Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande godkännande av en europeisk social stadga.

1962-10-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande godkännande av en europeisk social stadga.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande godkännande

av en europeisk social stadga.

Genom en den 16 mars 1962 dagtecknad proposition, nr 175, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna en europeisk social

stadga.

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en av Europarådet utarbetad

europeisk social stadga. Stadgan har undertecknats av Sverige och

tolv andra av Europarådets medlemsstater den 18 oktober 1961.

Tanken på att i ett europeiskt dokument samla de grundläggande västerländska

värderingarna på socialpolitikens område och att utstaka vägen

för ett europeiskt socialt reformarbete framfördes i Europarådet första

gången 1951. År 1954 tillsatte rådets ministerkommitté en social kommitté

som fick i uppdrag att framlägga förslag till överenskommelse i ämnet.

Efter ett långvarigt och omfattande utredningsarbete i samverkan med

berörda regeringar, arbetsmarknadsorganisationer i medlemsstaterna och

Internationella arbetsbyrån framlade kommittén ett textförslag under namn

av Europeisk social stadga. Sedan Europarådets rådgivande församling yttrat

sig över förslaget antogs detta den 7 juli 1961 av ministerkommittén.

Stadgan innehåller bestämmelser bl. a. om sysselsättningspolitik, yrkesvägledning

och yrkesutbildning, arbetsvillkor och arbetarskydd, förenings- och

förhandlingsrätt, socialförsäkring och andra sociala trygghetsanordningar

samt familjepolitik.

Stadgan undertecknades den 18 oktober 1961 i Turin av följande tretton

av Europarådets sexton medlemsstater: Belgien, Danmark, Frankrike,

Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien,

Sverige, Turkiet och Förbundsrepubliken Tyskland. Undertecknandet skall

följas av ratifikation, och stadgan träder inte i kraft förrän minst fem länder

ratificerat densamma. Någon ratifikation har ännu inte ägt rum.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

I Sverige har under arbetet på stadgan vederbörande fackmyndigheter och

arbetsmarknadens parter vid flera tillfällen, senast 1957 och 1958, satts i

tillfälle att ange sina synpunkter på stadgans innehåll och utformning,

över den slutliga texten har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statens utlänningskommission, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation

och Sveriges akademikers centralorganisation.

Beträffande stadgans text samt redogörelse för remissyttrandena får utskottet

hänvisa till propositionen.

Stadgans huvudsakliga innehåll

Stadgan är indelad i fem delar. Den första delen har närmast karaktären

av en allmänt hållen programförklaring i 19 punkter, vilka i andra

delen i 19 häremot svarande artiklar konkretiseras till bindande förpliktelser.

En stat, som vill ratificera stadgan, behöver inte ikläda sig alla dessa

förpliktelser utan endast ett visst minsta antal. Bestämmelserna om ratifikationsvillkoren

i tredje delen lämnar ett visst utrymme för vederbörande

stats fria val. Fjärde delen innehåller administrativa föreskrifter av betydelse

främst för kontrollen av att anslutna stater fullgör sina stadgeenliga skyldigheter

. I femte delen slutligen har samlats bl. a. bestämmelser om vissa

begränsningar av räckvidden i gjorda åtaganden, om möjlighet i vissa fall

att ratificera på grund av förhållanden som uppnåtts genom kollektivavtal

men ej säkerställts i lagstiftning samt om ikraftträdande, ändring och uppsägning

av stadgan. Till stadgan är fogad en bilaga med vissa tolkningsföreskrifter.

Med hänsyn till stadgans utformning kan en redogörelse för det materiella

innehållet lämpligen anknytas till artiklarna 1—19 i stadgans andra del.

Artiklarna 1, 9, 10 och 15 bildar en grupp av bestämmelser, som tillsammans

ger ett program för sysselsättnings- och utbildningspolitiken.

