Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960

1962-04-03 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:20, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i förordningen den 22

april 1960 (nr 77) angående byggnadsforskningsavgift,

m. m., dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 26 januari 1962 dagtecknad proposition, nr 80, vilken beträffande

förslag till förordning om ändring i förordningen angående byggnadsforskningsavgift

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet

men i övrigt hänvisats till statsutskottet, har Kungl. Maj :t — under

åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll över socialärenden

—, såvitt nu är i fråga, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960 (nr 77)

angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas beträffande förordningen den 22 april 1960 angående

byggnadsforskningsavgift, dels att 2 § skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives, dels att 3 § skall upphöra att gälla, dels att i 4 och 5 §§

ordet »riksförsäkringsanstalten» skall ersättas med ordet »riksförsäkringsverket»,

dels ock att de båda sistnämnda paragraferna skola betecknas 3

och 4 §§.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Byggnadsforskningsavgift utgår

för kalenderår med tjugu hundra
-

Byggnadsforskningsavgift utgår

för kalenderår med femton hundradels

procent av den lön i penningar

eller naturaförmåner i form av kost

eller bostad, som arbetsgivare under

året utgivit till arbetstagare, för vilken

arbetsgivaren skall påföras avgift

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och vilken vid debitering i

riksförsäkringsanstalten av dylik

1 — Bihang till riksdagens protokoll

dels procent av den lön i penningar

eller naturaförmåner i form av kost

eller bostad, som arbetsgivare under

året utgivit till arbetstagare, för vilken

arbetsgivaren skall påföras avgift

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och vilken vid debitering i

riksförsäkringsverket av dylik av1962.

9 saml. 3 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

2

(Gällande lydelse)

avgift är att hänföra till någon av de

i anstaltens premietariff under näringsgrenen

byggnadsindustri

upptagna undergrupperna

husbyggnad (kodnummer 401) och

byggnadshantverk m. m. (kodnummer

403).

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift

skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren

under året ej uppgått

till trehundra kronor, och ej heller

till arbetstagares lön i vad lönen

överstiger femtontusen kronor för

år räknat.

Angående debitering-----

(Föreslagen lydelse)

gift är att hänföra till någon av de

i verkets premietariff under näringsgrenen

byggnadsindustri

upptagna undergrupperna

husbyggnad (kodnummer 401) och

byggnadshantverk m. m. (kodnummer

403).

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift

skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren

under året ej uppgått till

trehundra kronor, och ej heller till

arbetstagares lön i vad lönen överstiger

tjugutvåtusen kronor för år

räknat.

— särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963; dock skola äldre

bestämmelser alltjämt äga tillämpning

beträffande byggnadsforskningsavgift

för år 1962 eller tidigare

år.

Motion

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning därav

i andra kammaren väckt motion, nr 696, av herr Rydén m. fl.

I motionen hemställes att riksdagen måtte dels avslå Kungl. Maj :ts

hemställan om antagande av det genom propositionen framlagda författningsförslaget,

dels ock »besluta avskaffa byggnadsforskningsavgiften

med verkan från den 1 januari 1963, samt besluta att förordningen den 22

april 1960 angående byggnadsforskningsavgift från nämnda datum upphör

att gälla utom beträffande avgifter för år 1962 eller tidigare år».

Redogörelse för de till stöd för motionsyrkandena åberopade skälen lämnas

här nedan (s. 7 f).

I detta sammanhang vill utskottet anmärka att i anledning av propositionen

ytterligare en motion, nr 697, likaledes av herr Rydén m. fl. väckts i

andra kammaren. Sagda motion har hänvisats till statsutskottet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962 3

Historik

Med hänsyn särskilt till den här förevarande motionens innehåll vill utskottet

redovisa huvuddragen av byggnadsforskningsavgiftens tillkomsthistoria.

För att erhålla möjligheter att samordna och systematisera byggnadsforskningen

och kunna rationellt utnyttja forskningsresurserna beslöt statsmakterna

år 1942 att inrätta ett särskilt statligt organ, statens kommitté för

byggnadsforskning. Till kommitténs förfogande ställdes vissa anslag på

driftbudgeten.

Särskilda utredningar av år 1946 och 1947 behandlade i avgivna betänkanden

frågan om inrättande av ett centralt organ för samordning av den

tekniska och ekonomiska forskningsverksamheten på husbyggandets område.

