Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

1962-12-04 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:45, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen

hänvisats till lagutskott, dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 19 oktober 1962 dagtecknad proposition, nr 194, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av föredragande departementschefen enligt samma protokoll

förordade riktlinjer rörande beredskapslagring av olja;

dels ock antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343) om

oljelagring m. m.;

2) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om

oljeavgift m. m.; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 5 december 1958 (nr 575)

om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343)

om oljelagring m. m.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§, 7 § 2 mom., 8, 9 och 14 §§ förordningen

den 31 maj 1957 om oljelagring m. m. skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

För att trygga tillgång inom riket

på mineralolja skola säljare och förbrukare

av sådan olja här hålla lager

därav enligt vad i denna förordning

stadgas. Om skyldighet för statlig

myndighet att hålla lager av mineralolja

skall dock, i stället för be
-

För att trygga tillgång inom riket

på mineralolja för energiförsörjning

skola säljare och förbrukare

av sådan olja här hålla lager därav

enligt vad i denna förordning stadgas.

Om skyldighet för statlig myndighet

att hålla lager av mineralolja

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

stämmelserna i förordningen, gälla skall dock, i stället för bestämmelservad

Kungl. Maj :t därom förordnar. na i förordningen, gälla vad Kungl.

Maj :t därom förordnar.

Enligt vad-------utvunnen olja.

2 §.

Lagrings- och inköpsskyldigheten

avser mineralolja som tillhör någon

av följande grupper, nämligen:

bensin, dock icke flygbensin;

fotogen, dock icke flygfotogen;

motorbrännolja;

eldningsolja 1; samt

övriga slag av eldningsolja. _ ._.0____0

Sådana slag------annan gruppindelning

Där ej------denna paragraf.

Vad i—---—--inhemsk skiffer.

Lagrings- och inköpsskyldigheten

avser mineralolja som tillhör någon

av följande grupper, nämligen:

motorbensin, dock icke flygbensin;

fotogen, dock icke flygfotogen;

motorbrännolja;

eldningsolja 1 och 2; samt

övriga slag av eldningsolja.

4 §•

Kungl. Maj :t--—---i lager.

Tillsynsmyndigheten skall — — — — — -— nästkommande kalenderår.

Har lagringsskyldig genom att eftersätta

sin uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning föranlett att lagringsmängden

icke kunnat bestämmas

före sagda tidpunkt, må tillsynsmyndigheten

senare, dock sist

före utgången av det år varunder lagrings

skyldighet en skall fullgöras, besluta

härom utan hinder av att den

jämlikt första stycket fastställda

sammanlagda lagring smängden kan

komma att överskridas.

7 §•

2 mom. Basmängd inom viss grupp

av olja är den mängd olja, tillhörande

gruppen, som den lagringsskyldige

under de i 5 eller 6 § angivna omständigheterna

sålt eller förbrukat

under basåret eller, om han sålt eller

förbrukat olja både under basåret

och året eller ettvart av de två åren

närmast dessförinnan, vad han under

dylika omständigheter i genomsnitt

för år sålt eller förbrukat under

angivna tid.

Vid beräkning

2 mom. Basmängd inom viss grupp

av olja är den mängd olja, tillhörande

gruppen, som den lagringsskyldige

under de i 5 eller 6 § angivna omständigheterna

sålt eller förbrukat

under basåret eller, om han sålt eller

förbrukat olja både under basåret

och året eller ettvart av de två

åren närmast dessförinnan, vad han

under dylika omständigheter i genomsnitt

för år sålt eller förbrukat

under angivna tid. Beträffande värmekraftverk

må Kungl. Maj:t dock

förordna om andra grunder för beräkning

av basmängd.

utrikes trafik.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 §.

Olja, som lagras enligt denna förordning,

skall förvaras inom riket på

sätt som tillsynsmyndigheten finner

ur kontrollsynpunkt godtagbart. I

lagret må ej inräknas olja, som är

upplagd å provianteringsfrilager eller

är föremål för transitering.

Olja, som lagras enligt denna förordning,

skall den lagringsskyldige

förvara inom riket i utrymmen, som

han äger eller över vilka han eljest

förfogar, på sätt som tillsynsmyndigheten

finner ur kontrollsynpunkt

godtagbart. I lagret må ej inräknas

olja, som är upplagd å provianteringsfrilager

eller är föremål för transitering.

beskjutning.

Det ankommer på tillsynsmyndigheten

att under beaktande av beredskapsbehoven

besluta om förläggningen

av lager som sägs i andra

stycket.

Kungl. Maj :t

eller

9 §•

Tillsynsmyndigheten äger, när skäl

äro därtill, efter ansökan medgiva

dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten

så ock från skyldighet,

varom sägs i 8 § andra stycket.

Om skyldighet att erlägga oljeavgift,

då dispens medgives, gäller vad

därom stadgas i förordningen om oljeavgift

m. m.

14

Efter anmaning är envar som inom

riket sålt eller förbrukat eller från

utrikes ort infört olja skyldig lämna

tillsynsmyndigheten de uppgifter om

försäljningen, förbrukningen eller införseln,

som tillsynsmyndigheten finner

erforderliga för tillämpningen av

denna förordning.

Tillsynsmyndigheten äger, när skäl

äro därtill, efter ansökan medgiva

dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten

så ock från skyldighet,

varom sägs i 8 § första och

andra styckena.

Om skyldighet att erlägga oljeavgift

i vissa fall, då dispens medgives,

gäller vad därom stadgas i förordningen

om oljeavgift m. m.

§•

Efter anmaning är envar som inom

riket sålt eller förbrukat eller från

utrikes ort infört olja skyldig lämna

tillsynsmyndigheten de uppgifter om

försäljningen, förbrukningen, införseln

eller lagret, som tillsynsmyndigheten

finner erforderliga för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 i den mån annat ej

följer av vad nedan stadgas.

i fråga om de lagringsmängder envar lagringsskyldig skall hålla i lager

under år 1963 skall gälla vad tillsynsmyndigheten därom bestämt intill den

1 januari 1963.

Vad i 8 § första stycket stadgas om att lagringsskyldig skall förvara lager

i utrymmen, som han äger eller över vilka han eljest förfogar, skall icke

äga tillämpning förrän efter utgången av år 1963.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 344)

om oljeavgift m. m.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 5 §§ förordningen den 31 maj 1957 om

oljeavgift m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Lagringsskyldig är pliktig att till Lagringsskyldig är pliktig att till

staten erlägga oljeavgift, staten erlägga oljeavgift,

a) om han erhåller — -— -----beskjutning; eller

b) om han, utan erhållen dispens, b) om han, utan erhållen dispens,

försummar skyldighet, som nyss är försummar skyldighet, som nyss är

sagd. sagd, eller skyldighet att förvara ol
ja

i utrymmen, som han äger eller

över vilka han eljest förfogar.

Oljeavgift utgår--------andra stycket.

3

Oljeavgiften beräknas —----

Oljeavgiften utgör för kubikmeter

och år

för bensin och fotogen tjuguåtta

kronor,

för motorbrännolja och eldningsolja

1 tjuguen kronor samt

för övriga slag av eldningsolja tjugusju

kronor

eller, såvitt rör olja som skall lagras

i bergrum eller på därmed jämförliga

sätt, nämnda belopp ökade

med sex kronor.

