Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

1962-04-03 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:17, Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

1

Nr 17

UHatande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående

bidrag till restaurering av TJppsala domkyrka m. m. jämte

i anledning av propositionen väckta motioner, dels

motioner om inrättande av särskilda studentprästbefattningar

m. m., dels motioner om vidareutbildning av

präster vid sjukhusen, dels ock motioner om tjänstebil

för biskopen i Luleå stift.

Genom en den 26 januari 1962 dagtecknad proposition, nr 42, vilken såvitt

avser vissa anslag ur kyrkofonden hänvisats till lagutskott och behandlats av

tredje lagutskottet samt i övrigt hänvisats till statsutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, föreslagit

riksdagen, såvitt nu är i fråga, att medgiva

a) att fr. o. m. den 1 juli 1962 tills vidare bidrag ur kyrkofonden till avlönande

av vissa av diakonistyrelsens sekreterare må efter Kungl. Maj:ts beprövande

utgå enligt av föredragande departementschefen förordade grunder och att sådant

bidrag därvid även må utgå till avlönande av den kvinnliga församlingssekreteraren,

så länge tjänsten uppehälles av präst;

b) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom vederbörande statsdepartement

av kyrkliga ärenden må för budgetåret 1962/63 ur kyrkofonden

utgå högst 60 000 kr.;

c) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1962/63 utgå bidrag till Svenska

diakonsällskapet med högst 50 000 kr. till bestridande av kostnader för utbildning

av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet; samt

d) att ur kyrkofonden må fr. o. m. den 1 juli 1962 tills vidare utgå ett årligt

bidrag med 40 000 kr. till Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridande

av dess medlemsavgift till världsförbundet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat d e 1 s i anledning av

propositionen väckta motionerna nr 5451 i första kammaren av herr Wirmark

m. fl. och nr 659 i andra kammaren av herr Larsson i Norderön m. fl., dels de

till lagutskott hänvisade motionerna nr 161 i första kammaren av fröken Ljungberg

m. fl och nr 26 i andra kammaren av herr Braconier m. fl., nr 3021 i första

kammaren av herr Eskilsson m. fl. och nr 374 i andra kammaren av herr Hedin

m.fl., samt nr 1722 i första kammaren av herr Bergh, Ragnar, m.jl. och nr 378

i andra kammaren av herr Lassinantti m. fl.

1 Motionen i dess helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

2 Motionen i dess helhet tryckt bland första kammarens motioner.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 3 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

I motionerna 1:545 och 11:659, som är likalydande, hemställes i anslutning

till förslaget under a) i propositionen

»att riksdagen måtte, utöver de av departementschefen äskade anslagen till

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, anvisa ytterligare ett årligt avlöningsbidrag

å IS 500 kr. att utgå ur kyrkofonden, samt

att Kungl. Maj:t måtte meddela de närmare föreskrifter beträffande anslaget,

som eventuellt kan befinnas erforderliga».

Motionernas närmare innehåll redovisas nedan.

I motionerna 1:16 och II: 26, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta om inrättande av särskilda stiftsadjunktsbefattningar

i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm med uppgift för innehavaren

att såsom studentpräst med heltidstjänstgöring ägna sig åt arbete vid respektive

universitet och högskolor från 1 januari 1963 samt

att i avvaktan på verkställandet av detta beslut studentprästnämnderna i

Lund och Göteborg måtte tilldelas anslag ur kyrkofonden efter samma principer

som gäller för anslag till de äldre studentprästnämnderna».

I motionerna I: 302 och II: 374, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte av kyrkofondsmedel anvisa 40 000 kr. att ställas till

biskopsmötets förfogande för vidareutbildning av präster och andra själavårdare

verksamma inom den andliga vården vid sjukhusen».

I motionerna 1:172 och II: 378, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t vidtager

åtgärder för anskaffande, på kyrkofondens bekostnad, av tjänstebil åt biskopen

i Luleå stift».

Det närmare innehållet i de sex sistnämnda motionerna redovisas jämväl i

den fortsatta redogörelsen.

Över dessa motioner har inhämtats yttranden från ett antal remissinstanser.

För remisserna redogöres beträffande varje motionspar i det avsnitt där respektive

motioner redovisas.

A. Propositionen och de i anslutning därtill väckta motionerna

a) Anslag till särskild prästerlig verksamhet

Avlöningsbidrag till prästerliga sekreterare

vid diakonistyrelsen

Svenska kyrkans diakonistyrelse har alltsedan år 1937 erhållit bidrag ur

kyrkofonden till avlönande av till en början fyra och — sedan år 1954 — fem

prästerliga sekreterare. Vidare har utgått bidrag till dessa sekreterares resor.

Ifrågavarande sekreterare har ansetts under hälften av sin arbetstid fullgöra

arbetsuppgifter, likartade med dem som ankommer på församlingspräster samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

3

stifts- och kontraktsadjunkter. Lönebidraget har uppgått till hälften av stiftsadjunkts

lön i lägsta löneklassen (A 19).

I skrivelse den 11 december 1961 har diakonistyrelsen hemställt

dels att lönebidrag till de sekreterarbefattningar, som får sådant från kyrkofonden,

måtte bestämmas efter de löneklasser, som vederbörande befattningshavare,

vilka är placerade i lönegraderna A 20—22, erhållit med tillämpning av

de statliga avlöningsbestämmelserna,

dels att bidrag måtte erhållas för pensionsavgifter eller att hänsyn till dessa

avgifter måtte tagas vid bestämmandet av förstnämnda bidrag,

dels ock att löne- och resebidrag måtte utgå jämväl för kvinnliga församlingssekreterartj

änsten.

Beträffande motiveringen till sistnämnda yrkande samt kammarkollegiets yttrande

över skrivelsen hänvisas till propositionen s. 13.

Departementschefen. Då lönegradsplaceringen av sekreterartjänsterna i diakonistyrelsen

bestämmes av styrelsen och inte prövas av statsmakterna, finner

jag det inte lämpligt att den lägges till grund för beräkningen av avlöningsbidraget.

En ökning av det ekonomiska stödet för detta ändamål synes emellertid

motiverad, och jag föreslår, att avlöningsbidraget — på sätt kammarkollegiet förordat

— från och med nästa budgetår får utgå med hälften av stiftsadjunkts lön

i Stockholm, beräknad efter näst högsta i stället för lägsta löneklassen, d. v. s. för

närvarande löneklass 21 i stället för 19.

Bidrag till pensionsavgifter för sekreterarna är jag inte beredd att tillstyrka.

Av vad i ärendet blivit upplyst finner jag det framgå, att den nuvarande innehavaren

av tjänsten som kvinnlig församlingssekreterare i diakonistyrelsen, i likhet

med övriga sekreterare för vilka bidrag ur kyrkofonden utgår, genom sin

verksamhet som präst delvis fullgör arbetsuppgifter, motsvarande dem som

ankommer på församlingspräster och stifts- eller kontraktsadjunkter. Jag tillstyrker

därför, att avlönings- och resebidrag får utgå jämväl för ifrågavarande

församlingssekreterartjänst, så länge den innehaves av präst.

Merkostnaden för kyrkofonden till följd av vad jag nu föreslagit uppskattar

jag till i runt tal 20 500 kr. för år.

Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse utgår för närvarande — jämlikt

6 § andra stycket 4) kyrkofondslagen — tills vidare ur kyrkofonden högst elva

årliga avlöningsbidrag å 18 500 kr. för i styrelsens tjänst i utlandet anställda

präster. År 1960 ändrades grunderna för denna form av bidrag så att de, från

att ha varit en avlöningsförmån knuten till vissa tjänster, förklarades utgå såsom

bidrag till täckande av sjömansvårdsstyrelsens avlöningskostnader under villkor

att styrelsen bedriver religiös och social verksamhet genom i utlandet stationerade

präster till minst det antal, som svarar mot bidragen. Styrelsen har alltså

1

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

möjlighet att disponera de utgående elva bidragen till avlönande av präster i

styrelsens tjänst i utlandet på sätt styrelsen finner lämpligt med hänsyn till

verksamhetens skiftande behov. Bidragsbeloppet 18 500 kr. beslöts av 1961 års

riksdag på förslag av Kungl. Maj:t, sedan sjömansvårdsstyrelsen med hänsyn

till de ökade lönekostnaderna begärt en höjning från tidigare fastställda 16 800

kr.

Frågans tidigare behandling

I propositionen nr 101 till 1960 års riksdag behandlades bl. a. en framställning

från sjömansvårdsstyrelsen om utökning av antalet ifrågavarande bidrag till att

avse tretton prästerliga befattningshavare. Kungl. Maj:t fann sig ej böra tillstyrka

någon ökning av antalet avlöningsbidrag och riksdagsbehandlingen medförde

ej någon ändring härutinnan. I samband med propositionen behandlade

riksdagen två likalydande motioner om bidrag ur kyrkofonden till avlönande av

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster i Hamburg, Liibeck och

Liverpool. I ärendet avgavs utlåtande av tredje lagutskottet (nr 19/1960), som

i denna del anförde följande.

Den verksamhet, som utövas genom de i utlandet stationerade sjömansprästerna

är enligt utskottets mening förtjänt av allt stöd och vann uppskattning.

Detta gäller verksamheten bland såväl sjömän som andra svenskar i utlandet.

Att verksamheten fyller ett starkt behov framgår även av det siffermaterial,

som redovisats i motionerna. Värdet av verksamheten påverkas enligt

utskottets mening icke av om den bedrives genom svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

eller genom annat trossamfund än svenska kyrkan. Starka skäl

talar därför för bifall till yrkandet i motionerna om anslag ur kyrkofonden.

Med hänsyn till det sätt, varpå kyrkofonden tillkommit, och fondens ändamål

anser utskottet det emellertid tveksamt, huruvida anslag ur fonden kan utgå

till ett enskilt samfund som Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Stiftelsens organisation

och förvaltning är sålunda icke underkastad kontroll eller insyn genom

vare sig statlig eller kyrklig myndighet.

Enligt utskottets mening bör det, trots nu angivna betänkligheter, icke möta

hinder att tillfredsställa det mycket angelägna behov, som motionärernas yrkande

om anslag ur kyrkofonden avser att fylla. Flera lösningar är här tänkbara.

En sådan vore att ställa ökade medel till förfogande för svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

med medgivande för styrelsen att i viss utsträckning bidraga

även till kostnaderna för sjömansvård, som bedrives genom andra samfund än

svenska kyrkan. Vilken lösning som än väljes torde krävas ändringar i gällande

författningar eller utfärdande av nya sådana. På grund härav synes det ej nu

kunna komma i fråga att för tillgodoseende av sjömansvårdens behov medgiva

anslag ur kyrkofonden utöver vad i propositionen föreslagits. Utskottet förväntar

emellertid, att Kungl. Maj:t före framläggandet av anslagsäskandena för

budgetåret 1961/62 överväger de spörsmål, som är förenade med det i motionerna

framställda yrkandet, och att vid de ställningstaganden, som därefter kan

följa, beaktas vad utskottet här ovan anfört.

Riksdagen beslöt giva Kungl. Majit till känna vad utskottet således anfört.

Efter remiss avgavs därefter till Kungl. Maj:t yttranden i frågan av svenska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962 5

kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, statskontoret

och kammarkollegiet.

Sjömansvårdsstyrelsen ställde sig i huvudsak positiv till syftet med de i ämnet

väckta motionerna. Evangeliska fosterlandsstiftelsen tillstyrkte bidrag i enlighet

med motionärernas förslag. Statskontoret ansåg däremot principiella hinder

möta mot bidrag i denna form och tilläde, att beslut om bidrag i allt fall ej

borde fattas utan en allmän bedömning av angelägenhetsgraden vad gäller de

hamnar, där stiftelsens präster är verksamma, och de hamnar, där präster i sjömansvårdsstyrelsens

tjänst finnes anställda. Kammarkollegiet, slutligen, ansåg

att frågan ytterst gällde, huruvida ej kyrkliga ändamål, som faller inom ramen

för kyrkofondens nuvarande uppgifter, i ett eller annat avseende kan anses

otillräckligt tillgodosedda och därför bör komma i åtanke, innan fonden iklädes

för densamma hittills främmande engagemang. Kammarkollegiet fann att ett

slutligt ställningstagande därför ej syntes kunna ske utan ingående utredning

i frågan och ifrågasatte om en utredning av denna omfattning kunde anses påkallad

för en så begränsad anslagsfråga.

En mer fullständig redovisning av yttrandenas innehåll återfinnes i propositionen

nr 47 till 1961 års riksdag, sid. 24—25.

I nyssnämnda proposition upptogs frågan i anslutning till behandlingen av en

förnyad framställning från sjömansvårdsstyrelsen om bidrag till avlönande av

ytterligare två sjömanspräster. Föredragande departementschefen yttrade

härom.

Någon saklig skillnad kan visserligen inte anses föreligga mellan den sjömansvård,

som bedrives av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, och den som

handhaves av Evangeliska fosterlandsstiftelsen, men då stiftelsen har karaktär

av enskild sammanslutning blir frågan om bidrag ur kyrkofonden till avlönande

av sjömanspräster i fosterlandsstiftelsens tjänst en fråga av principiell betydelse,

som bör lösas endast i samband med en grundligare utredning av hela spörsmålet

om kyrkofondens användningsområde. I likhet med kammarkollegiet anser

jag inte att förevarande fråga motiverar en utredning av så omfattande slag.

