Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten, dels ock i ämnet väckta motioner.

1962-11-13 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:40, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

L

Nr 40

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 september 1962 dagtecknad proposition, nr 182, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten

Härigenom förordnas, att Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer, äger efter framställning av kommun medgiva, att fluor må

på de villkor, vilka föreskrivas i medgivandet, i kariesförebyggande syfte

tillsättas vatten som inom kommunen tillhandahålles genom allmän anläggning

för vattenförsörjning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet

väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

de likalydande motionerna nr 31 i första kammaren av herr Osvald

m. fl. samt nr 53 i andra kammaren av herr Johansson i Norrköping m. fl.

om bestämmelser som medgiver tillsättande av fluor till dricksvatten;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

de likalydande motionerna nr 756 i första kammaren av herr Palm m. fl.

samt nr 911 i andra kammaren av herr Carbell m. fl.,

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

de likalydande motionerna nr 757 i första kammaren av fru Segerstedt

Wiberg samt nr 913 i andra kammaren av herr Källstad m. fl.,

de likalydande motionerna nr 758 i första kammaren av fru Gärda Svenson

samt nr 914 i andra kammaren av herrar Persson i Heden och Nilsson

i Tvärålund,

motionen nr 912 i andra kammaren av herrar Holmberg och Hagberg,

samt

motionen nr 915 i andra kammaren av fru Sjövall m. fl.

I motionerna 1: 31 och II: 53 har yrkats, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en skyndsam utredning i avsikt

att gällande bestämmelser ändras så att fluortillsättning till dricksvatten

för att minska tandrötan under vissa omständigheter blir tillåten».

I motionerna 1: 757 och II: 913, motionen II: 912 samt motionen 11: 915

har yrkats, att riksdagen måtte avslå propositionen.

I motionerna 1: 756 och 11:911 har yrkats, »dels att riksdagen måtte

avslå det i propositionen framlagda förslaget att medgiva landets samtliga

kommuner rätt till fluoridering av dricksvatten samt dels att riksdagen

dock må besluta medgiva rätt för Norrköpings stad att fortsätta

sin försöksverksamhet med fluoridering av dricksvatten».

I motionerna 1: 758 och 11:914- har yrkats, att riksdagen måtte avslå

propositionen samt i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att förslag om intensifierad

forskning rörande användning av fluor på olika sätt i den kariesprofylaktiska

verksamheten måtte framläggas snarast möjligt.

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för motionsyrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 53, I: 756, II: 913, I: 758, II: 912 och II: 915.

över motionerna I: 31 och II: 53 har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och statens institut för folkhälsan, varjämte

yttranden på utskottets begäran avgivits av Norrköpings stads hälsovårdsnämnd,

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Redogörelse för innehållet i remissyttrandena lämnas i det följande. Till

utskottet har inkommit skrifter från Svenska kommunaltekniska föreningens

fluorkommitté, Kommittén för personlig integritet i Göteborg

samt docenten Alfred Åslander.

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås införandet av en lag, enligt vilken Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bemyndigas att efter fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

ställning av kommun medge, att fluor må på de villkor, som föreskrives i

medgivandet, i kariesförebyggande syfte tillsättas vatten som inom kommunen

tillhandahålles genom allmän anläggning för vattenförsörjning.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1963.

I det följande kommer av propositionens innehåll att redovisas endast

de inledande partierna samt departementschefens yttrande. Beträffande

propositionens innehåll i övrigt hänvisas till propositionen.

Lagrådet har icke haft något att erinra mot den föreslagna lagen.

Inledning

Under senare år har frågan om fluoriders kariesförebyggande verkan rönt

stor uppmärksamhet. Omfattande undersökningar härom har sedan mitten

av 1940-talet utförts särskilt i Amerikas Förenta Stater. För att få frågan belyst

med hänsyn till svenska förhållanden uppdrog medicinalstyrelsen 1952

åt professorn E. Abramson, professorn N. O. Abdon, odontologie doktorn

H. Berggren, docenten B. Gustafsson, professorn C. W. Herlitz, medicinalrådet

A. B. Maunsbach och odontologie doktorn A. Syrrist att såsom sakkunniga

verkställa utredning i ämnet. I ett till medicinalstyrelsen 1953 avgivet

betänkande (stencilerat) föreslog de sakkunniga, att fluorering av

dricksvatten skulle företagas under medicinsk, odontologisk och teknisk kontroll

i ett mindre antal städer, där halten av fluorider i vattnet var låg.

Medicinalstyrelsen inhämtade yttranden över förslaget från fyra medlemmar

av styrelsens vetenskapliga råd, nämligen professorerna J. Waldenström,

A. Wallgren, U. S. von Euler-Chelpin och G. Westin, representerande

respektive medicin, pediatrik och barnavård, farmakologi och fysiologi samt

karieslära. I yttrandena yppades viss tvekan i fråga om fluoridernas oskadlighet

jämväl i den ringa mängd vari de skulle komma att ingå i dricksvattnet.

Med hänsyn till innehållet i yttrandena föreslog medicinalstyrelsen i

framställning till Kungl. Maj:t den 19 februari 1955 att förbud skulle utfärdas

mot fluorering av vattenledningsvatten men möjlighet beredas styrelsen

att i särskilda fall medge undantag från förbudet. Över framställningen

avgavs efter remiss yttrande av svenska tandläkaresällskapet, som

i huvudsak anslöt sig till medicinalstyrelsens ståndpunkt. Framställningen

föranledde emellertid inte någon åtgärd från Kungl. Maj :ts sida.

I februari 1957 tillsatte medicinalstyrelsen en rådgivande nämnd, bestående

av professorn i karieslära Sven Sellman, t. f. professorn i karieslära

Yngve Ericsson och laboratorn i karieslära Allan Strålfors, för att utreda

vissa frågor rörande kariesprofylaktisk verksamhet. Nämnden lade den

28 januari 1958 fram resultatet av utredningen i ett stencilerat betänkande,

benämnt »Kariesprofylax genom fluor». I betänkandet föreslogs bl. a. att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1962

medicinalstyrelsen skulle erhålla möjlighet att medge kommuner att i kariesprofylaktiskt

syfte höja fluorhalten i sitt vattenledningsvatten till 0,8—1

milligram per liter. För tillstånd till vattenfluorering skulle gälla vissa

villkor i avseende å bl. a. tandundersökningar och allmän hälsokontroll

samt teknisk kontroll av verksamheten. En av nämndens ledamöter, Strålfors,

reserverade sig mot förslaget och hävdade att vattenfluorering inte

borde tillåtas. På medicinalstyrelsens begäran avgavs yttranden över

betänkandet av Waldenström, Wallgren, von Euler-Chelpin, Westin och

professorn i biokemi H. Theorell, samtliga medlemmar av styrelsens vetenskapliga

råd. Yttrande inhämtades även från Abramson. Av dessa ställde

sig von Euler-Chelpin och Theorell klart avvisande och Waldenström tveksam

till nämndens förslag medan de övriga tillstyrkte förslaget. Medicinalstyrelsen

anslöt sig för egen del i huvudsak till nämndens uppfattning och

föreslog i framställning till Iiungl. Maj.t den 12 april 1958 att möjlighet

skulle öppnas för styrelsen att medge kommuner att under erforderlig

teknisk kontroll fluorera sitt vattenledningsvatten. Som villkor för medgivande

skulle enligt styrelsens förslag gälla, att odontologisk och medicinsk

kontroll av barn och ungdom fortlöpande ägde rum på orter där vattenfluorering

infördes.

Över medicinalstyrelsens nu ifrågavarande framställning avgavs efter remiss

yttranden av justitiekanslersämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens institut för folkhälsan,

statens medicinska forskningsråd, kanslern för rikets universitet — efter

hörande av de medicinska fakulteterna samt lärarkollegierna vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet, tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö

och tandläkarinstitutet i Umeå — länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens

län, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska

landskommunernas förbund, samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna

i rikets större städer, svenska läkaresällskapet, svenska tandläkaresällskapet,

förste provinsialläkarnes förening, svenska provinsialläkarföreningen,

svenska stadsläkarföreningen, svenska kommunaltekniska föreningen,

Sveriges industriförbund, distriktsingenjörers förening, föreningen för allmän

hälsovård, föreningen för vattenhygien samt föreningen hälsofrämjandet.

Yttranden inkom vidare från hälsoklubbar i Dalarna, Christian Science

trossamfund och kommittéer för personlig integritet i Stockholm, Göteborg

och Malmö samt från docenten Alfred Åslander.