För månad-------a

§•

— — hel månad.

Oljeavgiften utgör för kubikmeter

och år

för motorbensin trettiofem kronor,

för fotogen trettioen kronor,

för motorbrännolja tjugusex kronor,

för eldningsolja 1 och 2 tjugufyra

kronor samt

för övriga slag av eldningsolja tjugufem

kronor

eller, såvitt rör olja som skall lagras

i bergrum eller på därmed jämförligt

sätt, nämnda belopp ökade

med sex kronor,

igivna belopp.

5

I fall, som avses i 2 § första stycket

b), beräknas oljeavgiften efter den

brist, som framgår av avgiven uppgift

varigenom bristen först yppats,

eller, om bristen upptäckts vid undersökning,

den brist, som därvid konstaterats.

§•

I fall, som avses i 2 § första stycket

b), beräknas oljeavgiften efter den

brist, som framkommer i samband

med granskning av avgiven uppgift

varigenom bristen först yppats, eller,

om bristen upptäckts vid särskild

undersökning, den brist, som därvid

konstaterats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Oljeavgift skall-------en månad.

Sker ej-------samma tidpunkt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963. Under ar 1963 skall

dock med avseende på oljeavgiftens storlek äldre bestämmelser gälla.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 5 december 1958 (nr 575)

om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § och 7 § 3 mom. förordningen den 5 december

1958 om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m. skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §. 1 §•

1 mom. Skattskyldig, som under

de beskattningsår för vilka taxering

i första instans verkställes åren 1959

—1966 för stadigvarande bruk i rörelse

färdigställer anläggning i bergrum

för lagring av mineralolja eller

annan anläggning för lagring av mineralolja,

som innefattar skäligt

skydd mot förstöring genom bombanfall

eller beskjutning, äger att vid

inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för

avskrivning å anskaffningskostnaden

för anläggningen på sätt nedan i 2 §

stadgas. Avdrag för avskrivning som

nu sagts medgives endast om anläggningen

har en volym av minst 1 000

in3 och anläggningen godkänts av

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Skattskyldig, som------

1 anskaffningskostnaden----

2 mom. Det åligger riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva,

huruvida anläggning, som i 1 mom.

avses, kan godkännas som skyddad

anläggning samt att — om så är förhållandet

— utfärda intyg härom. I

intyget skall jämväl angivas anlägg
fl

Bihang till riksdagens protokoll 1962.

1 mom. Skattskyldig, som under

de beskattningsår för vilka taxering

i första instans verkställes åren 1959

—1973 för stadigvarande bruk i rörelse

färdigställer anläggning i bergrum

för lagring av mineralolja eller

annan anläggning för lagring av mineralolja,

som innefattar skäligt

skydd mot förstöring genom bombanfall

eller beskjutning, äger att vid

inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för

avskrivning å anskaffningskostnaden

för anläggningen på sätt nedan i 2 §

stadgas. Avdrag för avskrivning som

nu sagts medgives endast om anläggningen

har en volym av minst

1 000 m3 och anläggningen godkänts

av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.

— kan företes.

---körplaner o. dyl.

2 mom. Det åligger överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva,

huruvida anläggning, som i 1 mom.

avses, kan godkännas som skyddad

anläggning samt att — om så är förhållandet

— utfärda intyg härom. I

intyget skall jämväl angivas anlägg
•

samt 2 avd. Nr 45

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

(Nuvarande lydelse)

ningens volym, tidpunkten för dess

färdigställande ävensom uppgifter,

som äro erforderliga för dess identifiering.

7 §•

3 mom. Det åligger riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap att

utfärda intyg utvisande den lagermängd,

som enligt vad i 1 mom. sägs

skall anses utgöra skattskyldigs

tvångslager, samt huruvida den skattskyldige

fullgjort sin lagringsskyldighet.

Sådant intyg skall riksnämnden

senast den 1 april under taxeringsåret

tillställa dels den skattskyldige

dels ock länsstyrelsen för att överlämnas

till den taxeringsnämnd som

har att taxera den skattskyldige till

statlig inkomstskatt.

(Föreslagen lydelse)

ningens volym, tidpunkten för dess

färdigställande ävensom uppgifter,

som äro erforderliga för dess identifiering.

7 §■

3 mom. Det åligger överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap afl

utfärda intyg utvisande den lagermängd,

som enligt vad i 1 mom. sägs

skall anses utgöra skattskyldigt

tvångslager, samt huruvida den skattskyldige

fullgjort sin lagringsskyldighet.

Sådant intyg skall överstyrelsen

senast den 1 april under taxeringsåret

tillställa dels den skatlskyldige

dels ock länsstyrelsen för att överlämnas

till den taxeringsnämnd som har

att taxera den skattskyldige till statlig

inkomstskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet i vad den avser ändring

i förordningen om oljeavgift m. in. och ändring i förordningen om avskrivning

å vissa oljelagringsanläggningar m. m. samt i övrigt till lagutskott.

I vad propositionen hänvisats till lagutskott har den behandlats av

andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motioner,

nämligen

A. Vid riksdagens början väckta motioner:

de likalydande motionerna nr 310 i första kammaren av herr Larsson,

Thorsten, m. fl., och nr 391 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.

angående ökad beredskapslagring av motorbrännolja hos förbrukare;

B. I anledning av propositionen väckta motioner:

de likalydande motionerna nr 766 i första kammaren av herr Hagberg

m. fl. och nr 927 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.,

de likalydande motionerna nr 767 i första kammaren av herrar Isacson

och Virgin samt nr 928 i andra kammaren av herr Stiernstedt m. fl., samt

de likalydande motionerna nr 768 i första kammaren av herr Stefanson

m. fl. och nr 929 i andra kammaren av herr von Sydow m. fl.

I motionerna 1:310 och 11:391 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning av möjligheterna till ökad beredskapslagring

av motorbrännolja direkt hos förbrukare.

I motionerna I: 766 och II: 927 hemställes, »att riksdagen måtte, med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

7

ändring av de riktlinjer rörande beredskapslagring av olja som föreslagits

i proposition nr 194, uttala,

att staten skall helt svara för investeringskostnaderna för skyddade lagringsanläggningar;
att

staten, oavsett hur kostnaderna kommer att fördelas, i varje fall

skall stå risken för kostnader överstigande 200 kr per m3 skyddat utrymme;

samt att investeringskostnaderna för oskyddade lagringsanläggningar

skall fördelas så, att staten liksom hittills svarar för 60 procent och de

lagringsskyldiga för 40 procent».

I motionerna 1: 767 och II: 928 hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning enligt i motionerna angivna riktlinjer

om beredskapslagring av drivmedel för jordbrukets traktorer.

I motionerna I: 768 och II: 929 hemställes, »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 194 måtte besluta en sådan utformning

av finansieringssystemet att ränte- och amorteringsfria lån för tvångslagringen

av tunga och lätta eldningsoljor utgår liksom hittills med 60 procent

av de beräknade lokala kapitalkostnaderna».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 310, I: 766, I: 767 och II: 929.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges ett program för fortsatt beredskapslagring

av mineraloljor under sjuårsperioden 1963—1969. Liksom under innevarande

lagringsperiod skall ansvaret för programmets genomförande åvila

oljebranschen och storkonsumenterna av olja. Den för jordbrukets traktorer

erforderliga lagringen föreslås inordnad i lagringsprogrammet. Bindande

regler införes beträffande lokaliseringen av de skyddade lagringsutrymmena.