Härtill kommer också, såsom myndigheterna framhållit, att frågan om bidrag

ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömansvård måste vägas mot övriga

anspråk på bidrag ur fonden. Vid avvägning av föreliggande framställningar

om anslag ur fonden har jag inte funnit mig böra tillstyrka någon ökning av

antalet avlöningsbidrag till sjömanspräster. Framställningen om bidrag till

fosterlandsstiftelsens sjömansvård torde därför redan av detta skäl inte böra

föranleda någon åtgärd. I

I anledning av propositionen väcktes i riksdagen bl. a. två likalydande motioner

med yrkande om bidrag med 18 500 kr. till avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens

sjömanspräst i Hamburg, att utgå ur kyrkofonden efter förmedling

av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse och enligt de närmare instruktioner

som Kungl. Maj:t kunde komma att meddela.

Ärendet behandlades av tredje lagutskottet, som i utlåtande nr 11/1961 i

denna del yttrade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

I anledning av motionerna 1:561 och II: 668 angående anslag ur kyrkofonden

till avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräst i Hamburg vill

utskottet ytterligare understryka den uppfattning åt vilken utskottet givit

uttryck i sitt utlåtande nr 19 år 1960. Det är därför med beklagande utskottet

konstaterat, att departementschefen ej funnit möjligt att åtminstone i någon

mån tillgodose de av utskottet år 1960 framförda önskemålen. Ehuru utskottet

inser, att den principiella frågan om anslag till en sammanslutning av den natur

Evangeliska fosterlandsstiftelsen utgör kan vålla svårigheter, vill utskottet ifrågasätta

om icke en lösning som tillgodoser utskottets önskemål är möjlig. Utskottet

vill därvid särskilt framhålla, att ändamålet i fråga — främjande av

sjömansvården — utan tvekan faller inom ramen för de ändamål kyrkofonden

anses kunna tillgodose samt att sjömansvården i viss mån intager en särställning.

Beträffande frågan hur en sådan lösning, som nyss sagts skall utformas

är utskottet icke berett att taga slutlig ställning. Utskottet framförde föregående

år den tanken att ökade medel kunde ställas till förfogande för svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse med medgivande för styrelsen att i viss utsträckning

bidraga även till kostnaderna för sjömansvård som bedrives genom

andra samfund än svenska kyrkan. Av propositionen framgår att sjömansvårdsstyrelsen

icke har någon erinran mot ett sådant system. Genom föreskrifter

torde möjlighet finnas att bereda sjömansvårdsstyrelsen insyn i de anslagna

medlens användning. Det torde även vara möjligt att föreskriva att avlöningsbidrag

skall avse prästvigd befattningshavare. En lösning enligt nu skisserade

linjer skulle enligt utskottets mening vara ägnad att i väsentliga avseenden

undanröja de principella hinder som ansetts föreligga för bidrag ur kyrkofonden

till Evangeliska fosterlandsstiftelsen.

Även andra lösningar än den nyss angivna torde stå till buds. I de vid föregående

års riksdag väckta motionerna i detta ämne upplystes sålunda att samarbete

förekommer mellan svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse och Evangeliska

fosterlandsstiftelsen då det gäller sjömansvården. Enligt utskottets mening

borde det ej anses uteslutet med en sådan form av samverkan att sjömansvårdsstyrelsen

anställde — såvitt nu är i fråga —- den för sjömansvården i Hamburg

erforderlige prästerlige befattningshavaren och även ansvarade för vederbörandes

lön, under det att verksamheten i övrigt omhänderhades av Evangeliska

fosterlandsstiftelsen. Med ett sådant system skulle det uppenbarligen ej möta

principiella betänkligheter att anslå medel ur kyrkofonden såsom bidrag till

vederbörande sjömansprästs avlönande. Huruvida en samverkan av detta slag

är möjlig att genomföra är svårt för utskottet att bedöma. Parternas egen inställning

spelar här en avgörande roll. Såvitt utskottet kan finna skulle emellertid

en lösning enligt dessa linjer vara till fördel, såväl för Evangeliska fosterlandsstiftelsen,

som skulle få någon ekonomisk lättnad, som för sjömansvårdsstyrelsen,

som — enligt vad stiftelsen antytt — eljest står inför eventualiteten

att behöva övertaga hela det ekonomiska ansvaret för den av stiftelsen i bl. a.

Hamburg bedrivna verksamheten. Huruvida sjömansvårdsstyrelsen på grund avett

åtagande att svara för avlöningen av sjömansprästen i Hamburg bör erhålla

ytterligare bidrag ur kyrkofonden får givetvis prövas i vanlig ordning — senast

i samband med prövningen av anslagsfrågor inför budgetåret 1962/63 — men

utskottet förutsätter att vid prövningen kommer att beaktas, att ett sådant

bidrag kan utgöra ett villkor för åtagandet och att, om bidrag ej erhålles, verksamheten

i fråga kan komma att helt upphöra eller i ekonomiskt hänseende

helt överflyttas på sjömansvårdsstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

7

På begäran av utskottet beslöt riksdagen, såvitt nu är i fråga, att bifalla propositionen

och lämna ifrågavarande motioner, i den mån de ej besvarats genom

vad utskottet anfört och hemställt, utan någon riksdagens åtgärd.

Propositionen

I nu förevarande proposition har frågan om avlöningsbidrag til! sjömanspräster

allenast föranlett följande uttalande av departementschefen, i anslutning

till behandlingen av frågan om anslag till diakonistyrelsen (s. 14 i propositionen).

»I detta sammanhang vill jag också anmäla, att svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

— som för närvarande enligt beslut av 1961 års riksdag

uppbär högst elva årliga avlöningsbidrag å 18 500 kr. till i styrelsens tjänst i

utlandet anställda präster — i skrivelse den 31 augusti 1961 anhållit om oförändrat

antal avlöningsbidrag för budgetåret 1962/63. Bidragen bör sålunda för

nästa budgetår utgå enligt av fjolårets riksdag beslutade grunder.»

Motionerna 1:5/5 och II: 659

I motionerna erinras om den tidigare behandlingen av frågan och anföres att

mot bakgrund av vad som förekommit vid riksdagsbehandlingen av tidigare

motioner i ämnet Evangeliska fosterlandsstiftelsen ansett sig kunna räkna med

att inom en nära framtid få någon ekonomisk lättnad i sin verksamhet på sjömansvårdens

område. Verksamheten utgör, sägs det, en stor påfrestning på

stiftelsens ekonomi men har trots detta under år 1961 uppehållits i än större

omfattning än tidigare. Motionärerna beklagar att frågan ej upptagits i den nu

överlämnade propositionen angående anslag ur kyrkofonden och finner detta

uppenbarligen ha berott på att sjömansvårdsstyrelsen ej framställt något yrkande

om ytterligare avlöningsbidrag för sjömanspräster. Emellertid har, anför

motionärerna, en närmare undersökning av förhållandena visat att en överenskommelse

i saken träffats mellan sjömansvårdsstyrelsen och fosterlandsstiftelsen

den 13 februari 1962, varför något yrkande om en mot överenskommelsens

innebörd svarande höjning av sjömansvårdsstyrelsens bidrag till avlöning

åt sjömanspräster ej tidigare kunnat framställas.

Genom motionärernas försorg har utskottet erhållit utdrag av protokoll fört

vid sammanträde med sjömansvårdsstyrelsen sagda den 13 februari. Utdraget

är av följande lydelse.

Med anledning av skrivelse av den 10 februari 1962 från Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen

rörande de motioner, som under 1960 och 1961 väckts i Sveriges

riksdag i syfte att ur kyrkofonden meddela bidrag till avlönande av EFS:s

sjömanspräst i Hamburg, förklarade sig styrelsen under hänvisning till tidigare

gjort principuttalande (§ 91 och 157/1960) beredd att i Hamburg upptaga samarbete

med EFS enligt följande riktlinjer, vilka föreslagits i ovannämnda skrivelse

från EFS:

1. EFS ansvarar som hittills för den löpande verksamheten i Hamburg och

dess finansiering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

2. EFS avlönar helt all biträdande personal och ställer bostäder till deras förfogande.

3. EFS tillhandahåller alla lokaler för den sjömansvårdande verksamheten

genom att ställa sin fastighet till förfogande.

4. EFS tillhandahåller bostad för sjömanspastorn och svarar för alla utgifter

för värme, elektricitet m. m.

5. Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse anställer, efter EFS:s styrelses

godkännande, sjömanspastor i Hamburg och avlönar densamma. Det förutsättes

därvid, att lönebidrag för detta ändamål utgår ur kyrkofonden. (Utöver

de lönebidrag, som Sjömansvårdsstyrelsen f. n. disponerar, skulle alltså ett

ytterligare lönebidrag ställas till Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelses förfogande.

)

6. Det förutsättes från ömse håll att verksamheten även i fortsättningen skall

helt lyda under EFS, men att rapport över sjömanspastorns verksamhet årligen

även skall tillställas Sjömansvårdsstyrelsen.

b) Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgå

anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande

statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga

ärenden. För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett belopp

av högst 50 000 kr.

Departementschefen. Med hänsyn till att allmänt kyrkomöte skall hållas

under år 1963 torde för förberedelsearbeten härför under budgetåret 1962/63

erfordras ett något större belopp än det för innevarande budgetår anvisade. Jag

föreslår därför, att riksdagens medgivande inhämtas till en höjning av anslagsramen

för nästa budgetår med 10 000 kr. till 60 000 kr.

c) Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond har för innevarande budgetår

anvisats ett anslag av högst 50 000 kr. ur kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna

för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet.

Direktionen för Svenska diakonsäUskapet har anhållit om visst förhöjt anslag

till nämnda linje för budgetåret 1962/63. Över denna begäran har statskontoret

avgivit yttrande. Härom hänvisas till propositionen sid. 15.

Departementschefen. Någon höjning av ifrågavarande bidrag är jag inte beredd

tillstyrka. Jag föreslår, att bidrag till den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet

får utgå även för budgetåret 1962/63 med högst 50 000 kr.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

d) Bidrag till Lutherska världsförbundet

Bland de kostnader för andra av Kungl. Maj:t och riksdagen särskilt angivna

kyrkliga ändamål som jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond bestrides

ur kyrkofonden märkes det sedan 1954 utgående arliga bidraget till Lutherska

världsförbundets svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till

världsförbundet. Detta bidrag utgår fr. o.m. budgetåret 1960/61 med 35 000 kr.

Lutherska världsförbundets svenska sektion anhåller om en höjning av bidraget

till 40 000 kr. Till stöd för ansökningen åberopas, att årsavgiften, som sedan

1959 uppgått till 20 000 dollars, fr. o. m. budgetåret 1961/62 höjts till 25 000 dollars

eller mer än 125 000 kr.

Departementschefen. Inledningsvis vill jag erinra om att statsutskottet i sitt

av 1961 års riksdag godkända utlåtande nr 8, punkten 6, vid behandlingen av

frågan om anslaget Bidrag till svenska ekumeniska nämnden sade sig förutsätta,

att eventuella framställningar om höjningar av bidragen till årsavgifter till Kyrkornas

världsråd respektive Lutherska världsförbundet i fortsättningen i görligaste

mån skulle prövas enligt likformiga grunder.

Vid min anmälan i årets statsverksproposition av anslaget Bidrag till svenska

ekumeniska nämnden (bil. 10, p. 98) fann jag mig inte kunna tillstyrka en begärd

höjning av nämnda anslag, vilken motiverades med att årsavgiften till

Kyrkornas världsråd kunde förutses bli höjd fr. o. m. 1962. Ett oförändrat statsbidrag

till svenska ekumeniska nämnden innebär, att staten bidrager med något

mer än en tredjedel av årsavgiften efter dennas höjning. Bidraget ur kyrkofonden

till årsavgiften till Lutherska världsförbundet täcker innevarande år endast

27 % av denna, medan en höjning av bidraget med begärda 5 000 kr. skulle

medföra, att kyrkofonden svarar för omkring 31 % av årsavgiften. Mot denna

bakgrund och med hänsyn till riksdagens nämnda uttalande anser jag mig böra

tillstyrka den begärda höjningen av bidraget till Lutherska världsförbundets

svenska sektion. Till denna torde således tills vidare fr. o. m. budgetaret 1962/63

få utgå ett årligt bidrag ur kyrkofonden av högst 40 000 kr.

B. Motionerna 1:16 och II: 26 om inrättande av särskilda

studentprästbefattningar m. m.

Genom beslut av 1949 års riksdag (prop. nr 169; L1!! nr 36 och 47; riksdagens

skrivelse nr 373) medgavs att jämlikt 6 § andra stycket 5) lagen om kyrkofond

tills vidare ur kyrkofonden fick utgå ett årligt anslag å högst 6 000 kr. för

bidrag till avlönande av för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande

m. fl. anställda präster. Efter vissa genom lagen den 29 juni 1951, nr 571,

vidtagna ändringar i lagen om kyrkofond utgår sådant anslag numera jämlikt 6 §

andra stycket 4) kyrkofondslagen. Bidraget har enligt beslut av 1953 års riksdag

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

höjts till 8 500 kr. årligen (proposition nr 96; L3U nr 15; riksdagens skrivelse

nr 181).

Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster inrättas

av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt 17 §

samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19. Jämlikt

6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa prästers

avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden. För närvarande finns sammanlagt

43 stifts- och 3 kontraktsadjunktstjänster inrättade.