Utgångspunkten för detta program är att var och en skall ha

rätt att förtjäna sitt uppehälle genom ett fritt valt arbete. Sysselsättningen

i de till stadgan anslutna staterna skall hållas på en så hög och jämn nivå

som möjligt, och målet skall vara full sysselsättning. Det skall finnas offentlig

arbetsförmedling som kostnadsfritt kan utnyttjas av de arbetssökande,

och det allmänna skall sörja för eller främja yrkesvägledning och

yrkesutbildning. Särskild vikt skall läggas vid yrkesutbildning av dem som

är invalidiserade eller eljest har nedsatt arbetsförmåga liksom även av dem

som blir arbetslösa på grund av omställningar inom produktionen eller för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

ändringar i arbetsmarknadsläget. Beträffande rätten till yrkesutbildning

föreskriver stadgan vidare bl. a., att strävandena skall inriktas på att göra

även högre teknisk utbildning och universitetsutbildning tillgängliga för

alla utan andra begränsningar än sådana som sammanhänger med individens

lämplighet. Resurser skall skapas för vidareutbildning av vuxna arbetstagare.

Studier och annan utbildning skall uppmuntras på olika sätt, t. ex.

genom reduktion eller avskaffande av avgifter och genom ekonomiskt stöd

åt enskilda studerande.

En annan grupp av bestämmelser — artiklarna 2, 3, 4, 7 och 8 -— behandlar

arbetstagarnas arbetsvillkor och arbetsförhållanden.

Det stadgas till en början, att arbetstiden per dag och vecka

skall hållas inom gränserna för vad som kan anses skäligt och att arbetstiden

successivt skall förkortas i den mån produktionsökning och andra förhållanden

av betydelse medger det. För barn och ungdom skall gälla särskilda

begränsningar i fråga om arbetstiden. Tid under vilken den unge arbetstagaren

är frånvarande från arbetsplatsen på grund av yrkesutbildning

skall normalt inräknas i arbetstiden, och för barn under 16 år skall arbetstiden

inskränkas efter vad som är lämpligt med hänsyn till barnets utveckling

och utbildningsbehov.

Helgdagsersättning, söndagsledighet och två veckors betald semester är

förmåner som skall garanteras alla, och arbetstagare som är sysselsatta i

riskfyllt eller hälsofarligt arbete skall åtnjuta särskilda förmåner i form

av arbetstidsförkortning eller förlängd semester. Minst tre veckors semester

skall också tillförsäkras alla arbetstagare under 18 år.

Beträffande samtliga de förpliktelser i fråga om arbetsvillkor för vilka

nu redogjorts gäller, att de stater där arbetsvillkoren traditionsenligt regleras

genom kollektivavtal kan uppfylla dem utan lagstiftning. En förpliktelse

anses enligt artikel 33 i femte delen uppfylld så snart de faktiska förhållandena

på arbetsmarknaden för det stora flertalet arbetstagare motsvarar stadgans

föreskrifter.

Arbetstagarens lön skall vara tillräckligt stor för att han och hans familj

skall kunna leva på en godtagbar levnadsstandard. Stadgan tillförsäkrar

även den unge arbetstagaren och lärlingen rätt till skälig arbetsersättning.

I övrigt föreskrives beträffande lönefrågor, att arbetstagare skall ha rätt till

förhöjd ersättning vid övertidsarbete och att kvinnor skall ha samma lön

som män om de utför likvärdigt arbete. Avdrag på lön får göras endast i den

omfattning och på de villkor, som följer av lag eller författning, kollektivavtal

eller skiljedom. Skall en arbetsanställning upphöra, måste arbetstagaren

beredas skälig uppsägningstid.

Inte heller beträffande lön och rätt till uppsägningstid är lagstiftning

ofrånkomlig. En ratificerande stat behöver således inte för alt uppfylla

stadgans föreskrifter rucka på nationella traditioner i fråga om sättet för

fastställande av arbetsvillkor.

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 and. Nr 38

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

Stadgan ser arbetarskyddet som en angelägenhet, vilken bör vara föremål

för författningsreglering och offentlig tillsyn, men tillsynen skall vid behov

utövas i samråd med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Till

skydd för kvinnor och barn i förvärvsarbete finns särskilda bestämmelser.

Bland bestämmelserna rörande barn märkes -— förutom en allmän föreskrift

om att barn skall skyddas mot fysiska och moraliska risker i arbetet

—- regler, som i princip förbjuder användande av barn under 15 år i arbete

och som för riskfyllda eller hälsofarliga arbeten föreskriver fastställande

av högre minimiålder för arbete. Vidare finns en bestämmelse som

med visst undantag förbjuder användandet av barn under 18 år i nattarbete

och en regel som föreskriver att barn under 18 år i vissa arbeten skall

stå under regelbunden hälsokontroll. Kvinnliga arbetstagare skall, genom

betald ledighet, socialförsäkringsförmåner eller skattefinansierade bidrag,

beredas möjlighet till minst 12 veckors ledighet vid barnsbörd, och en kvinna

skall alltid åtnjuta erforderlig ledighet från arbetet för att amma sitt barn.