Genom propositionen föreslås sådana ändringar i förordningarna om oljelagring

och om oljeavgift som betingas av programmets genomförande. Härjämte

föreslås följdändringar i förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

m. m.

Den genomsnittliga årskostnaden för ifrågavarande beredskapslagring har

i 1961 års priser beräknats till 112 milj. kronor. Av dessa förordas 53 milj.

kronor böra finansieras prisvägen. Återstående 59 milj. kronor skall utgå

till de lagringsskyldiga i form av statliga ränte- och amorteringsfria lån,

vilka föreslås indexreglerade.

Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen

anfört. Beträffande propositionens övriga innehåll hänvisas

till propositionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har anfört:

»Bränsle- och energiförbrukningen i Sverige har under den nu pågående

lagringsperioden fortlöpande stigit. Från 1955 till 1960 steg den med icke

mindre än 20 procent. Genom en omfattande utbyggnad av vattenfallen har

vattenkraftens relativa betydelse därvid kunnat upprätthållas. Konsumtionen

av inhemska bränslen har däremot successivt minskat. Ökningen av

den totala bränsle- och energiförbrukningen har i förening med förskjutningen

från fasta till flytande bränslen medfört en utomordentligt stark

uppgång i oljekonsumtionen. Denna steg mellan 1956 och 1961 från omkring

9 milj. in3 till drygt 12 milj. m3. Denna utveckling kan förväntas fortsätta.

Enligt utförda prognoser beräknas konsumtionen av flytande bränslen

vid innevarande årtiondes slut ha stigit till åtminstone omkring 19 milj.

m3. Genom den ökade intensiteten i oljeförbrukningen och de flytande

bränslenas allt flera användningsområden kan allt större sektorer av samhället

förväntas bli beroende av en jämn tillförsel av dessa bränslen.

Importens stora betydelse för vår bränsleförsörjning har framtvingat omfattande

beredskapsåtgärder. Under snart tjugofem år har sålunda enligt

särskilda bestämmelser olja beredskapslagrats hos näringslivet. Den ökade

konsumtionen av importbränslen har därvid ansetts kräva allt större lagerhållning.

Eu omställning till inhemskt bränsle i den mån den är möjlig vid

en avspärrningssituation har härigenom blivit allt svårare att genomföra

och kommer att kräva allt längre tid. Denna utveckling ökar i bränsle- och

energiförsörj ningshänseende det moderna svenska samhällets sarbarhet.

En god beredskapslagring av importerade bränslen framstår därför som ytterst

angelägen.

Det nuvarande lagringsprogrammet, som antogs år 1957, syftade till att

under en femårsperiod öka lagringen av mineraloljor. De i programmet uppställda,

till kvantiteten bestämda lagringsmålen för olika oljeslag kommer

i stort sett att ha uppnåtts vid periodens slut i och med utgången av detta

kalenderår. För den fortsatta lagringen under återstoden av 1960-talet har

1961 års oljelagringskommitté lagt fram alternativa förslag. Kommittén har

därvid dels beräknat den lageruppbyggnad som en enbart i förhållande till

konsumtionen oförändrad beredskap skulle kräva, dels utarbetat tre alternativa

lagringsmål för att förstärka beredskapen. I samtliga tre alternativ

ingår en lika stor ökning av krigsreserven. Alternativ I ger därjämte en begränsad

ökning av avspärrningsreserven medan alternativ II och III innebär

ytterligare påbyggnader av denna reserv. De alternativa målen återspeglar

en strävan att få till stånd en större uthållighet när det gäller försörjningen

på bränsleområdet. Beredskapen på detta område skulle på så sätt närmas

till vad som gäller på andra beredskapsområden. Vidare utjämnas inom

respektive alternativ uthållighetsgraden för de olika oljeslagen. En sådan

utjämning uppnås icke genom enbart en automatisk lagerökning. Närmare

uppgifter om de oljekvantiteter, som ingår i de olika alternativa lagrings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962 9

måleri, och deras fördelning på oljeslag torde få lämnas vederbörande utskott.

Då det gäller att taga ställning till lagringens omfattning under en kommande

period, som bör avse åren 1963—1969, vill jag erinra om att det nuvarande

lagringsmålet fastställdes jämväl under hänsynstagande till att

tillgängliga resurser icke gjorde det möjligt att sikta till en kraftigare ökning

av lagrens omfattning. Den lageruppbyggnad, som inleddes 1958, avsågs

sålunda medföra en successiv förstärkning av beredskapen utan att

denna ändå nådde en helt tillfredsställande omfattning. Mot denna bakgrund

och med hänsyn till vårt lands alltmer ökade beroende av importbränslen

bör lageruppbyggnaden därför enligt min mening fortsätta.

Vid remissbehandlingen har framhållits att bedömningen av lagringsbehovet

bör påverkas av de förbättrade leveransmöjligheterna av olja från Västeuropa

till Sverige. Denna omständighet synes mig främst ha betydelse för

oljehandeln under normala försörjningsförhållanden. Vid sådana förbättrade

leveransmöjligheter är det naturligt att de kommersiella lagren kan hållas

vid en lägre nivå. Detta skärper givetvis å andra sidan kraven på beredskapslagring.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och med hänvisning

till den ståndpunkt remissinstanserna intagit finner jag mig böra förorda

kommitténs alternativ III. Då lagringsperioden avses skola omfatta en så

lång tidrymd som sju år kan emellertid lagringsprogrammet komma att behöva

revideras.

Beträffande riktlinjerna för den fortsatta beredskapslagringen av olja är

jag beredd förorda kommitténs förslag i den mån ej annat framgår av det

följande.

Vad gäller jordbrukets traktorer finner jag det ändamålsenligt att drivmedelslagringen

för dessa inordnas i den allmänna beredskapslagringen.

Jordbruksnämnden har ifrågasatt att viss del av bensinlagringen för jordbrukets

behov skall ersättas med motorfotogen. Detta skulle emellertid

kunna medföra vissa omsättningssvårigheter. För närvarande är jag därför

icke beredd förorda en sådan lösning. Jag förutsätter emellertid att överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap följer utvecklingen av lagringssituationen.

Ett område där den erforderliga beredskapslagringen hittills helt ankom

mit på staten är flygdrivmedlen. Enligt gällande bestämmelser är dessa

drivmedel undantagna från lagringsskyldighet. För militära behov beredskapslagras

flygdrivmedel inom krigsmakten. Någon motsvarande lagring

för den civila luftfartens behov under avspärrning och krig förekommer däremot

icke ulan man är hänvisad till de kommersiella lagren inom oljehandeln.

Andra lagutskottet har i sitt utlåtande (1957:34 s. 37) över oljelagringsprogrammet

1958—1962 understrukit vikten av att utvecklingen på

flygdrivmedelsområdet noga följes och att behörig hänsyn tas till de ökade

krav på beredskapslagring, som kan komma att ställas till följd av den

sannolika kraftiga utvidgningen av den civila inrikes luftfarten. Under

hänvisning härtill har dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvars
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 är 1962

beredskap med skrivelse den 8 februari 1960 lagt fram en plan för beredskapslagring

av flygdrivmedel för civil luftfart. Då jag finner det rimligt att

en beredskapslagring av sådana drivmedel kommer till stånd genom statens

försorg, avser jag att anmäla denna fråga i annan ordning.

