Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.
1962-12-04 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1962:45, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
1
Nr 45
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen
hänvisats till lagutskott, dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 19 oktober 1962 dagtecknad proposition, nr 194, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av föredragande departementschefen enligt samma protokoll
förordade riktlinjer rörande beredskapslagring av olja;
dels ock antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343) om
oljelagring m. m.;
2) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om
oljeavgift m. m.; samt
3) förordning om ändring i förordningen den 5 december 1958 (nr 575)
om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343)
om oljelagring m. m.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§, 7 § 2 mom., 8, 9 och 14 §§ förordningen
den 31 maj 1957 om oljelagring m. m. skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
För att trygga tillgång inom riket
på mineralolja skola säljare och förbrukare
av sådan olja här hålla lager
därav enligt vad i denna förordning
stadgas. Om skyldighet för statlig
myndighet att hålla lager av mineralolja
skall dock, i stället för be
-
För att trygga tillgång inom riket
på mineralolja för energiförsörjning
skola säljare och förbrukare
av sådan olja här hålla lager därav
enligt vad i denna förordning stadgas.
Om skyldighet för statlig myndighet
att hålla lager av mineralolja
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 45
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
stämmelserna i förordningen, gälla skall dock, i stället för bestämmelservad
Kungl. Maj :t därom förordnar. na i förordningen, gälla vad Kungl.
Maj :t därom förordnar.
Enligt vad-------utvunnen olja.
2 §.
Lagrings- och inköpsskyldigheten
avser mineralolja som tillhör någon
av följande grupper, nämligen:
bensin, dock icke flygbensin;
fotogen, dock icke flygfotogen;
motorbrännolja;
eldningsolja 1; samt
övriga slag av eldningsolja. _ ._.0____0
Sådana slag------annan gruppindelning
Där ej------denna paragraf.
Vad i—---—--inhemsk skiffer.
Lagrings- och inköpsskyldigheten
avser mineralolja som tillhör någon
av följande grupper, nämligen:
motorbensin, dock icke flygbensin;
fotogen, dock icke flygfotogen;
motorbrännolja;
eldningsolja 1 och 2; samt
övriga slag av eldningsolja.
4 §•
Kungl. Maj :t--—---i lager.
Tillsynsmyndigheten skall — — — — — -— nästkommande kalenderår.
Har lagringsskyldig genom att eftersätta
sin uppgiftsskyldighet enligt
denna förordning föranlett att lagringsmängden
icke kunnat bestämmas
före sagda tidpunkt, må tillsynsmyndigheten
senare, dock sist
före utgången av det år varunder lagrings
skyldighet en skall fullgöras, besluta
härom utan hinder av att den
jämlikt första stycket fastställda
sammanlagda lagring smängden kan
komma att överskridas.
7 §•
2 mom. Basmängd inom viss grupp
av olja är den mängd olja, tillhörande
gruppen, som den lagringsskyldige
under de i 5 eller 6 § angivna omständigheterna
sålt eller förbrukat
under basåret eller, om han sålt eller
förbrukat olja både under basåret
och året eller ettvart av de två åren
närmast dessförinnan, vad han under
dylika omständigheter i genomsnitt
för år sålt eller förbrukat under
angivna tid.
Vid beräkning
2 mom. Basmängd inom viss grupp
av olja är den mängd olja, tillhörande
gruppen, som den lagringsskyldige
under de i 5 eller 6 § angivna omständigheterna
sålt eller förbrukat
under basåret eller, om han sålt eller
förbrukat olja både under basåret
och året eller ettvart av de två
åren närmast dessförinnan, vad han
under dylika omständigheter i genomsnitt
för år sålt eller förbrukat
under angivna tid. Beträffande värmekraftverk
må Kungl. Maj:t dock
förordna om andra grunder för beräkning
av basmängd.
utrikes trafik.
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
3
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
8 §.
Olja, som lagras enligt denna förordning,
skall förvaras inom riket på
sätt som tillsynsmyndigheten finner
ur kontrollsynpunkt godtagbart. I
lagret må ej inräknas olja, som är
upplagd å provianteringsfrilager eller
är föremål för transitering.
Olja, som lagras enligt denna förordning,
skall den lagringsskyldige
förvara inom riket i utrymmen, som
han äger eller över vilka han eljest
förfogar, på sätt som tillsynsmyndigheten
finner ur kontrollsynpunkt
godtagbart. I lagret må ej inräknas
olja, som är upplagd å provianteringsfrilager
eller är föremål för transitering.
beskjutning.
Det ankommer på tillsynsmyndigheten
att under beaktande av beredskapsbehoven
besluta om förläggningen
av lager som sägs i andra
stycket.
Kungl. Maj :t
eller
9 §•
Tillsynsmyndigheten äger, när skäl
äro därtill, efter ansökan medgiva
dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten
så ock från skyldighet,
varom sägs i 8 § andra stycket.
Om skyldighet att erlägga oljeavgift,
då dispens medgives, gäller vad
därom stadgas i förordningen om oljeavgift
m. m.
14
Efter anmaning är envar som inom
riket sålt eller förbrukat eller från
utrikes ort infört olja skyldig lämna
tillsynsmyndigheten de uppgifter om
försäljningen, förbrukningen eller införseln,
som tillsynsmyndigheten finner
erforderliga för tillämpningen av
denna förordning.
Tillsynsmyndigheten äger, när skäl
äro därtill, efter ansökan medgiva
dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten
så ock från skyldighet,
varom sägs i 8 § första och
andra styckena.
Om skyldighet att erlägga oljeavgift
i vissa fall, då dispens medgives,
gäller vad därom stadgas i förordningen
om oljeavgift m. m.
§•
Efter anmaning är envar som inom
riket sålt eller förbrukat eller från
utrikes ort infört olja skyldig lämna
tillsynsmyndigheten de uppgifter om
försäljningen, förbrukningen, införseln
eller lagret, som tillsynsmyndigheten
finner erforderliga för tillämpningen
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 i den mån annat ej
följer av vad nedan stadgas.
i fråga om de lagringsmängder envar lagringsskyldig skall hålla i lager
under år 1963 skall gälla vad tillsynsmyndigheten därom bestämt intill den
1 januari 1963.
Vad i 8 § första stycket stadgas om att lagringsskyldig skall förvara lager
i utrymmen, som han äger eller över vilka han eljest förfogar, skall icke
äga tillämpning förrän efter utgången av år 1963.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 344)
om oljeavgift m. m.
Härigenom förordnas, att 2, 3 och 5 §§ förordningen den 31 maj 1957 om
oljeavgift m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §.
Lagringsskyldig är pliktig att till Lagringsskyldig är pliktig att till
staten erlägga oljeavgift, staten erlägga oljeavgift,
a) om han erhåller — -— -----beskjutning; eller
b) om han, utan erhållen dispens, b) om han, utan erhållen dispens,
försummar skyldighet, som nyss är försummar skyldighet, som nyss är
sagd. sagd, eller skyldighet att förvara ol
ja
i utrymmen, som han äger eller
över vilka han eljest förfogar.
Oljeavgift utgår--------andra stycket.
3
Oljeavgiften beräknas —----
Oljeavgiften utgör för kubikmeter
och år
för bensin och fotogen tjuguåtta
kronor,
för motorbrännolja och eldningsolja
1 tjuguen kronor samt
för övriga slag av eldningsolja tjugusju
kronor
eller, såvitt rör olja som skall lagras
i bergrum eller på därmed jämförliga
sätt, nämnda belopp ökade
med sex kronor.
