Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående bostadspolitiken. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta motioner, nr 4281 i första kammaren av herr Hagberg m. fl., och nr 509 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl., såvitt desamma hänvisats till lagutskott.

1962-03-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:15, Utlåtande i anledning av motioner angående bostadspolitiken. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta motioner, nr 4281 i första kammaren av herr Hagberg m. fl., och nr 509 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl., såvitt desamma hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av motioner angående bostadspolitiken.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta motioner,

nr 4281 i första kammaren av herr Hagberg m. fl., och nr 509 i andra kammaren

av herr Heckscher m. fl., såvitt desamma hänvisats till lagutskott.

I motionerna, som är likalydande, har, såvitt nu är i fråga, i sammandrag

anförts följande.

Bostadsbyggandet är det område, där fri företagsamhet och konsumenternas

valmöjligheter effektivast har satts ur spel genom en ingående statlig

reglering. Resultatet har blivit att marknaden sjutton år efter andra världskrigets

slut fortfarande inte kunnat erbjuda stora skaror bostadssökande vad

de framför allt annat behöver — en rymlig och modern eller moderniserad

lägenhet. Regeringen framhåller i detta läge att det byggs fler bostäder än

tidigare, att nytillskottet av moderna lägenheter lett till en högre bostadsstandard

och att även utrymmesstandarden förbättras. Detta förnekas ej.

Vad som emellertid intresserar är storleken av det nettotillskott som tillföres

bostadsmarknaden varje år och icke siffror enbart för nyproduktionen. Det

material som hittills framkommit genom 1960 års bostadsräkning utvisar

att det offentliga av regeringen och bostadsstyrelsen redovisade siffermaterialet

ej täcker den verkliga situationen på bostadsmarknaden. På samma

gång som den förda bostadspolitiken långt ifrån lyckats häva bostadsbristen

har bostadsstandarden i så måtto försämrats, att allt fler människor tvingats

bo i flerfamiljshus och på senare år i den speciella form som benämnes höghus.

Det är troligt att koncentrationen till flerfamiljshus och höghus i efterkrigstidens

bostadsproduktion ej skulle ha kommit till stånd i en fri bostadsmarknad.

Genom under senare år utförda intervjuundersökningar har framkommit

att en mycket stor del av befolkningen helst vill bo i egna hem. För att

bostadsproduktionen skall få en sådan inriktning och sådan omfattning att

det blir jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på marknaden och så att bostadsstandarden

blir anpassad efter konsumenternas önskemål måste statsmakterna

främst inrikta sig på en friare hyrespolitik. Den successiva avvecklingen

av hyresregleringen bör därför intensifieras. Genom att låta avvecklingen

omfatta även städer där en »bristsituation» fortfarande föreligger

erhålles en praktisk möjlighet att bedöma i vilken utsträckning det i själva

verket är regleringens existens som skapar bristen.

För det fullständiga innehållet i motionerna i denna del hänvisas till motionen

II: 509 s. 1—3.

1 Motionen i dess helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

På grund av det anförda hemställer motionärerna under punkt A. 1) i

yrkandet att riksdagen måtte besluta, att hyresregleringens avveckling skall

— sedan överläggningar upptagits med Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges allmännyttiga bostadsorganisation och HSB för att förmå dessa

organisationer att verka för återhållsamhet vid hyressättningen — omfatta

även städer där en »bristsituation» fortfarande råder.

Motionerna har, såvitt angår övriga däri upptagna yrkanden, hänvisats till

statsutskottet.

Gällande bestämmelser m. m.

Genom lagen den 19 juni 19i2 (nr i29) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)

har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet

lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av

vissa andra hyresförhållanden. Lagen ägde ursprungligen tillämpning i varje

stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst

2 000 invånare, om icke Kungl. Maj :t förordnade annorlunda. Den har, efter

särskilda förordnanden, gjorts tillämplig också i vissa andra tättbebyggda orter.

Från tillämpningen av lagens bestämmelser har redan från dess tillkomst

undantagits upplåtelse av bostad som är förenad med allmän tjänst.