I fråga om lagringsskyldigheten vid värmekraftverk anser jag att lagringsskyldighetens

omfattning bör bestämmas efter speciella regler. Bränsleförbrukningen

vid dessa verk kan nämligen i betydande grad växla från

år till år beroende på vattentillgången vid vattenkraftverken. Jag återkommer

till denna fråga vid behandlingen av erforderliga författningsändringar.

Lagringen vid stadsgasverken av de speciella bränslekvaliteter som utnyttjas

för produktionen av stadsgas har hittills i allmänhet varit större än som

påkallats av rent kommersiella hänsyn. Stadsgasens betydelse för energiförsörjningen

inom berörda samhällen bör enligt min mening leda till att

gasverkens försörjning med förgasningsbränslen säkerställes för motsvarande

tidrymd som bränsleförsörjningen i övrigt under en avspärrningssituation.

Från stadsgasverkens sida har vid remissbehandlingen vitsordats villigheten

att frivilligt sörja för en betryggande lagring av råvaror för stadsgas.

Med hänsyn härtill föreslår jag icke nu någon särskild lagringsskyldighet

för stadsgasindustrin. Jag förutsätter därvid, att överenskommelse träffas

mellan denna och tillsynsmyndigheten om en frivillig lagring av förgasningsbränslen

utöver den lagring som enligt oljelagringsförordningen kan

komma att åläggas stadsgasverken upp till det av kommittén framlagda alternativet

III. Tillsynsmyndigheten bör därvid tillförsäkras rätt att kontrollera

stadsgasverkens uppgifter om såväl lagerhållning som försäljning. Skulle

den av mig förordade lagerhållningen icke uppnås eller skulle den nedgå

under vad som åsyftats torde frågan om lagringsplikt beträffande råvara för

stadsgas få omprövas.

Avsikten med den nuvarande beredskapslagringen av olja har varit att

tillgodose vår beredskap på bränsleförsörjningens område. Så bör alltjämt

vara fallet. Jag är därför enig med Sveriges industriförbund och Sveriges

kemiska industrikontor i deras uppfattning att olja, som förbrukas såsom

råvara vid industriella processer, icke bör omfattas av den nu ifrågavarande

lagringsplikten. Hänsyn härtill har tagits i förslaget till ändrad lydelse av

oljelagringsförordningen. Jag förutsätter att överstyrelsen i annat sammanhang

beaktar behovet av beredskapslagring för förevarande ändamål.

För att underlätta genomförandet av nu löpande lagringsprogram har

möjlighet funnits för de lagringsskyldiga att i olika avseenden erhålla dispens

från gällande bestämmelser. Jag anser att samma möjligheter bör stå

till buds under den kommande perioden. Det av Sveriges industriförbund

framförda önskemålet att lagringsskyldig får möjlighet att vid onormalt lång

isavspärrning tillgripa beredskapslagren utöver vad den s. k. vinterdispensen

medger bör sålunda kunna tillgodoses genom tillämpning av 11 § i oljelagringsförordningen.

Detsamma gäller centrala driftledningens och Svenska

vattenkraftföreningens förslag beträffande kraftindustrins rätt att utnyttja

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962 11

beredskapslagren vid ogynnsamma väderleksförhållanden för vattenkraftproduktionen.

Inom kommittén har enighet icke kunnat uppnås i två avseenden, nämligen

dels beträffande beräkningen av kostnaderna för lagringsprogrammets

genomförande i vad dessa avser enhetspriset på skyddade anläggningar,

dels i fråga om finaniseringen av de alternativa lagringsprogrammen.

För egen del ansluter jag mig till kommittémajoritetens förslag om ett i

förhållande till det nuvarande programmet oförändrat genomsnittspris vid

beräkningen av kostnaderna för skyddade utrymmen inom det kommande

programmet. Härvid har hänsyn tagits till utvecklingen beträffande de

nytillkommande cisternernas byggnadstekniska utförande. Anordningar

som icke erfordras för den avsedda beredskapslagringen bör enligt min mening

icke beaktas i detta sammanhang. Vid mitt ställningstagande har jag

även tagit hänsyn till det förslag om indexreglering av enhetspriset, som

framlägges i det följande.

När det gäller finansieringen har majoriteten inom kommittén föreslagit

att de lagringsskyldiga under alla förhållanden skall deltaga i denna med

ett belopp av 60 milj. kronor. I denna fråga har meningarna varit delade

bland remissinstanserna. Näringslivets organisationer har därvid anslutit

sig till kommittéreservanternas uppfattning att staten borde svara för dels

hela kostnaden för den skyddade lagringen, dels 60 procent av kostnaderna

för den oskyddade lagringen.

Reservanterna har motiverat sitt ställningstagande med bl. a. den nuvarande

fördelningen av de totala kostnaderna mellan staten och de lagringsskyldiga.

I anslutning härtill vill jag erinra om att oljehandeln vid

den nu löpande lagringsperiodens början åtog sig att svara för dels den

automatiska kostnadsökning som en fortsatt tillämpning av 1938 års lagringsbestämmelser

skulle innebära, uppgående till 25 milj. kronor per år,

dels ytterligare 15 milj. kronor per år till en förstärkning av beredskapen,

eller tillsammans 40 milj. kronor per år. Detta belopp skulle uttagas genom

prissättningen på olja. Det genomsnittliga pristillägg, som ett belopp

av 40 milj. kronor för år skulle föranleda beräknades av 1955 års oljelagringskommitté

bli obetydligt, 0,5 å 0,6 öre per liter vid periodens början

och 0,4 å 0,5 öre vid dess slut.

Oljehandelns av beredskapslagringen föranledda pristillägg avsågs ej belasta

leveranser till de lagringsskyldiga storkonsumenterna. Dessa förväntades

sålunda genom ett lägre inköpspris på olja få finansieringsunderlag

för sin beredskapslagring. Den lagringspliktiga industrins prissättning på

sina produkter skulle sålunda ej vare sig på export- eller hemmamarknaden

påverkas av kostnaderna för den beredskapslagring, som denna har att själv

ombesörja. Såvitt kan bedömas har i allmänhet så ej heller skett.

Mot denna bakgrund finner jag det liksom kommittémajoriteten väl motiverat

att utgå från en finansiering via priserna på 0,4 öre per liter. Det genomsnittliga

årliga belopp på 60 milj. kronor, som skulle bli resultatet härav,

skulle innefatta dels kostnaderna för en i förhållande till konsumtionen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

oförändrad beredskap, den automatiska lagerökningen, som beräknats till

47,3 milj. kronor per år, dels ett mindre bidrag till kostnaderna för viss ökning

av beredskapen. Enligt kostnadsberäkningarna för alternativ III skulle

på staten falla 52 milj. kronor per år.

