Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning av statsmedel vid ingripanden enligt karantänskungörelsen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren av herr Gorthon samt nr 212 i andra kammaren av herrar Gustafson i Göteborg och Johansson i öckerö.

1962-10-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:34, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning av statsmedel vid ingripanden enligt karantänskungörelsen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren av herr Gorthon samt nr 212 i andra kammaren av herrar Gustafson i Göteborg och Johansson i öckerö.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1962

1

Nr 34

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning av statsmedel

vid ingripanden enligt karantänskungörelsen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren av herr

Gorthon samt nr 212 i andra kammaren av herrar Gustafson i Göteborg

och Johansson i öckerö.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att ändra bestämmelserna

rörande ersättning åt enskilda och företag, som drabbas av

myndigheters ingripande i hälsovårdande syfte, på sådant sätt att karantänskungörelsen

inordnas bland de ersättningsgrundande författningarna,

och att ersättning generellt kan utgivas efter mindre restriktiva grunder än

för närvarande».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och

statskontoret. Redogörelse för innehållet i remissyttrandena lämnas i det

följande.

Gällande bestämmelser

Regler med syfte att förhindra utbredning av sjukdomar återfinnes i ett

flertal lagar och förordningar, såsom epidemilagen, lagen om åtgärder mot

utbredning av könssjukdomar, livsmedelsstadgan, hälsovårdsstadgan, mejeristadgan,

tuberkulosförordningen och karantänskungörelsen. I samtliga

dessa fall finnes bestämmelser, som ger vederbörande myndigheter rätt

att i olika avseenden vidtaga ingripanden för att förhindra spridning av

vissa smittsamma sjukdomar.

Karantänskungörelsen den 24 april 1953 innehåller bestämmelser om

sanitär kontroll av den internationella trafiken. Till skydd mot att smittsamma

sjukdomar genom sjö-, land- eller lufttrafik införes i riket eller

sprides till utlandet åligger det hälsovårdsnämnd att vidtaga erforderliga

åtgärder i enlighet med kungörelsens bestämmelser. Sålunda kan hälsovårdsnämnd

förordna om läkarbesiktning och smittrening, bestämma att smittBihang

till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1962

bärare ombord på fartyg ej må ha beröring med land samt föranstalta om

att smittad person flyttas från transportmedlet och isoleras. Även beträffande

gods, bagage och post kan åtgärder vidtagas i syfte att förhindra

spridning av smitta.

Enligt regler i lagen den 18 maj 1956 om ersättning åt smittbärare är

smittbärare som på grund av myndighets ingripande, företaget med stöd av

epidemilagen, livsmedelsstadgan eller mejeristadgan, till förekommande av

att smitta sprides underkastas observation, isolering eller inskränkning i

arbete berättigad att av statsmedel erhålla ersättning. Tillfällig smittbärare

erhåller ersättning dels för inkomstbortfall och dels för resa, som varit erforderlig

på grund av ingripandet. Ersättning för inkomstbortfall utgår

längst under nittio dagar och utgår med det högsta belopp, som vid sjukdom

skulle ha utgått från sjukförsäkringen. Kronisk smittbärare erhåller

ersättning med belopp, som med hänsyn till behovet av ersättning, förlustens

storlek och omständigheterna i övrigt i varje särskilt fall prövas skäligt.

Kungl. kungörelsen den 18 maj 1956 om ersättning av statsmedel i vissa

fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse innehåller regler enligt vilka

kostnader och förluster, som uppkommit på grund av myndighets ingripande

med stöd av epidemilagen eller livsmedelsstadgan, i vissa fall ersättes

av statsmedel. De företagsförluster, för vilka ersättning under vissa förutsättningar

kan utgå, är av två slag, dels förstörda varor eller annan lös

egendom och dels mera svårbestämda förluster på grund av driftsavbrott

eller annat intrång i näring. För sistnämnda fall finnes den restriktiva

föreskriften att det måste föreligga väsentligt intrång i näring eller avsevärd

minskning i arbetsförtjänst.

