.

år 1963.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

287

Emellertid synes det av praktiska skäl vara att föredraga att indexregleringen

tills vidare ej sker på grundval av basbeloppet utan med de i övergångsbestämmelserna

angivna beloppen för ifrågavarande förmåner som

grund. Detta förutsätter att nya bestämmelser införes i promulgationslagen,

motsvarande bestämmelserna i 11 § andra stycket om beräkning av

indextillägg till folkpension. Utskottet föreslår därför att en teknisk utredning

härom snarast företages i syfte att till årets höstriksdag framlägga

förslag om kompletterande bestämmelser för indexreglering av de särskilda

invaliditetsförmånerna. På detta sätt kan indexreglering av invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning genomföras redan den 1 januari 1963.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av det under A. 7. i motionerna

I: 657 och II: 785 framställda yrkandet måtte

1. besluta att invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

skall från och med den 1 januari 1963 indexregleras på

grundval av de belopp som anges i 12 § i förslaget till

lag angående införande av lagen om allmän försäkring

samt

2. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en teknisk utredning

om de kompletteringsbestämmelser till den under 1)

angivna lagen, som erfordras för genomförande av ovan

angiven indexreglering, samt att förslag härom föreläggs

årets höstriksdag.

XIX. (avser invalidernas ställning inom pensioneringen)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som å s. 237 börjar med orden

»I detta» och slutar med orden »alltså motionsyrkandet», bort ersättas med

text av följande lydelse:

I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl ett i motionerna I: 649

och II: 777 framställt yrkande om utredning angående invalidernas

ställning inom pensioneringen. I motionerna erinras om att

departementschefen i propositionen uttalat, att pensionsfrågorna för dem

som blivit invalidiserade i unga år rymmer särskilda problem, vilka skulle

uppmärksammas vid en kommande utredning. Motionärerna delar denna

uppfattning men framhåller, att den i huvudsak gäller tilläggspensioneringen.

Då emellertid många kommer att stå utanför tilläggspensionssystemet,

även sedan detta helt utbyggts, måste enligt motionärernas mening

folkpensioneringen uppmärksammas i minst lika stor utsträckning.

Utskottet delar uppfattningen alt invalidernas kvarstående ekonomiska

problem ej kan lösas genom åtgärder enbart beträffande tilläggspensioneringen.

De åtgärder inom pensioneringen som nu är i fråga medför be
-

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

tydelsefulla förbättringar även för invaliderna. Såsom framhållits i motionerna

får det dock ifrågasättas om invaliditetstillägget kan ge täckning

för invalidernas särskilda kostnader, så att dessa blir tillförsäkrade samma

minimistandard som andra pensionärer. För invaliditetstillägget gäller

vidare att invaliditeten skall ha inträffat före en viss ålder. Denna åldersgräns

medför att invalida personer, till vilka ett särskilt tillägg vore synnerligen

väl befogat, ställs utanför möjligheten till invaliditetstillägg. Även

i andra avseenden kan åtgärder behöva vidtagas för att förbättra invalidernas

försörjnings- och vårdsituation. Den av departementschefen förordade

utredningen synes därför böra gälla invalidernas ställning även i de

avseenden som här berörts. Utskottet tillstyrker förevarande motionsyrkande.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till det under III. a) i motionerna

1:649 och 11:777 framställda yrkandet måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående invalidernas

ställning i pensioneringen i enlighet med vad utskottet

anfört.

XX. (avser standardhöjning av folkpensionerna under år 1963)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 239 med orden

»Såsom motivering» och slutar å s. 240 med orden »därför motionsyrkandet»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

I motionerna I: 6i9 och II: 777 föreslås, att riksdagen hos Kungl. Maj :t

skall begära förslag till 1963 års riksdag angående ny etapphöjning då av

folkpensionerna med 350 kr. för ensamstående och 450 kr. för två pensionsberättigade

makar.

Utskottet vill erinra om att allmänna pensionsberedningen i sitt betänkande

1957 förordade, att tyngdpunkten i pensionsförbättringarna skulle

förläggas till reformperiodens inledningsskede, så att de nuvarande folkpensionärerna

skulle få verklig nytta av reformen. 1958 och 1959 års riksdagar

uttalade dock, att den särskilt kraftiga höjning, som pensionsberedningen

avsett för år 1960, borde undvikas och att en jämnare successiv

höjning fram till år 1968 borde eftersträvas. Det förslag, som Kungl. Maj :t

framlade 1960 och riksdagen då antog, innebar emellertid en nedsättning

av höjningsbeloppen ända till 250 kr. för ensam pensionär och 350 kr. för

två pensionsberättigade makar, varvid åsyftades att genom en jämn höjning

med nämnda belopp även vid de fyra följande etapperna uppnå det

i riksdagens principbeslut 1958 för år 1968 fastställda målet.

Denna avjämning i etapphöjningarna kan enligt utskottets mening inte

sägas vara i god överensstämmelse med vad riksdagen uttalat i frågan

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

1958 och 1959. På detta sätt kunde man ej heller nå fram till de för år

1968 fastställda pensionsbeloppen. Med den penningvärdeförsämring på

ca 15 procent, som ägt rum sedan 1957, kan målsättningsbeloppen för 1968

i dagens penningvärde beräknas till 4 140 kr. för ensamstående och 6 210

kr. för två pensionsberättigade makar. Vid en jämn höjning skulle sålunda

från nuläget och nuvarande penningvärde krävas en lyftning av beloppen

vid varje återstående etapp fram till 1968 med ca 325 resp. 425 kr. i stället

för i riksdagsbesluten 1960 och 1961 åsyftade 250 resp. 340 kr. Mot bakgrunden

härav hälsar utskottet med tillfredsställelse, att Kungl. Maj :t för

årets etapp föreslagit en höjning med 350 resp. 500 kr., dvs. med 100 resp.

160 kr. utöver vad som förutsattes i riksdagsbesluten 1960 och 1961.

