Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om bestämmelser rörande tillstånd att förändra vattnets kemiska beskaffenhet i allmän vattenledning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Mårtensson samt nr 56 i andra kammaren av herrar Svenning och Henningsson.

1962-11-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner om bestämmelser rörande tillstånd att förändra vattnets kemiska beskaffenhet i allmän vattenledning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Mårtensson samt nr 56 i andra kammaren av herrar Svenning och Henningsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1962

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av väckta motioner om bestämmelser rörande

tillstånd att förändra vattnets kemiska beskaffenhet

i allmän vattenledning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Mårtensson

samt nr 56 i andra kammaren av herrar Svenning och Henningsson.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om villkoren för

meddelande av tillstånd att förändra vattnets kemiska beskaffenhet i allmän

vattenledning eller därtill ansluten ledning».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 56.

Över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens institut för folkhälsan. Yttrande har dessutom på

utskottets begäran avgivits av Norrköpings stads hälsovårdsnämnd, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges fastighetsägareförbund

och Sveriges industriförbund. Redogörelse för innehållet i remissyttrandena

lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser

Några bestämmelser som direkt reglerar frågan om tillåtligheten att genom

tillsatsmedel eller på annat sätt förändra vattnets kemiska beskaffenhet

i allmän vattenledning finnes icke.

Bestämmelser rörande beskaffenheten av vatten till dryck, matlagning

m. m. finns i hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) och livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 82i). Däremot innehåller lagen

den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar inte

några bestämmelser om kvaliteten på det vatten, som tillhandahålles genom

sådan anläggning.

I hälsovårdsstadgan upptages i 3 kap. om bostad den grundläggande

bestämmelsen, att bostadslägenhet skall ha lätt tillgång till vatten i erforderlig

mängd och av tillfredsställande beskaffenhet till dryck, matlagning

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 avd. Nr il

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1962

och andra hushållsändamål (19 §). I 6 kap., som handlar om vattenförsörjning

och vattenundersökning in. m., stadgas att brunn, vars vatten används

bl. a. till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel,

skall vara belägen på betryggande avstånd från anläggning, som kan menligt

påverka vattnet, och inrättad så att dagvatten och orenlighet förhindras

intränga däri (29 §). Anläggning för uppfordring, rening, förvaring

och överföring av vatten för nyss angivet ändamål skall vara så anordnad

och utförd samt skall så underhållas och skötas, att vattnet inte

röner menlig påverkan av betydelse för dess användning (30 §). Vidare

stadgas förbud mot att förorena vatten i brunn eller annat vattenhämtningsställe

eller i anläggning för uppfordring m. m. av vatten, såvida åtgärden

ej är medgiven enligt annan författning (31 §). Med förorening avses

sådana åtgärder som att orenlighet kastas ned i en brunn eller att t. ex.

en avloppsbrunn förlägges i närheten av en vattentäkt. Med undantaget

från förbudet åsyftas bestämmelser i vattenlagen och i lagen den 6 april

1956 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Vatten, som genom allmän anläggning för vattenförsörjning tillhandahålles

för förut nämnt ändamål inom hälsovårdstätort, d. v. s. område för

vilket fastställts stadsplan eller byggnadsplan, skall underkastas fysikalisk - kemisk och bakteriologisk undersökning. Länsstyrelsen äger förordna att

sådan undersökning skall äga rum även av vatten som tillhandahålles

utom hälsovårdstätort och genom anläggning för vattenförsörjning som

inte är allmän (32 §). Undersökning skall ske med vissa angivna tidsmellanrum.