För månad-------a
§•
— — hel månad.
Oljeavgiften utgör för kubikmeter
och år
för motorbensin trettiofem kronor,
för fotogen trettioen kronor,
för motorbrännolja tjugusex kronor,
för eldningsolja 1 och 2 tjugufyra
kronor samt
för övriga slag av eldningsolja tjugufem
kronor
eller, såvitt rör olja som skall lagras
i bergrum eller på därmed jämförligt
sätt, nämnda belopp ökade
med sex kronor,
igivna belopp.
5
I fall, som avses i 2 § första stycket
b), beräknas oljeavgiften efter den
brist, som framgår av avgiven uppgift
varigenom bristen först yppats,
eller, om bristen upptäckts vid undersökning,
den brist, som därvid konstaterats.
§•
I fall, som avses i 2 § första stycket
b), beräknas oljeavgiften efter den
brist, som framkommer i samband
med granskning av avgiven uppgift
varigenom bristen först yppats, eller,
om bristen upptäckts vid särskild
undersökning, den brist, som därvid
konstaterats.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Oljeavgift skall-------en månad.
Sker ej-------samma tidpunkt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963. Under ar 1963 skall
dock med avseende på oljeavgiftens storlek äldre bestämmelser gälla.
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 5 december 1958 (nr 575)
om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.
Härigenom förordnas, att 1 § och 7 § 3 mom. förordningen den 5 december
1958 om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m. skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §. 1 §•
1 mom. Skattskyldig, som under
de beskattningsår för vilka taxering
i första instans verkställes åren 1959
—1966 för stadigvarande bruk i rörelse
färdigställer anläggning i bergrum
för lagring av mineralolja eller
annan anläggning för lagring av mineralolja,
som innefattar skäligt
skydd mot förstöring genom bombanfall
eller beskjutning, äger att vid
inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för
avskrivning å anskaffningskostnaden
för anläggningen på sätt nedan i 2 §
stadgas. Avdrag för avskrivning som
nu sagts medgives endast om anläggningen
har en volym av minst 1 000
in3 och anläggningen godkänts av
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Skattskyldig, som------
1 anskaffningskostnaden----
2 mom. Det åligger riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap att
på ansökan av skattskyldig pröva,
huruvida anläggning, som i 1 mom.
avses, kan godkännas som skyddad
anläggning samt att — om så är förhållandet
— utfärda intyg härom. I
intyget skall jämväl angivas anlägg
fl
Bihang till riksdagens protokoll 1962.
1 mom. Skattskyldig, som under
de beskattningsår för vilka taxering
i första instans verkställes åren 1959
—1973 för stadigvarande bruk i rörelse
färdigställer anläggning i bergrum
för lagring av mineralolja eller
annan anläggning för lagring av mineralolja,
som innefattar skäligt
skydd mot förstöring genom bombanfall
eller beskjutning, äger att vid
inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för
avskrivning å anskaffningskostnaden
för anläggningen på sätt nedan i 2 §
stadgas. Avdrag för avskrivning som
nu sagts medgives endast om anläggningen
har en volym av minst
1 000 m3 och anläggningen godkänts
av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.
— kan företes.
---körplaner o. dyl.
2 mom. Det åligger överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap att
på ansökan av skattskyldig pröva,
huruvida anläggning, som i 1 mom.
avses, kan godkännas som skyddad
anläggning samt att — om så är förhållandet
— utfärda intyg härom. I
intyget skall jämväl angivas anlägg
•
samt 2 avd. Nr 45
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
(Nuvarande lydelse)
ningens volym, tidpunkten för dess
färdigställande ävensom uppgifter,
som äro erforderliga för dess identifiering.
7 §•
3 mom. Det åligger riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap att
utfärda intyg utvisande den lagermängd,
som enligt vad i 1 mom. sägs
skall anses utgöra skattskyldigs
tvångslager, samt huruvida den skattskyldige
fullgjort sin lagringsskyldighet.
Sådant intyg skall riksnämnden
senast den 1 april under taxeringsåret
tillställa dels den skattskyldige
dels ock länsstyrelsen för att överlämnas
till den taxeringsnämnd som
har att taxera den skattskyldige till
statlig inkomstskatt.
(Föreslagen lydelse)
ningens volym, tidpunkten för dess
färdigställande ävensom uppgifter,
som äro erforderliga för dess identifiering.
7 §■
3 mom. Det åligger överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap afl
utfärda intyg utvisande den lagermängd,
som enligt vad i 1 mom. sägs
skall anses utgöra skattskyldigt
tvångslager, samt huruvida den skattskyldige
fullgjort sin lagringsskyldighet.
Sådant intyg skall överstyrelsen
senast den 1 april under taxeringsåret
tillställa dels den skatlskyldige
dels ock länsstyrelsen för att överlämnas
till den taxeringsnämnd som har
att taxera den skattskyldige till statlig
inkomstskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.
Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet i vad den avser ändring
i förordningen om oljeavgift m. in. och ändring i förordningen om avskrivning
å vissa oljelagringsanläggningar m. m. samt i övrigt till lagutskott.
I vad propositionen hänvisats till lagutskott har den behandlats av
andra lagutskottet.
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motioner,
nämligen
A. Vid riksdagens början väckta motioner:
de likalydande motionerna nr 310 i första kammaren av herr Larsson,
Thorsten, m. fl., och nr 391 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.
angående ökad beredskapslagring av motorbrännolja hos förbrukare;
B. I anledning av propositionen väckta motioner:
de likalydande motionerna nr 766 i första kammaren av herr Hagberg
m. fl. och nr 927 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.,
de likalydande motionerna nr 767 i första kammaren av herrar Isacson
och Virgin samt nr 928 i andra kammaren av herr Stiernstedt m. fl., samt
de likalydande motionerna nr 768 i första kammaren av herr Stefanson
m. fl. och nr 929 i andra kammaren av herr von Sydow m. fl.
I motionerna 1:310 och 11:391 hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning av möjligheterna till ökad beredskapslagring
av motorbrännolja direkt hos förbrukare.
I motionerna I: 766 och II: 927 hemställes, »att riksdagen måtte, med
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
7
ändring av de riktlinjer rörande beredskapslagring av olja som föreslagits
i proposition nr 194, uttala,
att staten skall helt svara för investeringskostnaderna för skyddade lagringsanläggningar;
att
staten, oavsett hur kostnaderna kommer att fördelas, i varje fall
skall stå risken för kostnader överstigande 200 kr per m3 skyddat utrymme;
samt att investeringskostnaderna för oskyddade lagringsanläggningar
skall fördelas så, att staten liksom hittills svarar för 60 procent och de
lagringsskyldiga för 40 procent».
I motionerna 1: 767 och II: 928 hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning enligt i motionerna angivna riktlinjer
om beredskapslagring av drivmedel för jordbrukets traktorer.
I motionerna I: 768 och II: 929 hemställes, »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 194 måtte besluta en sådan utformning
av finansieringssystemet att ränte- och amorteringsfria lån för tvångslagringen
av tunga och lätta eldningsoljor utgår liksom hittills med 60 procent
av de beräknade lokala kapitalkostnaderna».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 310, I: 766, I: 767 och II: 929.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges ett program för fortsatt beredskapslagring
av mineraloljor under sjuårsperioden 1963—1969. Liksom under innevarande
lagringsperiod skall ansvaret för programmets genomförande åvila
oljebranschen och storkonsumenterna av olja. Den för jordbrukets traktorer
erforderliga lagringen föreslås inordnad i lagringsprogrammet. Bindande
regler införes beträffande lokaliseringen av de skyddade lagringsutrymmena.
