Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

1962-02-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:2, Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

1

Nr 2

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i förordningen den 15 mars

19b6 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar

hos bin.

Genom en den 29 december 1961 dagtecknad proposition, nr 26 år 1962,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

angående ändring i förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande

av smittsamma sjukdomar hos'' bin

Härigenom förordnas dels att 1, 2, 5, 6, 8, 10, 11 och 13 §§ förordningen den

15 mars 1946 om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives dels att 12 § samma förordning

skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Denna förordning äger tillämpning

å yngelröta (bipest) och nosemasjuka.

På framställning av länsstyrelse eller

av lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök må Kungl. Maj:t

besluta, att förordningen helt eller

delvis skall lända till efterrättelse

jämväl i fråga om annan smittsam

sjukdom hos bin än i första stycket

nämnts.

1 Senaste lydelse av 1 och 5 §§, se SFS 1950:106.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 2

Denna förordning äger tillämpning

å amerikansk yngelröta (täckt yngelröta,

nymfpest eller bipest) och, i

den mån Kungl. Maj:t så bestämmer,

jämväl å andra smittsamma sjukdomar

hos bin.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Länsstyrelse skall-------för smitta.

Område som förklarats smittat Område som förklarats smittat

skall, sedan två år förflutit från det skall, sedan sjukdomen där upphört,

inom området sist inträffade sjuk- av länsstyrelsen förklaras fritt från

domsfatlet, av länsstyrelsen förklaras smitta,

fritt från smitta.

Har inom--------för smitta.

5 §■

Har tillsyningsman---sjukdomens art.

Finner tillsyningsman, att bisam- Finner tillsyningsman att bisamhälhälle

smittats av sådan sjukdom, le smittats av sådan sjukdom, skall

äger han föreskriva innehavaren av

bisamhället att vidtaga för sjukdomens

bekämpande nödiga åtgärder.

Föreskrift om bisamhälles förintande

må icke meddelas utan att

medgivande därtill inhämtats från

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.

Sådant medgivande erfordras

dock ej, där innehavaren av

bisamhället samtyckt till dess förintande

eller då fråga är om bisamhälle,

som tagit bostad i annat föremål

än därtill avsedd bibostad, och den

skada, som uppkommer genom förintandet,

är ringa.

han vidtaga för sjukdomens bekämpande

nödiga åtgärder.

Bisamhälle, som tagit bostad i annat

föremål än därtill avsedd bibostad

och som kan misstänkas vara

smittat, må av tillsyningsman förintas

utan föregående undersökning.

Bisamhälle må ej av tillsyningsman

förintas utan att medgivande

därtill inhämtats från lantbruksstyrelsen.

Sådant medgivande erfordras

dock ej, där innehavaren av bisamhället

samtyckt till dess förintande

eller då fråga är om bisamhälle, som

tagit bostad i annat föremål än därtill

avsedd bibostad, och den skada,

som uppkommer genom förintandet,

är ringa.

6 §•

Det åligger innehavare av bisamhälle

att skyndsamt verkställa av tillsyningsman

jämlikt 5 § föreskriven

åtgärd och lämna tillsyningsmannen

underrättelse därom. Kan den, som

av tillsyningsman förelagts att vidtaga

viss åtgärd, icke själv utföra densamma,

må han påkalla biträde därtill

av tillsyningsmannen.

Innehavare av bisamhälle eller av

föremål, vari herrelöst bisamhälle tagit

bostad, skall lämna tillsyningsman

erforderligt biträde vid undersökning

och behandling av bisamhället.

Föredrager innehavaren att själv

vidtaga på tillsyningsman ankommande

behandlingsåtgärd, äger tillsyningsmannen

skriftligen förelägga

honom att inom viss tid verkställa

åtgärden och underrätta tillsyningsmannen

om den skedda verkställigheten.

8 §•

Inom område som förklarats smit- Bibostäder, som ej längre hysa letat

eller misstänkt för smitta må av vande bin, samt honung, bivax och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

3

(Gällande lydelse)

bin icke bebodda bibostäder, honung,

vax eller avfall av honung eller vax

icke förvaras på sådant sätt att bin

kunna få tillträde därtill. Från sådant

område må ej heller utan vederbörande

tillsyningsmans medgivande

utföras levande bin, bibostäder,

oförädlat vax eller biodlingsredslcap.

Vad i första stycket stadgas skall

icke hava avseende d bibostäder eller

biodlingsredskap, som icke förut använts

för sitt ändamål eller eljest bevisligen

äro fria från smitta.

