Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde fattade beslut.

1962-02-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 ar 1962

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år

1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde fattade beslut.

Genom en den 15 december 1961 dagtecknad proposition, nr 15 år 1962,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående

följande i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde

fattade beslut, nämligen

1. Konvention (nr 116) angående partiell revision av de konventioner,

som antagits av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens

vid dess trettiotvå första sammanträden, i syfte att förenhetliga bestämmelserna

rörande den Internationella arbetsbyråns styrelse åvilande skyldigheten

att utarbeta redogörelse för tillämpningen av konventioner (konvention

angående revision av slutartiklar),

2. Rekommendation (nr 115) angående arbetstagarnas bostadsförsörjning.

Texterna till konventionen och rekommendationen har såsom bilagor

a_B) fogats till propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet

hänvisa till nämnda bilagor.

I propositionen föreslås svensk ratificering av konventionen. Rekommendationen

anses däremot ej påkalla någon åtgärd från svensk sida.

Internationella arbetskonferensens fyrtiofemte sammanträde hölls i Geneve

under tiden 7—29 juni 1961. I sammanträdet deltog över 1 000 representanter

för 94 av organisationens då 97 medlemsstater, av vilka det stora flertalet

sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regerings-, ett arbetsgivaroch

ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig

delegation.

Enligt artikel 19 i Internationella arbetsorganisationens stadga skall ifrågavarande

konvention och rekommendation underställas liksdagen.

Konvention angående^re vision av slutartiklar

Den i förevarande konvention behandlade revisionsfrågan hade av Internationella

arbetsbyråns styrelse uppförts på konferensens dagordning, i syfte

att styrelsen skulle vinna befrielse från skyldigheten att inför konferensen

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1962

med föreskrivna mellanrum framlägga redogörelser för tillämpningen av

vissa äldre konventioner som konferensen antagit. En bestämmelse av denna

innebörd återfinns bland slutartiklarna i samtliga före år 1950 antagna

konventioner men skall nu ersättas med en föreskrift, som är intagen i samtliga

konventioner från och med år 1951 och som överlämnar åt styrelsen att

besluta, när sådana redogörelser skall föreläggas konferensen. De fram till

år 1950 antagna konventionerna krävde, att redogörelser skulle framläggas

med tio eller fem års mellanrum. Den oavbrutna stegringen i antalet konventioner

har medfört, att utarbetandet och granskningen av dessa redogörelser

kommit att bli en allt tyngre börda för såväl medlemsstaternas regeringar

som styrelsen och arbetsbyråns personal. Den nya artikel som förekommer

i de sedan år 1951 antagna konventionerna gör det möjligt att förlägga

utarbetandet av redogörelserna till en sådan tidpunkt, då det alldeles

uppenbart framstår såsom önskvärt att överväga huruvida en viss konvention

skall ratificeras. Härigenom undviker man att binda redogörelsernas

framläggande till bestämda tidpunkter.

Det finns ytterligare ett skäl för att den nu antydda urvalsmetoden skall

komma till användning. I styrelsens hand har nämligen genom vissa i artikel

19, särskilt mom. 5 e), av Internationella arbetsorganisationens stadga vidtagna

ändringar lagts en vidsträckt befogenhet att med avseende på icke ratificerade

konventioner avfordra medlemsstaterna redogörelser för de omständigheter

som förhindrar eller fördröjer ratificering av en konvention.

Styrelsen har utnyttjat denna rapporteringsprocedur i fråga om en rad konventioner,

som den ansett vara av speciellt intresse, vilket medfört att konferensen

varje år får tillgång till auktoritativa uppgifter rörande ratifikationsmöjligheterna

i en allt vidare krets av medlemsländer.

Konventionen antogs enhälligt både av det utskott som tillsatts för att

törbereda ärendet och av konferensen in pleno.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i avgivet

utlåtande förklarat sig anse, att den revision av slutartiklarna i äldre

konventioner som genomförts i och med antagandet av nu ifrågavarande

konvention är välbetänkt och ägnad att effektivisera arbetsbyråns och därmed

även konferensens verksamhet. Delegationen tillstyrker därför, att konventionen

ratificeras av Sverige.

Rekommendation angående arbetstagarnas bostadsförsörjning

I inledningen till rekommendationen erinras om att Philadelphiadeklarationen

erkänner lLO:s högtidliga förpliktelse att bland världens nationer

främja alla åtgärder, som är ägnade att förverkliga en tillfredsställande bostadsstandard.

Även om FN, heter det vidare, har ett allmänt ansvar för bostadsbyggande

samt stads- och landsbygdsplanering, har likväl ILO för sin

del ett speciellt intresse såvitt angår arbetstagarnas bostadsförsörjning.

Fortsättningen av rekommendationen är uppdelad på två delar: allmänna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1962 3

principer samt förslag rörande metoder för principernas tillämpning, avsedda

att tjäna till ledning för regeringarna samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas

organisationer. Tillämpningsområdet har bestämts på ett sådant sätt —

»bostäder för arbetstagare med såväl manuellt som icke-manuellt arbete, dari

inbegripna självständiga företagare och åldringar, pensionärer samt fysiskt

handikappade» — att rekommendationen i själva verket berör större delen

av den allmänna bostadspolitiken.