I och för sig är det, såsom redan 1955 års oljelagringskommitté hävdade,

rimligt förutsätta att oljehandeln svarar för hela finansieringen av oljelagringen

eftersom fullgörandet av lagringsskyldighet är en av de förutsättningar

som ansetts böra uppställas för handeln med olja i riket. Fram

till och med 1957 låg också — bortsett från vissa bidrag till byggandet av

ett antal lagerutrymmen, främst skyddade sådana, — hela det ekonomiska

ansvaret för beredskapslagringen på de lagringsskyldiga. Att staten i ökad

omfattning bidragit till finansieringen av det nu löpande lagringsprogrammet

får ses mot bakgrund av att detta innebar en snabb uppbyggnad och förstärkning

under ett begränsat antal år. Jag anser det i och för sig motiverat

att sedan denna uppbyggnad slutförts det ekonomiska huvudansvaret för

en oförändrad eller måttligt ökad beredskap liksom tidigare bärs av de lagringsskyldiga.

En prisbelastning på i genomsnitt 0,4 öre per liter förefaller

ej heller orimlig för den kommande lagringsperioden eftersom redan under

den löpande perioden investeringskostnader för beredskapslagringen varit

inberäknade i företagens finansieringsplaner med lägst detta belopp.

Jag finner det angeläget att under den kommande lagringsperioden större

hänsyn än tidigare tas till att de skyddade utrymmena erhåller en från beredskapssynpunkt

lämplig lokalisering. Genom kommitténs förslag att fördela

den skyddade lagringen på de olika zoner i vilka landet från oljedistributionssynpunkt

indelats, finner jag att såväl beredskapssynpunkter som

anläggningarnas lämpliga belägenhet i kommersiellt hänseende i rimlig grad

bör kunna beaktas. Helt idealisk blir givetvis inte anläggningarnas belägenhet

vare sig från kommersiell eller beredskapssynpunkt. Jag finner det liksom

kommittémajoriteten skäligt att de eventuella extrakostnader för varuinlagring

och omsättning av lagren, som kan uppstå om vissa av de skyddade

lagerutrymmena icke erhåller en från kommersiell synpunkt helt lämplig

belägenhet, tas ut prisvägen.

Med hänsyn till de skärpta lokaliseringskraven för de skyddade utrymmena

anser jag att bidrag av statsmedel bör lämnas till merkostnaden för

dessa. Denna merkostnad har beräknats till 51,1 milj. kronor eller 7,3 milj.

kronor per år. I motsats till vad kommittémajoriteten föreslagit finner jag

det emellertid rimligt att detta statens bidrag utgår till de lagringsskyldiga

utöver de statliga lån som majoriteten föreslagit.

Mot denna bakgrund är jag beredd förorda att av den totala genomsnittliga

årskostnaden på 112 milj. kronor för den föreslagna beredskapslagringen

under perioden 1963—1969 bidrag från staten i form av ränte- och

amorteringsfria lån utgår till de lagringsskyldiga med 59 milj. kronor per

år. Finansieringen prisvägen skulle sålunda uppgå till 53 milj. kronor per år.

Vissa remissinstanser, bl. a. Sveriges industriförbund, har gjort gällande,

att de lagringspliktiga konsumenterna med hänsyn till utgående energiskatt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

13

icke borde belastas med direkta utgifter för sin andel i lagringsplikten.

Bortsett från att denna ståndpunkt strider mot de principer, som redan

tillämpats, vill jag understryka, att en specialdestination av energiskattemedlen

i den mening, som förordas av en del remissinstanser, aldrig åsyftats

av statsmakterna. Detta framgår av de uttalanden som gjordes när

energiskatten infördes 1957. Sålunda framhöll chefen för finansdepartementet

bl. a. att energibeskattningen utgjorde ett led i strävandena att bryta

de inflationistiska tendenserna i samhällsekonomien. Ett syfte var med

andra ord att öka förutsättningarna för samhället att utan inflationsstörningar

fullgöra de uppgifter, som för sin lösning kräver kollektiva

insatser. Till dessa hör de för energiförsörjningen nödvändiga och på

lång sikt växande basinvesteringarna. Efter införandet av den allmänna

varuskatten framstår energiskatten ännu klarare än tidigare som en integrerad

del av systemet av indirekta skatter.

Den ökade sårbarhet under krig och avspärrning, som den starkt stigande

oljeförbrukningen medför, är baksidan av de betydande produktivitetsvinster,

som denna energikälla möjliggör. Kostnaden för beredskapslagring

bör därför ses som en del av kostnaderna för denna produktivitetsvinst. Någon

principiellt hållbar invändning mot att låta denna kostnad även belasta

oljeförbrukarna har icke framförts.

På förslag från de lagringsskyldigas sida har kommittén förordat att

de lånebelopp som kan komma att fastställas för genomförandet av 1963—

1969 års lagringsprogram fortlöpande räknas om under hänsynstagande till

pris- och kostnadsutvecklingen för olja och cisterner. Med hänsyn till den

kommande lagringsperiodens längd och svårigheten att med utgångspunkt

från nu rådande prisläge bedöma den framtida prisutvecklingen vill jag

inte motsätta mig att de lagringsskyldigas önskemål tillmötesgås och den

statliga långivningen indexregleras på sätt kommittén föreslagit.

Kommitténs förslag att oljelagringsrådet omorganiseras och knytes till

tillsynsmyndigheten skulle enligt min mening medföra ett förenklat förfarande

och även innebära att viss likformighet vinnes i förhållande till andra

rådgivande organ, som tillskapats på senare tid. Förslaget anknyter till den

av 1955 års oljelagringskommitté förordade organisationen. Vid remissbehandlingen

har emellertid från näringslivets sida uttalats tillfredsställelse

med rådets nuvarande organisation. Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd

föreslå någon ändring på denna punkt.

Överstyrelsens för ekonomisk försvarsberedskap förslag om utökning av

personalen fr. o. in. den 1 januari 1963 är jag icke beredd att nu taga ställning

till, utan frågan om inrättande av nya tjänster bör tas upp först i

samband med anmälan av överstyrelsens anslagsäslcanden för budgetåret

1963/64. I den mån personalförstärkningar skulle visa sig erforderliga under

tiden 1 januari—30 juni 1963 synes det ökade personalbehovet kunna

tillgodoses genom anställande av extra arbetskraft med anlitande av den i

styrelsens avlöningsstat förslagsvis upptagna anslagsposten Avlöningar till

icke-ordinarie personal m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

De föreslagna riktlinjerna för lagringsskyldigheten — innefattande lagringsprogrammet

och finansieringsformen — torde böra underställas riksdagen.

Därest riksdagen godkänner nämnda förslag, torde erforderliga medel

i sedvanlig ordning få äskas på riksstaten för nästa budgetår.»

I anslutning till det framlagda förslaget till ändringar i förordningen om

oljelagring m. m. anför departementschefen följande.

1 §•

»Syftet med oljelagringen har varit att säkra vår energiförsörjning. Under

innevarande lagringsperiod har inom den petrokemiska industrin framkommit

projekt, som innebär att oljan utnyttjas såsom råvara. Vid remissbehandlingen

har hemställts att det skall klarläggas att olja använd såsom

råvara icke omfattas av lagringsplikten. Då målsättningen för vår oljelagring

alltjämt är att trygga landets energibehov, har genom en jämkning i

författningens inledande bestämmelse utmärkts att lagringsskyldigheten avser

mineralolja för energiförsörjning och sålunda icke omfattar olja, som

förbrukas såsom råvara.»

