Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 371 i första kammaren av herr Sveningsson och nr 444 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

1962-11-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 371 i första kammaren av herr Sveningsson och nr 444 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962

1

Nr 37

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av

skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens

tillämpningsområde.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 371 i första kammaren av herr

Sveningsson och nr 444 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta om sådan ändring av § 1 i lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser

om arbetsförmedling, att skrivbyråernas serviceverksamhet faller

utanför lagens tillämpningsområde, samt att vederbörande riksdagsutskott

måtte utarbeta härför erforderlig lagtext.»

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisas

till motionen II: 444.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen. Yttranden har därjämte

på utskottets begäran avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,

Tjänstemännens centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige. Bedogörelse

för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser och historik

Enligt lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva

arbetsförmedling, för vilken uppbäres förmedlingsavgift eller liknande

ersättning från arbetsgivare eller arbetssökande, skall tillstånd sökas hos

arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får icke beviljas enskild person.

Den som bedriver arbetsförmedling utan att uppbära ersättning är skyldig

att göra anmälan därom till arbetsmarknadsstyrelsen. Bedriver någon utan

tillstånd arbetsförmedling mot ersättning kan han dömas till dagsböter. Tillsyn

å efterlevnaden av lagen utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Lagen äger enligt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling som bedrives

av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå

och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen

är tillämplig. Vid 1942 års riksdag gjordes det tillägget

till paragrafen att, där mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning

och arbetssökande träffats avtal om anställning av den arbetssökande hos

1 Hihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sawl. 2 aud. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962

verksamhetens utövare eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, men av

omständigheterna framgår att det huvudsakliga syftet med anställningen är

förmedling av arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling skall anses såsom

arbetsförmedling enligt 1935 års lag. Detta tillägg, som kan sägas avse »uthyrning»

av arbetskraft, tillkom på förslag av socialstyrelsen, som då var

tillsynsmyndighet över lagen, och motiverades av en tendens inom rättstillämpningen

att från begreppet arbetsförmedling avskilja vissa fall av sådan

verksamhet för arbetsanskaffning som grundades på ett anställningsavtal

mellan verksamhetens utövare och den arbetssökande. Detta gällde

framför allt den inom musiker- och artistbranschen bedrivna impressarieverksamheten.

Socialstyrelsen anförde härom:

Anställningskontrakt, varigenom en impressario hos sig anställer arbetssökande,

hava i regel till uteslutande syfte att bereda den »köpta» arbetskraften

anställning hos andra arbetsgivare, såsom folkparker, filmbolag,

grammofoninspelningsföretag och dylika mot en ersättning, som oftast bestämmes

efter helt andra grunder än den ersättning, som artisten erhåller

enligt kontraktet med impressarion. Den maktställning, som en dylik impressario

med vidsträckta förbindelser med arbetsgivare inom facket besitter,

möjliggör för honom att på artistens bekostnad tillskansa sig en oskälig

ersättning för sin medverkan till arbetsanskaffningen. Det är tydligt, att

den angivna tillämpningen skapar möjlighet särskilt för yrkesförmedlare

att under anställningsavtalets form dölja en sedvanlig förmedlingsverksamhet

och sålunda undandraga denna verksamhet vederbörlig kontroll. Risk

föreligger med andra ord för att därigenom kommer att främjas en smygtrafik

av mindre tilltalande natur.

Den omständigheten, att utövare av här ifrågavarande slag av verksamhet

knutit den arbetssökande till sig genom ett anställningskontrakt och

därvid påtagit sig viss risk för ekonomisk förlust samtidigt som den arbetssökande

erhållit garanti för viss minimiinkomst, finner socialstyrelsen icke

utgöra tillräckliga skäl för att verksamheten skall undandragas offentlig

kontroll.

Jämväl inom andra områden förekom det enligt socialstyrelsen att förmedlare

genom att sluta anställningsavtal med de arbetssökande sökte undandraga

verksamheten vederbörlig kontroll. Styrelsen nämnde därvid särskilt

hembiträdesbranschen.

Arbetsförmedlingslagen och skrivbyråverksamheten

Skrivbyråernas verksamhet spänner numera över ett relativt stort fält.