Enligt rekommendationen bör huvudsyftet med nationell bostadspolitik

vara att stimulera tillhandahållandet av tillfredsställande och lämpliga bostäder

i en godtagbar miljö åt alla arbetstagare och deras familjer till en

kostnad, som icke överstiger en rimlig andel av inkomsten. I princip bör

bostadsbyggnadspolitiken samordnas med den allmänna sociala och ekonomiska

politiken, så att byggandet av bostäder för arbetstagare kommer i åtnjutande

av en viss prioritet, som tar hänsyn till behovet av bostäder och

kravet på en balanserad ekonomisk utveckling.

Rekommendationen innehåller vidare ett avsnitt rörande bostäder, som

tillhandahålles av arbetsgivaren. Häri uttalas att det i allmänhet ej är önskvärt,

att arbetsgivaren upplåter bostäder direkt åt sina arbetstagare. Undantag

från denna regel kan emellertid förekomma, t. ex. om företaget är beläget

långt från normala befolkningscentra eller om arbetets natur kräver,

att arbetstagaren skall kunna inställa sig med kort varsel. I fall då bostad

upplåtes av arbetsgivaren bör arbetstagarnas grundläggande mänskliga rättigheter

erkännas och nationell lagstiftning och sedvänja till fullo iakttagas

i fråga om hyres- eller besittningsförhållandets hävande vid anställningsavtalets

upphörande; hyran bör ej överstiga en rimlig andel av arbetstagarens

inkomst.

Med avseende på finansieringsfrågan förordar instrumentet, att vederbörande

myndigheter skall vidtaga erforderliga åtgärder för att tillse, att program

rörande bostadsbyggnader för arbetstagare förverkligas. Kooperativa

bostadsföretag och liknande sammanslutningar utan vinstsyfte bör uppmuntras

och myndigheterna bör tillse att arbetstagare, som önskar bli ägare

till sin bostad eller som önskar uppföra en bostadsfastighet kan komma i åtnjutande

av offentliga och privata lån på rimliga villkor. När så anses motiverat

bör ett statligt system för hypoteksförsäkring eller statlig kreditgaranti

införas för att stimulera byggandet av bostäder för arbetstagare, varjämte

sparande och investeringar i bostadsbyggande för arbetstagare bör

stimuleras.

I rekommendationen anmodas vederbörande myndighet att fastställa miniminormer

för bostäderna samt vidtaga åtgärder för dessa normers tilllämpning

i syfte att garantera säkerhet i konstruktionen och en rimlig standard

i fråga om utseende, hygien och bekvämlighet. Instrumentet innehåller

också en rad detaljförslag angående bostadsstandarden, t. ex. beträffande

tillgång på vatten inom bostaden, avloppssystem och sopförvaring, sanitära

installationer, ventilation, kokmöjligheter och förvaringsutrymmen, naturlig

och artificiell belysning samt vissa minimikrav i fråga om avskildhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 är 1962

Medlemsstaternas regeringar uppmanas att främja åtgärder för att så effektivt

som möjligt utnyttja tillgängliga resurser inom byggnadsindustrien.

Bland rekommendationens förslag i detta syfte riktas uppmärksamheten

särskilt på förbättrad planering och organisation av arbetet på byggnadsplatsen,

ökad standardisering av material och förenkling av arbetsmetoder,

praktisk tillämpning av byggnadsforskningens resultat samt upphävande av

restriktiv praxis.

Vidare betonas vikten av att nationella bostadsbyggnadsprogram utformas

på sådant sätt, att det under nedgångsperioder blir möjligt att stimulera

byggandet av bostäder för arbetstagare. Slutligen framhäves starkt behovet

av att säsongarbetslöshet avskaffas.

I fråga om hyrespolitiken uttalas att ehuru ett av målen på lång sikt i

högt industrialiserade länder bör vara, att hyran skall täcka den normala

kostnaden för bostaden, hör likväl en progressiv minskning av den procentuella

andel av arbetstagarens inkomst som avsättes till hyra och som skall

täcka nyssnämnda kostnad uppställas såsom ett allmänt mål, vilket bör

kunna uppnås till följd av en höjning av reallönerna och en ökning av

produktiviteten inom byggnadsindustrien.

Vidare framhålles att en hyreshöjning icke bör tillåtas ge fastighetsägaren

mera än en rimlig avkastning på investerat kapital. Under perioder av

akut bostadsbrist bör man söka förhindra oskälig höjning av hyran i befintliga

bostäder för arbetstagare, men då bostadsbristen lättar och då ett

tillräckligt antal bostäder av tillfredsställande kvalitet blir disponibelt, bör

sådana åtgärder kunna successivt uppmjukas.

Rekommendationen fastslår principen att program avseende bostadsbyggande

för arbetstagare bör utformas i enlighet med sunda principer för samhällsplanering

och regional planering. 1 detta hänseende innehåller instrumentet

en rad detaljerade uttalanden, bland vilka särskilt må nämnas, att

bostäder för arbetstagare bör vara belägna nära arbetsplatser och gemensamhetsanläggningar,

att de bör vara grupperade så, att de erbjuder en tilltalande

och \ äl planerad samhällsbild samt att vid uppgörande av byggnadsritningar

och vid planläggning av nya samhällen för arbetstagare samråd

bör äga rum med de framtida invånarna.

