Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för kostnad för sjukgymnastik eller därmed jämförlig behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 170 i första kammaren av herr Karlsson, Göran, m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.

1962-02-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1962:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för kostnad för sjukgymnastik eller därmed jämförlig behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 170 i första kammaren av herr Karlsson, Göran, m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den

allmänna sjukförsäkringen för kostnad för sjukgymnastik

eller därmed jämförlig behandling.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 170 i första kammaren av

herr Karlsson, Göran, m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning i fråga om möjligheten

för riksförsäkringsverket att vid tillämpning av 18 § sjukförsäkringslagen

lämna dispens för sjukkassa att under vissa i motionerna angivna

förutsättningar utgiva ersättning för försäkrads kostnad för sjukgymnastik

eller därmed jämförlig behandling, även om behandlingen inte utförts

av läkare, av legitimerad sjukgymnast eller av person, som är upptagen i en

av riksförsäkringsverket fastställd förteckning över personer med sjukgymnastik

utbildning men utan svensk legitimation som sjukgymnast.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:217.

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt den lydelse 18 § lagen den 3 januari 19i7 om allmän sjukförsäkring

hade fram till den 1 januari 1962 ägde allmän sjukkassa med riksförsäkringsanstaltens

medgivande och enligt de närmare föreskrifter som meddelades

av anstalten besluta, att ersättning skulle utgå för försäkrads kostnader

för sjukgymnastik eller eljest behandling med bad, massage, elektricitet

eller hetluft eller annan därmed jämförlig behandling eller för konvalescentvård

(de s. k. merprestationerna). I sådana fall skulle den obligatoriska

sjukvårdsförsäkringen i kassan omfatta även förmån, som avsågs med beslutet.

Med stöd av detta lagrum hade riksförsäkringsanstalten i cirkulärskrivelse

den 25 februari 1960 till de allmänna sjukkassorna föreskrivit, att

sjukkassas beslut om ersättning fick avse vissa i cirkuläret uppräknade

behandlingsformer.

Från och med den 1 januari 1962 har dessa förmåner gjorts obligatoriska

på så sätt att Kungl. Maj:t enligt 18 § sjukförsäkringslagen i dess lydelse

från denna dag äger föreskriva att ersättning enligt av Kungl. Maj:t fastställda

grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård i anledning

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

av sjukdom än läkarvård och sjukhusvård. Med stöd härav har Kungl.

Maj:t utfärdat kungörelsen den 20 oktober 1961 om ersättning från den

allmänna sjukförsäkringen för vissa utgifter för vård eller behandling i

anledning av sjukdom. Enligt denna skall ersättning utgå till den som är

sjukvårdsförsäkrad jämlikt sjukförsäkringslagen för utgifter för konvalescentvård,

sjukgymnastisk behandling (rörelsebehandling eller massage jämte

förberedande uppvärmning), behandling med ultrakortvåg, mikrovåg eller

ultraljud, som icke lämnas i samband med sjukgymnastisk behandling,

tryckvariationsbehandling av arteriella genomblödningsrubbningar, elektrisk

retningsbehandling vid muskelförlamningar, mekanisk sträckbehandling

av ryggraden samt foniatrisk behandling. Ersättning utgår endast om

behandlingen varit erforderlig på grund av sjukdom och föreskrivits av

läkare. Som villkor för rätt till ersättning gäller vidare, att behandlingen

skall ha utförts av läkare eller, i fråga om sjukgymnastisk behandling, av

legitimerad sjukgymnast eller ock av person som upptagits i en av riksförsäkringsverket

fastställd förteckning över personer med sjukgymnastisk

utbildning men utan svensk legitimation som sjukgymnast. Till upptagande

i nämnda förteckning kan enligt gällande principer endast sådana

personer med sjukgymnastisk utbildning ifrågakomma, vilka under längre

tid bedrivit väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet.