Frågans tidigare behandling

I skrivelse (nr 9) till Kungl. Maj:t hemställde 1948 års kyrkomöte att anslag

måtte beviljas till en ny stiftsadjunktsbefattning i vartdera av Uppsala och

Stockholms stift. Befattningarna skulle vara avsedda huvudsakligen för arbete

bland universitets- och högskolestuderande.

I proposition (nr 169 punkten 2) till 1949 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att medgiva att ur kyrkofonden måtte utgå anslag för avlönande av

högst fyra för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande m. fl.

anställda präster. Propositionen behandlades av första lagutskottet (utlåtande

nr 36), som avstyrkte propositionens förslag. Mot utskottets hemställan reserverade

sig åtta av utskottets ledamöter. Första kammaren biföll utskottets förslag,

medan andra kammaren biföll reservationen. Första lagutskottet företog i anledning

härav sammanjämkning av de skiljaktiga meningarna på det sätt, att utskottet

hemställde (memorial nr 47) att kamrarna med frångående av sina tidigare

fattade beslut måtte besluta att medgiva, att medel ur kyrkofonden till ett

belopp av högst 6 000 kr. årligen måtte utgå såsom bidrag till avlönande av för

verksamhet bland universitets- och högskolestuderande m. fl. anställda präster.

Utskottets sammanjämkningsförslag bifölls — efter debatt — av kamrarna den

28 maj. I riksdagsbeslutet har intet bestämts om medlens närmare fördelning.

Utskottet uttalade dock i sin motivering att det syntes lämpligt att använda

anslaget till bidrag till avlönande av t. ex. två studentpräster. Medlen har också

under hela den tid de utgått fördelats lika mellan studentprästverksamheterna i

Uppsala och Stockholm.

Sedermera har såväl 1951 som 1953 och 1957 års kyrkomöten (skrivelse

18/1951, 15/1953, 24/1957) till Kungl. Maj:t avgivit framställningar om inrättande

av fyra prästtjänster för verksamhet vid universitet och högskolor. Framställningarna

har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Det beviljade årliga

anslaget har dock, såsom tidigare angivits, år 1953 höjts till 8 500 kr.

I samband med propositionen nr 54 till 1958 års A-riksdag behandlades i riksdagen

en i andra kammaren väckt motion med hemställan motsvarande den som

framförts i de nu förevarande motionerna i ämnet. Tredje lagutskottet fann i

sitt utlåtande i ärendet (nr 10/1958) att frågan om inrättande av särskilda

studentprästbefattningar ej borde upptagas till saklig behandling med hänsyn

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

till att framställningen i enahanda hänseende från 1957 års kyrkomöte, vilken

då var beroende av Kungl. Maj:ts prövning, ej borde föregripas. Beträffande

frågan om höjning av det utgående årliga anslaget ansåg utskottet, att behandlingen

av denna fråga utan olägenhet kunde anstå så att hela frågekomplexet

skulle komma att behandlas i ett sammanhang. Riksdagen biföll utskottets hemställan

om avslag på motionen.

Motionerna

Då anslaget ur kyrkofonden ej ökats med hänsyn till den i Lund sedan 1949

och i Göteborg sedan 1955 bedrivna studentprästverksamheten har, säger motionärerna,

anställningsförhållandena lösts så att studentpräster tjänstgör som

församlingspräster med uppgift att särskilt verka bland universitets- och högskolestuderande.

Studentprästemas arbete blir därigenom ej, framhålles det, så

framgångsrikt och präglat av kontinuitet som vore önskvärt. I motionerna påpekas

att det under senare år starkt ökade studentantalet (cn jämförelse mellan

antalet för närvarande och år 1958 utvisar för Uppsala 10 000/7 300; för Lund

8 000/5 500; för Göteborg 6 000/4 000; för Stockholm 17 000/10 000) medfört en

ökad arbetsbörda för studentprästerna. Med framhållande av värdet utav verksamheten

förordar motionärerna inrättande av särskilda stiftsadjunkturer för

lösande av studentprästernas uppgifter men påpekar samtidigt att det är väsentligt

att samarbete mellan studentprästema och respektive församlingar upprätthålles.

Då utvecklingen går mot »åretruntstudier», finner motionärerna synpunkten

att särskilda studentpräster ej skulle kunna hållas sysselsatta under hela året

ej böra beaktas.

R emissyttrandena

Över ifrågavarande motioner har jämlikt 46 § riksdagsordningen yttrande inhämtats

av statskontoret, kammarkollegiet, domkapitlen i Uppsala, Lund, Göteborg

och Stockholm samt universitetskanslersämbetet. Vid yttrandet från Lunds

domkapitel har fogats yttranden från Lunds studentprästnämnd och pastorsadjunkten

Ulf Söderlind. Yttrandet från universitetskanslersämbetet åtföljes av

yttranden från rektorsämbetena vid de berörda universiteten, teologiska fakulteterna

i Uppsala och Lund, handelshögskolan i Göteborg, tandläkarhögskolan i

Stockholm samt karolinska institutets lärarkollegium. På begäran av utskottet

har yttrande därjämte avgivits av Sveriges förenade studentkårer.

Endast statskontoret och kammarkollegiet avstyrker yrkandet om inrättande

av särskilda studentprästbefattningar. Kammarkollegiet finner emellertid

— såsom senare närmare skall angivas — bidraget för studentprästernas

verksamhet böra ökas.

Statskontoret finner ett tillmötesgående av motionerna knappast stå i överensstämmelse

med strävandena att inom den församlingsprästerliga ramen tillgodose

själavården för alla dem som vistas inom ett pastorat. I yttrandet fram
r*
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

hålles att statskontoret i andra sammanhang biträtt dessa strävanden i vad

avser den andliga vården på fångvårdens och försvarsväsendets område. Den

andliga verksamheten vid universitet och högskolor bör, enligt statskontorets

mening, ordnas inom ramen för den församlingsprästerliga organisationen på

sätt som skett beträffande den prästerliga verksamheten vid sjukhusen.

Kammarkollegiet åberopar såsom skäl mot motionärernas i första hand framställda

yrkande främst Kungl. Maj:ts och riksdagens tidigare negativa ställningstagande

till frågan, vidare prästbristen, som enligt kollegiet motiverar återhållsamhet

i avseende å inrättande av prästerliga tjänster för nya ändamål, samt

slutligen intresset av att den som utövar verksamhet som studentpräst är

anställd i församlingstjänst och därigenom har anknytning till den vanliga prästerliga

verksamheten inom ett pastorat. Vad angår prästbristen anföres i yttrandet

särskilt att ordföranden i Svenska prästförbundets centralstyrelse vid förfrågan

uppgivit att bristen på präster i landet för närvarande är mycket stor

och ett av kyrkans mest allvarliga problem.

Samtliga remissinstanser i övrigt — med undantag för rektorsämbetena vid

universitetet i Uppsala och handelshögskolan i Göteborg, som ej uttrycker något

eget omdöme i saken, samt rektorsämbetet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm

och karolinska institutets lärarkollegium, som förordar viss utredning i frågan —

tillstyrker huvudyrkandet i motionerna. Teologiska fakulteten i Lund

ifrågasätter emellertid i sitt yttrande huruvida det ej vore fördelaktigare om

studentprästen finge ställning som kyrkoadjunkt i stället för stiftsadjunkt.

Om formen för studentprästernas hittills bedrivna

verksamhet lämnas uppgifter i några yttranden.

Rektorsämbetet vid Stockholms universitet anger att i universitetsstäderna

för närvarande fungerar stifts- eller pastorsadjunkter med partiell tjänstledighet

(med C-avdrag å lönen) för verksamhet bland studerandena samt att dessa

erhåller utfyllnad av lönen genom studentprästnämndema, vilka disponerar

— förutom kyrkofondsmedel såvitt angår Uppsala och Stockholm — medel som

för ändamålet insamlats på frivillig väg.

Teologiska fakulteten i Uppsala upplyser.

År 1942 inrättades vid Uppsala studentkår en särskild studentprästbefattning

och tillsattes en särskild studentprästnämnd. Tjänsten var till en början en

arvodesbefattning på deltid och nämnden svarade för att erforderliga medel anskaffades

på frivillig väg. Sedan år 1949 har, såsom angives i motionen, kyrkofonden

lämnat årliga bidrag. År 1952 omorganiserades tjänsten på så sätt att

studentprästen blev pastoratsadjunkt i domkyrkoförsamlingen med huvudsaklig

uppgift att svara för arbetet bland studenterna.

Studentprästnämnden har för närvarande följande sammansättning. Av studentkårens

direktion utses tre medlemmar, av teologiska fakulteten en, av

Uppsala kristliga studentförbund en. Nämnden utser själv tvenne medlemmar

för ett år åt gången nämligen studentpsykiatern och studentrådgivaren och har

dessutom rätt att med sig adjungera ytterligare medlemmar. Studentpräst väljes

varje år av studentkårens direktion efter förslag av studentprästnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

l.''l

Lunds domkapitel anför att domkapitlet sedan 1949 i samråd med studentkårens

studentprästnämnd utsett en i någon av stadens församlingar missiverad

pastoratsadjunkt att — jämte annat församlingsarbete — inneha uppdraget som

studentpräst. Den nuvarande studentprästen, pastorsadjunkten Ulf Söderlind,

anger i sitt yttrande, att studentkåren ej har några ekonomiska förpliktelser för

verksamheten utöver kostnaderna för ett särskilt samtalsrum, som ställts till

studentprästens förfogande, samt att vid nytillsättning av tjänsten studentprästnämnden

föreslår vem som bör tillsättas. Nämnden består, sägs det i yttrandet

från teologiska jakulteten i Lund, av studentkårens ordförande och socialombudsman

samt tvenne av studentnationernas deputerade valda ledamöter.

Samarbetet mellan nämnden och studentprästen betecknas i yttrandet som

mycket gott.

Behovet av särskilda studentpräster betonas på flera håll

starkt och belyses med uppgifter om de nuvarande studentprästernas arbete.

Teologiska jakulteten i Uppsala yttrar.

De erfarenheter, som under dessa 20 år nåtts, har visat, att studentprästinstitutionen

fått en allt fastare förankring och undan för undan ökade arbetsuppgifter.

Under dessa år har studentkåren medlemsmässigt utökats kraftigt och

omfattar för närvarande 11 000 medlemmar. Studentprästnämndens mest akuta

problem är därför för närvarande att snarast kunna knyta ytterligare prästerlig

kraft till den pågående verksamheten.

Det ligger i verksamhetens karaktär som själavårdande verksamhet att närmare

detaljinformationer om studentprästens arbete icke kan lämnas, då förutsättningen

för hans verksamhet är det personliga, enskilda samtalet. Den årligen

inlämnade statistiska redogörelsen för verksamhetens allmänna karaktär ger

dock en tillräckligt klar bild av arbetets typ och behovet av detsamma.

Under läsåret 1960/61 hölls sålunda följande gudstjänster. Universitetsgudstjänster

= 1, studentgudstjänster = 26, andakter = 10. Av studentprästen

hölls under samma tid 12 föredrag och 25 studiecirkelssammanträden. De enskilda

samtalens antal var 253, sjukbesöken 12 och biktsamtalen 43. Bland

studentkårens medlemmar har studentprästen också fått utföra gudstjänstliga

handlingar. Så har han döpt 18 barn till studenter och två vuxna studenter, förrättat

14 vigslar och 1 medling samt jordfäst 3 barn till studenter under ifrågavarande

år.

Det är alltså mycket varierande uppgifter som ålegat studentprästen och den

ovan lämnade statistiska redogörelsen visar, att studentkåren på detta sätt

fungerat som en icke territoriell församling med studentprästen som sin församlingspräst.

Med hänsyn till normerna för nuvarande fördelning av prästerliga krafter i

förhållande till församlingarnas medlemsantal synes det i hög grad befogat, att

en särskild prästerlig kraft direkt anställes för studentkåren i Uppsala och att

denna i detta hänseende betraktas som jämställd med icke territoriell församling.

Fakulteten vill därför starkt understryka behovet av en fast anställd studentpräst

på samtliga kårorter.

Teologiska jakulteten i Lund uppger.

Behovet av en särskild studentpräst sammanhänger med de extraordinära förhållanden,

varunder studenter leva. Dessa få ju ofta ägna många år av sin bästa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

ålder åt ett studiearbete, som i olika avseende för somliga kan bli personligt

mycket påfrestande.

Att många velat vända sig till en studentpräst har skilda orsaker. Sedan en

sådan börjat tjänstgöra, har han haft särskilda studentgudstjänster, och vid

sådana ha också eu del för studenter aktuella svårigheter och problem kunnat

beröras. Somliga studenter ha senare velat enskilt tala med studentprästen och

diskutera sina problem med denne. Självfallet sammanhänger detta med det

personliga förtroende, studentprästen faktiskt åtnjutit. En annan sak torde

också ha gjort, att många velat begagna hans tjänster, nämligen dennes absoluta

och lagfästa tystnadsplikt, vilket givit säkerhet att kunna tala om privata

förhållanden utan risk att dessa på något sätt omtalas för någon; den absoluta

tystnadsplikt för prästman, som är befäst både genom lag och en till tjänsten

knuten sträng hederskodex, kännes för mången student som en trygghet. —

Denna tystnadsplikt gör det emellertid för studentprästen svårt att lämna annan

redogörelse för resultatet av samtalen än vissa data.

