Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetslöshetsförsäkring för fiskare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 296 i första kammaren av herrar Nilsson, Yngve, och Ringabij samt nr 285 i andra kammaren av herr Nilsson i Bästekille m. fl.

1962-12-04 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:44, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetslöshetsförsäkring för fiskare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 296 i första kammaren av herrar Nilsson, Yngve, och Ringabij samt nr 285 i andra kammaren av herr Nilsson i Bästekille m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet utlåtande nr AA år 1962

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetslöshetsförsäkring

för fiskare.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 296 i första kammaren av herrar

Nilsson, Yngve, och Ringabij samt nr 285 i andra kammaren av herr Nilsson

i Bästekille m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte meddela rätt för

fiskare att tillgodoräknas avgift även för tid som självständig företagare i erkänd

arbetslöshetskassa för yrkesfiskare».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:285.

Historik och gällande bestämmelser

Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen tillkom genom

beslut av 1934 års riksdag och trädde i verksamhet 1935. Försäkringen handhas

av arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända

av tillsynsmyndigheten (arbetsmarknadsstyrelsen). Kassorna är i

föreningsrättsligt hänseende understödsföreningar och lyder under lagen

den 24 mars 1938 om understödsföreningar. De hittills registrerade arbetslöshetskassorna

är organiserade såsom rikskassor för olika yrkesområden.

Deras verksamhet reglerades ursprungligen genom 1934 års förordning om

erkända arbetslöshetskassor. Denna ersattes vid 1956 års riksdag av förordningen

den 1A december 1956 om erkända arbetslöshetskassor, som alltjämt

är gällande.

Beträffande försäkringens omfattning föreskrev 1934 års förordning, att

från rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå

såsom medlem skulle uteslutas bl. a. den som under de senaste förflutna

tolv månaderna under längre tid än fem månader haft ställning såsom självständig

företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för

annans räkning. Även om arbetstagarbegreppet vid tillämpning av arbetslöshetskasseförordningen

gavs en relativt vidsträckt innebörd, kom denna

föreskrift att begränsa den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen i princip till

personer, som mot avlöning utförde arbete för annans räkning, dvs. arbets
-

llibang till riksdagens protokoll 11162. !> sand. 2 avil. Nr AA

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962

tagare (dock med undantag för hemarbetare och företagarens familjemedlemmar)

.

1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen, vars förslag (SOU:

1955:27) sedermera ledde fram till 1956 års förordning, framhöll i detta

att situationen i fråga om arbetslöshetsrisk för vissa företagargrupper inte

var mycket olik arbetstagarens. Detta gällde främst grupper, som stod på

gränsen mellan arbetstagare och företagare men som måste hänföras till

den sistnämnda gruppen. Utredningen föreslog ökade möjligheter för dessa

grupper att ansluta sig till försäkringen. Sålunda föreslogs att tillsynsmyndigheten

skulle ges befogenhet att besluta, dels att arbetstagare som övergick

till att bli självständig företagare skulle få kvarstå i försäkringen under

en övergångstid av 24 månader, dels ock att personer som omväxlande arbetade

såsom företagare och som anställda skulle få tillhöra försäkringen.

Vidare föreslogs att Kungl. Maj:t skulle medges ytterligare dispensrätt, så

att försäkringen i princip blev öppnad för alla företagargrupper.

I propositionen nr 144 till 1956 års riksdag med förslag till förordningen

om erkända arbetslöshetskassor anslöt sig föredragande departementschefen

till utredningens förslag. Departementschefen framhöll dock, att en

förutsättning för att en självständig företagare antogs eller fick kvarstå

som medlem borde vara att en betryggande kontroll kunde utövas över att

vederbörande verkligen arbetade då han inbetalade sina avgifter till kassan,

liksom också att arbetslöshetskontrollen kunde ordnas på ett tillfredsställande

sätt. Departementschefen förordade dessutom, att de vidgade möjligheterna

att ge dispens utnyttjades med varsamhet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 58 tillstyrkte andra lagutskottet

de föreslagna utvidgningarna. Utskottet anförde i detta sammanhang:

Exempelvis för dem som arbetar omväxlande som småbrukare och skogsbrukare

torde de föreslagna reglerna ha en uppgift att fylla. Även bland en

del självständiga företagare, såsom vissa fiskare, torde kunna förväntas

intresse för en arbetslöshetsförsäkring. Utskottet är medvetet om att kontrollsvårigheter

kan föreligga beträffande dessa och andra grupper men

anser, att allvarliga försök bör göras att komma till rätta med svårigheterna

i avsikt att tillgodose de behov som kan föreligga.

De nu redovisade principerna för arbetslöshetsförsäkringens omfattning

återfinnes främst i 9 och 24 §§ i förordningen den 74 december 1956 om

erkända arbetslöshetskassor. I 9 § stadgas sålunda att från rätt att vinna

inträde i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas bl. a. den, som icke

mot avlöning används till arbete för annans räkning, samt att från rätt

att kvarstå som medlem skall undantagas den, som under de senast förflutna

tolv månaderna under längre tid än fem månader varit självständig

företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för annans

räkning. I paragrafen föreskrives dock att dessa stadganden icke skall gälla

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskoltels utlåtande nr li år 11)62

3

den som omfattas av medgivande som avses i 24 § andra och tredje styckena.

Dessa medgivanden har i sin tur lagtekniskt knutits till de i 23 § reglerade

villkoren för ersättning från kassan. Dessa villkor, vilkas syfte är att begränsa

ersättningen att utgå endast till den, som mera varaktigt inträtt på

arbetsmarknaden och allt fortfarande brukar ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens

förfogande, innebär, att medlem för att vid arbetslöshet

vara berättigad till ersättning från kassa skall som regel ha till kassan

erlagt minst femtiotvå veckoavgifter eller tolv månadsavgifter (det icke

tidsbestämda avgiftsvillkoret) samt minst tjugo veckoavgifter eller fem

månadsavgifter under de sista tolv månaderna (det tidsbestämda avgiftsvillkoret).