Såsom de ursprungligen gjorde, åtager sig byråerna att för sina kunders

räkning prestera ett visst avtalat arbetsresultat, för vars beskaffenhet byrån

är ansvarig, t. ex. att skriva adresser på ett antal kuvert enligt en adressatförteckning,

att renskriva ett manuskript eller att göra avskrifter av vissa

handlingar. Dessa arbeten utföres i regel i skrivbyråns egna lokaler men

ibland kan det av praktiska skäl vara lämpligt eller nödvändigt att utföra

även dylika arbeten hos kunden. Under årens lopp har emellertid skrivbyråernas

verksamhet även kommit att omfatta uthyrning av arbetskraft, d. v. s.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962

skrivbyråerna tillhandahåller hos byråerna anställd personal för utförande av

visst slag av arbete åt kunderna, t. ex. maskinskrivning, bokföring eller annat

obestämt arbete. Denna del av skrivbyråernas verksamhet betecknas av

tillsynsmyndigheten — arbetsmarknadsstyrelsen — som den ambulerande

skrivbyråverksamheten. Utmärkande för denna verksamhet är att arbetsprestationen

utföres hos kunden och på sådant sätt att de aktuella arbetsuppgifterna

anvisas först vid arbetets början eller under dess gång samt

att kunden själv leder och kontrollerar arbetet.

Vid tillkomsten av det ovannämnda tillägget till 1 § arbetsförmedlingslagen

var icke den ambulerande skrivbyrå verksamheten föremål för särskilda

uttalanden. I den mån det huvudsakliga syftet med anställning hos

en skrivbyrå varit att uthyra den anställde till skrivbyråns kunder, har

emellertid tillsynsmyndigheten bedömt verksamheten som arbetsförmedling.

Efter anmälan av styrelsen har också några fall av ambulerande skrivbyråverksamhet

gjorts till föremål för rättslig prövning. Bedömningen har

i underrätter och hovrätt utfallit på skiftande sätt. I tre fall har dock Svea

hovrätt genom domar i mars 1961 funnit olaga arbetsförmedling föreligga

och dömt innehavare av skrivbyråer till böter. Dessa domar har överklagats

till högsta domstolen, som genom beslut den 1 november 1962 beviljat prövningstillstånd

i målen. Huvudförhandling i målen har ännu icke ägt rum.

Den inställning till den ambulerande skrivbyråverksamheten som arbetsmarknadsstyrelsen

enligt det nyss sagda intagit har bestämts av styrelsens

skyldigheter såsom tillsynsmyndighet enligt arbetsförmedlingslagen. Frågan

om behovet och nyttan av sådan verksamhet har styrelsen uppmärksammat

i andra sammanhang och senast under den utredning om effektivare arbetsförmedling

för tjänstemän, som styrelsen på Kungl. Maj :ts uppdrag verkställt

i samråd med representanter för arbetsmarknadens parter. I det betänkande,

som utredningen avlämnat, (SOU 1961: 55) framhålles bl. a. den

ambulerande skrivbyråverksamheten som en av de nya kontaktvägarna på

arbetsmarknaden. Det heter:

Utvecklingen av vissa nya kontaktvägar på arbetsmarknaden, den s. k.

ambulerande skrivbyråverksamheten och vissa delar av konsultföretagens

verksamhet, kan till en del tas som ett tecken på otillräcklighet hos den

nuvarande offentliga förmedlingen på tjänstemannaområdet. Till en del kan

den motiveras av ett servicebehov, som ligger vid sidan om arbetsförmedlingen.

Inom kontorsverksamheten uppkommer naturligt nog stundom toppar av

arbetsbelastning. Det är inte ekonomiskt försvarbart att hålla en kontorsorganisation

av sådana dimensioner, att den i varje läge skall klara den

aktuella arbetsbördan. Härtill kommer att det tillfälligtvis kan uppkomma

behov av personal med speciell erfarenhet eller skicklighet, som det inte är

rationellt att stadigvarande hålla anställd inom den ordinarie ramen för

företagets verksamhet. Exempel: särskilt snabba stenografer eller språkkunniga

sekreterare eller personal med särskild vana från konferensarbete.

Genom att vända sig till eu skrivbyrå slipper företaget vissa anställningsprocedurer,

fastställande av anställningsvillkor, införlivande av personalen

under företagets administrativa och personella rutiner, kostnader för ATP
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962

avgifter, för olycksfallsförsäkring, semesterersättning o. s. v. Särskilt med

beaktande av den kortvarighet företagens behov ofta kännetecknas av, ter

sig möjligheten att använda skrivbyråföretagen rationell. Om företaget på

så sätt skall befrias från arbetsgivaransvaret beträffande denna ai''betskraft,

förutsätter detta att ett sådant ansvar enligt allmänna arbetsmarknadsmässiga

principer fullgörs av skrivbyråföretaget.

