Utlåtande i anledning av väckta motioner om auktorisering av bilförsäl jare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr Sundin samt nr 16 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Larsson i Borrby.
1962-10-30 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1962:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner om auktorisering av bilförsäl jare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr Sundin samt nr 16 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Larsson i Borrby.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962
1
Nr 35
Utlåtande i anledning av väckta motioner om auktorisering av
bilförsäl jare.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr
Sundin samt nr 16 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och
Larsson i Borrby. I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning rörande
registrering och auktorisering av personer och firmor, som idkar
yrkesmässig bilförsäljning, i enlighet med motionens syfte.»
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 16.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kommerskollegium, som i sin tur inhämtat
yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och
Gävle. Yttrande har därjämte på utskottets begäran avgivits av Motorbranschens
riksförbund. Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser
I förordningen den 18 juni 1864- angående utvidgad näringsfrihet stadgas
som grundläggande princip, att svensk man och kvinna är, med de undantag
och inskränkningar samt under de villkor i övrigt som upptages i förordningen,
berättigad att idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller
annan hantering. Undantag göres i princip för dem som är omyndiga eller
i konkurstillstånd eller innehar vissa tjänster. Vidare föreskrives att den
allmänna näringsfriheten inte skall äga tillämpning å vissa näringar bl. a.
tillverkning och försäljning av rusdrycker och Öl, handel med gifter och
apoteksvaror samt handel med skrot, lump och begagnat gods. För utövande
av dessa näringar erfordras som regel särskilt tillstånd av myndighet.
Enligt t. ex. förordningen den 29 december 1949 angående handel med
skrot, lump och begagnat gods, som äger tillämpning å yrkesmässig handel
med järn- och annat metallskrot samt bl. a. begagnade cyklar men icke
begagnade motorfordon, erfordras sålunda tillstånd till sådan handel av
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 35
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962
polismyndigheten i orten, varjämte särskilda föreskrifter lämnas för sådan
handels bedrivande. Någon inskränkning för handel med bilar, vare sig nya
eller begagnade, föreskrives emellertid icke i näringsfrihetsförordningen. Så
snart en svensk medborgare (för utlänningar erfordras särskilt tillstånd av
Kungl. Maj :t) uppfyller de allmänna villkoren beträffande ålder o. s. v.
kan han således etablera sig som bilhandlare utan att ha myndighets tillstånd.
Däremot är han jämlikt reglerna i lagen den 13 juli 1887 om handelsregister,
firma och prokura skyldig att till införande i det stadsvis och länsvis
förda handelsregistret anmäla sin firma, d. v. s. det namn under vilket
han ämnar bedriva sin rörelse. Drives rörelsen i aktiebolagsform, blir rörelsen
i enlighet med aktiebolagslagens regler registrerad i det för hela riket
gemensamma aktiebolagsregistret.
I likhet med flertalet övriga rörelseidkare är den som yrkesmässigt driver
handel med bilar och andra motorfordon jämlikt bokföringslagen den 31
maj 1929 skyldig att föra dagbok och de övriga handelsböcker som med
hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet erfordras för att redovisning
skall kunna lämnas för rörelsens gång och för rörelseidkarens ekonomiska
ställning vid rörelsens början och rid utgången av varje räkenskapsår.
I följd av bokföringslagens bestämmelser åligger det därjämte
rörelseidkaren att taga kopior av handlingar, som användes i rörelsen,
ävensom att i ordnat skick föx^vara sådana kopior liksom ankommande
brev, räkningar och övriga handlingar, som har betydelse för rörelsen.
Motionerna
Motionärerna framhåller att förhållandena inom bilhandeln — framför
allt handeln med begagnade bilar — icke är tillfredsställande. Enär rätten
att starta en rörelse med försäljning av bilar icke är beroende av myndighets
prövning, har enligt motionärerna under senare år ett flertal personer
utan erforderliga kvalifikationer etablerat sig som bilhandlare. Dessa bedriver
ofta sina rörelser med åsidosättande av sunda affärsprinciper och
stundom med direkt brottsliga metoder. Vid obestånd uppstår kännbara
förluster för åtskilliga enskilda personer samtidigt som statsverket ofta
går förlustigt såväl inkomstskatt som omsättningsskatt. Motionärerna fortsätter:
Det
måste anses angeläget, att den fria konkurrensen får godta utveckningsmöjligheterna
inom bilhandeln liksom inom övriga delar av näringslivet.
