Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande godkännande av en europeisk social stadga.
1962-10-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1962:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande godkännande av en europeisk social stadga.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
1
Nr 38
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande godkännande
av en europeisk social stadga.
Genom en den 16 mars 1962 dagtecknad proposition, nr 175, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna en europeisk social
stadga.
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en av Europarådet utarbetad
europeisk social stadga. Stadgan har undertecknats av Sverige och
tolv andra av Europarådets medlemsstater den 18 oktober 1961.
Tanken på att i ett europeiskt dokument samla de grundläggande västerländska
värderingarna på socialpolitikens område och att utstaka vägen
för ett europeiskt socialt reformarbete framfördes i Europarådet första
gången 1951. År 1954 tillsatte rådets ministerkommitté en social kommitté
som fick i uppdrag att framlägga förslag till överenskommelse i ämnet.
Efter ett långvarigt och omfattande utredningsarbete i samverkan med
berörda regeringar, arbetsmarknadsorganisationer i medlemsstaterna och
Internationella arbetsbyrån framlade kommittén ett textförslag under namn
av Europeisk social stadga. Sedan Europarådets rådgivande församling yttrat
sig över förslaget antogs detta den 7 juli 1961 av ministerkommittén.
Stadgan innehåller bestämmelser bl. a. om sysselsättningspolitik, yrkesvägledning
och yrkesutbildning, arbetsvillkor och arbetarskydd, förenings- och
förhandlingsrätt, socialförsäkring och andra sociala trygghetsanordningar
samt familjepolitik.
Stadgan undertecknades den 18 oktober 1961 i Turin av följande tretton
av Europarådets sexton medlemsstater: Belgien, Danmark, Frankrike,
Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien,
Sverige, Turkiet och Förbundsrepubliken Tyskland. Undertecknandet skall
följas av ratifikation, och stadgan träder inte i kraft förrän minst fem länder
ratificerat densamma. Någon ratifikation har ännu inte ägt rum.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 38
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
I Sverige har under arbetet på stadgan vederbörande fackmyndigheter och
arbetsmarknadens parter vid flera tillfällen, senast 1957 och 1958, satts i
tillfälle att ange sina synpunkter på stadgans innehåll och utformning,
över den slutliga texten har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, statens utlänningskommission, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation
och Sveriges akademikers centralorganisation.
Beträffande stadgans text samt redogörelse för remissyttrandena får utskottet
hänvisa till propositionen.
Stadgans huvudsakliga innehåll
Stadgan är indelad i fem delar. Den första delen har närmast karaktären
av en allmänt hållen programförklaring i 19 punkter, vilka i andra
delen i 19 häremot svarande artiklar konkretiseras till bindande förpliktelser.
En stat, som vill ratificera stadgan, behöver inte ikläda sig alla dessa
förpliktelser utan endast ett visst minsta antal. Bestämmelserna om ratifikationsvillkoren
i tredje delen lämnar ett visst utrymme för vederbörande
stats fria val. Fjärde delen innehåller administrativa föreskrifter av betydelse
främst för kontrollen av att anslutna stater fullgör sina stadgeenliga skyldigheter
. I femte delen slutligen har samlats bl. a. bestämmelser om vissa
begränsningar av räckvidden i gjorda åtaganden, om möjlighet i vissa fall
att ratificera på grund av förhållanden som uppnåtts genom kollektivavtal
men ej säkerställts i lagstiftning samt om ikraftträdande, ändring och uppsägning
av stadgan. Till stadgan är fogad en bilaga med vissa tolkningsföreskrifter.
Med hänsyn till stadgans utformning kan en redogörelse för det materiella
innehållet lämpligen anknytas till artiklarna 1—19 i stadgans andra del.
Artiklarna 1, 9, 10 och 15 bildar en grupp av bestämmelser, som tillsammans
ger ett program för sysselsättnings- och utbildningspolitiken.