I propositionen förutsättes, att det för 1968 fastställda målet efter den

nu föreslagna höjningen skall uppnås genom jämn stegring vid de återstående

etapperna, dvs. 1964, 1966 och 1968. Även om denna nya avjämningslinje

måste emellertid, såsom framhållits i de sistnämnda motionerna,

sägas att den inte är i god överensstämmelse med vad pensionsberedningen

avsåg och med vad riksdagen uttalade 1958 och 1959. Pensionsberedningens

förslag innebar i fråga om etapphöjningen 1962, att beloppen skulle utgöra

3 150 resp. 4 725 kr. i 1957 års penningvärde. I dagens penningvärde motsvaras

dessa belopp av ca 3 625 resp. 5 430 kr. Den pensionsnivå, som föreslagits

i propositionen, underskrider alltså pensionsberedningens med ca

425 kr. för ensamstående och 420 kr. för två makar.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt, att folkpensionsförmånerna

förbättras kraftigare under reformperiodens tidigare del i enlighet med

vad pensionsberedningen avsåg. Utskottet delar därför de sistnämnda motionärernas

uppfattning, att en extra etapphöjning bör genomföras nästa

år. Motionärerna har förordat, att denna höjning skall utgöra 350 kr. för

ensamstående och 450 kr. för två pensionsberättigade makar. För de därefter

kvarstående etapphöjningarna fram till 1968 skulle, räknat i dagens

penningvärde, krävas höjning med ca 200 kr. för ensamstående och 250

kr. för två makar vid varje tillfälle. Utskottet finner detta vara en lämplig

avvägning och tillstyrker sålunda motionsyrkandet om skrivelse till

Kungl. Maj :t med begäran om att förslag skall framläggas till nästa års

riksdag om höjning av folkpensionerna med 350 kr. för ensamstående och

450 kr. för två pensionsberättigade makar.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till det under III. c) i motionerna

I: 649 och II: 777 framställda yrkandet måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära förslag till nästa års riksdag om

höjning av folkpensionerna med 350 kr. för ensamstående

och 450 kr. för två pensionsberättigade makar.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 290 Kontrollera mot PDF

290 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

XXI. (avser standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Anderson

i Sundsvall, Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som å s. 240 börjar med orden

»I motionerna 1: 649 och 11: 777 samt» och slutar med orden »därför förevarande

motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse:

I motionerna I: 649 och II: 777 samt I: 657 och II: 785 har framställts

yrkanden, som syftar till att standardhöjningar av folkpensionerna

skall ske även efter år 196 8.

Det föreliggande förslaget till lag om allmän försäkring innebär till

följd av den tekniska sammankoppling som föreslås mellan folkpensionen

och ATP:s basbelopp att folkpensionärerna efter år 1968 inte skulle få del

av den allmänna standardhöjningen. Vid denna tid skall nämligen reglerna

om folkpensionens anknytning till basbeloppet träda i kraft. En sådan

konsekvens kan utskottet inte acceptera. Det finns enligt utskottets mening

ingen anledning för riksdagen att nu inta ståndpunkten att folkpensionens

standardmässiga anpassning skall upphöra efter år 1968. Det kommer

som framhållits i motionerna att även då finnas stora grupper av pensionärer,

vars enda eller huvudsakliga inkomst utgöres av folkpensioneringens

ålderspension. Att fixera deras standard till den för år 1968 gällande,

vilket skulle bli konsekvensen av propositionen, är uppenbart obilligt.

Redan det förhållandet att den stegring av den allmänna standarden,

som är att emotse även efter 1968, delvis är ett resultat av de insatser som

ifrågavarande pensionärer gjort under sin aktiva tid i arbetslivet, belyser

orättvisan härav. Riksdagen bör därför i enlighet med motionärernas förslag

markera som sin uppfattning att folkpensionärerna även efter år 1968

skall få del av den allmänna standardstegringen och att folkpensionsbeloppen

således även efter nämnda tidpunkt skall kunna förstärkas standardmässigt.

Då den i propositionen nu föreslagna anknytningen av folkpensionsbeloppen

till ATP:s basbelopp inte är avsedd att träda i kraft förrän 1968,

finns tid för utredning rörande lämpliga former för folkpensionens standardmässiga

anpassning efter 1968. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t dels gör uttalande av ovan nämnda innebörd dels

begär här angiven utredning.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de under IV. i motionerna

I: 649 och II: 777 samt de under A. 4. i motionerna I: 657

och II: 785 framställda yrkandena måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t

dels uttala att folkpensionärerna även efter 1968 skall ha

del i den allmänna standardstegringen och att standardtill
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

lägg till folkpensionsförmånerna således skall komma i fråga

även efter sagda tid,

dels ock anhålla om utredning och förslag till riksdagen

före år 1968 om lämpliga tekniska former för folkpensionsbeloppens

standardmässiga anpassning i framtiden.

XXII. (avser att folkpensionerna uttryckes som procentdelar av basbeloppet)
av

herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som å s. 240 börjar med orden »I

motionerna I: 649 och II: 777 har» och slutar med orden »därför detta»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

Den i propositionen förordade anknytningen av folkpensioneringssystemet

till det inom tilläggspensioneringen tillämpade basbeloppet kan utskottet

inte godtaga. Såsom framhållits i motionerna 1: 649 och II: 777 måste

ifrågavarande fastkoppling av folkpensionerna anses hindra eller i varje

fall motverka standardhöjningar av folkpensionerna efter år 1968. Utskottet

har i det föregående understrukit angelägenheten av att folkpensionärerna

även efter år 1968 får del av en allmän standardstegring genom standardtillägg

till folkpensionsförmånerna. I följd härav tillstyrker utskottet

motionsyrkandet om avslag på förslaget i propositionen om att folkpensionsbeloppen

från 1968 skall vara uttryckta i procent

av det inom tilläggspensioneringen gällande basbeloppet.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att till innevarande års höstriksdag

lägga fram förslag till den härav föranledda författningsutformningen.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av det under I. f) i motionerna

1:649 och 11:777 framställda yrkandet måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till innevarande års

höstriksdag om sådan ändring i lagen om allmän försäkring

att folkpensionsbeloppen angives på annat sätt än såsom

procentdelar av basbeloppet.

XXIII. (avser fickpengar till folkpensionärer)

av fröken Nordström.