Såsom framgår av det sagda grundar ingripande jämlikt karantänskungörelsens

regler i intet fall rätt till ersättning.

Historik

Den i motionerna aktualiserade frågan om ersättning vid ingripanden

enligt karantänskungörelsen behandlas i ett av justitierådet Hugo Digman

den 22 oktober 1955 avgivet betänkande.

Häri har utredningsmannen — efter att ha uppehållit sig vid åtgärder

enligt hälsovårds-, livsmedels- och mejeristadgorna samt epidemilagen —

även beaktat, huruvida ingripande enligt övriga hälsovårdsförfattningar

borde föranleda ersättning. Han har konstaterat att härvid ej förekommer

andra bestämmelser av intresse än karantänskungörelsens föreskrifter om

att fartyg kan hindras från att lasta eller lossa o. s. v. Utredningsmannen

har emellertid ansett karantänskungörelsens karaktär vara sådan att ersättning

på grund av nämnda ingripanden ej bör ifrågakomma.

I proposition nr 126 år 1956, vari framlades förslag till de nu på området

gällande bestämmelserna, följde föredragande departementschefen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1962

statsrådet Hedlund, utredningsmannens förslag och uttalade, att han med

hänsyn till de speciella förhållanden karantänskungörelsen avser och till

syftet med den i propositionen föreslagna lagstiftningen icke kunde tillstyrka

att ingripanden enligt karantänskungörelsen gjordes ersättningsgrundande.

Han ansåg därför de föreslagna ersättningsreglerna icke böra tilllämpas

på ingripanden enligt karantänskungörelsen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 29 år 1956 fann andra lagutskottet

ej anledning till erinran mot propositionen i denna del.

Remissyttrandena

Medicinalstyrelsen redogör i sitt yttrande inledningsvis för de gällande

bestämmelserna och anför därefter:

Då bestämmelserna ännu endast gällt kortare tid, är erfarenheterna av

desamma begränsade och motiverar enligt medicinalstyrelsens uppfattning

icke för närvarande någon ändring av reglerna. Framhållas bör också, att

det ju icke endast är ingripanden med stöd av karantänskungörelsen, som

faller utanför ersättningsreglerna: detta gäller också ingripanden jämlikt

hälsovårdsstadgan och tuberkulosförordningen samt lagen om åtgärder mot

utbredning av könssjukdomar.

Då det gäller karantänskungörelsen måste även beaktas att denna är baserad

på de av fjärde världshälsovårdsförsamlingen antagna, av Sverige biträdda

internationella hälsovårdsbestämmelserna, som innehåller vissa regler

för sanitära åtgärder och metoder (jfr prop. nr 138 år 1952). Art. 23 i

bestämmelserna förklarar att de sanitära åtgärder, som godkännes i bestämmelserna,

är de mest vittgående i internationell trafik tillämpliga åtgärder,

som en stat kan påfordra för att skydda sitt territorium mot smittsamma

sjukdomar. Skulle sådana bestämmelser införas i Sverige att förluster

vid ingripanden av karantänsnatur ersättes av staten, skulle utländska

fartyg, som trafikerar vårt land, svårligen kunna ställas utanför dessa.

Därvid bör emellertid beaktas, att motsvarande förmåner, såvitt känt, icke

erbjudes utomlands.

Sjöfartsstyrelsen tillstyrker att en utredning företages i enlighet med

motionärernas hemställan samt anför:

Sjöfartens natur med förflyttning av fartyg, passagerare och laster mellan

olika hamnar ofta i olika delar av världen medför, att denna näring får

anses i större utsträckning än de flesta andra vara utsatt för risker av ingripanden

enligt karantänskungörelsen. Med hänsyn till storleken av de

fartyg, som numera utnyttjas i den internationella sjöfarten, kan sådant

ingripande leda till högst avsevärda förluster för vederbörande redare.