Men grunden härför måste givetvis vara sunda affärsprinciper. Förhållanden
inom branschen synes nödvändiggöra, att en sanering av handeln
kommer till stånd. För rätt till yrkesmässig bilförsäljning bör det exempelvis
fordras tillstånd i form av registrering och auktorisering, utfärdat av
länsstyrelse eller annan härför godkänd myndighet. Vidare bör vederbörande
bilförsäljare ställa en viss angiven bankgaranti i förhållande till rörelsens
omfattning.
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962
3
Historik
Frågan om kontroll över handeln med begagnade motorfordon aktualiserades
vid 1950 års riksdag. I en motion i andra kammaren hemställdes
om skyndsam utredning om huruvida och på vad sätt kontroll över handeln
med begagnade motorfordon kunde och borde åstadkommas. Andra
kammarens allmänna beredningsutskott framhöll i sitt av kammaren godkända
utlåtande nr 5, att handeln med begagnade bilar understundom utövades
av mindre ansvarskännande försäljare och att utskottet därför icke
ville bestrida att åtgärder till allmänhetens skydd och trafiksäkerhetens
fromma kunde övervägas. Utskottet bedömde emellertid utvecklingen på
bilmarknaden så, att efterfrågan på begagnade bilar skulle minska och
till följd därav också de vitsordade missförhållandena i branschen. Utskottet
ansåg därför den begärda utredningen icke av behovet påkallad.
Vid 1959 års riksdag väcktes motioner, i vilka hemställdes om utredning
angående skyldighet för säljare av begagnad bil att förete protokoll över
testning rörande bilens beskaffenhet. Av motiveringen till motionärernas
hemställan framgick, att de åsyftade dels ekonomiskt skydd för mindre
erfarna köpare av begagnade bilar, dels ökad trafiksäkerhet genom att
handeln med icke trafiksäkra bilar skulle försvåras. Beträffande den förstnämnda
delen av motionernas syfte anförde andra lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 5 följande:
Mot otillbörliga förfaranden av säljare utgör stadgandena i strafflagen
om straff för bedrägeri och andra oredlighetsbrott skydd i viss utsträckning.
Där straff kan komma i fråga och i vidsträckt omfattning även i
andra situationer kan köpare vinna rättelse med stöd av civilrättsliga regler
om återgång av köp samt om skadestånd m. m. Däremot torde icke
finnas några föreskrifter, som syftar till att bereda köpare ekonomiskt
skydd på sätt liknande det som motionärerna avser. Att införa särskilda
bestämmelser med syfte att skapa sådant .skydd för bilköpare bör enligt
utskottets mening icke komma i fråga. Den som ämnar köpa en begagnad
bil har för övrigt goda möjligheter att på eget initiativ förvärva kännedom
om bilens beskaffenhet.
I fortsättningen av sitt utlåtande anförde andra lagutskottet, att kontrollbesiktning
av begagnade bilar utan tvivel var från trafiksäkerhetssynpunkt
av stort värde samt att man därför borde sträva efter en sådan förstärkning
av statens bilinspektions resurser, att inspektionen kunde klara
de ökade uppgifter, som skulle följa av att ytterligare besiktningsskyldighet
infördes. I sitt utlåtande nr 44 under höstsessionen med samma riksdag
framhöll andra lagutskottet ånyo värdet av obligatoriska säkerhetsbesiktningar
ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Vid samma riksdag behandlades ytterligare en motion av visst intresse
i förevarande sammanhang. I motionen hemställdes om utredning rörande
behovet av lagstiftning om förbud för ungdomar att förvärva motorfordon
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962
före uppnådd körkortsålder. Allmänna beredningsutskottet, som behandlade
motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 10, fann syftet att
komma till rätta med de obestridliga olägenheterna av att ungdomar under
körkortsåldern kunde inneha bil beaktansvärt men ansåg att krav på ålderslegitimation
vid registrering av bilar skulle medföra avsevärda praktiska
olägenheter. Utskottet fortsatte:
Arbetsbelastningen för de redan hårt betungade registreringsavdelningarna
skulle ytterligare öka och trots att antalet bilägare under 18 år är
mycket litet skulle samtliga bilägare påläggas en ytterligare börda. Ett förbud
för underåriga att förvärva bil skulle vidare kunna effektivt upprätthållas
endast genom en mycket omfattande kontrollapparat. Under alla
omständigheter skulle likväl möjligheterna att kringgå förbudet genom
exempelvis bulvanköp och genom inregistrering av bilen på anhörig eller
kamrat som fyller åldersvillkoret vara stora. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om de medel som nu gives genom bestämmelserna i föräldrabalkens
9 kap. och, i vissa fall, avtalslagen att förhindra ungdomarnas
bilförvärv eller få ett redan fullbordat förvärv ogiltigförklarat.