2 §•

»I denna paragraf anges i första stycket de olika slag av petroleumprodukter,

som omfattas av lagringsskyldigheten. Föreliggande förslag innebär, att

den gällande gruppindelningen bibehålls utom i ett avseende. Redan under

perioden 1958—1962 har det med hänsyn till användningsområdet befunnits

lämpligt att i en grupp sammanföra eldningsoljorna 1 och 2. Författningstexten

har ändrats i överensstämmelse härmed. Gruppen övriga slag

av eldningsolja omfattar därför enligt förslaget alla övriga kvaliteter av sådan

olja. Beträffande bensingruppen föreslås i sak ingen ändring. Liksom

hittills skall bensin för tekniskt bruk såsom industri-, extraktions- eller laboratoriebensin

icke inrymmas under denna grupp. Detta framgår emellertid

tydligare om uttrycket motorbensin införes i författningstexten. Detta

uttryck ansluter också till varuslagsbenämningen i gällande tulltaxa.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall oljor, tillhörande en och

samma grupp, anses likvärdiga. Inom gruppen fotogen ingår motorfotogen

samt eldnings- och lysfotogen. Förbrukningen av motorfotogen minskar

år Irån år under det att tendensen beträffande eldningsfotogen är den motsatta.

Det är önskvärt att kunna få särskilt lagringen av olika fotogenkvaliteter

i görligaste mån anpassad till beredskapsbehoven. Kommittén har i

sådant syfte föreslagit att Kungl. Maj :t skulle ges möjlighet föreskriva en

procentuell fördelning av lagren på olika kvaliteter inom grupperna. Det av

kommittén åsyftade resultatet kan emellertid uppnås genom det i paragrafen

upptagna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att förordna om annan gruppindelning,

då så finnes erforderligt.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

4 §■

»Tillsynsmyndigheten bestämmer årligen före den 1 juli lagringsmängden

för envar lagringsskyldig. För närvarande kan, om den lagringsskyldige

ett år ej alls eller ej i tid lämnat vederbörliga uppgifter till tillsynsmyndigheten

för lagringsskyldighetens bestämmande, icke efter den 1 juli beslutas

att han skall hålla lager under det nästkommande året. Då någon lagerkvantitet

ej blivit bestämd för den lagringsskyldige, kan ej heller oljeavgift

uttas av honom. Enda påföljd, som kan drabba den försumlige, är

böter. Såsom kommittén funnit är de nuvarande reglerna otillfredsställande.

Till paragrafen torde därför böra fogas ett nytt stycke av innebörd,

att tillsynsmyndigheten även efter den 1 juli skall kunna bestämma lagerhållningen

för den, som försummat sin uppgiftsplikt. Det torde vara tillfyllest,

därest tillsynsmyndighetens befogenhet i detta hänseende får utövas

intill utgången av det år, varunder lagringsskyldigheten skall fullgöras. Beräkningen

av lagringsmängden bör ske jämlikt den allmänna regeln i 7 §

och tillämpade fördelningsgrunder. En konsekvens av regeln blir emellertid

att det av Kungl. Maj:t enligt paragrafens första stycke uppställda lagringsmålet

kommer att överskridas. Av praktiska skäl låter det sig nämligen

knappast göra att i efterhand ändra övriga lagringsskyldigas åligganden.

Det kan med utgångspunkt från hittillsvarande erfarenheter dock antas,

att de beslut tillsynsmyndigheten får att fatta efter den 1 juli varje år,

icke kommer att avse några större bränslekvantiteter. För den lagringsskyldiges

vidkommande blir följden att han icke kan komma i åtnjutande

av eventuellt statligt lån för det kalenderår tillsynsmyndighetens beslut

avser samt att han blir skyldig erlägga oljeavgift.»

7 § 2 mom.

»Genom ett tillägg till paragrafens andra moment ges Kungl. Maj :t rätt

att föreskriva andra grunder för beräkning av basmängd för kraftindustriens

värmekraftverk (kondens- och gasturbinverk). Härigenom erhålles

möjlighet att dämpa inverkan på lagringsskyldigheten av årssvängningarna i

förbrukningen. Dessa kraftverk är lagringsskyldiga i den mån de är storförbrukare

av olja. Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk för mötande

av främst tillfälliga toppbelastningar samt vattenbrist vid vattenkraftverken,

gör det önskvärt att medelsförbrukningen av bränsle under

basperioden korrigeras med hänsyn till värmekraftverkens andel i landets

totala kraftproduktion under en 10-årsperiod.»

8—9 §§.

»Olja, för vilken lagringsplikt föreligger, bör lämpligen förvaras av den

lagringsskyldige i utrymmen, som han förfogar över, på sätt som är godtagbart

ur kontrollsynpunkt. Förslaget innebär en skärpning av nuvarande

bestämmelser, som ger den enskilde lagerhållaren möjlighet att uppdra åt

annan att för hans räkning fullgöra lagringsskyldigheten. Jag bar emellertid

funnit det vara ur beredskapssynpunkt angeläget att den rådande frihe
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

ten att inlagra olja hos annan begränsas. Avsikten är således att under kommande

lagringsperiod den lagringsskyldige skall begagna sig av egna eller

av honom eljest disponerade lagerutrymmen. Tillsynsmyndigheten skall

dock, när särskilda skäl föreligger, på ansökan kunna medge en lagringsskyldig

rätt till inlagring. Detta framgår av föreslagen ändring i 9 § första

stycket. Sådana skäl torde exempelvis föreligga, när en nytillkommen lagringsskyldig

icke har möjlighet att inom rimlig tid färdigställa egna lagerutrymmen.

Vidare synes kraftproducent böra få möjlighet att inlagra hos

annan sådan producent i enlighet med centrala driftledningens förslag. Jag

förutsätter även, att i vissa fall generell dispens skall kunna meddelas. Sådan

dispens synes närmast böra ifrågakomma för oljehandelsföretag, som samtidigt

är reguljär importör av olja. I de fall dispens meddelas från inlagringsförbudet

skall dock oljeavgift icke utgå. Detta kan utläsas av 9 § andra

stycket oljelagringsförordningen jämfört med 2 § förordningen om oljeavgift

m. m.

Förläggningen av nytillkommande skyddade lagerutrymmen bör ske på

sätt tillsynsmyndigheten under beaktande av beredskapskraven föreskriver.

En regel av detta innehåll har därför upptagits i 8 §.»

14 §.

»Enligt denna pai*agraf äger tillsynsmyndigheten för kontroll inhämta erforderliga

uppgifter om försäljning, förbrukning och införsel av olja; däremot

ej i fråga om lager. Detta har av kommittén ansetts vara en brist i

den nuvarande förordningen, eftersom möjlighet ej föreligger att i förekommande

fall erhålla lageruppgift vid andra tidpunkter än i 13 § sägs. Jag

delar kommitténs uppfattning och föreslår därför att författningstexten

ändras så att lageruppgift kan infordras, när så anses erforderligt.»

övergångsbestämmelser

»Den nya lagringsperioden avser tiden 1963—1969. Författningsändringarna

bör därför träda i kraft den 1 januari 1963. De som redan nu är lagringsskyldiga

får sin lagringskvantitet för år 1963 bestämd under innevarande

år. I 4 § föreslagen ändring torde därför icke böra äga tillämpning

på lagringen under år 1963. Under sistnämnda år skall lagringsmål och

lagringsmängder för år 1964 fastställas. De nya reglerna i 8 §, som begränsar

möjligheterna för lagringsskyldig att genom inlagring hos annan låta

denne fullgöra lagringsskyldigheten, torde icke böra tillämpas under år 1963.»