Då sålunda här uppenbarligen föreligger ett legitimt behov, är det från arbetsmarknadssynpunkt

nödväxrdigt att ej stanna vid ett beivrande av verksamheten

till den del, som den kan anses utgöra olaglig förmedling. Det

gäller också att inom den offentliga arbetsförmedlingen åstadkomma en

intensifierad vikariatsförmedling för de fall, då företagens behov av tillfällig

arbetskraft lika väl kan tillgodoses genom den offentliga förmedlingen.

Väsentligen i enlighet med denna utredning föreslogs i årets statsverksproposition

en utbyggnad och effektivisering av den inom den offentliga

tjänstemannaförmedlingen organiserade särskilda vikariatsförmedlingen,

som på grund av otillräckliga personalresurser hittills icke kunnat fungera

helt tillfredsställande. Riksdagen har beslutat i enlighet härmed.

Motionerna

Motionärerna framhåller, att det torde vara helt främmande för skrivbyråernas

kunder att betrakta den personal, som byråerna arbetar med,

såsom arbetssökande hos kunderna, och de fortsätter:

Personalen är regelmässigt att betrakta som anställd hos byråerna, vilka

också gentemot kunden ansvarar för arbetet. Skrivbyråpersonalen kan sägas

utföra ett servicearbete hos kunderna på samma sätt som anställda i andra

servicegrenar. Såväl från enskilda företag som från näringsorganisationer

har vid flera tillfällen uttalats att det vore av väsentlig betydelse för näringslivet

att även framdeles komma i åtnjutande av den viktiga service som

skrivbyråerna erbjuder och som icke kan erbjudas på annat likvärdigt sätt.

Åtgärder bör därför enligt vår mening vidtagas för en sådan ändring eller

sådant klarläggande av gällande lagstiftning, att skrivbyråerna kan få fortsätta

sin verksamhet.

Motionärerna anser, att ändring eller förtydligande av lagen erfordras oavsett

utgången av högsta domstolens prövning av saken. Svea hovrätts domar

synes nämligen icke utgöra någon säker vägledning för bedömande av andra

fall än just dem som målen gällt. En eventuell dom i sista instans kan därlör

enligt motionärernas mening komma att få en ur prejudikatsynpunkt

alltför begränsad räckvidd för att i önskvärd utsträckning klarlägga skrivbyråernas

rättsliga ställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962

5

Remissyttrandena

Frånsett Svenska arbetsgivareföreningen intar remissinstanserna en negativ

ståndpunkt till motionerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att tjänstemannaförmedlingarna trots

otillräckliga personalresurser redan nu i betydande omfattning verkställt

förmedling av tillfälliga anställningar ocli vikariat inom kontorsområdet.

Från arbetsnämnden i Stockholm samt från länsarbetsnämnderna i Göteborg

och Malmö har styrelsen införskaffat uppgifter om deras erfarenheter

från detta förmedlingsarbete. Därvid har nämnderna i Stockholm och Göteborg

kunnat ange vissa fördelar för såväl sökande som arbetsgivare med att

anlita tjänstemannaförmedlingen för tillfälliga anställningar inom detta område.

Härom anföres i yttrandet:

De sökande vid tjänstemannaförmedlingen har själva kunnat välja arbetsplats,

vilket bl. a. med tanke på bostadens belägenhet och erforderliga

resor till arbetsplatsen varit av betydelse inte minst för de kvinnliga sökandena;

vid anvisning från tjänstemannaförmedlingen har de haft möjlighet

att få bättre lön hos privata arbetsgivare, eftersom förmedlingsprovision ej

har utgått; de har också haft rätt att ta fortsatt, stadigvarande anställning

hos det företag till vilket de anvisats, något som ej varit möjligt vid placering

genom en skrivbyrå då det i kontraktet med skrivbyrån funnits infört

en bestämmelse om att de så länge avtalet gällt ej finge underhandla om

anställning hos kunden. En fördel för arbetsgivarna, som anlitat tjänstemannaförmedlingen,

har varit att de fått upplysningar om olika tillgängliga

sökandes kvalifikationer, innan någon tagits i deras tjänst; arbetsgivarna

har vidare haft möjlighet till val mellan flera olika sökande och har ej behövt

acceptera viss bestämd person; de har också kunnat knyta en lämplig

tillfällig arbetskraft fastare till företaget, då så behövts.

Nämnderna har å andra sidan också refererat några synpunkter, som från

arbetsgivarhåll framhållits som fördelar med att anlita skrivbyrå i stället

för arbetsförmedling. Därom säges i styrelsens yttrande:

Dessa fördelar uppges huvudsakligen ha bestått i att arbetsgivaren, som

anlitat skrivbyrå, sluppit betala skatt, ATP-avgift o. dyl. för den tillfälligt

anlitade arbetskraften och att det därmed förbundna administrationsarbetet

för denna arbetskraft inte behövt åligga företagen utan åvilat skrivbyrån.

