Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om auktorisering av bilförsäl jare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr Sundin samt nr 16 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Larsson i Borrby.

1962-10-30 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner om auktorisering av bilförsäl jare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr Sundin samt nr 16 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Larsson i Borrby.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckta motioner om auktorisering av

bilförsäl jare.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr

Sundin samt nr 16 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och

Larsson i Borrby. I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning rörande

registrering och auktorisering av personer och firmor, som idkar

yrkesmässig bilförsäljning, i enlighet med motionens syfte.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 16.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kommerskollegium, som i sin tur inhämtat

yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och

Gävle. Yttrande har därjämte på utskottets begäran avgivits av Motorbranschens

riksförbund. Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser

I förordningen den 18 juni 1864- angående utvidgad näringsfrihet stadgas

som grundläggande princip, att svensk man och kvinna är, med de undantag

och inskränkningar samt under de villkor i övrigt som upptages i förordningen,

berättigad att idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller

annan hantering. Undantag göres i princip för dem som är omyndiga eller

i konkurstillstånd eller innehar vissa tjänster. Vidare föreskrives att den

allmänna näringsfriheten inte skall äga tillämpning å vissa näringar bl. a.

tillverkning och försäljning av rusdrycker och Öl, handel med gifter och

apoteksvaror samt handel med skrot, lump och begagnat gods. För utövande

av dessa näringar erfordras som regel särskilt tillstånd av myndighet.

Enligt t. ex. förordningen den 29 december 1949 angående handel med

skrot, lump och begagnat gods, som äger tillämpning å yrkesmässig handel

med järn- och annat metallskrot samt bl. a. begagnade cyklar men icke

begagnade motorfordon, erfordras sålunda tillstånd till sådan handel av

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962

polismyndigheten i orten, varjämte särskilda föreskrifter lämnas för sådan

handels bedrivande. Någon inskränkning för handel med bilar, vare sig nya

eller begagnade, föreskrives emellertid icke i näringsfrihetsförordningen. Så

snart en svensk medborgare (för utlänningar erfordras särskilt tillstånd av

Kungl. Maj :t) uppfyller de allmänna villkoren beträffande ålder o. s. v.

kan han således etablera sig som bilhandlare utan att ha myndighets tillstånd.

Däremot är han jämlikt reglerna i lagen den 13 juli 1887 om handelsregister,

firma och prokura skyldig att till införande i det stadsvis och länsvis

förda handelsregistret anmäla sin firma, d. v. s. det namn under vilket

han ämnar bedriva sin rörelse. Drives rörelsen i aktiebolagsform, blir rörelsen

i enlighet med aktiebolagslagens regler registrerad i det för hela riket

gemensamma aktiebolagsregistret.

I likhet med flertalet övriga rörelseidkare är den som yrkesmässigt driver

handel med bilar och andra motorfordon jämlikt bokföringslagen den 31

maj 1929 skyldig att föra dagbok och de övriga handelsböcker som med

hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet erfordras för att redovisning

skall kunna lämnas för rörelsens gång och för rörelseidkarens ekonomiska

ställning vid rörelsens början och rid utgången av varje räkenskapsår.

I följd av bokföringslagens bestämmelser åligger det därjämte

rörelseidkaren att taga kopior av handlingar, som användes i rörelsen,

ävensom att i ordnat skick föx^vara sådana kopior liksom ankommande

brev, räkningar och övriga handlingar, som har betydelse för rörelsen.

Motionerna

Motionärerna framhåller att förhållandena inom bilhandeln — framför

allt handeln med begagnade bilar — icke är tillfredsställande. Enär rätten

att starta en rörelse med försäljning av bilar icke är beroende av myndighets

prövning, har enligt motionärerna under senare år ett flertal personer

utan erforderliga kvalifikationer etablerat sig som bilhandlare. Dessa bedriver

ofta sina rörelser med åsidosättande av sunda affärsprinciper och

stundom med direkt brottsliga metoder. Vid obestånd uppstår kännbara

förluster för åtskilliga enskilda personer samtidigt som statsverket ofta

går förlustigt såväl inkomstskatt som omsättningsskatt. Motionärerna fortsätter:
Det

måste anses angeläget, att den fria konkurrensen får godta utveckningsmöjligheterna

inom bilhandeln liksom inom övriga delar av näringslivet.