Utredningarna utmynnade i förslag om inrättande av ett statligt

by§§nadsinstitut, vars verksamhet skulle helt bestridas av statsmedel. Förslagen

resulterade icke i någon proposition.

Sedan behovet av en insats på byggnadsforskningens område med alltmera

eftertryck omvittnats, bl. a. av 1951 års bostadsutredning, utarbetades

i februari 1953 inom socialdepartementet en promemoria innehållande

riktlinjer för en lösning av problemen efter en ny linje. I promemorian föreslogs

bl. a. att forskningen skulle finansieras genom en särskild avgift, som

skulle påläggas arbetsgivarna i byggnadsfacket. Från avgiftsskyldighet

skulle staten undantagas. Staten skulle å andra sidan bestrida kostnaderna

för driften av det centralorgan, statens nämnd för byggnadsforskning, som

enligt förslaget skulle omhänderha forskningen.

I huvudsaklig anslutning till de i nämnda promemoria uppdragna riktlinjerna

utarbetades förslag till förordning angående byggnadsforskningsavgift.

I propositionen (nr 163 jfr SL=>U 13, rskr. 306) med författningsförslaget

anförde (prop. s. 39) dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet

Sträng, bl. a. följande:

Såsom i promemorian framhållits, torde byggnadsindustrin — till skillnad

från många andra industrigrenar — på grund av sin struktur icke utan

särskilda åtgärder kunna förväntas göra en tillräckligt vägande, självständig

insats i syfte att lösa de egna forsknings- och rationaliseringsproblemen.

I rådande statsfinansiella läge har det ansetts angeläget att icke belasta

statsbudgeten med utgifter av den storleksordning, som erfordras om forskningsverksamheten

skall giva ett med hänsyn till byggnadsverksamhetens

samhällsekonomiska betydelse godtagbart resultat. Från dessa utgångspunkter

har promemorian velat anvisa en annan väg för forskningens finansiering.

Det har sålunda föreslagits, att forskningen skall finansieras

genom en särskild avgift, som skall påläggas arbetsgivarna i byggnadsfacket.

Jag ansluter mig helt till de i promemorian angivna syn
punkterna

i dessa hänseenden och biträder därför till en början de i promemorian

gjorda förslagen, att en byggnadsforskningsavgift skall uttagas

--—.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

I utlåtande av sammansatt stats- och tredje lagutskott har inledningsvis

erinrats (s. 17) om att statens medverkan i en eller annan form för att lösa

byggnadsindustriens forskningsproblem bedömts nödvändig. Utskottet angav

vidare, att enligt vissa yttranden över den till grund för propositionen

liggande promemorian byggnadsforskningen till och med borde betraktas

som en rent statlig angelägenhet och kostnaderna alltså helt bestridas över

statsbudgeten genom skatter eller andra medel, men att departementschefen

icke velat gå så långt. Efter att ha konstaterat det stora behovet av forskning

inom byggnadsbranschen samt angivit att — vid det förhållandet att byggnadsindustrien

inte utan statens medverkan förmår effektivt stödja byggnadsforskningen

— skäl kunde anföras för att alla för foiskningen behövliga

medel borde tagas ut skattevägen och anslas a driftbudgeten, angav

utskottet vidare att principiella betänkligheter kunde möta mot att låta utgifter

till allmänna ändamål bli beroende av inkomster, vilkas storlek det

ej var möjligt att med säkerhet beräkna. Utskottet anförde därefter bl. a.

följ ande:

Propositionens förslag om byggnadsforskningsavgift torde vidaie, enligt

vad propositionen ger vid handen, i stor utsträckning ha biträtts av byggnadsbranschens

organisationer. Med hänsyn härtill kan den i propositionen

föreslagna anordningen sägas mindre gå ut på en pålaga än tillhandahålla

ett på grund av byggnadsindustriens struktur önskvärt bistånd från statens

sida i syfte att ifrågavarande industri skall själv kunna åvägabringa erforderlig

forskning. Av nu anförda skäl finner sig utskottet kunna godtaga

den sammankoppling av inkomster och utgifter, som det framlagda förslaget

innebär.

Utskottet föreslog bl. a. riksdagen att med vissa ändringar antaga det i

propositionen intagna förslaget till förordning om byggnadsforskningsav
gift
Till

utskottets utlåtande var fogade reservationer, i vilka bl. a. principiella

uttalanden gjordes i finansieringsfrågan.