Vid länsstyrelsernas remissvar var fogade yttranden från förste provinsialläkarna

i alla förut nämnda län, förste stadsläkarna i Norrköping och

Göteborg, tandvårdsinspektören i Norrbottens län, hälso- och sjukvårdsstyrelserna

i Södermanlands och Malmöhus läns landstingskommuner, Malmö

stads sjukhusdirektion, hälsovårdsnämnderna i Malmö och Luleå, Malmöhus

läns hälsovårdsförbund, distriktsingenjörerna i Stockholms, Malmöhus

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1962

5

och Norrbottens län, gatunämnden i Malmö, styrelsen för Göteborgs vattenverk,

drätselkammaren i Malmö, stadskollegiet i Hälsingborg, byggnadskontoret

i Uddevalla samt Göteborgs tandläkaresällskap. Samarbetskommittén

för hälsovårdsnämnderna i rikets större städer bifogade yttranden

från hälsovårdsnämnderna i Borås, Eskilstuna, Gävle, Göteborg, Hälsingborg,

Linköping, Malmö, Norrköping och Stockholm.

Omkring hälften av remissinstanserna tillstyrkte medicinalstyrelsens förslag

medan de övriga ställde sig tveksamma eller helt avvisande. Med hänsyn

till oenigheten bland vetenskapsmännen och till remissinstansernas ställningstaganden

fick, efter samråd med medicinalstyrelsen, förslaget vila tills

vidare i avbidan på fortsatta undersökningar i styrelsens regi i syfte att

finna andra vägar att tillföra barn och ungdom fluorider.

I Norrköping påbörjades 1952 på försök vattenfluorering i det ena av

stadens två vattenledningssystem. Försöksverksamheten, som innebar tillsättning

av ett milligram fluor per liter vatten, har numera avbrutits, sedan

regeringsrätten i utslag den 7 december 1961 på anförda besvär funnit verksamheten

medföra sådant missförhållande i hälsovårdshänseende som avses

i 3 § hälsovårdsstadgan. Med anledning av utslaget har hälsovårdsnämnden

i Norrköping i framställning den 30 januari 1962 hemställt att

Norrköpings stad måtte erhålla dispens från hälsovårdsstadgans bestämmelser

i så måtto, att staden tillätes att under ytterligare fem år, räknat

från och med 1962, i vetenskapligt syfte tillsätta fluor i samma utsträckning

som hittills till viss del av stadens vattenledningsvatten.

Yttranden över hälsovårdsnämndens framställning har efter remiss avgivits

av medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statens medicinska

forskningsråd, kanslern för rikets universitet -— efter hörande av de

medicinska fakulteterna samt lärarkollegierna vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet, tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö och tandläkarinstitutet

i Umeå — länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens

län, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i

rikets större städer, svenska läkaresällskapet, svenska tandläkaresällskapet,

förste provinsialläkarnes förening, svenska provinsialläkarföreningen,

svenska stadsläkarföreningen, svenska kommunaltekniska föreningen,

Sveriges industriförbund, distriktsingenjörers förening, föreningen för allmän

hälsovård, föreningen för vattenhygien samt föreningen hälsofrämjandet.

Yttranden har jämväl inkommit från tandvärnet, kommittéerna för

personlig integritet i Stockholm, Göteborg och Malmö samt docenten Alfred

Äslander.

Vid länsstyrelsernas remissvar har fogats yttranden från förste provinsialläkarna

i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

samt Norrbottens län, förste stadsläkaren i Malmö, tandvårdsinspektören i

Malmö, distriktsingenjören i Norrbottens län samt hälsovårdsnämnden i

Göteborg. Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större

städer har vid sitt remissutlåtande fogat yttranden från hälsovårdsnämnderna

i Borås, Eskilstuna, Gävle, Göteborg, Hälsingborg, Jönköping, Linköping,

Malmö, Solna, Stockholm, Uppsala, Västerås och Örebro.

En stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt hälsovårdsnämndens

i Norrköping begäran.

Fluorens förekomst m.m.

Fluor är ett grundämne, som i naturen förekommer kombinerat med olika

andra ämnen som fluorföreningar. Mängden fluor i jordskorpan har av

olika undersökare angivits till 0,03—0,08 procent. Fluoren förekommer

övervägande i form av fluorit eller flusspat, apatit och kryolit men också

i en rad andra mineral. Vulkaniska bergarter och lava är i regel fluorrika.

Av de lösa jordarterna har glimmerrik lera den högsta fluorhalten,

upp till 0,75 procent. Havsvattnets fluorhalt uppgår i oceanerna till 1—-1,4

ppm (parts per million, d. v. s. ett milligram per kilogram). Ytvatten i insjöar

och floder har låg fluorhalt, 0,1—0,2 ppm. I grävda brunnar med vatten

från sand- eller gruslager är vattnet likaså i regel fluorfattigt, medan

vatten från glimmerrika leror kan hålla 0,5—1 ppm fluor och mera. Källvatten

och vatten från djupborrade brunnar är ofta fluorrikt. I mineralvatten

uppgår ej sällan fluorhalten till 2—5 ppm.

I allmänhet har det vatten som i vårt land användes till dryck och för

hushållsändamål låg fluorhalt. Man har beräknat att omkring 94 procent

av tätortsbefolkningen i Sverige tillhandahålls vattenledningsvatten med

lägre fluorhalt än 1 ppm och att omkring 64 procent av samma befolkning

får vattenledningsvatten, vars fluorhalt understiger 0,2 ppm. Bland de orter,

där vattenledningsvattnet har hög fluorhalt, må nämnas Eskilstuna, Hälsingborg

och Uppsala.

Fluorhalten i växter är i regel låg och påverkas föga av variationer i

jordens fluorhalt. Av de växtdelar som vanligen förtäres har té den högsta

fluorhalten, 10—400 mg per kg torrt té. Potatis innehåller 0,85 mg fluor per

kg samt äpplen, kål och sallad 0,05—0,08 mg per kg. I fråga om animala produkter

är det främst skelettets delar och skalen från havsdjur som är fluorrika.

Mjukdelar och kroppsvätskor har låg fluorhalt. Enligt beräkningar

utförda vid statens institut för folkhälsan uppgår fluorhalten i den allmänna

svenska kosten till i genomsnitt 0,9 mg per 3 000 kalorier, som är en normal

daglig kaloriförbrukning för en vuxen person i vårt land.

Vid vissa industriella processer, främst i järnverk, aluminiumverk, tegelbruk,

glasbruk och fabriker för fosfatgödselmedel, bortgår fluorider med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

rökgaserna. Gaserna kan direkt eller efter nedspolning med nederbörden

påverka det organiska livet i omgivningen.

Fluoriderna är giftiga. De vattenlösliga fluoriderna tillhör andra klassens

gift enligt giftstadgan den 26 november 1943 (nr 877). Till de vattenlösliga

fluoriderna hör bl. a. natriumfluorid.

Sedan 1920-talet har en rad undersökningar genomförts, främst i Amerikas

Förenta Stater, rörande förhållandet mellan mängden fluor i dricksvatten

och frekvensen tandkaries hos personer som druckit vattnet. Litteraturen

om fluorens egenskaper inom odontologi och allmän fysiologi översteg

redan för flera år sedan 7 000 arbeten. Undersökningarna skedde från

början i orter, som hade av naturen fluorrikt vatten. För att studera inverkan

på tänderna och andra fysiologiska verkningar av tillsats av fluorider

till dricksvatten påbörjades 1945 fluorering av dricksvattnet i bl. a.

staden Grand Rapids, Michigan, USA, med den närbelägna staden Muskegon

som kontrollort, och i staden Newburgh, New York, med staden Kingston

som kontrollort. Sedermera har liknande försök igångsatts i andra städer

i USA samt även i andra länder. Undersökningarna har i de flesta fall numera

slutförts och resultaten har offentliggjorts.

De flesta vetenskapsmän, som studerat fluorens inverkan på tänderna,

anser sig ha konstaterat att en högre fluorhalt än normalt i dricksvatten

medför en betydande kariesreduktion. Samtidigt har man funnit att fluorhalten

i vattnet kan framkalla dental fluoros, d. v. s. en permanent missfärgning

eller fläckning av tänderna i form av vita eller bruna emalj fläckar. Emaljfluorosen

indelas vanligen i fyra huvudklasser: 1) mycket lätt, d. v. s. små

pappersvita fläckar över en mindre del av emaljytan, i regel iakttagbara

endast vid närmare undersökning; 2) lätt, d. v. s. större ogenomskinliga

ytor, som täcker intill hälften av emaljytan; 3) måttlig, d. v. s. förekomst

även av brunfärgade partier inom emaljen; samt 4) stark fluoros, d. v. s.

förutom lättare former också rå ytstruktur samt gropar eller fåror i emaljen.