En kvinnlig arbetstagare får inte heller uppsägas under ledighet för barnsbörd.

Användningen av kvinnor i nattarbete skall regleras i författning, och

kvinnor får överhuvudtaget inte användas till arbete under jord i gruva.

Bestämmelser om skydd för förenings- och förhandlingsrätten

har upptagits i artiklarna 5 och 6. Den nationella lagstiftningen

får ej lägga hinder i vägen för den fria utvecklingen av organisationsväsendet

på arbetsmarknaden. Förbudet är emellertid inte absolut utan det förutsättes

att särregler skall kunna ges i nationell lagstiftning beträffande

polisväsendet och det militära försvaret. I anslutning till bestämmelserna

om förhandlingsrätt innehåller stadgan ett uttryckligt erkännande av arbetstagarnas

och arbetsgivarnas rätt att vidtaga stridsåtgärder för att lösa intressetvister.

Stadgan går i artiklarna 11—14 in på frågor som rör hälso- och

sjukvård, socialförsäkring och socialhjälp. De förpliktelser,

som hänför sig till hälso- och sjukvård, är mycket allmänt hållna

och avser väsentligen åtgärder för att förbättra folkhälsan och för att förebygga

epidemier och andra sjukdomar. I fråga om minimivillkoren beträffande

socialförsäkring och andra jämförliga sociala trygghetsanordningar innehåller

stadgan en hänvisning till Internationella arbetsorganisationens konvention

nr 102 angående minimistandard för social trygghet. Därjämte föreskrives

att ratificerande stat skall sträva efter att successivt förbättra ifrågavarande

trygghetsanordningar. Stadgan vill vidare garantera var och en

som inte själv kan försörja sig erforderlig socialhjälp och fri sjukvård. Den

som åtnjuter socialhjälp skall inte för den skull få berövas politiska eller

sociala rättigheter.

Bestämmelserna angående familjepolitiken är vagt utformade,

och artikel 16 lämnar ratificerande stat frihet beträffande olika metoder såsom

socialförsäkringsförmåner och andra bidrag, skattepolitiska åtgärder,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

bostadsstöd och annat. Om mödrar och barn sägs i artikel 17, att de skall

vara föremål för all erforderlig omvårdnad från samhällets sida.

Slutligen innehåller stadgans andra del några bestämmelser som medför

skyldighet för ratificerande stat att bereda medborgare i annan

stat, som tillträtt stadgan, sociala förmåner och annat skydd. Artikel 18

föreskriver en generös behandling av annan ansluten stats medborgare vid

tillämpning av bestämmelser om arbetstillstånd. De administrativa formaliteterna

i sammanhanget skall inskränkas. Åtskilliga åtgärder i syfte att

underlätta vistelsen för migrerande arbetare skall enligt artikel 19 vidtagas,

och all diskriminering av den inflyttade arbetskraften är i princip

förbjuden. Den utländske arbetstagaren skall ha samma löneförmåner och

arbetsvillkor i övrigt som det egna landets medborgare, han skall kunna förvärva

medlemskap i facklig organisation på samma villkor, han skall ha

samma möjligheter att få bostad för sig och sin familj, han skall inte betungas

med andra eller större skatter eller socialförsäkringsavgifter och han

skall ha samma rätt att föra talan vid domstol. Beträffande socialförsäkring

skall, efter vad som stadgas i artikel 12 mom. 4, slutas bilaterala eller multilaterala

avtal i syfte att tillförsäkra utlänningar likställighet med egna medborgare,

rätt att sammanlägga försäkringsperioder som hänför sig till arbete

i skilda länder och rätt att bibehålla förmåner vid flyttning från ett land

till ett annat. Socialhjälp och sjukvård får en utlänning enligt artikel 13

mom. 4 jämte en därtill hörande tolkningsföreskrift åtnjuta i enlighet med

villkoren i 1953 års europeiska konvention om social och medicinsk hjälp.

