Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i arbetarskgddslagen den 3 januari 1919

1962-05-18 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:31, Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i arbetarskgddslagen den 3 januari 1919

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande ur 31 år 1962

X

Nr 31

Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i arbetarskgddslagen den 3

januari 1919 (nr 1J, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 27 april 1962 dagtecknad proposition, nr 167, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till

lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de särskilda bestämmelserna om nattvila för

kvinnor utgår ur arbetarskyddslagen. I fortsättningen kommer alltså samma

regler i fråga om nattvila att gälla för män och kvinnor. Dessa regler föreslås

jämkade för att underlätta tvåskiftsarbete vid femdagarsvecka. Slutligen

föreslås arbetarskyddsstyrelsen få befogenhet att i vissa fall meddela

dispens från förbudet mot att använda kvinnor till arbete under jord. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

Författningsförslaget är av följande lydelse:

Förslag till

till

Lag

om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

Härigenom förordnas, att 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen den 3 januari

19491 skola upphöra att gälla samt att 19, 20, 34, 62, 64 och 73 §§ samma

lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

19

Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig

ledighet för nattvila. I denna

ledighet skall ingå tiden mellan

klockan 23 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats må avvikelse

ske, där visst arbete med

hänsyn till sin natur, allmänhetens

behov eller annan särskild omständighet

måste fortgå jämväl nattetid

eller eljest bedrivas å tid före klockan

5 eller efter klockan 23. Har natur-

eller olyckshändelse eller annan

omständighet, som ej kunnat förutses,

vållat avbrott i driften eller ock

medfört överhängande fara för sådant

avbrott eller för skada å liv,

hälsa eller egendom, må ock arbetstagare,

i den mån det är nödigt med

hänsyn till berörda förhållande, användas

till arbete å tid mellan klockan

23 och klockan 5.

Arbetstagare i överordnad ställning

må, där så finnes påkallat, användas

till arbete å tid mellan klockan

23 och klockan 5 utan hinder

av vad i första stycket är stadgat. 1

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig

ledighet för nattvila. I denna

ledighet skall ingå tiden mellan

klockan 24 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats må avvikelse

ske, där visst arbete med

hänsyn till sin natur, allmänhetens

behov eller annan särskild omständighet

måste fortgå jämväl nattetid

eller eljest bedrivas å tid före klockan

5 eller efter klockan 24. Har natur-

eller olyckshändelse eller annan

omständighet, som ej kunnat förutses,

vållat avbrott i driften eller ock

medfört överhängande fara för sådant

avbrott eller för skada å liv,

hälsa eller egendom, må ock arbetstagare,

i den mån det är nödigt med

hänsyn till berörda förhållande, användas

till arbete å tid mellan klockan

24 och klockan 5.

Arbetstagare i överordnad ställning

må, där så finnes påkallat, användas

till arbete å tid mellan klockan

24 och klockan 5 utan hinder

av vad i första stycket är stadgat.

1 Senaste lydelse av 36 och 37 §§ se SFS 1950: 70.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962 3

(Gällande lydelse)

20

När särskilda skäl föranleda därtill,

må arbetarskyddsstyrelsen medgiva

att arbetstagare användes till

arbete å tid mellan klockan 23 och

klockan 5 i vidare utsträckning än

som följer av bestämmelserna i 19 §.

Sådant undantag — -----—

34

Kvinna må-------—

(Föreslagen lydelse)

§•

När särskilda skäl föranleda därtill,

må arbetarskyddsstyrelsen medgiva

att arbetstagare användes till

arbete å tid mellan klockan 24 och

klockan 5 i vidare utsträckning än

som följer av bestämmelserna i 19 §.

—---uppkomma därigenom.

§•

— eller stenbrott.

62

Arbetsgivare, som använder minderårig

eller kvinna till arbete i

strid mot bestämmelse i 23, 24, 25,

27, 30, 31, 32, 33 eller 34 §, 35 §

andra stycket eller 36 §, straffes med

dagsböter.

Har förseelsen — —-----

Vad i första stycket stadgas avser

icke arbetstagare i överordnad ställning,

som ej utför kroppsarbete.

Arbetarskyddsstyrelsen äger medgiva,

att kvinna utan binder av bestämmelsen

i första stycket må användas

till sjukvårdsarbete eller annat

socialt arbete så ock tillfälligt arbete,

som antingen står i samband

med kvinnans yrkesutbildning eller

icke är kroppsarbete.

§•

Arbetsgivare, som använder minderårig

eller kvinna till arbete i

strid mot bestämmelse i 23, 24, 25,

27, 30, 31, 32, 33 eller 34 § eller 35 §

andra stycket, straffes med dagsböter.

--femtio kronor.

64 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom

stadgas i 31, 33, 36 eller 37 §, dömes

till böter från och med fem till och

med trehundra kronor. Har arbetsgivare

eller annan för arbetsgivarens

räkning mot bättre vetande lämnat 1

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom

stadgas i 31 eller 33 §, dömes till böter

från och med fem till och med

trehundra kronor. Har arbetsgivare

eller annan för arbetsgivarens räkning

mot bättre vetande lämnat orik
-

1 * — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 31

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

(Gällande lydelse)

oriktig uppgift i anmälan, som avses

i nämnda paragrafer, straffes med

dagsböter.

73

Över arbetarskyddsstyrelsens beslut

i ärende, som avses i 23, 24, 25,

29, 30, 31, 33, 36 eller 37 §, 40 §

tredje stycket eller 70 § andra stycket,

må klagan ej föras.