Då det gäller fluorens fysiologiska verkningar har talrika undersökningar

redovisats rörande fluorens fördelning och omsättning i kroppen,

fluorens utsöndring samt fluorupplagringen i ben och tänder. De toxiska

(gift-) effekterna av fluor hänför sig främst till fluorens karaktär av enzymgift,

d. v. s. dess hämmande effekt på de kemiska substanser, som medverkar

vid omsättningen av näringsämnen i kroppen, främst äggvita, fett och

kolhydrat. Kroniskt toxiska fluorverkningar kan i första hand väntas i

skelettet, där upplagring av fluor äger rum, och i njurarna, där fluor koncentreras.

Den kroniskt invalidiserande fluorosen karakteriseras huvudsakligen

av osteoskleros (benförtätning med förminskning av märgrum och

benkanaler). I fråga om njurskador är det njurinflammationer och stenbildning

i njurarna som tilldragit sig intresse. Man har vidare misstänkt

att fluor skulle kunna konkurrera med jod i sköldkörteln och därigenom

påverka organets funktion. Undersökningar har vidare skett angående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

fluorhalten i moderkakan från gravida kvinnor för att utröna om och

i så fall hur mycket av fluoriderna som övergår till fostret.

Andra former än vattenfluorering för att utnyttja fluorens karieshämmande

effekt har prövats. Försök har sålunda skett med lokal fluoridbehandling

genom pensling av tänderna, munskölj ning och tandborstning med

fluoridlösningar. Särskilt pensling med fluorpreparat har givit en avsevärd

kariesreduktion, som dock visat sig bestå endast under begränsad tid efter

behandlingen. Behandlingen bör dessutom ske under sakkunnig övervakning

och är därför personalkrävande. Vidare har undersökningar utförts

angående fluortillförsel genom tabletter, benmjöl och fluorerade livsmedel,

såsom koksalt, mjölk eller mjöl. Sistnämnda undersökningar har hittills

inte givit sådana resultat att fluortillförsel på dessa vägar synes kunna

komma ifråga som massprofylaktiskt medel inom överskådlig tid.

Gällande bestämmelser om dricksvattens beskaffenhet m.m.

Bestämmelser rörande beskaffenheten av vatten till dryck, matlagning

m.m. finns i hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) och livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 82b). Däremot innehåller lagen

den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

inte några bestämmelser om kvaliteten på det vatten, som tillhandahålles

genom sådan anläggning.

I hälsovårdsstadgan upptages i 3 kap. om bostad den grundläggande

bestämmelsen, att bostadslägenhet skall ha lätt tillgång till vatten i erforderlig

mängd och av tillfredsställande beskaffenhet till dryck, matlagning

och andra hushållsändamål (19 §). I 6 kap., som handlar om vattenförsörjning

och vattenundersökning m. m., stadgas att brunn, vars vatten

användes bl. a. till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel,

skall vara belägen på betryggande avstånd från anläggning, som kan menligt

påverka vattnet, och inrättad så att dagvatten och orenlighet förhindras

intränga däri (29 §). Anläggning för uppfordring, rening, förvaring

och överföring av vatten för nyss angivet ändamål skall vara så anordnad

och utförd samt skall så underhållas och skötas, att vattnet inte

röner menlig påverkan av betydelse för dess användning (30 §). Vidare

stadgas förbud mot att förorena vatten i brunn eller annat vattenhämtningsställe

eller i anläggning för uppfordring m. m. av vatten, såvida åtgärden

ej är medgiven enligt annan författning (31 §). Med förorening avses

sådana åtgärder som att orenlighet kastas ned i en brunn eller att t. ex.

en avloppsbrunn förlägges i närheten av en vattentäkt. Med undantaget

från förbudet åsyftas bestämmelser i vattenlagen och i lagen den 6 april

1956 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Vatten, som genom allmän anläggning för vattenförsörjning tillhandahålles

för förut nämnt ändamål inom hälsovårdstätort, d. v. s. område för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr bO år 1962

vilket fastställts stadsplan eller byggnadsplan, skall underkastas fysikaliskkemisk

och bakteriologisk undersökning. Länsstyrelsen äger förordna att

sådan undersökning skall äga rum även av vatten som tillhandahålles

utom hälsovårdstätort och genom anläggning för vattenförsörjning som

inte är allmän (32 §). Undersökning skall ske med vissa angivna tidsmellanrum.

Utvisar undersökning att vattnet är mindre tjänligt för sitt ändamål,

äger hälsovårdsnämnden förordna att undersökning skall verkställas

oftare än vad sålunda är föreskrivet (33 och 34 §§). Såvitt avser bakteriologisk

undersökning får sådant förordnande ej återkallas, förrän två på

varandra följande undersökningar utvisat, att vattnet åter är tjänligt för

sitt ändamål (34 §). Befinnes vatten i anläggning för vattenförsörjning

otjänligt till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel och

kan vattnets användande medföra uppenbar hälsofara, äger hälsovårdsnämnden

efter samråd med brandmyndigheten meddela föreläggande att

avstänga tillförseln av vatten. Är vatten vid visst vattenliämtningsställe

av beskaffenhet som nu sagts, må hälsovårdsnämnden meddela förbud mot

att hämta vatten där (72 §). Föreläggande eller förbud må förbindas med

vite (75 §).

Länsstyrelsen skall vaka över allmänna hälsovården i länet. Då länsstyrelsen

erhåller kännedom om missförhållande i hälsovårdshänseende,

skall länsstyrelsen tillse, att tjänliga åtgärder vidtages för att undanröja

missförhållandet (3 §). Som redan nämnts grundar sig regeringsrättens

utslag den 7 december 1961 rörande fluoreringen av vattenledningsvatten

i Norrköping på denna bestämmelse. Till stöd för uppfattningen, att fluorerinsen

medförde missförhållande i hälsovårdshänseende, har i utslaget

åberopats tre omständigheter. Fluoreringen skedde inte för att rena vattnet

eller eljest göra det lämpligt såsom dricks- och hushållsvatten utan

i annat syfte. Det kunde inte uteslutas, att den ifrågavarande fluoreringen

kunde från hälsosynpunkt medföra risker eller olägenheter för dem, som

var hänvisade till alt använda det sålunda behandlade vattnet. Vidare

blev genom det sätt, på vilket det med fluor tillsatta vattnet tillhandahölls,

möjligheten att undvika användningen av sådant vatten betagen dem, som

så önskade.

Enligt definitionen på livsmedel i livsmedelsstadgan är vanligt dricksvatten

inte att betrakta som livsmedel. Däremot hänföres såväl läskedrycker

som icke sötade, kolsyrade mineralvatten helt under livsmedelsstadgan. I

tillämpliga delar gäller stadgan tillsatser till livsmedel, varmed förstås vara

eller ämne, som är avsett att tillföras livsmedel för att påverka dess färg,

smak, konsistens eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål och alltjämt

finnes kvar i det färdiga livsmedlet. Vatten skall inte anses som tillsats

även om det används på sätt nyss sagts (1 §).

Vissa bestämmelser i livsmedelsstadgan är emellertid tillämpliga på vatten.

Sålunda får vara eller ämne — däri inbegripna vatten och is — som an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

vänds vid framställning eller beredning av livsmedel för avsalu eller servering,

inte vara av sådan beskaffenhet eller tillföras under sådana förhållanden

eller i sådan mängd, att det färdiga livsmedlet kan antagas bli skadligt

att förtära eller eljest otjänligt till människoföda (3 §). Livsmedelslokal

skall ha lätt tillgång till vatten av lämplig beskaffenhet (10 §). Vatten, som

används vid rengöring eller kylning av livsmedel, avsett till försäljning eller

servering, eller vid rengöring av kärl eller redskap, som nyttjas vid beredning

eller förvaring av sådant livsmedel, får inte vara av sådan beskaffenhet,

att det kan antagas göra livsmedlet skadligt att förtära eller på annat

sätt otjänligt till människoföda. Det nyss sagda gäller också is, som vid förvaring

eller kylning av sådant livsmedel kan komma i beröring med livsmedlet

(14 §).

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, har anfört:

»Behovet av tandvård är stort i Sverige, och efterfrågan på tandvård har

stigit med den höjda levnadsstandarden. Stora ansträngningar har gjorts

för att möta en väntad fortgående ökning av denna efterfrågan. Sålunda

har statsmakterna nyligen beslutat att väsentligt öka utbildningen av tandläkare

och tandtekniker. För att på lång sikt kunna tillgodose tandvårdsbehovet

är det emellertid nödvändigt att inte bara behandla redan uppkomna

skador utan framför allt att tillvarataga och söka finna nya möjligheter

att hindra en fortsatt utbredning av tandsjukdomarna. Den tandsjukdom

som härvid i första hand står i blickpunkten är tandrötan eller

tandkaries, som torde vara den i dagens läge mest spridda folksjukdomen

i vårt land. Redan sjuåringarnas permanenta tänder är kariesangripna

till omkring 25 procent, och det totala tandvårdsbehovet i landet

har beräknats direkt eller indirekt orsakas av tandkaries till omkring 80

procent. Ett omfattande forskningsarbete bedrives sedan länge på kariesprofylaktikens

område. På senare tid har upplysningsverksamheten beträffande

kariesförebyggande åtgärder intensifierats och såvitt man kan

bedöma lett till att sjukdomens utbredning i viss mån kunnat begränsas,

i vart fall i de lägre åldrarna. Det torde emellertid stå klart att ytterligare

profylaktiska åtgärder måste vidtagas, om man på längre sikt skall kunna

definitivt hejda och tränga tillbaka sjukdomen.