Under år 1961 hade studentprästen i Lund 327 enskilda samtal. Han höll 16

särskilda studentgudstjänster med i medeltal 300 besökare per gång. 23 studentpar

anmodade honom att förrätta deras vigsel, och han fick döpa 17 barn till

studenter. Även någon jordfästning av student eller barn till student fick han

förrätta. Han var av rådhusrätten i Lund i tvenne fall förordnad som övervakare

över av denna dömd student.

I fråga om arten av den personliga hjälp och rådgivning, som studentprästen

givit, har enligt dennes uppgift en ganska liten procent av dem, som sökt honom,

befunnits vara psykiskt sjuka; sådana ha hänvänt sig eller hänvisats till läkare.

Det finns ju en särskild studentpsykiater och inga friktioner med denne ha

förekommit. Många studenter ha emellertid själva önskat att få tillgång även till

en särskild studentpräst, som kan vara en förstående rådgivare i en mångfald

personliga angelägenheter. Inte minst torde den ensamhetskänsla, som många

studenter lida av, då de inte friktionsfritt kunnat inordna sig i studenternas

gemcnskapsformer, vålla svårigheter, vilka det är en lättnad att få diskutera

med studentprästen. Sexuella problem, olika former av familjesvårigheter, såsom

slitningar i förhållande till föräldrar eller vanskligheter i studenternas äktenskap

och inte minst komplikationer efter en skilsmässa göra tydligen behovet stort för

somliga att få samtala med och få kamratliga och förståelsefulla råd av en med

studentlivets olika problem förtrogen studentpräst. Även studiesvårigheter ha

lett somliga till en önskan att samtala med denne; att få framlägga dessa enskilt

för studentprästen och att med honom samtala om det tryck på sinnet, som

dessa vålla, kan erfaras som en psykisk befrielse och göra det lättare att åter

komma igång med studierna.

Alla hänvändelser till studentprästen ha naturligtvis skett helt frivilligt utan

någon som helst påverkan på den enskilde studenten.

Behovet av att en särskild studentpräst tillsättes, som inte behöver utföra sitt

arbete vid sidan av annan tjänst, synes vara påtagligt. De uppgifter, studentprästen

utfört, ha stundom varit mycket krävande, och det torde bli svårt att

orka med dessa uppgifter vid sidan av annan tjänst utan att endera av tjänsterna

blir lidande; arbetet som studentpräst har varit så personligt påkostande

att det nog är svårt att en längre tid fullgöra det utan överansträngning, om

detta skall utföras vid sidan av andra uppgifter.

Det kan också betonas, att det är mycket önskvärt att studentprästens ställning

blir officiellt sanktionerad, vilket skulle ha psykologisk betydelse och

vilket kunde garantera kontinuiteten i arbetet. Eljest uppstår alltid lätt svårigheter,

då en präst måste sluta sitt arbete.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

15

Liknande uppgifter om verksamheten i Lund lämnas av ■pastorsadjunkten Ulj

Söderlind, som därefter anför.

Erfarenheten visar att studentprästcn utnyttjas mer och mer. Det enskilda

själavårdsarbetet ökar och tar mer och mer tid i anspråk. Det handlar om

komplicerad problematik, som inte är avklarad i en handvändning. Under den

tid undertecknad haft tjänsten har jag med tacksamhet noterat att jag successivt

frigjorts från vanligt församlingsarbete i större utsträckning. De nära nog

idealiska förhållanden som jag nu arbetar under är i hög grad beroende av vederbörande

biskops och kyrkoherdes goda vilja att förstå hur betydelsefullt detta

arbete är.

I princip finnes emellertid ingen studentprästtjänst. Att arbetet kan fungera

i praktiken beror på personligt icke skriftligt fixerade överenskommelser. Läget

kan snabbt förändras och därför är det viktigt att en heltidsanställning ordnas.

Stabilitet och kontinuitet behövs och även ur psykologisk synpunkt är det

viktigt att studentprästens arbete också officiellt legitimeras och sanktioneras.

Studentprästnämnden i Lund konstaterar att verksamheten dels utgör ett

värdefullt bidrag till kårens sociala arbete, dels fyllt ett stort antal studenters

religiösa behov. Nämnden anför att den skulle hälsa med tillfredsställelse utökade

möjligheter för studentprästen att verka bland studenterna.

Lunds domkapitel betonar att frågans nuvarande lösning är ett provisorium,

som snarast bör ersättas med ett fast system, svarande mot frågans utomordentliga

vikt och betydelse. Domkapitlet uttrycker sin tacksamhet till motionärerna

för deras initiativ och vädjar varmt om en välvillig behandling av motionerna.

Domkapitlet i Göteborg vitsordar det stora behovet av en särskild stiftsadjunktsbefattning

i Göteborg för ifrågavarande uppgift och anför närmare

härom.

Det är uppenbart att arbetsuppgifterna för en studentpräst redan nu är så

störa att det får anses högst otillfredsställande att inte en uteslutande för detta

arbete särskilt anställd präst kan disponeras i Göteborg. Även om de rent.

religiösa arbetsuppgifterna, t. ex. med särskilda gudstjänster för akademisk ungdom,

någorlunda tillfredsställande kan lösas under nuvarande förhållanden

— alltså med en icke ordinarie församlingspräst, som vid sidan av sitt arbete i

församlingen ägnar sig åt arbete bland akademisk ungdom — så finns det dock

en rad andra uppgifter, som uppenbarligen icke nu kan medhinnas av en präst,

som även har andra tidskrävande arbetsuppgifter. Detta gäller t. ex. en önskvärd

medverkan av en heltidsanställd präst bland studenterna på det kulturella,

ideella och studentsociala verksamhetsområdet, inom det kristna studiearbetet

och framför allt på den enskilda själavårdens område.

Det framstår alltmera som en uppenbar försummelse från Svenska Kyrkans

sida, att den icke anställer studentpräster av det slag, som är gängse exempelvis

i Tyskland och England. Hittills har icke Svenska Kyrkan haft möjlighet att

förordna en heltidsanställd präst i Göteborg. Antalet studenter i denna stad är

dock numera så stort, att det väl täcker det invånarantal, som enligt tillämpade

normer förutsätter inrättandet av en ny församlingsprästerlig tjänst.

Rektorsämbetet vid Stockholms universitet finner likaledes ett behov av inrättade

heltidstjänster för studentpräster föreligga och utvecklar sina synpunkter

sålunda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

Behovet av psykisk hälsovård och vad som brukar betecknas som själavård

för studerande har i hög grad ökats sedan studentprästfrågan först togs upp i

riksdagen 1949. Antalet studerande i universitetsstäderna har som bekant växt

mycket snabbt. Enbart vid Stockholms universitet har studentantalet under

1950-talet mer än fördubblats.

Det stora studentantalet, nödvändigheten att skaffa sig höga betyg med tanke

på den framtida konkurrensen på arbetsmarknaden och den mycket uppdrivna

studietakten medför en stark psykisk press på de studerande och försämrar

samtidigt möjligheterna till personlig kontakt med lärare och kamrater. Härtill

kommer att de flesta studenter arbetar under svåra ekonomiska förhållanden. De

särpräglade och ganska hårda betingelser varunder studenterna lever medför att

de, särskilt i de två större universitetsstäderna, lätt kan bli isolerade och ha

svårt att få hjälp med sina personliga problem.

Det måste nog sägas att statsmakterna i mycket ringa grad uppmärksammat

behovet av sociala hjälpåtgärder för denna grupp medborgare, som får anses som

en av landets främsta naturtillgångar. Det är nödvändigt att vid universitet och

högskolor skapa möjligheter för de studerande till sådana mänskliga kontakter,

som kan vara dem till råd och stöd i kritiska situationer. Förslaget i årets statsverksproposition

om en höjning av bidragen till den psykiatriska hälsovården

är ett glädjande tecken på att dessa problem i någon mån har börjat beaktas.

Det erfordras emellertid en fortsatt uppbyggnad av en organisation som motsvarar

studenternas skiftande behov på detta område. Det behövs med andra

ord kuratorer, fysisk och psykiatrisk hälsovård och själavård.

Vad den sistnämnda beträffar bör beaktas att även om majoriteten av de

studerande i och för sig icke skulle ha någon religiös inriktning, det ändock kan

föreligga behov och intresse av kontakt med präster med speciella förutsättningar

att förstå studenternas problem. Tjänstgörande studentprästen i Stockholm

har även omvittnat att det här skulle finnas övernog av uppgifter för två

heltidsanställda studentpräster.

Stockholms domkapitel understryker även starkt behovet av en heltidstjänstgörande

studentpräst i huvudstaden och tillägger att erfarenheterna av den

nuvarande anordningen med en deltidstjänstgörande studentpräst bestyrker

detta behov. Av den utredning som förebragts i 1957 års kyrkomötes andra tillfälliga

utskotts betänkande nr 18 finner domkapitlet framgå att särskilda studentpräster

är erforderliga jämväl i Uppsala, Lund och Göteborg.

Sveriges förenade studentkårer, slutligen, anför.

Studentprästernas verksamhet kan av SFS bedömas ur två synvinklar. Dels

tillgodoses därigenom det religiösa behovet för ett stort antal studenter, dels utgör

studentprästernas verksamhet ett värdefullt bidrag till kårernas sociala

arbete.

Beträffande det sistnämnda kan anföras, att det ständigt ökande antalet studenter

vid universitet och högskolor, den alltmer forcerade studietakten och

kraven på studieresultat för erhållande av lån och stipendier utövar en mycket

stor press på många studenter. Ett ökat behov av studierådgivning och psykiatrisk

verksamhet bland studenter har konstaterats. Denna verksamhet bör i

första hand ledas av en studentpsykiater, och SFS har tidigare framhållit det

angelägna i att åtgärder vidtages för att bygga ut den studentpsykiatriska verksamheten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

Erfarenheter från de olika kårorterna visar, att studentprästernas verksamhet

fyller ett behov, och att studentprästerna har en viktig funktion att fylla icke

minst då det gäller den del av deras verksamhet, som består av personliga

samtal med studenter.

Värdet av studentprästernas arbete på detta område vitsordas av såväl studentläkare

som kårfunktionärer. Ett gott samarbete förekommer mellan studentkårsorganisationerna

och studentprästnämnderna liksom mellan studentprästerna

och de läkare, som svarar för den psykiska hälsovården bland studenterna.

Det torde således vara värdefullt att studentprästerna ges bättre anställningsförhållanden

och möjlighet att helt ägna sig åt sin verksamhet bland studenter.

Särskilda synpunkter i frågan huruvida de förordade befattningarna bör inrättas

i form av stiftsadjunktstjänster har andragits i endast ett

fåtal yttranden.

Uppsala domkapitel anser så böra ske med hänsyn till de speciella problem

som kan uppstå för universitetsungdomarna, som i de allra flesta fall ej har

anknytning till församling på vistelseorten.

I yttrande från Lunds domkapitel anföres.

Då de flesta studenterna äro kyrkoskrivna utanför Lunds församlingars gränser,

har hänsyn icke kunnat tagas till studentantalet vid bestämmandet av

antalet församlingspräster i stadens församlingar. För att tillgodose behovet av

prästerliga arbetskrafter inom församlingar, där regelmässigt ett betydande antal

icke kyrkoskrivna personer vistas, ha särskilda åtgärder vidtagits för att bereda

möjligheter härför åtminstone för vissa av dessa församlingar. Militärförbanden

ha sålunda särskilda militärpräster. För sjömansvården i de större hamnstäderna

äro stiftsadjunkter anställda. Genom särskild lagstiftning skall antalet vårdplatser

vid sjukhusen inräknas i befolkningstalet för bestämmandet av antalet

församlingspräster. Det synes därför vara helt följdriktigt, att denna fråga även

för studentstädernas vidkommande får en liknande lösning. Domkapitlet är helt

ense med motionärerna om att den lämpligaste lösning av frågan vinnes genom

anställande av stiftsadjunkter, som uteslutande kunna ägna sig åt kyrkligt

arbete bland studenterna.

Stockholms domkapitel och rektorsämbetet vid Stockholms universitet tar

upp frågan om sysselsättningen för de föreslagna stiftsadjunkterna under studieledigheter

och vitsordar därvid motionärernas uppgift att utvecklingen går mot

»åretruntstudicr». Domkapitlet tillägger.

Vederbörande domkapitel skulle med all säkerhet kunna taga den som studentpräst

anställde stiftsadjunkten i anspråk för andra trängande uppgifter, om

han mot förmodan under någon kortare tid ej skulle ha tillräckliga arbetsuppgifter

bland studenterna. För att möjliggöra detta synes ifrågavarande stiftsadjunkters

uppgift böra angivas vara att såsom studentpräster huvudsakligen

ägna sig åt arbete bland universitets- och högskolestuderande.

Sin uppfattning att studentprästerna helst borde inneha ställning som kyrkoadjunkt

motiverar teologiska fakulteten i Lund med att tjänsten därmed skulle

knytas till en viss församlingskyrka i universitetsstaden och problemen rörande

tillgång till denna skulle bortfalla. I en sådan församlingskyrka, säger fakulteten,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

kunde då studentgudstjänster hållas så ofta som det visade sig önskvärt från

studenternas sida.

I sistnämnda yttrande liksom i yttrandet från pastorsadjunkten Ulf Söderlind

i Lund betonas att studentprästnämndens hittillsvarande befogenhet att ställa

förslag vid tillsättande av studentprästbefattning bör bibehållas.