Talan mot------—• -—

(Föreslagen lydelse)

tig uppgift i anmälan, som avses i

nämnda paragrafer, straffes med

dagsböter.

§•

över arbetarskyddsstyrelsens beslut

i ärende, som avses i 23, 24, 25,

29, 30, 31 eller 33 §, 40 § tredje stycket

eller 70 § andra stycket, må klagan

ej föras.

— ämbetsverks beslut.

Denna lag träder i kraft den dag

Konungen förordnar.

I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av

densamma väckta, likalydande motionerna nr 730 i första kammaren av

herr Ericsson, John, och nr 884 i andra kammaren av herr Carlstein. I motionerna

hemställes

»att riksdagen vid behandling av propositionen nr 167 måtte för sin del

besluta att §§ 34, 37 och 73 i arbetarskyddslagen ändras på sätt som föreslagits

av kungl. arbetarskyddsstyrelsen, vilket här fogas som bilaga, samt

att i övrigt avslå de i propositionen framförda ändringsförslagen av arbetarskyddsl

agen.»

Den vid motionerna fogade bilagan är av följande lydelse: *

*Förslag till ändrad lydelse av 3i, 37 och 73 §§ arbetarskyddslagen den

3 januari 19t9

34 §.

Kvinna må----eller stenbrott.

Arbetarskyddsstyrelsen må i särskilda fall medgiva undantag härifrån,

då fråga är om arbete, som utföres av kvinna i överordnad ställning och som

icke är att hänföra till manuellt arbete, om arbete, som avser sjukvård eller

sociala välfärdsanordningar, om arbete, som i samband med yrkesutbildning

tillfälligt utföres underjord, eller om annat arbete, som tillfälligt utföres

under jord och som icke är att hänföra till manuellt arbete.

37 §.

Å arbetsställe---att vidtagas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962 5

När synnerliga skäl därtill äro må undantag från bestämmelserna i 36 §

första stycket meddelas av arbetarskyddsstyrelsen.

73 §.

Över arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende, som avses i 23, 24, 25, 29,

30, 31, 33 eller 36 §§, 40 § tredje stycket eller 70 § andra stycket, må klagan

ej föras.

Talan mot -—— — ämbetsverks beslut.»

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 884.

Gällande bestämmelser m. m.

Beträffande innehållet i arbetarskyddslagen i förevarande hänseenden

samt i Internationella arbetsorganisationens konventioner angående kvinnors

nattarbete inom industrien och angående användande av kvinnor till

arbete under jord i gruvor av alla slag får utskottet hänvisa till propositionen

s. 5—7.

Historik

År 1931 infördes i 1912 års lag om arbetarskydd allmänna bestämmelser

om ledighet för nattvila. Enligt dessa borde arbetarna, där ej arbetets

natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skäligen kunde anses

kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för nattvila. Vid tillkomsten

av detta stadgande uttalade sig såväl föredragande departementschefen som

riksdagen för en mjuk tillämpning av detsamma, med påföljd att stadgandet

i realiteten gav ringa möjlighet till ingripande mot förekomsten av nattarbete.

Samtidigt överfördes till arbetarskyddslagen i stort sett oförändrade

bestämmelserna i den tidigare gällande lagen 1909 angående förbud mot

kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag. Bestämmelserna

innebar att kvinna, som användes i industriellt arbete, vilket bedrevs

i sådan omfattning alt å arbetsställe i regel sysselsattes minst tio arbetare,

skulle för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst 11

timmar varje dygn och att tiden mellan klockan 22 och klockan 5 skulle

ingå i denna ledighet. Från denna huvudregel meddelades vissa undantag

för nödfallsarbete, säsongarbete samt för förarbetande av varor underkastade

hastig försämring.

I proposition nr 298 till 1948 års riksdag framlades förslag till nu gällande

arbetarskyddslag. Beträffande de allmänna bestämmelserna om ledighet

för nattvila innebar förslaget en ur principiell synpunkt betydande

skärpning i förhållande till vad tidigare gällt. Från att arbetstagaren tidi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år lt)62

gare skulle beredas erforderlig ledighet för nattvila infördes ett direkt förbud

mot nattarbete mellan klockan 23 och klockan 5. Undantag stadgades

dock i 19 § för bl. a. arbete, som på grund av sin natur måste bedrivas jämväl

nattetid. Vidare erhöll arbetarskyddsstyrelsen i 20 § befogenhet att då

särskila skäl föranledde därtill medgiva dispens från nattarbetsbestämmelserna.

Styrelsen ägde också medge dispens då arbetstagarna fann dispens

önskvärd. I fråga om nattarbetsförbudet för kvinnor föreslogs ändring i

sak så till vida att nattarbetsförbudet utsträcktes till att omfatta samtliga

arbetsställen inom industri oavsett dess omfattning samt tillika inom hantverket.

Till grund för propositionen låg ett av 1938 urs arbetarskyddskommitté år

1940 avlämnat betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och

olycksfall i arbete m. m. (SOU 1946: 60). Beträffande regeln i 20 alt arbetarskyddsstyrelsen

ägde, då särskilda skäl föranledde därtill, medgiva dispens

för nattarbetsbestämmelserna framhöll kommittén:

Det gäller exempelvis att tillgodose ett sådant allmänt intresse som försvar

och folkförsörjning. Likaså kan det vara nödvändigt att bedriva nattarbete

för att undvika olägenheter av teknisk, ekonomisk eller social natur. Sålunda

kan det exempelvis föreligga starkt behov av att utnyttja en dyrbar produktionsapparat

eller att eljest på ett rationellt sätt tillgodogöra sig förefinliga

resurser. Kommittén anser att även i dylika fall möjlighet bör finnas att

meddela undantag från det i lagförslaget upptagna nattarbetsförbudet.