Men grunden härför måste givetvis vara sunda affärsprinciper. Förhållanden

inom branschen synes nödvändiggöra, att en sanering av handeln

kommer till stånd. För rätt till yrkesmässig bilförsäljning bör det exempelvis

fordras tillstånd i form av registrering och auktorisering, utfärdat av

länsstyrelse eller annan härför godkänd myndighet. Vidare bör vederbörande

bilförsäljare ställa en viss angiven bankgaranti i förhållande till rörelsens

omfattning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962

3

Historik

Frågan om kontroll över handeln med begagnade motorfordon aktualiserades

vid 1950 års riksdag. I en motion i andra kammaren hemställdes

om skyndsam utredning om huruvida och på vad sätt kontroll över handeln

med begagnade motorfordon kunde och borde åstadkommas. Andra

kammarens allmänna beredningsutskott framhöll i sitt av kammaren godkända

utlåtande nr 5, att handeln med begagnade bilar understundom utövades

av mindre ansvarskännande försäljare och att utskottet därför icke

ville bestrida att åtgärder till allmänhetens skydd och trafiksäkerhetens

fromma kunde övervägas. Utskottet bedömde emellertid utvecklingen på

bilmarknaden så, att efterfrågan på begagnade bilar skulle minska och

till följd därav också de vitsordade missförhållandena i branschen. Utskottet

ansåg därför den begärda utredningen icke av behovet påkallad.

Vid 1959 års riksdag väcktes motioner, i vilka hemställdes om utredning

angående skyldighet för säljare av begagnad bil att förete protokoll över

testning rörande bilens beskaffenhet. Av motiveringen till motionärernas

hemställan framgick, att de åsyftade dels ekonomiskt skydd för mindre

erfarna köpare av begagnade bilar, dels ökad trafiksäkerhet genom att

handeln med icke trafiksäkra bilar skulle försvåras. Beträffande den förstnämnda

delen av motionernas syfte anförde andra lagutskottet i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 5 följande:

Mot otillbörliga förfaranden av säljare utgör stadgandena i strafflagen

om straff för bedrägeri och andra oredlighetsbrott skydd i viss utsträckning.

Där straff kan komma i fråga och i vidsträckt omfattning även i

andra situationer kan köpare vinna rättelse med stöd av civilrättsliga regler

om återgång av köp samt om skadestånd m. m. Däremot torde icke

finnas några föreskrifter, som syftar till att bereda köpare ekonomiskt

skydd på sätt liknande det som motionärerna avser. Att införa särskilda

bestämmelser med syfte att skapa sådant .skydd för bilköpare bör enligt

utskottets mening icke komma i fråga. Den som ämnar köpa en begagnad

bil har för övrigt goda möjligheter att på eget initiativ förvärva kännedom

om bilens beskaffenhet.

I fortsättningen av sitt utlåtande anförde andra lagutskottet, att kontrollbesiktning

av begagnade bilar utan tvivel var från trafiksäkerhetssynpunkt

av stort värde samt att man därför borde sträva efter en sådan förstärkning

av statens bilinspektions resurser, att inspektionen kunde klara

de ökade uppgifter, som skulle följa av att ytterligare besiktningsskyldighet

infördes. I sitt utlåtande nr 44 under höstsessionen med samma riksdag

framhöll andra lagutskottet ånyo värdet av obligatoriska säkerhetsbesiktningar

ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Vid samma riksdag behandlades ytterligare en motion av visst intresse

i förevarande sammanhang. I motionen hemställdes om utredning rörande

behovet av lagstiftning om förbud för ungdomar att förvärva motorfordon

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962

före uppnådd körkortsålder. Allmänna beredningsutskottet, som behandlade

motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 10, fann syftet att

komma till rätta med de obestridliga olägenheterna av att ungdomar under

körkortsåldern kunde inneha bil beaktansvärt men ansåg att krav på ålderslegitimation

vid registrering av bilar skulle medföra avsevärda praktiska

olägenheter. Utskottet fortsatte:

Arbetsbelastningen för de redan hårt betungade registreringsavdelningarna

skulle ytterligare öka och trots att antalet bilägare under 18 år är

mycket litet skulle samtliga bilägare påläggas en ytterligare börda. Ett förbud

för underåriga att förvärva bil skulle vidare kunna effektivt upprätthållas

endast genom en mycket omfattande kontrollapparat. Under alla

omständigheter skulle likväl möjligheterna att kringgå förbudet genom

exempelvis bulvanköp och genom inregistrering av bilen på anhörig eller

kamrat som fyller åldersvillkoret vara stora. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om de medel som nu gives genom bestämmelserna i föräldrabalkens

9 kap. och, i vissa fall, avtalslagen att förhindra ungdomarnas

bilförvärv eller få ett redan fullbordat förvärv ogiltigförklarat.