1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m.
Mot bakgrund av den förda diskussionen om kontrollbesiktning av motorfordon
samt de erfarenheter som utomlands vunnits av sådana besiktningars
effekt på olycksfrekvensen tillkallades den 9 december 1960 särskilda
sakkunniga för att utreda frågan om periodisk kontrollbesiktning
av motorfordon och släpfordon. De sakkunniga, som antog benämningen
1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. in., avlämnade
den 5 juni 1962 sitt betänkande »Säkerhetsinspektion av motorfordon och
släpvagnar» (SOU 1962:29). I detta konstateras, att ett betydande antal
fordon framföres i trafiken behäftade med fel på ur trafiksäkerhetssynpunkt
vitala delar. Utredningen föreslår därför att en effektiv periodisk
fordonskontroll — av utredningen benämnd säkerhetsinspektion -—- snarast
möjligt tillskapas. Förslaget innebär i huvudsak följande: För att inspektionen
skall få åsyftad verkan bör den i princip omfatta samtliga i bilregister
upptagna motorfordon och släpvagnar. Med hänsyn till att brister
och felaktigheter kan uppstå på kort tid och även på nya fordon, bör inspektionen
företagas årligen och omfatta fordon som är äldre än ett år.
Inspektionen bör äga rum under en för fordonet med ledning av sista
siffran i registreringsnumret bestämd inställelsemånad. Kontrollen över
att fordonsägarna fullgör inspektionsskyldigheten avses ske genom polisen
med ledning av på fordonen anbragta kontrollmärken. Inspektionen skall
utföras vid särskilda för ändamålet inrättade inspektionsanstalter. Inspektionsverksamheten
får icke drivas i vinstsyfte. Verksamheten förutsättes
finansierad medelst av Kungl. Maj :t fastställda avgifter, som uttages i samband
med inspektionen. Uppgiften att kontrollera inspektionsanstalterna
skall åvila väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens bilinspektion. På
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962
styrelsen ankommer bl. a. att meddela auktorisation åt företag att utföra
säkerhetsinspektion. Beträffande inspektionsverksamhetens praktiska genomförande
ansluter sig utredningen till ett av Motorbranschens riksförbund
lämnat förslag, innebärande i stort att förbundet åtager sig att genom
ett särskilt aktiebolag utföra all inspektionsverksamhet i landet. Utredningen
utgår från att bestämmelserna om säkerhetsinspektion skall
kunna träda i kraft den 1 juli 1963.
Utredningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Remissyttrandena över motionerna
Ingen av remissinstanserna ansluter sig till förslaget om utredning av
det innehåll motionärerna förordar.
Kommerskollegium hyser i och för sig förståelse för strävandena att
skydda den osakkunniga allmänheten mot okunniga och bedrägliga försäljare
av motorfordon men fortsätter:
Kollegium har emellertid i skilda sammanhang hävdat, att i princip
fria förhållanden bör råda inom näringslivet. I enlighet härmed har kollegium
intagit en i stort sett avvisande hållning till krav på att staten skulle
medverka vid uppställande av särskilda kompetensvillkor för rätten att
idka viss näring. Ett för näringsidkare gällande auktorisationssystem
skulle i praktiken leda till konkurrensbegränsningar. Med hänsyn härtill
bör det enligt kollegii mening icke förekomma att staten genom särskilda
åtgärder främjar konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet,
med mindre starka skäl av allmän räckvidd kan åberopas härför. Även om
osunda förhållanden råda inom vissa delar av bilhandeln, synes det kollegium
knappast som om dessa förhållanden äro av sådan art att staten bör
påtaga sig ansvaret för att marknaden upprensas.