Utgångspunkten för detta program är att var och en skall ha
rätt att förtjäna sitt uppehälle genom ett fritt valt arbete. Sysselsättningen
i de till stadgan anslutna staterna skall hållas på en så hög och jämn nivå
som möjligt, och målet skall vara full sysselsättning. Det skall finnas offentlig
arbetsförmedling som kostnadsfritt kan utnyttjas av de arbetssökande,
och det allmänna skall sörja för eller främja yrkesvägledning och
yrkesutbildning. Särskild vikt skall läggas vid yrkesutbildning av dem som
är invalidiserade eller eljest har nedsatt arbetsförmåga liksom även av dem
som blir arbetslösa på grund av omställningar inom produktionen eller för
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
ändringar i arbetsmarknadsläget. Beträffande rätten till yrkesutbildning
föreskriver stadgan vidare bl. a., att strävandena skall inriktas på att göra
även högre teknisk utbildning och universitetsutbildning tillgängliga för
alla utan andra begränsningar än sådana som sammanhänger med individens
lämplighet. Resurser skall skapas för vidareutbildning av vuxna arbetstagare.
Studier och annan utbildning skall uppmuntras på olika sätt, t. ex.
genom reduktion eller avskaffande av avgifter och genom ekonomiskt stöd
åt enskilda studerande.
En annan grupp av bestämmelser — artiklarna 2, 3, 4, 7 och 8 -— behandlar
arbetstagarnas arbetsvillkor och arbetsförhållanden.
Det stadgas till en början, att arbetstiden per dag och vecka
skall hållas inom gränserna för vad som kan anses skäligt och att arbetstiden
successivt skall förkortas i den mån produktionsökning och andra förhållanden
av betydelse medger det. För barn och ungdom skall gälla särskilda
begränsningar i fråga om arbetstiden. Tid under vilken den unge arbetstagaren
är frånvarande från arbetsplatsen på grund av yrkesutbildning
skall normalt inräknas i arbetstiden, och för barn under 16 år skall arbetstiden
inskränkas efter vad som är lämpligt med hänsyn till barnets utveckling
och utbildningsbehov.
Helgdagsersättning, söndagsledighet och två veckors betald semester är
förmåner som skall garanteras alla, och arbetstagare som är sysselsatta i
riskfyllt eller hälsofarligt arbete skall åtnjuta särskilda förmåner i form
av arbetstidsförkortning eller förlängd semester. Minst tre veckors semester
skall också tillförsäkras alla arbetstagare under 18 år.
Beträffande samtliga de förpliktelser i fråga om arbetsvillkor för vilka
nu redogjorts gäller, att de stater där arbetsvillkoren traditionsenligt regleras
genom kollektivavtal kan uppfylla dem utan lagstiftning. En förpliktelse
anses enligt artikel 33 i femte delen uppfylld så snart de faktiska förhållandena
på arbetsmarknaden för det stora flertalet arbetstagare motsvarar stadgans
föreskrifter.
Arbetstagarens lön skall vara tillräckligt stor för att han och hans familj
skall kunna leva på en godtagbar levnadsstandard. Stadgan tillförsäkrar
även den unge arbetstagaren och lärlingen rätt till skälig arbetsersättning.
I övrigt föreskrives beträffande lönefrågor, att arbetstagare skall ha rätt till
förhöjd ersättning vid övertidsarbete och att kvinnor skall ha samma lön
som män om de utför likvärdigt arbete. Avdrag på lön får göras endast i den
omfattning och på de villkor, som följer av lag eller författning, kollektivavtal
eller skiljedom. Skall en arbetsanställning upphöra, måste arbetstagaren
beredas skälig uppsägningstid.
Inte heller beträffande lön och rätt till uppsägningstid är lagstiftning
ofrånkomlig. En ratificerande stat behöver således inte för alt uppfylla
stadgans föreskrifter rucka på nationella traditioner i fråga om sättet för
fastställande av arbetsvillkor.
— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 and. Nr 38
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
Stadgan ser arbetarskyddet som en angelägenhet, vilken bör vara föremål
för författningsreglering och offentlig tillsyn, men tillsynen skall vid behov
utövas i samråd med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Till
skydd för kvinnor och barn i förvärvsarbete finns särskilda bestämmelser.
Bland bestämmelserna rörande barn märkes -— förutom en allmän föreskrift
om att barn skall skyddas mot fysiska och moraliska risker i arbetet
—- regler, som i princip förbjuder användande av barn under 15 år i arbete
och som för riskfyllda eller hälsofarliga arbeten föreskriver fastställande
av högre minimiålder för arbete. Vidare finns en bestämmelse som
med visst undantag förbjuder användandet av barn under 18 år i nattarbete
och en regel som föreskriver att barn under 18 år i vissa arbeten skall
stå under regelbunden hälsokontroll. Kvinnliga arbetstagare skall, genom
betald ledighet, socialförsäkringsförmåner eller skattefinansierade bidrag,
beredas möjlighet till minst 12 veckors ledighet vid barnsbörd, och en kvinna
skall alltid åtnjuta erforderlig ledighet från arbetet för att amma sitt barn.