XXIV. (avser folkpension åt hemmadöttrar)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Anderson i Sundsvall,

Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som börjar å s. 241 med orden

»Enligt utskottets» och slutar å s. 242 med orden »i frågan», bort ersättas

med text av följande lydelse:

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Frågan om möjligheterna att bereda rätt till förtidspension åt äldre

kvinnor som icke uppnått folkpensionsåldern men har nedsatta försörjningsmöjligheter

har under en följd av år varit föremål för överväganden

utan att det ännu har lett till något positivt resultat. En särskild kategori

av dessa kvinnor är de s. k. hemmadöttrarna, vilka ägnat en stor del av

sitt liv att passa sina föräldrar, sina invalidiserade eller mentalsjuka vuxna

barn eller syskon. Det rör sig här om kvinnor som kan sägas ha utfört

samhällsvård för samhällets räkning men också härigenom hindrats att

ta ett yrkesmässigt förvärvsarbete utanför hemmet. Det bör enligt utskottets

mening utan tvekan vara en angelägen uppgift för samhället att underlätta

försörjningsmöjligheterna för dessa kvinnor. Det kan ske genom

ökade möjligheter till yrkesutbildning efter vederbörandes önskan och

förutsättningar. I de fall förutsättningarna härför är uppenbart otillräckliga

bör möjligheter öppnas för någon form av förtidspension. I motionerna

1:657 och 11:785 har hänvisats till lagstiftning som nyligen genomförts

i Danmark. Enligt denna lagstiftning kan änkor och andra ensamstående

kvinnor, vilka fyllt 50 år, efter särskilt prövningsförfarande tillerkännas

pension, för såvitt sviktande hälsa eller andra särskilda omständigheter

är vid handen, utan att därför rätt till pension enligt invalidpensioneringslagen

föreligger.

Det framstår som synnerligen angeläget att en lösning av pensionsfrågan

för de kvinnor det här gäller snarast kommer till stånd. Utskottet vill därför

med anledning av motionerna I: 657 och II: 785 föreslå att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att det utredningsarbete, som pågår

i socialpolitiska kommittén påskyndas så att förslag i frågan kan föreläggas

nästa års riksdag. Den danska lagstiftningen synes härvid vara av särskilt

intresse.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av det under A. 8. i motionerna

I: 657 och II: 785 framställda yrkandet måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att den socialpolitiska

kommittén måtte påskynda sitt arbete så att förslag kan

föreläggas nästa års riksdag om förtidspension till äldre

kvinnor — däribland s. k. hemmadöttrar — som saknar

möjligheter att försörja sig på arbetsmarknaden utan att

detta förhållande direkt kan härledas ur medicinska faktorer.

XXV. (avser valfrihet inom tilläggspensioneringen)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Enarsson,

Andersson i Sundsvall, Rimmerfors, fröken Wetterström och herr Gustavs
-

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

son i Alvesta, vilka under åberopande av vad som anförts i reservationen under

III. ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 291 och II: 366,

I: 483 och II: 562 samt de under III. b) i motionerna I: 649

och II: 777 och under A. 1. i motionerna I: 657 och II: 785

framställda yrkandena måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om utredning angående valfrihet inom tilläggspensioneringen

mellan olika delar av dess skydd och mellan

olika pensionsnivåer i enlighet med vad utskottet anfört.

XXVI. (avser tilläggspension för svenska medborgare, som arbetar i

grannländerna)

av herr Anderson i Sundsvall.

XXVII. (avser samband mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen

beträffande korttidsanställda arbetstagare)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Rimmerfors

och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 243 med orden

»Frågan om» och slutar å s. 244 med orden »utskottet förevarande motionsyrkande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

Vad gäller frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt

avser korttidsanställda arbetstagare, vill utskottet verifiera

att avgiftsbelastning av dessa arbetstagare förekommer i betydande omfattning

utan att åtföljas av förmån eller pensionsrätt. Denna belastning blir

givetvis större i och med att avgiftsuttaget stiger. Därtill torde den regelmässigt

drabba arbetstagare med förhållandevis låga inkomster. En skyndsam

utredning i syfte att avlägsna dessa olägenheter är således starkt motiverad.

Utskottet tillstyrker därför ifrågavarande motionsyrkanden.

Vad gäller förslaget i motionen 1:656 om att åstadkomma överensstämmelse

mellan avgifter och förmåner, såvitt avser utländska medborgare,

som ej är mantalsskrivna här i riket, vill utskottet

framhålla, att det i och för sig är otillfredsställande att dessa genom

sin arbetsinsats skall prestera avgift utan att äga rätt till motsvarande förmån.

Å andra sidan kan en avgiftsbefrielse för arbetsgivaren medföra, att

den utländska arbetskraften blir billigare än den inhemska. Att beräkna

pensionsgrundande inkomst och inedge pensionsrätt till utländska medborgare,

som ej är mantalsskrivna här i riket, torde vara en komplicerad fråga.

Det får förutsättas att dessa spörsmål kommer att beaktas vid den utredning

utskottet ovan förordat. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

10* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 294 Kontrollera mot PDF

294 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 70 och II: 211

samt 1:298 och 11:363 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande sambandet

mellan avgift till tilläggspensioneringen och pensionsförmån

avseende korttidsanställda arbetstagare i syfte

att för dessa arbetstagare avlägsna förekomsten av avgift

till tilläggspensioneringen, som ej åtföljes av motsvarande

förmån.

XXVIII. (avser samband mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen

beträffande utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven här

i riket)

av herr Enarsson och fröken Wetterström.

XXIX. (avser preliminära avgiftsskalor för arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen)
av

herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta.

XXX. (avser samband mellan avgifter och förmåner inom sjukförsäkringen)
av

herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta.

XXXI. (avser tiläggspensioneringen och låglönegrupperna)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 245 med orden

»I motionerna» och slutar å s. 246 med orden »biträda motionsyrkandet»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

I motionerna I: 299 och II: 283 erinras om att 30-årsregeln missgynnar

låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i förvärvslivet och får erlägga avgifter

för sin pensionering under mer än 30 år. Genom 15-årsregeln gynnas,

såsom motionärerna framhåller, de grupper som har brant stigande inkomster

under senare delen av sin aktiva tid. Motionärerna hemställer om

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall begära skyndsam prövning

och förslag rörande en sådan utformning av tilläggspensioneringen, att låglönegrupperna

på rättvist sätt kan få pensioner i förhållande till inbetalade

avgifter.

Utskottet finner det obestridligt, att nuvarande utformning av tilläggspensioneringen

missgynnar låglönegrupperna. Sådana konsekvenser är enligt

utskottets mening inte möjliga att acceptera från de sociala synpunkter,

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

som bör vara avgörande i sammanhanget. Utskottet tillstyrker därför förevarande

motionsyrkande.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 299 och II: 283

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

prövning och förslag rörande en sådan reformering av tillläggspensioneringen

att låglönegrupperna på rättvist sätt

kan få pensioner i förhållande till inbetalade avgifter i enlighet

med vad utskottet anfört.