Utvisar undersökning att vattnet är mindre tjänligt för sitt ändamål,

äger hälsovårdsnämnden förordna att undersökning skall verkställas

oftare än vad sålunda är föreskrivet (33 och 34 §§). Såvitt avser bakteriologisk

undersökning får sådant förordnande ej återkallas, förrän två på

varandra följande undersökningar utvisat, att vattnet åter är tjänligt för

sitt ändamål (34 §). Befinnes vatten i anläggning för vattenförsörjning

otjänligt till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel och

kan vattnets användande medföra uppenbar hälsofara, äger hälsovårdsnämnden

efter samråd med brandmyndigheten meddela föreläggande att

avstänga tillförseln av vatten. Är vatten vid visst vattenhämtningsställe av

beskaffenhet som nu sagts, må hälsovårdsnämnden meddela förbud mot

att hämta vatten där (72 §). Föreläggande eller förbud må förbindas med

vite (75 §).

Länsstyrelsen skall vaka över allmänna hälsovården i länet. Då länsstyrelsen

erhåller kännedom om missförhållande i hälsovårdshänseende,

skall länsstyrelsen tillse, att tjänliga åtgärder vidtages för att undanröja

missförhållandet (3 §).

Enligt definitionen på livsmedel i livsmedelsstadgan är vanligt dricksvatten

inte att betrakta som livsmedel. Däremot hänföres såväl läskedrycker

som icke sötade, kolsyrade mineralvatten helt under livsmedelsstadgan. I

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1962

tillämpliga delar gäller stadgan tillsatser till livsmedel, varmed förstås vara

eller ämne, som är avsett att tillföras livsmedel för att påverka dess färg,

smak, konsistens eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål och alltjämt

finnes kvar i det färdiga livsmedlet. Vatten skall inte anses som tillsats

även om det används på sätt nyss sagts (1 §).

Vissa bestämmelser i livsmedelsstadgan är emellertid tillämpliga på vatten.

Sålunda får vara eller ämne — däri inbegripna vatten och is — som används

vid framställning eller beredning av livsmedel för avsalu eller servering,

inte vara av sådan beskaffenhet eller tillföras under sådana förhållanden

eller i sådan mängd, att det färdiga livsmedlet kan antagas bli skadligt

att förtära eller eljest otjänligt till människoföda (3 §). Livsmedelslokal

skall ha lätt tillgång till vatten av lämplig beskaffenhet (10 §). Vatten, som

används vid rengöring eller kylning av livsmedel, avsett till försäljning eller

servering, eller vid rengöring av kärl eller redskap, som nyttjas vid beredning

eller förvaring av sådant livsmedel, får inte vara av sådan beskaffenhet,

att det kan antagas göra livsmedlet skadligt att förtära eller på annat

sätt otjänligt till människoföda. Det nyss sagda gäller också is, som vid förvaring

eller kylning av sådant livsmedel kan komma i beröring med livsmedlet

(14 §).

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt motionärernas yrkande.

Medicinalstyrelsen berör inledningsvis i sitt yttrande de olika tillsatser

till vattenledningsvatten, vilka numera används. Därefter anför styrelsen:

Såsom berörts i motionen finnes numera i marknaden en del tillsatsanläggningar

för anslutning till vattnets distributionsnät syftande bland

annat att nedbringa vattnets hårdhet och surhet.

Medicinalstyrelsen finner som villkor för anslutning av dylik anläggning

böra uppställas, att för ändring av vattnets kemiska beskaffenhet må användas

endast anordning av godkänd typ med anvisningar för en betryggande

skötsel. Det är vidare nödvändigt att såväl hälsovårdsnämnd som vattenverk

får kännedom om när och var dylik privat tillsatsanläggning skall

anordnas. Eljest får dessa aldrig tillfälle att föreskriva åtgärder till förhindrande

av risker för förorening och infektion vid användande av dylika

anläggningar. Bristande kännedom om förefintligheten av sådana kan också

i vissa fall försvåra eller påverka bedömningen av kontrollprov från det av

vattenverket distribuerade vattnet. —• Medicinalstyrelsen vill i förevarande

sammanhang erinra om den i 11 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

meddelade föreskriften att anordningar, som för fastighet

ansluten till allmän vatten- och avloppsanläggning kopplas till denna, skall

hållas i sådant skick att fara ej uppstår för driftsavbrott eller annan olägenhet

vid anläggningens begagnande. För tillsyn härav har i paragrafen stadgats

att, när så erfordras, skall tillfälle beredas huvudmannen och hans

folk att undersöka sådana anordningar.