I frågan om bibehållande av det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor

anförde kommittén bland annat:

Frågan huruvida det för kvinnor gällande nattarbetsförbudet bör bibehållas,

får givetvis ses i samband med förslaget om ett allmänt nattarbetsförbud,

avseende såväl män som kvinnor. Såsom framgår av en del remissyttranden

ha vissa kvinnliga sammanslutningar ansett, att särskilt nattarbetsförbud

för kvinnor icke vore påkallat, då ett allmängiltigt sådant förbud

infördes i lagen. Detta skulle enligt kommitténs mening förutsätta, att man

i lagen stadgade allmänt förbud mot nattarbete inom varje slag av verksamhet,

som omfattades av lagen, och att särskilt tillstånd under vissa

förhållanden skulle kunna lämnas till dylikt arbete. Såsom förut framhållits

----har kommittén dock icke ansett sig kunna framlägga förslag

till stadgande av detta innehåll utan i stället föreslagit bestämmelser, enligt

vilka från det allmänna nattarbetsförbudet undantages sådant arbete, som

på grund av arbetets natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet

måste bedrivas jämväl nattetid. Om enbart detta stadgande

skulle finnas i lagen, skulle möjlighet givas att i ett flertal fall använda

kvinnor till nattarbete, som för närvarande ej är tillåtet. Kommittén anser

sig icke kunna förorda en sådan lösning utan föreslår, att det särskilda nattarbetsförbudet

för kvinnor alltjämt bibehålies.

1 propositionen yttrade föredragande departementschefen beträffande det

generella undantaget i 19 § för arbete, som på grund av sin natur måste

bedrivas jämväl nattetid, följande:

I detta sammanhang vill jag beröra ett tolkningsspörsmål av mera prin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 7.962

cipiell innebörd, nämligen frågan huruvida enbart driftsekonomiska skäl

kunna motivera alt en verksamhet hänföres till sådant arbete som måste

fortgå jämväl nattetid. En dylik tolkning överensstämmer icke med min

uppfattning. För att driftsekonomiska skäl skola kunna motivera ett avsteg

från nattarbetsförbudet böra de sammanhänga med arbetsprocessens tekniska

natur, exempelvis på det sätt att igångsättningsprocessen kräver så

lång tid, att det icke skulle vara ekonomiskt möjligt att driva verksamheten

i fråga, om dritten skulle avbrytas varje natt. Undantagsbestämmelsen bör

sålunda icke anses omfatta fall, där på grund av att den maskinella utrustningen

är mycket dyrbar treskiftsarbete utgör en förutsättning för att

verksamheten skall bli lönande. I dylikt fall kan däremot möjligen dispens

ifrågakomma efter prövning av de föreliggande omständigheterna.

Rörande de föreslagna dispensreglerna i 20 § yttrade departementschefen:

I sak har jag icke något att erinra mot vad kommittén föreslagit i fråga

om förutsättningarna för dispens från det principiella nattarbetsförbudet.

Kommitténs i motiveringen gjorda uttalanden rörande innebörden

av dessa bestämmelser har i yttrandena icke mött några invändningar och

jag kan i huvudsak ansluta mig till vad kommittén anfört. Brådskande leveranser

synas dock ingalunda alltid böra utgöra tillräckligt skäl för dispens.

En företagare, som åtagit sig så stora leveranser, att han på förhand bort

inse att dessa icke skulle kunna fullgöras utan tillgripande av nattarbete,

bör i allmänhet icke kunna påräkna dispens, såframt icke sådan kan anses

motiverad av andra skäl. Eljest skulle nattarbetsförbudet lätt kunna göras

illusoriskt.

I anledning av propositionen väcktes i riksdagen bl. a. motionerna I: 438

och II: 621 med yrkande om sådan utvidgning av de generella undantagsbestämmelserna

i 19 § att avvikelse från huvudregeln om nattvila skulle få

ske även då så erfordrades för alt under ekonomisk kris främja landets

export, ävensom då av betydande driftsekonomiska skäl visst arbete borde

äga rum nattetid. Motionerna innehöll därjämte ett andrahandsyrkande av

innehåll som framgår i det följande.

Andra lagutskottet tillstyrkte i sill av riksdagen godkända utlåtande nr

62 propositionen i berörda delar samt anförde därvid bland annat:

Såsom tidigare anförts anser utskottet det nödvändigt att lagens föreskrifter

om nattvila utformas så, att de medgiva tillräckligt hänsynstagande till

den rådande ekonomiska situationen. Enligt utskottets mening uppfylla de

i propositionen föreslagna bestämmelserna detta krav. Såsom departementschefen

framhållit torde sålunda det mesta av det nattarbete, som f. n. bedrives,

omfattas av det föreslagna generella undantagsstadgandet från nattarbetsförbudet.

