Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om utredning rörande sänkning av minimiåldern för rätt att erhålla körkort för bil. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 379, av herrar Lindkvist och Lassinantti.

1962-04-10 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:23, Utlåtande i anledning av motion om utredning rörande sänkning av minimiåldern för rätt att erhålla körkort för bil. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 379, av herrar Lindkvist och Lassinantti.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av motion om utredning rörande sänkning

av minimiåldern för rätt att erhålla körkort för bil.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt

och till lagutskott hänvisad motion, nr 379, av herrar Lindkvist och Lassinantti.

I motionen hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla om en snabb utredning i syfte att på sätt närmare angivits i motionen

sänka minimiåldern för rätt att erhålla körkort för bil från 18 till 16 år.

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning och statens trafiksäkerhetsråd.

På utskottets begäran har yttranden därjämte avgivits av Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Folkrörelsernas motorförbund

(Fomo) samt Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund

och Motormännens riksförbund, de tre sistnämnda genom sin samarbetsdelegation

(MSD).

Motionens innehåll m.m.

Motionärerna — beträffande vilkas fullständiga uttalanden hänvisas till

motionen — redogör inledningsvis för nuvarande och tidigare föreskrifter

om körkort här i riket liksom för bl. a. vissa utländska bestämmelser på

området. Därjämte lämnas en översiktlig redogörelse för den i skolorna förekommande

trafikundervisningen.

I motionen anföres härefter i huvudsak följande: Alltsedan bestämmelserna

om körkort för bil infördes år 1906 har såsom minimiålder för erhållande

av sådant körkort gällt 18 år. På alla andra samhällsområden har

emellertid en förskjutning nedåt i åldershänseende ägt rum. Detta torde ha

sin förklaring i att man anser att ungdomen mognar tidigare än förr. Det

finnes all anledning att antaga att detta beträffande huvuddelen av den

svenska ungdomen också gäller på motortrafikens område. Ett synbart bevis

därpå är att man i 1951 års vägtrafikförordning fastställde minimiåldern

för rätt att föra lätt motorcykel till 16 år. Alla torde väl erkänna att en lätt

motorcykel är minst lika farlig i trafiken som en bil. — En inkonsekvens i

den nuvarande lagstiftningen är vidare att en sextonåring inte får föra en

privat personbil, medan man utan vidare godtager att vilket militärt fordon

som helst sättes i hans händer. — En sänkning av körkortsåldern för

bil till 16 år skulle med stor sannolikhet kunna bli ett värdefullt medel mot

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

det tilltagande ungdomsfylleriet dels därför att ungdomarna kan se fram

emot ett tämligen snart erhållande av körkort och dels därför att huvuddelen

av de ungdomar, som är körkortsinnehavare, har klart för sig att

sprit och motorfordon inte är någon lämplig kombination. Utsikten att körkort

kan förvärvas av den, som sköter sig, måste bli ett betydelsefullt argument

i nykterhetspropagandan bland ungdomen. — Motionärerna erinrar

om att från vissa håll gjorts gällande att minimiåldern för bilkörkort borde

höjas, därvid åberopats att de unga förarna skulle ha en mycket högre skadefrekvens

än de äldre. Några riktiga belägg härför finnes emellertid, enligt

motionärerna, inte. Viss sanning torde ligga i talet om den högre skadefrekvensen,

men det är absolut fel att göra gällande att den beror på vederbörande

körkortsinnehavares liigre levnadsålder. Om man ändrade uttrycket

till nya körkortsinnehavare skulle resonemanget kunna accepteras. Motionärerna

påpekar att en i Miinchen företagen undersökning visat att en

bilförare inte blir fullt kompetent förrän efter omkring sju års regelbunden

körning. Kontentan därav borde bli att ingen skulle tillåtas föra bil på egen

hand, innan han tränat i sju år. Eftersom detta knappast låter sig göras,

måste man i stället pröva om inte tidsperioden kan förkortas. Detta kan

med stor sannolikhet ske, om man intensifierar och utbygger den lagfästa

trafikundervisningen i skolorna. Om det skall lyckas för kommande generationer

att bli bättre vägtrafikanter, måste det bli skolans uppgift att lägga

en ordentlig grund härför. Härvidlag är önskemålet att de blivande lärarna

erhåller en betydligt utökad trafikundervisning. De bör bli kompetenta att

meddela en skolundervisning, som från första skolåret successivt ökas så

att, när eleverna befinner sig i grundskolans nionde klass eller motsvarande,

de av sina lärare kan meddelas den teoretiska undervisning, som erfordras

för erhållande av bilförarkoinpetens. Detta innebär givetvis att trafikundervisningen

måste beredas ökat utrymme på skolschemat. Under en övergångsperiod

— beträffande nionde klassen eventuellt också framgent —

bör man anlita nu befintliga körskoleinstruktörer som ämneslärare i trafikkunskap.

