Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 371 i första kammaren av herr Sveningsson och nr 444 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
1962-11-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1962:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 371 i första kammaren av herr Sveningsson och nr 444 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962
1
Nr 37
Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av
skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens
tillämpningsområde.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 371 i första kammaren av herr
Sveningsson och nr 444 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta om sådan ändring av § 1 i lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling, att skrivbyråernas serviceverksamhet faller
utanför lagens tillämpningsområde, samt att vederbörande riksdagsutskott
måtte utarbeta härför erforderlig lagtext.»
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisas
till motionen II: 444.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen. Yttranden har därjämte
på utskottets begäran avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,
Tjänstemännens centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige. Bedogörelse
för yttrandena lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser och historik
Enligt lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva
arbetsförmedling, för vilken uppbäres förmedlingsavgift eller liknande
ersättning från arbetsgivare eller arbetssökande, skall tillstånd sökas hos
arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får icke beviljas enskild person.
Den som bedriver arbetsförmedling utan att uppbära ersättning är skyldig
att göra anmälan därom till arbetsmarknadsstyrelsen. Bedriver någon utan
tillstånd arbetsförmedling mot ersättning kan han dömas till dagsböter. Tillsyn
å efterlevnaden av lagen utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.
Lagen äger enligt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling som bedrives
av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå
och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen
är tillämplig. Vid 1942 års riksdag gjordes det tillägget
till paragrafen att, där mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning
och arbetssökande träffats avtal om anställning av den arbetssökande hos
1 Hihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sawl. 2 aud. Nr 37
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962
verksamhetens utövare eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, men av
omständigheterna framgår att det huvudsakliga syftet med anställningen är
förmedling av arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling skall anses såsom
arbetsförmedling enligt 1935 års lag. Detta tillägg, som kan sägas avse »uthyrning»
av arbetskraft, tillkom på förslag av socialstyrelsen, som då var
tillsynsmyndighet över lagen, och motiverades av en tendens inom rättstillämpningen
att från begreppet arbetsförmedling avskilja vissa fall av sådan
verksamhet för arbetsanskaffning som grundades på ett anställningsavtal
mellan verksamhetens utövare och den arbetssökande. Detta gällde
framför allt den inom musiker- och artistbranschen bedrivna impressarieverksamheten.
Socialstyrelsen anförde härom:
Anställningskontrakt, varigenom en impressario hos sig anställer arbetssökande,
hava i regel till uteslutande syfte att bereda den »köpta» arbetskraften
anställning hos andra arbetsgivare, såsom folkparker, filmbolag,
grammofoninspelningsföretag och dylika mot en ersättning, som oftast bestämmes
efter helt andra grunder än den ersättning, som artisten erhåller
enligt kontraktet med impressarion. Den maktställning, som en dylik impressario
med vidsträckta förbindelser med arbetsgivare inom facket besitter,
möjliggör för honom att på artistens bekostnad tillskansa sig en oskälig
ersättning för sin medverkan till arbetsanskaffningen. Det är tydligt, att
den angivna tillämpningen skapar möjlighet särskilt för yrkesförmedlare
att under anställningsavtalets form dölja en sedvanlig förmedlingsverksamhet
och sålunda undandraga denna verksamhet vederbörlig kontroll. Risk
föreligger med andra ord för att därigenom kommer att främjas en smygtrafik
av mindre tilltalande natur.
Den omständigheten, att utövare av här ifrågavarande slag av verksamhet
knutit den arbetssökande till sig genom ett anställningskontrakt och
därvid påtagit sig viss risk för ekonomisk förlust samtidigt som den arbetssökande
erhållit garanti för viss minimiinkomst, finner socialstyrelsen icke
utgöra tillräckliga skäl för att verksamheten skall undandragas offentlig
kontroll.
Jämväl inom andra områden förekom det enligt socialstyrelsen att förmedlare
genom att sluta anställningsavtal med de arbetssökande sökte undandraga
verksamheten vederbörlig kontroll. Styrelsen nämnde därvid särskilt
hembiträdesbranschen.
Arbetsförmedlingslagen och skrivbyråverksamheten
Skrivbyråernas verksamhet spänner numera över ett relativt stort fält.