Redan tidigare har nämnts, att stadgan har en viss böjlighet såtillvida

som en stat kan ratificera en del bestämmelser och ställa sig obunden av

andra. Minimivillkoren för ratifikation är enligt artikel 20

i stadgans tredje del ett godtagande dels av hela första delen, dels beträffande

andra delens bestämmelser av minst fem av sju såsom särskilt betydelsefulla

ansedda artiklar (dessa sju är: artikel 1 om rätten till arbete,

artiklarna 5 och 6 om förenings- och förhandlingsrätt, artiklarna 12 och

13 om social trygghet och om social och medicinsk hjälp, artikel 16 om

familjens rätt till skydd samt artikel 19 om skydd och bistånd åt migrerande

arbetstagare och deras familjer) och av inalles minst tio artiklar eller fyrtiofem

numrerade moment.

Stadgan inrymmer ett ko n troll sy st e m, som bygger på att de förIragsslutande

staterna skall avge rapport till Europarådets generalsekreterare

både rörande tillämpningen av bestämmelser som staten ratificerat

och rörande sådana förhållanden som faller under bestämmelser, vilka staten

i fråga ännu inte godtagit. Detaljerade regler har meddelats i fjärde

delen, artiklarna 21—29, om behandlingen av dessa rapporter och om åtgärder

vartill de kan föranleda. I första hand skall granskningen av staternas

rapporter och av yttranden däröver ombesörjas av en av ministerkommittén

tillsatt expertkommitté, bestående av sju ledamöter med sakkunskap i fråga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

om internationella sociala angelägenheter. Materialet går sedan jämte expertkommitténs

utlåtande till en annan kommitté, en subkommitté under rådets

sociala kommitté, och till den rådgivande församlingen. Yttrandena från

subkommittén och församlingen går till ministerkommittén, som med 2/s

majoritet kan besluta om avlåtande av rekommendationer till fördragsslutande

stater.

Femte delens bestämmelser om begränsningar i och undantag

från åtagna förpliktelser är till större delen av den art att de ej kräver någon

särskild uppmärksamhet i detta sammanhang. För reglerna i artikel 33

om uppfyllandet av åtaganden genom kollektivavtalsreglering har tidigare

avsteg från stadgans förpliktelser, som kan vara erforderliga i ett demoredogjorts.

Härutöver skall endast anmärkas att artikel 31 tillåter sådana

kratiskt samhälle för att skydda annans rätt och för att tillvarata samhällets

intresse för att garantera nationell säkerhet, för att skydda folkhälsan eller

för att bevara goda seder.

Enligt artikel 35 fordras för att stadgan skall träda i kraft att den

ratificerats av fem stater. Ikraftträdandet inträffar 30 dagar efter det

att det femte ratifikationsinstrumentet deponerats hos Europarådets generalsekreterare.

Ändring av stadgan förutsätter enligt artikel 36, förutom beslut av

ministerkommittén, godkännande av samtliga stater som ratificerat stadgan.

Ingen stat som ratificerat stadgan kan frigöra sig från sina förpliktelser

genom uppsägning förrän fem år förflutit från det staten blev

bunden av stadgan. Stadgans uppsägningsbestämmelser i artikel 37 föreskriver

i övrigt två års automatisk förlängning vid utebliven uppsägning. Uppsägning

kan hänföra sig även till enstaka artikel eller moment under förutsättning

att minimivillkoren för ratifikation är uppfyllda även efter uppsägningen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:

»På det sociala området har Europarådets arbete i första hand inriktats

på sådana frågor, som har en omedelbar praktisk betydelse för samordningen

av de sociala trygghetssystemen i de olika medlemsstaterna. De viktigaste

resultaten av detta arbete är 1953 års båda provisoriska europeiska överenskommelser

om social trygghet och en europeisk konvention av samma år

om social och medicinsk hjälp, vilka avtal i stor utsträckning garanterar

utlänningar jämställdhet med vederbörande stats egna medborgare i fråga

om sociala förmåner. Dessa avtal har ratificerats av Sverige.

Den socialpolitiska aktivitet som utvecklats inom Europarådet har emellertid

inte stannat vid detta. Rådet har enligt sina stadgar en allmän skyldighet

att verka för sociala och ekonomiska framsteg i medlemsstaterna,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

och såsom ett led i framstegsarbetet har den nu föreliggande sociala

stadgan tillkommit. Denna stadga, som i mycket utgör en minimistandardkonvention

för stora delar av det sociala fältet med bl. a. sysselsättningspolitiken,

arbetsrätten, arbetarskyddet och socialförsäkringen inbegripna, skall

samla Europarådets medlemmar kring vissa gemensamma grundsatser

och utgöra den gemensamma ramen för nationellt socialpolitiskt reformarbete

inom hela kretsen av medlemsstater. Det är av skäl, som inte torde behöva

utvecklas närmare, önskvärt att Sverige deltar i dessa sociala integrationssträvanden.