Visserligen kan sägas, att riskerna för ingripanden enligt karantänskungörelsen,

liksom andra förhållanden som medför längre eller kortare tids

driftsavbrott för ett fartyg, ingår i de allmänna risker, varmed en redare

måste räkna i sin verksamhet. Detta förefaller emellertid sjöfartsstyrelsen

vara en väl hård linje och att jämväl bör beaktas att karantänsingripandena

avser skyddsåtgärder för landet i dess helhet eller i vart fall större

delar därav. De av utredningsmannen i förslaget till förenämnda lag anförda

skälen för eu begränsning av lagstiftningens tillämpningsområde förefaller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1962

sålunda sjöfartsstyrelsen väl generaliserande och det synes som om sjöfartens

speciella karaktär icke till fullo beaktats.

Såsom förut angivits, kan de förluster som drabbar en redare vid ingripande

enligt karantänskungörelsen, uppgå till avsevärda belopp. Det

synes med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts om syftet med ingripandena

skäligt, att möjlighet öppnas till ersättning till redaren även om

företagets ekonomiska ställning skulle vara sådan, att förlusterna icke kan

sägas medföra en avsevärd rubbning av företagets ekonomi.

Statskontoret ifrågasätter om tillräckliga skäl ännu föreligger för en utredning.

I remissyttrandet anföres:

Vid dessa förarbeten till den nu gällande kungörelsen (prop. 126/1956;

andra lagutsk. 29; rskr. 256) var avgränsningen av dess tillämplighetsområde

och omfattningen av ersättningen föremål för ingående överväganden.

Då det i motionen göres gällande, att rätten till ersättning i praktiken

visat sig vara ytterst begränsad, måste detta ses mot bakgrunden av att det

gäller att ersätta förluster, som uppkommer vid extraordinära ingripanden.

Det framhölls i propositionen uttryckligen, att det icke vore meningen, att

ersättning skulle utgå i anledning av de åtgärder myndigheterna vidtager

i sin regelmässiga kontrollerande verksamhet på hälsovårdens område eller

vid andra ingripanden än i epidemibekämpande syfte. Med hänsyn till de

speciella förhållanden karantänskungörelsen avsåge, uteslöts även ingripanden

enligt denna kungörelse från ersättning i den ordning, som regleras

av förevarande ersättningskungörelse (se prop. sid. 31—32, utsk. sid. 35).

Då motionärerna särskilt framhållit karantänskungörelsen, vill statskontoret

fästa uppmärksamheten vid att ämbetsverket författningsenligt jämväl

avvisat krav på ersättning för i utlandet inköpta varor, vilka vid importkontrollen

befunnits paratyfussmittade och av denna anledning icke

fått i riket införas. I såväl dylika fall som rederifallet hänför sig ingripandena

till den reguljära kontrollen, vilka ingripanden enligt förarbetena icke

skulle omfattas av förevarande ersättningskungörelse. En ändring av denna

princip torde näppeligen kunna begränsas till att avse enbart karantänskungörelsen.

Skall ändring ske, måste spörsmålet ses ur betydligt vidare

aspekter.

Under den tid ersättningskungörelsen hittills ägt tillämpning har till

statskontoret inkommit 91 ersättningsärenden, varav 3 under 1956, 15 under

1957, 18 under 1958, 12 under 1959, 8 under 1960, 31 under 1961 och 4 hittills

under 1962.

Utskottet

Karantänskungörelsen innehåller bestämmelser om sanitär kontroll av

den internationella trafiken. Till skydd mot att smittsamma sjukdomar

genom sjö-, land- eller lufttrafik införes i riket eller sprides till utlandet

åligger det hälsovårdsnämnd att vidtaga erforderliga åtgärder i enlighet

med kungörelsens bestämmelser. Sålunda kan hälsovårdsnämnd förordna

om läkarbesiktning och smittrening, bestämma att smittbärare ombord på

fartyg ej må ha beröring med land samt föranstalta om att smittad person

flyttas från transportmedlet och isoleras. Även beträffande gods, bagage

och post kan åtgärder vidtagas i syfte att förhindra spridning av smitta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i är 1962

Enligt regler i kungörelsen om ersättning av statsmedel i vissa fall vid

ingripanden i hälsovårdens intresse kan kostnader och förluster, som uppkommit

på grund av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen och

livsmedelsstadgan i vissa fall ersättas av statsmedel. De företagsförluster,

för vilka ersättning kan utgå, är av två slag, dels förstörda varor eller

annan lös egendom och dels mera svårbestämda förluster på grund av

driftsavbrott eller annat intrång i näring. För det sistnämnda fallet finnes

den föreskriften att det måste föreligga väsentligt intrång i näring eller

avsevärd minskning i arbetsförtjänst. För ingripanden med stöd av karantänskungörelsen

utgår däremot aldrig ersättning.