Vidare ger förslaget arbetarskvddsstyrelsen en allmän befogenhet

att dispensera från förbudet. Skulle arbctarskyddsstyrelscn vägra

dispens, föreligger enligt förslaget möjlighet alt genom besvär underställa

frågan Kungi. Maj:ts prövning. Enligt utskottets mening kan det icke vara

lämpligt att, såsom ifrågasatts i motionerna I: 438 och II: 621, utvidga det

generella undantagsstadgandet att omfatta även sådana fall, där nattarbete

erfordras för att under ekonomisk kris främja landets export. Bedömandet

härav synes icke böra i första hand överlämnas till den enskilde arbetsgivaren.

Dispcnsrcgeln erbjuder tillräcklig möjlighet att beakta dylika

fall.-------

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

Utskottet kan icke dela den i motionerna I: 438 och II: 821 uttalade meningen,

att avvikelse från nattarbetsförbudet skulle få ske utan dispens, då

betydande driftsekonomiska skäl talade därför. Därigenom skulle nämligen

risk föreligga att huvudsyftet med de i propositionen föreslagna bestämmelserna

angående nattarbetet — att inskränka sådant nattarbete som uteslutande

bedrives av ekonomiska skäl — i viss mån komme att förfelas. Icke

heller kan utskottet biträda det i dessa motioner framställda andrahandsyrkandet,

att från riksdagens sida till lagtexten måtte fogas en kommentar

av innehåll att dispens skall givas då viktiga driftsekonomiska skäl tala

därför. En företagares enskilda intresse av att bedriva nattarbete utgör enligt

utskottets mening icke i och för sig tillräckligt motiv för att tillåta nattarbete,

hur betydande detta intresse än skulle vara. För att dispens skall kunna

givas synes det böra krävas, att därutöver föreligga andra omständigheter,

som kunna göra nattarbete försvarligt. Dispensprövningen bör sålunda innefatta

en allsidig avvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Beträffande det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor anförde utskottet:

Enligt utskottets mening bör det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor

alltjämt bibehållas. I likhet med departementschefen anser nämligen utskottet

den omständigheten, att de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna

och deras fackliga organisationer motsatt sig del från visst kvinnohåll

framförda kravet på förbudets upphävande, utgöra ett kraftigt belägg för

att behov av ifrågavarande skyddslagstiftning fortfarande måste anses föreligga.

Man får i detta sammanhang icke glömma, att många av de inom

industrien sysselsatta kvinnorna vid sidan av sitt förvärvsarbete ha att

sköta hem och barn; skulle nattarbete tillåtas, uppkommer stor risk för att

dessa kvinnor icke skulle få tillfälle till erforderlig vila under dagen.

Vid 1950 års riksdag vidtogs vissa ändringar i särbestämmelserna för

kvinnors nattvila; bl. a. erhöll Kungl. Maj:t möjlighet att då synnerliga

skäl kunde föranleda därtill dispensera från bestämmelserna.

Vid 1957 års riksdag väcktes motioner, i vilka hemställdes att de särskilda

naltarbetsbestämmelserna för kvinnor skulle utgå ur arbetarskyddslagen.

Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande motionerna

och anförde bland annat följande:

Utskottet vill till en början framhålla, att nattarbete i allmänhet måste

anses förenat med åtskilliga olägenheter för den enskilde arbetstagaren. Här

må endast nämnas omställningssvårigheter samt problem i vad rör anpassning

till familje- och samhällslivet. Det måste därför betraktas som ett

arbetarskyddsintresse av vikt, att förekomsten av nattarbete begränsas till

vad som är nödvändigt med hänsyn till vad allmänhetens behov och samhällets

ekonomi kräver. För kvinnornas del måste vid bedömande av spörsmålet

framför allt beaktas att många kvinnor vid sidan av sitt förvärvsarbete

har att sköta hem och barn, vilket kan i hög grad begränsa deras möjligheter

att erhålla erforderlig vila under dagen. Det är inte minst med hänsyn

härtill angeläget att tillse att kvinnor icke användes till arbete nattetid

mer än vad som är absolut erforderligt.

Gentemot vad i motionerna och i vissa remissyttranden anförts om att det

skulle vara ologiskt med ett särskilt nattarbetsförbud för kvinnor, som sysselsattes

i hantverks- eller industriellt arbete, då beträffande andra och må
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

S)

hända icke mindre ansträngande yrkesgrenar icke finns motsvarande restriktiva

bestämmelser, vill utskottet anföra, att det förhållandet, att särskilda

skäl nödvändiggör att kvinnor inom vissa yrkesområden användes

till nattarbete i en vidare utsträckning, icke rimligen kan i och för sig motivera

en utvidgning av möjligheterna till nattarbete inom andra områden,

där icke ett motsvarande behov föreligger. Påståendet i motionerna att en

särlagstiftning av förevarande slag skulle åstadkomma krångel och onödiga

tolkningssvårigheter har icke närmare utvecklats. Utskottet kan för sin del

icke finna, att de olägenheter i berörda avseenden som kan vara förenade

med den nuvarande lagstiftningen är av den arten, att de bör tillmätas

större betydelse vid prövning av frågan om ett bibehållande av nuvarande

regler. Vad slutligen angår motionärernas uttalande att det speciella nattarbetsförbudet

för kvinnor försvårar kvinnans ställning på arbetsmarknaden

är att konstatera, att några belägg icke kunnat påvisas för att så är

i någon mera avsevärd grad fallet. Framhållas må att förbudet icke är av

absolut natur utan att möjligheter till dispens i förekommande fall rymmes

inom ramen för nu gällande lagstiftning. Det bör i detta sammanhang särskilt

bemärkas att Landsorganisationen, som bland sina medlemmar kan

räkna flertalet av de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna i vårt land,

motsatt sig ett slopande av de aktuella bestämmelserna. Härav torde man

kunna draga den slutsatsen, att det för närvarande bland de industriarbetande

kvinnorna i varje fall icke finns någon mera utbredd opinion mot de

särskilda skyddsbestämmelserna mot nattarbete för kvinnor.