XXXII. (avser allmänt ombud)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Anderson

i Sundsvall, Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som står under rubriken »Allmänt

ombud» (s. 247 och 248), bort ersättas med text av följande lydelse:

I motionerna I: 657 och II: 785 föreslås, att det allmännas talan vid försäkringsdomstolen

skall utföras av ett allmänt ombud och att i enlighet

därmed den nuvarande rätten för riksförsäkringsverket att underställa sina

avgöranden domstolens prövning skall slopas. Denna fråga diskuterades

ingående vid fjolårets riksdag i samband med reformeringen av socialförsäkringens

administration. Därvid yttrade utskottsmajoriteten att ytterligare

överväganden erfordrades innan definitivt beslut fattades, och att

sådana överväganden på grund av bristande tid ej kunde göras innan försäkringsdomstolen

trädde i kraft, vilket skedde den 1 juli i fjol. På grund

härav beslöt riksdagen att tills vidare icke inrätta en tjänst som allmänt

ombud vid försäkringsdomstolen utan att tills vidare godta det av departementschefen

föreslagna underställningsinstitutet. En omprövning förutsattes

dock senare kunna ske.

De förnyade överväganden som sedan fjolårets beslut kommit till stånd,

bl. a. i lagrådets yttrande över propositionen nr 90, har enligt utskottets

mening tydligt visat att fördelarna med representation från det allmänna i

försäkringsdomstolen är så övervägande, att ett beslut i enlighet med förevarande

motionsyrkanden nu bör fattas. Ett bifall till motionerna torde, i

enlighet med vad lagrådet yttrat, icke behöva föranleda ändring av den

föreslagna bestämmelsen i 20 kap. 13 § fjärde stycket om verkställighet av

riksförsäkringsverkets beslut. Utskottet föreslår att Kungl. Maj :t till höstriksdagen

inkommer med förslag till de ändringar och tillägg i gällande

lagstiftning, som föranledes av ett bifall till förevarande motioner.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av det under A. 11. i motionerna

I: 657 och II: 785 framställda yrkandet måtte

s. 296 Kontrollera mot PDF

296 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

1. uttala att en tjänst som allmänt ombud vid försäkringsdomstolen

skall inrättas och att därmed det nuvarande

underställningssystemet för riksförsäkringsverket avskaffas

samt

2. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att de förslag till ändringar

och tillägg i gällande lagstiftning, som föranledes

av utskottets hemställan ovan under 1), framlägges för

årets höstriksdag.

XXXIII. (avser kommunernas bidrag till folkpensioneringskostnaderna

för år 1962)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Enarsson,

Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fröken Wetterström och herr Gustavsson

i Alvesta, vilka under åberopande av vad som anförts i reservationen

under X. ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till det första yrkandet i motionerna

1:214 och II: 264 samt det under I. i) i motionerna

I: 649 och II: 777 upptagna yrkandet måtte för sin del antaga

följande

1) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för tilläggspensioner,

änkepensioner i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 juli 1960,

hustrutillägg och vårdtillägg, som under året utbetalats för inom kommunen

mantalsskrivna pensionsberättigade, dock att bidraget icke må överstiga

tre femtedelar av nämnda kostnad och ej heller ett belopp motsvarande

en krona för varje skattekrona i kommunen,

1 Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se SFS 1960:101.

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

dels ock viss andel, motsvarande en femtedels procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för kommunala bostadstillägg,

som under året utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna

inom kommunen, dock högst tre femtedelar och lägst en fjärdedel

av sagda kostnad.

Vad i första stycket stadgats om kommuns skyldighet att bidraga till kostnaderna

för tilläggspensioner, änkepensioner, hustrutillägg och vårdtillägg

skall avse även indextillägg till grundpensioner, änkepensioner och hustrutillägg.

3 §•

Varje kommuns bidrag uträknas av riksförsäkringsverket. Därvid skall

en tolftedel av pensionsberättigad årligen tillkommande tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg ävensom indextillägg och kommunalt

bostadstillägg anses belöpa på varje månad. Angående tid och sätt

för gäldande av kommunbidrag förordnar Konungen.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1962; dock

skola äldre bestämmelser alltjämt äga tillämpning beträffande bidrag för

år 1961 och tidigare år.

XXXIV. (avser hemställan till Kungl. Maj:t om förslag till ändrade regler

för kommunernas bidrag till folkpensioneringskostnaderna)

I. av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Anderson i Sundsvall

och Rimmerfors, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som å s. 251 börjar med orden

»Enligt utskottets» och slutar med orden »kommunerna själva», bort ersättas

med text av följande lydelse:

Kommunernas kostnader för folkpensioneringen har såsom redovisats i

det föregående undergått en väsentlig stegring och blivit särskilt betungande

för kommuner med svagt eller vikande skatteunderlag. Det senare förhållandet

sammanhänger delvis med befolkningsomflyttningen, som medfört

en högre andel åldringar bland befolkningen i utflyttningskommunerna.

Som ett led i en samlad reform med sikte på att nå dels en jämnare fördelning

av folkpensionskostnaderna och dels en kommunal skatteutjämning

har i de likalydande motionerna I: 663 av herr Widén m. fl. och II: 774 av

herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. föreslagits att kommunerna borde helt

avlyftas kostnaderna för förtidspensioneringen. En sådan åtgärd borde en\igt

motionärernas mening genomföras i samband med den kommunala

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

skatteutjämningsreform, som avses bli beslutad senast år 1964. Motionärerna

föreslår att riksdagen nu i skrivelse till Kungl. Maj :t ger denna principståndpunkt

till känna.

Utskottet, som nedan återkommer till förslag om omedelbara åtgärder, i

syfte att minska folkpensionskostnaderna för de mest belastade kommunerna,

tillstyrker det i nyssnämnda motioner framförda förslaget. Härmed

tillgodoses i princip de yrkanden rörande kostnadsfördelningen mellan stat

och kommun för folkpensioneringen som framförts i motionerna I: 214 och

II: 264,1: 649 och II: 777 samt I: 654 och II: 776.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till det under b) i motionerna

I: 663 och II: 774 framställda yrkandet ävensom i anledning

av det sista yrkandet i motionerna 1:214 och 11:264, det

under I. g) i motionerna I: 649 och II: 777 samt motionerna

I: 654 och II: 776 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin

mening uttala att staten som ett led i en senare kommande,

kommunal skatteutjämningsreform skall överta återstående

kommunala kostnader för förtidspensioneringen.