Såsom de ursprungligen gjorde, åtager sig byråerna att för sina kunders
räkning prestera ett visst avtalat arbetsresultat, för vars beskaffenhet byrån
är ansvarig, t. ex. att skriva adresser på ett antal kuvert enligt en adressatförteckning,
att renskriva ett manuskript eller att göra avskrifter av vissa
handlingar. Dessa arbeten utföres i regel i skrivbyråns egna lokaler men
ibland kan det av praktiska skäl vara lämpligt eller nödvändigt att utföra
även dylika arbeten hos kunden. Under årens lopp har emellertid skrivbyråernas
verksamhet även kommit att omfatta uthyrning av arbetskraft, d. v. s.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962
skrivbyråerna tillhandahåller hos byråerna anställd personal för utförande av
visst slag av arbete åt kunderna, t. ex. maskinskrivning, bokföring eller annat
obestämt arbete. Denna del av skrivbyråernas verksamhet betecknas av
tillsynsmyndigheten — arbetsmarknadsstyrelsen — som den ambulerande
skrivbyråverksamheten. Utmärkande för denna verksamhet är att arbetsprestationen
utföres hos kunden och på sådant sätt att de aktuella arbetsuppgifterna
anvisas först vid arbetets början eller under dess gång samt
att kunden själv leder och kontrollerar arbetet.
Vid tillkomsten av det ovannämnda tillägget till 1 § arbetsförmedlingslagen
var icke den ambulerande skrivbyrå verksamheten föremål för särskilda
uttalanden. I den mån det huvudsakliga syftet med anställning hos
en skrivbyrå varit att uthyra den anställde till skrivbyråns kunder, har
emellertid tillsynsmyndigheten bedömt verksamheten som arbetsförmedling.
Efter anmälan av styrelsen har också några fall av ambulerande skrivbyråverksamhet
gjorts till föremål för rättslig prövning. Bedömningen har
i underrätter och hovrätt utfallit på skiftande sätt. I tre fall har dock Svea
hovrätt genom domar i mars 1961 funnit olaga arbetsförmedling föreligga
och dömt innehavare av skrivbyråer till böter. Dessa domar har överklagats
till högsta domstolen, som genom beslut den 1 november 1962 beviljat prövningstillstånd
i målen. Huvudförhandling i målen har ännu icke ägt rum.
Den inställning till den ambulerande skrivbyråverksamheten som arbetsmarknadsstyrelsen
enligt det nyss sagda intagit har bestämts av styrelsens
skyldigheter såsom tillsynsmyndighet enligt arbetsförmedlingslagen. Frågan
om behovet och nyttan av sådan verksamhet har styrelsen uppmärksammat
i andra sammanhang och senast under den utredning om effektivare arbetsförmedling
för tjänstemän, som styrelsen på Kungl. Maj :ts uppdrag verkställt
i samråd med representanter för arbetsmarknadens parter. I det betänkande,
som utredningen avlämnat, (SOU 1961: 55) framhålles bl. a. den
ambulerande skrivbyråverksamheten som en av de nya kontaktvägarna på
arbetsmarknaden. Det heter:
Utvecklingen av vissa nya kontaktvägar på arbetsmarknaden, den s. k.
ambulerande skrivbyråverksamheten och vissa delar av konsultföretagens
verksamhet, kan till en del tas som ett tecken på otillräcklighet hos den
nuvarande offentliga förmedlingen på tjänstemannaområdet. Till en del kan
den motiveras av ett servicebehov, som ligger vid sidan om arbetsförmedlingen.
Inom kontorsverksamheten uppkommer naturligt nog stundom toppar av
arbetsbelastning. Det är inte ekonomiskt försvarbart att hålla en kontorsorganisation
av sådana dimensioner, att den i varje läge skall klara den
aktuella arbetsbördan. Härtill kommer att det tillfälligtvis kan uppkomma
behov av personal med speciell erfarenhet eller skicklighet, som det inte är
rationellt att stadigvarande hålla anställd inom den ordinarie ramen för
företagets verksamhet. Exempel: särskilt snabba stenografer eller språkkunniga
sekreterare eller personal med särskild vana från konferensarbete.
Genom att vända sig till eu skrivbyrå slipper företaget vissa anställningsprocedurer,
fastställande av anställningsvillkor, införlivande av personalen
under företagets administrativa och personella rutiner, kostnader för ATP
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962
avgifter, för olycksfallsförsäkring, semesterersättning o. s. v. Särskilt med
beaktande av den kortvarighet företagens behov ofta kännetecknas av, ter
sig möjligheten att använda skrivbyråföretagen rationell. Om företaget på
så sätt skall befrias från arbetsgivaransvaret beträffande denna ai''betskraft,
förutsätter detta att ett sådant ansvar enligt allmänna arbetsmarknadsmässiga
principer fullgörs av skrivbyråföretaget.