Skolan bör också svara för den praktiska körutbildningen. I

det avseendet synes det bäst att utbildningen anförtros åt lämpliga auktoriserade

bilskolor. Denna undervisning bör förläggas till fritid och bara

meddelas eleverna i nionde klass. Undervisningen bör lämpligen kompletteras

med studiecirkelverksamhet i exempelvis motorkunskap. Målet bör

vara att eleverna vid utbildningens slut erhåller bilkörkort; detta under

förutsättning, att de godkännes vid de teoretiska och praktiska proven inför

besiktningsman ävensom att de kan erhålla övriga för körkort erforderliga

intyg. — En omläggning till körskoleutbildning inom skolväsendets ram

kommer givetvis att innebära betydande kostnader för det allmänna. Dessa

kostnader måste emellertid anses som en mycket god kapitalplacering särskilt

på längre sikt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962 3

Utskottet vill i detta sammanhang anmärka att dels likalydande motionerna1

nr 61 i första kammaren av fru Svenson m. fl. och nr 76 i andra

kammaren av herr Grebäck m. fl., angående införande av trafiksäkerhetsprov

i den obligatoriska skolan, dels ock likalydande motionerna1 nr 506 i

första kammaren av herr Hagberg m. fl. och nr 585 i andra kammaren av

herr Heckscher m. fl., angående vissa undersökningar i syfte att öka trafiksäkerheten,

till en del angår i den här förevarande motionen aktuella spörsmål.

Viss beröring med dessa frågor har även likalydande motionerna nr

504 i första kammaren av herrar Carlsson, Georg, och Sundin, samt nr 579

i andra kammaren av herrar Björkänge och Wahrendorff, angående inrättande

av ett statligt trafikinstitut. Motionerna nr 61 i första kammaren och

nr 76 i andra kammaren har hänvisats till särskilda utskottet samt övriga

nu omtalade motioner till allmänna beredningsutskottet.

Gällande bestämmelser m.m.

Villkoren för rätt att föra vissa slag av motorfordon är upptagna i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951, som utfärdats av Kungl. Maj:t

efter riksdagens hörande.

Enligt huvudregeln i 29 § 1 mom. får motorfordon eller med gummihjul

försedd traktor bara föras av den, som genom ett av länsstyrelse (för Stockholm

överståthållarämbetet) utfärdat körkort är därtill berättigad. Körkort

förekommer av tre slag, nämligen för bil, för motorcykel och för traktor

(29 § 2 mom.). Körkort för bil berättigar också till förande av motorcykel

och traktor. Körkort för motorcykel gäller även för traktor. Körkort för

bil får bara meddelas den, som fyllt 18 år, samt körkort för motorcykel eller

traktor endast person, som uppnått 16 års ålder. Om särskilda skäl därtill

föreligger, får dock körkort för traktor meddelas den, som fyllt 15 år. Om

innehavare av körkort för motorcykel inte fyllt 18 år, gäller körkortet bara

för s. k. lätt motorcykel — d. v. s. en motorcykel med tjänstevikt av högst

75 kg — och traktor. (3 mom.)

Från kravet på körkort gäller vissa undantag. — Sålunda får traktor föras

tillfälligt kortare sträcka på väg vid färd till eller från arbetsplats eller

mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål även av den, som inte innehar

körkort (29 § 1 mom. andra stycket). — Övningskörning i syfte att

förvärva erforderlig färdighet i körning med motorfordon får också förekomma

på vissa villkor, bl. a. att föraren fyllt 18 år eller, om körningen

avser lätt motorcykel, 16 år (30 § 1 mom.). — Enligt kungörelse den 22 februari

1952 får vidare den, som fyllt 16 år, föra tung motorcykel vid övningskörning

i körskola, om den som övar uppsikt över körningen medföljer på

motorcykeln eller i sidvagn till denna. — För personer, som ankommer till

riket från utlandet, gäller vissa särskilda bestämmelser, beträffande vilka

l Motionen i sin helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962

hänvisas till 37 § vägtrafikförordningen och de därunder anmärkta kungörelserna.