Rekommendationen understryker vidare starkt vikten av att slumområden

saneras genom bl. a. renovering och modernisering av därför lämpade

fastigheter. Det framhålles även att man i syfte att minska överbefolkningen

i stora stadssamhällen regionalt bör utforma planer för den fortsatta utvecklingen

för att förhindra alltför stark koncentration av industri och befolkning

och för att uppnå en bättre balans mellan stad och landsbygd.

Myndigheterna bör hindra markspekulation samt skapa lämpligt belägna

markreserver för byggande av bostäder åt arbetstagare till rimliga hyror.

Vad slutligen beträffar metoder för rekommendationens tillämpning uppräknas

i instrumentet en rad faktorer, som bör beaktas: bostadsbehovet för

arbetskraft anställd i eller erforderlig för industrier eller områden av stor

nationell betydelse, särskilt i utvecklingsländerna; familjemedlemmarnas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1962 5

antal, ålder och kön; familjebandens natur; samt fysiskt handikappades,

ensamboendes, åldringars och migrerande arbetstagares särskilda problem.

I utvecklingsländerna bör man ägna särskild uppmärksamhet åt hjälpprogram

i stor skala för uppförande med eget arbete av provisoriska bostäder,

något som erbjuder en utväg att förbättra bostadsförhållandena särskilt på

landsbygden. Ett flertal åtgärder föreslås för att stimulera bostadsbyggande

genom eget arbete.

Beträffande yttranden över rekommendationen får utskottet hänvisa till

propositionen s. 8—10.

De partementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:

»Den vid Internationella arbetsorganisationens konferens år 1961 antagna

konventionen angående revision av slutartiklar är

ett dokument av uteslutande formell natur. Genom konventionen befrias

Internationella arbetsbyråns styrelse från en uppgift som ålagts styrelsen

i vissa äldre konventioner, nämligen att med bestämda tidsmellanrum inför

konferensen framlägga redogörelser för konventionernas tillämpning i

och för beslut om eventuell revision. I stället får styrelsen enligt den nu

ifrågavarande konventionens avfattning möjlighet att själv bedöma, när den

finner tidpunkten vara inne att framlägga sådana redogörelser. Detta innebär

utan tvekan en rationalisering av såväl styrelsens som Internationella

arbetskonferensens arbete och därmed även en lättnad för medlemsstaternas

regeringar. Någon minskning i konferensens möjligheter att kontrollera

konventionernas faktiska efterlevnad behöver icke befaras genom antagandet

av konventionen om revision av slutartiklar. Under sådana förhållanden

tillstyrker jag i likhet med delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet, att konventionen ratificeras av Sverige.

Vad härefter beträffar rekommendationen angående arbetstagarnas

bostadsförsörjning bör det framhållas, att

bostadsproblemen och förutsättningarna för deras lösning uppenbarligen är

vitt skilda inom olika delar av världen. Det utbyte av erfarenheter som kunnat

komma till stånd genom bostadsfrågans upplagande på dagordningen

för Internationella arbetskonferensen har givetvis haft sitt värde, kanske

särskilt för de s. k. utvecklingsländerna. Ett internationellt ställningstagande

med anspråk på att kunna vara vägledande och giltigt i ett större antal länder

måste emellertid med hänsyn till de olikartade förhallandena få en ganska

begränsad betydelse för lösningen av bostadsfrågan, framför allt inom

mera industrialiserade länder, som redan har en relativt väl utvecklad bostadspolitik.

I Sverige finns icke några särskilda samhälleliga bostadspolitiska åtgärder

för arbetstagare. De bostadspolitiska åtgärderna är i princip lika för

alla medborgare. Det förhållandet att vissa stödformer innefattar en behovs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1962

prövning enligt objektiva normer eller att vissa speciella bostadsproblem för

arbetstagare kan behandlas inom ramen för de åtgärder, som större företagare

vidtar för att främja bostadsförsörjningen för sina anställda, rubbar

inte detta faktum.

Av dessa skäl och under hänvisning till att rekommendationen, såsom

bostadsstyrelsen framhåller, inte torde innehålla någonting, som kan motivera

en omprövning av den svenska bostadspolitiken, anser jag att rekommendationen

angående arbetstagarnas bostadsförsörjning ej bör föranleda

någon åtgärd från svensk sida.»

Utskottet

Utskottet finner ej anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen

yttrat om nu ifrågavarande av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens antagna konvention och rekommendation.

Utskottet får på grund härav hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

15, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva

till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 8 februari 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

tru Carlqvist, herr Birke, fru Gärda Svenson, fröken Nordström och herr

Nyman;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Rimmerfors, fröken Wetterström, herrar Wahlund, Bengtsson i Varberg,

fröken Sandell och herr Johansson i Södertälje.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620162

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om vissa postavgifter. a1 i texten