Eftersom företagets utgifter för denna arbetskraft inte debiterats lönekontot

utan uppförts som omkostnader har även statliga organ emellanåt med

fördel kunnat anlita skrivbyråpersonal för tillfälliga arbetsuppgifter; fastställd

lön för anställning av extrapersonal kan ha legat så lågt, att man ej

skulle ha kunnat konkurrera med den privata marknaden om kvalificerad

tillfällig arbetskraft, därest denna hade erbjudits anställning på vanligt sätt.

Vid sammanfattning av dessa anförda och andra skäl har de av styrelsen

tillfrågade nämnderna, som representerar förmedlingsområden med den

största tjänstemannatätheten i riket, för sin del icke kunnat förorda, att

en lagändring i den av motionärerna föreslagna riktningen kommer till

stånd.

Styrelsen övergår därefter till att redogöra för det i det föregående om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962

nämnda betänkandet om effektivare arbetsförmedling för tjänstemän samt

om förslagen i årets statsverksproposition om upprustning av den offentliga

arbetsförmedlingen, varpå styrelsen fortsätter:

Med det sagda har styrelsen velat visa, att näringsliv och förvaltning genom

tjänstemannaförmedlingen redan åtnjuter en service av det slag, som

lämnas genom den del av skrivbyråernas verksamhet, varom här är fråga,

samt att denna sevice till årets riksdag föreslagits på ett genomgripande

sätt bli utbyggd och effektiviserad i överensstämmelse med det föreliggande

behovet på arbetsmarknaden. Det är styrelsens uppfattning, att skrivbyråernas

verksamhet, till den del anställningar inom dem väsentligen syftar till

att förmedla arbete åt arbetssökande, icke gagnar utan försvårar arbetskraftsrörelserna

på marknaden och om den utvidgas kan leda till en desorganisation

av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Lagens 1 §

andra stycket, som i enlighet med vad som inledningsvis anförts avsåg att

förhindra ett otillbörligt utnyttjande av vissa yrkesutövare, har full relevans

även i fråga om den personal, som förmedlas genom den ambulerande skrivbyråverksamheten.

Kontorsarbetsmarknaden är påtagligt konjunkturkänslig

och i samband härmed eller vid väntade rationaliseringar, t. ex. införandet

av kontorsautomation, kan förändringar uppstå, som mycket väl kan leda

till uppkomsten av arbetslöshetsöar mit i en högsysselsättning. Tendenser i

sådan riktning har tid efter annan iakttagits av arbetsförmedlingen, när det

gäller biträdespersonal till kontor. Den ambulerande skrivbyråverksamheten,

i förening med den ifrågavarande personalens ringa organisationsgrad, skulle

i ett sådant läge leda till att sysselsättningsstörningar av detta slag undandrog

sig ett samlat bedömande och därigenom till viss del blev svåråtkomligt

lör sysselsättningspolitiska åtgärder. En sådan splittring av kontorsarbetsmarknaden

skulle kunna få besvärande konsekvenser också för den reguljärt

anställda personalen.

Från de synpunkter arbetsmarknadsstyrelsen har att företräda i sin dubbla

egenskap av tillsynsmyndighet över privat arbetsförmedling och central

myndighet för arbetsmarknadsfrågor har styrelsen således bestämda invändningar

att göra mot en sådan modifiering av arbetsförmedlingslagen

att den ambulerande skrivbyråverksamheten inte längre skulle komma att

träffas av lagen. Därest Svea hovrätts fällande domar kommer att stå fast

tinns det därför enligt styrelsens mening icke anledning företaga någon

ändring av lagen. (Från denna uppfattning var en av styrelsens ledamöter

skiljaktig och ville tillstyrka motionerna.)

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker motionerna. På kontorssidan i

ett företag eller en organisation uppstår — anför föreningen — ofta tillfälliga

toppar av arbetsbelastning eller tillfälliga behov av specialtränad personal.

Det är icke möjligt att i alla lägen inom den ordinarie kontorsorganisationens

ram tillgodose sådana arbetskraftsbehov. Den offentliga arbetsförmedlingen

kan icke heller enligt föreningens mening erbjuda samma

snabba och effektiva service i dessa situationer som skrivbryåerna. Som en

ytterligare fördel med skrivbyråernas verksamhet framhåller föreningen,

att den viktiga reservarbetskraft inom kontorsyrkena, som representeras genom

hemmafruarna, kan utnyttjas där.