— Bestämmelserna om körkort såsom villkor för förande av vissa

motorfordon gäller icke sådana fordon eller släpfordon, som bara användes

inom järnvägs- eller fabriksområde, inhägnat tävlingsområde eller annat

dylikt inhägnat område (77 § vägtrafikförordningen). — Enligt kungörelse

den 5 november 195i med särskilda föreskrifter ang. den militära vägtrafiken

m. m. — militär vägtrafikkungörelse — (SFS nr 636/1954, 459/1955,

123/1956, 602/1959) får, där det är erforderligt för utbildningens ändamålsenliga

bedrivande och om vederbörande fyllt 16 år, körkort för bil utfärdas

för dels militär och civilmilitär personal, som erhållit förarutbildning genom

militär myndighets försorg, och dels personal, som erhållit förarutbildning

genom frivillig försvarsorganisation. Ett sådant körkort, som utfärdats

för person som inte fyllt 18 år, gäller för bil och tung motorcykel

bara vid genomförande av militära operationer eller under övningar vid

krigsmakten, intill dess vederbörande uppnått sagda ålder. Körkort av här

aktuellt slag för motorcykel gäller vid nyss angivna tillfällen också för tung

motorcykel, även om körkortsinnehavaren inte fyllt 18 år. (15 §) Enligt

förordningen den 5 maj 1960 om mopeder — mopedförordningen — kräves

inte körkort för rätt att föra sådant fordon. Föraren måste dock ha uppnått

15 års ålder (8 §). Moped är en lätt motorcykel, vars motor har en cylindervolym

ej överstigande 50 kubikcentimeter och vilken är konstruerad för

en hastighet av högst 30 kilometer i timmen (1 §).

Den, som önskar erhålla körkort för bil, skall undergå förarprov inför

särskild besiktningsman (31 § vägtrafikförordningen). Sådant prov får bara

godkännas, om sökanden efter prövning under olika trafikförhållanden samt

skriftligt och muntligt förhör visat sig uppfylla vissa i 31 § 3 mom. angivna

förutsättningar. Om sökande avlagt godkända prov erhåller han ett s. k.

kompetensbevis.

Vid ansökan om körkort skall enligt huvudregeln i 32 § 1 mom. — förutom

kompetensbevis, åldersbevis och läkarintyg av visst innehåll bl. a.

fogas ett av polismyndigheten i sökandens mantalsskrivningsort inom tre

månader före ansökningen utfärdat intyg att sökanden under de två senaste

åren gjort sig känd för nyktert levnadssätt och med hänsyn till sina

personliga förhållanden i övrigt icke kan anses olämplig såsom förare av

körkortspliktigt fordon. Utfärdandet av sådant intyg skall föregås av en

utav polismyndigheten företagen undersökning, som bl. a. omfattar hörande

av vederbörande nykterhetsnämnd. (32 § 1 mom.)

Före utfärdande av körkort åligger det länsstyrelse att pröva ingivna

handlingar och att vid behov föranstalta om ytterligare utredning. Vid prövningen

skall bl. a. särskilt beaktas om sökanden gjort sig känd för nyktert

levnadssätt. Den, som sakfällts för fylleri eller olovlig körning — d. v. s.

förande av körkortspliktigt fordon utan att vara därtill genom körkort be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

5

rättigad —, må inte erhålla körkort förrän två år förflutit från förseelsen,

om det inte kan anses uppenbart att han ändå är en skötsam person. (32 §

2 mom.)

I 33 § återfinnes regler om återkallelse av körkort. Som återkallelsegrund

förekommer bl. a. onyktert levnadssätt.

Ingående bestämmelser om körskola och om kompetenskraven på däri

arbetande personal är upptagna i 36 §.

Körkortsåldern för bil är jämväl i våra nordiska grannländer bestämd till

18 år.

Trafikundervisningen i skolor och andra läroanstalter

Trafikundervisningen i läroanstalterna regleras genom cirkulär den 17

april 1959 till skolöverstyrelsen m. fl. (SFS nr 137/1959). I cirkuläret angives

bl. a.: Målsättningen för undervisningen i skolorna skall vara att bibringa

eleverna kunskap om samt förståelse och respekt för gällande trafikregler.