Utskottet

I propositionen framlägges ett program för fortsatt beredskapslagring av

mineraloljor under sjuårsperioden 1963—1969. Liksom under innevarande

lagringsperiod skall ansvaret för programmets genomförande åvila oljebranschen

och storkonsumenterna av olja. Propositionen innehåller emellertid

vissa principiella nyheter i förhållande till vad som nu gäller, bl. a. att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr -45 ar 1962

den för jordbrukets traktorer erforderliga lagringen föreslås skola inordnas

i lagringsprogrammet och att bindande regler föreslås beträffande lokaliseringen

av skyddade lagringsutrymmen.

Det framlagda förslaget, som bygger på ett av 1961 års oljelagringskommitté

avgivet betänkande, innebär en betydande utbyggnad av oljeberedskapen

i landet. Stor enighet har vid remissbehandlingen rått om att eu tillfredsställande

beredskapslagring av olja är en huvudförutsättning för vårt

lands försörjningsmöjligheter i en kris eller avspärrningssituation. Den föreslagna

utbyggnaden av lagringen har därför allmänt hälsats med tillfredsställelse.

Utskottet, som beträffande den föreslagna lagringens omfattning

och fördelning på olika produkter tagit del av vissa siffror utöver dem som

propositionen innehåller, vill såsom sin mening framhålla att förslaget innebär

en väsentlig förbättring i oljeberedskapen.

Vid beräkningen av kostnaderna för programmets genomförande har oljelagringskommittén

utgått från prisläget den 1 oktober 1961 på de olika slagen

av olja. Vad beträffar lagringsutrymmena har man utgått från ett genomsnittspris

per m3 för ovanjordscisterner av 100 kronor samt för skyddade

lagringsutrymmen av 200 kronor. Med utgångspunkt från dessa priser för

olja och cisterner utgör investeringskostnaden för den s. k. automatiska lagerökningen

_d. v. s. en i förhållande till konsumtionen oförändrad bered
skap

— under perioden 1963—1969 331,2 miljoner kronor och den genomsnittliga

årskostnaden 47,3 miljoner kronor. Investeringskostnaden för den

förstärkning av lagringsberedskapen, som kommittéförslaget innebär, utgör

811,9 miljoner kronor. I detta belopp ingår lagerökningar av kol och koks

med 28,8 miljoner kronor. Den genomsnittliga årskostnaden blir 116 miljoner

kronor. För att finansiera lagerökningen fordras sålunda 68,7 miljoner

kronor utöver den genomsnittliga årskostnaden om 47,3 miljoner kronor,

som den automatiska lagerökningen innebär. Vid finansieringen av det nu

löpande oljelagringsprogrammet har oljebranschen och de lagringsskyldiga

storkonsumenterna svarat för en kapitalanskaffning av 48 miljoner kronor

per år. Denna kostnad har varit inräknad i företagens finansieringsplaner

med ett belopp som vid lagringsperiodens slut i genomsnitt uppgått till 0,4

öre per konsumerad liter av de slag av petroleumprodukter som omfattas av

lagringsskyldigheten. Med ledning av konsumtionsprognosen har beräknats

att ett fortsatt uttag med 0,4 öre per liter kommer att inbringa i genomsnitt

60 miljoner kronor om året. Härutöver återstår att finansiera omkring 52

miljoner kronor. Denna andel skall enligt kommitténs förslag finansieras genom

ett statligt bidrag i form av ränte- och amorteringsfria lån. Det i propositionen

framlagda finansieringsförslaget överensstämmer med kommitténs

förslag med en modifikation. Med hänsyn till de skärpta lokaliseringskraven

för de skyddade lagringsutrymmena har departementschefen föreslagit att

merkostnaden för skyddad lagring i förhållande till lagring i oskyddade cistemer

— beräknad till 7,3 miljoner kronor per år — skall bekostas av statsmedel.

Propositionen innebär alltså att av den totala genomsnittliga årskostnaden

på 112 miljoner kronor för den föreslagna beredskapslagringen bi
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

drag från staten i form av ränte- och amorleringsfria lån skall utgå till de

lagringsskyldiga med 59 miljoner kronor per år. Finansiering prisvägen

skall således ske till ett belopp av 53 miljoner kronor per år.

I motionerna I: 766 och 11: 927 samt I: 768 och II: 929 uttalas kritik mot

det föreslagna finansieringssystemet. I de förstnämnda motionerna framhålles,

att den skyddade lagringen principiellt är en statlig uppgift som helt bör

bekostas av staten. Enligt motionärernas mening bör staten i varje fall, oavsett

hur finansieringen i övrigt kommer att ordnas, stå risken för kostnader

överstigande 200 kronor per m3 skyddat lagringsutrymme. Vidare framhålles

att skäl kan anföras för att kostnaderna för ovanjordslagring liksom hittills

varit fallet skall fördelas med 60 procent på staten och 40 procent på de

lagringsskyldiga. Motionerna utmynnar i yrkande om att staten skall helt

svara för investeringskostnaderna för skyddade lagringsanläggningar, att

staten, oavsett hur kostnaderna kommer att fördelas, i varje fall skall stå

risken för kostnader överstigande 200 kronor per m3 skyddat utrymme, samt

att investeringskostnaderna för oskyddade lagringsanläggningar skall fördelas

så, att staten liksom hittills svarar för 60 procent och de lagringsskyldiga

för 40 procent. I de sistnämnda motionerna, som särskilt tar sikte på de

lagringsskyldiga konsumenterna, i synnerhet industriföretagen, framhålles

att dessa icke alltid har möjlighet att ta ut kostnaderna av sina kunder för

lagringen. Den hårdnande konkurrensen särskilt för exportindustriens del

omöjliggör enligt motionärernas uppfattning en sådan kostnadsöverflyttning.

Motionärerna framhåller också att det kärvare konjunkturläget redan

medfört svåra belastningar för vår industri. Eftersom industriens lagringsplikt

endast avser tunga och lätta eldningsoljor skulle en lättnad i industriens

lagringskostnader kunna åstadkommas genom att statsbidrag utgick till

beredskapslagring av dessa båda varuslag efter samma princip som för närvarande

eller med 60 procent av kapitalkostnaderna. Motionerna utmynnar i

ett yrkande av denna innebörd.

Frågan om fördelningen av kostnaderna för lagringen mellan staten och

de lagringsskyldiga diskuteras ingående av departementschefen i propositionen.

Där framhålles bland annat, att det i och för sig är rimligt att oljehandeln

svarar för hela finansieringen av oljelagringen eftersom fullgörandet

av lagringsskyldighet är en av de förutsättningar som ansetts böra uppställas

för handeln med olja i riket. Vidare påpekar departementschefen

att kostnaden för beredskapslagring av olja bör ses som en del av kostnaderna

för den produktivitetsvinst som användningen av olja medför och

därför bör belasta oljeförbrukarna. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uppfattning och vill särskilt understryka att propositionens finansieringsförslag

icke innebär att oljeförbrukarna ålägges större del av lagringskostnaden

per förbrukad liter räknat än som för närvarande är fallet.

Av detta följer att utskottet icke kan biträda de ovannämnda motionerna.