Vid 1960 års riksdag hemställdes i motioner att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i arbetarskyddslagen att avvikelse från bestämmelserna om

nattvila skulle kunna ske med hänsyn till ekonomiska faktorer samt då det

ekonomiska läget gör en sådan avvikelse angelägen. Andra lagutskottet avstyrkte

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 32 motionerna i avvaktan

på resultatet av planerade överläggningar i frågan mellan arfaetarskyddsstyrelsen

och arbetsmarknadsparterna. Utskottet gjorde emellertid följande

uttalande:

Sedan arbetarskyddslagens tillkomst har utvecklingen på det industriella

området gått mot en alltmer ökad mekanisering av tillverkningen. Denna

utveckling har medfört en fördyring av produktionsapparaten, beroende dels

på att den maskinella utrustningen i och för sig blivit mera kostnadskrävande

i inköp och dels på att maskinparken med hänsyn till tekniska och

andra skäl torde behöva förnyas i hastigare takt än tidigare. För att svensk

industri skall kunna beslå i den alltmer hårdnande utländska konkurrensen

förutsätter de stora kapitalinvesteringarna i viss mån ett effektivare utnyttjande

av produktionsapparaten. Detta skulle kunna uppnås genom ökad

användning av treskiftsarbetc. För att ett gott utbyte skall erhållas genom

treskiftsarbete fordras emellertid, att arbetstagarna är villiga att åtaga sig

sådant arbete, vilket i allmänhet torde förutsätta att avtal därom träffas

mellan arbetsmarknadens parter.

Efter de ovannämnda överläggningarna inkom arbetarskgddsstgrelsen i

skrivelse den 20 december 1900 till Kungl. Maj:t med vissa förslag till ändringar

i arbetarskyddslagen. Förslagen innebar dels att dispensgivningen

beträffande kvinnors nattarbete skulle överflyttas från Kungl. Maj:t till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

arbetarskyddsstyrelsen, dels ock att dispens i vissa fall skulle införas beträffande

förbudet att använda kvinnor till arbete under jord. Beträffande det

närmare innehållet i arbetarskyddsstyrelsens skrivelse samt i remissyttrandena

över detta får utskottet hänvisa till propositionen s. 7—9.

\Tid 1961 års riksdag väcktes ånyo motioner, som gick ut på att de i

arbetarskyddslagen intagna bestämmelserna om kvinnors användande i

arbete skulle upphävas i den mån de inskränkte kvinnornas möjligheter till

yrkesarbete. Det var alltså föreskrifterna om kvinnors användande till arbete

under jord samt till arbete nattetid som motionärerna riktade sig mot.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 23, avstyrkte motionerna med hänvisning till att de

stadganden i arbetarskyddslagen, som motionärerna aktualiserat, redan var

föremål för Ivungl. Maj :ts uppmärksamhet genom arbetarskyddsstyrelsens

förslag.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:

»Arbetarskyddslagstiftningen har till ändamål att garantera arbetstagarna

arbetsförhållanden, som inte äventyrar deras hälsa och välbefinnande.

Sedan frågor av detta slag började bli föremål för lagstiftarnas uppmärksamhet

har arbetsförhållandena inom industrien, som i detta sammanhang

främst är av intresse, undergått avsevärda förändringar. Arbetarskyddslagstiftningen

kan inte undgå att påverkas av denna utveckling.

Omständigheter, som tidigare påkallade särskild uppmärksamhet med

hänsyn till arbetskraftens behov av skydd mot hälsofara, kan ha förlorat

i betydelse. Å andra sidan kan nya förhållanden ha tillkommit, som ändrar

eller ökar hälsoriskerna för arbetstagarna.

Under ett tidigare skede av arbetarskyddslagstiftningens tillvaro var det

naturligt att stor vikt fästes vid regler till förhindrande av skadeverkningar,

som beror på ett övermått av arbete. Arbetets förläggning under

dygnet tillmättes därvid inte den minsta betydelsen. Vår nuvarande arbetarskyddslag

innehåller också i fråga om vuxna arbetstagares arbete nattetid

dels allmänna bestämmelser, som gäller både män och kvinnor, dels

särskilda regler rörande den kvinnliga arbetskraften.

Enligt de allmänna bestämmelserna skall arbetstagarna åtnjuta erforderlig

ledighet för nattvila och i denna ledighet skall ingå tiden mellan

kl. 23 och kl. 5. Avvikelse härifrån får ske, om visst arbete med hänsyn till

sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste

bedrivas nattetid. Vidare får avvikelse ske, när det är fråga om s. k. nödfallsarbete,

dvs. arbete som blivit nödvändigt på grund av olyckshändelse,

naturkatastrof och liknande omständigheter.

Utöver dessa avvikelser gäller, att arbetarskyddsstyrelsen får medge

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

undantag från nattarbetsförbudet, dels om det föreligger särskilda skäl

och dels om det av uttalande från arbetstagarnas sammanslutning eller

annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetstagare, som skulle

beröras av undantaget, finner detta önskvärt och det inte skäligen kan befaras

att ohälsa eller överansträngning kan bli följden.