I den uti första kammaren förekommande debatten i ärendet uttalade

(prot. nr 20 s. 90 f) statsrådet Sträng bl. a. att man nog med det statsekonomiska

och finansiella läget som motivering fick räkna med den föreslagna

finansieringsmetoden som relativt permanent.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet hemställt.

Ändringar i förordningen har företagits åren 1955 (prop. 52, L3U 3, rskr.

77) och 1958 (prop. 75, SL3U 1, rskr. 271).

Ny förordning om byggnadsforskningsavgift har därefter antagits att gälla

från den 1 januari 1961 (prop. 56/1960, IAU 10/1960, rskr. 166/1980).

Med den nya förordningen avsågs, enligt vad i propositionen angivits (s. 1),

varken att utsträcka avgiftsskyldigheten till nya verksamhetsområden eller

att höja avgiften, utan ändringarna åsyftade att bringa förordningen i

närmare överensstämmelse med bl. a. vissa för yrkesskadeförsäkringen gällande

bestämmelser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

5

Propositionens huvudsakliga innehåll

i syfte att skapa underlag för en utökning av forsknings- och rationaliseringsverksamheten

inom byggnadsfacket föreslås nu vissa ändringar i förordningen

angående byggnadsforskningsavgift. Ändringarna innebär, att den

övre gränsen för avgiftspliktig lön höjes från 15 000 till 22 000 kronor

samt att procenttalet för avgiftsuttaget höjes från 0,15 till 0,20 procent. Avgifterna

stiger härigenom med ca 50 procent. (En motsvarande ökning av

statens tillskott till forskningsverksamheten föreslås ske genom uppräkning

av anslaget till byggnadsforskning.)

Gällande bestämmelser m. m.

I fråga om gällande bestämmelser liksom beträffande statens råds för

byggnadsforskning förslag om höjning av byggnadsforskningsavgiften samt

remissyttrandena över förslaget hänvisas till propositionen s. 4—10 (uttalanden

av remissorganen i frågan om avgiftsfinansiering redovisas å s.

8—10).

Departementschefen

I propositionen anför departementschefen följande:

»Forsknings- och rationaliseringsverksamheten på byggandets område

erhåller sedan år 1954 finansiellt stöd genom den s. k. byggnadsforskningsavgiften

samt ett särskilt anslag av statsmedel. Avgiften beräknas på viss

del av lönesumman inom byggnadsindustrin och utgår f. n. med 0,15 % av

detta underlag. Avgifterna uppgår till drygt 3 miljoner kr för år. Statens

anslag är för innevarande budgetår upptaget till 530 000 kr.

Statens råd för byggnadsforskning har gjort framställning om höjning av

såväl byggnadsforskningsavgiften som statens anslag till byggnadsforskning.

Därvid har rådet anfört, att den snabbt fortgående ökningen av byggnadsverksamheten

och utvecklingen av nya byggnadsmetoder framkallat

behov av ökad forskning på området. Bland de myndigheter och organisationer,

som yttrat sig över rådets förslag till avgiftshöjning, råder i stort sett

enighet om att forskningsverksamheten och de ekonomiska resurserna för

densamma bör utökas.

För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning. Det torde vara allmänt

erkänt, att forskningen på detta område är av stor betydelse för möjligheterna

att förbättra och förbilliga byggandet. Med hänsyn till storleken

av kostnaderna för byggnadsverksamheten blir forskningsresultaten av stor

vikt ur samhällsekonomisk synpunkt. Särskilt på bostadsbyggandets område

är de av direkt betydelse också för den enskilde. En ökning av forsk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

nings- och rationaliseringsverksamheten på byggandets område framstår

därför som angelägen.

Vissa frågor rörande inriktningen av forskningsverksamheten på olika

uppgifter har behandlats av rådet och en del av remissorganen. Med anledning

härav vill jag erinra om att gällande förutsättningar för denna forskningsverksamhet

innebär, att fördelningen av tillgängliga forskningsmedel

på skilda ändamål ej skall bindas av detaljerade direktiv från statsmakternas

sida. I enlighet härmed anser jag mig inte böra ta ställning till rådets

och remissorganens uttalanden i detta avseende.