Genom propositionen föreslås sådana ändringar i förordningarna om oljelagring
och om oljeavgift som betingas av programmets genomförande. Härjämte
föreslås följdändringar i förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,
m. m.
Den genomsnittliga årskostnaden för ifrågavarande beredskapslagring har
i 1961 års priser beräknats till 112 milj. kronor. Av dessa förordas 53 milj.
kronor böra finansieras prisvägen. Återstående 59 milj. kronor skall utgå
till de lagringsskyldiga i form av statliga ränte- och amorteringsfria lån,
vilka föreslås indexreglerade.
Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen
anfört. Beträffande propositionens övriga innehåll hänvisas
till propositionen.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har anfört:
»Bränsle- och energiförbrukningen i Sverige har under den nu pågående
lagringsperioden fortlöpande stigit. Från 1955 till 1960 steg den med icke
mindre än 20 procent. Genom en omfattande utbyggnad av vattenfallen har
vattenkraftens relativa betydelse därvid kunnat upprätthållas. Konsumtionen
av inhemska bränslen har däremot successivt minskat. Ökningen av
den totala bränsle- och energiförbrukningen har i förening med förskjutningen
från fasta till flytande bränslen medfört en utomordentligt stark
uppgång i oljekonsumtionen. Denna steg mellan 1956 och 1961 från omkring
9 milj. in3 till drygt 12 milj. m3. Denna utveckling kan förväntas fortsätta.
Enligt utförda prognoser beräknas konsumtionen av flytande bränslen
vid innevarande årtiondes slut ha stigit till åtminstone omkring 19 milj.
m3. Genom den ökade intensiteten i oljeförbrukningen och de flytande
bränslenas allt flera användningsområden kan allt större sektorer av samhället
förväntas bli beroende av en jämn tillförsel av dessa bränslen.
Importens stora betydelse för vår bränsleförsörjning har framtvingat omfattande
beredskapsåtgärder. Under snart tjugofem år har sålunda enligt
särskilda bestämmelser olja beredskapslagrats hos näringslivet. Den ökade
konsumtionen av importbränslen har därvid ansetts kräva allt större lagerhållning.
Eu omställning till inhemskt bränsle i den mån den är möjlig vid
en avspärrningssituation har härigenom blivit allt svårare att genomföra
och kommer att kräva allt längre tid. Denna utveckling ökar i bränsle- och
energiförsörj ningshänseende det moderna svenska samhällets sarbarhet.
En god beredskapslagring av importerade bränslen framstår därför som ytterst
angelägen.
Det nuvarande lagringsprogrammet, som antogs år 1957, syftade till att
under en femårsperiod öka lagringen av mineraloljor. De i programmet uppställda,
till kvantiteten bestämda lagringsmålen för olika oljeslag kommer
i stort sett att ha uppnåtts vid periodens slut i och med utgången av detta
kalenderår. För den fortsatta lagringen under återstoden av 1960-talet har
1961 års oljelagringskommitté lagt fram alternativa förslag. Kommittén har
därvid dels beräknat den lageruppbyggnad som en enbart i förhållande till
konsumtionen oförändrad beredskap skulle kräva, dels utarbetat tre alternativa
lagringsmål för att förstärka beredskapen. I samtliga tre alternativ
ingår en lika stor ökning av krigsreserven. Alternativ I ger därjämte en begränsad
ökning av avspärrningsreserven medan alternativ II och III innebär
ytterligare påbyggnader av denna reserv. De alternativa målen återspeglar
en strävan att få till stånd en större uthållighet när det gäller försörjningen
på bränsleområdet. Beredskapen på detta område skulle på så sätt närmas
till vad som gäller på andra beredskapsområden. Vidare utjämnas inom
respektive alternativ uthållighetsgraden för de olika oljeslagen. En sådan
utjämning uppnås icke genom enbart en automatisk lagerökning. Närmare
uppgifter om de oljekvantiteter, som ingår i de olika alternativa lagrings
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962 9
måleri, och deras fördelning på oljeslag torde få lämnas vederbörande utskott.
Då det gäller att taga ställning till lagringens omfattning under en kommande
period, som bör avse åren 1963—1969, vill jag erinra om att det nuvarande
lagringsmålet fastställdes jämväl under hänsynstagande till att
tillgängliga resurser icke gjorde det möjligt att sikta till en kraftigare ökning
av lagrens omfattning. Den lageruppbyggnad, som inleddes 1958, avsågs
sålunda medföra en successiv förstärkning av beredskapen utan att
denna ändå nådde en helt tillfredsställande omfattning. Mot denna bakgrund
och med hänsyn till vårt lands alltmer ökade beroende av importbränslen
bör lageruppbyggnaden därför enligt min mening fortsätta.
Vid remissbehandlingen har framhållits att bedömningen av lagringsbehovet
bör påverkas av de förbättrade leveransmöjligheterna av olja från Västeuropa
till Sverige. Denna omständighet synes mig främst ha betydelse för
oljehandeln under normala försörjningsförhållanden. Vid sådana förbättrade
leveransmöjligheter är det naturligt att de kommersiella lagren kan hållas
vid en lägre nivå. Detta skärper givetvis å andra sidan kraven på beredskapslagring.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och med hänvisning
till den ståndpunkt remissinstanserna intagit finner jag mig böra förorda
kommitténs alternativ III. Då lagringsperioden avses skola omfatta en så
lång tidrymd som sju år kan emellertid lagringsprogrammet komma att behöva
revideras.
Beträffande riktlinjerna för den fortsatta beredskapslagringen av olja är
jag beredd förorda kommitténs förslag i den mån ej annat framgår av det
följande.
Vad gäller jordbrukets traktorer finner jag det ändamålsenligt att drivmedelslagringen
för dessa inordnas i den allmänna beredskapslagringen.
Jordbruksnämnden har ifrågasatt att viss del av bensinlagringen för jordbrukets
behov skall ersättas med motorfotogen. Detta skulle emellertid
kunna medföra vissa omsättningssvårigheter. För närvarande är jag därför
icke beredd förorda en sådan lösning. Jag förutsätter emellertid att överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap följer utvecklingen av lagringssituationen.
Ett område där den erforderliga beredskapslagringen hittills helt ankom
mit på staten är flygdrivmedlen. Enligt gällande bestämmelser är dessa
drivmedel undantagna från lagringsskyldighet. För militära behov beredskapslagras
flygdrivmedel inom krigsmakten. Någon motsvarande lagring
för den civila luftfartens behov under avspärrning och krig förekommer däremot
icke ulan man är hänvisad till de kommersiella lagren inom oljehandeln.
Andra lagutskottet har i sitt utlåtande (1957:34 s. 37) över oljelagringsprogrammet
1958—1962 understrukit vikten av att utvecklingen på
flygdrivmedelsområdet noga följes och att behörig hänsyn tas till de ökade
krav på beredskapslagring, som kan komma att ställas till följd av den
sannolika kraftiga utvidgningen av den civila inrikes luftfarten. Under
hänvisning härtill har dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvars
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 är 1962
beredskap med skrivelse den 8 februari 1960 lagt fram en plan för beredskapslagring
av flygdrivmedel för civil luftfart. Då jag finner det rimligt att
en beredskapslagring av sådana drivmedel kommer till stånd genom statens
försorg, avser jag att anmäla denna fråga i annan ordning.