Då sålunda här uppenbarligen föreligger ett legitimt behov, är det från arbetsmarknadssynpunkt
nödväxrdigt att ej stanna vid ett beivrande av verksamheten
till den del, som den kan anses utgöra olaglig förmedling. Det
gäller också att inom den offentliga arbetsförmedlingen åstadkomma en
intensifierad vikariatsförmedling för de fall, då företagens behov av tillfällig
arbetskraft lika väl kan tillgodoses genom den offentliga förmedlingen.
Väsentligen i enlighet med denna utredning föreslogs i årets statsverksproposition
en utbyggnad och effektivisering av den inom den offentliga
tjänstemannaförmedlingen organiserade särskilda vikariatsförmedlingen,
som på grund av otillräckliga personalresurser hittills icke kunnat fungera
helt tillfredsställande. Riksdagen har beslutat i enlighet härmed.
Motionerna
Motionärerna framhåller, att det torde vara helt främmande för skrivbyråernas
kunder att betrakta den personal, som byråerna arbetar med,
såsom arbetssökande hos kunderna, och de fortsätter:
Personalen är regelmässigt att betrakta som anställd hos byråerna, vilka
också gentemot kunden ansvarar för arbetet. Skrivbyråpersonalen kan sägas
utföra ett servicearbete hos kunderna på samma sätt som anställda i andra
servicegrenar. Såväl från enskilda företag som från näringsorganisationer
har vid flera tillfällen uttalats att det vore av väsentlig betydelse för näringslivet
att även framdeles komma i åtnjutande av den viktiga service som
skrivbyråerna erbjuder och som icke kan erbjudas på annat likvärdigt sätt.
Åtgärder bör därför enligt vår mening vidtagas för en sådan ändring eller
sådant klarläggande av gällande lagstiftning, att skrivbyråerna kan få fortsätta
sin verksamhet.
Motionärerna anser, att ändring eller förtydligande av lagen erfordras oavsett
utgången av högsta domstolens prövning av saken. Svea hovrätts domar
synes nämligen icke utgöra någon säker vägledning för bedömande av andra
fall än just dem som målen gällt. En eventuell dom i sista instans kan därlör
enligt motionärernas mening komma att få en ur prejudikatsynpunkt
alltför begränsad räckvidd för att i önskvärd utsträckning klarlägga skrivbyråernas
rättsliga ställning.
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962
5
Remissyttrandena
Frånsett Svenska arbetsgivareföreningen intar remissinstanserna en negativ
ståndpunkt till motionerna.
Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att tjänstemannaförmedlingarna trots
otillräckliga personalresurser redan nu i betydande omfattning verkställt
förmedling av tillfälliga anställningar ocli vikariat inom kontorsområdet.
Från arbetsnämnden i Stockholm samt från länsarbetsnämnderna i Göteborg
och Malmö har styrelsen införskaffat uppgifter om deras erfarenheter
från detta förmedlingsarbete. Därvid har nämnderna i Stockholm och Göteborg
kunnat ange vissa fördelar för såväl sökande som arbetsgivare med att
anlita tjänstemannaförmedlingen för tillfälliga anställningar inom detta område.
Härom anföres i yttrandet:
De sökande vid tjänstemannaförmedlingen har själva kunnat välja arbetsplats,
vilket bl. a. med tanke på bostadens belägenhet och erforderliga
resor till arbetsplatsen varit av betydelse inte minst för de kvinnliga sökandena;
vid anvisning från tjänstemannaförmedlingen har de haft möjlighet
att få bättre lön hos privata arbetsgivare, eftersom förmedlingsprovision ej
har utgått; de har också haft rätt att ta fortsatt, stadigvarande anställning
hos det företag till vilket de anvisats, något som ej varit möjligt vid placering
genom en skrivbyrå då det i kontraktet med skrivbyrån funnits infört
en bestämmelse om att de så länge avtalet gällt ej finge underhandla om
anställning hos kunden. En fördel för arbetsgivarna, som anlitat tjänstemannaförmedlingen,
har varit att de fått upplysningar om olika tillgängliga
sökandes kvalifikationer, innan någon tagits i deras tjänst; arbetsgivarna
har vidare haft möjlighet till val mellan flera olika sökande och har ej behövt
acceptera viss bestämd person; de har också kunnat knyta en lämplig
tillfällig arbetskraft fastare till företaget, då så behövts.
Nämnderna har å andra sidan också refererat några synpunkter, som från
arbetsgivarhåll framhållits som fördelar med att anlita skrivbyrå i stället
för arbetsförmedling. Därom säges i styrelsens yttrande:
Dessa fördelar uppges huvudsakligen ha bestått i att arbetsgivaren, som
anlitat skrivbyrå, sluppit betala skatt, ATP-avgift o. dyl. för den tillfälligt
anlitade arbetskraften och att det därmed förbundna administrationsarbetet
för denna arbetskraft inte behövt åligga företagen utan åvilat skrivbyrån.