1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m.

Mot bakgrund av den förda diskussionen om kontrollbesiktning av motorfordon

samt de erfarenheter som utomlands vunnits av sådana besiktningars

effekt på olycksfrekvensen tillkallades den 9 december 1960 särskilda

sakkunniga för att utreda frågan om periodisk kontrollbesiktning

av motorfordon och släpfordon. De sakkunniga, som antog benämningen

1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. in., avlämnade

den 5 juni 1962 sitt betänkande »Säkerhetsinspektion av motorfordon och

släpvagnar» (SOU 1962:29). I detta konstateras, att ett betydande antal

fordon framföres i trafiken behäftade med fel på ur trafiksäkerhetssynpunkt

vitala delar. Utredningen föreslår därför att en effektiv periodisk

fordonskontroll — av utredningen benämnd säkerhetsinspektion -—- snarast

möjligt tillskapas. Förslaget innebär i huvudsak följande: För att inspektionen

skall få åsyftad verkan bör den i princip omfatta samtliga i bilregister

upptagna motorfordon och släpvagnar. Med hänsyn till att brister

och felaktigheter kan uppstå på kort tid och även på nya fordon, bör inspektionen

företagas årligen och omfatta fordon som är äldre än ett år.

Inspektionen bör äga rum under en för fordonet med ledning av sista

siffran i registreringsnumret bestämd inställelsemånad. Kontrollen över

att fordonsägarna fullgör inspektionsskyldigheten avses ske genom polisen

med ledning av på fordonen anbragta kontrollmärken. Inspektionen skall

utföras vid särskilda för ändamålet inrättade inspektionsanstalter. Inspektionsverksamheten

får icke drivas i vinstsyfte. Verksamheten förutsättes

finansierad medelst av Kungl. Maj :t fastställda avgifter, som uttages i samband

med inspektionen. Uppgiften att kontrollera inspektionsanstalterna

skall åvila väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens bilinspektion. På

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962

styrelsen ankommer bl. a. att meddela auktorisation åt företag att utföra

säkerhetsinspektion. Beträffande inspektionsverksamhetens praktiska genomförande

ansluter sig utredningen till ett av Motorbranschens riksförbund

lämnat förslag, innebärande i stort att förbundet åtager sig att genom

ett särskilt aktiebolag utföra all inspektionsverksamhet i landet. Utredningen

utgår från att bestämmelserna om säkerhetsinspektion skall

kunna träda i kraft den 1 juli 1963.

Utredningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Remissyttrandena över motionerna

Ingen av remissinstanserna ansluter sig till förslaget om utredning av

det innehåll motionärerna förordar.

Kommerskollegium hyser i och för sig förståelse för strävandena att

skydda den osakkunniga allmänheten mot okunniga och bedrägliga försäljare

av motorfordon men fortsätter:

Kollegium har emellertid i skilda sammanhang hävdat, att i princip

fria förhållanden bör råda inom näringslivet. I enlighet härmed har kollegium

intagit en i stort sett avvisande hållning till krav på att staten skulle

medverka vid uppställande av särskilda kompetensvillkor för rätten att

idka viss näring. Ett för näringsidkare gällande auktorisationssystem

skulle i praktiken leda till konkurrensbegränsningar. Med hänsyn härtill

bör det enligt kollegii mening icke förekomma att staten genom särskilda

åtgärder främjar konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet,

med mindre starka skäl av allmän räckvidd kan åberopas härför. Även om

osunda förhållanden råda inom vissa delar av bilhandeln, synes det kollegium

knappast som om dessa förhållanden äro av sådan art att staten bör

påtaga sig ansvaret för att marknaden upprensas.