I fråga om lagringsskyldigheten vid värmekraftverk anser jag att lagringsskyldighetens
omfattning bör bestämmas efter speciella regler. Bränsleförbrukningen
vid dessa verk kan nämligen i betydande grad växla från
år till år beroende på vattentillgången vid vattenkraftverken. Jag återkommer
till denna fråga vid behandlingen av erforderliga författningsändringar.
Lagringen vid stadsgasverken av de speciella bränslekvaliteter som utnyttjas
för produktionen av stadsgas har hittills i allmänhet varit större än som
påkallats av rent kommersiella hänsyn. Stadsgasens betydelse för energiförsörjningen
inom berörda samhällen bör enligt min mening leda till att
gasverkens försörjning med förgasningsbränslen säkerställes för motsvarande
tidrymd som bränsleförsörjningen i övrigt under en avspärrningssituation.
Från stadsgasverkens sida har vid remissbehandlingen vitsordats villigheten
att frivilligt sörja för en betryggande lagring av råvaror för stadsgas.
Med hänsyn härtill föreslår jag icke nu någon särskild lagringsskyldighet
för stadsgasindustrin. Jag förutsätter därvid, att överenskommelse träffas
mellan denna och tillsynsmyndigheten om en frivillig lagring av förgasningsbränslen
utöver den lagring som enligt oljelagringsförordningen kan
komma att åläggas stadsgasverken upp till det av kommittén framlagda alternativet
III. Tillsynsmyndigheten bör därvid tillförsäkras rätt att kontrollera
stadsgasverkens uppgifter om såväl lagerhållning som försäljning. Skulle
den av mig förordade lagerhållningen icke uppnås eller skulle den nedgå
under vad som åsyftats torde frågan om lagringsplikt beträffande råvara för
stadsgas få omprövas.
Avsikten med den nuvarande beredskapslagringen av olja har varit att
tillgodose vår beredskap på bränsleförsörjningens område. Så bör alltjämt
vara fallet. Jag är därför enig med Sveriges industriförbund och Sveriges
kemiska industrikontor i deras uppfattning att olja, som förbrukas såsom
råvara vid industriella processer, icke bör omfattas av den nu ifrågavarande
lagringsplikten. Hänsyn härtill har tagits i förslaget till ändrad lydelse av
oljelagringsförordningen. Jag förutsätter att överstyrelsen i annat sammanhang
beaktar behovet av beredskapslagring för förevarande ändamål.
För att underlätta genomförandet av nu löpande lagringsprogram har
möjlighet funnits för de lagringsskyldiga att i olika avseenden erhålla dispens
från gällande bestämmelser. Jag anser att samma möjligheter bör stå
till buds under den kommande perioden. Det av Sveriges industriförbund
framförda önskemålet att lagringsskyldig får möjlighet att vid onormalt lång
isavspärrning tillgripa beredskapslagren utöver vad den s. k. vinterdispensen
medger bör sålunda kunna tillgodoses genom tillämpning av 11 § i oljelagringsförordningen.
Detsamma gäller centrala driftledningens och Svenska
vattenkraftföreningens förslag beträffande kraftindustrins rätt att utnyttja
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962 11
beredskapslagren vid ogynnsamma väderleksförhållanden för vattenkraftproduktionen.
Inom kommittén har enighet icke kunnat uppnås i två avseenden, nämligen
dels beträffande beräkningen av kostnaderna för lagringsprogrammets
genomförande i vad dessa avser enhetspriset på skyddade anläggningar,
dels i fråga om finaniseringen av de alternativa lagringsprogrammen.
För egen del ansluter jag mig till kommittémajoritetens förslag om ett i
förhållande till det nuvarande programmet oförändrat genomsnittspris vid
beräkningen av kostnaderna för skyddade utrymmen inom det kommande
programmet. Härvid har hänsyn tagits till utvecklingen beträffande de
nytillkommande cisternernas byggnadstekniska utförande. Anordningar
som icke erfordras för den avsedda beredskapslagringen bör enligt min mening
icke beaktas i detta sammanhang. Vid mitt ställningstagande har jag
även tagit hänsyn till det förslag om indexreglering av enhetspriset, som
framlägges i det följande.
När det gäller finansieringen har majoriteten inom kommittén föreslagit
att de lagringsskyldiga under alla förhållanden skall deltaga i denna med
ett belopp av 60 milj. kronor. I denna fråga har meningarna varit delade
bland remissinstanserna. Näringslivets organisationer har därvid anslutit
sig till kommittéreservanternas uppfattning att staten borde svara för dels
hela kostnaden för den skyddade lagringen, dels 60 procent av kostnaderna
för den oskyddade lagringen.
Reservanterna har motiverat sitt ställningstagande med bl. a. den nuvarande
fördelningen av de totala kostnaderna mellan staten och de lagringsskyldiga.
I anslutning härtill vill jag erinra om att oljehandeln vid
den nu löpande lagringsperiodens början åtog sig att svara för dels den
automatiska kostnadsökning som en fortsatt tillämpning av 1938 års lagringsbestämmelser
skulle innebära, uppgående till 25 milj. kronor per år,
dels ytterligare 15 milj. kronor per år till en förstärkning av beredskapen,
eller tillsammans 40 milj. kronor per år. Detta belopp skulle uttagas genom
prissättningen på olja. Det genomsnittliga pristillägg, som ett belopp
av 40 milj. kronor för år skulle föranleda beräknades av 1955 års oljelagringskommitté
bli obetydligt, 0,5 å 0,6 öre per liter vid periodens början
och 0,4 å 0,5 öre vid dess slut.
Oljehandelns av beredskapslagringen föranledda pristillägg avsågs ej belasta
leveranser till de lagringsskyldiga storkonsumenterna. Dessa förväntades
sålunda genom ett lägre inköpspris på olja få finansieringsunderlag
för sin beredskapslagring. Den lagringspliktiga industrins prissättning på
sina produkter skulle sålunda ej vare sig på export- eller hemmamarknaden
påverkas av kostnaderna för den beredskapslagring, som denna har att själv
ombesörja. Såvitt kan bedömas har i allmänhet så ej heller skett.
Mot denna bakgrund finner jag det liksom kommittémajoriteten väl motiverat
att utgå från en finansiering via priserna på 0,4 öre per liter. Det genomsnittliga
årliga belopp på 60 milj. kronor, som skulle bli resultatet härav,
skulle innefatta dels kostnaderna för en i förhållande till konsumtionen
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
oförändrad beredskap, den automatiska lagerökningen, som beräknats till
47,3 milj. kronor per år, dels ett mindre bidrag till kostnaderna för viss ökning
av beredskapen. Enligt kostnadsberäkningarna för alternativ III skulle
på staten falla 52 milj. kronor per år.