Kollegium erinrar vidare om 1960 års utredning angående kontrollbesiktning
av bilar m. m. och framhåller att införandet av ett periodiskt besiktningssystem
skulle möjliggöra för köparna att kontrollera om de saluhållna
fordonen befinner sig i kördugligt skick. Därigenom skulle möjligheterna
för ohederliga bilhandlare att vilseleda sina köpare minskas och
förhållandena inom bilhandeln sålunda avgjort förbättras. Kollegium anför
avslutningsvis, att med ledning av vad som framkommer vid denna utredning
bör tillfredsställande kunna bedömas om och i vad mån särskilda
åtgärder till sanering av handeln med begagnade bilar är erforderliga.
Handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle vitsordar
samtliga att det åtminstone inom handeln med begagnade bilar förekommer
en del transaktioner, som faller utanför ramen för såväl sunda affärsprinciper
som god affärssed. De anser emellertid icke detta förhållande
utgöra tillräckligt skäl för inskränkning i näringsfriheten. Handelskammaren
i Göteborg uttalar sig i detta sammanhang på följande sätt:
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962
Samma skäl skulle kunna anföras för en begränsning av den fria handeln
med en rad andra varor, såsom antikviteter, kameror, mattor, pälsvaror,
smycken, tavlor, symaskiner, uppslagsverk etc., beträffande vilka köparna
ofta icke äga tillräcklig sakkunskap för att kunna avgöra, huruvida pris
och gängse marknadsvärde överensstämma. För att regleringsvägen komma
till rätta med problemet med de alltför godtrogna köparna torde det erfordras
åtgärder av helt annan art och omfattning än vad motionärerna
synas föreställa sig; åtgärder, som knappast torde kunna ifrågasättas i ett
demokratiskt samhälle med i princip fri ekonomi och fritt konsumtionsval.
Handelskammaren i Stockholm anser för sin del att krav på särskilt
tillstånd för utövande av en näring bör uppställas endast då hanteringen
i fråga innefattar en farlig verksamhet eller av andra liknande skäl finnes
från allmän synpunkt böra vara underkastad kontroll.
Handelskainrarna förordar därför, att man genom andra åtgärder söker
lösa det föreliggande problemet. Flertalet av dem erinrar därvid om 1960 års
utredning om kontrollbesiktning av bilar in. m. och anser att en genomförd
periodisk kontrollbesiktning av alla motorfordon verksamt skulle bidraga
till sanering av bilhandeln. Vidare erinrar handelskammaren i Malmö
om att den seriösa företagsamheten i branschen ägnat stort intresse åt varudeklarations-
och garantifrågor beträffande begagnade bilar samt om att
bilägarnas egna organisationer bedrivit en intensiv upplysningsverksamhet
om de risker som är förbundna med köp av begagnade bilar. Liknande
synpunkter framhålles också av handelskammaren i Göteborg, som anför:
Därför torde det i realiteten endast finnas en lösning av problemet, nämligen
att genom gemensamma strävanden av alla ansvariga parter öka upplysningen
hos den köpande allmänheten, så att den i första hand förlägger
sina inköp till välrenommerade företag och att den i tveksamma fall anlitar
den saltkunskap, som icke minst inom bilbranschen finnes lätt tillgänglig
på flertalet platser i landet.
Motorbranschens riksförbund finner det ostridigt att vissa missförhållanden
rått inom handeln med begagnade bilar men ställer sig synnerligen
tveksamt till möjligheten och lämpligheten av att lösa detta problem genom
en offentlig auktorisation med hänsyn till de negativa följder i form
av alltför stram uppbromsning av nyetablering inom branschen som skulle
följa därav. Förbundet anvisar i stället andra vägar att lösa det i motionerna
aktualiserade problemet och anför:
Från Riksförbundets sida fästes vidare stora förhoppningar vid de planer
på en obligatorisk årlig säkerhetsinspektion för alla motorfordon, soin f n
äro föremål för officiell utredning. Det synes uppenbart att en dylik allomfattande
inspektion kommer att avsevärt höja standarden på äldre eller
genom skador av något slag diskutabla objekt och därmed underlätta bedömningen
av det kvarvarande värdet. Detta talar — förutom det primära
trafiksäkerhetsintresset — för att ifrågavarande utredning snarast möjligt
leder till praktiska resultat.