Enligt 24 § får medlem vid tillämpningen av avgi.ftsvillkoren i

23 § tillgodoräknas allenast avgift, som erlagts antingen för tid, då han för

annans räkning mot avlöning använts till arbete som utförts annorstädes

än i medlemmens hem, eller för tid, då han haft semester eller eljest med

helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit ledighet av annan anledning än

sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Enligt andra stycket

samma paragraf äger emellertid tillsynsmyndigheten utan hinder av vad som

nu sagts beträffande viss grupp av medlemmar medgiva bl. a. att den, som

omväxlande mot avlöning används till arbete för annans räkning och

arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas avgift för tid då

han utför arbete som självständig företagare, samt att den, som övergått

från att mot avlöning utföra arbete för annans räkning till att bliva självständig

företagare, må tillgodoräknas avgift för en tid av högst tjugofyra

månader efter det att han blivit självständig företagare. Enligt tredje stycket

samma paragraf — och det är detta stycke, som aktualiseras genom

motionerna — äger Kungl. Maj :t för viss grupp av medlemmar medgiva,

att avgift för tid, då medlem arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas

i större utsträckning än som sägs i andra stycket.

Arbetslöshetskassa för yrkesfiskare

Under åberopande av de möjligheter 1956 års lagändringar medfört att

tillskapa en arbetslöshetsförsäkring även för självständiga företagare har

Sveriges fiskares riksförbund i skrivelse den 12 december 1960 till Kungl.

Maj :t aktualiserat frågan om en erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare.

Skrivelsen utmynnar i en hemställan, »att yrkesfiskare tillhörande en erkänd

arbetslöshetskassa för denna yrkeskategori måtte medgivas, att avgift

för tid då medlem arbetar såsom självständig företagare må tillgodoräknas

efter samma regler som för anställda och att i övrigt reglerna för anställda

måtte i möjligaste mån få tillämpas i den tilltänkta kassan». I skrivelsen

åberopas bl. a. det ovan citerade uttalandet av andra lagutskottet 1956. I

anslutning därtill framläggcs förslag till lösning av de problem som sammanhänger

med arbetskontroll och arbetslöshetskontroll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 är 1962

Framställningen har av Kungl. Maj:t remitterats för yttrande till arbetsmarknadsstyrelsen,

fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd och 1960 års

arbetslöshetsförsäkringsutredning. Samtliga remissinstanser tar i sina yttranden

upp frågan om kontrollsvårigheterna till behandling. Omdömena

skiftar i viss mån beträffande utsikterna att ordna effektiv kontroll, men

enighet råder om att en arbetslöshetskassa för fiskare skulle fylla ett föreliggande

behov. Remissinstanserna — beträffande statens jordbruksnämnd

dess majoritet — tillstyrker därför alla, att det begärda medgivandet för

yrkesfiskare att få tillgodoräknas avgifter i en arbetslöshetskassa för tid,

då de arbetat som självständiga företagare, lämnas.

För att kunna tillförsäkra en arbetslöshetskassa för fiskare en startfond

har riksförbundet hemställt om bidrag på två miljoner kronor ur prisregleringskassan

för fisk, som disponerar cirka 20 miljoner kronor. Det

har av arbetsmarknadsstyrelsen (dess P.M.) framhållits att på grund av de

osäkerhetsmoment som är förknippade med startandet av en kassa av här

ifrågavarande karaktär det måste vara angeläget att en relativt stor startfond

erhålles såsom buffert.

I proposition nr 201 år 1962 hemställes om medgivande för Kungl. Maj :t

att använda ett belopp av en miljon kronor ur den av statens jordbruksnämnd

förvaltade prisregleringskassan för fisk till en försäkringsfond för

en erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare. I propositionen uppgives

att Kungl. Maj:t beslutat bifalla riksförbundets framställning.

Utskottet

Reglerna i förordningen om erkända arbetslöshetskassor är i princip så

utformade att arbetslöshetskassa kan omfatta endast sådana personer som

utför arbete för annans räkning. För vissa yrkeskategorier, som omväxlande

är anställda och egna företagare eller som nyligen övergått från att vara anställda

till att vara företagare, kan arbetsmarknadsstyrelsen dispensera från

förordningens bestämmelser. Beträffande andra företagare kan Kungl. Maj :t

meddela dispens från bestämmelserna.

Motionärerna framhåller att det sedan länge varit aktuellt att bilda eu

erkänd arbetslöshetskassa för fiskare, till vilken även fiskare som är självständiga

företagare skulle kunna ansluta sig. För att detta skall vara möjligt

krävs såsom nämnts Kungl. Maj:ts tillstånd. I motionerna hemställes att

riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj :t om sådant tillstånd.

Sveriges fiskares riksförbund har i december 1960 hos Kungl. Maj:t gjort

en framställning med samma syfte som motionerna. Kungl. Maj:t har den

19 oktober 1962 beslutat bifalla riksförbundets framställning. Det i motionerna

framställda önskemålet har således tillgodosetts. Skäl saknas därför

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962

0

numera att vidtaga någon åtgärd i anledning av motionerna. På grund härav

hemställer utskottet,

att förevarande motioner, 1:296 och 11:285, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 december 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herrar Enarsson, Nyman och Thorsten

Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, fröken Wetterström,

fröken Sandell, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm,

herr Gustavsson i Alvesta, fru Svensson i Kungsör och herr Carlsson

i Huskvarna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.