IJtprovningcn av godtagbara apparattyper kräver särskild sakkunskap,

som för närvarande icke torde finnas att tillgå hos statliga myndigheter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1962

Hittills har svenska kommunaltekniska föreningen ombesörjt dylika tekniska

utprovningar.

Bedömandet av halten av kemikalier, exempelvis fosfat vid behandling

av vatten, är även till stor del av den natur att härför kräves särskild vattenteknisk

sakkunskap. Behovet av att ett angivande av tillåtna gränsvärden

för tillförsel av sådana kemikalier kommer till stånd är påtagligt.

Det ovan anförda talar enligt medicinalstyrelsens mening för att den i

motionen avsedda frågan bör upptagas till utredning i de olika särskilt

angivna hänseenden medicinalstyrelsen berört i denna skrivelse. I en sådan

utredning bör, utom företrädare för hygien och vattenteknik, jämväl

de organisationer som representerar huvudmännen för de kommunala vattenverken

få tillfälle att medverka.

Statens institut för folkhälsan gör i sitt yttrande bl. a. en översikt av

förekommande typer av reningsanläggningar samt fortsätter:

Beträffande ifrågavarande separata reningsanläggningar kan allmänt

anföras, att installation av sådana anläggningar kan ur konsumentens synpunkt

innebära såväl en infektion av vattnet som en icke önskvärd överdosering

av kemikalier. Bestämda krav på apparaturens funktionsduglighet

och skötsel bör därför enligt styrelsens mening uppställas. Frågan om

separata reningsanläggningar inom ett vattenverks distributionsområde berör

emellertid i hög grad den kontroll av vattenbeskaffenheten, som skall

utövas av hälsovårdsnämnderna. Enligt medicinalstyrelsens anvisningar

skall denna omfatta bakteriologiska stickprov på nätet, vilka sedan lägges

till grund för en bedömning av samhällsförsörjningen som sådan. Prov,

uttagna i en fastighet med en mindre välskött, separat reningsanläggning,

kan här förorsaka allvarliga missförstånd, då det enbart i den fastigheten

förekommande infekterade vattnet kan komma att hänföras till vattenverkets

totala distribution. Likaså kan vatten, som försatts med silver,

skenbart giva en bättre bild av vattenförsörjningen, än som i verkligheten

föreligger. En kemikaliedosering genom separata reningsanläggningar kan

giva anledning till missförstånd beträffande rörbrott eller felaktig drift vid

vattenverket. Med hänsyn till hälsovårdsstadgans bestämmelser om kontroll

bör såväl vattenverk som hälsovårdsnämnder i varje särskilt fall äga kännedom

om var separata reningsanläggningar installerats inom ett vattenverks

distributionsområde.

Under åberopande av det anförda får styrelsen tillstyrka, att en utredning

om bestämmelser rörande tillstånd att förändra vattnets kemiska

sammansättning i sådan anläggning för vattenförsörjning, som är underkastad

kontroll jämlikt hälsovårdsstadgan, kommer till stånd. Vid denna

utredning bör emellertid uppmärksamhet ägnas även andra vattenförsörjningsanläggningar,

som tillhandahåller konsumtionsvatten i ej alltför ringa

omfattning.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen framhåller, att frågan om den lagliga

rätten att tillsätta ämnen i vattenledningsvatten aktualiserats av regeringsrättens

beslut att fluortillsats till vattnet i kariesbegränsande syfte innebär

missförhållande i hälsovårdshänseende och därför icke kan tillåtas. Styrelsen

fortsätter:

Med hänsyn till anförda förhållanden synes det angeläget, att frågan om

tillåtliga tillsatser till vattenledningsvatten snarast blir utredd. Vid en så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1962 5

dan utredning bör, utöver vad som framgår av det föregående, följande

synpunkter beaktas.