Under de senaste decennierna har fluor rönt stor uppmärksamhet såsom

ett verksamt medel att förebygga tandkaries. Som framgår av min redogörelse

i det föregående har ett stort antal undersökningar verkställts

utomlands rörande förhållandet mellan fluorhalt i dricksvattnet och kariesfrekvens.

Undersökningarna har bedrivits såväl i områden med naturligt

förekommande hög fluorhalt i vattnet som i områden där vattnet på

konstgjord väg tillsatts fluorider. Enligt uppgift tillhandahålls f. n. i Amerikas

Förenta Stater sju miljoner människor dricksvatten med en naturlig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

fluorhalt på 0,7 mg per liter eller mera och över 40 miljoner människor

fluorerat dricksvatten.

Även i vårt land har fluorens verkningar på tänderna undersökts i områden

med naturligt förekommande högre fluorhalt i dricksvatten. Genom

medicinalstyrelsens försorg har vidare 1953 och 1958 verkställts sakkunnigutredningar

i ämnet, grundade på utländska och svenska undersökningsresultat.

Med hänvisning till 1958 års utredning hemställde medicinalstyrelsen

samma år att kommuner, som önskade fluorera sitt vattenledningsvatten,

skulle kunna få tillstånd därtill på vissa villkor. Remissbehandlingen

av framställningen visade emellertid att lämpligheten av fluorering

av vattenledningsvatten var alltför omstridd för att någon lagstiftning i

ämnet skulle kunna komma i fråga. Efter samråd med medicinalstyrelsen

fick därför ärendet vila tills vidare. Fortsatta undersökningar skulle ske i

medicinalstyrelsens regi i syfte att söka finna andra vägar att tillföra i första

hand barn och ungdom fluor. Försök äger sålunda sedan flera år rum rörande

effekten av pensling och borstning av tänderna med fluorpreparat. På

lokalt initiativ har fluorering av dricksvatten ägt rum i Norrköping sedan

1952. Fluoreringen där har emellertid avbrutits i början av innevarande år,

sedan regeringsrätten funnit åtgärden innebära missförhållande i hälsovårdshänseende.

Hälsovårdsnämnden i Norrköping har därefter hos Kungl.

Maj :t hemställt om tillstånd att fortsätta vattenfluoreringen i staden åtminstone

ytterligare fem år.

Bland de odontologiska och medicinska experter, som i samband med

fluorfrågans behandling i vårt land bedömt de redovisade resultaten av

undersökningar på området, råder praktiskt taget fullständig enighet om

att fluor har en avsevärd kariesprofylaktisk verkan. Enligt

nyligen framlagda resultat av sju års fluorering i Norrköping har man

där erhållit en kariesreduktion på 52,4 procent hos sjuåriga barn, som sedan

födelsen tillhandahållits dricksvatten med en fluorhalt av omkring ett mg

per liter. Hos 14-åriga barn, som från sjuårsåldern erhållit sådant dricksvatten,

var kariesreduktionen 31,4 procent. Den redovisade kariesreduktionen

synes inte kunna hänföras till någon annan faktor än fluorpåverkan,

eftersom reduktionen beräknats vid jämförelse med barn, som inte

erhållit fluorerat vatten men i övrigt levat under i huvudsak liknande

förhållanden som de fluorpåverkade barnen. Eu betydande kariesreduktion

har också redovisats hos barn, vilkas tänder lokalt behandlats med

fluor. I likhet med majoriteten av expertisen på området finner jag dessa

resultat sammanställda med de övriga mycket omfattande erfarenheterna

av fluorpåverkan på tänderna ge vid handen, att fluor är ett verksamt

karicsprofylaktiskt medel.

Hittills gjorda undersökningar om fluorens karicsförebyggande verkan

har nästan enbart avsett barn och ungdom i åldrarna upp till 15—20 år.

Åtskilliga fackmän har hållit för sannolikt, att fluor har en kariesförebyg
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr hO år 1962

gande verkan också hos vuxna människor, även om effekten minskar med

stigande ålder, samt att en fortsatt fluorpåverkan på tänderna efter barnaoch

ungdomsåren i allt fall torde konservera tidigare vunna resultat. Från

andra hall har man hävdat, att fluorpåverkan i unga år inte har annan effekt

än att tiden för kariesangrepp flyttas från barna- och ungdomsåren till

högre åldrar. Föreliggande undersökningsresultat ger inte tillräcklig grund

för ett ställningstagande i denna fråga. Så mycket torde dock kunna sägas

att en betydande kariesreduktion hos de lägre åldersgrupperna rimligen

måste skapa ett förmånligare utgångsläge för tandvården i äldre åldersgrupper.

Jag delar därför den särskilt av odontologiska sakkunniga

framförda asikten, att den kariesreduktion man hittills med säkerhet kunnat

konstatera hos barn och ungdom upp till 15—20-årsåldern är tillräcklig

för att motivera, att fluor kommer till användning i det kariesprofylaktiska

arbetet, om några hälsorisker av betydelse inte är förenade därmed.

Såvitt man erfarenhetsmässigt kunnat fastställa utövar fluor sin kariesskyddande

effekt genom att fluoren bygges in i tandemaljen och därigenom

ökar tändernas motståndskraft mot kariesangrepp. Effekten anses

kunna nås såväl genom direkt yttre fluorpåverkan på den färdigbildade

tandemaljen som genom intern fluorpåverkan vid emaljbildningen.

För att åstadkomma kariesskydd på endera av dessa vägar eller på båda

samtidigt har på vetenskapligt håll anvisats olika metoder för

fluortillförsel. Genom lokal fluoridbehandling, såsom pensling av

tänderna, munsköljningar eller tandborstning med fluorpreparat, erhålles

en yttre fluorpåverkan. Genom fluortillförsel antingen med dricksvatten

eller med livsmedel eller tabletter får man både yttre och inre påverkan på

tandemaljen.

Som jag nyss nämnt har lokal tandbehandling med fluorföreningar, fluorider,

prövats i Sverige under flera år och visat sig ge en icke föraktlig

kariesreduktion. Som medel för att nå en massprofylaktisk effekt har

dock metoden uppenbara svagheter. Medicinalstyrelsen har sålunda framhållit,

att pensling av tänderna med fluoridlösningar synes medföra endast

temporärt kariesskydd, såvida behandlingen inte kompletteras med regelbundna

munsköljningar eller tandborstning med fluorider. Dylika åtgärder

kräver positiv medverkan från den enskildes sida. Redan på grund härav

anser jag i likhet med de flesta remissinstanser att metoden knappast skulle

kunna få den massprofylaktiska effekt som är önskvärd. Själva penslingen

är dessutom personalkrävande och därigenom dyrbar, särskilt om fortsatt

behandling av äldre åldersgrupper visar sig erforderlig för att vidmakthålla

kariesskyddet.

Fluorering av vatten eller livsmedel är från nu nämnda synpunkter

ett överlägset massprofylaktiskt medel på grund av dess automatiska verkan

på tänderna. Vattenfluorering har dessutom en konstaterat bättre

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr -10 år 1962

kariesförebyggande effekt än lokal fluorbehandling. Fluortillförsel med

livsmedel har från fackhåll ansetts böra ge motsvarande effekt som vattenfluorering.

Frågan om livsmedelsfluorering är emellertid, såsom bl. a.

medicinalstyrelsen understrukit, ännu på forskningsstadiet, och det torde

krävas åtskillig ytterligare forskning, innan försäljning av fluorerade livsmedel

kan bli aktuell. Inte lieller har fluortillförsel genom tabletter rekommenderats

av den medicinska sakkunskapen, enär det anses föreligga

risk för överdosering. I dagens läge framstår alltså vattenfluorering som

det bästa och effektivaste massprofylaktiska medlet mot tandkaries.