Vid lärarutbildningsanstalt skall trafikundervisningen främst åsyfta

att göra de blivande lärarna skickade att meddela sådan undervisning. -—- Beträffande folkskola och försöksskola samt enskild skola med motsvarande

undervisning skall i varje klass och under varje termin anordnas särskild

trafikundervisning. Den skall omfatta fem till sju lektioner och två halva

friluftsdagar. I årskurs 7 eller — om skolplikten omfattar mer än sju år —

i årskurs 8 skall under ena terminen sagda utbildning å friluftsdagar utbytas

mot en sammanhängande kurs i trafikkunskap. Kursen skall omfatta

12 lektioner och skall också förläggas till friluftsdagar. Den bör främst behandla

motortrafikens problem samt trafikolyckorna och deras orsaker. Utöver

denna särskilda trafikundervisning skall undervisning i trafikkunskap

i lämplig omfattning meddelas i samband med andra undervisningsmoment.

Där så lämpligen kan ske och medel för ändamålet finnes, bör frivillig kurs

i trafikkunskap anordnas. De här angivna reglerna gäller även beträffande

motsvarande årskurser i läroverk och högre kommunal skola ävensom, i

den utsträckning nomadskoleinspektören bestämmer, beträffande nomadskola.

— I här ovan ej omnämnda årskurser av läroverk och högre kommunal

skola liksom i kommunalt allmänt gymnasium, fortsättningsskola

och folkhögskola bör undervisning i trafikkunskap i lämplig omfattning

förekomma i samband med andra undervisningsmoment. — I särskolor av

olika slag skall trafikundervisning anordnas i så stor omfattning, som finnes

lämpligt och möjligt, i enlighet med de närmare bestämmelser skolöverstyrelsen

meddelar. — Beträffande skolor under överstyrelsen för yrkesutbildning

bestämmer överstyrelsen om och i vad mån trafikundervisning

skall meddelas. Vissa direktiv härutinnan lämnas. — Vid folkskoleseminarium,

lärarhögskola och gymnastiska centralinstitutet skall trafikundervis
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962

ningen meddelas dels fortlöpande i lämplig utsträckning och dels i form

av en sammanhängande kurs, motsvarande sju lektioner. Närmare anvisningar

rörande de ämnen, som bör behandlas på denna kurs, lämnas också.

— Vid kurser för utbildning eller fortbildning av lärare bör anordnas

trafikundervisning, om så finnes möjligt.

I sin publikation Aktuellt från skolöverstyrelsen nr 38/1960 har skolöverstyrelsen

lämnat detaljerade anvisningar rörande trafikundervisningen i de

överstyrelsen underställda skolorna. Därjämte har skolöverstyrelsen i samarbete

med Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande utgivit en

handledning i trafikundervisning (senaste upplagan utkommen år 1961).

Några motsvarande anvisningar från överstyrelsen för yrkesutbildning

har, enligt vad utskottet har sig bekant, inte utfärdats.

Historik

Förordningen den 21 september 1906 om automobiltrafik stadgade en

minimiålder av 18 år för erhållande av kompetensbevis för förande av bil.

I det till grund för förordningen liggande betänkandet av 1903 års automobiltrafikkommitté

hänvisades beträffande minimiåldern dels till vad allmänt

gällde i den utländska automobillagstiftningen och dels till vad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit. I sist angivna förslag anfördes inte

några skäl för valet av 18 år som åldersgräns.

Kravet på en minimiålder av 18 år för erhållande av körkort för bil har

sedan återkommit oförändrat i de författningar, som fram till våra dagar

reglerat hithörande spörsmål.

1920 års automobilsakkunniga angav (SOU 1922:39 s. 112) bl. a. att det

vid olika tillfällen ifrågasatts om ej körkortsåldern — såsom här och var

i utlandet skett — kunde sänkas till 16 år. Detta syntes inte de sakkunniga

tillrådligt, eftersom på våra breddgrader personer under 18 år ej i allmänhet

kunde anses ha nått den utveckling och mognad och det omdöme, som

erfordras för att köra bil.

1921 års motorfordonssakkunniga anförde (SOU 1929:16 s. 99 f) att det

från vissa håll ifrågasatts om inte körkortsåldern för bil borde höjas till

20 eller 21 år. De sakkunniga fann dock inte en sådan höjning påkallad. Enligt

deras mening hade erfarenheten ådagalagt att 18-åringar i allmänhet

uppnått den utveckling, som erfordras för att föra bil. Det ansågs emellertid

å andra sidan inte tillrådligt att — som år 1927 skett beträffande motorcyklar

och varom förslag nu också framkommit beträffande bil — sänka

körkortsåldern till 16 år. De sakkunniga påpekade att bilen ställde vida

större krav på förarens manöverskicklighet än en motorcykel. Behörig hänsyn

till trafiksäkerheten nödvändiggjorde också att strängare fordi ingar

uppställdes på bilförare än motorcyklister.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962

7

19^5 års trafiksäkerhetskommitté förordade (SOU 1948:20 s. 146 f.) en

indelning av fordonsförarna i fyra grupper. För de grupper, som omfattade

bl. a. förare av buss och vissa utryckningsfordon samt tyngre lastbilar, förordades

en minimiålder av 21 år. Beträffande förare av motorfordon, som

var fartbegränsat till 40 km/tim. och avsett för befordran av föraren ensam,

föreslogs 16 år som åldersgräns. För övriga grupper omfattande bl. a. förare

av privata personbilar och tyngre motorcyklar tänktes 18-årsgränsen

bibehållen.