II. av herr Enarsson och fröken Wetterström, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som å s. 251 börjar med orden

»Enligt utskottets» och slutar med orden »kommunerna själva», bort ersättas

med text av följande lydelse:

Enligt utskottets mening skulle en principiellt riktig fördelning av kostnaderna

för folkpensioneringen erhållas därest kommunerna belastades

helt för de kommunala bostadstilläggen medan samtliga övriga kostnader

för folkpensioneringen finge bäras av staten. En så genomgripande ändring

av fördelningsreglerna är utskottet emellertid icke för närvarande berett

att tillstyrka. Å andra sidan anser utskottet, att man redan nu bör gå längre

än Kungl. Maj :t föreslagit.

Vad först angår förtidspensioneringen innebär Kungl. Maj :ts förslag rörande

villkoren för dessa förmåner att pensionerna utgår helt oberoende av

beslut från kommunernas sida. Under sådana förhållanden anser sig utskottet

böra i princip tillstyrka de förslag som framförts i motionerna

I: 649 och II: 777 samt motionerna I: 654 och II: 776 om att kommunerna

inte skall bidraga till kostnaderna för förtidspensioneringen. Utskottet vill

understryka, att kostnaderna för förtidspensionerna drabbar kommunerna

synnerligen ojämnt. Särskilt hårt belastade är kommunerna i Norrland samt

i Blekinge och Kronobergs län, i vilka delar av landet antalet skattetyngda

kommuner är särskilt stort. En avlyftning av kostnaderna för förtidspensioneringen

skulle alltså verka i bög grad skatteutjämnande.

För att begränsa kostnadsökningen för statens del bör, såsom yrkats i

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

motionerna I: 654 och II: 776, en viss ökning av kommunernas andel genomföras

beträffande hustrutilläggen samt änkepensionerna i övergångsfallen.

Utskottet tillstyrker att bidraget till änkepensioner beräknas enligt

nu gällande regler, d. v. s. efter 1,5 procent per skattekrona med bidragsmaximum

vid 60 procent, samt att bidraget till hustrutillägg beräknas enligt

de regler som i propositionen föreslås i fråga om bidragen till de kommunala

bostadstilläggen, d. v. s. efter 2 procent per skattekrona och med

bidragsmaximum vid 80 procent. Det synes dock lämpligast att de förordade

ändringarna i bidragsreglerna genomföres i den ordningen att Kungl. Maj :t

framlägger förslag därom till höstsessionen.

Utskottet återkommer i det följande till motionsförslaget om maximering

av kommuns utdebitering för förtidspensioner, änkepensioner i övergångsfallen

och hustrutillägg till en krona per skattekrona. Vad angår övriga i

förevarande fråga framförda motionsyrkanden, i den mån de icke blivit

besvarade med vad utskottet här anfört, avstyrker utskottet bifall till desamma.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 654 och II: 776

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till

ändring fr. o. m. den 1 januari 1963 i reglerna om kommunernas

bidrag till folkpensioneringen, så att — i enlighet

med vad utskottet anfört —- kommunerna befrias från att

bidraga till förtidspensioneringen men i gengäld ålägges

ökade bidrag till änkepensioner och hustrutillägg.

III. av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som å s. 251 börjar med orden

»Enligt utskottets» och slutar med orden »kommunerna själva», bort ersättas

med text av följande lydelse:

Enligt utskottets mening är folkpensioneringen i princip en statlig angelägenhet.

Staten bör därför helt svara för kostnaderna för samtliga folkpensionsförmåner

utom de kommunala bostadstilläggen. Maximering till

1 krona per skattekrona bör ses som en första åtgärd för att uppnå en sådan

ordning. Avvecklingen av de återstående kommunala folkpensionskostnader,

som är i fråga, bör ske med minsta möjliga dröjsmål. I motionerna

I: 649 och II: 777 har yrkats, att kommunernas skyldighet att bidraga till

kostnaderna för förtidspensioneringen skall upphöra från och med den

1 januari 1963 och att motsvarande skyldighet beträffande de återstående

kostnaderna för hustrutillägg och änkepensioner, skall upphöra från och

med den 1 januari 1964. En sådan avveckling synes lämplig. Utskottet tillstyrker

ifrågavarande yrkande.

I nyssnämnda motioner har även föreslagits, att reglerna för kommunernas

bidrag till de kommunala bostadstilläggen skall ges en sådan utform
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

ning, att någon ändring av bidragsprocenten ej sker så länge skatteunderlaget

i kommunen varken stiger eller sjunker i förhållande till medelskatteunderlaget

i rikets kommuner. Syftet är att penningvärdeförsämring ej

skall medföra att skatteunderlagsdifferentieringen uttunnas och ytterligare

kostnader överföres på kommunerna. En sådan konstruktion av bidragsreglerna

synes befogad. Utskottet tillstyrker, att reglerna konstrueras i enlighet

härmed.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att framlägga förslag i enlighet med

vad utskottet här anfört.

Till följd av utskottets här redovisade ställningstaganden saknar övriga

förevarande motionsyrkanden aktualitet. Berörda yrkanden avstyrkes.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de under I. g), h) och III. g)

i motionerna I: 649 och II: 777 framställda yrkandena måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag rörande dels

upphörande av kommunernas skyldighet att bidraga till

folkpensionskostnader, såvitt gäller förtidspensioneringen

från och med den 1 januari 1963 och såvitt gäller änkepensioner

och hustrutillägg från och med den 1 januari 1964,

dels införande från och med den 1 januari 1963 av sådana

bidragsregler avseende kommunala bostadstillägg, att penningvärdeförsämring

ej medför att reglernas skatteunderlagsdifferentiering

uttunnas och ökade kostnader överföres

på kommunerna.