Lagens bestämmelser om reglering av hyran äger, efter en ändring som

den 7 december 1956 (nr 565) vidtogs i dess 26 §, icke tillämpning på upplåtelse

av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt

lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning.

Efter ytterligare ändring den 6 juni 1957 (nr 233) i 26 § är bestämmelserna

från ingången av 1958 icke heller tillämpliga på upplåtelse i första

hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed

jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl. Maj :t bestämmer. Med

stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t i kungörelse den 27 juni 1957

(nr 475) förordnat, att från lagens reglering av hyran skall undantagas upplåtelse

i första hand av lägenhet i hus, som förvaltas av landstingskommun,

kommun, municipalsamhälle eller helkommunalt bostadsföretag eller av företag

som enligt vissa angivna kungörelser om bostadslån m. m. erkänts såsom

allmännyttigt eller jämställts med kommun. Slutligen har genom ändring

i samma lagrum den 2 juni 1961 (nr 213) från tillämpning av ifrågavarande

bestämmelser om reglering av hyran undantagits statlig myndighets

upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas

till bostad.

Såsom ett komplement till hyresregleringslagen har genom bostadsrättskontrollagen

införts reglering av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt

och andra former av bostadskooperation. Lagen äger tillämpning

i ort där hyresregleringslagen gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

3

även lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser om makars

gemensamma bostad.

Sistnämnda lag, liksom hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen,

gäller, sist efter förlängning den 2 juni 1961 (nr 213, 214 och 216),

t. o. m. den 31 december 1963.

För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen har Kungl. Maj:t

genom en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1957 tillagts befogenhet

att bringa hyresregleringen att upphöra i ort eller del av ort, där läget

på bostadsmarknaden icke kräver fast reglering (regional avveckling). Kungl.

Maj:t äger vidare efter en lagändring den 6 juni 1957 bestämma att lagen i

den ort där den gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst eller vissa

slag av lägenheter (kategorimässig avveckling). Vidare gäller från den

1 januari 1957 lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser

som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. I 2 § första stycket första

punkten denna lag stadgas, att om hyresregleringslagen varit tillämplig

på hyresavtal, som även omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört

att gälla, avtalet skall, ändå att där annorlunda stadgats, för nämnda tid

anses upptaga den hyra, som skolat utgå då hyresregleringen upphörde. I

andra punkten sägs, att om annat villkor är bestämt genom hyresnämnds

beslut, avtalet i denna del skall anses ha det innehåll som framgår av beslutet.

Lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst

till nytt hyresavtal (besittningsskyddslagen), vilken gäller till och

med den 31 december 1963, innehåller dels regler om besittningsskydd, dels

regler om bestämmande av hyresvillkoren, innebärande bl. a. att om parterna

ej kan enas domstol skall ge tvingande föreskrifter därom. Besittningsskyddslagen

skall med vissa undantag tillämpas på de orter där hyresregleringslagens

bestämmelser om uppsägningsskydd icke gäller. Undantagna

från lagens tillämpning är fall då lägenhet upplåtits till bostad i en- eller

tvåfamilj shus eller till bostad i möblerat skick eller då fråga är om upplåtelse

från hyresgästs sida av del i förhyrd bostad. Lagens bestämmelser

avses skola inflyta i den allmänna hyreslagstiftningen, vilken varit föremål

för översyn av hyreslagskoinmittén, som den 15 september 1961 avgivit betänkande

med förslag till reviderad hyreslag (SOU 1961: 47).

Kungl. Maj :t har uppdragit åt hyresrådet att efter utredning rörande hyresläget

till Kungl. Maj :t avgiva de förslag till hyresregleringens avskaffande,

vartill utredningen kan ge anledning. Efter förslag av hyresrådet har

Kungl. Maj :t förordnat om hyresregleringens upphörande dels genom beslut

den 28 maj 1959, med tillämpning fr. o. m. den 1 november samma år, beträffande

61 kommuner, dels genom beslut den 4 november 1960, med tilllämpning

fr. o. m. den 1 februari 1961, helt beträffande 14 kommuner och i

viss del av en kommun, dels ock genom beslut den 20 oktober 1961, med tilllämpning

fr. o. m. den 1 februari innevarande år, helt beträffande 95 och i

viss del av tre kommuner och orter. Genom de två sistnämnda besluten har

jämväl hyresregleringen i mycket stor utsträckning upphört att gälla i fråga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

om lägenheter, som uthyres för annat ändamål än bostad, och beträffande

bostäder, som utgör del av uthyrarens bostad och uthyres i möblerat skick.