Rådets förslag om höjning av byggnadsforskningsavgiften har mött erinringar

av principiell art från ett par remissorgan, som hävdar att forskningen

inte bör finansieras genom avgifter utan genom anslag på statsbudgeten.

Som skäl för denna uppfattning anföres bl. a., att forskningen berör

allmänna intressen och att avgifterna i sista hand får betalas av de boende

i nybyggda hus. Med anledning härav vill jag framhålla, att forskningsavgifternas

effekt på den enskildes boendekostnader är så ringa, att den

torde sakna praktisk betydelse. Samtidigt är det uppenbart, att den nytta

forskningsverksamheten medför i första hand kommer bostadskonsumenterna

till del. Jag finner inte anledning föreligga att nu frångå det hittillsvarande

finansieringssystemet. I likhet med flertalet av remissorganen förordar

jag, att ökade ekonomiska resurser ställes till forskningens förfogande

genom en höjning av byggnadsforskningsavgiften.

Storleken av de årliga avgiftsinkomsterna är beroende av två faktorer,

avgiftsunderlaget och uttagsprocenten. Avgiftsunderlaget påverkas av bl. a.

den övre gränsen för avgiftspliktig lön, f. n. 15 000 kr. Byggnadsforskningsrådet

har föreslagit, att uttagsprocenten skall höjas från 0,15 till 0,25 procent.

I fråga om den nämnda övre gränsen har rådet uttalat den åsikten, att

denna begränsning av avgiftsunderlaget bör slopas. Rådet har dock inte

framlagt något förslag härom.

Kungl. Maj :t har tidigare denna dag beslutat att till lagrådet remittera

ett förslag till lag om allmän försäkring m. m. Vid anmälan av denna fråga

har jag bl. a. föreslagit en höjning till 22 000 kr av det högsta lönebelopp,

som skall beaktas vid bestämmande av arbetsgivares avgifter till sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen. Det synes lämpligt, att motsvarande

höjning genomföres beträffande de löner, som utgör underlag för bestämmande

av byggnadsforskningsavgiften. En sådan ändring medför, enligt

inom riksförsäkringsverket utförda beräkningar, en ökning av avgiftsunderlaget

med ca 12,5 procent.

Rådet för byggnadsforskning har med sitt förslag avsett att uppnå en

årlig inkomst av byggnadsforskningsavgifter uppgående till 4,8 miljoner

kr. Jag förordar, att uttagsprocenten för avgiften höjes i den omfattning

som erfordras för att den årliga inkomsten av avgifterna skall komma att

uppgå till ungefär nämnda belopp. Med hänsyn till den föreslagna höjningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

av gränsen för avgiftspliktig lön kan, enligt verkställda beräkningar, denna

inkomstsumma uppnås vid en uttagsprocent av 0,20. Jag vill tillägga, att

inkomstsumman kan komma att öka genom fortsatta lönestegringar samt

ökat antal arbetstagare inom byggnadsindustrin.

Vad jag här förordat i fråga om avgiftsunderlaget och uttagsprocenten

föranleder vissa ändringar i 2 § i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.

Ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1963. Härvid förutsätter

jag, att riksförsäkringsverket gör en särskild beräkning av den preliminära

avgiften för år 1963, så att avgiftshöjningen får effekt redan under

nämnda år. — Med hänsyn till de bestämmelser, som numera gäller

i fråga om besvär över riksförsäkringsverkets beslut angående debitering

och uppbörd av arbetsgivaravgifter, bör 3 § utgå ur förordningen.

Ett förslag till förordning om ändring i förordningen angående byggnadsforskningsavgift

har upprättas inom socialdepartementet.

Vad härefter angår statens anslag till byggnadsforskningen anser jag, att

det bör ökas i samma omfattning som forskningsavgiften, dvs. med ca 50

procent.»

Motionens närmare innehåll

Efter att inledningsvis ha erinrat om propositionens huvudsakliga innehåll

anför motionärerna följande:

Behovet av forskning på byggandets område är stort. Byggnadsverksam

heten är av sådan storleksordning, att felaktiga metoder vid uppförande av

byggnader kan medföra förluster som i pengar räknade mångdubbelt överstiger

kostnaderna för byggnadsforskning. Därför är det angeläget, både av

hänsyn till samhället och den enskilde och icke minst för tillgodoseende av

bostadskonsumenternas intressen, att byggnadsforskningen får ett fullgott

stöd.