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

XXXV. (avser frivillig statlig pensionsförsäkring)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Anderson

i Sundsvall, Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som börjar å s. 252 med orden

»Tecknande av» och slutar å s. 253 med orden »utskottet motionerna»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

Motionärernas hemställan grundas på det förslag till utbyggnad av den

frivilliga statliga pensionsförsäkringen, som utarbetats av särskild utredningsman

enligt av socialministern utfärdade direktiv. Utskottet delar uppfattningen

att utredningsmannens förslag skulle utgöra ett värdefullt komplement

till det allmänna pensionssystemet. Härigenom skulle nämligen förstärkta

möjligheter öppnas för i främsta rummet olika grupper av företagare,

däribland de i motionerna särskilt angivna yrkesfiskarna, för en lösning

av pensioneringsfrågan anpassad till de ekonomiska förhållanden, som

utmärker yrkesgruppen i fråga. I likhet med motionärerna anser utskottet

att utöver den enda kompletteringsform, som departementschefen upptagit

i propositionen, den av utredningsmannen förordade försäkringsformen,

som avser livsvarig ålderspension i förening med förtidspension, bör införas.

Någon nämnvärd administrativ belastning torde en sådan utökning inte

medföra.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 633 och II: 761 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala,

att den frivilliga statliga pensionsförsäkringen skall kompletteras

även med den av utredningen om pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring föreslagna försäkringsformen livsvarig

ålderspension i förening med förtidspension.

XXXVI. (avser personlig frivillig tilläggspensionering)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta.

XXXVII. (avser beroende uppdragstagare)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Rimmerfors och Gustavsson

i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar å s. 255 med orden

»Utredningen har» och slutar å s. 256 med orden »förevarande motionsyrkande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

Utredningen har föreslagit en sådan ändring av arbetsfredslagstiftningen

att denna blir tillämplig på — förutom arbetstagare och beroende uppdragstagare

— jämväl övriga uppdragstagare, d. v. s. oberoende sådana. I de förut

nämnda motionerna yrkas, att riksdagen för sin del måtte antaga de av utredningen

föreslagna lagändringarna i arbetsfredslagstiftningen.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Av utredningen framgår att oklarhet råder inom yrken sådana som handelsresande,

bensinstationsföreståndare, skogskörare, försäkringsfunktionärer,

musiker, ackvisitörer m. fl. En utvidgning av arbetsfredslagstiftningen

till de oberoende uppdragstagarna skulle medföra att gränsdragningen

mellan beroende och oberoende uppdragstagare skulle försvinna.

Utredningen framhåller att det måste från samhällets synpunkt anses önskvärt

att intressekonflikter mellan uppdragstagare och uppdragsgivare löses

förhandlingsvägen, oavsett huruvida uppdragstagarna är beroende eller

ej. Utskottet vill instämma i dessa synpunkter. Enligt utskottets mening

har utredningen förebragt starka skäl för sitt förslag även i övrigt. Utskottet

föreslår därför att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj :t att till

nästa års riksdag inkomma med förslag till utvidgning av arbetsfredslagstiftningen

att gälla alla uppdragstagare.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av yrkandet under 2. i motionerna

I: 652 och II: 769 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om förslag till 1963 års riksdag om utvidgning av

arbetsfredslagstiftningen till att gälla alla uppdragstagare.

Särskilda yttranden

I. (avser lägre pensionsålder för vissa grupper)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Anderson i Sundsvall

och Rimmerfors, vilka anfört:

Önskemålen om oreducerad pension före 67 år åt arbetstagare i särskilt

slitsamma yrken har sedan länge varit starka. Socialförsäkringskommittén

har efter en tämligen ingående behandling av detta spörsmål beslutat förorda

att lösningar eftersträvas avtalsvägen. Under förutsättning att så sker

finner vi denna lösning fördelaktigast. Staten kan å sin sida genom olika

åtgärder underlätta en positiv utveckling. Vi syftar främst på åtgärder i

syfte att underlätta värdesäkerheten för avtalsmässigt uppnådda pensioner

för tid före 67 års ålder. Vi anser också att staten som arbetsgivare bör verka

för avtal om förtida pension åt arbetstagare i slitsamma yrken.

II. ( avser åldringsvårdsfrågor av allmän natur)

av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Anderson i Sundsvall

och Rimmerfors, vilka anfört:

Vad gäller de särskilda problem i fråga om åldringsvården, som aktualiserats

motionsvägen i anslutning till den nu behandlade propositionen, vill vi

erinra om att dessa problem tagits upp i en motion från vår meningsriktning

vid riksdagens början. Denna motion behandlas av statsutskottet, varför

frågan således återkommer till riksdagen i annat sammanhang. Vi vill

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

här begränsa oss till att betona det angelägna i ökade insatser på åldringsvårdens

område.

III. (avser åldringsvårdsfrågor av allmän natur)

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka anfört:

I motionerna I: 649 och II: 777 har framhållits att ekonomisk trygghet är

en grundläggande förutsättning även för de äldres och pensionärernas trivsel

men att likväl de med åldrande, avtagande arbetsförmåga etc. förknippade

spörsmålen ej får ses ur enbart ekonomisk synvinkel. Målet måste

vara att ge de berörda möjlighet att utveckla och utnyttja sina inneboende

fysiska och psykiska förutsättningar till meningsfull aktivitet och verksamhet.

Från denna utgångspunkt har i motionerna framförts vissa synpunkter

på de äldres möjligheter och ställning i arbetslivet och påtalats

angelägenheten av att möjligheterna till förbättringar genom anpassningsoch

organisationsåtgärder tillvaratages. I det sammanhanget har även framhållits

att det moderna arbetslivet medfört en annan situation när arbetsförmågan

vid högre ålder successivt avtar och att frågan om en allmän

sänkning av folkpensionsåldern ur ett sådant perspektiv har en särskild

aktualitet. I motionerna har även framhållits att de pensionärer som behöver

vård och tillsyn så långt möjligt bör få detta i en normal hemmiljö.

I anslutning härtill framhålles angelägenheten av vissa åtgärder i fråga om

pensionärernas bostadsförsörjning och för utveckling av hemsamaritverksamheten.

Vidare erinras om att sådana tendenser som de nämnda i fråga

om åldrings- och pensionärsvården medför vissa gränsdragningsspörsmål

mellan landsting och primärkommuner. Slutligen yrkas på en beredning i

syfte att tillskapa ett allmänt handlingsprogram för samhällets åtgöranden

i berörda avseenden. Detta yrkande har emellertid avstyrkts av utskottet.