10

För åtgärd, som tillsyningsman

vidtager på grund av bestämmelserna

i 6 eller 7 §, är bisamhällets innehavare

pliktig att ersätta tillsyningsmannen.

Annan ersättning---allmänn

(Föreslagen lydelse)

avfall av honung eller bivax må icke

förvaras på sådant sätt att bin kunna

få tillträde därtill.

Är område förklarat smittat eller

misstänkt för smitta, må ej från tillsyningsdistrikt

eller del därav, som

tillhör området, utföras levande bin,

begagnade bibostäder eller begagnade

biodlingsredskap utan tillsyningsmannens

medgivande. Detsamma gäller

utbyggda vaxkakor och avfall av

dylika, dock att under tiden från och

med oktober till och med mars sådan

vara må utföras för omsmältning.

§•

För behandling, som tillsyningsman

enligt denna förordning ägnar

bisamhälle med känd innehavare, är

denne pliktig att ersätta tillsyningsmannen.

a medel.

11

Innehavare av bisamhälle, som underlåter

vad på grund av bestämmelserna

i 4 eller 6 § åligger honom eller

lämnar veterligen oriktig uppgift

i sådan underrättelse som i 6 § avses,

straffes med böter från och med

tio till och med tvåhundra kronor.

Till samma straff vare den förfallen,

som bryter mot föreskrifterna i

8 § eller vägrar tillsyningsman tillträde

till bisamhälle inom hans tillsyningsdistrikt

eller eljest reser hinder

mot åtgärd, som tillsyningsmannen

på grund av bestämmelserna i denna

förordning är berättigad att vidtaga.

§•

Underlåter någon vad honom åligger

enligt 4 § eller 6 § första stycket

eller enligt föreläggande som avses i

6 § andra stycket eller lämnar någon

veterligen oriktig uppgift i underrättelse

som avses i 6 § andra stycket,

dömes till dagsböter.

Till dagsböter dömes ock den som

bryter mot föreskrifterna i 8 § eller

vägrar tillsyningsman tillträde till bisamhälle

inom hans tillsyningsdistrikt

eller eljest reser hinder mot

åtgärd, som tillsyningsmannen på

grund av bestämmelserna i denna

förordning är berättigad att vidtaga.

13 §.

Närmare föreskrifter rörande till- Närmare föreskrifter rörande tilllämpningen

av denna förordning lämpningen av denna förordning

meddelas av Kungl. Maj :t. meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1962.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

Propositionens tillkomsthistoria och huvudsakliga innehåll

På initiativ av lantbruksstyrelsen har 1957 bildats en kommitté, kallad

kommittén för biforskning, med representanter för Sveriges fröodlareförbund,

Sveriges biodlares riksförbund, statens husdjursförsöks sektion för biforskning

samt statens växtskyddsanstalt. Med skrivelse den 19 oktober 1959

har kommittén till lantbruksstyrelsen avgivit ett av motiv åtföljt förslag till

bl. a. bestämmelser avsedda att träda i stället för förordningen den 15 mars

1946 om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin (i fortsättningen

kallad bipestförordningen).

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 8 mars 1960 hos Kungl. Maj :t hemställt

att bipestförordningen måtte ändras enligt kommitténs förslag.

över lantbruksstyrelsens framställning med kommitténs därvid fogade

förslag har efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer.

I propositionen föreslås att det bekämpande av smittsamma sjukdomar hos

bin, som sker enligt den så kallade bipestförordningen, tills vidare skall koncentreras

på sjukdomen amerikansk yngelröta (även kallad täckt yngelröta,

nymfpest eller bipest). Vidare föreslås att hushållningssällskapen engageras

i sjukdomsbekämpandet och att lantbruksstyrelsen övertager de uppgifter

som enligt förordningen nu tillkommer lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.

Huvudansvaret för att erforderliga bekämpningsåtgärder kommer

till stånd skall enligt förslaget överflyttas från biodlarna till de tillsyningsman

som utses enligt förordningen. Särskilda bestämmelser förordas

om så kallade vilda bisamhällen.

Härjämte föreslås bland annat skärpningar av gällande bestämmelser om

förvaring av bibostäder, honung och vax samt om transport av bin, bibostäder,

biodlingsredskap och vax.

Ändringarna avses skola träda i kraft den 1 april 1962.

Gällande bestämmelser

I fråga om gällande bestämmelser tillåter utskottet sig att hänvisa till den

i propositionen å s. 5—7 intagna redogörelsen.