Enligt kungörelsen skall ersättning för sjukgymnastisk behandling utgå

med tre fjärdedelar av utgifterna för behandlingen, dock högst med tre

fjärdedelar av belopp, som angives i en i kungörelsen intagen taxa. Nämnda

belopp är högre för behandling, som utförts av legitimerad sjukgymnast, än

för behandling, som utförts av sjukgymnast som upptagits i den av riksförsäkringsverket

fastställda förteckningen. Ersättning utgår inte för patientens

resa till och från behandlingen. Däremot ersättes sjukgymnastens

resekostnader för behandling i patientens hem med tre fjärdedelar.

Motionerna

Motionärerna anser det i och för sig riktigt att restriktivitet iakttages vid

uppförande av personer på riksförsäkringsverkets förutnämnda förteckning.

Emellertid kan det enligt motionärerna i fråga om bl.a. ep- och polioskadade

personer vara befogat med en uppmjukning av nu gällande normer. De cpoch

polioskadade behöver, säger motionärerna, kontinuerliga behandlingar

för att kontrakturer ej skall uppstå. Dessa behandlingar innebär i många fall

en upprepning av ett i förväg bestämt rörelseschema och måste på grund av

bristen på sjukgymnaster ofta lämnas av annan än sjukgymnast. Enligt

motionärerna är det också för det mesta tillräckligt att den behandlande har

erfarenhet av sjukgymnastik och meddelas erforderliga instruktioner av

ordinationsläkaren. Motionärerna understryker även de stora kostnader som

uppstår för en person som är i behov av regelbunden sjukgymnastisk be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

3

handling, om han vistas på en ort utan tillgång till ersättningsgill behandling.

Motionärerna fortsätter:

Vi anser att dispenser i större omfattning skall meddelas av riksförsäkringsverket

efter prövning i vart särskilt fall för angivna behandlingar. Som

villkor för meddelande av dispens bör uppställas att behandling av legitimerad

sjukgymnast eller av person upptagen i förteckningen ej kan erhållas

på orten.

Den person som skall utföra behandlingen skall av behörig läkare ha förklarats

lämplig att ge ifrågavarande behandling. För att förhindra missbruk

av ersättningsbestämmelserna bör medgivande endast omfatta behandling

av en viss eller vissa personer. Dispensen bör även göras tidsbegränsad,

och riksförsäkringsverket har sålunda att efter viss, icke alltför lång tid

pröva om förutsättningar fortfarande är för handen för meddelande av dispens

i det speciella fallet. För att skapa garantier för att behandlingen verkligen

utföres på ett riktigt sätt, bör den fortlöpande kontrolleras av ordinationsläkaren

och/eller legitimerad sjukgymnast.

Uppdrar man så snäva gränser, som vi här föreslår för meddelande avdispens,

är vi övertygade om att något intrång icke sker i den verksamhet

som utövas av legitimerade eller på förteckningen uppförda sjukgymnaster.

Ej heller kommer reformen att innebära någon eftergift i de höga krav

som bör ställas på sjukgymnastiken i allmänhet. För de ep- och polioskadade

och andra, som är i långvarigt beroende av rörelsebehandling, skulle

reformen däremot vara av stor betydelse.

Historik

Vid 1959, 1960 och 1961 års riksdagar väcktes motioner med samma

yrkande som i förevarande motioner. Vid samtliga tillfällen behandlades

motionerna av andra lagutskottet.

Vid 1959 års riksdag inhämtades ett flertal yttranden över motionerna.