Sättet att finansiera byggnadsforskningen har emellertid sedan länge varit

starkt kritiserat, varvid det har hävdats att avgiftsfinansieringen från

principiella utgångspunkter är felaktig. Det torde också vara ostridigt, att

huvudskälet för införande av byggnadsforskningsavgiften år 1954 var, att

dåvarande statsfinansiella läge icke medgav skattefinansiering av en tillräckligt

omfattande forskningsverksamhet. Avgiften betraktades därför av

många som ett provisorium, vilket snarast borde ersättas med finansiering

över statsbudgeten.

1 remissyttranden till förevarande förslag har vägande kritik mot avgiftsfinansieringen

anförts av HSB och Näringslivets byggnadsdelegation.

Byggnadsdelegationen anför bl. a.:

o»Den betydande höjning av byggnadsforskningsavgiften, som nu föreslås

av rådet för byggnadsforskning, aktualiserar ånyo de principiella betänkligheter

som kan anföras mot att behövliga medel till denna forskningsgren

tages ut i form av en obligatorisk avgift och ej på sedvanligt sätt skattevägen

genom anslag å driftbudgeten. Byggnadsforskningen berör i hög grad

allmänna intressen och borde med hänsyn härtill — i den mån forskningen

icke ingår som ett normalt led i byggnadsföretagens verksamhet •— bestri
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1902

das av statsmedel. Det förhållande, att byggnadsforskningen finansieras

med en för ändamålet särskilt fastställd avgift medför, att någon avvägning

mellan utgifterna för denna forskning och annan statsstödd forskning ej

förekommer. Möjligheterna att pröva huruvida behov av medlen verkligen

föreligger i den omfattning som svarar mot inkomsterna minskas härigenom.

Utgifterna för byggnadsforskningen blir lätt rättfärdigade enbart av den omständigheten

att avgiftsmedel influtit.

Genom den av rådet föreslagna höjningen av avgiften och genom att rådet

förutskickat behov av ytterligare stegring inom en snar framtid, framträder

finansieringssystemets olägenheter allt starkare på samma gång som

avgiftens karaktär av pålaga eller särskild beskattning av byggnadsbransch

betonas. Ju högre avgiften blir, desto svårare blir nämligen med

nuvarande statsfinansiella förutsättningar en önskvärd övergång från avgiftsfinansiering

till skattefinansiering. Den nuvarande särbeskattningen,

som i varje fall indirekt drabbar byggnadsindustrins omsättning, kan slutligen

i än högre grad än tidigare ifrågasättas efter den allmänna varuskattens

införande. Den dubbelbeskattning som härigenom uppkommer drabbar

dessutom särskilt hyresgäster i nyuppförda fastigheter med i förhållande

till äldre bostäder högre hyror.»

Vi kan till fullo instämma i ovanstående kritik av avgiftsfinansieringen.

Det principiellt betänkliga i denna finansiering framträder närmast vid

beaktande av att forskningen enligt sin natur ger resultat först i framtiden

och därför icke med fog kan antas komma alla avgiftsskyldiga till gagn. Det

synes särskilt omotiverat att byggnadsfacket ensamt av alla näringsfack

åläggs att betala obligatoriska forskningsavgifter. Bärande motiv för att

statens stöd till byggnadsforskningen till skillnad från andra forskningsgrenar,

vilka samhället ekonomiskt stöder, inte skall finansieras med allmänna

skattemedel, kan knappast anföras. Ytterligare ett skäl att avskaffa nuvarande

finansieringsform är slutligen, att en betydande irritation finns

över det administrativa krångel som avgiften för med sig.

Av dessa skäl bör byggnadsforskningsavgiften avskaffas, vilket synes

kunna ske med verkan från den 1 januari 1963. Förordningen den 22 april

1960 angående byggnadsforskningsavgift bör till följd härav upphöra alt

gälla från den 1 januari 1963 utom beträffande avgifter från år 1962 eller

tidigare som vid denna tidpunkt ännu ej inbetalats. Det förutsättes ankomma

på utskottet att utforma de lagtexter, som är erforderliga i detta

sammanhang.

Statens bidrag till byggnadsforskningen bör i samband med den särskilda

avgiftens bortfallande utökas med det belopp, som motsvarar förväntat utfall

från avgiften enligt de nya bestämmelser som föreslås i propositionen,

dvs. för helt år räknat med 4,8 milj. kronor. Med beaktande av att två uppbördsterminer

infaller under våren 1963, synes statens anslag böra höjas

med 1,6 milj. kronor budgetåret 1962/63.