Vårt land bör redan nu ansluta sig till stadgan, i den

mån förutsättningar för ratifikation föreligger. I anledning av påpekanden i

ett par remissyttranden vill jag framhålla, att det självfallet måste tillses

att Europarådets överenskommelser i sociala ämnen inte kommer i konflikt

med Internationella arbetsorganisationens motsvarande konventioner.

Den sociala stadgan har tillkommit i nära samarbete med Internationella

arbetsorganisationen, och enligt artikel 26 skall organisationen inbjudas

att delta i kontrollen av stadgans efterlevnad.

Stadgan har utformats med sikte på att det skall bli möjligt för alla medlemmar

i Europarådet, både de socialt mest framskridna och de som ännu

inte nått lika långt på detta område, att ratificera stadgan med minsta möjliga

tidsutdräkt. Det krävs därför inte att varje stat påtager sig alla de förpliktelser

som stadgan inrymmer. En ratifikation måste dock innefatta ett

förhållandevis stort antal bestämmelser och flertalet bestämmelser inom en

grupp som ansetts vara viktigast.

Vi har i Sverige inte någon anledning till tvekan inför den programförklaring

i 19 punkter som innehålles i stadgans första del, och redan en hastig

blick på de materiella bestämmelserna i stadgans andra del visar, att

lagstiftning och social verklighet hos oss är sådana att vårt land utan svårighet

kan uppfylla minimivillkoren för ratifikation. I själva verket möter

inte på någon väsentlig punkt hinder mot en ratifikation av det skälet att

svensk standard skulle vara lägre än som förutsättes i stadgan. Andra skäl

gör dock att det inte är möjligt för Sverige att ratificera stadgan i dess helhet.

I överensstämmelse med en i andra liknande sammanhang konsekvent

hävdad uppfattning torde svensk tradition i fråga om lönebildning och

reglering av vissa andra frågor genom arbetsmarknadens parter utan

statlig inblandning stå i vägen för en ratifikation av några bestämmelser

i stadgan, som avser anställningsvillkor och anställningsförhållanden.

Detta gäller artikel 2 mom. 1 om successiv förkortning av arbetstiden,

artikel 2 mom. 2 om helgdagsersättning, artikel 4 mom. 2 om övertidsersättning,

artikel 4 mom. 4 om uppsägningstid, artikel 4 mom. 5 om

avdrag på lön och artikel 7 mom. 5 om lärlingslön. Beträffande en så allmänt

hållen och självklar bestämmelse som den i artikel 4 mom. 1 att arbetstagare

har rätt till eu lön, som kan ge honom och hans familj eu dräg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

lig levnadsstandard, torde ratifikation inte behöva underlåtas av hänsyn till

arbetsmarknadsparternas autonomi. Sådana hänsyn torde inte heller behöva

föra till att vårt land gör förbehåll beträffande bestämmelsen om lika lön

för män och kvinnor i artikel 4 mom. 3. Förpliktelserna enligt denna bestämmelse

är inte mer vittgående än de i Internationella arbetsorganisationens

konvention nr 100, beträffande vilken konvention Kungl. Maj :t denna

dag beslutat avlåta proposition till riksdagen med begäran om riksdagens

godkännande av en svensk anslutning.

Det ligger i sakens natur att ett så omfattande internationellt avtal som den

sociala stadgan inte kan tillfredsställa alla önskemål hos medlemsstaterna.

Några bestämmelser i stadgan har fått en sådan utformning att vi inte kan

godtaga dem, trots att vi i huvudsak kan instämma i bestämmelsernas syften

och i viss utsträckning har likartade bestämmelser i svensk lagstiftning. Jag

avser i detta sammanhang artikel 7 mom. 1 med förbud om anställande av

barn under 15 år, artikel 7 mom. 6 om inräknande i arbetstiden av frånvaro

för yrkesutbildning eller annan undervisning, artikel 8 mom. 2 med förbud

mot uppsägning av kvinnlig arbetstagare som åtnjuter ledighet för barnsbörd

och artikel 19 mom. 7 om likställighet mellan utländska och svenska

arbetstagare i fråga om möjligheterna att föra talan vid svensk domstol.