I tre av dessa (från De vanföras riksförbund, Riksföreningen mot polio och

Riksföreningen mot reumatism) tillstyrktes motionsyrkandet. övriga sju

remissinstanser (medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, Kvinnliga

legitimerade sjukgymnasters riksförbund, RFA-sjukgymnasternas riksförbund,

Svenska sjukasseförbundet, Svenska vanförevårdens centralkommitté

och Sveriges föräldraföreningar för cp-barn) antingen avstyrkte motionsyrkandet

uttryckligen eller ställde sig kritiska till det. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 21 avstyrkte andra lagutskottet motionerna och anförde:
Som

vitsordats från flera håll, råder för närvarande brist på legitimerade

sjukgymnaster. Denna brist torde endast i ringa man täckas av de ca 109

icke legitimerade sjukgymnaster, som upptagits i riksförsäkringsanstaltens

förteckning. Dessa förhållanden gör att många sjuka, särskilt på landsbygden,

har svårt att få ersättningsgrundande sjukgymnastisk behandling. Det

iir därför enligt utskottets mening angeläget att förbättra de sjukas möjligheter

till sådan behandling.

Allmän enighet torde råda om den i sjukförsäkringslagen gällande prin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

cipen, att behandling skall vara av betryggande kvalitet för att kunna ersättas

av sjukkassa. I fråga om sjukgymnastik behandling kommer principen

till synes i kravet på att den behandlande skall vara antingen legitimerad

läkare, legitimerad sjukgymnast eller sjukgymnast, som upptagits i riksförsäkringsanstaltens

förteckning.

Av flera remissyttranden framgår, att osakkunnig sjukgymnastisk behandling

kan innebära risk för försämring av patientens tillstånd. Motionärernas

förslag att behandlingen alltid skulle stå under fortlöpande kontroll

av läkare synes utskottet inte utgöra tillräcklig garanti mot denna

risk. Läkarnas möjligheter till effektiv sådan kontroll är nämligen synnerligen

varierande.

Avslutningsvis yttrade utskottet följande:

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att vissa lättnader

i bristen på legitimerade sjukgymnaster torde komma att bli resultatet

av statsmakternas beslut vid 1957 års riksdag om utbyggnad av utbildningsanstalterna

för sjukgymnaster. Bristsituationen torde dock komma att bestå

under flera år. Under sådana förhållanden är det önskvärt att allmänheten

i största möjliga utsträckning kan få ersättningsgrundande behandling även

hos andra än legitimerade sjukgymnaster. Detta får dock inte innebära, att

kraven på betryggande kunnighet hos den behandlande eftersättes.

Vid 1960 års riksdag behandlade andra lagutskottet motionerna i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 10. Häri erinrade utskottet om de skäl som

anförts mot motionerna vid föregående års riksdag och fortsatte:

De av utskottet sålunda anförda skälen synes alltjämt bärande. Visserligen

har i årets motioner förordats att ifrågavarande behandlingar skulle stå

under kontroll inte blott av läkare utan även av legitimerad sjukgymnast,

men detta bör inte leda till ett annat ställningstagande, eftersom sjukgymnasternas

kontrollmöjligheter inte torde vara större än läkarnas. För övrigt

skulle den i motionerna föreslagna ordningen tillämpas endast i sådana

orter dar legitimerad sjukgymnast inte finns att tillgå.

Utskottet vill dessutom tillägga, att ett genomförande av motionärernas

förslag skulle medföra egendomliga konsekvenser. Vissa behandlingsformer

skulle sålunda kunna bli ersättningsgrundande, även om de utföres av okvalificerad

eller i ringa grad kvalificerad personal. Andra behandlingar, som

kräver kvalificerad personal t. ex. sådana som utföres av distriktssköterskor,

skulle däremot fortfarande inte grunda ersättningsrätt.

I sitt utlåtande nr 12 vid 1961 års riksdag avstyrkte andra lagutskottet på

de vid föregående båda riksdagar anförda skälen motionsyrkandet, och utskottet

tilläde:

Utskottets ståndpunkt innebär icke, att vård och behandling av sjuka och

invalidiserade människor alltid maste utföras endast av personer med omfattande

utbildning i sjukvård. Tvärtom kan i många fall personer utan

sådan utbildning lämna värdefull hjälp åt sjuka och invalider. Det kan

t. ex. nämnas den dagliga vård en moder ger sitt invalidiserade barn eller

den hjälp en sjuk får av en anställd vårdarinna. Emellertid skulle det uppenbarligen

ligga utanför ramen för den allmänna sjukförsäkringen, om denna

skulle utge ersättning för sådan vård och hjälp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962 5