19U års trafikförfattningssakkunniga förordade (SOU 1948:34 s. 174)

bibehållande av 18 år som åldersgräns för erhållande av körkort för bilar avalla

kategorier.

År 1952 (SFS 520/1952) tillträdde Sverige, med visst här ej aktuellt undantag,

konventionen den 19 september 1949 rörande vägtrafik, i vilken en

minimiålder av 18 år stipuleras för förare av fordon i internationell trafik.

Såvitt angår motorcykel eller invalidfordon finnes dock möjlighet att

godkänna körkort även för den, som inte uppnått 18 års ålder. (Artikel 24

cfr bil. 8.)

I likalydande motioner vid 1957 års riksdag hemställdes om utredning och

förslag i enlighet med vad i motionerna angivits. I motionerna föreslogs på

anförda skäl att ungdomar redan vid 17 års ålder skulle få avlägga prov

för körkort till bil. En förutsättning skulle vara att vederbörande dokumenterat

sig som absolutist.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 10 anförde andra lagutskottet

följande:

Den ständigt ökande trafikintensiteten på våra vägar ställer allt större

krav på motorfordonsförarnas körskicklighet, omdöme och hänsyn. Statistiken

över trafikolyckorna visar skrämmande siffror, och störa ansträngningar

göres för att ernå större trafiksäkerhet. Mot bakgrunden härav är

det naturligt att den största försiktighet iakttages när det gäller att ge nya

grupper av människor tillstånd att uppträda i trafiken som förare av motorfordon.

Utskottet kan väl dela motionärernas uppfattning därutinnan, att vår tids

ungdomar hyser ett mycket stort intresse för motorfordon av olika slag och

på grund härav tidigt skaffar sig kunskaper om hur dessa skall skötas och

framföras. Likaså är det riktigt, såsom i motionerna anföres, att ungdomarna

på ett tidigt stadium bibringas kunskap om gällande trafikregler. Ur

dessa synpunkter skulle således knappast möta några större betänkligheter

mot den föreslagna sänkningen till 17 år i vissa fall. Det bakom motionerna

liggande syftet att främja nykterheten bland ungdomen förtjänar också allt

stöd. Emellertid är utskottet av den uppfattningen, att 17-åringar i allmänhet

icke är i besittning av det omdöme och den mognad som bör eftersträvas

hos en bilförare i dagens trafik. Den invändning mot förslaget, som

härigenom reser sig, måste anses vara så väsentlig och av så avgörande betydelse,

att utskottet redan på grund därav — och utan att närmare ingå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

på bedömande av de betänkligheter som i övrigt kan anföras mot de av

motionärerna skisserade reglerna — finner sig böra avstyrka bifall till motionerna.

I sitt betänkande, trafiksäkerhet II, den 27 maj 1957 har 1953 års trafiksäkerhetsutredning

behandlat frågor rörande bl. a. körkortsålder och därmed

sammanhängande problem.

Såsom bilaga till betänkandet har fogats en av docenten vid Stockholms

högskola, fil. doktor Carl-Otto Segerdahl med visst biträde företagen undersökning

om bl. a. unga förares riskfarlighet i trafiken här i riket (betänkandet

s. 427 ff.). I nu angiven del har undersökningen tagit sikte på frågan

om 16—17-åringar, som äger rätt att inneha körkort för lätt motorcykel,

kan anses ha sådana riskegenskaper i trafiken att de bör bedömas ägnade

att åtnjuta denna förmån även i fortsättningen. Vid undersökningen verkställdes

bl. a. en jämförelse mellan skadefrekvensen hos en grupp 16—17- åringar och en grupp äldre personer med färska körkort d. v. s. sådana som

med hänsyn till trafikvana var jämställda med den yngre gruppen. Vidare

beaktades det vid utredningen konstaterade förhållandet att de yngre förarna

tillryggalade en längre körsträcka per år än de äldre. Segerdahl angav

i sin sammanfattning av huvudresultaten av sin undersökning att 16—

17-åringarna är avsevärt mera riskfarliga än äldre körkortsinnehavare, även

om hänsyn tages till enbart innehavare av nyförvärvade körkort. Segerdahl

angav vidare att de sämre riskegenskaperna hos dessa yngre personer framträdde

både om man undersökte trafikförseelser enligt domstolarnas utslag

och om man betraktade försäkringsbolagens erfarenheter av anmälda ansvarighetsskador.