En kvinnlig arbetstagare får inte heller uppsägas under ledighet för barnsbörd.
Användningen av kvinnor i nattarbete skall regleras i författning, och
kvinnor får överhuvudtaget inte användas till arbete under jord i gruva.
Bestämmelser om skydd för förenings- och förhandlingsrätten
har upptagits i artiklarna 5 och 6. Den nationella lagstiftningen
får ej lägga hinder i vägen för den fria utvecklingen av organisationsväsendet
på arbetsmarknaden. Förbudet är emellertid inte absolut utan det förutsättes
att särregler skall kunna ges i nationell lagstiftning beträffande
polisväsendet och det militära försvaret. I anslutning till bestämmelserna
om förhandlingsrätt innehåller stadgan ett uttryckligt erkännande av arbetstagarnas
och arbetsgivarnas rätt att vidtaga stridsåtgärder för att lösa intressetvister.
Stadgan går i artiklarna 11—14 in på frågor som rör hälso- och
sjukvård, socialförsäkring och socialhjälp. De förpliktelser,
som hänför sig till hälso- och sjukvård, är mycket allmänt hållna
och avser väsentligen åtgärder för att förbättra folkhälsan och för att förebygga
epidemier och andra sjukdomar. I fråga om minimivillkoren beträffande
socialförsäkring och andra jämförliga sociala trygghetsanordningar innehåller
stadgan en hänvisning till Internationella arbetsorganisationens konvention
nr 102 angående minimistandard för social trygghet. Därjämte föreskrives
att ratificerande stat skall sträva efter att successivt förbättra ifrågavarande
trygghetsanordningar. Stadgan vill vidare garantera var och en
som inte själv kan försörja sig erforderlig socialhjälp och fri sjukvård. Den
som åtnjuter socialhjälp skall inte för den skull få berövas politiska eller
sociala rättigheter.
Bestämmelserna angående familjepolitiken är vagt utformade,
och artikel 16 lämnar ratificerande stat frihet beträffande olika metoder såsom
socialförsäkringsförmåner och andra bidrag, skattepolitiska åtgärder,
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
bostadsstöd och annat. Om mödrar och barn sägs i artikel 17, att de skall
vara föremål för all erforderlig omvårdnad från samhällets sida.
Slutligen innehåller stadgans andra del några bestämmelser som medför
skyldighet för ratificerande stat att bereda medborgare i annan
stat, som tillträtt stadgan, sociala förmåner och annat skydd. Artikel 18
föreskriver en generös behandling av annan ansluten stats medborgare vid
tillämpning av bestämmelser om arbetstillstånd. De administrativa formaliteterna
i sammanhanget skall inskränkas. Åtskilliga åtgärder i syfte att
underlätta vistelsen för migrerande arbetare skall enligt artikel 19 vidtagas,
och all diskriminering av den inflyttade arbetskraften är i princip
förbjuden. Den utländske arbetstagaren skall ha samma löneförmåner och
arbetsvillkor i övrigt som det egna landets medborgare, han skall kunna förvärva
medlemskap i facklig organisation på samma villkor, han skall ha
samma möjligheter att få bostad för sig och sin familj, han skall inte betungas
med andra eller större skatter eller socialförsäkringsavgifter och han
skall ha samma rätt att föra talan vid domstol. Beträffande socialförsäkring
skall, efter vad som stadgas i artikel 12 mom. 4, slutas bilaterala eller multilaterala
avtal i syfte att tillförsäkra utlänningar likställighet med egna medborgare,
rätt att sammanlägga försäkringsperioder som hänför sig till arbete
i skilda länder och rätt att bibehålla förmåner vid flyttning från ett land
till ett annat. Socialhjälp och sjukvård får en utlänning enligt artikel 13
mom. 4 jämte en därtill hörande tolkningsföreskrift åtnjuta i enlighet med
villkoren i 1953 års europeiska konvention om social och medicinsk hjälp.