Utskottet

Byggnadsforskningens betydelse för möjligheterna att förbättra och förbilliga

byggnadsproduktionen vitsordas allmänt. Såsom departementschefen

framhållit, blir med hänsyn till storleken av kostnaderna för byggnadsverksamheten

forskningsresultaten av stor vikt från samhällsekonomisk synpunkt.

De är också, särskilt på bostadsbyggnadsområdet, av direkt betydelse

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

för den enskilde. I likhet med såväl departementschefen och motionärerna

som flertalet remissinstanser finner även utskottet en ökning av den ifrågavarande

forskningsverksamheten angelägen. Härför är ytterligare anslag

erforderliga.

Såsom departementschefen jämväl framhållit, bör även i fortsättningen

gälla att fördelningen av tillgängliga medel inte skall bindas av detaljerade

direktiv från statsmakternas sida. Här må allenast framhållas att det

är av vikt att forskningen inte begränsas till frågor, som har omedelbart

samband med själva byggandet, utan även inriktas på andra för verksamheten

betydelsefulla spörsmål såsom exempelvis olika former av samhällsplanering.

För erhållande av största möjliga utbyte av de för forskningen

tillgängliga medlen synes det vidare vara av betydelse att — såsom

hittills torde varit fallet — grundläggande konkurrensprinciper tillämpas

vid medlens fördelning.

Motionärerna liksom ett par av remissinstanserna har rest invändningar

mot sättet att finansiera den förevarande forskningen. Det har härvid

hävdats att erforderliga medel inte bör anskaffas genom en särskild byggnadsproducenterna

åvilande avgift utan bör helt uttagas skattevägen genom

anslag på statsbudgeten.

Jämväl utskottet finner — i likhet med vad sammansatt stats- och tredje

lagutskott angav (ovan s. 4) i utlåtande vid 1953 års riksdag — att i och

för sig skäl kan anföras för att alla de för forskningen behövliga medlen

anslås å driftsbudgeten.

I den nu förevarande propositionen framhåller emellertid departementschefen

i denna del att forskningsavgiftens effekt på den enskildes boendekostnader

är så ringa, att den torde sakna praktisk betydelse, ävensom att

den nytta forskningsverksamheten medför i första hand kommer bostadskonsumenterna

till del. Departementschefen finner därför inte anledning

föreligga att nu frångå det hittillsvarande finansieringssystemet.

Utskottet kan i princip ansluta sig till vad sålunda anförts. Här må

ytterligare framhållas, att byggnadsbransehen på grund av sin speciella

struktur inte synes själv i erforderlig utsträckning kunna lösa de forsknings-

och rationaliseringsproblem, som i och för sig utgör ett normalt

led i verksamheten. På grund härav torde avgiften på visst sätt kunna betraktas

mindre som en pålaga än som ett medel att genom statlig medverkan

på ett rationellt sätt lösa dessa forskningsbehov. Utskottet vill emellertid

i denna del framhålla att ökade medelsanspråk för forskningsverksamheten

synes kunna medföra att en omprövning bör företagas av finansieringen.

I samma riktning kan jämväl andra faktorer — såsom en mera väsentlig

ökning av den statliga andelen i byggnadsverksamheten eller en

ändrad inriktning av forskningen — verka.

Utskottet finner således skäl inte föreligga till avvikelse från propositionen

såvitt nu är i fråga. Avslutningsvis må anmärkas att det nuvarande systemet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

med direkta bidrag från byggnadsproducenterna i viss mån kan vara ägnat

att hos dessa uppbygga och vidmakthålla ett särskilt intresse för den ifrågavarande

forskningsverksamheten.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — med avslag å motionen II: 696 — för

sin del antaga det genom propositionen framlagda förslaget

till förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960

(nr 77) angående byggnadsforskningsavgift.

Stockholm den 3 april 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Kristiansson, Ebbe

Ohlsson, Georg Carlsson, Herbert Larsson*, Wirmark och Gunnar Pettersson;
från

andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink*,

herrar Wachtmeister*, Grebäck, fröken Anderson i Lerum, herrar

Hammarberg och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62

202113

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:158 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960 a1 i texten