Motionärernas förslag om omedelbar höjning av anslaget ur kyrkofonden

för studentprästverksamheten har särskilt tillstyrkts i yttrandena

från Uppsala domkapitel, Stockholms domkapitel och rektorsämbetet vid Stockholms

universitet. Jämväl kammarkollegiet har, som tidigare nämnts, förordat

att bidraget ökas. Kollegiet anser således att anslag bör utgå jämväl för verksamheten

bland studerande vid universiteten i Lund och Göteborg och förordar

i detta hänseende samma belopp som det som avser verksamheten i Uppsala och

Stockholm, eller 8 500 kr. Det totala årliga anslaget skulle därmed böra fastställas

till 17 000 kr. Kollegiet förutsätter att verksamheten i Lund och Göteborg

— liksom nu i Uppsala och Stockholm — skall omfatta jämväl med universitetsstuderande

likställda studerande vid andra läroanstalter på samma ort eller

i dess omedelbara närhet.

Som nämnts förordas i två yttranden viss utredning på området. Rektorsämbetet

vid tandläkarhö g skolan i Stockholm anför således, enligt vad som

angives efter samråd med Odontologiska föreningens ordförande.

Den allt större anhopningen av studerande ungdom till de akademiska lärosätena,

den hårdare och mera konkurrensbetonade studietakten vid desamma

under ofta pressande arbetsförhållanden i ny miljö torde sannolikt ställa ungdomen

inför problem av social, medicinsk eller religiös art, vilka för individen

måste på bästa möjliga vis kunna lösas så att bestående missanpassningar eller

psykogena skador och stressjukdomar kunna undvikas, så långt görligt är. De

samhälleliga stödåtgärder, som ungdomen kräver, innebär vanligen önskan om

ett ökat antal tjänster och befattningar — socialkuratorer eller psykologer —

psykiatriker eller präster. Ingen utredning eller studie över den betydelse som

dessa olika grupper av fackmän äga i egenskap av ungdomens rådgivare, vägvisare

eller läkare har ännu förebragts. Rektorsämbetet saknar därför möjlighet

att i dessa visserligen intressanta, men relativt okända frågor taga ställning till

konkreta men löst motiverade krav av den typ som motionen angiver. Huruvida

studenterna skulle bliva i större grad eller mera effektivt hjälpta genom

stiftsadjunkter i heltjänst såsom studentpräster vid jämförelse med motsvarande

hjälp från församlingspräster med särskild uppgift att verka bland de studerande,

undandrager sig rektorsämbetets bedömning, så länge kännedom om

betydelsen av hjälpinsatsen från präster i olika tjänstetyper saknar underlag i

redovisade fakta. Erfarenheten visar, att präster sannolikt ha en uppgift att

fylla såsom den studerande ungdomens rådgivare, men värdet synes bestämmas

av personens lämplighet och andliga resurser, den prästerliga tjänsteställningen

förefaller vara en oväsentlig fråga. Viktigt är, att en förutsättningslös utredning

söker klarlägga behovet av och den inbördes antalsrelationen av kuratorer,

psykologer, läkare och präster för av motionen avsedd, sannolikt behövlig, hjälp

åt nutidens studerande ungdom.

Karolinska institutets lärarkollegium motiverar sitt ståndpunktstagande på

följande sätt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

19

Den under senare åren uppdrivna studietakten och det snabbt ökande antalet

studenter vid de högre undervisningsanstalterna har medfört ökade psykiatriska,

sociala och religiösa studentproblem. Det måste därför anses angeläget

att studenterna får ökade konsultationsmöjligheter för att diskutera dessa sina

anpassningssvårigheter. Lärarkollegiet anser de nämnda problemen vara intimt

sammankopplade och förordar att de snarast upptas till översyn, varvid bl. a.

möjligheterna för prästens roll i denna integrerade verksamhet bör undersökas.

C. Motionerna I: 302 och II: 374 om vidareutbildning av präster

vid sjukhusen

Enligt de riktlinjer som angivits i den av riksdagen antagna propositionen

nr B 21/1958 skall den prästerliga verksamheten vid sjukhusen i fortsättningen

inordnas i församlingsvården och ingå i församlingsprästernas tjänsteuppgifter

samt, med anknytning till de av 1957 års riksdag godkända normerna för den

församlingsprästerliga organisationen, en omräkning ske av antalet i bruk

varande vårdplatser vid sjukhus inom pastoraten till ett tillägg till respektive

pastorats folkmängdstal.

På grundval av de utav kammarkollegiet och domkapitlen, med beaktande

av förenämnda två riksdagsbeslut, utarbetade förslagen om pastoratsindelning

och om den församlingsprästerliga organisationen har Kungl. Maj:t för varje

stift, i nådiga brev den 2 juni 1961 till kammarkollegiet, förordnat om ny indelning

av samtliga stift i territoriella pastorat m.m. Bestämmelserna, som således

innebär jämväl ett inordnande av den andliga vården vid sjukhusen inom

den församlingsprästerliga verksamheten, har trätt i kraft den 1 januari innevarande

år.

Beträffande prästutbildningen har några nya regler ej tillkommit med avseende

å sjukhusverksamheten. Enligt Kungl. Maj:ts stadga den 6 maj 1955, nr

209, angående teologiska examina, gäller beträffande den praktisk-teologiska

övningskursen (se 3 § 1 mom. tredje stycket) att utöver i författningsrummet

särskilt omnämnda övningar, däribland kurs i pastoralpsykologi med själavårdslära,

särskilda kurser skall — i den utsträckning kanslern för rikets universitet

bestämmer — anordnas i ämnen, som är av betydelse för kyrklig verksamhet.

Med stöd av stadgandet har meddelats föreskrifter, varigenom en av

fackmän ledd förberedande kurs i dels psykologi och dels psykiatri med neuroslära,

omfattande respektive 18 och 12 timmar, ingår i den praktiska övningskursen

vid de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund.

Frågans tidigare behandling

I det av tillkallade sakkunniga den 31 oktober 1949 avgivna betänkandet med

förslag till ordnande av den andliga vården vid sjukhusen (SOU 1949: 53) förordades

att särskilda sjukhuspräster skulle anställas vid större sjukhus, där den

andliga vården kunde antagas bereda vederbörande präst full sysselsättning,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

samt att den andliga vården vid övriga sjukhus skulle ombesörjas av prästerskapet

i det pastorat, varest sjukhuset vore beläget, och den prästerliga organisationen

i pastoratet anpassas därefter.

I sitt betänkande upptog de sakkunniga under kap. 7 jämväl frågan om sjukhusprästens

utbildning. I denna fråga åberopade de sakkunniga i huvudsak ett

av dem till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande över prästutbildningssakkunnigas

betänkande SOU 1944: 67. I utlåtandet förordades att ifrågavarande utbildning

skulle förläggas till de teologiska fakulteterna och ingå som ett obligatoriskt

led i prästutbildningen för samtliga de teologie studerande, vilka deltoge i den

praktiska utbildningen.

I betänkandet framhöll de sakkunniga vidare att för den präst som ville

ytterligare meritera sig på förevarande område syntes kunna ifrågakomma 1.

tjänstgöring som assistent vid den andliga vården å sjukvårdsinrättning (jfr

kap. 12, s. 98), 2. partiell kurs vid socialpolitiskt institut samt 3. specialutbildning

vid institut för själavård och psykisk rådgivning (S:t Lukasstiftelsen).

Efter det yttranden över de sakkunnigas betänkande avgivits av ett stort antal

myndigheter m. fl., begärde Kungl. Maj:t genom skrivelse nr 8 till 1957

års kyrkomöte dess yttrande i ärendet.

I skrivelse nr 33 åberopade kyrkomötet såsom yttrande vad dess andra tillfälliga

utskott anfört i betänkande nr 19. I fråga om sjukhusprästens utbildning

hade utskottet — som i princip anslöt sig till de sakkunnigas förslag i fråga om

tjänsteorganisationen för den andliga vården vid sjukhusen — anfört:

Utskottet har erfarit, att i den praktisk-teologiska övningskursen vid universiteten

numera ingår kurser i psykologi och psykiatri, ledda av på området

sakkunniga personer.

Utskottet finner det emellertid angeläget, att de präster, som skall handha

den andliga vården vid sjukhusen, beredes tillfälle till fortbildning, varvid den

samverkan mellan läkare, präster och sjuksköterskor, som redan etablerats,

kan ytterligare utvecklas.

För den som skall inneha heltidstjänst vid sjukhusen synes en särskild, längre

kurs vara ett oundgängligt krav.

Genom proposition nr 67 underställde Kungl. Maj:t 1958 års A-riksdag frågan

angående ordnandet av den andliga vården vid sjukhusen m. m. och föreslog

därvid riksdagen, såvitt avsåg den prästerliga verksamheten vid sjukhusen,

att denna i fortsättningen skulle inordnas i församlingsvården och ingå i församlingsprästernas

tjänsteuppgifter. Enligt propositionen hade med hänsyn till

frågans samband med frågan om pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga

organisationen, vilken behandlats av 1957 års riksdag, departementschefen

ansett det lämpligt att vissa riktlinjer och normer jämväl för ordnande

av den andliga vården vid sjukhusen underställdes riksdagen. Frågan om sjukhusprästens

utbildning berördes ej i propositionen.

På grund av riksdagsupplösningen 1958 kom propositionen ej att upptagas till

slutlig behandling av riksdagen. Frågan förelädes genom propositionen nr B 21

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutslcottets utlåtande nr 17 år 1962

i oförändrat skick 1958 års B-riksdag. I två vid sistnämnda riksdag väckta

likalydande motioner — i vilka i första hand hemställdes bl. a. att riksdagen

med avslag på propositionen måtte besluta inrätta särskilda tjänster för den

andliga vården vid sjukhusen att tillsättas efter sökandens lämplighet för uppgiften

oavsett kyrkotillhörighet — berördes utbildningsfrågan såtillvida att

bland de anmärkningar som i motiveringen riktades mot Kungl. Maj-.ts förslag

även upptogs att förslaget förbisåg den väsentliga betydelsen av speciell utbildning

och utpräglade personliga kvalifikationer för den grannlaga uppgift det innebure

att handha den andliga omvårdnaden av sjuka människor. Den absoluta

anknytningen av sjukhusprästens tjänst till svenska kyrkans pastoratsorganisation

syntes motionärerna på ett otillfredsställande sätt lösa frågan om möjligheten

att få för uppgiften speciellt lämpade personer.

Propositionen nr B 21 jämte i ämnet väckta motioner hänvisades till statsutskottet,

som avgav utlåtande i ärendet, nr B 91. Utskottet, som anslöt sig till

departementschefens förslag att särskilda sjukhusprästtjänster icke skulle inrättas

vid sjukhusen, gick i sitt utlåtande ej in på utbildningsfrågan.

Under debatten i kamrarna vid föredragningen av utskottsutlåtandet uppmärksammades

ej frågan om sjukhusprästens utbildning. I skrivelse den 8

december 1958, nr B 121, anmälde riksdagen, att riksdagen fattat beslut angående

ordnande av den andliga vården vid sjukhusen m. m. i överensstämmelse

med vad statsutskottet föreslagit i utlåtandet nr B 91.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november 1960 hemställde ärkebiskopen

om anslag å 40 000 kr. ur kyrkofonden för utbildningsverksamhet med i motionerna

avsett syfte. Över framställningen inhämtades yttrande av kammarkollegiet,

som avstyrkte densamma. Genom beslut den 10 februari 1961 fann Kungl.

Maj:t skrivelsen ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Motionerna

Motionärerna påpekar bl. a. att enligt en i betänkandet SOU 1949: 53 redovisad

undersökning 64 % av 870 tillfrågade patienter önskade samtal med sjukhusprästen.

Med den nya ordningen för den andliga vården vid sjukhusen kan, sägs

det i motionerna, i princip vilken församlingspräst som helst komma att få

ansvar för denna vård, vilken innebär uppgifter av speciell och grannlaga natur

och kräver särskild utbildning. Motionärerna anser den framtida prästutbildningen

böra utformas med hänsyn till den andliga vården vid sjukhusen som en

normal arbetsuppgift för den svenska prästen. Innan detta skett, menar motionärerna,

måste man räkna med att uppgifterna kommer att skötas av ett stort

antal präster som saknar utbildning och erfarenhet på området, varför kompletterande

utbildning för dessa präster måste ordnas.

I motionerna lämnas uppgifter om en genom diakonistyrelsens försorg utarbetad

plan för sådan kompletterande utbildning och sägs att en första utbildningskurs

under 1961 påbörjats med hjälp av olika engångsanslag och bidrag

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

från vederbörande församlingar, bl. a. ett engångsanslag å 10 000 kr. från reservationsanslaget

för extra utgifter inom ecklesiastikdepartementet. Kursen har

rönt stort intresse, anföres det, men torde av främst ekonomiska skäl ej kunna

genomföras i beräknad omfattning. Motionärerna — som ej anser principiella

hinder föreligga mot »att använda kyrkofondsmedel för en åtgärd som är ägnad

att ge prästerna bättre möjligheter att utöva en viss del av de direkt församlingsvårdande

uppgifterna» — anser att av den beräknade kostnaden — 86 000

kr. — för hela utbildningen av 30 elever 48 000 kr., som avser deltagarnas reseoch

traktamentsersättningar, bör belasta vederbörande församlingar, medan

återstoden, 40 000 kr., bör ställas till biskopsmötets förfogande ur kyrkofonden

att användas till en ny utbildningskurs för sjukhuspräster. Det får enligt motionerna

ankomma på biskopsmötet att på lämpligt sätt anordna utbildningen,

rikskyrkligt eller lokalt.