I förordnandet den 20 oktober 1961 har vidare från hyresregleringslagens

tillämpning undantagits lägenheter, som uthyres till garage.

Angående riksdagens behandling av hyresregleringsfrågor under senare

år må hänvisas till tredje lagutskottets utlåtanden nr 4 och 20/1955, 21

och 28/1956, 20/1957, 15/1959 och 24/1961.

Utskottet

Liksom vid tidigare tillfällen, då utskottet haft att handlägga frågan

om förlängning av hyresregleringen, uttalade utskottet vid sin behandling

av det år 1961 framlagda förslaget om fortsatt giltighet av hyresregleringslagen

m. m. (uti. nr 24/1961) att målet borde vara att avskaffa regleringen.

Strävandena mot en avveckling borde, enligt utskottets mening, bedrivas

med all kraft. Beträffande de riktlinjer som därvidlag borde gälla

delade utskottet emellertid helt den mening som uttalats av departementschefen

i då föx-evarande proposition. Däri hade bl. a. anförts att frågan om

behovet av hyresreglering uteslutande bör bedömas med utgångspunkt

från det på de olika orterna rådande bostadsmarknadsläget samt att den

fortsatta avvecklingen alltså liksom hittills bör grundas på ingående utredning

angående förhållandena på respektive orters hyresmarknad.

Senast genom beslut med giltighet från den 1 februari innevarande år

har, som framgår av den tidigare redogörelsen, en betydande såväl regional

som kategorimässig avveckling av regleringen skett. Enligt vad utskottet

inhämtat beröres drygt 300 av de ursprungligen omkring 500 hyresreglerade

områdena alltjämt av regleringen. Såvitt avser s. k. möblerade rum

gäller regleringen numera i stort sett endast de större städerna med förorter

och även beträffande lokaler för annat ändamål än bostad har hyresregleringslagen

upphävts inom ett mycket stort antal kommuner och orter.

Hyresrådets uppdrag att verkställa utredning och inkomma med förslag

till fortsatt avveckling kvarstår. I sitt beslut den 20 oktober 1961 har

Kungl. Maj:t jämväl uppdragit åt hyresrådet att, i den utsträckning rådet

finner lämpligt, undersöka verkningarna av genomförd avveckling.

Enligt uppgifter till utskottet har arbetet med sistnämnda undersökning

inletts. Vidare har upplysts att hyresrådet till den 1 maj 1962 begärt utredning

om möjligheterna för en avveckling av hyresregleringen från ytterligare

140 kommuner och municipalsamhällen och att förslag på grundval

av denna utredning kommer att föreläggas Kungl. Maj :t före sommaren.

Då arbetet på den fortsatta avvecklingen av hyresregleringen synes fortgå

i enlighet med de riktlinjer, till vilka föregående års riksdag anslutit

sig, finner utskottet ej anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande

i frågan. Nya vägar för avvecklingen bör så mycket mindre beträdas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

5

som, enligt vad nyss sagts, undersökningar pågår rörande avvecklingens

följder sådan den hittills bedrivits. Det kan tilläggas att frågan, hur ett

upphävande av regleringen i en bristsituation inverkar beträffande tillgången

på lägenheter och i fråga om hyressättningen, i viss mån — och

på ett mer rättvisande sätt än den avveckling på utvalda orter motionärerna

synes avse — torde bli belyst genom verkningarna av den nyligen genomförda

totala avvecklingen såvitt avser garagelokaler.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:428 och 11:509, i vad de

hänvisats till lagutskott, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Göran Karlsson*, Kristiansson, Georg