Såsom nämnts föreslås i propositionen att drivmedelslagringen för jordbrukets

traktorer skall inordnas i lagringsprogrammet. Under remissbe
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

handlingen har ifrågasatts huruvida icke viss del av bensinlagringen för

jordbrukets behov borde ersättas med motorfotogen med tanke på att fortfarande

ett stort antal fotogendrivna traktorer används eller hålles i reservinom

jordbruket. Med hänsyn till de omsättningssvårigheter en ökad lagring

av motorfotogen skulle medföra har departementschefen emellertid

icke förordat en sådan utväg. Utskottet, som icke har någon annan mening

härom, vill i detta sammanhang understryka vikten av att utvecklingen av

lagringssituationen såvitt angår drivmedel för jordbrukets behov uppmärksamt

följes.

Ett annat problem som sammanhänger med jordbrukets drivmedelsförsörjning

aktualiseras i motionerna 1:310 och 11:391 samt 1: 767 och II:

928. I dessa motioner framhålles att de s. k. farmaggregaten erbjuder ett

betydande utrymme för lagring av drivmedel för jordbrukets traktorer. Genom

att aggregaten är spridda på ett mycket stort antal platser är de enligt

motionärernas uppfattning ur beredskapssynpunkt synnerligen värdefulla.

Motionärerna menar att statsmakterna bör stimulera såväl till ökad

anskaffning av farmaggregat som till ökad lagerhållning i dessa. Såsom

exempel på åtgärder som skulle verka i sådan riktning nämnes statliga kreditgarantier,

rätt att vid beskattningen avskriva befintligt oljelager och garantier

för att den lagrade oljan icke tages i beslag av myndigheterna i en

krissituation.

Enligt för utskottet tillgängliga siffror finnes för närvarande i landet omkring

73 000 farmaggregat med en sammanlagd cisternvolym av omkring

170 000 m3. Det måste enligt utskottets mening vara av stor betydelse ur

beredskapssynpunkt att dessa lagringsutrymmen, som är utspridda på ett

stort antal platser, utnyttjas så effektivt som möjligt. Såsom komplettering

till det föreslagna lagringsprogrammet måste aggregaten anses vara

av stort värde, och utskottet vill därför understryka vikten av att myndigheterna

vidtager sådana åtgärder som kan vara ägnade att åstadkomma att

aggregaten utnyttjas på ur beredskapssynpunkt bästa möjliga sätt. Eftersom

beredskapslagringen för jordbrukets behov emellertid enligt propositionens

förslag inordnas i lagringsprogrammet i stort och finansieras på

samma sätt som detta är utskottet icke berett att nu förorda stödåtgärder

eller statlig finansieringshjälp för den lagring som kan förekomma i farmaggregat.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att de räntefria lån,

som tidigare kunde utgå för sådant ändamål, icke utnyttjades i någon större

utsträckning.

Utöver det anförda har de i propositionen framlagda förslagen och de av

departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet hemställer

därför,

A. att riksdagen med avslag å följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 766 och II: 927 samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

2) motionerna 1:768 och 11:929

måtte bifalla förevarande proposition, nr 194, såvitt densamma

hänvisats till lagutskott;

B. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 310 och II: 391 samt

2) motionerna 1:767 och 11:928,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

i sitt utlåtande anfört, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 december 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, herrar Enarsson, Nyman, Per Jacobsson* och Axel Emanuel

Andersson*; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Odhe*, Bengtsson i Varberg, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Hamilton,

Gomér och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Enarsson, Nyman, Per Jacobsson, Axel Emanuel Andersson,

Anderson i Sundsvall, Hamilton, Gomér och Tobé, vilka ansett

a) att det stycke i utskottets utlåtande som börjar med orden »Frågan

om» å sid. 18 och slutar med orden »ovannämnda motionerna» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Frågan om fördelningen av kostnaderna för lagringen har varit föremål

för delade meningar inom utredningen liksom vid remissbehandlingen.

Vad först gäller den skyddade lagringen anser utskottet att tungt vägande

skäl har anförts för uppfattningen att staten bör bära det ekonomiska

huvudansvaret för ifrågavarande lagringsanläggningar, eftersom denna lagring

till väsentlig del avser försvarsberedskap. Utskottet ser det som en

följd av den skyddade lagringens karaktär att denna lagring i fortsättningen

skall förläggas till vissa, av militära hänsyn bestämda områden, varvid

de lagringsskyldigas kommersiella och företagsekonomiska intressen icke

längre kan bli utslagsgivande vid valet av lokaliseringsområde. Vid sådant

förhållande anser utskottet att de lagringsskyldiga icke rimligen bör åläg
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

21

gas att med viss del bidraga till finansieringen av ifrågavarande, skyddade

anläggningar för beredskapslagring utan dessa kostnader bör i sin helhet

bestridas med statliga medel i form av ränte- och amorteringsfria lån enligt

i propositionen i övrigt föreslagna villkor.

Vad så gäller finansieringen av anläggningar för den s. k. oskyddade lagringen

anser utskottet det naturligt att de lagringsskyldiga bär en del av

kostnaderna eftersom ifrågavarande lagring kan mera direkt anknyta till

den kommersiella rörelsen. Propositionen innebär emellertid i denna del

såsom framhållits i motionerna att de lagringsskyldiga skall åläggas att

bära en större andel av investeringskostnaderna än vad som hittills tillämpats.

Mot bakgrunden av bl. a. det aktuella kostnadsläget för den svenska

industrien anser utskottet det icke skäligt att skärpa kostnadsfördelningen

på angivet sätt utan anser i likhet med motionärerna att kostnaderna för

ovanjordslagringen liksom hittills skall fördelas med 60 procent på staten

och 40 procent på de lagringsskyldiga.

Som motionärerna framhållit innebär Kungl. Maj :ts förslag i realiteten

att beredskapslagringen av brännoljor i stor utsträckning skulle komma

att finansieras genom tillägg på konsumentpriserna eller i vart fall leda

till ökade kostnader för storkonsumenterna i oljor. Motionärerna har i anledning

härav påpekat att konsumenterna erlägger över 600 milj. kronor

per år i energiskatt, vilken från början var avsedd bl. a. för finansieringen

av oljelagringen. Med anledning av departementschefens uttalande i propositionen

att energiskatten efter införandet av den allmänna varuskatten

skulle ännu klarare än tidigare framstå som en integrerad del av systemet

med indirekta skatter, vill utskottet tillfoga att frågan om energiskatten

bör ses mot bakgrunden av den översyn av den indirekta beskattningen som

sker genom den allmänna skatteberedningen.

Med det förslag till kostnadsfördelning som utskottet här angivit skulle

statens totala bidrag för oljelagringen komma att uppgå till 77 milj. kronor

per år och kostnaden för de lagringsskyldiga till 35 milj. kronor per år.»

b) att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen

11 motionerna 1:766 och 11:927 samt

2) motionerna I: 768 och II: 929 måtte, med förklaring

att förevarande proposition såvitt avser frågan om finansieringen

icke kunnat oförändrad bifallas, för sin del antaga

propositionen, såvitt densamma hänvisats till lagutskott,

med de ändringarna att staten skall helt svara för

investeringskostnaderna för skyddade lagringsanläggningar,

samt att investeringskostnaderna för oskyddade lagringsanläggningar

skall fördelas så, att staten liksom hittills svarar

för 60 procent och de lagringsskyldiga för 40 procent.»

Stockholm 1902. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 021384

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:420 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja. a1 i texten