Rc ju issy ttrandena

Över motionerna har jämlikt 46 § riksdagsordningen yttrande inhämtats från

statskontoret, kammarkollegiet samt domkapitlen i Göteborg och Stockholm.

Domkapitlen i Göteborg och Stockholm, som i likhet med motionärerna ej

finner principiella skäl mot anslag ur kyrkofonden för ändamålet, tillstyrker bifall

till motionerna. Stockholms domkapitel framhåller därvid att den berörda

kompletterande utbildningen för församlingspräster är mycket angelägen och

förordar att, därest kyrkofondsmedel ej finnes böra anlitas, anslag för ändamålet

beviljas av statsmedel.

Statskontoret och kammarkollegiet anser däremot att ur kyrkofonden ej bör

bestridas sådana kostnader, varom är fråga. Kammarkollegiet har vid sitt yttrande

fogat avskrift av sitt den 13 januari 1961 avgivna utlåtande till Kungl.

Maj:t över ärkebiskopens framställning i saken den 16 november 1960. I detta

utlåtande ges en utförlig redogörelse för tidigare behandling av frågan om sjukhusprästernas

utbildning. Härefter bemötes såsom följer de synpunkter som

andragits till stöd för det förslag om utbildningskurser vartill motionärerna hänvisat

och vilket hade bilagts ärkebiskopens skrivelse.

De kommitterade, vilka utarbetat det vid förevarande framställning fogade

förslaget till utbildning av präster för den andliga vården vid sjukhusen, ha av

den av statsmakterna beslutade reformen i fråga om ordnandet av den andliga

vården vid sjukhusen och den till grund för beslutet liggande propositionen ansett

sig kunna draga slutsatsen, att omprövning och nytt ställningstagande beträffande

såväl sjukhusprästtjänsternas fullgörande som sjukhusprästernas kvalifikationer

måste göras såväl från kyrkans som från statsmakternas sida. Såsom

motivering för den föreslagna särskilda utbildningen av sjukhuspräster ha

kommitterade anfört bl. a., att prästutbildningen i första hand varit inriktad

på de offentliga gudstjänsterna, de kyrkliga förrättningarna och själavård i allmänhet,

att många präster med liten erfarenhet från själavård bland sjuka således

nu kunde komma att tjänstgöra som själavårdare vid sjukvårdsinrättningar,

att den av ecklesiastikministern förordade omläggningen av den andliga vården

vid sjukvårdsinrättningarna från gudstjänster till mer enskild själavård i ännu

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

23

högre grad aktualiserade utbildningskravet samt att de positiva intentionerna i

reformen kunde komma att äventyras, om inte utbildningskravet bleve tillgodosett.

Beträffande vad sålunda och i vissa delar i övrigt anförts i det till stöd för

den föreliggande framställningen åberopade förslaget hyser kollegiet en på

väsentliga punkter avvikande mening.

Såsom framgår av den vid avlåtandet av Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet

lämnade redogörelsen för propositionernas huvudsakliga innehåll var syftet med

reformen av den andliga vården vid sjukhusen att ge svenska kyrkans verksamhet

på förevarande område en fastare organisation genom att den prästerliga

verksamheten vid sjukhusen inordnades i församlingsvården och gjordes till en

tjänsteuppgift för församlingsprästerna samtidigt med att den församlingsprästerliga

organisationen anpassades därefter. Prästens verksamhet vid sjukhusen

torde ej vara avsedd att till arten vara annorlunda än den han ägnade sina församlingsbor

i övrigt. I propositionen nr 67 till 1958 års A-riksdag uttalade sålunda

departementschefen under »III. sjukhusprästens uppgifter», att den prästerliga

verksamheten på sjukhusen givetvis, såsom de sakkunniga framhållit, i

främsta rummet skulle avse religiös omvårdnad om patienterna samt att de

väsentligaste uppgifterna alltså borde vara de, som ankomme på en församlingspräst

nämligen enksild själavård, hållande av gudstjänster och andaktsstunder,

verkställande av kyrkliga förrättningar i övrigt samt vissa kyrkobokföringsuppgifter.

Före statsmakternas avgörande 1958 av frågan om ordnandet av den andliga

vården vid sjukhusen hade den praktiska utbildningen vid de teologiska fakulteterna,

såsom ovan nämnts utökats med kurser i psykologi och psykiatri m. m.

Det torde icke kunna antagas att statsmakterna, därest reformen ansetts påkalla

en ytterligare kompletterande utbildning av prästerna för sjukhustjänsten,

skulle ha lämnat frågan om anordnande av dylik utbildning och anvisande av

medel därtill obeaktad. Det torde därför knappast vara riktigt att utgå från

att frågan om utbildning av präster för den andliga vården vid sjukhusen i och

för sig aktualiserats genom statsmakternas beslut 1958.

Man torde ej böra underskatta den nuvarande prästutbildningens värde för

församlingsprästernas sjukhustjänstgöring. I förening med den allmänna erfarenhet

om själavård bland sjuka, som städse kommit prästerna till del i det dagliga

arbetet genom kontakten med de många sjuka, vilka icke vårdas på sjukhusen,

skapar utbildningen säkerligen goda förutsättningar för deras handhavande

av den andliga vården vid sjukhusen. Prästerna fullgöra i många fall även

annan spccialtjänst, utan att därför ansetts böra krävas särskild utbildning vid

sidan av den allmänna prästutbildningen. Exempel härpå utgöra stiftsprästerna

med deras mångskiftande verksamhet inom ungdomsvård, sjömansvård, kyrkligt

bildningsarbete o. d. samt sjömanspräster och enligt f. n. gällande ordning

militärpastorer.

I sitt tidigare citerade utlåtande över de sakkunnigas betänkande, i vad gällde

sjukhusprästens utbildning, gav kollegiet uttryck åt uppfattningen att den särskilda

kunskap hos sjukhusprästen, som här avsåges, borde meddelas i den allmänna

prästutbildningen även om, på sätt kollegiet förordade, den andliga

vården vid sjukhusen inordnades under pastoratsorganisationen. Då detta nu

kommer att ske som följd av statsmakternas beslut, har kollegiet ingen anledning

att frångå sin sålunda uttalade mening. Enligt kollegiets åsikt bör följaktligen

kostnaden för ifrågavarande specialutbildning, i den mån den anses böra

komma till stånd, liksom kostnaden för prästutbildningen i övrigt vid de teologiska

fakulteterna bestridas av statsmedel. Kyrkofonden har hittills över huvud

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

icke avsetts skola bestrida utbildningskostnader. Om den i det föreliggande förslaget

framförda tanken, att i mån av kompetens också själavårdare icke tillhörande

svenska kyrkan skulle äga rätt att närvara vid utbildningskursen, innebär

att även dylik kursdeltagare skulle åtnjuta bidrag från det begärda kyrkofondsanslaget,

kan detta av rent kyrkorättsliga skäl icke ifrågakomma.

Den föreslagna utbildningskursen skulle enligt framställningen behöva göras

kontinuerlig med varandra avlösande kurser. Avsikten synes vara att ny kurs

skulle påbörjas vartannat år. Även om under sådana omständigheter så många

församlingspräster skulle vilja underkasta sig den enligt kollegiets mening alltför

omfattande och tidskrävande kurs, som här föreslagits, att det tänkta

maximiantalet av högst 30 deltagare i varje kurs kan fyllas, skulle utbildning på

detta sätt kunna givas åt en endast ringa del — genomsnitt för år föga mer än

en halv procent — av sammanlagda antalet församlingspräster. Därest en vidgad

eller kompletterande utbildning av församlingsprästerna för sjukhustjänsten

skulle anses oundgängligen nödvändig, bör detta i anslutning till kollegiets förut

redovisade mening ske genom utökning av hithörande kurs vid de teologiska

fakulteterna. Det torde därvid i första hand böra ankomma på vederbörande

universitetsmyndigheter, närmast universitetskanslern, att taga ställning till

frågan.

Beträffande den i förslaget gjorda ekonomiska kalkylen för utbildningskursen

må anmärkas, att i kalkylen ej synes ha beaktats av kursen förorsakade indirekta

kostnader, t. ex. utgifter för vikarier under kursdeltagarnas bortovaro

från sina församlingar.

I sitt yttrande över de nu förevarande motionerna påpekar kammarkollegiet

att Kungl. Maj:t samma dag som beslut meddelades om avslag på ärkebiskopens

skrivelse, eller den 10 februari 1961, i proposition nr 47 avgav förslag om

anslag för budgetåret 1961/62 ur kyrkofonden som bidrag till bestridande av

kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet, vilket förslag

riksdagen biföll. Sådana särskilda omständigheter som i propositionen åberopades

till stöd för det där framförda förslaget anser kollegiet ej föreligga i nu

ifrågavarande fall, där det ej är fråga om utbildning för speciella tjänster utan

en allmän utbildning av präster. Dylik utbildning, yttrar kollegiet, har hittills

bekostats av statsmedel och det torde ej föreligga skäl att nu frångå denna

princip.

Departementschefens anförande i det avsnitt av propositionen nr 47/1961 till

vilket kollegiet hänvisat är av följande lydelse.

I likhet med statsutskottet vid fjolårets riksdag finner jag emellertid, att den

kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet i viss mån intar en särställning.

Den utbildning, som där med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande den 8 maj

1959 bedrives, avser nämligen att ge behörighet till den nya typ av kyrkomusikcrtjänster,

kyrkokantorstjänster, som inrättats genom 1958 års kyrkomusikerreform.

Vid sidan av Sköndalsinstitutet finns inte någon läroanstalt, som meddelar

både de kyrkomusikaliska och de musikpedagogiska kunskaper, som fordras

för dessa tjänster. Då det sålunda här är fråga om en utbildning för reguljära

tjänster som kyrkomusiker, anser jag mig inte böra motsätta mig ett visst bidrag

till kostnaderna härför. Tillkomsten av ett sådant bidrag torde inte stå i strid

med de principiella synpunkter jag i det föregående anfört rörande diakonien

och utbildningen av diakoniarbetare. Jag finner inte heller, att några avgörande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

25

principiella skäl kan anföras mot att anlita kyrkofondsmedel till bestridande av

kostnader för sådan speciell, för vissa kyrkliga tjänster betydelsefull utbildning,

som inte ordnas genom det allmännas försorg. Med hänsyn till utbildningens

syfte bör sålunda här ifrågasatt bidrag enligt min mening kunna utgå ur

kyrkofonden.

D. Motionerna 1:172 och II: 378 om tjänstebil för

biskopen i Luleå stift

På grundval av bestämmelsen i 6 § andra stycket 1) kyrkofondslagen skall

kostnad för avlöningsförmåner åt biskoparna utgöras ur kyrkofonden. Angående

ersättning vid resa i tjänsteärenden skall därvid gälla bestämmelserna i allmänna

resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter

(29 § 2 mom. prästlönereglementet den 29 juni 1951, nr 577). I tilläggsbestämmelserna

till prästlönereglementet 16 § 2 mom. första punkten (i dess lydelse

enligt SFS 287/1960) sägs att till biskop skall utgå resekostnadsersättning och

traktamente enligt allmänna resereglementet. Enligt Kungl. brev den 8 juni

1961 angående resekostnader till biskop vid tjänsteresa med egen bil har medgivande

lämnats om beräkning av ersättning för sådan kostnad efter de i 2 §

1 mom. kungörelsen den 12 december 1952 angående resekostnadsersättning vid

tjänsteresa med egen bil m. m. för större bil angivna grunderna och utan den

kostnadsjämförelse som stadgas i 4 § första stycket allmänna resereglementet.

Med anledning av motionärernas förslag om tillämpande, beträffande tjänstebil

för biskopen i Luleå stift, av de normer som gäller för landshövdingarna kan

här anmärkas att föreskrifter i fråga om användningen av de till länsstyrelserna

anskaffade bilarna ges i Kungl. brev den 12 december 1947. Föreskrifterna är

återgivna i statsliggaren för budgetåret 1961/62 sid. 1 180—1 181. Bilarna har

på Kungl. Maj:ts uppdrag anskaffats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i enlighet

med särskilda bestämmelser om besiktning, utrustning m. m., givna i

Kungl. brev den 19 september 1947.

Frågans tidigare behandling

I sin skrivelse nr 3 hemställde 1957 års kyrkomöte om rätt för biskoparna i

Härnösands och Luleå stift att disponera tjänstebil, över denna hemställan inhämtade

Kungl. Maj:t yttrande av bl. a. statskontoret och kammarkollegiet.

Båda dessa remissinstanser tillstyrkte framställningen såvitt avsåg biskopen i

Luleå stift. Genom beslut den 27 juli 1961 lämnade emellertid Kungl. Maj:t

kyrkomötets skrivelse utan någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Motionerna

I motionerna framhålles att Luleå stift intar en särställning i administrativt

avseende i det dess areal omfattar drygt en tredjedel av landets hela yta. Det

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

påpekas att avstånden från stiftsstaden till de olika församlingarna genomgående

är betydande. Som exempel anges att Karesuando ligger omkring 4-30 km och

vissa församlingar i Västerbottens lappmark mellan 500 och 600 km från Luleå.

Vägförbindelserna har under senare årtionden högst betydligt förbättrats, anför

motionärerna, men de allmänna kommunikationerna är ofta så anordnade att

de endast med avsevärd tidsförlust låter sig användas för resor i tjänsten.