Enär vissa nu använda eller framdeles ifrågakommande tillsatsämnen

vid överdosering kan göra vattnet hälsovådligt, bör det ankomma på medicinalstyrelsen

att dels avgöra vilka kemikalier e. d. som får tillsättas

vattenledningsvatten, dels fastställa högsta tillåtliga halt av olika ämnen

i det distribuerade vattnet. I fråga om tillsatsämne, som i högre koncentration

är hälsovådligt, bör medicinalstyrelsen för varje aktuellt vattenverk

avgöra huruvida tillsats av ämnet må ske.

Det synes vidare vara nödvändigt att utfärda särskilda föreskrifter dels

om konstruktion och skötsel av de tekniska anordningarna för tillsats av

i högre koncentration hälsovådliga ämnen, dels om hanteringen av vissa

sådana ämnen. För sådana anordningar måste krävas en hög grad av driftssäkerhet.

Vidare bör vissa kompetensfordringar uppställas för skötselpersonalen.

En annan fråga som bör klargöras i förevarande sammanhang är säkerställandet

av rätten för ett vattenverks huvudman att dels avgöra vilka anordningar,

som inom de olika fastigheterna får anslutas till det allmänna

vattenledningsnätet, dels utfärda närmare föreskrifter om konstruktion

och skötsel av sådana anordningar. Genom till vattenledningen anslutna

olämpliga installationer i fastigheterna kan nämligen föroreningar komma

in i vattenledningsnätet.

Utarbetandet av föreskrifter om konstruktion och skötsel av anordningarna

för tillsats av hälsovådliga kemikalier bör ske under medverkan av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen.

Svenska stadsförbundet framhåller, att det nuvarande rättsläget i fråga

om de kommunala huvudmännens möjligheter att utfärda anvisningar och

föreskrifter beträffande de till deras anläggningar anslutna installationerna

präglas av stor osäkerhet. De bestämmelser om nyttjandet av allmän vattenooh

avloppsanläggning som återfinns i It och 12 §§ lagen om allmänna

vatten- och avloppsanläggningar är ytterst summariska och till sin närmare

innebörd tveksamma.

Med hänsyn härtill är det enligt förbundets mening angeläget att de

kommunala huvudmännens rätt att utfärda reglementsföreskrifter m. in.

klarläggs.

Svenska landskommunernas förbund anlägger liknande synpunkter.

Sveriges fastighetsägareförbund anser, att anledning föreligger att genom

utredning klarlägga villkoren för meddelande av tillstånd att förändra

vattnets kemiska beskaffenhet i allmän vattenledning eller därtill ansluten

ledning men att vid utredningen icke endast hänsyn tages till frågans betydelse

ur sanitär synpunkt utan även till betydelsen av vilka skadeverkningar

de kemiska tillsatsmedlen kan få på ledningar och armatur genom vilka

vattnet passerar.

Sveriges industriförbund påpekar de olägenheter som avsaknaden av

klara och fullständiga författningsbestämmelser på området medför. Förbundet

anför:

Enligt Förbundets mening bör ett vatten, avsett för distribution i allmän

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1962

vattenledning, i princip inte förändras vad beträffar halten av däri lösta

ämnen. Undantag bör medges, när det gäller nödvändig rening av vattnet;

i sådana fall bör såväl tillsatser få göras som i vattnet lösta ämnen få borttagas.

Detsamma gäller när man tillsätter ämnen i syfte att vattnet icke

genom utlösning av ledningsmaterial skall förändras under distributionen.

Därvid måste emellertid beaktas att man väljer sådana tillsatser som icke

ogynnsamt påverkar vattnets beskaffenhet för vissa användningsändamål.