Den fråga, som i första hand stått i blickpunkten vid den livliga offentliga

debatten såväl utomlands som i vårt land rörande lämpligheten av

vattenfluorering, är vilka hälsorisker som kan vara förbundna med

en daglig konsumtion av fluorrikt vatten. Utgångspunkten i debatten har

varit det sedan länge kända förhållandet -— konstaterat bl. a. i områden

med hög naturlig fluorhalt i dricksvattnet -— att en dylik fluorkonsumtion

leder till vissa förändringar av tandemaljen, s. k. dental fluoros, hos

en del av befolkningen. I lindriga fall uppträder vita fläckar eller ränder

i tandemaljen utan att någon annan förändring av emaljen kan konstateras.

I svårare fall yttrar sig förändringarna i brunfärgade emalj fläckar

och gropar eller fåror i emaljen samt ökad skörhet hos denna. Vid den

fluorkoncentration som från kariesprofylaktisk synpunkt anses lämplig

vid vattenfluorering, omkring ett mg per liter, har dock dylika emalj förändringar

kunnat påvisas endast i form av lätta, för blotta ögat osynliga

vita emaljfläckar hos 10—15 procent av befolkningen. Den lätta dentala

fluorosen anses vanligen helt betydelselös, men på sina håll har förekomsten

av dental fluoros även i lindrig form tolkats som ett tecken

på skadeverkningar av fluor i andra organ, dit fluor enligt vad man vet

koncentreras, särskilt skelettet och njurarna.

I medicinalstyrelsens förut nämnda expertutredningar har frågan om

vattenfluoreringens hälsorisker ägnats ingående uppmärksamhet. På grundval

av bl. a. kliniska erfarenheter från områden, som sedan lång tid haft

hög naturlig fluorhalt i vattnet, samt undersökningar i anslutning till

den omfattande vattenfluoreringen utomlands kom såväl 1952 års sakkunniga

som 1957 års rådgivande nämnd till slutsatsen att vattenfluorering

inte medför andra oförmånliga verkningar på den mänskliga organismen

än en från såväl hälso- som utseendesynpunkter betydelselös dental

fluoros hos en mindre del av befolkningen. En ledamot av den rådgivande

nämnden fann dock att vissa hälsorisker kunde vara förbundna med vattenfluorering.

Fyra medlemmar av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd,

vilka representerade ämnena medicin, pediatrik och barnavård, farmakologi

och fysiologi samt karieslära, ansåg i yttranden över 1952 års utredning,

att det då inte förelåg tillräcklig grund för säkra uttalanden i frågan.

Då dessa medlemmar av det vetenskapliga rådet yttrade sig över

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr JO år 1962

den rådgivande nämndens utredning rådde enighet bland dem om att dittillsvarande

erfarenheter inte givit belägg för mera betydelsefulla skadeverkningar

av kontinuerlig fluorkonsumtion i små mängder. I två yttranden

framhölls dock att man det oaktat måste räkna med ogynnsamma verkningar

hos ett visst antal individer med särskild känslighet för fluor. Medicinalstyrelsen

anslöt sig som jag förut antytt till nämndmajoritetens

uppfattning. Även de medicinska och odontologiska organ, som avgav remissyttranden

över 1958 års utredning, var i stort sett eniga om att hälsofaror

av vattenfluorering inte kunnat påvisas, men i åtskilliga yttranden

förordades att ytterligare erfarenheter i detta hänseende skulle avvaktas.

Vid remissbehandlingen av framställningen från hälsovårdsnämnden i

Norrköping har nu en praktiskt taget enhällig svensk odontologisk och

medicinsk expertis förklarat, att vunna erfarenheter av fluorens verkningar

inte ger belägg för att långvarig daglig konsumtion av fluor i de

små doser, som kommer ifråga vid vattenfluorering, skulle medföra hälsorisker.

Bland dem som numera intagit denna ståndpunkt återfinns flertalet

vetenskapsmän, som vid frågans tidigare behandling hyste farhågor i ifrågavarande

avseende, bl. a. de två nyss nämnda medlemmarna av medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd. Ställningstagandet vinner stöd av att man i

Norrköping inte förmärkt några oförmånliga verkningar på hälsotillståndet

hos de barn som erhållit fluorerat vatten. Av en i dagarna utkommen

rapport rörande resultaten av fem års fluorering av vatten i tre områden i

England, Wales och Skottland framgår, att inga tecken på skador av fluoreringen

har upptäckts trots kontinuerlig vaksamhet. Jag vill tillägga, att

även världshälsoorganisationen funnit vattenfluorering vara inte bara en

effektiv utan även en riskfri åtgärd.

Den ståndpunkt sakkunskapen sålunda kommit fram till beträffande

vattenfluoreringens hälsorisker är grundad på omfattande experimentella

och erfarenhetsmässiga rön. I det sistnämnda hänseendet hänför sig

erfarenheterna till orter där dricksvattnet antingen av naturen eller efter

fluorering haft en fluorhalt av minst ett mg per liter. I flera undersökningsområden

med naturligt hög fluorhalt har denna uppgått till flera mg

per liter och förekommit sedan lång tid utan att några menliga följder —

bortsett från den dentala fluorosen — kunnat förmärkas. Försöken med

vattenfluorering, vilka utomlands pågått i stor skala sedan 15 år tillbaka,

har inte visat andra verkningar av fluorerat vatten än av vatten

med lika hög naturligt förekommande fluorhalt. För min del är jag därför

beredd att godtaga den allmänna meningen hos experterna på området,

att hittills vunna erfarenheter av fluor utgör ett starkt stöd för att

vattenfluorering inte innebär beaktansvärda hälsorisker ens för personer,

som kan antagas vara känsliga för fluorpåverkan. Å andra sidan torde

man, såsom också framhållits på sakkunnigt håll, inte med bestämdhet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr JO år 1962 15

våga påstå att det är klarlagt, att eu daglig fluorkonsumtion, låt vara i

små mängder, inte skulle kunna leda till vissa ännu ej iakttagna oförmånliga

verkningar i speciella fall.

Man har på en del håll hävdat, att vattenfluorering inte bör komma ifråga

innan fullständiga garantier kan ges för dess riskfrihet, och därvid hänvisat

till den enskildes bristande möjligheter att undvika fluorkonsumtion med

dricksvattnet. Flertalet remissorgan har emellertid inte velat gå så långt. Medicinalstyrelsen

har i sitt remissyttrande över hälsovårdsnämndens i Norrköping

framställning understrukit, att kravet på bevis för absolut riskfrihet

är helt orealistiskt och att inte något ämne, som f. n. tillsättes vatten

eller livsmedel, fyller detta krav. Vad man kan kräva är enligt styrelsen

ett starkt vetenskapligt stöd för att risker för individen är osannolika

eller betydelselösa. Liknande tankegångar går igen i en rad yttranden.

Även jag biträder den uppfattning, som medicinalstyrelsen givit uttryck

åt, och såsom jag nyss framhållit föreligger numera starkt vetenskapligt

stöd i angivna hänseenden. Jag kan därför ansluta mig till det

stora flertalet remissinstansers mening, att faran för oförmånliga verkningar

av långvarig fluorkonsumtion i här ifrågakommande mängder är så

ringa att man inte med hänsyn därtill bör avstå från vattenfluorering.

Innan vattenfluorering tillätes måste det givetvis finnas garantier för

att fluorkoncentrationen i vattnet kan hållas på en i huvudsak

konstant nivå. Bland de remissinstanser, som berört denna fråga,

råder enighet om att dylika garantier kan föreligga endast i stora vattenverk.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt remissyttrande över 1958

års framställning från medicinalstyrelsen förklarat, att det inte torde möta

särskilda svårigheter att vid själva vattenverket ombesörja att det därifrån

utgående vattnet håller en bestämd fluorhalt. Utländska erfarenheter

och erfarenheter från vattenverket i Norrköping tyder dock enligt

styrelsen på att svårigheter kan uppstå att därefter hålla en konstant fluorhalt

på vattnet i hela ledningsnätet. Enligt vad jag inhämtat från Norrköping

förekom där i enstaka fall att fluorkoncentrationen för någon dag

steg till bortåt två mg per liter. Orsaken till dylika variationer synes inte

vara klarlagd. De variationer som förekommit i Norrköping torde dock

inte ha varit av större betydelse, och huvuddelen av remissorganen har

ansett fluoreringen där ske under sådana former att verksamheten bör

få fortsättas. Jag kan därför inte finna att de redan f. n. föreliggande tekniska

möjligheterna i de större vattenverken är otillräckliga för att skapa

betryggande former för fluortillsättningen och kontrollen av fluorkoncentrationen

i ledningsnätet. Fortsatta erfarenheter av det tekniska förfarandet

i samband med vattenfluorering torde dessutom göra det möjligt

att ytterligare förbättra tekniken på området.