I förevarande motioner framhålles, att ersättningsrätten är ytterst begränsad

och att detta motverkar bestämmelsernas syfte. Det förhållandet

att ingripanden med stöd av karantänskungörelsen över huvud taget ej

grundar rätt till ersättning finner motionärerna otillfredsställande, emedan

de ifrågakommande ingripandena blir likartade oavsett vilken lagstiftning

som åberopas, och verkningarna för den enskilde eller det företag som

drabbas likaledes blir desamma.

Motionärerna erinrar om ett fall som för några år sedan tilldrog sig allmän

uppmärksamhet. År 1957 anlände till Göteborg ett svenskt fartyg,

vars besättning befarades medföra smittkoppor. Långtgående säkerhetsåtgärder

vidtogs, vilka ledde till att rederiet i fråga fick vidkännas betydande

kostnader. Man konstaterade så småningom, att det icke var fråga om

smittkoppor. Rederiet reste ersättningskrav, men Kungl. Maj :t ställde sig

avvisande under motivering att ingripandena skett med stöd av karantänskungörelsen.

Motionerna utmynnar i en hemställan om utredning i syfte att ingripanden

enligt karantänskungörelsen skall bliva ersättningsgrundande och att

ersättning generellt skall kunna utgivas efter mindre restriktiva grunder

än som för närvarande är fallet.

Frågan huruvida ingripanden med stöd av karantänskungörelsen skulle

vara ersättningsgrundande var föremål för överväganden i samband med

tillkomsten av den gällande ersättningskungörelsen. Därvid uttalade föredragande

departementschefen, att han med hänsyn till de speciella förhållanden

karantänskungörelsen avsåg icke kunde tillstyrka att ingripandena

gjordes ersättningsgrundande.

De skäl motionärerna anfört som stöd för sin hemställan att göra ingripandena

ersättningsgrundande —■ icke minst medborgarnas intresse av

att allt skall göras för att förebygga spridandet av smittsamma sjukdomar

—- kan enligt utskottets mening ha visst fog. Emellertid talar även skäl i

motsatt riktning. Om sådana bestämmelser infördes att förluster vid ingripanden

av karantänsnatur ersattes av staten skulle, såsom medicinalstyrelsen

i sitt remissyttrande framhållit, med hänsyn till internationella

överenskommelser utländska fartyg, som trafikerar vårt land, knappast

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1962

kunna undantagas från bestämmelserna. Någon ersättningsrätt i liknande

fall föreligger över huvud taget icke, såvitt är känt, för svenska fartyg

utomlands. Vidare är det icke möjligt att helt bortse från risken att fartyg,

beträffande vilka det finns skäl att antaga att ingripanden kan ifrågakomma,

när så är möjligt väljer hamn där ersättning kan påräknas. Med

hänsyn till bl. a. dessa omständigheter är utskottet icke berett att förorda

att frågan göres till föremål för utredning med sikte enbart på svenska förhållanden.

Utskottet vill i stället förorda, att därest behov av översyn av

ersättningsreglerna i framtiden skulle aktualiseras, en sådan företages i

internationellt sammanhang. Denna utskottets mening synes böra bringas

till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 168

och II: 212, i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening

måtte giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 30 oktober 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström

och herr Enarsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Rimmerfors, Odhe, fru Ekendahl, herrar Björkman och

Gustavsson i Alvesta.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS

104855

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:364 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning av statsmedel vid ingripanden enligt karantänskungörelsen a1 i texten