Eftersom företagets utgifter för denna arbetskraft inte debiterats lönekontot
utan uppförts som omkostnader har även statliga organ emellanåt med
fördel kunnat anlita skrivbyråpersonal för tillfälliga arbetsuppgifter; fastställd
lön för anställning av extrapersonal kan ha legat så lågt, att man ej
skulle ha kunnat konkurrera med den privata marknaden om kvalificerad
tillfällig arbetskraft, därest denna hade erbjudits anställning på vanligt sätt.
Vid sammanfattning av dessa anförda och andra skäl har de av styrelsen
tillfrågade nämnderna, som representerar förmedlingsområden med den
största tjänstemannatätheten i riket, för sin del icke kunnat förorda, att
en lagändring i den av motionärerna föreslagna riktningen kommer till
stånd.
Styrelsen övergår därefter till att redogöra för det i det föregående om
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962
nämnda betänkandet om effektivare arbetsförmedling för tjänstemän samt
om förslagen i årets statsverksproposition om upprustning av den offentliga
arbetsförmedlingen, varpå styrelsen fortsätter:
Med det sagda har styrelsen velat visa, att näringsliv och förvaltning genom
tjänstemannaförmedlingen redan åtnjuter en service av det slag, som
lämnas genom den del av skrivbyråernas verksamhet, varom här är fråga,
samt att denna sevice till årets riksdag föreslagits på ett genomgripande
sätt bli utbyggd och effektiviserad i överensstämmelse med det föreliggande
behovet på arbetsmarknaden. Det är styrelsens uppfattning, att skrivbyråernas
verksamhet, till den del anställningar inom dem väsentligen syftar till
att förmedla arbete åt arbetssökande, icke gagnar utan försvårar arbetskraftsrörelserna
på marknaden och om den utvidgas kan leda till en desorganisation
av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Lagens 1 §
andra stycket, som i enlighet med vad som inledningsvis anförts avsåg att
förhindra ett otillbörligt utnyttjande av vissa yrkesutövare, har full relevans
även i fråga om den personal, som förmedlas genom den ambulerande skrivbyråverksamheten.
Kontorsarbetsmarknaden är påtagligt konjunkturkänslig
och i samband härmed eller vid väntade rationaliseringar, t. ex. införandet
av kontorsautomation, kan förändringar uppstå, som mycket väl kan leda
till uppkomsten av arbetslöshetsöar mit i en högsysselsättning. Tendenser i
sådan riktning har tid efter annan iakttagits av arbetsförmedlingen, när det
gäller biträdespersonal till kontor. Den ambulerande skrivbyråverksamheten,
i förening med den ifrågavarande personalens ringa organisationsgrad, skulle
i ett sådant läge leda till att sysselsättningsstörningar av detta slag undandrog
sig ett samlat bedömande och därigenom till viss del blev svåråtkomligt
lör sysselsättningspolitiska åtgärder. En sådan splittring av kontorsarbetsmarknaden
skulle kunna få besvärande konsekvenser också för den reguljärt
anställda personalen.
Från de synpunkter arbetsmarknadsstyrelsen har att företräda i sin dubbla
egenskap av tillsynsmyndighet över privat arbetsförmedling och central
myndighet för arbetsmarknadsfrågor har styrelsen således bestämda invändningar
att göra mot en sådan modifiering av arbetsförmedlingslagen
att den ambulerande skrivbyråverksamheten inte längre skulle komma att
träffas av lagen. Därest Svea hovrätts fällande domar kommer att stå fast
tinns det därför enligt styrelsens mening icke anledning företaga någon
ändring av lagen. (Från denna uppfattning var en av styrelsens ledamöter
skiljaktig och ville tillstyrka motionerna.)
Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker motionerna. På kontorssidan i
ett företag eller en organisation uppstår — anför föreningen — ofta tillfälliga
toppar av arbetsbelastning eller tillfälliga behov av specialtränad personal.
Det är icke möjligt att i alla lägen inom den ordinarie kontorsorganisationens
ram tillgodose sådana arbetskraftsbehov. Den offentliga arbetsförmedlingen
kan icke heller enligt föreningens mening erbjuda samma
snabba och effektiva service i dessa situationer som skrivbryåerna. Som en
ytterligare fördel med skrivbyråernas verksamhet framhåller föreningen,
att den viktiga reservarbetskraft inom kontorsyrkena, som representeras genom
hemmafruarna, kan utnyttjas där.