En framträdande nackdel med vattenfluorering är att åtgärden praktiskt

sett i hög grad beskär den enskildes valfrihet i fråga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr ''rO år 1962

om fluorkonsumtion. Ett fåtal remissinstanser har hävdat, att ett sådant

ingrepp i den personliga integriteten överhuvudtaget är oförenligt med

rättsuppfattningen i vårt land. Flertalet remissmyndigheter, bland dem

justitiekansler sämbetet och hovrätten över Skåne och Blekinge, har emellertid

funnit att vattenfluorering från allmänna rättsliga synpunkter kan

godtagas på grund av åtgärdens stora samhälleliga betydelse. Jag vill för

egen del ansluta mig till sistnämnda ställningstagande. I själva verket är

hela frågeställningen ingalunda ny. Motsvarande synpunkter kan anläggas

främst beträffande smittkoppsvaccination men även i fråga om andra åtgärder,

såsom exempelvis klorering av dricksvattnet, som numera förekommer

i mycket stor utsträckning. Vad det här gäller är att göra en avvägning

mellan vad man kan vinna med åtgärden och de nackdelar, som är

förbundna med den. Det stora flertalet remissorgan har också grundat sina

ställningstaganden till vattenfluoreringen på en sådan avvägning.

Mot vattenfluorering har också i ett fåtal remissyttranden gjorts den

invändningen, att kostnaderna för vattenfluorering är höga

i förhållande till vad som står att vinna i minskat tandvårdsbehov. Bakgrunden

till sådana uttalanden är främst, att endast omkring 0,5 procent

av det fluorerade vattnet antages bli använt för matlagning och som

dryck. Såsom medicinalstyrelsen anfört i sin framställning 1958 beräknades

den dåvarande kostnaden för fluorering i Stockholm och Göteborg,

om hela kostnaden hänfördes endast till skolbarnen, komma att uppgå till

tre—fyra kronor per år för varje barn. Häremot har styrelsen ställt dåvarande

kostnader för skoltandvård, som i Göteborg belöpte sig till cirka 75

kronor per år och barn. Dessa uppgifter ger enligt min mening vid handen,

att kostnaderna för vattenfluorering mer än väl kommer att täckas

genom minskade tandvårdskostnader.

Jag har alltså kommit till uppfattningen, att vattenfluorering är en

effektiv kariesförebyggande åtgärd, som inte medför sådana hälsorisker

eller andra olägenheter att man bör avstå från att utnyttja den. Vidare har

jag funnit att tillräckliga tekniska resurser för vattenfluorering föreligger i

allt fall i större vattenverk och att kostnaderna för vattenfluorering inte är

höga i förhållande till de sannolika resultaten därav. Med hänsyn till dessa

omständigheter förordar jag, att möjligheter nu öppnas att tillåta vattenfluorering

i vårt land. Detta ställningstagande innebär självfallet inte att

pågående undersökningar och försök rörande andra former att uppnå fluorpåverkan

på tänderna bör upphöra. Genom vattenfluorering kan man som

jag nyss antytt av tekniska skäl nå endast en del av befolkningen, och man

måste räkna med att vattenfluorering inte kommer till stånd ens i alla de

vattenverk, där förutsättningar för fluox-ering i och för sig föreligger. Det

är därför synnerligen viktigt, att andra former att nå kariesskydd genom

fluor eller på andra vägar liksom hittills blir föremål för ingående uppmärksamhet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962 17

Hälsovårdsnämnden i Norrköping har i sin förut nämnda framställning

hemställt om dispens från hälsovårdsstadgans bestämmelser för

att få fortsätta vattenfluoreringen i staden. I en del remissvar har framhållits,

att det inte synes möjligt att dispensvägen medge fortsatt fluorering.

Härför krävs även enligt min mening särskilda bestämmelser.

Med hänsyn till att fluorering av vattenledningsvatten innebär att

den enskildes valfrihet i fråga om fluorkonsumtion beskäres torde regleringen

av vattenfluorering böra ske i en lag. Åtgärden synes böra få komma

till stånd efter beslut därom av vederbörande kommun. Däremot är det enligt

min mening inte lämpligt, att enskild fysisk eller juridisk person eller kommunalt

bolag, som omhänderhar anläggning för vattenförsörjning, får

möjlighet att med förbigående av kommunens fullmäktige besluta om fluorering

av det vatten som distribueras genom anläggningen.

Av vad jag tidigare anfört torde vidare framgå att en förutsättning för

vattenfluorering måste vara, att den genomförs under betryggande teknisk

kontroll. Föreskrifter måste sålunda ges beträffande handhavandet

av fluoriderna, förfarandet vid tillsättning av dem, omfattningen av provtagning

på vattnet och analys av proven, åtgärder vid överdosering och

liknande problem. Vidare bör som villkor för vattenfluorering gälla att

en kontinuerlig kontroll sker rörande såväl de odontologiska som de medicinska

verkningarna av fluortillförseln. Sådana undersökningar bör omfatta

inte bara barn och ungdom utan också personer i äldre åldersgrupper.

Härigenom bör man på längre sikt kunna klarlägga bl. a. fluorens odontologiska

effekt i åldrarna över 20 år.

Erfarenheterna av fluorering i vårt land är begränsade. Det är därför

enligt min åsikt angeläget att inte redan på frågans nuvarande stadium

öppna generell möjlighet för kommuner att fluorera sitt vattenledningsvatten.

Inte minst beträffande det tekniska förfarandet vid vattenfluorering

samt kontrollen över fluorens handhavande och fluorkoncentrationen

i ett vattenledningsnät krävs vidgade erfarenheter, innan allmängiltiga

föreskrifter kan utfärdas. Erfarenheter på dessa och andra områden

bör enligt min mening vinnas genom att vattenfluorering tilllåtes

endast på ett mindre antal orter och under omfattande kontroll i de

hänseenden som jag tidigare berört. Vidgade möjligheter att fluorera

vattenledningsvatten bör öppnas endast efter hand som ett säkrare underlag

erhålles för bedömningen av de med åtgärden förbundna problemen.

Jag föreslår med hänsyn härtill, att lagstiftningen om tillsättning

av fluor till vattenledningsvatten utformas som ett bemyndigande för Kungl.

Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, att efter framställning

av kommun medge att fluor må på de villkor, vilka föreskrives i

medgivandet, i lcariesförebyggande syfte tillsättas vatten som inom kommunen

tillhandahålles genom allmän anläggning för vattenförsörjning. I JO §

hälsovårdsstadgan, som behandlar underhåll och skötsel av anläggning för

2 — liihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 avd. Nr 40

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

uppfordring, rening, förvaring och överföring av vatten, bör i ett nytt andra

stycke hänvisas till att om tillsättning av fluor till vatten i allmän anläggning

för vattenförsörjning är särskilt stadgat. Denna ändring i stadgan torde

kunna ske i administrativ ordning.

I svenska stadsförbundets och svenska landskommunernas förbunds yttranden

över medicinalstyrelsens framställning 1958 har berörts vissa frågor

om kommuns skadeståndsskyldighet mot förbrukare av fluorerat vattenledningsvatten.

I anslutning härtill vill jag endast framhålla, att dylika

frågor torde böra lösas enligt allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser.»

Remissyttranden över motionerna 1:31 och II: 53

Medicinalstyrelsen erinrar om sin underdåniga framställning den 12

april 1958, vari styrelsen hemställde att kommuner, som önskade i kariesprofylaktiskt

syfte genomföra kontrollerad fluoridering av dricksvattnet,

måtte beredas laglig möjlighet härtill under erforderlig teknisk kontroll.

Styrelsen fortsätter:

Under den därefter förflutna tiden har ytterligare ett betydande material

av forskningsresultat och erfarenheter framkommit, vilket styrker

såväl den kariesprofylaktiska effekten som riskfriheten av dricksvattenfluoridering

till en koncentration av ca 1 mg/l. Den identiska effekten av

naturligt förekommande och artificiellt tillsatt fluor, vilken kunnat förutses

på grundval av enkla kemiska lagar, har bekräftats genom att verkningarna

på tandsystemet visat sig vara desamma i båda fallen. Svenska

ledningsvatten har vid utförda inventeringar i regel visat sig hålla naturliga

fluorhalter mellan ca 0,05 och 5,5 mg per liter — i privata brunnar

har ännu högre värden konstaterats — och den starka skyddsverkan mot

karies av fluorhalter om ca 1 mg/l och däröver har upprepade gånger bekräftats

såväl i Sverige som i de övriga nordiska länderna. Ett flertal sakkunnigkommittéer

i olika länder har vidare efter noggranna utredningar

rekommenderat vattenfluorideringen. Hit hör en expertkommitté inom

Världshälsoorganisationen, danska, holländska och irländska regeringskommissioner

samt en kommitté inom provinsen Ontario i Canada. I Irland har

kariesprofylaktisk vattenfluoridering till och med blivit påbjuden i lag.