Vissa andra åtgärder av mindre räckvidd än en auktorisation skulle emellertid
enligt vår mening tämligen omgående verka för här avsedd sane
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962
ring. Som exempel på dylika åtgärder kan här i första hand nämnas en
skärpt tillämpning av kvalifikationskraven för s. k. saluvagnslicens. Även
om vissa grundförutsättningar för bifall på ansökan om dylik licens uppställts,
medföra desamma icke en så kraftig gallring av de sökande att missförhållandena
av den art motionärerna påtalat förebyggas.
Vidare skulle möjlighet för bilförsäkringsbolagen att vägra s. k. flgtande
försäkring för företagare som ej erhållit saluvagnslivens i kombination med
föregående åtgärd kunna få en icke oväsentlig effekt.
Utöver de nu gällande grundkraven borde sålunda mer allmänt lagd bedömning
inkluderande även resp. sökandes ekonomiska stabilitet tillkomma.
Den av motionärerna framförda tanken på viss bankgaranti i förhållande
till rörelsens beräknade omfattning synes i detta sammanhang av
intresse.
Med hänsyn till dessa av förbundet antydda möjligheter att komma
till rätta med de i motionerna påtalade missförhållandena vill förbundet
icke motsätta sig en utredning, som inriktas på att finna andra möjligheter
till lösning av frågan än auktorisation av bildetaljhandeln.
Utskottet
I förevarande motioner göres gällande, att det numera icke råder helt
tillfredsställande förhållanden inom handeln med bilar, i synnerhet handeln
med begagnade bilar. Eftersom envar i princip kan etablera sig som bilhandlare
utan tillstånd av myndighet, har till branschen under senare år
lockats personer, som genom osunda affärsprinciper och stundom brottsliga
metoder tillfogar allmänheten skada. Motionärerna finner det nödvändigt,
att en sanering av bilhandeln kommer till stånd, och föreslår i sådant
syfte, att det för rätt till yrkesmässig försäljning av bilar skall fordras myndighets
tillstånd i form av registrering eller auktorisering. Vidare förordar
de, att utövare av sådan näring skall ställa bankgaranti i förhållande till
rörelsens omfattning. Motionerna mynnar ut i en hemställan om utredning
av dessa problem.
I likhet med remissinstanserna finner utskottet ådagalagt, att det åtminstone
inom handeln med begagnade bilar förekommer affärer, som varken
är representativa för sunda affärsprinciper eller god affärssed. Med
hänsyn till den omfattning som dylika affärer numera tycks ha fått vill
utskottet icke bestrida, att åtgärder kan vara erforderliga för att åstadkomma
en sanering av bilhandeln.
Motionärernas förslag att komma till rätta med problemet genom inskränkningar
i den allmänna näringsfriheten har emellertid vid remissbehandlingen
av motionerna icke vunnit anslutning från något håll. Det har
därvid framhållits, att ett auktorisationsförfarande i praktiken skulle leda
till konkurrensbegränsningar, vartill statsmakterna icke borde medverka
med mindre starka skäl av allmän räckvidd kunde åberopas härför. Det har
vidare anförts, att ett sådant förfarande skulle följas av en alltför stram
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1962
uppbromsning av nyetableringen inom bilbranschen. Man har också framhållit,
att de skäl, som kan åberopas för en begränsning av handeln med bilar,
även kan åberopas för en begränsning av handeln med en mängd andra
varor.
Utskottet kan i stort sett instämma i dessa synpunkter. Därjämte vill utskottet
understryka, att möjligheterna till sanering av handeln med begagnade
bilar genom att kräva auktorisation för utövande av yrkesmässig
bilförsäljning inte får överskattas, eftersom ett flertal begagnade bilar
torde byta ägare genom överlåtelser, som inte kan hänföras till yrkesmässig
försäljning. För att komma till rätta med missförhållandena inom bilhandeln
får man därför enligt utskottets mening söka sig andra vägar. Därvid
vill utskottet erinra om att det för närvarande pågår utredning inom kommunikationsdepartementet
angående möjligheten att införa besiktningsskyldighet
i samband med försäljning av begagnade bilar.
Under åberopande av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka
bifall till motionsyrkandet och får därför hemställa,
att förevarande motioner, I: 8 och II: 16, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 oktober 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström
och herr Kaijser*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Lundberg, Rimmerfors, Odhe, fröken Sandell*, herrar Björkman och
Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 62
204429
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.