Enligt de särskilda reglerna för den kvinnliga arbetskraften skall kvinnor,

som användes till hantverks- eller industriellt arbete, beredas oavbruten

ledighet för nattvila under minst elva timmar varje dygn. I denna

ledighet skall ingå tiden mellan kl. 22 och kl. 5 eller, efter medgivande av

arbetarskyddsstyrelsen, annan tid om sju timmar i följd mellan kl. 22

och kl. 7. Även från dessa regler får avvikelse göras vid nödfallsarbete och

i vissa andra särskilda fall. Kungl. Maj :t kan dessutom beträffande visst

slags arbete eller visst arbetsställe medge att kvinnor användes till arbete

mellan kl. 22 och kl. 5 i vidare utsträckning än som annars skulle vara

möjligt.

Betraktar man bestämmelserna om nattarbete mot bakgrund av de förhållanden,

som nu råder inom arbetslivet, är det mycket som talar för att

dessa bestämmelsers betydelse från arbetarskyddssynpunkt inte är lika

stor i våra dagar som tidigare. Arbetstidens förkortning, den alltmer ökande

mekaniseringen inom industrien, förbättrade arbetshygieniska förhållanden

och den starkt höjda levnadsnivån för alla grupper av arbetstagare

gör att nattarbete inte på samma sätt som förr behöver innebära våda för

arbetstagarnas hälsa. Samtidigt som insättandet av kapitalkrävande maskinell

utrustning i produktionen varit en viktig faktor för förbättringen

av arbetstagarnas villkor har kravet på ett effektivt utnyttjande av de

nämnda produktionsresurserna ökat behovet av nattarbete.

Det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor vilar på

uppfattningen att kvinnorna har mindre motståndskraft mot de hälsorisker,

som kan vara förenade med nattarbete, men får i viss mån även

ses som ett uttryck för ett särskilt skyddsbehov, bottnande i att kvinnorna

tidigare haft svårare att göra sig gällande på arbetsmarknaden än männen.

I sistnämnda hänseende har en radikal förändring skett. Bland kvinnorna

finns en arbetskraftsreserv, som vårt näringsliv ivrigt efterfrågar för sin

fortsatta expansion, och kvinnorna har nu andra förutsättningar än förr

att hävda sin ställning på arbetsmarknaden. Ännu återstående löneskillnader

mellan män och kvinnor utjämnas och skall enligt arbetsmarknadsparternas

överenskommelse vara avskaffade inom få år. Denna utveckling

mot jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden gör det

naturligt att till granskning ta upp lagbestämmelser, som kan vara ägnade

att konservera bestående skiljaktigheter mellan manlig och kvinnlig arbetskraft

när det gäller möjligheterna att uppnå samma utbyte av en likvärdig

anställning.

Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit en ändring i fråga om det sär
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

skilda nattarbetsförbudet för kvinnor såtillvida att Kungi. Maj :ts befogenhet

att meddela dispens skulle överflyttas på styrelsen. Förslaget, som

godtagits av så gott som samtliga remissorgan, skulle dock endast innebära

en i och tör sig välkommen administrativ förenkling. De omständigheter

som jag i det föregående berört talar för att man bör gå längre än

arbctarskyddsstyrelsen föreslagit.

Den moderna yrkeshygienen och utvecklingen i övrigt har gjort, att

trågan om det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor numera knappast

framstår som en arbetarskyddsfråga i egentlig mening. I stället synes problemet

på senare tid huvudsakligen ha kommit att röra barnens situation,

då modern arbetar borta på natten. Detta är emellertid ett spörsmål, som

enligt min uppfattning inte ägnar sig för behandling i arbetarskyddslagen.

Man får i detta sammanhang också hålla i minnet, att förbudet endast

gäller hantverks- och industriarbete, medan vård- och serviceyrkena och

därmed jämställda arbetsområden ligger utanför bestämmelsens tillämpningsområde.

Vid bedömande av behovet av det särskilda nattarbetsförbudet har statsmakterna

inte minst fäst avseende vid att de i industriellt arbete verksamma

kvinnorna genom sina organisationer tidigare uttalat sig för en

regel av detta slag. Härvidlag har en omsvängning inträtt. I samband

med att kvinnolönefrågan tagit ett avgörande steg mot en lösning, som

tillfredsställer kvinnornas önskemål, har företrädare för Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen inför mig givit till känna som

sin gemensamma uppfattning att särbestämmelserna för kvinnors nattarbete

nu kan utgå ur lagen.

Jag hyser med hänsyn till det anförda inte några betänkligheter mot att

avskaffa det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor. Det kan tilläggas,

att detta förbud inte har någon motsvarighet i dansk eller norsk lagstiftning.

I fortsättningen kommer alltså villkoren för nattarbete att för både

män och kvinnor regleras genom bestämmelserna om det generella

nattarbetsförbudet. Som dessa regler nu är utformade skall i

nattvilan ingå tiden mellan kl. 23 och kl. 5, om inte dispens meddelas av

arbetarskyddsstyrelsen. För att möjliggöra tvåskiftsarbete även i fall

då veckoarbetstiden uttages under fem dagar bör, i överensstämmelse

med önskemål som uttalats av arbetsmarknadsparterna, en jämkning göras

så att den tid, som skall ingå i nattvilan, bestämmes till tiden mellan

kl. 24 och kl. 5.