Oppositionen mot vattenfluoridering har emellertid också gjort sig gällande

i flera länder, till stor del byggd på material, som distribuerats från

vissa kretsar i U. S. A.

Medicinalstyrelsen hänvisar i fortsättningen till sitt yttrande i anledning

av dispensansökningen från Norrköpings stads hälsovårdsnämnd. I

detta yttrande har styrelsen tillstyrkt hälsovårdsnämndens framställning.

Styrelsen finner med hänsyn till det anförda ytterligare utredning rörande

lämpligheten av kariesförebyggande fluortillsats till vattenledningsvatten

överflödig.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande bland

annat, att fluorering ur vattenteknisk synpunkt bör kunna tillåtas.

Hälsovårdsnämnden i Norrköping tillstyrker motionerna och anför:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1962

Enligt nämndens uppfattning är fluortillsättning till dricksvatten det

lättaste, säkraste och billigaste sättet att förbättra tandtillståndet hos våra

barn och sannolikt även i viss mån hos vuxna. Det bör därför beredas

möjlighet för de kommuner, som så önskar, att tillsätta fluor till sitt allmänna

dricksvatten. Ett villkor är givetvis, att denna tillsättning kan ske

under former, som garanterar en lämplig dosering, och verksamheten måste

stå under övervakning av Kungl. Medicinalstyrelsen.

Såväl Svenska stadsförbundet som Svenska landskommunernas förbund

erinrar om att de tillstyrkt hälsovårdsnämndens i Norrköping dispensansökan.

Stadsförbundet tillstyrker en utredning i syfte att undersöka de

lagliga möjligheterna att under vissa omständigheter tillåta fluortillsättning

till dricksvatten under det att Landskommunernas förbund säger sig

vara i stort sett ense med motionärerna men ifrågasätter om någon särskild

utredning utöver den som redan gjorts av medicinalstyrelsen är av

behovet påkallad.

Statens institut för folkhälsan tillstyrker med hänsyn till frågans stora

betydelse, att spörsmålet om vattenfluoridering göres till föremål för en

förnyad utredning. Institutet erinrar om att det i särskilt yttrande tillstyrkt

hälsovårdsnämndens i Norrköping dispensansökan.

Utskottet

I förevarande proposition framlägges förslag till en lag, enligt vilken

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bemyndigas att

efter framställning av kommun medge, att fluor må i kariesförebvggande

syfte tillsättas vatten som inom kommunen tillhandahålles genom allmän

anläggning för vattenförsörjning.

Under senare år har fluor rönt stor uppmärksamhet såsom ett verksamt

medel att förebygga tandkaries. Ett flertal undersökningar har verkställts

utomlands rörande förhållandet mellan fluorhalt i dricksvattnet och kariesfrekvens.

Dessa undersökningar har avsett såväl områden med naturligt hög

fluorhalt i vattnet som områden där vattnet på konstgjord väg tillsatts

fluor. Även i vårt land har sådana undersökningar verkställts. Genom medicinalstyrelsens

försorg har vidare 1953 och 1958 verkställts sakkunnigutredningar

i ämnet, grundade på utländska och svenska undersökningsresultat.

Fluorering av dricksvatten har skett i Norrköping sedan 1952. Fluoreringen

där har emellertid avbrutits i början av innevarande år, sedan regeringsrätten

funnit åtgärden icke stå i överensstämmelse med hälsovårdsstadgan.

Hälsovårdsnämnden i Norrköping har därefter hos Kungl. Maj :t

hemställt om tillstånd att fortsätta vattenfluoreringen i staden åtminstone

ytterligare fem år. Sedan flera år äger försök rum rörande effekten av pensling

och borstning av tänderna med fluorpreparat.

Bland fackmännen på området råder numera praktiskt taget fullständig

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 avd. Nr AO

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr A0 år 1962

enighet om att fluor har en avsevärd karieshämmande effekt. Som exempel

kan nämnas att man i Norrköping erhållit en kariesreduktion på 52,4 procent

hos sjuåriga barn, som sedan födelsen tillhandahållits dricksvatten med

en fluorhalt av omkring ett mg per liter. Hos 14-åriga barn, som från sjuårsåldern

erhållit sådant dricksvatten, var kariesreduktionen 31,4 procent.

De resultat som uppnåtts är sådana att de enligt utskottets mening i och

för sig väl motiverar att försök med dricksvattenfluorering fortsättes.

I den offentliga debatten i frågan om vattenfluorering har emellertid två

synpunkter med skärpa framhållits mot fluoreringen. Dels har man understrukit

det moment av tvång för den enskilde som ligger i att han betages

möjligheten att använda vatten utan fluorinblandning och dels har man uttalat

farhågor för de hälsorisker som kan vara förenade med daglig konsumtion

av fluor, inte minst med hänsyn till att konsumtionen av dricksvatten

och därmed också av fluor kan antagas variera inom vida gränser. I

motionerna I: 756 och II: 911, 1: 757 och 11: 913, I: 758 och II: 9H, II: 912

samt II: 915 yrkas på grund av huvudsakligen de nämnda synpunkterna

avslag å propositionen.

Enligt utskottets mening är det en nackdel med fluorering av vattenledningsvatten

att den beskär den enskildes valfrihet i fråga om fluorkonsumtion.

Andra metoder för fluortillförsel såsom pensling av tänderna, munsköljningar

eller tandborstning med fluorpreparat är ej behäftade med

denna olägenhet och är därför ur den synpunkten att föredraga framför

fluorering av dricksvatten. Emellertid har, såvitt framgår av de hittills redovisade

försöksresultaten, vattenfluoreringen visat sig till sin effekt vara

långt överlägsen övriga metoder. Med hänsyn till den avsevärda samhälleliga

nyttan av åtgärden anser utskottet därför, trots den nackdel som ligger

i tvångsmomentet, att man icke av denna anledning bör avstå från vattenfluorering.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka

betydelsen av fortsatt forskning liksom vikten av att försöken med individuell

fluorbehandling fortsättes.

Beträffande de hälsorisker som kan vara förenade med daglig fluorkonsumtion

i den omfattning som kan komma i fråga genom den föreslagna vattenfluoreringen

har under den tid fluorfrågan varit föremål för uppmärksamhet

i vårt land av medicinsk expertis uttalats vitt skilda uppfattningar.

Uppmärksamheten synes därvid ha varit inriktad dels på verkningar som

uppkommer på ett relativt tidigt stadium såsom den dentala fluorosen,

d. v. s. missfärgning'' eller fläckning av tänderna, och dels på senare framträdande

verkningar, där befarade sjukliga förändringar i skelett och njurar

har stått i centrum för intresset. Numera har emellertid en praktiskt taget

enhällig svensk odontologisk och medicinsk expertis förklarat, att vunna

erfarenheter av fluorens verkningar inte ger belägg för att långvarig daglig

konsumtion av fluor i de små doser, som kommer i fråga vid vattenfluorering,

skulle medföra hälsorisker. Med hänsyn till den ståndpunkt exper
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1962

tisen sålunda numera intar anser utskottet att de befarade hälsoriskerna

måste antagas vara så ringa att de inte bör hindra antagandet av lagförslaget,

som icke har annat syfte än att möjliggöra fortsatt försöksverksamhet

med vattenfluorering.

Utskottet förutsätter därvid, att prövningen av ansökningar om tillstånd

till fluorering i största möjliga utsträckning förbehålles Kungl. Maj :t och

i vart fall icke delegeras till annan än central myndighet, samt att tillstånd

icke beviljas annat än efter medicinalstyrelsens hörande i varje särskilt

fall. Utskottet fäster särskild vikt vid att vid tillståndsprövningen, som bör

ske efter restriktiva grunder, särskilt beaktas, att vattenverket i fråga är

av sådan beskaffenhet att betryggande garantier finnes för att fluorkoncentrationen

i vattnet kan hållas på en konstant nivå. Noggranna föreskrifter

om fortlöpande kontroll i detta avseende bör givas. Utskottet vill slutligen

understryka vikten av att fluorens verkningar inte bara på tänderna

utan även på hälsotillståndet i övrigt fortlöpande vetenskapligt kontrolleras

vid de fortsatta försök med vattenfluorering som kan komma att ske.

Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit till propositionen får syftet

med motionerna I: 31 och II: 53 att möjliggöra fortsatta försök med vattenfluorering

anses tillgodosett. Motionärernas yrkande påkallar därför

icke någon riksdagens åtgärd.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å följande motionsyrkanden,

nämligen

1) yrkandet i motionerna I: 756 och II: 911 om avslag å

propositionen,

2) yrkandet i motionerna I: 757 och II: 913,

3) yrkandet i motionerna I: 758 och II: 914 om avslag å

propositionen,

4) yrkandet i motionen II: 912, samt

5) yrkandet i motionen II: 915

måtte bifalla förevarande proposition, nr 182;

B. att yrkandet i motionerna I: 756 och II: 911 om dispens

på annat sätt än genom den föreslagna lagen för Norrköpings

stad att bedriva fluoreringsförsök icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

C. att yrkandet i motionerna I: 758 och II: 914 om intensifierad

forskning rörande användning av fluor i den kariesförebyggande

verksamheten, i den mån det icke kan anses

besvarat genom vad utskottet i utlåtandet anfört, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

D. att yrkandet i motionerna I: 31 och II: 53 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 november 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Edström, Enarsson och Thorsten

Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Wiklund i Stockholm, fru Gunne, herrar Fredriksson,

Carlsson i Göteborg och Gomér.

Reservation

av fröken Nordström och fru Gunne, vilka ansett att utskottet bort yttra

och hemställa:

»I förevarande proposition framlägges förslag till en lag, enligt vilken

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer bemyndigas att

efter framställning av kommun medge, att fluor må i kariesförebyggande

syfte tillsättas vatten som inom kommunen tillhandahålles genom allmän

anläggning för vattenförsörjning.

Under senare år har frågan om tillförsel av fluor i kariesförebyggande

syfte rönt stor uppmärksamhet. Ett flertal undersökningar har verkställts

utomlands rörande förhållandet mellan fluorhalt i dricksvattnet och kariesfrekvens.

Dessa undersökningar har avsett såväl områden med naturligt

hög fluorhalt i vattnet som områden där vattnet på konstgjord väg tillsatts

fluor. Även i vårt land har sådana undersökningar verkställts. Genom medicinalstyrelsens

försorg har vidare 1953 och 1958 verkställts sakkunnigutredningar

i ämnet, grundade på utländska och svenska undersökningsresultat.

Fluorering av dricksvatten har skett i Norrköping sedan 1952. Fluoreringen

där har emellertid avbrutits i början av innevarande år, sedan regeringsrätten

funnit åtgärden innebära missförhållande i hälsovårdsavseende.

Hälsovårdsnämnden i Norrköping har därefter hos Kungl. Maj :t hemställt

om tillstånd att fortsätta vattenfluoreringen i staden åtminstone ytterligare

fem år. Sedan flera år äger försök rum rörande effekten av pensling och

borstning av tänderna med fluorpreparat.

Beträffande den karieshämmande effekt, som uppnås genom tillsättning

av fluor till dricksvatten, föreligger nu vissa undersökningsresultat. Av dessa

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr iO år 1902

framgår, att reduktion av kariesfrekvensen har uppnåtts hos barn i förskoleåldern

och den lägre skolåldern. Om åtgärdens eftekt på kariesfrekvensen

hos personer över 20-årsåldern finnes inga undersökningsresultat att

tillgå. Den uppfattningen att fluoreringen icke medför annan nytta än att

kariesangreppet framflyttas till högre ålder saknar icke företrädare.

Vid ställningstagandet till den föreslagna lagen är det särskilt två synpunkter

som träder i förgrunden. Dels innebär fluoreringen ett tvång för

den enskilde på det sättet att han betages möjligheten att använda vatten

utan fluorinblandning och dels kvarstår betydande farhågor för de hälsorisker

som kan vara förenade med daglig konsumtion av fluor.

Den föreslagna lagen innebär en principiell nyhet på det sättet att genom

lagen vissa befolkningsgrupper kommer att undantagslöst påtvingas medicinsk

profvlaktisk behandling. Någon lag av likartad principiell innebörd

finnes icke tidigare i vårt land. De exempel som ibland åberopas, t. ex. smiltkoppsvaccinering

och klorering av dricksvatten, är av flera skäl icke jämförbara.

Den förra åtgärden har till syfte att förhindra uppkomst och utbredning

av en smittsam sjukdom och föregås av individuell läkarundersökning.

Numera kan dispens erhållas från sådan vaccinering. Tillsättning

av klor till dricksvatten sker i syfte att rena vattnet från skadliga bakterier

och alltså göra vattnet riskfritt att förtära. Fluoreringen däremot innebär

att vattenledningsvattnet användes för att distribuera medicin. En dylik

inedicinering innebär enligt utskottets mening ett sådant ingrepp i den personliga

friheten att den redan av detta skäl kan ifrågasättas.

Beträffande de hälsorisker som kan vara förenade med daglig fluorkonsumtion

i den omfattning som kan komma i fråga genom den föreslagna

vattenfluoreringen har under den tid fluorfrågan varit föremål för uppmärksamhet

i vårt land av medicinsk expertis uttalats vitt skilda uppfattningar.

Uppmärksamheten har däi-vid varit inriktad dels på tidigare uppträdande

verkningar såsom den dentala fluorosen, d. v. s. missfärgning eller

fläckning av tänderna, och dels på senare uppkommande verkningar, där

befarade sjukliga förändringar i skelett och njurar har stått i centrum för

intresset. Så sent som år 1958, då lagstiftning om fluorering övervägdes,

uttalades av fackmännen så vitt skilda uppfattningar beträffande de med

åtgärden följande hälsoriskerna att lagstiftning ansågs icke kunna komma

i fråga. De skäl som kan ligga till grund för ett ändrat ställningstagande nu

är enligt utskottets mening icke tillräckliga. Det måste med bestämdhet

framhållas, att hälsoriskerna på lång sikt icke är utredda. Farhågor för

sådana risker gör sig särskilt gällande beträffande personer som på grund

av vissa sjukdomar eller eljest konsumerar större kvantiteter dricksvatten

samt i fall då den avsedda fluorkoncentrationen i vattnet på grund av tekniska

fel kan komma att överskridas. De undersökningsresultat som redovisats

om hälsotillståndet i trakter med naturlig hög fluorhalt i vattnet

ger ingen säker vägledning beträffande riskerna på lång sikt med fluorc
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

ring, eftersom fluoren förekommer i form av kalciumfluorid i det naturligt

fluorhaltiga vattnet och tillsättes i form av natriumfluorid vid fluorering.

Det kan icke tagas för givet att dessa båda fluorföreningar, som delvis har

olika egenskaper, har samma verkan på människokroppen. Så länge farhågor

för betydande hälsorisker kvarstår kan propositionens förslag enligt

utskottets mening icke godtagas. Utskottet vill alltså biträda motionerna

1: 756 och II: 911, I: 757 och II: 913, I: 758 och II: 9U, II: 912 samt II: 915,

vari yrkas avslag å propositionen.

Försök med individuell fluorbehandling —- pensling och borstning av

tänderna med fluorpreparat samt munsköljning med fluorhaltigt vatten —

pågår på flera platser. Sålunda har ca 100 000 barn i Stockholm och Göteborg

fått sina tänder preparerade med fluor i kariesförebyggande syfte. I

Älvsborgs och Jönköpings län har landstingen fattat beslut om liknande behandling.

I Göteborg kommer verksamheten att utvidgas och omfatta även

6-åringar.

Dessa metoder att förebygga tandkaries, som redan givit beaktansvärda

resultat, har enligt utskottets mening avgjorda fördelar framför fluorering

av vattenledningsvatten. Det är här frågan om yttre påverkan på tänderna

och icke om en svårkontrollerad konsumtion av fluorhaltigt vatten. Vidare

sker dessa behandlingsformer frivilligt och individuellt.

Utskottet betecknar det som värdefullt, att dessa försök fortsättes i ökad

omfattning och resultaten noga studeras. Utskottet vill erinra om vad som

i denna fråga anförts av ett antal remissinstanser och förutsätter i anslutning

till vad som uttalats i flera motioner att stor uppmärksamhet ägnas

frågan om en intensifierad forskning och fortsatt försöksverksamhet rörande

användning av fluor i kariesförebyggande syfte för utrönande av riskerna

för skadliga biverkningar och metoderna att undvika sådana biverkningar.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till följande motionsyrkanden,

nämligen

1) yrkandet i motionerna I: 756 och II: 911 om avslag å

propositionen,

2) yrkandet i motionerna I: 757 och II: 913,

3) yrkandet i motionerna I: 758 och II: 914 om avslag å

propositionen,

4) yrkandet i motionen II: 912, samt

5) yrkandet i motionen II: 915

måtte avslå förevarande proposition, nr 182;

B. att yrkandet i motionen I: 756 och II: 911 om dispens på

annat sätt än genom den föreslagna lagen för Norrköpings

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

25

stad att bedriva fluoreringsförsök icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

C. att riksdagen i anledning av yrkandet i motionerna

1:758 och 11:914 om intensifierad forskning rörande användning

av fluor i den kariesförebyggande verksamheten

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till

känna vad utskottet anfört om sådan forskning; samt

D. att yrkandet i motionerna I: 31 och II: 53 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten. a1 i texten