Tjänstemännens centralorganisation avstyrker motionerna. TCO vitsordar

att behov av tillfällig arbetskraft på kontor i vissa situationer kan uppstå

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962

men kan icke dela motionärernas påstående att dylik arbetskraft ej kan

erhållas genom hänvändelse till arbetsförmedlingen. TCO fortsätter:

TCO vill i anledning av detta påstående framhålla att arbetsförmedlingsverksamheten

är under stark utveckling och i statsverkspropositionen vid

årets riksdag föreslås en kraftig upprustning av tjänstemannaförmedlingen.

Skulle brister föreligga i enlighet med motionärernas påpekanden kan förutsättas

att tjänstemannaförmedlingens vikariatsförmedling kommer att

utbyggas så att man inom relativt kort tidrymd kan tillgodose det angivna

behovet. För den arbetssökande erbjuder detta fördelar. Det är nämligen

så att en del skrivbyråer vid uthyrning av arbetskraft tillämpar anställningsvillkor

som i försämrande riktning avviker från allmänna marknadens

villkor. Skrivbyråerna anlitar i viss utsträckning arbetskraft, som ej har någon

större kännedom om de anställningsvillkor som gäller på arbetsmarknaden

och det förekommer därför att denna personal accepterar anställningskontrakt

med ensidigt utformade bestämmelser. Bl. a. förekommer

att man försöker kringgå semesterlagen genom att semesterlön inräknas i

timpenning och vidare stadgas förbud mot att så länge avtalet varar underhandla

om anställning hos kunden etc. Vid anvisning Irån tjänstemannaförmedlingen

har denna personal därför större frihet att välja arbetsplats och

arbetsuppgifter och att ta fortsatt stadigvarande anställning hos det företag,

till vilket de anvisats. De har också möjlighet att få bättre lön eftersom

förmedlingsprovision ej utgår.

Landsorganisationen i Sverige avstyrker också motionerna med följande

motivering:

Enligt LO:s uppfattning är i flera fall skrivbyråernas verksamhet mera

att betrakta som ett tecken på att den offentliga arbetsförmedlingens kapacitet

är otillräcklig än att de fyller en nödvändig servicefunktion. En stor

del av den service, som lämnas av skrivbyråerna, skulle sannolikt med fördel

kunna erhållas via den offentliga arbetsförmedlingen genom en intensifierad

vikariatsförmedling. Motionärerna har ej anfört några skäl till påståendet,

att den offentliga arbetsförmedlingen ej torde kunna ge önskad

service i de fall, som nämns i motionen.

Utskottet

Enligt arbetsförmedlingslagen får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte.

Såsom arbetsförmedling skall därvid anses jämväl sådan verksamhet

för arbetsanskaffning, som grundas på ett anställningsavtal mellan

verksamhetens utövare och den arbetssökande, därest det huvudsakliga

syftet med anställningen är förmedling av arbete åt arbetssökanden. Under

åberopande av denna bestämmelse har Svea hovrätt i tre olika fall genom

domar i mars 1961 förklarat s. k. ambulerande skrivbyråverksamhet

såsom arbetsförmedling i lagens mening och dömt innehavarna av ifrågavarande

skrivbyråer till dagsböter för överträdelse av lagen. Med ambulerande

skrivbyråverksamhet — av motionärerna benämnd skrivbyråernas serviceverksamhet

— förstås därvid sådan av skrivbyråerna bedriven verksamhet

som innebär att byråerna tillhandahåller hos dem anställd personal

för utförande av visst slag av arbete hos byråernas kunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1962

Under hänvisning till dessa domstolsavgöranden samt med åberopande

av den väsentliga betydelse för näringslivet som skrivbyråernas serviceverksamhet

innebär har i förevarande motioner hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av arbetsförmedlingslagen att den ambulerande

skrivbyrå verksamheten icke skall bedömas som arbetsförmedling.

Högsta domstolen har genom beslut den 1 november 1962 meddelat prövningstillstånd

i förenämnda mål. Dom i dessa torde icke vara att vänta

förrän innevarande riksdag avslutats. Dessförinnan kan således slutligt besked

icke erhållas huruvida den ambulerande skrivbyråverksamheten är

att bedöma som olaga arbetsförmedling eller ej. Att vid sådant förhållande

redan nu pröva fråga om ändring av arbetsförmedlingslagen i syfte att legalisera

sådan verksamhet är enligt utskottets mening inte lämpligt. Utskottet

får därför avstyrka bifall till motionerna.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:371 och 11:444, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 november 1962

På andra lagutskotttes vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Edström, Enarsson och Thorsten

Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Rimmerfors*, Wahrendorff*, Fredriksson, Hamilton och

Carlsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G21247

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.