Kommitténs förslag, lantbruksstyrelsens skrivelse och remissyttrandena

Beträffande det närmare innehållet i kommitténs förslag och lantbruksstyrelsens

skrivelse liksom i avgivna remissyttranden hänvisas till s. 7—18

i propositionen.

Departementschefen

Departementschefen angiver till en början att i förslaget särskild vikt lagts

vid att en lokal samordning och övervakning av bekämpandet utav de smittsamma

sjukdomarna hos bin kommer till stånd. Organisationen av sjuk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1902

5

domsbekämpandet föreslås därför bli anknuten till hushållningssällskapen.

Enligt kommittén skulle därigenom även ernås en ökad kontakt

mellan biodlingen och lantbruket. Departementschefen förklarar sig dela

dessa synpunkter och föreslår därför att de tillsyningsman, som utses enligt

bipestförordningen, skall vara underställda vederbörande hushållningssällskap.

Bestämmelse därom kan enligt departementschefen lämpligen införas

i tillämpningskungörelsen. — Eftersom hushållningssällskapen står under

lantbruksstyrelsens tillsyn, finner departementschefen det följdriktigt

att, i enlighet med förslaget, styrelsen övertar de uppgifter, som enligt

bipestförfattningarna åvilar lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.

Vid behov bör styrelsen äga påkalla sakkunnigt biträde från statens husdj

ursförsök.

Beträffande de särskilda författningsrummen anför departementschefen

härefter.

»Bipestförordningen är jämlikt 1 § första stycket tillämplig på yngelröta

och nosemasjuka. I enlighet med förslaget bör tillämpningsområdet tills vidare

begränsas till amerikansk yngelröta (täckt yngelröta, nymfpest eller

bipest), på vilken sjukdom bekämpningsverksamheten för närvarande behöver

koncentreras. Skulle det framdeles befinnas lämpligt att återföra till

exempel nosemasjukan under förordningen, äger Kungl. Maj:t enligt 1 §

andra stycket besluta därom. Sådant beslut bör i fortsättningen kunna meddelas

oberoende av om framställning gjorts av viss myndighet.

Enligt 2 § bipestförordningen skall länsstyrelse, då bisjukdom inträffar

eller av skälig anledning misstänkes förekomma inom länet, på eget initiativ

förklara länet eller viss del därav smittat eller misstänkt för smitta. Misstänktförklaring

skall omedelbart hävas, om sjukdomen i fråga befinnes inte

förekomma inom området. Smittförklaring skall däremot gälla till dess två

år förflutit från det inom området sist inträffade sjukdomsfallet. Kommittén

har anmärkt att denna tid kan vara för kort med hänsyn till bisjukdomarnas

oberäkneliga uppträdande och svårigheterna att kartlägga deras förekomst.

För att möjliggöra en smidigare tillämpning förordar jag att stadgandet

i likhet med epizootilagens motsvarande bestämmelse utformas så,

att länsstyrelsen skall förklara området fritt från smitta, sedan sjukdomen

där upphört. Det ligger i sakens natur alt sådan förklaring inte meddelas

utan att sakkunnig instans konstaterat att förutsättningen är för handen. 1

övrigt bör enligt min mening bestämmelserna i 2 § lämnas oförändrade.

Vid utseende av tillsyningsman skall länsstyrelsen enligt 3 § bipestförordningen

samråda med hushållningssällskapet och större biodlarföreningar

inom länet. Detta samrådsförfarande torde utan författningsändring kunna,

där så finnes lämpligt, anordnas på det av kommittén förordade sättet

att hushållningssällskapet efter samråd med föreningarna avger förslag

till länsstyrelsen. Jag kan inte biträda kommitténs förslag om införande av

en bestämmelse att även särskild länstillsyningsman skall utses. Det torde

i stället få ankomma på hushållningssällskapet att vid behov uppdraga åt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

någon av sina tjänstemän att leda och samordna tillsyningsmännens verksamhet.

I -t § bipestförordningen stadgas skyldighet för innehavare av bisamhälle

alt göra anmälan om inträffad sjukdom. Att utvidga anmälningsplikten på

sätt ifrågasatts under remissbehandlingen synes knappast påkallat. Ej heller

kan jag ansluta mig till den av ett remissorgan framförda tanken att

man skulle med statsmedel ersätta förintade bisamhällen för att stimulera

till ett mera lojalt fullgörande av anmälningsskyldigheten.