Redan tidigare har nämnts, att stadgan har en viss böjlighet såtillvida
som en stat kan ratificera en del bestämmelser och ställa sig obunden av
andra. Minimivillkoren för ratifikation är enligt artikel 20
i stadgans tredje del ett godtagande dels av hela första delen, dels beträffande
andra delens bestämmelser av minst fem av sju såsom särskilt betydelsefulla
ansedda artiklar (dessa sju är: artikel 1 om rätten till arbete,
artiklarna 5 och 6 om förenings- och förhandlingsrätt, artiklarna 12 och
13 om social trygghet och om social och medicinsk hjälp, artikel 16 om
familjens rätt till skydd samt artikel 19 om skydd och bistånd åt migrerande
arbetstagare och deras familjer) och av inalles minst tio artiklar eller fyrtiofem
numrerade moment.
Stadgan inrymmer ett ko n troll sy st e m, som bygger på att de förIragsslutande
staterna skall avge rapport till Europarådets generalsekreterare
både rörande tillämpningen av bestämmelser som staten ratificerat
och rörande sådana förhållanden som faller under bestämmelser, vilka staten
i fråga ännu inte godtagit. Detaljerade regler har meddelats i fjärde
delen, artiklarna 21—29, om behandlingen av dessa rapporter och om åtgärder
vartill de kan föranleda. I första hand skall granskningen av staternas
rapporter och av yttranden däröver ombesörjas av en av ministerkommittén
tillsatt expertkommitté, bestående av sju ledamöter med sakkunskap i fråga
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
om internationella sociala angelägenheter. Materialet går sedan jämte expertkommitténs
utlåtande till en annan kommitté, en subkommitté under rådets
sociala kommitté, och till den rådgivande församlingen. Yttrandena från
subkommittén och församlingen går till ministerkommittén, som med 2/s
majoritet kan besluta om avlåtande av rekommendationer till fördragsslutande
stater.
Femte delens bestämmelser om begränsningar i och undantag
från åtagna förpliktelser är till större delen av den art att de ej kräver någon
särskild uppmärksamhet i detta sammanhang. För reglerna i artikel 33
om uppfyllandet av åtaganden genom kollektivavtalsreglering har tidigare
avsteg från stadgans förpliktelser, som kan vara erforderliga i ett demoredogjorts.
Härutöver skall endast anmärkas att artikel 31 tillåter sådana
kratiskt samhälle för att skydda annans rätt och för att tillvarata samhällets
intresse för att garantera nationell säkerhet, för att skydda folkhälsan eller
för att bevara goda seder.
Enligt artikel 35 fordras för att stadgan skall träda i kraft att den
ratificerats av fem stater. Ikraftträdandet inträffar 30 dagar efter det
att det femte ratifikationsinstrumentet deponerats hos Europarådets generalsekreterare.
Ändring av stadgan förutsätter enligt artikel 36, förutom beslut av
ministerkommittén, godkännande av samtliga stater som ratificerat stadgan.
Ingen stat som ratificerat stadgan kan frigöra sig från sina förpliktelser
genom uppsägning förrän fem år förflutit från det staten blev
bunden av stadgan. Stadgans uppsägningsbestämmelser i artikel 37 föreskriver
i övrigt två års automatisk förlängning vid utebliven uppsägning. Uppsägning
kan hänföra sig även till enstaka artikel eller moment under förutsättning
att minimivillkoren för ratifikation är uppfyllda även efter uppsägningen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:
»På det sociala området har Europarådets arbete i första hand inriktats
på sådana frågor, som har en omedelbar praktisk betydelse för samordningen
av de sociala trygghetssystemen i de olika medlemsstaterna. De viktigaste
resultaten av detta arbete är 1953 års båda provisoriska europeiska överenskommelser
om social trygghet och en europeisk konvention av samma år
om social och medicinsk hjälp, vilka avtal i stor utsträckning garanterar
utlänningar jämställdhet med vederbörande stats egna medborgare i fråga
om sociala förmåner. Dessa avtal har ratificerats av Sverige.
Den socialpolitiska aktivitet som utvecklats inom Europarådet har emellertid
inte stannat vid detta. Rådet har enligt sina stadgar en allmän skyldighet
att verka för sociala och ekonomiska framsteg i medlemsstaterna,
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
och såsom ett led i framstegsarbetet har den nu föreliggande sociala
stadgan tillkommit. Denna stadga, som i mycket utgör en minimistandardkonvention
för stora delar av det sociala fältet med bl. a. sysselsättningspolitiken,
arbetsrätten, arbetarskyddet och socialförsäkringen inbegripna, skall
samla Europarådets medlemmar kring vissa gemensamma grundsatser
och utgöra den gemensamma ramen för nationellt socialpolitiskt reformarbete
inom hela kretsen av medlemsstater. Det är av skäl, som inte torde behöva
utvecklas närmare, önskvärt att Sverige deltar i dessa sociala integrationssträvanden.