Carlsson, Åkesson, Åke Larsson, Herbert Larsson, Holmberg och Gunnar

Pettersson;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, Munktell*, fru Torbrink,

herrar Svenning, Carlsson i Stockholm, Mattsson* och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. av herrar Åkesson, Gunnar Pettersson, Nyberg och Carlsson i Stockholm,

vilka ansett att det stycke i utskottets utlåtande på s. 4, som börjar med

orden »Då arbetet» och slutar (på s. 5) med orden »avser garagelokaler»

bort ha följande lydelse:

»Arbetet på den fortsatta avvecklingen av hyresregleringen synes fortgå

i enlighet med de riktlinjer, till vilka föregående års riksdag anslutit sig.

I motionerna nr 1:428 och II: 509 har under punkt A. I yrkats, att riksdagen

måtte besluta, att hyresregleringens avveckling skall — sedan överläggningar

upptagits med Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga

bostadsorganisation och HSB för att förmå dessa organisationer

att verka för återhållsamhet vid hyressättningen — omfatta även städer

där en ''bristsituation’ råder. Utskottet finner det icke uteslutet att värdefulla

erfarenheter av hyresregleringens verkningar skulle kunna vinnas

om regleringen avvecklades på vissa orter med mindre, kvardröjande bo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

stadsbrist. Detta måste emellertid ske med försiktighet och först efter ingående

överväganden. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t utnyttjar de

möjligheter till sådan avveckling som redan nu gällande lagstiftning medger

och finner ett särskilt riksdagsbeslut i ämnet för närvarande icke erforderligt.

Det kan tilläggas att frågan, hur ett upphävande av regleringen

i en bristsituation inverkar beträffande hyressättningen, i viss mån torde

bli belyst genom verkningarna av den nyligen genomförda totala avvecklingen

såvitt avser garagelokaler. Utskottet vill också erinra om att den fortsatta

avvecklingen av hyresregleringen torde komma att aktualiseras i samband

med att proposition föreläggs riksdagen i anledning av hyreslagskommitténs

betänkande.»

II. av herrar Holmberg och Munktell, vilka ansett att utskottets utlåtande

och hemställan bort ha följande lydelse:

»Redan år 1956 beslöt riksdagen att hyresregleringen skulle successivt

avvecklas. I skilda etapper har sedermera såväl en kategorimässig som en

regional avveckling av hyresregleringen genomförts. Enligt vad utskottet

inhämtat beröres emellertid fortfarande drygt 300 av de ursprungligen omkring

500 hyresreglerade områdena av regleringen. Så gott som samtliga städer

är sålunda fortfarande underkastade hyresregleringslagen. En regional

avveckling har skett i endast 7 av 130 städer som omfattas av regleringen.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motionerna I: 428 och II: 509,

att den successiva avvecklingen av hyresregleringen nu försöksvis bör omfatta

även orter där det fortfarande föreligger en viss kvardröjande brist på

lägenheter. Härigenom skulle man erhålla praktisk möjlighet att bedöma

i vilken utsträckning det i själva verket är regleringens existens som skapat

bristsituationen. Utskottet vill också erinra om att en sådan försöksvis avveckling

väl står i överensstämmelse med departementschefens av riksdagen

år 1956 godkända uttalande om att det skulle föra för långt att kräva,

att full balans skall ha inträtt mellan tillgång och efterfrågan för att lagstiftningen

skall bringas alt upphöra.

Enligt vad utskottet har sig bekant ämnar hyresrådet under innevarande

år till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till ytterligare avveckling av regleringen.

Denna avvecklingsomgång bör därvid enligt utskottet omfatta en

eller flera städer där full balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder

ännu ej inträtt. Ehuru risken för att ett dylikt försök skulle leda till väsentliga

hyresstegringar får anses obetydlig, förutsätter dock utskottet,

att Kungl. Maj :t upptager överläggningar med vederbörande fastighetsägareorganisationer

för att förmå dessa att bland sina medlemmar verka

för återhållsamhet vid hyressättningen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 428 och II: 509,

i vad de hänvisats till lagutskott, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t ge till känna vad utskottet ovan anfört.»

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620389

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.