Kollegium erinrar vidare om 1960 års utredning angående kontrollbesiktning

av bilar m. m. och framhåller att införandet av ett periodiskt besiktningssystem

skulle möjliggöra för köparna att kontrollera om de saluhållna

fordonen befinner sig i kördugligt skick. Därigenom skulle möjligheterna

för ohederliga bilhandlare att vilseleda sina köpare minskas och

förhållandena inom bilhandeln sålunda avgjort förbättras. Kollegium anför

avslutningsvis, att med ledning av vad som framkommer vid denna utredning

bör tillfredsställande kunna bedömas om och i vad mån särskilda

åtgärder till sanering av handeln med begagnade bilar är erforderliga.

Handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle vitsordar

samtliga att det åtminstone inom handeln med begagnade bilar förekommer

en del transaktioner, som faller utanför ramen för såväl sunda affärsprinciper

som god affärssed. De anser emellertid icke detta förhållande

utgöra tillräckligt skäl för inskränkning i näringsfriheten. Handelskammaren

i Göteborg uttalar sig i detta sammanhang på följande sätt:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962

Samma skäl skulle kunna anföras för en begränsning av den fria handeln

med en rad andra varor, såsom antikviteter, kameror, mattor, pälsvaror,

smycken, tavlor, symaskiner, uppslagsverk etc., beträffande vilka köparna

ofta icke äga tillräcklig sakkunskap för att kunna avgöra, huruvida pris

och gängse marknadsvärde överensstämma. För att regleringsvägen komma

till rätta med problemet med de alltför godtrogna köparna torde det erfordras

åtgärder av helt annan art och omfattning än vad motionärerna

synas föreställa sig; åtgärder, som knappast torde kunna ifrågasättas i ett

demokratiskt samhälle med i princip fri ekonomi och fritt konsumtionsval.

Handelskammaren i Stockholm anser för sin del att krav på särskilt

tillstånd för utövande av en näring bör uppställas endast då hanteringen

i fråga innefattar en farlig verksamhet eller av andra liknande skäl finnes

från allmän synpunkt böra vara underkastad kontroll.

Handelskainrarna förordar därför, att man genom andra åtgärder söker

lösa det föreliggande problemet. Flertalet av dem erinrar därvid om 1960 års

utredning om kontrollbesiktning av bilar in. m. och anser att en genomförd

periodisk kontrollbesiktning av alla motorfordon verksamt skulle bidraga

till sanering av bilhandeln. Vidare erinrar handelskammaren i Malmö

om att den seriösa företagsamheten i branschen ägnat stort intresse åt varudeklarations-

och garantifrågor beträffande begagnade bilar samt om att

bilägarnas egna organisationer bedrivit en intensiv upplysningsverksamhet

om de risker som är förbundna med köp av begagnade bilar. Liknande

synpunkter framhålles också av handelskammaren i Göteborg, som anför:

Därför torde det i realiteten endast finnas en lösning av problemet, nämligen

att genom gemensamma strävanden av alla ansvariga parter öka upplysningen

hos den köpande allmänheten, så att den i första hand förlägger

sina inköp till välrenommerade företag och att den i tveksamma fall anlitar

den saltkunskap, som icke minst inom bilbranschen finnes lätt tillgänglig

på flertalet platser i landet.

Motorbranschens riksförbund finner det ostridigt att vissa missförhållanden

rått inom handeln med begagnade bilar men ställer sig synnerligen

tveksamt till möjligheten och lämpligheten av att lösa detta problem genom

en offentlig auktorisation med hänsyn till de negativa följder i form

av alltför stram uppbromsning av nyetablering inom branschen som skulle

följa därav. Förbundet anvisar i stället andra vägar att lösa det i motionerna

aktualiserade problemet och anför:

Från Riksförbundets sida fästes vidare stora förhoppningar vid de planer

på en obligatorisk årlig säkerhetsinspektion för alla motorfordon, soin f n

äro föremål för officiell utredning. Det synes uppenbart att en dylik allomfattande

inspektion kommer att avsevärt höja standarden på äldre eller

genom skador av något slag diskutabla objekt och därmed underlätta bedömningen

av det kvarvarande värdet. Detta talar — förutom det primära

trafiksäkerhetsintresset — för att ifrågavarande utredning snarast möjligt

leder till praktiska resultat.