För att arbetet skall kunna bedrivas i treskift fordras dispens av arbetarskyddsstyrclsen

från bestämmelsen om att tiden mellan kl. 24 och

kl. 5 skall ingå i nattvilan. I det kommittéförslag, som låg till grund för

arbetarskydd slagen, förutsattes att dispens från det generella nattarbetsförbudet,

även utan tillstyrkan av arbetstagarna, skulle kunna medges på

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

företagsekonomiska skäl. Vissa senare uttalanden i förarbetena till lagen

har dock kunnat föranleda tveksamhet på denna punkt och har tagits

till intäkt för en återhållsam praxis. Med hänsyn till den betydelse

som skiftgång med nattarbete kan ha för ett effektivt utnyttjande av industriens

produktionskapacitet vill jag uttala, att det inte bör möta något

hinder att utnyttja den ifrågavarande dispcnsbestämmelsen även i

fall då endast företagsekonomiska skäl åberopas.

Arbetarskyddslagen innehåller en bestämmelse, som förbjuder användande

av kvinnor till arbete under j o r d. På denna punkt är vårt

land bundet av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 45,

som kan sägas upp av Sverige med verkan tidigast från mitten av år 1968.

Förbudet i arbetarskyddslagen är absolut, medan däremot konventionen

medger vissa undantag. Enligt konventionsbestämmelsen, sådan den lyder

i svensk översättning, kan från förbudet undantagas personer, som intar

en ledande ställning och inte utför manuellt arbete, personer, som användes

till sanitär eller social tjänst, personer, som under loppet av sina studier

för yrkesutbildning tillbringar en tid i de underjordiska delarna av

en gruva, och andra personer, som för utövande av ett icke manuellt yrke

tillfälligtvis har att nedstiga i de underjordiska delarna av en gruva.

Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit att styrelsen skall få möjlighet

att ge dispens från förbudet mot arbete under jord i den omfattning, som

undantag är medgivet enligt konventionen. Jag ansluter mig till detta förslag.

Dispens bör dock inte fordras för att kvinna i överordnad ställning

skall få arbeta under jord. Bestämmelserna bör, utan att någon avvikelse

i sak är avsedd, utformas något annorlunda än den svenska översättningen

av konventionstexten. Beslut av arbetarskyddsstyrelsen i dispensärende bör

kunna överklagas i vanlig ordning.

Då det är angeläget att de av mig förordade lagändringarna träder i kraft

snarast möjligt, bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om

ikraftträdandet.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat författningsförslaget utan erinran.

Utskottet

Genom propositionen framlägges förslag till ändring i arbetarskyddslagen

i tre olika avseenden. Sålunda föreslås att särbestämmelserna beträffande

kvinnors nattarbete slopas, att det generella nattarbetsförbudet jämkas

samt att dispensmöjlighet från förbudet mot kvinnors användande till

arbete under jord införes. Därutöver göres i propositionen elt för praxis

vägledande uttalande angående meddelande av dispens från det generella

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

nattarbetsförbudet. På samtliga punkter framställes i motionerna I: 730 och

II: 884 yrkanden, som kommer att redovisas i det följande.

Motiveringen för förslaget att slopa det särskilda nattarbetsförbudet för

kvinnor är att modern yrkeshygien och utvecklingen i övrigt gjort att utsträckt

natlvila för kvinnor inte längre framstår som en arbetarskvddsfråga

i egentlig mening. Vidare åberopas i propositionen att särbestämmelserna

endast gäller hantverks- och industriellt arbete samt att arbetsmarknadens

huvudorganisationer som sin mening givit till känna att bestämmelserna

bör utgå ur lagen. I motionerna framhålles å andra sidan att nattarbete medtör

sociala problem samt att samhällets resurser när det gäller serviceanordningar

av olika slag, t. ex. natthem för barn, icke förslår för det ökade behov,

som blir en följd av propositionens förslag. Motionärerna yrkar därför avslag

på propositionen i denna del men föreslår samtidigt att det av arbetarskyddsstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t framlagda förslaget att överllytta

dispensrätten beträffande särbestämmelserna från Kungl. Maj:t till

arbetarskyddsstvrelscn genomföres, varigenom en administrativ förenkling

skulle vinnas.

Enligt utskottets mening bör nattarbetsförbudet för kvinnor inte ses som

ett fristående problem utan måste bedömas i det större sammanhang, som

frågan om kvinnornas ställning på arbetsmarknaden över huvud taget utgör.

I detta avseende har under senare år utvecklingen gått mot en alltmer

genomförd jämställdhet mellan kvinnor och män, och vid avtalsrörelserna

i år har överenskommelser träffats om avskaffande av7 de särskilda kvinnolönerna.

Det är vid sådant förhållande följdriktigt att man även inom den

arbetsrättsliga lagstiftningen strävar mot ett enhetligt regelkomplex för

kvinnliga och manliga arbetstagare. Enär det särskilda nattarbetsförbudet,

såsom departementschefen framhåller, inte längre är motiverat ur arbetarskyddssynpunkt

och Landsorganisationen, som bland sin medlemmar kan

räkna flertalet av de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna i vårt land,

hyser den uppfattningen att förbudet bör slopas, vill utskottet icke motsätta

sig propositionens förslag. Utskottet avstyrker därför motionärernas yrkande

i denna del.