Tjänstemännens centralorganisation avstyrker motionerna. TCO vitsordar
att behov av tillfällig arbetskraft på kontor i vissa situationer kan uppstå
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962
men kan icke dela motionärernas påstående att dylik arbetskraft ej kan
erhållas genom hänvändelse till arbetsförmedlingen. TCO fortsätter:
TCO vill i anledning av detta påstående framhålla att arbetsförmedlingsverksamheten
är under stark utveckling och i statsverkspropositionen vid
årets riksdag föreslås en kraftig upprustning av tjänstemannaförmedlingen.
Skulle brister föreligga i enlighet med motionärernas påpekanden kan förutsättas
att tjänstemannaförmedlingens vikariatsförmedling kommer att
utbyggas så att man inom relativt kort tidrymd kan tillgodose det angivna
behovet. För den arbetssökande erbjuder detta fördelar. Det är nämligen
så att en del skrivbyråer vid uthyrning av arbetskraft tillämpar anställningsvillkor
som i försämrande riktning avviker från allmänna marknadens
villkor. Skrivbyråerna anlitar i viss utsträckning arbetskraft, som ej har någon
större kännedom om de anställningsvillkor som gäller på arbetsmarknaden
och det förekommer därför att denna personal accepterar anställningskontrakt
med ensidigt utformade bestämmelser. Bl. a. förekommer
att man försöker kringgå semesterlagen genom att semesterlön inräknas i
timpenning och vidare stadgas förbud mot att så länge avtalet varar underhandla
om anställning hos kunden etc. Vid anvisning Irån tjänstemannaförmedlingen
har denna personal därför större frihet att välja arbetsplats och
arbetsuppgifter och att ta fortsatt stadigvarande anställning hos det företag,
till vilket de anvisats. De har också möjlighet att få bättre lön eftersom
förmedlingsprovision ej utgår.
Landsorganisationen i Sverige avstyrker också motionerna med följande
motivering:
Enligt LO:s uppfattning är i flera fall skrivbyråernas verksamhet mera
att betrakta som ett tecken på att den offentliga arbetsförmedlingens kapacitet
är otillräcklig än att de fyller en nödvändig servicefunktion. En stor
del av den service, som lämnas av skrivbyråerna, skulle sannolikt med fördel
kunna erhållas via den offentliga arbetsförmedlingen genom en intensifierad
vikariatsförmedling. Motionärerna har ej anfört några skäl till påståendet,
att den offentliga arbetsförmedlingen ej torde kunna ge önskad
service i de fall, som nämns i motionen.
Utskottet
Enligt arbetsförmedlingslagen får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte.
Såsom arbetsförmedling skall därvid anses jämväl sådan verksamhet
för arbetsanskaffning, som grundas på ett anställningsavtal mellan
verksamhetens utövare och den arbetssökande, därest det huvudsakliga
syftet med anställningen är förmedling av arbete åt arbetssökanden. Under
åberopande av denna bestämmelse har Svea hovrätt i tre olika fall genom
domar i mars 1961 förklarat s. k. ambulerande skrivbyråverksamhet
såsom arbetsförmedling i lagens mening och dömt innehavarna av ifrågavarande
skrivbyråer till dagsböter för överträdelse av lagen. Med ambulerande
skrivbyråverksamhet — av motionärerna benämnd skrivbyråernas serviceverksamhet
— förstås därvid sådan av skrivbyråerna bedriven verksamhet
som innebär att byråerna tillhandahåller hos dem anställd personal
för utförande av visst slag av arbete hos byråernas kunder.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962
Under hänvisning till dessa domstolsavgöranden samt med åberopande
av den väsentliga betydelse för näringslivet som skrivbyråernas serviceverksamhet
innebär har i förevarande motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av arbetsförmedlingslagen att den ambulerande
skrivbyrå verksamheten icke skall bedömas som arbetsförmedling.
Högsta domstolen har genom beslut den 1 november 1962 meddelat prövningstillstånd
i förenämnda mål. Dom i dessa torde icke vara att vänta
förrän innevarande riksdag avslutats. Dessförinnan kan således slutligt besked
icke erhållas huruvida den ambulerande skrivbyråverksamheten är
att bedöma som olaga arbetsförmedling eller ej. Att vid sådant förhållande
redan nu pröva fråga om ändring av arbetsförmedlingslagen i syfte att legalisera
sådan verksamhet är enligt utskottets mening inte lämpligt. Utskottet
får därför avstyrka bifall till motionerna.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:371 och 11:444, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 november 1962
På andra lagutskotttes vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Edström, Enarsson och Thorsten
Larsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Lundberg, Rimmerfors*, Wahrendorff*, Fredriksson, Hamilton och
Carlsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G21247
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.