Vårt land bör redan nu ansluta sig till stadgan, i den
mån förutsättningar för ratifikation föreligger. I anledning av påpekanden i
ett par remissyttranden vill jag framhålla, att det självfallet måste tillses
att Europarådets överenskommelser i sociala ämnen inte kommer i konflikt
med Internationella arbetsorganisationens motsvarande konventioner.
Den sociala stadgan har tillkommit i nära samarbete med Internationella
arbetsorganisationen, och enligt artikel 26 skall organisationen inbjudas
att delta i kontrollen av stadgans efterlevnad.
Stadgan har utformats med sikte på att det skall bli möjligt för alla medlemmar
i Europarådet, både de socialt mest framskridna och de som ännu
inte nått lika långt på detta område, att ratificera stadgan med minsta möjliga
tidsutdräkt. Det krävs därför inte att varje stat påtager sig alla de förpliktelser
som stadgan inrymmer. En ratifikation måste dock innefatta ett
förhållandevis stort antal bestämmelser och flertalet bestämmelser inom en
grupp som ansetts vara viktigast.
Vi har i Sverige inte någon anledning till tvekan inför den programförklaring
i 19 punkter som innehålles i stadgans första del, och redan en hastig
blick på de materiella bestämmelserna i stadgans andra del visar, att
lagstiftning och social verklighet hos oss är sådana att vårt land utan svårighet
kan uppfylla minimivillkoren för ratifikation. I själva verket möter
inte på någon väsentlig punkt hinder mot en ratifikation av det skälet att
svensk standard skulle vara lägre än som förutsättes i stadgan. Andra skäl
gör dock att det inte är möjligt för Sverige att ratificera stadgan i dess helhet.
I överensstämmelse med en i andra liknande sammanhang konsekvent
hävdad uppfattning torde svensk tradition i fråga om lönebildning och
reglering av vissa andra frågor genom arbetsmarknadens parter utan
statlig inblandning stå i vägen för en ratifikation av några bestämmelser
i stadgan, som avser anställningsvillkor och anställningsförhållanden.
Detta gäller artikel 2 mom. 1 om successiv förkortning av arbetstiden,
artikel 2 mom. 2 om helgdagsersättning, artikel 4 mom. 2 om övertidsersättning,
artikel 4 mom. 4 om uppsägningstid, artikel 4 mom. 5 om
avdrag på lön och artikel 7 mom. 5 om lärlingslön. Beträffande en så allmänt
hållen och självklar bestämmelse som den i artikel 4 mom. 1 att arbetstagare
har rätt till eu lön, som kan ge honom och hans familj eu dräg
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
lig levnadsstandard, torde ratifikation inte behöva underlåtas av hänsyn till
arbetsmarknadsparternas autonomi. Sådana hänsyn torde inte heller behöva
föra till att vårt land gör förbehåll beträffande bestämmelsen om lika lön
för män och kvinnor i artikel 4 mom. 3. Förpliktelserna enligt denna bestämmelse
är inte mer vittgående än de i Internationella arbetsorganisationens
konvention nr 100, beträffande vilken konvention Kungl. Maj :t denna
dag beslutat avlåta proposition till riksdagen med begäran om riksdagens
godkännande av en svensk anslutning.
Det ligger i sakens natur att ett så omfattande internationellt avtal som den
sociala stadgan inte kan tillfredsställa alla önskemål hos medlemsstaterna.
Några bestämmelser i stadgan har fått en sådan utformning att vi inte kan
godtaga dem, trots att vi i huvudsak kan instämma i bestämmelsernas syften
och i viss utsträckning har likartade bestämmelser i svensk lagstiftning. Jag
avser i detta sammanhang artikel 7 mom. 1 med förbud om anställande av
barn under 15 år, artikel 7 mom. 6 om inräknande i arbetstiden av frånvaro
för yrkesutbildning eller annan undervisning, artikel 8 mom. 2 med förbud
mot uppsägning av kvinnlig arbetstagare som åtnjuter ledighet för barnsbörd
och artikel 19 mom. 7 om likställighet mellan utländska och svenska
arbetstagare i fråga om möjligheterna att föra talan vid svensk domstol.