Enligt vår mening får de nämnda spörsmålen allt större aktualitet. Inte

minst med hänsyn till att ett betydande antal institutioner och instanser är

berörda och får anses vara positivt inställda intressenter i sammanhanget

skulle det vara av värde med ett allmänt handlingsprogram av den art som

påyrkats i motionerna. Emellertid har från vår meningsriktning väckts

motioner till årets riksdag rörande de väsentligaste delfrågorna på området.

Då det finns tillfälle att vid dessas behandling framföra mera konkreta förslag

och synpunkter, har vi ansett det lämpligt att i detta sammanhang ge

vår mening tillkänna i ett särskilt yttrande.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen ....................................................... 1

Motioner............................................................ 2

Lagförslagen ....................................................... 5

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen om höjning av folkpensioner

m. m..................................................... 5

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § 3 mom. lagen om folkpensionering

............................................................ 6

Förslag till lag om ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 5 maj 1960

angående ändring i lagen om folkpensionering......................... 7

Förslag till lag om allmän försäkring.................................... 8

Förslag till lag angående införande av lagen om allmän försäkring........... 59

Förslag till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring........... 69

Förslag till förordning angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän

försäkring (sjukreseförordning)....................................... 77

Förslag till lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension 80

Förslag till förordning om ändring i förordningen angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension 84

Förslag till förordning om ändring i förordningen angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.............. 89

Förslag till förordning om ändring i förordningen angående redares avgift i vissa

fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m........... 94

Förslag till lag om finansiering av folkpensioneringen...................... 98

Förslag till reglemente angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas

fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen...... 101

Förslag till förordning om ändring i förordningen angående kostnadsfria eller

prisnedsatta läkemedel............................................... 102

Förslag till förordning angående ändring i förordningen om skyldighet för arbetsgivare

att lämna uppgift rörande arbetsanställning.................. 105

Förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen.......... 107

Förslag till lag angående ändring i lagen om ersättning åt smittbärare....... 111

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning och vård

av vissa psykiskt efterblivna......................................... 114

Förslag till lag angående ändring i lagen om socialregister.................. 116

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 118

Inledning........................................................... 121

De i propositionen framlagda förslagen................................ 122

Allmänna synpunkter.................................................. 122

Departementschefen................................................. 122

Lagrådet........................................................... 125

s. 305 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 305

Sid.

Sjuk- och moderskapsförsäkring......................................... 125

Företagarnas sjukpenningförsäkring.................................... 125

Departementschefen................................................. 125

Lagrådet........................................................... 128

Motioner........................................................... 129

Obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring för hemmafruar.................. 130

Departementschefen................................................. 130

Motioner........................................................... 131

Grundsjukpenningens storlek samt barntillägget........................... 131

Departementschefen................................................. 131

Sjukpenningskalan........................... 132

Departementschefen....... 132

Sjukpenningens storlek vid sjukhusvård................................. 134

Departementschefen................................................. 134

Sjukhjälpstiden samt samordningen mellan sjukförsäkring och pensionering 134

Departementschefen........................................ 134

Moderskapsförsäkringen.............................................. 136

Departementschefen................................................. 136

Motioner........................................................... 137

Pensionering....................................................... 138

Allmänna grunder för rätt till pension........................,,.. *....... 138

Departementschefen................................................. 138

Motion.............................................................. 141

Ålderspension....................................................... 141

1958 års socialförsäkringskommitté........................... 141

Departementschefen................................................. 144

Motioner........................................................... 146

Förtidspensionering.................................................. 147

Departementschefen................................................. 147

Motioner........................................................... 157

De särskilda förutsättningarna för förtidspension från tilläggspensioneringen 158

Departementschefen................................................. 158

Lagrådet........................................................... 162

Motioner........................................................... 162

Vissa tillägg till folkpension m. m..................................... 162

Departementschefen................................................. 162

Motioner........................................................... 166

Inkomstprövning.................................................... 167

1958 års socialförsäkringskommitté.................................... 167

Departementschefen................................................. 169

Motioner........................................................... 169

Familjepensionering................................................. 170

Departementschefen................................................. 170

Lagrådet........................................................... 176

s. 306 Kontrollera mot PDF

306 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Sid.

Departementschefen (vid propositionens avlåtande)..................... 177

Motioner........................................................... 177

Höjning av folkpensionerna........................................... 178

Departementschefen................................................. 178

Motioner........................................................... 179

Samordning med yrkesskadeförsäkringen................................ 180

1958 års socialförsäkringskommitté.................................... 180

Departementschefen................................................. 184

Motioner.......................... 185

Allmänt ombud....................................................... 186

Departementschefen................................................. 186

Lagrådet........................................................... 187

Departementschefen (vid propositionens avlåtande)..................... 188

Motioner........................................................... 189

Finansieringsfrågor.................................................... 189

Sjuk- och moderskapsförsäkring........................................ 189

Departementschefen................................................. 189

Motioner........................................................... 194

Folkpensionering.................................................... 196

Departementschefen................................................. 196

Motioner........................................................... 199

Frivillig statlig pensionsförsäkring....................................... 201

Departementschefen................................................. 201

Motioner........................................................... 203

Beroende uppdragstagare.................... 203

Departementschefen................................................. 203

Motioner........................................................... 209

Övriga frågor................................................... 209

Sjukförsäkring........................................................ 209

Tandläkarvård...................................................... 209

''Motion.................... 209

Remissyttranden.................................................... 209

Obligatorisk grundsjukpenningförsäkring för studerande.................... 210

Motion............................................................ 210

Läkemedelsrabattering m. m........................................... 210

Motioner........................................................... .210

Remissyttranden .................................................... 210

Pensionering.......................................................... 211

Folkpensionärernas fickpengar........................................ 211

Motioner........................................................... 211

Folkpension åt hemmadöttrar.......................................... 211

Motioner........................................................... 1211

Valfrihet inom tilläggspensioneringen mellan olika pensionsnivåer........... 211

Motioner........................................................... 211

s. 307 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 307

Sid.