Utskottet vill dessutom understryka, att den i motionerna påtalade bristen

på legitimerade sjukgymnaster inte bör avhjälpas genom att sjukgymnaster

med otillfredsställande kunskaper »auktoriseras» utan genom att utbildningen

av sjukgymnaster ökas. Såsom framhållits vid tidigare behandling

av förevarande fråga, har statsmakterna år 1957 fattat beslut om en utökning

av sjukgymnastutbildningen i landet. En sådan utökning har också

kommit till stånd. Härigenom kommer så småningom tillgången på sjukgymnaster

att förbättras.

I en vid utlåtandet fogad reservation yrkades bifall till motionerna. Vid

behandlingen av utlåtandet i kamrarna biföll första kammaren vad utskottet

hemställt men andra kammaren reservationen. Vid prövning av frågan

om sammanjämkning av kamrarnas beslut fann andra lagutskottet skiljaktigheten

i besluten vara sådan att sammanjämkning dem emellan icke

var möjlig.

Utskottet

Som villkor för rätt till ersättning från sjukkassa för sjukgymnastisk

behandling gäller enligt kungörelsen den 20 oktober 1961 om ersättning från

den allmänna sjukförsäkringen för vissa utgifter för vård eller behandling

i anledning av sjukdom, att behandlingen skall ha utförts av läkare, legitimerad

sjukgymnast eller av person som upptagits i en av riksförsäkringsverket

fastställd förteckning över personer med sjukgymnastisk utbildning

men utan svensk legitimation som sjukgymnast.

I förevarande motioner hemställes om utredning i syfte att efter särskild

dispens från riksförsäkringsverket ersättning skall kunna utgå jämväl när

behandlingen meddelats av annan person än ovan nämnts. Dispens skulle

avse behandling av viss eller vissa personer och lämnas endast för behandling

på ort, där sjukgymnast icke finns att tillgå. Vidare skulle enligt motionärerna

som förutsättning för dispens gälla, att den person, som skulle utföra

behandlingen, förklarats lämplig därtill av läkare, samt att verksamheten

skulle stå under fortlöpande kontroll av läkare och/eller legitimerad

sjukgymnast. Dispensen skulle därjämte vara tidsbegränsad.

Motioner med samma yrkande har behandlats av riksdagen vid upprepade

tillfällen och senast år 1961. Motionerna bifölls därvid av andra kammaren

men avslogs av första kammaren med den motiveringen att endast

behandling av betryggande kvalitet borde ersättas av den allmänna sjukförsäkringen

samt att sådan kvalitet icke kunde på tillfredsställande sätt

garanteras vid behandlingar av det slag motionärerna åsyftade. Sammanjämkning

mellan de skiljaktiga besluten befanns icke möjlig.

I december 1961 tillkallade chefen för socialdepartementet särskilda sakkunniga

med uppgift att företa en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen.

Enligt direktiven för utredningen skall denna bl. a. behandla frågan om i

vilken omfattning ersättning från sjukförsäkringen skall utgå för annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

sjukvård än läkarvård och sjukhusvård, d. v. s. sådan sjukvård till vilken

sjukgymnastik och därmed jämförliga behandlingsformer är att räkna.

Med denna fråga får det av motionärerna väckta förslaget anses ha ett nära

samband. Utskottet finner det därför lämpligt att jämväl detta göres till

föremål för prövning av utredningen vid dess fortsatta arbete. Denna utskottets

uppfattning torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:170

och II: 217, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 27 februari 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström

och herr Enarsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

fru Ekendahl, fru Eriksson i Ängelholm, herr Gustavsson i Alvesta,

fru Svensson i Kungsör, herrar Hamilton* och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962

620296

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.