Beträffande ett par bestämmelser i stadgan synes en ratifikation inte

böra komma i fråga av den anledningen att den framtida utvecklingen kan

komma att föra oss i konflikt med den ståndpunkt stadgan representerar.

Det kan sålunda inte uteslutas att det i framtiden — när alla arbetstagare

har en lagstadgad fyraveckorssemester — kan visa sig olägligt för vårt land

att vara bundet av bestämmelser om att vissa arbetstagare ovillkorligen

skall ha en kortare arbetstid eller en längre semester än arbetstagare i allmänhet.

Liknande invändning kan riktas mot vissa särbestämmelser rörande

kvinnors användande till arbete. Med det sagda avses artikel 2 mom.

4 och artikel 8 mom. 4.

På socialförsäkringens område förestår både bilaterala och multilaterala

förhandlingar om samordning av de svenska försäkringarna med åtskilliga

främmande länders försäkringar. Det är oklart vad dessa avtal kan komma

att innebära och i vilken mån de kommer att bygga på de i artikel 12 mom. 4

i stadgan fastslagna principerna om likställighet mellan utlänning och vederbörande

stats egna medborgare, om sammanläggning av försäkringsperioder

som hänför sig till arbete eller vistelse i olika länder och om rätt

att behålla förmåner vid flyttning från ett land till ett annat. Såsom jag

framhållit i propositionen nr 90 till årets riksdag är den svenska lagstiftningen

i hithörande hänseenden ännu ej att anse som definitiv, och vi saknar

hittills helt erfarenhet rörande de lämpliga metoderna för en samordning

av den allmänna tilläggspensioneringen med andra länders pensionssystem.

I ett sådant läge bör det få anstå med en svensk ratifikation av det nyssnämnda

momentet i stadgan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

Utöver vad nu sagts synes inte behöva göras några förbehåll vid en svensk

ratifikation av den sociala stadgan. Bestämmelsen i artikel 6 mom. 4 om rätt

för arbetstagare och arbetsgivare att tillgripa kollektiva stridsåtgärder i

händelse av intressekonflikter hindrar enligt en tolkningsföreskrift i bilagan

till stadgan jämförd med artikel 31 inte en ratificerande stat att göra sådana

lagliga begränsningar i nämnda rätt, som är nödvändiga i ett demokratiskt

samhälle såsom garanti för annans fri- och rättigheter eller såsom skydd

för samhällets intresse, nationell säkerhet, allmän hälsa eller moral. Artikel

6 mom. 4 bör med hänsyn härtill kunna godtagas av Sverige, oaktat statstjänstemännens

rätt till stridsåtgärder begränsas genom ämbetsansvaret.

Eventuella betänkligheter mot förbudet i artikel 7 mom. 8 mot nattarbete för

arbetstagare under 18 år lär skingras av en tolkningsföreskrift i bilagan om

att nationell lagstiftning skall anses uppfylla villkoren i ifrågavarande moment

om den är sådan att förbudet i praktiken kommer att tillämpas för det

stora flertalet arbetstagare under 18 år. Bestämmelsen i artikel 8 mom. 1

om ledighet för kvinnlig arbetstagare i samband med barnsbörd måste antagas

syfta till att garantera kvinnan ekonomiska möjligheter att vara ledig

från arbetet minst 12 veckor. Det kan inte vara någon tvekan om att svensk

lagstiftning på denna punkt mer än väl motsvarar stadgans krav.

Besultatet av det hittills sagda blir att Sverige f.n. kan godtaga 13 artiklar

i stadgans andra del i stället för 10, som krävs för ratifikation. Räknat i moment

kan Sverige uppfylla förpliktelserna i 59 moment i stället för obligatoriska

45. Såsom framgått kan det vid en senare tidpunkt bli aktuellt att ytterligare

utsträcka de svenska förpliktelserna. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att allteftersom förutsättningar för nya åtaganden skapas utsträcka

ratifikationen.»

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,

nr 175.

Stockholm den 30 oktober 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Enarsson och

Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, Rimmerfors,

Odhe, fru Ekendahl, herrar Jönsson i Ingemarsgården, Björkman

och Gustavsson i Alvesta.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62

204480

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:365 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning av statsmedel vid ingripanden enligt karantänskungörelsen a1 i texten