Enligt arbetarskyddslagen skall alla arbetstagare, såväl kvinnliga som

manliga, beredas erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet skall

ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5. För att möjliggöra tvåskiftsarbete

även i fall då veckoarbetstiden uttages under endast fem dagar, föreslås

i propositionen den jämkningen av bestämmelserna att i nattvilan skall

ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5. I motionerna har yrkats avslag

på propositionen i denna del. Det i propositionen framlagda förslaget överensstämmer

med önskemål framförda av arbetsmarknadens parter. På

grund härav och då förslaget får anses som en naturlig följd av femdagarsveckans

genomförande ansluter sig utskottet till propositionens förslag och

avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år l!)t>2

15

För närvarande råder totalförbud att använda kvinnor till arbete under

jord i gruva eller stenbrott. Arbetarskyddsstyrelsen föreslog i sin förenämnda

skrivelse, att styrelsen skulle få meddela dispens från förbudet i fyra

olika fall angivna i Internationella arbetsorganisationens, av Sverige godkända

konvention i ämnet. Departementschefen har anslutit sig till styrelsens

förslag med den ändringen att han förordat att dispens inte skall

fordras för att kvinna i överordnad ställning skall få arbeta under jord. I

motionerna yrkas att dispens skall krävas även i detta fall, då arbetarskyddsstyrelsen

därigenom får möjlighet att undersöka bur förhållandena

på platsen gestaltar sig i det enskilda fallet.

När det gäller det generella nattarbetsförbudet har undantag stadgats för

arbetstagare i överordnad ställning, medan arbetarskyddsstyrelsen äger

dispensera under vissa förutsättningar från förbudet beträffande andra

arbetstagare. Samma princip har också gällt rörande det särskilda nattarbetsförbudet

för kvinnor. Utskottet finner det vid sådant förhållande

lämpligt att man även beträffande reglerna för kvinnors användande till

arbete under jord tillämpar samma princip och således medger generellt

undantag för arbetstagare i överordnad ställning men gör undantag för

andra arbetstagare beroende av dispens från arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet

tillstyrker därför propositionens förslag och avstyrker därmed

motionsyrkandet.

Från det generella nattarbelsförbudet äger arbetarskyddsstyrelsen medge

undantag dels då det av uttalande från arbetstagarsidan framgår alt arbetstagarna

finner undantaget önskvärt och ohälsa eller överansträngning inte

kan befaras uppkomma därigenom, dels ock utan tillstyrkan av arbetstagarna

när särskilda skäl föranleder därtill. Departementschefen har i propositionen

till vägledning för den framtida dispensgivningen uttalat, att som

sådana särskilda skäl får godtagas även enbart företagsekonomiska skäl. I

motionerna göres gällande att dispens på sådan grund inte kan vara förenlig

med den sociala hänsyn, som arbetarskyddslagen är ett uttryck för.

Förevarande fråga var föremål för riksdagens behandling 1960, då motioner

väcktes med yrkande om sådan ändring i arbetarskyddslagen att avvikelse

från bestämmelserna om nattvila skulle få ske med hänsyn till ekonomiska

faktorer. Riksdagen avslog visserligen motionerna med hänvisning

till alt överläggningar i frågan mellan arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens

huvudorganisationer var förestående men gjorde samtidigt

följande uttalande: »För att svensk industri skall kunna bestå i den alltmer

hårdnande utländska konkurrensen förutsätter de slöra kapitalinvesteringarna

i viss mån ett effektivare utnyttjande av produktionsapparaten.

Detta skulle kunna uppnås genom ökad användning av treskiftsarbete.»

Departementschefens yttrande i förevarande proposition överensstämmer

i stort sett med detta riksdagsultalande. Utskottet har icke heller någon

anledning att nu frånträda den ståndpunkt som 1960 års riksdag sålunda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962

intog. Utskottet vill emellertid understryka ett uttalande som riksdagen

därvid gjorde, nämligen att en dispensgivning, som saknar stöd hos arbetstagarsidan,

icke torde leda till något större utbyte för arbetsgivaren. Mot

arbetstagarnas vilja lär nämligen en arbetsgivare få svårt att effektivt

genomdriva att arbetstagarna deltager i nattarbete. Dessa omständigheter

talar enligt utskottets mening för att dispensgivning utan tillstyrkan från

arbetstagarsidan bör meddelas med mycket stor försiktighet.

I övrigt har propositionen icke givit utskottet anledning till erinran eller

särskilt uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med avslag å motionerna I: 730 och II: 884

måtte bifalla förevarande proposition, nr 167.

Stockholm den 18 maj 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström

och herr Enarsson;

från andr a kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, Rimmerfors,

fru Ekendahl, fröken Sandell, herrar Jönsson i Ingemarsgården, Björkman

och Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nilsson i Göteborg, som ansett

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar å s. 15 med orden

»Förevarande fråga» och slutar med orden »stor försiktighet» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening utgör en enskild företagares intresse av att

bedriva nattarbete icke i och för sig tillräckligt motiv för att tillåta nattarbete.

Utskottet kan därför inte godtaga det av departementschefen gjorda

uttalandet att dispens från nattarbetsförbudet skall kunna meddelas utan

arbetstagarnas tillstyrkan i fall då endast företagsekonomiska skäl åberopas.

För dispens bör krävas, att det därutöver föreligger andra omständigheter

som gör nattarbete försvarligt. Utskottet avstyrker därför propositionen i

denna del.»

b) att utskottet bort hemställa,

»A. att riksdagen med bifall till motionerna I: 730 och

II: 884 måtte avslå förevarande proposition, nr 167, såvitt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962 17

den angår frågan om dispens från det generella nattarbetsförbudet,

samt

B. att riksdagen med avslag å motionerna I: 730 och

11:884 måtte bifalla förevarande proposition, nr 107, i

övriga delar.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.