Beträffande ett par bestämmelser i stadgan synes en ratifikation inte
böra komma i fråga av den anledningen att den framtida utvecklingen kan
komma att föra oss i konflikt med den ståndpunkt stadgan representerar.
Det kan sålunda inte uteslutas att det i framtiden — när alla arbetstagare
har en lagstadgad fyraveckorssemester — kan visa sig olägligt för vårt land
att vara bundet av bestämmelser om att vissa arbetstagare ovillkorligen
skall ha en kortare arbetstid eller en längre semester än arbetstagare i allmänhet.
Liknande invändning kan riktas mot vissa särbestämmelser rörande
kvinnors användande till arbete. Med det sagda avses artikel 2 mom.
4 och artikel 8 mom. 4.
På socialförsäkringens område förestår både bilaterala och multilaterala
förhandlingar om samordning av de svenska försäkringarna med åtskilliga
främmande länders försäkringar. Det är oklart vad dessa avtal kan komma
att innebära och i vilken mån de kommer att bygga på de i artikel 12 mom. 4
i stadgan fastslagna principerna om likställighet mellan utlänning och vederbörande
stats egna medborgare, om sammanläggning av försäkringsperioder
som hänför sig till arbete eller vistelse i olika länder och om rätt
att behålla förmåner vid flyttning från ett land till ett annat. Såsom jag
framhållit i propositionen nr 90 till årets riksdag är den svenska lagstiftningen
i hithörande hänseenden ännu ej att anse som definitiv, och vi saknar
hittills helt erfarenhet rörande de lämpliga metoderna för en samordning
av den allmänna tilläggspensioneringen med andra länders pensionssystem.
I ett sådant läge bör det få anstå med en svensk ratifikation av det nyssnämnda
momentet i stadgan.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
Utöver vad nu sagts synes inte behöva göras några förbehåll vid en svensk
ratifikation av den sociala stadgan. Bestämmelsen i artikel 6 mom. 4 om rätt
för arbetstagare och arbetsgivare att tillgripa kollektiva stridsåtgärder i
händelse av intressekonflikter hindrar enligt en tolkningsföreskrift i bilagan
till stadgan jämförd med artikel 31 inte en ratificerande stat att göra sådana
lagliga begränsningar i nämnda rätt, som är nödvändiga i ett demokratiskt
samhälle såsom garanti för annans fri- och rättigheter eller såsom skydd
för samhällets intresse, nationell säkerhet, allmän hälsa eller moral. Artikel
6 mom. 4 bör med hänsyn härtill kunna godtagas av Sverige, oaktat statstjänstemännens
rätt till stridsåtgärder begränsas genom ämbetsansvaret.
Eventuella betänkligheter mot förbudet i artikel 7 mom. 8 mot nattarbete för
arbetstagare under 18 år lär skingras av en tolkningsföreskrift i bilagan om
att nationell lagstiftning skall anses uppfylla villkoren i ifrågavarande moment
om den är sådan att förbudet i praktiken kommer att tillämpas för det
stora flertalet arbetstagare under 18 år. Bestämmelsen i artikel 8 mom. 1
om ledighet för kvinnlig arbetstagare i samband med barnsbörd måste antagas
syfta till att garantera kvinnan ekonomiska möjligheter att vara ledig
från arbetet minst 12 veckor. Det kan inte vara någon tvekan om att svensk
lagstiftning på denna punkt mer än väl motsvarar stadgans krav.
Besultatet av det hittills sagda blir att Sverige f.n. kan godtaga 13 artiklar
i stadgans andra del i stället för 10, som krävs för ratifikation. Räknat i moment
kan Sverige uppfylla förpliktelserna i 59 moment i stället för obligatoriska
45. Såsom framgått kan det vid en senare tidpunkt bli aktuellt att ytterligare
utsträcka de svenska förpliktelserna. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att allteftersom förutsättningar för nya åtaganden skapas utsträcka
ratifikationen.»
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,
nr 175.
Stockholm den 30 oktober 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Enarsson och
Thorsten Larsson;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, Rimmerfors,
Odhe, fru Ekendahl, herrar Jönsson i Ingemarsgården, Björkman
och Gustavsson i Alvesta.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62
204480
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:365 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning av statsmedel vid ingripanden enligt karantänskungörelsen a1 i texten