Motionärerna upplyser att tidigare hinder för genomförande av anordning

med tjänstebil för biskopen undanröjts genom att den nuvarande innehavaren

av expeditionsvaktsysslan är väl kvalificerad att tjänstgöra som chaufför och

genom att numera garage finnes uppfört å biskopsgårdens tomt.

Till stöd för motionsyrkandet anföres slutligen i motionerna att en tjänstebil

avsevärt skulle underlätta den för biskopen i stiftet synnerligen krävande tjänsten

och även skulle komma att utnyttjas vid tjänsteresor av ledamöter i domkapitel

och stiftsnämnd. Anordnandet bör, säger motionärerna, ske efter i huvudsak

samma grunder som gäller för landshövdingarna.

R emissyttrandena

över motionerna har jämlikt 46 § riksdagsordningen yttrande inhämtats från

statskontoret, kammarkollegiet och domkapitlet i Luleå.

Statskontoret och kammarkollegiet har ingen erinran emot bifall till motionerna

och Luleå domkapitel tillstyrker varmt motionärernas hemställan.

Samtliga remissinstanser erinrar om 1957 års kyrkomötes framställning i ämnet

och hänvisar till sina däröver avgivna yttranden. I dessa yttranden anfördes

såvitt nu är i fråga.

Statskontoret:

För biskopen i Luleå stift äro däremot förhållandena annorlunda. De angivna

reslängderna utvisa, att bil i detta stift utnyttjas i avsevärt större utsträckning

än i Härnösandsstiftet. I detta sammanhang förtjänar påpekas, att de samlade

kostnaderna för hållande av större bil (= tjänstevikt över 1 100 kg) — medräknat

såväl de fasta utgifterna (amortering, ränta, skatt, försäkring, garage,

tvättning) som de rörliga (bensin, olja, smörjning, däck, reparationer) — vid en

årlig körsträcka av 2 000 mil enligt sakrevisionens beräkningar uppgå till 7 217

kr. per år. Då det senaste årets kostnader för resor för Luleåbiskopen uppgått

till ca 14 000 kr., skulle sålunda även efter avdrag för Stockholmsresor ett icke

obetydligt belopp återstå för traktamentsersättningar till biskopen samt arvoden

och traktamentsersättningar till eventuell chaufför. Kostnaderna för chaufför

låta sig dock svårligen beräknas, då storleken av utgifterna är beroende av om

personal å domkapitel eller vid biskopsgård kan utnyttjas. Vissa möjligheter

härtill torde enligt vad statskontoret under hand inhämtat komma att finnas

inom den närmaste framtiden. Vid åtskilliga resor torde också medföljande

stiftsadjunkt kunna fungera som förare av bilen. Personalökning vid domkapitlet

bör således icke bli erforderlig. Med hänsyn till det anförda och då till förmån

för anskaffande av tjänstebil i detta fall även tala de speciella förhållanden,

som råda i Luleå stift, vars areal omfattar en tredjedel av hela rikets ytvidd

och är mer än dubbelt så vidsträckt som något annat stifts, vill statskontoret

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962 27

icke motsätta sig ett bifall till kyrkomötets framställning, vad gäller biskopen i

Luleå stift.

I fråga om de närmare föreskrifter, som böra meddelas för reglering av hithörande

förhållanden, vill statskontoret endast framhålla, att de för landshövdingarna

gällande reglerna icke låta sig utan vidare tillämpas.

Kostnaderna för ändamålet böra liksom lönekostnaderna för biskoparna gäldas

ur kyrkofonden. Ett genomförande av förslaget torde förutsätta riksdagens

godkännande.

Statskontoret får slutligen framhålla, att det synes kunna ifrågasättas, om

icke, innan tjänstebil anskaffas, Kungi. Maj:ts beslut av den 8 juni 1951 angående

resckostnadsersättning till biskop vid tjänsteresa med egen bil bör så

ändras att biskop i Luleå stift blir berättigad uppbära ersättning för tjänsteresa

utan kostnadsjämförelse även vid samåkning med stiftsadjunkt i dennes

bil. En sådan förmån kan måhända vara motiverad även beträffande biskoparna

i övriga stift.

Kammarkolle gie t:

Luleå stift, som omfattar Västerbottens och Norrbottens län, har en areal av

165 017 kvadratkilometer, motsvarande omkring en tredjedel av rikets ytvidd.

Såsom framhållits i ärendet skulle ett förseende av ifrågavarande båda biskopar

med tjänstebil, med rätt att disponera chaufför för bilen, helt visst medföra

betydande fördelar för dem vid fullgörande av deras tjänsteuppgifter. Såvitt

angår biskopen i Luleå måste berörda fördelar antagas väl uppväga de med

anordningen förenade kostnaderna.

Kostnaderna för tjänstebil böra givetvis gäldas ur kyrkofonden.

Vad angår de närmare föreskrifter, som böra meddelas i fråga om rätten att

disponera tjänstebil, synas dessa föreskrifter kunna utformas i huvudsak efter

mönster av de i Kungl. Maj:ts brev den 12 december 194-7 meddelade bestämmelserna

rörande tjänstebil för landshövding.

Luleå domkapitel:

Det synes domkapitlet otvivelaktigt, att den avsedda anordningen skulle

bereda biskopen avsevärd besparing av tid och kraft och möjliggöra viss inbesparing

av traktamentsersättning, då till buds stående kommunikationsmedel

ofta nödga till övernattning särskilt vid resor till stiftets södra delar. Domkapitlet

önskar också understryka betydelsen av att en tjänstebil skulle kunna utnyttjas

vid besök, som domkapitel eller stiftsnämnd eller delegation därav kan

behöva företaga för att skaffa sig närmare kännedom om de förhållanden, som

sammanhänga med ett hos vederbörande myndighet anhängigt ärende. Enligt

domkapitlets mening föreligger det mycket goda skäl för att en tjänstebil ställes

till förfogande.

Statskontoret finner nu sina i det tidigare yttrandet anförda synpunkter alltjämt

äga giltighet och vidhåller dessa, dock med erinran att i det nyligen avgivna

betänkandet av 1961 års prästreseutredning ej föreslagits ändring i vad

avser allmänna resereglementets tillämpning å ärkebiskopen och övriga biskopar

samt att kyrkomötets omförmälda begäran ej föranlett någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. Statskontoret nämner slutligen att enligt kyrkofondens räkenskaper för

budgetåret 1960/61 resekostnaderna för biskopen i Luleå stift även sagda budgetår

uppgick till i runt tal 14 000 kr.

Kammarkollegiet erinrar i sitt yttrande över motionerna också om Kungl.

Maj :ts avslagsbeslut å kyrkomötets framställning och fortsätter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

Av akten till Kungl. Maj:ts nämnda beslut framgår, att även statskontoret

tillstyrkt kyrkomötets framställning i vad densamma avsåge biskopen i Luleå.

Statens sakrevision hade emellertid uttalat betänkligheter mot att för det dåvarande

förorda anskaffande av tjänstebil, vilket motiverades med att någon

för tjänstebil avsvarig förare icke funnes att tillgå. Chaufförssysslan hade nämligen

befunnits lämpligen böra kombineras med tjänsten som expeditionsvakt

hos domkapitlet, och den då anställde expeditionsvakten hade av åldersskäl

icke önskat åtaga sig sysslan.

I motionerna har anförts, att ny expeditionsvakt blivit anställd hos domkapitlet

och att denna kunde tjänstgöra som chaufför.

Av handlingarna i berörda akt framgår vidare, att sakrevisionen — i yttrande

till domkapitlet i Luleå — konstaterat, att godtagbart garage saknades.

I motionerna upplyses, att garage uppförts å biskopsgårdens tomt under sistlidet

år.

Efter vad sålunda förekommit lärer — såvitt kollegiet kan finna — hinder

icke böra möta mot att förse biskopen i Luleå med tjänstebil.

Luleå domkapitel anser att den tid som förflutit sedan dess tidigare citerade

yttrande avgavs ytterligare bestyrkt riktigheten av vad domkapitlet då anförde.

I det nu avgivna yttrandet sägs vidare.

Biskopens tid för resor och förrättningar inom stiftet utgjorde under år 1961

106 dagar, vartill komma 15 dagar, då domprosten i biskopens ställe utfört vissa

förrättningar. Nu är visserligen att märka, att i fråga om visitationsförrättningar

resor inom pastoratet lämpligen kunna företagas i annan bil, då församlingens

präster då deltaga i besöken på olika platser inom församlingarna, varför antalet

dagar, då traktamentsersättning för åtföljande chaufför behöver ifrågakomma,

helt naturligt kan avsesvärt minska. Resdagarna för hans del bli då

begränsade till tvenne för varje sådan förrättning.

Domkapitlet vill vidare bestyrka de i motionerna lämnade uppgifterna, att

den från den 1 januari 1962 anställde expeditionsvakten är val skickad för uppgiften,

då han haft anställning såsom busschaufför och även tjänstgjort som bilambulansförare,

samt att varmgarage nu finnes uppfört på biskopsgårdens tomt.

Domkapitlet vill slutligen understryka, att det för biskopen i detta stift, som

med utökad organisation ställt ökade krav på hans rörlighet, måste anses innebära

så avsevärda fördelar i fråga om utnyttjande av tid och krafter att äga tillgång

till tjänstebil, att domkapitlet i den nu uppkomna situationen alltfort

varmt förordar bifall till de av med arbetsförhållandena förtrogna ledamöter

av Riksdagen i ärendet väckta motionerna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

29

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot de i förevarande del av

propositionen framlagda förslagen.

I sitt tidigare (s. 6 ovan) redovisade, av riksdagen godkända utlåtande nr

11/1961 i anledning av bl. a. väckta motioner med yrkande om bidrag med

18 500 kr. ur kyrkofonden till avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens

sjömanspräst i Hamburg genom förmedling av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

fann utskottet den väckta frågan mycket angelägen och ifrågasatte

huruvida ej en lösning i någon form vore möjlig. Utskottet anvisade härvid

bl. a. den utvägen att sjömansvårdsstyrelsen anställde den för sjömansvården

i Hamburg erforderlige prästerlige befattningshavaren och även ansvarade

för vederbörandes lön, under det att verksamheten i övrigt omhänderhades

av stiftelsen. Huruvida styrelsen på grund av ett sådant åtagande borde erhålla

ytterligare bidrag ur kyrkofonden finge givetvis, anförde utskottet, prövas i

vanlig ordning — senast i samband med prövningen av anslagsfrågor inför budgetåret

1962/63. Utskottet förutsatte att vid denna prövning skulle beaktas att

ett sådant bidrag kunde utgöra ett villkor för åtagandet och att, om bidrag ej

erhölles, verksamheten i fråga kunde komma att helt upphöra eller i ekonomiskt

hänseende helt överflyttas på sjömansvårdsstyrelsen.

I propositionen redovisas icke några överväganden i denna fråga och föreslås

ingen utökning av avlöningsbidragen till sjömansvårdsstyrelsen, som alltså enligt

propositionen jämväl för budgetåret 1962/63 skall äga att av kyrkofondsmedel

uppbära högst elva årliga avlöningsbidrag om 18 500 kr., under villkor att

styrelsen bedriver religiös och social verksamhet genom i utlandet stationerade

präster till minst det antal som svarar mot bidragen. Sjömansvårdsstyrelsen

hade emellertid i sin petitaskrivelse den 31 augusti 1961 ej begärt någon utökning

av antalet avlöningsbidrag.

I motionerna 1:545 och II: 659 har nu, med upplysning att sjömansvårdsstyrelsen

och fosterlandsstiftelsen den 13 februari 1962 träffat viss överenskommelse

i saken, yrkats att riksdagen måtte anvisa ytterligare ett avlöningsbidrag till

styrelsen. Utdrag av protokoll fört vid styrelsens sammanträde i ärendet sagda

dag har ingivits till utskottet (redovisat sid. 7—8 ovan). Av protokollet framgår

att överenskommelse mellan de berörda parterna träffats i enlighet med de riktlinjer

utskottet enligt vad nyss angivits förordat i utlåtandet nr 11/1961. Ett

villkor för styrelsens åtaganden i saken angives vara att lönebidrag för ändamålet

utgår ur kyrkofonden.

Av den utredning angående stiftelsens verksamhet genom sjömanspräst i

Hamburg som förebragts främst i det av utskottet år 1960 (uti. nr 19/1960)

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

behandlade ärendet framgår att verksamheten måste anses fylla ett mycket stort

och såvitt kan bedömas även varaktigt behov inom sjömansvården. Det måste

därför anses i hög grad motiverat att bidrag till avlönande av vederbörande

präst utgår ur kyrkofonden. Med hänsyn till ändamålets angelägenhet och anslagsfrågans

begränsade natur torde hänsyn till andra anspråk på fonden ej

böra hindra att sådant anslag nu beviljas. Med den anordning som enligt sjömansvårdsstyrelsens

ovannämnda protokoll träffats synes ej heller principiella

skäl tala mot anlitande av kvrkofondsmedel för ändamålet. På grund härav och

mot bakgrund av vad utskottet anfört i sina tidigare utlåtanden i ämnet anser

sig utskottet böra förorda att — så länge den av sjömans vårdsstyrelsen den 13

februari 1962 beslutade ordningen beträffande dess samarbete med fosterlandsstiftelsen

i fråga om den sjömansvårdande verksamheten i Hamburg tillämpas

— årligen fr. o. m. budgetåret 1962/63 tills vidare, utöver nu utgående elva

bidrag, ur kyrkofonden skall till sjömansvårdsstyrelsen utgå ytterligare ett

bidrag om 18 500 kr. för avlönande enligt gällande grunder av präster anställda

i styrelsens tjänst i utlandet. Det tillkommer givetvis Kungl. Maj:t att, i den

mån det befinnes erforderligt, utfärda närmare föreskrifter om kontroll och tillsyn

rörande medlens användning.