Jämlikt 5 § första stycket bipestförordningen skall tillsyningsman självmant

verkställa undersökning så snart han har grundad anledning misstänka

att bisjukdom förekommer. Kommittén föreslår att undersökningsplikt

skall inträda endast efter anmälan som avses i 4 § eller på order av

hushållningssällskapet. Enligt min mening främjas sjukdomsbekämpandet

bäst genom den nuvarande bestämmelsen. Den jämnare aktivitet inom tillsyningsdistrikten,

som kommittén åsyftat med sitt förslag, torde kunna

ernås genom anvisningar från hushållningssällskapet. Att sällskapet, då det

finns grundad anledning misstänka att sjukdom förekommer, kan påfordra

att vederbörande tillsyningsman verkställer undersökning i erforderlig

utsträckning följer av den överordnade ställning som avses skola tillkomma

hushållningssällskapen.

Finner tillsyningsman bisamhälle vara smittat, äger han enligt 5 § andra

stycket förelägga innehavaren att vidtaga nödiga bekämpningsåtgärder. I

likhet med kommittén anser jag att i stället tillsyningsmannen som regel

bör vara skyldig att vidtaga dessa åtgärder. Detta bör enligt min mening

gälla även beträffande herrelösa och andra vilda bisamhällen. Med hänsyn

till de ofta föreliggande svårigheterna att undersöka sådant bisamhälle utan

att skada byggnad eller annat, vari bisamhället tagit bostad, bör öppnas viss

möjlighet för tillsyningsmannen att förinta dylikt bisamhälle, som kan

misstänkas vara smittat, utan föregående undersökning.

Även om ansvaret för bekämpningsåtgärderna således i fortsättningen

kommer att åvila tillsyningsmannen, bör det inte förmenas biodlaren eller

den, som råkar hysa ett herrelöst bisamhälle, att övertaga ansvaret, om han

av kostnadsskäl eller eljest så önskar och tillsyningsmannen anser sig kunna

betro honom därmed. För sådant fall bör alltjämt finnas möjlighet för

tillsyningsmannen att förelägga vederbörande att vidtaga de nödiga bekämpningsåtgärderna.

Bestämmelse härom kan lämpligen införas i 6 §, där det

också bör stadgas att innehavare av bisamhälle eller av föremål, vari herrelöst

bisamhälle tagit bostad, skall lämna tillsyningsman erforderligt biträde

vid undersökning och behandling av bisamhället. Innehavaren är givetvis

oförhindrad att, blott han fullgör sin anmälningsplikt enligt 4 §, förinta

eller annorledes behandla sjukt bisamhälle utan alt avvakta tillsyningsmanncns

undersökning.

De av kommittén föreslagna ändringarna i 8 § bipestförordningen biträder

jag till alla delar. Det bör sålunda överallt vara förbjudet att förvara bibostäder,

som ej längre hyser levande bin, samt honung, bivax och avfall av

honung eller bivax på sådant sätt att bin kan få tillträde därtill. Är område

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962

7

förklarat smittat eller misstänkt för smitta, bör det vidare vara förbjudet att

från tillsyningsdistrikt eller del därav, som tillhör området, utföra levande

bin, begagnade bibostäder eller begagnade biodlingsredskap utan tillsyningsmannens

medgivande. Detsamma bör gälla utbyggda vaxkakor och avfall

av dylika, dock att under tiden från och med oktober till och med mars

sådan vara bör få utföras för omsmältning. Genom en väl avvägd indelning

i tillsyningsdistrikt och lämpliga anvisningar åt tillsyningsmännen torde

dessa skärpta bestämmelser inte behöva hämma den så kallade vandringsbiodlingen.

Det är att märka att bestämmelserna inte hindrar tillsyningsmannen

att göra mera generella medgivanden, om han med hänsyn till omständigheterna

anser det onödigt att kontrollera varje särskild förflyttning.

Enligt min mening bör fortfarande i 10 § bipestförordningen stadgas skyldighet

för innehavare av bisamhälle att ersätta tillsyningsman för behandling

som denne ägnar bisamhället. Beträffande herrelöst bisamhälle bör motsvarande

ersättning utgå av allmänna medel liksom all ersättning för undersökning

av bisamhälle.

Straffsatsen i 11 § torde i enlighet med förslaget böra ändras till dagsböter.

Bestämmelserna i 12 § om åtal med mera synes kunna utgå såsom numera

överflödiga med hänsyn till innehållet i annan lagstiftning. I 13 § torde

böra öppnas möjlighet för Kungl. Maj :t att till lantbruksstyrelsen delegera

befogenheten att meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av bipestförordningen.

»

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom proposi

tionen framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 7 februari 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, Åkesson och Ernst Olsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Munktell*,

fru Torbrink, herrar Jansson i Benestad, Hammarberg och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620166

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 mars 191^6 a1 i texten