I och för sig är det, såsom redan 1955 års oljelagringskommitté hävdade,
rimligt förutsätta att oljehandeln svarar för hela finansieringen av oljelagringen
eftersom fullgörandet av lagringsskyldighet är en av de förutsättningar
som ansetts böra uppställas för handeln med olja i riket. Fram
till och med 1957 låg också — bortsett från vissa bidrag till byggandet av
ett antal lagerutrymmen, främst skyddade sådana, — hela det ekonomiska
ansvaret för beredskapslagringen på de lagringsskyldiga. Att staten i ökad
omfattning bidragit till finansieringen av det nu löpande lagringsprogrammet
får ses mot bakgrund av att detta innebar en snabb uppbyggnad och förstärkning
under ett begränsat antal år. Jag anser det i och för sig motiverat
att sedan denna uppbyggnad slutförts det ekonomiska huvudansvaret för
en oförändrad eller måttligt ökad beredskap liksom tidigare bärs av de lagringsskyldiga.
En prisbelastning på i genomsnitt 0,4 öre per liter förefaller
ej heller orimlig för den kommande lagringsperioden eftersom redan under
den löpande perioden investeringskostnader för beredskapslagringen varit
inberäknade i företagens finansieringsplaner med lägst detta belopp.
Jag finner det angeläget att under den kommande lagringsperioden större
hänsyn än tidigare tas till att de skyddade utrymmena erhåller en från beredskapssynpunkt
lämplig lokalisering. Genom kommitténs förslag att fördela
den skyddade lagringen på de olika zoner i vilka landet från oljedistributionssynpunkt
indelats, finner jag att såväl beredskapssynpunkter som
anläggningarnas lämpliga belägenhet i kommersiellt hänseende i rimlig grad
bör kunna beaktas. Helt idealisk blir givetvis inte anläggningarnas belägenhet
vare sig från kommersiell eller beredskapssynpunkt. Jag finner det liksom
kommittémajoriteten skäligt att de eventuella extrakostnader för varuinlagring
och omsättning av lagren, som kan uppstå om vissa av de skyddade
lagerutrymmena icke erhåller en från kommersiell synpunkt helt lämplig
belägenhet, tas ut prisvägen.
Med hänsyn till de skärpta lokaliseringskraven för de skyddade utrymmena
anser jag att bidrag av statsmedel bör lämnas till merkostnaden för
dessa. Denna merkostnad har beräknats till 51,1 milj. kronor eller 7,3 milj.
kronor per år. I motsats till vad kommittémajoriteten föreslagit finner jag
det emellertid rimligt att detta statens bidrag utgår till de lagringsskyldiga
utöver de statliga lån som majoriteten föreslagit.
Mot denna bakgrund är jag beredd förorda att av den totala genomsnittliga
årskostnaden på 112 milj. kronor för den föreslagna beredskapslagringen
under perioden 1963—1969 bidrag från staten i form av ränte- och
amorteringsfria lån utgår till de lagringsskyldiga med 59 milj. kronor per
år. Finansieringen prisvägen skulle sålunda uppgå till 53 milj. kronor per år.
Vissa remissinstanser, bl. a. Sveriges industriförbund, har gjort gällande,
att de lagringspliktiga konsumenterna med hänsyn till utgående energiskatt
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
13
icke borde belastas med direkta utgifter för sin andel i lagringsplikten.
Bortsett från att denna ståndpunkt strider mot de principer, som redan
tillämpats, vill jag understryka, att en specialdestination av energiskattemedlen
i den mening, som förordas av en del remissinstanser, aldrig åsyftats
av statsmakterna. Detta framgår av de uttalanden som gjordes när
energiskatten infördes 1957. Sålunda framhöll chefen för finansdepartementet
bl. a. att energibeskattningen utgjorde ett led i strävandena att bryta
de inflationistiska tendenserna i samhällsekonomien. Ett syfte var med
andra ord att öka förutsättningarna för samhället att utan inflationsstörningar
fullgöra de uppgifter, som för sin lösning kräver kollektiva
insatser. Till dessa hör de för energiförsörjningen nödvändiga och på
lång sikt växande basinvesteringarna. Efter införandet av den allmänna
varuskatten framstår energiskatten ännu klarare än tidigare som en integrerad
del av systemet av indirekta skatter.
Den ökade sårbarhet under krig och avspärrning, som den starkt stigande
oljeförbrukningen medför, är baksidan av de betydande produktivitetsvinster,
som denna energikälla möjliggör. Kostnaden för beredskapslagring
bör därför ses som en del av kostnaderna för denna produktivitetsvinst. Någon
principiellt hållbar invändning mot att låta denna kostnad även belasta
oljeförbrukarna har icke framförts.
På förslag från de lagringsskyldigas sida har kommittén förordat att
de lånebelopp som kan komma att fastställas för genomförandet av 1963—
1969 års lagringsprogram fortlöpande räknas om under hänsynstagande till
pris- och kostnadsutvecklingen för olja och cisterner. Med hänsyn till den
kommande lagringsperiodens längd och svårigheten att med utgångspunkt
från nu rådande prisläge bedöma den framtida prisutvecklingen vill jag
inte motsätta mig att de lagringsskyldigas önskemål tillmötesgås och den
statliga långivningen indexregleras på sätt kommittén föreslagit.
Kommitténs förslag att oljelagringsrådet omorganiseras och knytes till
tillsynsmyndigheten skulle enligt min mening medföra ett förenklat förfarande
och även innebära att viss likformighet vinnes i förhållande till andra
rådgivande organ, som tillskapats på senare tid. Förslaget anknyter till den
av 1955 års oljelagringskommitté förordade organisationen. Vid remissbehandlingen
har emellertid från näringslivets sida uttalats tillfredsställelse
med rådets nuvarande organisation. Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd
föreslå någon ändring på denna punkt.
Överstyrelsens för ekonomisk försvarsberedskap förslag om utökning av
personalen fr. o. in. den 1 januari 1963 är jag icke beredd att nu taga ställning
till, utan frågan om inrättande av nya tjänster bör tas upp först i
samband med anmälan av överstyrelsens anslagsäslcanden för budgetåret
1963/64. I den mån personalförstärkningar skulle visa sig erforderliga under
tiden 1 januari—30 juni 1963 synes det ökade personalbehovet kunna
tillgodoses genom anställande av extra arbetskraft med anlitande av den i
styrelsens avlöningsstat förslagsvis upptagna anslagsposten Avlöningar till
icke-ordinarie personal m. m.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
De föreslagna riktlinjerna för lagringsskyldigheten — innefattande lagringsprogrammet
och finansieringsformen — torde böra underställas riksdagen.
Därest riksdagen godkänner nämnda förslag, torde erforderliga medel
i sedvanlig ordning få äskas på riksstaten för nästa budgetår.»
I anslutning till det framlagda förslaget till ändringar i förordningen om
oljelagring m. m. anför departementschefen följande.
1 §•
»Syftet med oljelagringen har varit att säkra vår energiförsörjning. Under
innevarande lagringsperiod har inom den petrokemiska industrin framkommit
projekt, som innebär att oljan utnyttjas såsom råvara. Vid remissbehandlingen
har hemställts att det skall klarläggas att olja använd såsom
råvara icke omfattas av lagringsplikten. Då målsättningen för vår oljelagring
alltjämt är att trygga landets energibehov, har genom en jämkning i
författningens inledande bestämmelse utmärkts att lagringsskyldigheten avser
mineralolja för energiförsörjning och sålunda icke omfattar olja, som
förbrukas såsom råvara.»