Huvudyrkandet i motionerna 1:16 och II: 26 innebär att särskilda studentprästbefattningar

i form av stiftsadjunktstjänster skall inrättas i Uppsala,

Lund, Göteborg och Stockholm. För närvarande har den andliga vården

vid universitet och högskolor ordnats så att vissa präster utsetts att vid sidan

av ordinarie församlingsarbete särskilt verka bland studenterna. Avlöningsfrågan

synes i vart fall i Stockholm ha lösts så att vederbörande erhållit partiell tjänstledighet

med löneavdrag, varvid studentprästnämnden — med anlitande bl. a.

av anslaget ur kyrkofonden — svarar för utfyllnad av lönen. I Lund tillämpas,

såvitt framgår av vissa yttranden, det systemet att den prästerlige befattningshavaren

i fråga genom dispositioner av sina överordnade utan avdrag å lön frigöres

från övrigt arbete så att han i större omfattning kan ägna sig åt verksamhet

bland studenterna, därvid några ekonomiska förpliktelser ej åvilar studentkåren.

Antalet studerande vid universitet och högskolor på de ifrågavarande kårorterna

är, som framgår av de i den föregående redogörelsen (s. 11 ovan) refererade

motionerna, numera betydande. I den mån studenterna — såsom i stor

utsträckning torde vara fallet — ej är kyrkoskrivna inom vederbörande städers

församlingar är den prästerliga organisationen inom församlingarna ej avpassad

med tanke på dessa. I de flesta yttrandena över motionerna uttalas att behovet

av kontakt med en prästman för samtal, rådgivning eller andlig vård i övrigt är

framträdande för den kategori av befolkningen som universitets- och högskolestuderande

utgör. Om så är fallet måste vederbörande församlingars resurser i

fråga om antalet prästerliga befattningshavare framstå som än mer otillräckliga.

I princip bör enligt utskottets mening i fråga om den andliga vården gälla

enhetliga regler för alla befolkningskategorier. Den ordinarie verksamheten i

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

varje församling bör således så långt möjligt kunna omfatta alla dem som vistas

inom församlingen. På denna princip vilar de nyligen genomförda besluten om

inordnande av den andliga vården vid sjukhusen i församlingsprästernas tjänsteuppgifter

(se s. 19 ovan). Principen har också kommit till uttryck i det förslag

angående själavårdsverksamheten inom krigsmakten som framlagts i försvarets

personalvårdsutrednings betänkande III. Statsmakternas ställningstagande till

förslaget i denna del har emellertid skjutits på framtiden (se bil. 6 till årets

statsverksproposition sid. 286—289 och 291—292. Jfr även bil. 4 till statsverkspropositionen

sid. 55—63 och 76—77 angående den andliga vården vid fångvårdsanstaltema).

Från nu angivna synpunkt synes den lösningen vara att föredra

att för bestämmade av antalet präster i församling, där regelmässigt ett

större antal å annan ort kyrkoskrivna studerande vistas, en viss koefficient finge

tillgodoräknas vid beräkningen av befolkningsunderlaget i församlingen. Svårigheter

— åtminstone i fråga om de större kårorterna — att avgöra till vilken eller

vilka församlingar studenterna skall anses knutna kan emellertid tala mot en

sådan anordning. Till stöd för alternativet att — såsom skett beträffande sjömännen

i vissa större hamnar — inrätta en särskild prästex-lig befattning för

ändamålet kan möjligen även åberopas studenternas intresse att äga tillgång till

en gemensam präst, vars verksamhet kan anknytas till en studenternas egen eller

en av dem eljest speciellt anlitad kyrkobyggnad.

Utskottet anser förevarande spörsmål väl förtjänt av uppmärksamhet och

förordar att frågan göres till föremål för översyn i den form Kungl. Maj:t kan

finna lämplig. Innan resultatet av en sådan översyn och i anledning därav gjorda

överväganden framlagts är utskottet ej berett att taga ställning till frågan huruvida

särskilda åtgärder på området kan anses påkallade. Med hänsyn till utskottets

tidigare antydda principiella inställning rörande den andliga vården över

huvud måste ett sådant ställningstagande bl. a. bli beroende av i vilken utsträckning

de studenter som vistas inom kårorterna är eller bör vara kyrkoskrivna

inom församlingarna därstädes.

Utskottet finner ej tillräckliga skäl att i frågans nuvarande läge tillstyrka

motionärernas hemställan om höjning av det bidrag som för näi-varande utgår

ur kyrkofonden till avlönande av för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande

m. fl. anställda präster.

Från och med den 1 januari innevarande år gäller, som tidigare (s. 19 ovan) angivits,

beträffande den andliga vården vid sjukhusen en ny ordning, innebärande

att den församlingsprästerliga organisationen avpassats med hänsyn till antalet

i bruk varande vårdplatser vid sjukhus inom pastoraten. I motionerna 1:302 och

11:374- påpekas att härigenom »i princip vilken präst som helst» kan komma att

anförtros denna vård och hävdas att ordningen kräver särskild utbildning

av prästerna för tjänst vid sjukhusen. Med hänvisning

till att genom diakonistyrelsens försorg en kurs för sådan utbildning igångsatts

och nya kurser planerats föreslår motionärerna att ur kyrkofonden skall utgå

40 000 kr. såsom bidrag till en ny sådan kurs.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

Utskottet finner, huvudsakligen på de skäl som kammarkollegiet andragit i

frågan, principiella hinder föreligga mot användning av kyrkofondsmedel för

ändamålet och kan av denna anledning ej förorda bifall till motionärernas hemställan.

Motionerna 1:172 och 11:378, slutligen, syftar till att på kyrkofondens bekostnad

skall anskaffas tjänstebil för biskopen i Luleå stift. Utskottet

finner sig ej kunna antaga att en sådan anordning skulle medföra någon

besparing av kyrkofondsmedel. Med nu gällande regler (se s. 25 ovan) torde det

vidare vara möjligt för biskop, som föredrar att resa med bil, att — i vart fall

när det gäller så betydande körsträckor som biskopen i Luleå stift årligen har

att färdas i tjänsten — med ingen eller obetydlig kostnad för egen del anlita

detta färdsätt. Med hänsyn härtill och då utskottet anser det böra undvikas att

någon särregel som den föreslagna införes för en befattningshavare inom en viss

kategori, kan utskottet ej tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

A. bifalla förevarande proposition, i den del den hänvisats

till lagutskott, med det tillägget att riksdagen, i anledning av

motionerna I: 545 och II: 659, medgiver att ur kyrkofonden till

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse må årligen fr. o. m. budgetåret

1962/63 tills vidare, utöver tidigare anslagna elva

bidrag, utgå ytterligare ett bidrag om 18 500 kr. för avlönande

enligt gällande grunder av präster anställda i styrelsens tjänst

i utlandet;

B. 1) med anledning av motionerna 1:16 och II: 26 i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om viss översyn rörande den

andliga vården vid universitet och högskolor i enlighet med

vad utskottet i sitt utlåtande i denna del anfört;

2) lämna motionerna 1:16 och II: 26 i den mån de ej besvarats

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt utan

någon riksdagens åtgärd;

C. lämna motionerna 1:302 och II: 374 utan någon riksdagens

åtgärd; samt

D. lämna motionerna 1:172 och II: 378 utan någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 april 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962 33

Vid detta ärendes behandling har såvitt avser -punkterna A, B och D i utlåtandet

närvarit:

från första kammaren: herrar Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson,

Åkesson, Herbert Larsson, Wirmark, Paul Jansson och Gunnar Pettersson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Jansson i Benestad, Johansson i öckerö, Persson i Tandö och

Bengtsson i Göteborg*.

Vid ärendets behandling såvitt avser punkten C i utlåtandet har närvarit:

från första kammaren: herrar Lindahl, Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Georg

Carlsson, Herbert Larsson, Wirmark och Gunnar Pettersson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herr Johansson i öckerö, fröken Anderson i Lerum, herrar Bengtsson i

Göteborg* och Mattsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. beträffande punkten A i utskottets hemställan av herrar Levin, Kristiansson,

Herbert Larsson, Paul Jansson och Persson i Tandö, vilka ansett

dels att utlåtandet i stället för det stycke å s. 29—30 som börjar med orden

»Av den» och slutar med orden »medlens användning» bort ha följande lydelse:

»Av den utredning angående stiftelsens verksamhet genom sjömanspräst i

Hamburg som förebragts främst i det av utskottet år 1960 (uti. nr 19/1960)

behandlade ärendet framgår att verksamheten måste anses fylla ett mycket

stort och såvitt kan bedömas även varaktigt behov inom sjömansvården. Det

måste därför anses i hög grad motiverat att bidrag till avlönande av vederbörande

präst utgår ur kyrkofonden. Med den anordning som enligt sjömansvårdsstyrelsens

ovannämnda protokoll träffats synes principiella skäl ej tala

mot anlitande av kyrkofondsmedel för ändamålet. Såsom utskottet uttalade

i sitt utlåtande nr 11/1961 bör emellertid frågan om sådant anslag prövas i

vanlig ordning, dvs. av Kungl. Maj:t efter framställning från sjömansvårdsstyrelsen

och i samband med prövningen av övriga anslagsfrågor inför ett nytt

budgetår. Endast vid en sådan prövning kan en behörig avvägning ske av

anslagets berättigande i förhållande till andra angelägna anspråk på fonden.

Det kan antagas att sjömansvårdsstyrelsen kommer att i anledning av den

nu träffade överenskommelsen med fosterlandsstiftelsen inför nästa budgetår

hemställa hos Kungl. Maj:t om ytterligare ett bidrag för avlönande av präster

anställda i styrelsens tjänst i utlandet. 1963 års riksdag torde därför få taga

ställning i frågan i samband med behandlingen av proposition nästa år om

anslag ur kyrkofonden.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna I: 545 och II: 659.»

dels ock att utskottet i förevarande del bort hemställa, att riksdagen måtte

»A. bifalla förevarande proposition, i den del den hänvisats till lagutskott,

samt lämna motionerna 1:545 och 11:659 utan någon riksdagens åtgärd;».

II. beträffande punkten B. 2) i utskottets hemställan av herrar Ebbe Ohlsson,

Jansson i Benestad och Bengtsson i Göteborg, vilka ansett

dels att utlåtandet i stället för det stycke å s. 31 som börjar med orden

»Utskottet finner» och slutar med orden »anställda präster» bort ha följande

lydelse.

»Motionärernas yrkande om höjning av det anslag som för närvarande utgår

ur kyrkofonden till avlönande av för verksamhet bland universitets- och

högskolestuderande m. fl. anställda präster har tillstyrkts av alla de remissinstanser

som särskilt yttrat sig i frågan, bl. a. av kammarkollegiet. Bidragsbeloppet,

som för närvarande är fastställt till 8.500 kr., har alltsedan det ursprungligen

beviljades, helt tagits i anspråk för studentprästverksamheten i

Uppsala och Stockholm. Ett bifall till förslaget om en höjning av beloppet till

17.000 kr. skulle medföra att samma belopp, som således nu utgår till Uppsala

och Stockholm, skulle kunna lämnas även till Lund och Göteborg. Att

så sker får anses i hög grad motiverat med hänsyn till verksamhetens nuvarande

omfattning i sistnämnda två städer.

Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna 1:16 och II: 26 på denna

punkt.»

dels ock att utskottet i förevarande del bort hemställa, att riksdagen måtte

»2) med bifall till motionerna 1:16 och II: 26, i vad därigenom yrkats anslag

ur kyrkofonden till studentprästnämnderna i Lund och Göteborg, medgiva att

det årliga anslag som med stöd av 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond

utgår till avlönande av för verksamhet bland universitets- och högskolestuderande

m. fl. anställda präster må fr. o.m. den 1 juli 1962 höjas till

17 000 kr.;

3) lämna motionerna I: 16 och II: 26 i den mån de ej besvarats genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt utan någon riksdagens åtgärd;».

III. beträffande punkten D. i utskottets hemställan av herrar Ebbe Ohlsson,

Nyberg, Jansson i Benestad och Bengtsson i Göteborg, vilka ansett

dels att utlåtandet i stället för det stycke å s. 32 som börjar med orden

»Motionerna 1:172» och slutar med orden »ifrågavarande motioner» bort ha

följande lydelse:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1962

»Motionerna 1:172 och 11:378 slutligen syftar till att på kyrkofondens bekostnad

skall anskaffas tjänstebil för biskopen i Luleå stift.

Med hänsyn till de stora avstånden i nämnda stift och de besparingar i skilda

avseenden som torde kunna möjliggöras genom anskaffande av en tjänstebil

anser utskottet att anskaffande av tjänstebil i detta speciella fall är befogat.»

dels ock att utskottet i förevarande del bort hemställa, att riksdagen

måtte

»D. med bifall till motionerna 1:172 och II: 378, i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för anskaffande, på

kyrkofondens bekostnad, av tjänstebil åt biskopen i Luleå stift.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:204 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka m.m., dels i ämnet väckta motioner, a1 i texten