Utredningen behandlar bl. a. de unga förarnas trafikfarlighet å sid. 52—

66 och 165—169 i betänkandet. Härvid redogöres, förutom för Segerdahls

utredning, jämväl för vissa utländska försök. Utredningen anger att företagna

undersökningar ger vid handen att yngre förare i allmänhet uppvisar

en högre grad av farlighet i trafiken än förare i mera mogen ålder,

men att — även med beaktande därav — motorcykelförare i åldern

16—17 år representerar en trafikfara, som är påtagligt mycket större än

hos förare i högre åldersgrupper. Utredningen föreslår också att körkortsåldern

för lätt motorcykel höjes till 18 år.

I den på grundval av betänkandet utarbetade propositionen nr 69 till 1958

års riksdag anförde (s. 60 f.) chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Skoglund, beträffande frågan om körkortsåldern för motorcykel

följande:

Vad utredningen anfört om olycksfrekvensen för motorcyklister och för

yngre förare jämförd med motsvarande tal för andra fordon och andra förargrupper

ger visst belägg för åsikten, att en höjning av minimiåldern för

erhållande av körkort är befogad. Starka argument kan emellertid också

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

9

andragas till stöd för nuvarande bestämmelser. Ett sådant argument är att

ett stort antal ungdomar i åldern 16—17 år, särskilt på landsbygden, för

sitt arbete har starkt behov av ett motorfordon med bättre köregenskaper

än mopeden. Ett annat skäl är att de nuvarande reglerna ger de motorintresserade

ungdomarna anledning att söka så snart som möjligt skaffa sig

körkort och därigenom erbjuder en viss garanti för deras körskicklighet

och trafikkunnighet i övrigt, vilken knappast kan vinnas på något annat sätt.

Givetvis kan man hysa delade meningar om den lämpligaste åldersgränsen.

Man kan med ungefär lika goda skäl förfäkta, att den bör sättas vid

16, 17 eller 18 år. Den nuvarande gränsen kan enligt min mening icke sägas

vara illa avvägd och har åtminstone fördelen att vara väl invand i allmänna

medvetandet.

Frågans kärnpunkt är enligt min mening icke, vid vilken ålder det överhuvud

bör tillåtas någon att föra motorfordon, utan snarare hur de fordon

är beskaffade, som företrädesvis utnyttjas av de yngre åldersgrupperna.

I anslutning till utredningens förslag utvecklade därefter departementschefen

sina synpunkter på önskvärdheten av att uppnå en begränsning av

maximihastigheten hos de lätta motorcyklarna, så att de — liksom tidigare

— komme att representera en lämplig mellanform mellan mopederna och

de kraftigare motorcyklarna.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anslöt sig andra lagutskottet

till de av departementschefen anförda synpunkterna (uti. s. 43).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning den 16 november 1961

I underdånig framställning den 16 november 1961 till Konungen har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen — under åberopande av en till framställningen

fogad, inom styrelsen utarbetad promemoria den 2 november 1961 rörande

utredning om körkortsutbildning och körkortsprov — hemställt att Kungl.

Maj:t måtte besluta om utredning rörande målsättningen för utbildning i

körskola och därmed sammanhängande frågor med avseende å förarutbildningen.

Remissyttrandena

Av remissinstanserna har endast en, Fomo, tillstyrkt en sänkning av minimiåldern

för rätt att erhålla körkort för bil. Motionärernas förslag har

avstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd,

medan skolöverstyrelsen visserligen säger sig hysa betänkligheter mot

förslaget, bl. a. på grund av ungdomarnas bristande mognad, men likväl

inte vill motsätta sig att en allsidig utredning kommer till stånd. Överstyrelsen

för yrkesutbildning, NTF och MSD tillstyrker utredning. Beträffande

den lämpliga omfattningen och inriktningen av en sådan utredning har

emellertid skilda åsikter framförts av de sist angivna remissinstanserna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ånger till en början att ett flertal sven
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

ska och utländska undersökningar, som utförts för att utröna sambandet

mellan förarnas levnadsålder och deras förmåga att säkert föra motorfordon,

ger vid handen att unga förare uppvisar ett oproportionerligt stort antal

olyckor. Styrelsen erinrar fortsättningsvis om 1953 års trafiksäkerhetsutrednings

betänkande, Trafiksäkerhet II, och om resultatet av Segerdahls

i samband därmed företagna utredning. Styrelsen anför vidare att Svenska

bilförsäkringsföreningen år 1960 verkställde en undersökning för att belysa

bl. a. hur årlig körsträcka, ålder och körkortsålder påverkar skadefrekvensen.