2 §•
»I denna paragraf anges i första stycket de olika slag av petroleumprodukter,
som omfattas av lagringsskyldigheten. Föreliggande förslag innebär, att
den gällande gruppindelningen bibehålls utom i ett avseende. Redan under
perioden 1958—1962 har det med hänsyn till användningsområdet befunnits
lämpligt att i en grupp sammanföra eldningsoljorna 1 och 2. Författningstexten
har ändrats i överensstämmelse härmed. Gruppen övriga slag
av eldningsolja omfattar därför enligt förslaget alla övriga kvaliteter av sådan
olja. Beträffande bensingruppen föreslås i sak ingen ändring. Liksom
hittills skall bensin för tekniskt bruk såsom industri-, extraktions- eller laboratoriebensin
icke inrymmas under denna grupp. Detta framgår emellertid
tydligare om uttrycket motorbensin införes i författningstexten. Detta
uttryck ansluter också till varuslagsbenämningen i gällande tulltaxa.
Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall oljor, tillhörande en och
samma grupp, anses likvärdiga. Inom gruppen fotogen ingår motorfotogen
samt eldnings- och lysfotogen. Förbrukningen av motorfotogen minskar
år Irån år under det att tendensen beträffande eldningsfotogen är den motsatta.
Det är önskvärt att kunna få särskilt lagringen av olika fotogenkvaliteter
i görligaste mån anpassad till beredskapsbehoven. Kommittén har i
sådant syfte föreslagit att Kungl. Maj :t skulle ges möjlighet föreskriva en
procentuell fördelning av lagren på olika kvaliteter inom grupperna. Det av
kommittén åsyftade resultatet kan emellertid uppnås genom det i paragrafen
upptagna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att förordna om annan gruppindelning,
då så finnes erforderligt.»
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
4 §■
»Tillsynsmyndigheten bestämmer årligen före den 1 juli lagringsmängden
för envar lagringsskyldig. För närvarande kan, om den lagringsskyldige
ett år ej alls eller ej i tid lämnat vederbörliga uppgifter till tillsynsmyndigheten
för lagringsskyldighetens bestämmande, icke efter den 1 juli beslutas
att han skall hålla lager under det nästkommande året. Då någon lagerkvantitet
ej blivit bestämd för den lagringsskyldige, kan ej heller oljeavgift
uttas av honom. Enda påföljd, som kan drabba den försumlige, är
böter. Såsom kommittén funnit är de nuvarande reglerna otillfredsställande.
Till paragrafen torde därför böra fogas ett nytt stycke av innebörd,
att tillsynsmyndigheten även efter den 1 juli skall kunna bestämma lagerhållningen
för den, som försummat sin uppgiftsplikt. Det torde vara tillfyllest,
därest tillsynsmyndighetens befogenhet i detta hänseende får utövas
intill utgången av det år, varunder lagringsskyldigheten skall fullgöras. Beräkningen
av lagringsmängden bör ske jämlikt den allmänna regeln i 7 §
och tillämpade fördelningsgrunder. En konsekvens av regeln blir emellertid
att det av Kungl. Maj:t enligt paragrafens första stycke uppställda lagringsmålet
kommer att överskridas. Av praktiska skäl låter det sig nämligen
knappast göra att i efterhand ändra övriga lagringsskyldigas åligganden.
Det kan med utgångspunkt från hittillsvarande erfarenheter dock antas,
att de beslut tillsynsmyndigheten får att fatta efter den 1 juli varje år,
icke kommer att avse några större bränslekvantiteter. För den lagringsskyldiges
vidkommande blir följden att han icke kan komma i åtnjutande
av eventuellt statligt lån för det kalenderår tillsynsmyndighetens beslut
avser samt att han blir skyldig erlägga oljeavgift.»
7 § 2 mom.
»Genom ett tillägg till paragrafens andra moment ges Kungl. Maj :t rätt
att föreskriva andra grunder för beräkning av basmängd för kraftindustriens
värmekraftverk (kondens- och gasturbinverk). Härigenom erhålles
möjlighet att dämpa inverkan på lagringsskyldigheten av årssvängningarna i
förbrukningen. Dessa kraftverk är lagringsskyldiga i den mån de är storförbrukare
av olja. Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk för mötande
av främst tillfälliga toppbelastningar samt vattenbrist vid vattenkraftverken,
gör det önskvärt att medelsförbrukningen av bränsle under
basperioden korrigeras med hänsyn till värmekraftverkens andel i landets
totala kraftproduktion under en 10-årsperiod.»
8—9 §§.
»Olja, för vilken lagringsplikt föreligger, bör lämpligen förvaras av den
lagringsskyldige i utrymmen, som han förfogar över, på sätt som är godtagbart
ur kontrollsynpunkt. Förslaget innebär en skärpning av nuvarande
bestämmelser, som ger den enskilde lagerhållaren möjlighet att uppdra åt
annan att för hans räkning fullgöra lagringsskyldigheten. Jag bar emellertid
funnit det vara ur beredskapssynpunkt angeläget att den rådande frihe
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
ten att inlagra olja hos annan begränsas. Avsikten är således att under kommande
lagringsperiod den lagringsskyldige skall begagna sig av egna eller
av honom eljest disponerade lagerutrymmen. Tillsynsmyndigheten skall
dock, när särskilda skäl föreligger, på ansökan kunna medge en lagringsskyldig
rätt till inlagring. Detta framgår av föreslagen ändring i 9 § första
stycket. Sådana skäl torde exempelvis föreligga, när en nytillkommen lagringsskyldig
icke har möjlighet att inom rimlig tid färdigställa egna lagerutrymmen.
Vidare synes kraftproducent böra få möjlighet att inlagra hos
annan sådan producent i enlighet med centrala driftledningens förslag. Jag
förutsätter även, att i vissa fall generell dispens skall kunna meddelas. Sådan
dispens synes närmast böra ifrågakomma för oljehandelsföretag, som samtidigt
är reguljär importör av olja. I de fall dispens meddelas från inlagringsförbudet
skall dock oljeavgift icke utgå. Detta kan utläsas av 9 § andra
stycket oljelagringsförordningen jämfört med 2 § förordningen om oljeavgift
m. m.
Förläggningen av nytillkommande skyddade lagerutrymmen bör ske på
sätt tillsynsmyndigheten under beaktande av beredskapskraven föreskriver.
En regel av detta innehåll har därför upptagits i 8 §.»
14 §.
»Enligt denna pai*agraf äger tillsynsmyndigheten för kontroll inhämta erforderliga
uppgifter om försäljning, förbrukning och införsel av olja; däremot
ej i fråga om lager. Detta har av kommittén ansetts vara en brist i
den nuvarande förordningen, eftersom möjlighet ej föreligger att i förekommande
fall erhålla lageruppgift vid andra tidpunkter än i 13 § sägs. Jag
delar kommitténs uppfattning och föreslår därför att författningstexten
ändras så att lageruppgift kan infordras, när så anses erforderligt.»
övergångsbestämmelser
»Den nya lagringsperioden avser tiden 1963—1969. Författningsändringarna
bör därför träda i kraft den 1 januari 1963. De som redan nu är lagringsskyldiga
får sin lagringskvantitet för år 1963 bestämd under innevarande
år. I 4 § föreslagen ändring torde därför icke böra äga tillämpning
på lagringen under år 1963. Under sistnämnda år skall lagringsmål och
lagringsmängder för år 1964 fastställas. De nya reglerna i 8 §, som begränsar
möjligheterna för lagringsskyldig att genom inlagring hos annan låta
denne fullgöra lagringsskyldigheten, torde icke böra tillämpas under år 1963.»