Tilläggspension för svenska medborgare, som arbetar i grannländerna........ 212

Motion............................................................ 212

Samband mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen m.m...... 212

Motioner........................................................... 212

Tilläggspensioneringen och låglönegrupperna............................. 212

Motioner........................ 212

Personligt frivillig tilläggspensionering.................................. 213

Motioner........................................................... 213

Frågor av mera allmän natur........................................... 213

De hemarbetande kvinnornas ställning i socialförsäkringssystemet............ 213

Motioner........................................................... 213

Åldringsfrågor...................................................... 213

Motioner........................................................... 213

Utskottet............................................................ 214

Sjuk- och moderskapsförsäkring........................................ 215

Företagarnas ställning inom sjukpenningförsäkringen m. m.............. 215

Hemmafruförsäkringen.............................................. 218

Obligatorisk grundsjukpenning för studerande.......................... 219

Tandläkarvård...................................................... 220

Läkemedelsrabatteringen m. m....................................... 220

Moderskapsförsäkringen.............................................. 221

Pensionering........................................................ 224

Allmänna grunder för rätt till pension................................. 224

Individuellt rörlig pensionsålder inom folkpensioneringen................. 225

Lägre pensionsålder för vissa grupper.................................. 227

Förtidspensionering................................................. 228

Gratispoäng m. m.................................................. 233

Vissa tillägg till folkpension.......................................... 235

Inkomstprövning................................................... 237

Familjepensionering................................................. 237

Höjning av folkpensionerna m. m..................................... 239

Fickpengar till folkpensionärer........................................ 240

Folkpension åt hemmadöttrar........................................ 241

Valfrihet mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen......... 242

Tilläggspension för svenska medborgare, som arbetar i grannländerna...... 242

Sambandet mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen, m. m 243

Tilläggspensioneringen och låglönegrupperna............................ 245

|J* Samordning med yrkesskadeförsäkringen................................ 246

Allmänt ombud...................................................... 247

Finansieringsfrågor.................................................. 249

De försäkrades avgifter till sjukförsäkringen och folkpensioneringen....... 249

Kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen............. 250

Frivillig statlig pensionsförsäkring..................................... 252

Beroende uppdragstagare............................................. 253

Åldringsvårdsfrågor av allmän natur................................... 257

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962

Utskottets hemställan................................................ 257

Reservationer........................ 267

Vid A. i utskottets hemställan (med direkt anknytning till de i propositionen

framlagda författningsförslagcn)....................................... 267

Förslaget till förordning om ändring i förordningen den 4 juni 1954 angående

kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel............................... 267

I. Till 3 § (avser karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen)............ 267

Förslaget till lag om allmän försäkring.................................. 268

II. Till 2 kap. 5 § (avser ersättning för resor i anledning av tandläkarvård

inom moderskapsförsäkringen)...................................... 268

III. Till 3 kap. 2 § (avser rätt för företagare, som står utanför tilläggspensioneringen,

att tillhöra försäkringen för tilläggssjukpenning)................ 269

IV. Till 3 kap. 12 § (avser barntillägg till moderskapspenning)............. 275

V. Till 6 kap. 1 och 2 §§ samt 12 kap. 1 och 2 §§ (avser sammankopplingen av

folkpensioneringen och tilläggspensioneringen i fråga om förtida och uppskjutet

uttag av ålderspension)..................................... 276

VI. Till 19 kap. 2 och 6 §§ (avser inkomstgränsen för påförande av avgift till

sjukvårdsförsäkringen)............................................. 278

Förslaget till lag angående införande av lagen om allmän försäkring......... 279

VII. Till 16 § (avser inkomstprövning av änkepensioner i övergångsfallen) .. 279

Förslaget till lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension 281

VIII. Till 4 § (avser inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg).................................................... 281

Förslaget till lag om finansiering av folkpensioneringen.................... 281

IX. Till 2 och 3 §§ (avser inkomstgränsen för påförande a\ folkpensionsavgift).

.......................................................... 281

X. Vid 6 § (avser kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

fr. o. m. år 1963)............................................ 282

Vid E. i utskottets hemställan (utan direkt anknytning till de i propositionen framlagda

författningsförslagen)........................................... 283

XI. (avser utredning om införande av änklingspension inom tilläggspensioneringen)

..................................................... 283

Vid F. i utskottets hemställan (utan direkt anknytning till de i propositionen

framlagda lagförslagen).............................................. 284

XII. (avser behovsprövade modersbidrag till ensamstående mödrar)...... 284

XIII. (avser barntillägg till tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd).. 284

XIV. (avser invaliditetsbegreppet beträffande de blinda)................. 284

XV. (avser självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar)........ 284

XVI. (avser de hemarbetande husmödrarnas ställning i socialförsäkringssystemet)

........................................................ 285

XVII. (avser åldersgränsen för invaliditetsersättning och invaliditetstillägg) 286

XVIII, (avser indexreglering av invaliditetsersättning och invaliditetstillägg) 286

XIX. (avser invalidernas ställning inom pensioneringen).................. 287

XX. (avser standardhöjning av folkpensionerna under år 1963)............ 288

XXI. (avser standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968)............ 290

XXII. (avser att folkpensionerna uttryckes som procentdelar av basbeloppet) 291

s. 309 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1962 309

XXIII. (avser fickpengar till folkpensionärer)........................... 291

XXIV. (avser folkpension åt hemmadöttrar)............................ 291

XXV. (avser valfrihet inom tilläggspensioneringen)...................... 292

XXVI. (avser tilläggspension åt svenska medborgare, som arbetar i grannländerna)

........................................................ 293

XXVII. (avser samband mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen

beträffande korttidsanställda arbetstagare)................... 293

XXVIII. (avser samband mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen

beträffande utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven här

i riket)........................................................... 294

XXIX. (avser preliminära avgiftsskalor för arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen)

..................................................... 294

XXX. (avser samband mellan avgifter och förmåner inom sjukförsäkringen) 294

XXXI. (avser tilläggspensioneringen och låglönegrupperna)............... 294

XXXII. (avser allmänt ombud)....................................... 295

XXXIII. (avser kommunernas bidrag till folkpensioneringskostnaderna för

år 1962)......................................................... 296

XXXIV. (avser hemställan till Kungl. Maj:t om förslag till ändrade regler

för kommunernas bidrag till folkpensioneringskostnaderna)............. 297

XXXV. (avser frivillig statlig pensionsförsäkring)........................ 301

XXXVI. (avser personlig frivillig tilläggspensionering).................... 301

XXXVII. (avser beroende uppdragstagare)............................. 301

Särskilda yttranden.................................................. 302

I. (avser lägre pensionsålder för vissa grupper).......................... 302

II. (avser åldringsvårdsfrågor av allmän natur).......................... 302

III. (avser åldringsvårdsfrågor av allmän natur)......................... 303

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:250 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän försäkring, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagut s. 1 i texten