Det påpekas att levnadsålderns inverkan därvid undersöktes skild från

körsträckans och bonuslägets (d. v. s. försäkringsålderns) inflytande. Enligt

styrelsen gav materialet klart vid handen att de yngsta förarna i 18—19- årsåldern var mer än fyra gånger sämre ur risksynpunkt än de äldre. •—

Styrelsen anger sammanfattningsvis att utredningarnas slutsatser synes tala

så starkt mot en sänkning av nu gällande körkortsålder, att styrelsen ej

finner skäl föreligga till att den föreslagna utredningen kommer till stånd.

Jämväl statens trafiksäkerhetsråd hänför sig till företagna utredningar

och anger att i Amerikas förenta stater gjorda undersökningar gett vid

handen, att förare i åldern 16—21 år är trafikfarligare än andra åldersgrupper.

Enligt trafiksäkerhetsrådet saknas motsvarande uppgifter för Sveriges

vidkommande, men vissa undersökningar här liksom allmän erfarenhet

synes tyda på att ungdomar ofta är invecklade i trafikolyckor. Det kan

mot den bakgrunden inte ur trafiksäkerhetssynpunkt vara tillrådligt med

en sänkning av körkortsåldern för bil. — Rådet utvecklar närmare sin syn

i övrigt på frågan om minimiålder för bilkörkort och anför — efter att ha

redogjort för de olika, i vägtrafikförordningen stadgade åldersgränserna för

körkortshavare i fråga om skilda slag av motorfordon — därvid:

Dessa bestämmelser avspegla stigande krav på körkortsinnehavarens ålder

i relation till fordonets tyngd, kraft och snabbhet. Anledningen till att

man velat upprätthålla sådana krav torde vara, att man ansett den tunga

motorcykeln vara farligare än den lätta och bilen farligare än den tunga

motorcykeln. Med farlighet har lagstiftaren uppenbarligen avsett fordonets

farlighet såväl för föraren som för andra trafikanter.

Enligt rådets mening synes det lämpligt med en differentiering av körkortsåldern,

betingad med hänsyn till den relativa trafikfara, som fordonet

i sig självt kan anses representera.

Med hänsyn till den allt mera tilltagande trafiken och det motsvarande

större antalet trafiksituationer, som kunna uppstå, krävs ett icke ringa mått

av ansvar, omdöme och körskicklighet vid framförande av motorfordon i

trafiken. Det är icke att förvänta, att ungdomar under 16 år generellt sett

äro mogna att framföra motorfordon, konstruerade för tämligen höga farter.

Åldersgränsen 16 år måste därför enligt rådets mening vara den lägsta

ålder, som bör gälla för erhållande av körkort för framförande av motorfordon,

mopeden med dess begränsade konstruktiva hastighet här undantagen.

Med utgångspunkt från att motorfordon principiellt icke bör få framfö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962

11

ras av ungdomar under 16 år och i beaktande av att bilen enligt det nyss

sagda måste anses representera den i och för sig största trafikfarligheten

bland motorfordonen samt att starkare krav därför måste ställas på den

som skall anförtros framförande av en bil än på den som skall tillåtas köra

motorcykel, anser rådet 18 år böra vara den lägsta åldersgräns som normalt

bör gälla för erhållande av körkort för bil. Från förhållanden i samband

med militärtjänst bor.tser rådet i detta sammanhang; de regler som därvid

gälla äro speciella och föranledda av särskilt betingade skäl ur bland annat

beredskaps- och krissynpunkt.

Rådet anger avslutningsvis bl. a. att anledning saknas att, på sätt i motionen

föreslagits, tillsätta en utredning i syfte att utröna förutsättningarna

för en sänkning av körkortsåldern. Rådet påpekar dessförinnan, att det förhållandet

att körkortsåldern för bil ej bör sänkas, enligt rådets mening inte

utesluter att körkortsutbildningen i skolan angående bil meddelas genom

ingående teoretiska studier för dem, som ej fyllt 18 år, och tillika praktiska

studier för dem, som uppnått sagda ålder.