Vissa andra åtgärder av mindre räckvidd än en auktorisation skulle emellertid

enligt vår mening tämligen omgående verka för här avsedd sane
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962

ring. Som exempel på dylika åtgärder kan här i första hand nämnas en

skärpt tillämpning av kvalifikationskraven för s. k. saluvagnslicens. Även

om vissa grundförutsättningar för bifall på ansökan om dylik licens uppställts,

medföra desamma icke en så kraftig gallring av de sökande att missförhållandena

av den art motionärerna påtalat förebyggas.

Vidare skulle möjlighet för bilförsäkringsbolagen att vägra s. k. flgtande

försäkring för företagare som ej erhållit saluvagnslivens i kombination med

föregående åtgärd kunna få en icke oväsentlig effekt.

Utöver de nu gällande grundkraven borde sålunda mer allmänt lagd bedömning

inkluderande även resp. sökandes ekonomiska stabilitet tillkomma.

Den av motionärerna framförda tanken på viss bankgaranti i förhållande

till rörelsens beräknade omfattning synes i detta sammanhang av

intresse.

Med hänsyn till dessa av förbundet antydda möjligheter att komma

till rätta med de i motionerna påtalade missförhållandena vill förbundet

icke motsätta sig en utredning, som inriktas på att finna andra möjligheter

till lösning av frågan än auktorisation av bildetaljhandeln.

Utskottet

I förevarande motioner göres gällande, att det numera icke råder helt

tillfredsställande förhållanden inom handeln med bilar, i synnerhet handeln

med begagnade bilar. Eftersom envar i princip kan etablera sig som bilhandlare

utan tillstånd av myndighet, har till branschen under senare år

lockats personer, som genom osunda affärsprinciper och stundom brottsliga

metoder tillfogar allmänheten skada. Motionärerna finner det nödvändigt,

att en sanering av bilhandeln kommer till stånd, och föreslår i sådant

syfte, att det för rätt till yrkesmässig försäljning av bilar skall fordras myndighets

tillstånd i form av registrering eller auktorisering. Vidare förordar

de, att utövare av sådan näring skall ställa bankgaranti i förhållande till

rörelsens omfattning. Motionerna mynnar ut i en hemställan om utredning

av dessa problem.

I likhet med remissinstanserna finner utskottet ådagalagt, att det åtminstone

inom handeln med begagnade bilar förekommer affärer, som varken

är representativa för sunda affärsprinciper eller god affärssed. Med

hänsyn till den omfattning som dylika affärer numera tycks ha fått vill

utskottet icke bestrida, att åtgärder kan vara erforderliga för att åstadkomma

en sanering av bilhandeln.

Motionärernas förslag att komma till rätta med problemet genom inskränkningar

i den allmänna näringsfriheten har emellertid vid remissbehandlingen

av motionerna icke vunnit anslutning från något håll. Det har

därvid framhållits, att ett auktorisationsförfarande i praktiken skulle leda

till konkurrensbegränsningar, vartill statsmakterna icke borde medverka

med mindre starka skäl av allmän räckvidd kunde åberopas härför. Det har

vidare anförts, att ett sådant förfarande skulle följas av en alltför stram

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962

uppbromsning av nyetableringen inom bilbranschen. Man har också framhållit,

att de skäl, som kan åberopas för en begränsning av handeln med bilar,

även kan åberopas för en begränsning av handeln med en mängd andra

varor.

Utskottet kan i stort sett instämma i dessa synpunkter. Därjämte vill utskottet

understryka, att möjligheterna till sanering av handeln med begagnade

bilar genom att kräva auktorisation för utövande av yrkesmässig

bilförsäljning inte får överskattas, eftersom ett flertal begagnade bilar

torde byta ägare genom överlåtelser, som inte kan hänföras till yrkesmässig

försäljning. För att komma till rätta med missförhållandena inom bilhandeln

får man därför enligt utskottets mening söka sig andra vägar. Därvid

vill utskottet erinra om att det för närvarande pågår utredning inom kommunikationsdepartementet

angående möjligheten att införa besiktningsskyldighet

i samband med försäljning av begagnade bilar.

Under åberopande av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka

bifall till motionsyrkandet och får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 8 och II: 16, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 oktober 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström

och herr Kaijser*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Rimmerfors, Odhe, fröken Sandell*, herrar Björkman och

Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 62

204429

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.