När det åter gäller tillsatser, som icke direkt syftar till rening av vattnet

utan till andra, exempelvis medicinska effekter, bör man enligt Förbundets

mening vara restriktiv och, innan tillstånd meddelas att göra tillsatser till

vattnet, noga pröva huruvida andra utvägar kan anlitas för att nå det

önskade syftet.

Industrin har som stor vattenkonsument för skilda ändamål ett betydande

intresse av att inga sådana tillsatser göres, som kan vålla svårigheter för

företagen vid produktionen, t. ex. nödga dem vidtaga kostsamma åtgärder

för rening av vattnet.

Hälsovårdsnämnden i Norrköping vet av egen erfarenhet, hur besvärlig

den nuvarande oklarheten har varit, särskilt då det gällt att fullborda de

av nämnden år 1952 igångsatta försöken med fluortillsättning till viss del

av stadens vattenledningsvatten. Man har därför enligt nämndens mening

anledning att med tillfredsställelse motse klara bestämmelser i frågan. Att

utredningen föreslås bli så omfattande att den kommer att gälla betydligt

mera än blott och bart det för Norrköpings hälsovårdsnämnd just nu mest

aktuella problemet om fluortillsättning är enligt nämndens uppfattning att

betrakta som lyckligt.

Utskottet

I förevarande motioner påpekas, att bestämmelser som reglerar frågan att

genom tillsatsmedel eller på annat sätt förändra vattnets kemiska beskaffenhet

i allmän vattenledning eller därtill ansluten ledning icke finnes. Motionärerna

nämner, att det i många fastigheter installerats anordningar för

avhärdning, d. v. s. minskande av hårdhetsgraden i vattnet i syfte att minska

förekomsten av pannsten. Vidare förekommer tillsats av klor för att minska

bakteriehalten i vattnet och kalktillsatser för att justera surhetsgraden i

mjukt vatten. På senare tid har på den svenska marknaden införts för enskilda

fastigheter avsedda aggregat, som genom tillsats av polyfosfat uppges

förhindra utfällning av olika salter och hålla rörledningarna rena samt

skydda mot korrosion. Enligt vad motionärerna har sig bekant intar de lokala

myndigheterna på olika platser skilda ståndpunkter vid bedömandet

av ansökningar om installation av aggregat för tillsatser i vattnet. Det är

också tveksamt vilka tillsatser som är tillåtna och vilka föreskrifter som är

erforderliga vid tillståndsgivning. Därför är det enligt motionärernas mening

angeläget att frågan blir föremål för utredning.

Enligt vad utskottet kan finna torde det i vissa fall vara motiverat att ge
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1962

nom tillsatser förändra vattnets kemiska beskaffenhet. Samtliga remissinstanser

har också ställt sig positiva till motionerna. I flera yttranden framhålles

emellertid de olägenheter som avsaknaden av klara och fullständiga

författningsbestämmelser på området medför. Det framhålles bland annat,

att installation av separata reningsanläggningar kan medföra såväl infektion

av vattnet som icke önskvärd överdosering av kemikalier. Bestämda

krav på apparaturens funktionsduglighet och skötsel framstår därför som

nödvändiga. Utprovning av godtagbara apparattyper kräver särskild sakkunskap.

Vidare framhålles nödvändigheten av att såväl hälsovårdsnämnd

som vattenverk får kännedom om var privat tillsatsanläggning anordnas.

Utskottet delar motionärernas och remissinstansernas uppfattning att

spörsmålet bör utredas och hemställer därför,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1: 30

och II: 56, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

utredning om villkoren för tillstånd att förändra vattnets

kemiska beskaffenhet i allmän vattenledning eller därtill

ansluten ledning.

Stockholm den 13 november 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Edström, Enarsson och Thorsten

Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Wiklund i Stockholm, fru Gunne, herrar Fredriksson,

Carlsson i Göteborg och Gomér.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:376 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om bestämmelser rörande tillstånd att förändra vattnets kemiska beskaffenhet i allmän vattenledning. a1 i texten