Utskottet
I propositionen framlägges ett program för fortsatt beredskapslagring av
mineraloljor under sjuårsperioden 1963—1969. Liksom under innevarande
lagringsperiod skall ansvaret för programmets genomförande åvila oljebranschen
och storkonsumenterna av olja. Propositionen innehåller emellertid
vissa principiella nyheter i förhållande till vad som nu gäller, bl. a. att
17
Andra lagutskottets utlåtande nr -45 ar 1962
den för jordbrukets traktorer erforderliga lagringen föreslås skola inordnas
i lagringsprogrammet och att bindande regler föreslås beträffande lokaliseringen
av skyddade lagringsutrymmen.
Det framlagda förslaget, som bygger på ett av 1961 års oljelagringskommitté
avgivet betänkande, innebär en betydande utbyggnad av oljeberedskapen
i landet. Stor enighet har vid remissbehandlingen rått om att eu tillfredsställande
beredskapslagring av olja är en huvudförutsättning för vårt
lands försörjningsmöjligheter i en kris eller avspärrningssituation. Den föreslagna
utbyggnaden av lagringen har därför allmänt hälsats med tillfredsställelse.
Utskottet, som beträffande den föreslagna lagringens omfattning
och fördelning på olika produkter tagit del av vissa siffror utöver dem som
propositionen innehåller, vill såsom sin mening framhålla att förslaget innebär
en väsentlig förbättring i oljeberedskapen.
Vid beräkningen av kostnaderna för programmets genomförande har oljelagringskommittén
utgått från prisläget den 1 oktober 1961 på de olika slagen
av olja. Vad beträffar lagringsutrymmena har man utgått från ett genomsnittspris
per m3 för ovanjordscisterner av 100 kronor samt för skyddade
lagringsutrymmen av 200 kronor. Med utgångspunkt från dessa priser för
olja och cisterner utgör investeringskostnaden för den s. k. automatiska lagerökningen
_d. v. s. en i förhållande till konsumtionen oförändrad bered
skap
— under perioden 1963—1969 331,2 miljoner kronor och den genomsnittliga
årskostnaden 47,3 miljoner kronor. Investeringskostnaden för den
förstärkning av lagringsberedskapen, som kommittéförslaget innebär, utgör
811,9 miljoner kronor. I detta belopp ingår lagerökningar av kol och koks
med 28,8 miljoner kronor. Den genomsnittliga årskostnaden blir 116 miljoner
kronor. För att finansiera lagerökningen fordras sålunda 68,7 miljoner
kronor utöver den genomsnittliga årskostnaden om 47,3 miljoner kronor,
som den automatiska lagerökningen innebär. Vid finansieringen av det nu
löpande oljelagringsprogrammet har oljebranschen och de lagringsskyldiga
storkonsumenterna svarat för en kapitalanskaffning av 48 miljoner kronor
per år. Denna kostnad har varit inräknad i företagens finansieringsplaner
med ett belopp som vid lagringsperiodens slut i genomsnitt uppgått till 0,4
öre per konsumerad liter av de slag av petroleumprodukter som omfattas av
lagringsskyldigheten. Med ledning av konsumtionsprognosen har beräknats
att ett fortsatt uttag med 0,4 öre per liter kommer att inbringa i genomsnitt
60 miljoner kronor om året. Härutöver återstår att finansiera omkring 52
miljoner kronor. Denna andel skall enligt kommitténs förslag finansieras genom
ett statligt bidrag i form av ränte- och amorteringsfria lån. Det i propositionen
framlagda finansieringsförslaget överensstämmer med kommitténs
förslag med en modifikation. Med hänsyn till de skärpta lokaliseringskraven
för de skyddade lagringsutrymmena har departementschefen föreslagit att
merkostnaden för skyddad lagring i förhållande till lagring i oskyddade cistemer
— beräknad till 7,3 miljoner kronor per år — skall bekostas av statsmedel.
Propositionen innebär alltså att av den totala genomsnittliga årskostnaden
på 112 miljoner kronor för den föreslagna beredskapslagringen bi
-
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
drag från staten i form av ränte- och amorleringsfria lån skall utgå till de
lagringsskyldiga med 59 miljoner kronor per år. Finansiering prisvägen
skall således ske till ett belopp av 53 miljoner kronor per år.
I motionerna I: 766 och 11: 927 samt I: 768 och II: 929 uttalas kritik mot
det föreslagna finansieringssystemet. I de förstnämnda motionerna framhålles,
att den skyddade lagringen principiellt är en statlig uppgift som helt bör
bekostas av staten. Enligt motionärernas mening bör staten i varje fall, oavsett
hur finansieringen i övrigt kommer att ordnas, stå risken för kostnader
överstigande 200 kronor per m3 skyddat lagringsutrymme. Vidare framhålles
att skäl kan anföras för att kostnaderna för ovanjordslagring liksom hittills
varit fallet skall fördelas med 60 procent på staten och 40 procent på de
lagringsskyldiga. Motionerna utmynnar i yrkande om att staten skall helt
svara för investeringskostnaderna för skyddade lagringsanläggningar, att
staten, oavsett hur kostnaderna kommer att fördelas, i varje fall skall stå
risken för kostnader överstigande 200 kronor per m3 skyddat utrymme, samt
att investeringskostnaderna för oskyddade lagringsanläggningar skall fördelas
så, att staten liksom hittills svarar för 60 procent och de lagringsskyldiga
för 40 procent. I de sistnämnda motionerna, som särskilt tar sikte på de
lagringsskyldiga konsumenterna, i synnerhet industriföretagen, framhålles
att dessa icke alltid har möjlighet att ta ut kostnaderna av sina kunder för
lagringen. Den hårdnande konkurrensen särskilt för exportindustriens del
omöjliggör enligt motionärernas uppfattning en sådan kostnadsöverflyttning.
Motionärerna framhåller också att det kärvare konjunkturläget redan
medfört svåra belastningar för vår industri. Eftersom industriens lagringsplikt
endast avser tunga och lätta eldningsoljor skulle en lättnad i industriens
lagringskostnader kunna åstadkommas genom att statsbidrag utgick till
beredskapslagring av dessa båda varuslag efter samma princip som för närvarande
eller med 60 procent av kapitalkostnaderna. Motionerna utmynnar i
ett yrkande av denna innebörd.
Frågan om fördelningen av kostnaderna för lagringen mellan staten och
de lagringsskyldiga diskuteras ingående av departementschefen i propositionen.
Där framhålles bland annat, att det i och för sig är rimligt att oljehandeln
svarar för hela finansieringen av oljelagringen eftersom fullgörandet
av lagringsskyldighet är en av de förutsättningar som ansetts böra uppställas
för handeln med olja i riket. Vidare påpekar departementschefen
att kostnaden för beredskapslagring av olja bör ses som en del av kostnaderna
för den produktivitetsvinst som användningen av olja medför och
därför bör belasta oljeförbrukarna. Utskottet ansluter sig till departementschefens
uppfattning och vill särskilt understryka att propositionens finansieringsförslag
icke innebär att oljeförbrukarna ålägges större del av lagringskostnaden
per förbrukad liter räknat än som för närvarande är fallet.
Av detta följer att utskottet icke kan biträda de ovannämnda motionerna.
Såsom nämnts föreslås i propositionen att drivmedelslagringen för jordbrukets
traktorer skall inordnas i lagringsprogrammet. Under remissbe
-
19
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
handlingen har ifrågasatts huruvida icke viss del av bensinlagringen för
jordbrukets behov borde ersättas med motorfotogen med tanke på att fortfarande
ett stort antal fotogendrivna traktorer används eller hålles i reservinom
jordbruket. Med hänsyn till de omsättningssvårigheter en ökad lagring
av motorfotogen skulle medföra har departementschefen emellertid
icke förordat en sådan utväg. Utskottet, som icke har någon annan mening
härom, vill i detta sammanhang understryka vikten av att utvecklingen av
lagringssituationen såvitt angår drivmedel för jordbrukets behov uppmärksamt
följes.
Ett annat problem som sammanhänger med jordbrukets drivmedelsförsörjning
aktualiseras i motionerna 1:310 och 11:391 samt 1: 767 och II:
928. I dessa motioner framhålles att de s. k. farmaggregaten erbjuder ett
betydande utrymme för lagring av drivmedel för jordbrukets traktorer. Genom
att aggregaten är spridda på ett mycket stort antal platser är de enligt
motionärernas uppfattning ur beredskapssynpunkt synnerligen värdefulla.
Motionärerna menar att statsmakterna bör stimulera såväl till ökad
anskaffning av farmaggregat som till ökad lagerhållning i dessa. Såsom
exempel på åtgärder som skulle verka i sådan riktning nämnes statliga kreditgarantier,
rätt att vid beskattningen avskriva befintligt oljelager och garantier
för att den lagrade oljan icke tages i beslag av myndigheterna i en
krissituation.
Enligt för utskottet tillgängliga siffror finnes för närvarande i landet omkring
73 000 farmaggregat med en sammanlagd cisternvolym av omkring
170 000 m3. Det måste enligt utskottets mening vara av stor betydelse ur
beredskapssynpunkt att dessa lagringsutrymmen, som är utspridda på ett
stort antal platser, utnyttjas så effektivt som möjligt. Såsom komplettering
till det föreslagna lagringsprogrammet måste aggregaten anses vara
av stort värde, och utskottet vill därför understryka vikten av att myndigheterna
vidtager sådana åtgärder som kan vara ägnade att åstadkomma att
aggregaten utnyttjas på ur beredskapssynpunkt bästa möjliga sätt. Eftersom
beredskapslagringen för jordbrukets behov emellertid enligt propositionens
förslag inordnas i lagringsprogrammet i stort och finansieras på
samma sätt som detta är utskottet icke berett att nu förorda stödåtgärder
eller statlig finansieringshjälp för den lagring som kan förekomma i farmaggregat.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att de räntefria lån,
som tidigare kunde utgå för sådant ändamål, icke utnyttjades i någon större
utsträckning.
Utöver det anförda har de i propositionen framlagda förslagen och de av
departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet hemställer
därför,
A. att riksdagen med avslag å följande motioner, nämligen
1)
motionerna I: 766 och II: 927 samt
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
2) motionerna 1:768 och 11:929
måtte bifalla förevarande proposition, nr 194, såvitt densamma
hänvisats till lagutskott;
B. att följande motioner, nämligen
1) motionerna I: 310 och II: 391 samt
2) motionerna 1:767 och 11:928,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
i sitt utlåtande anfört, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 december 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, herrar Enarsson, Nyman, Per Jacobsson* och Axel Emanuel
Andersson*; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Odhe*, Bengtsson i Varberg, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Hamilton,
Gomér och Tobé*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Enarsson, Nyman, Per Jacobsson, Axel Emanuel Andersson,
Anderson i Sundsvall, Hamilton, Gomér och Tobé, vilka ansett
a) att det stycke i utskottets utlåtande som börjar med orden »Frågan
om» å sid. 18 och slutar med orden »ovannämnda motionerna» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Frågan om fördelningen av kostnaderna för lagringen har varit föremål
för delade meningar inom utredningen liksom vid remissbehandlingen.
Vad först gäller den skyddade lagringen anser utskottet att tungt vägande
skäl har anförts för uppfattningen att staten bör bära det ekonomiska
huvudansvaret för ifrågavarande lagringsanläggningar, eftersom denna lagring
till väsentlig del avser försvarsberedskap. Utskottet ser det som en
följd av den skyddade lagringens karaktär att denna lagring i fortsättningen
skall förläggas till vissa, av militära hänsyn bestämda områden, varvid
de lagringsskyldigas kommersiella och företagsekonomiska intressen icke
längre kan bli utslagsgivande vid valet av lokaliseringsområde. Vid sådant
förhållande anser utskottet att de lagringsskyldiga icke rimligen bör åläg
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962
21
gas att med viss del bidraga till finansieringen av ifrågavarande, skyddade
anläggningar för beredskapslagring utan dessa kostnader bör i sin helhet
bestridas med statliga medel i form av ränte- och amorteringsfria lån enligt
i propositionen i övrigt föreslagna villkor.
Vad så gäller finansieringen av anläggningar för den s. k. oskyddade lagringen
anser utskottet det naturligt att de lagringsskyldiga bär en del av
kostnaderna eftersom ifrågavarande lagring kan mera direkt anknyta till
den kommersiella rörelsen. Propositionen innebär emellertid i denna del
såsom framhållits i motionerna att de lagringsskyldiga skall åläggas att
bära en större andel av investeringskostnaderna än vad som hittills tillämpats.
Mot bakgrunden av bl. a. det aktuella kostnadsläget för den svenska
industrien anser utskottet det icke skäligt att skärpa kostnadsfördelningen
på angivet sätt utan anser i likhet med motionärerna att kostnaderna för
ovanjordslagringen liksom hittills skall fördelas med 60 procent på staten
och 40 procent på de lagringsskyldiga.
Som motionärerna framhållit innebär Kungl. Maj :ts förslag i realiteten
att beredskapslagringen av brännoljor i stor utsträckning skulle komma
att finansieras genom tillägg på konsumentpriserna eller i vart fall leda
till ökade kostnader för storkonsumenterna i oljor. Motionärerna har i anledning
härav påpekat att konsumenterna erlägger över 600 milj. kronor
per år i energiskatt, vilken från början var avsedd bl. a. för finansieringen
av oljelagringen. Med anledning av departementschefens uttalande i propositionen
att energiskatten efter införandet av den allmänna varuskatten
skulle ännu klarare än tidigare framstå som en integrerad del av systemet
med indirekta skatter, vill utskottet tillfoga att frågan om energiskatten
bör ses mot bakgrunden av den översyn av den indirekta beskattningen som
sker genom den allmänna skatteberedningen.
Med det förslag till kostnadsfördelning som utskottet här angivit skulle
statens totala bidrag för oljelagringen komma att uppgå till 77 milj. kronor
per år och kostnaden för de lagringsskyldiga till 35 milj. kronor per år.»
b) att utskottet under A. bort hemställa,
»att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
11 motionerna 1:766 och 11:927 samt
2) motionerna I: 768 och II: 929 måtte, med förklaring
att förevarande proposition såvitt avser frågan om finansieringen
icke kunnat oförändrad bifallas, för sin del antaga
propositionen, såvitt densamma hänvisats till lagutskott,
med de ändringarna att staten skall helt svara för
investeringskostnaderna för skyddade lagringsanläggningar,
samt att investeringskostnaderna för oskyddade lagringsanläggningar
skall fördelas så, att staten liksom hittills svarar
för 60 procent och de lagringsskyldiga för 40 procent.»
Stockholm 1902. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 021384
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:420 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja. a1 i texten