I sitt yttrande anger Fomo att det, med hänsyn till redan föreliggande

och kommande utveckling på motortrafikens område, är nödvändigt att alla

medborgargrupper erhåller ordentliga kunskaper om gällande lagar och förordningar

på trafikens område. Förbundet finner det vara samhällets skyldighet

att svara för denna utbildning, därvid en ordentlig trafikundervisning

inom skolans ram är önskemålet. Fomo anser att möjligheter därtill

föreligger utan alltför stora ändringar av undervisningsplanerna, därest ordentliga

normer utarbetas och lärarpersonalen besitter erforderlig kompetens.

Efter att ha erinrat om att någon nämnvärd försöksverksamhet på körkortsutbildningens

område här i riket inte bedrivits genom skolans försorg

anger förbundet vidare:

Emellertid har Fomo sig bekant, att läroverket i Kungälv erhållit skolöverstyrelsens

medgivande att under innevarande läsår få anordna teoretisk

bilkörkortsutbildning i realskolans avgångsklass. För detta ändamål har

tillstånd erhållits, att ur ämnesgruppen historia med samhällslära få disponera

högst 20 veckotimmar,

Undervisningen har meddelats av elevernas ordinarie lärare, vilka själva

inte erhållit någon specialundervisning i ämnet. För kort tid sedan genomgick

eleverna det teoretiska bilkörkortsprovet inför personal från statens

bilinspektion i Göteborg. Av de i utbildningen deltagande 50 eleverna blevo

vid provet 48 godkända.

Det synnerligen tillfredsställande resultatet av försöksverksamheten i

Kungälv gör, att det finns anledning anta, att den teoretiska bilkörkortsutbildningen

kan meddelas eleverna i grundskolans nionde (motsvarande)

klass, av de ordinarie lärarna. Enligt Fomors uppfattning bör denna kompletteras

med praktisk övningslcörning, förlagd till fritiden. För detta ändamål

bör lämpliga, auktoriserade bilskolor anlitas och utbildningen bör leda fram

till att eleverna vid slutet av nionde klassen erhåller bilkörkort, under förutsättning

att de klarar vederbörliga prov.

Som motionärerna framhåller, finns det också anledning anta, att en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962

sänkning av körkortsåldern skulle kunna bli ett verksamt medel för att

komma tillrätta med ungdomsfylleriet och de s. k. ungdomsgängen, vilket

säkerligen skulle komma att leda till att ungdomens umgängesvanor ändras

på ett gynnsamt sätt. Därvid är det av vikt, att upplysningsverksamheten

om körkortets stora betydelse för allt fler grupper samhällsmedborgare, inte

minst sedan de inträtt i förvärvslivet, intensifieras och meddelas ungdomen

på ett mycket tidigt stadium och därefter fortlöpande.

Fomo tror också, att om körkortsutbildningen omlägges på sätt motionärerna

föreslagit, kommer detta att leda till att den framtida bilförarkåren

blir väl skickad för sin uppgift, vilket också bör kunna medverka till, att

trafikolyckornas antal väsentligt kan komma att minska.

MSD instämmer i motionärernas åsikt att en sänkning av minimiåldern

för erhållande av körkort för bil skulle vara motiverad ur social synpunkt.

Enligt delegationens mening finnes det många 16—17-åringar, som lämpligen

borde kunna erhålla körkort för bil. Å andra sidan förefinnes även

synpunkter, som talar för en höjning av minimiåldern. — MSD påpekar att

bland senare tids förslag om utredningar av olika trafiksäkerhetsproblem

finnes sådana som gäller trafikundervisningen i skolorna. Med den frågan

sammanhänger det av motionärerna väckta problemet om sänkning av körkortsåldern.

Denna senare fråga synes därför böra bli föremål för utredning

i samband med en utredning om trafikundervisningen. — MSD anger

avslutningsvis att, eftersom frågan om körkortsåldern inte på länge varit

föremål för omfattande utredning, samarbetsdelegationen tillstyrker motionen.

NTF förordar utredningar beträffande trafikundervisningen i skolorna i

enlighet med de riktlinjer, som anges i motionen, samt beträffande lämplig

minimiålder för rätten att erhålla körkort. — Föreningen utvecklar sina

synpunkter sålunda:

Som grund för yrkandet om sänkning av minimiåldern för erhållande av

körkort för bil från nuvarande 18 år till 16 år framhålles i motionen alt en

dylik sänkning skulle kunna medföra en minskning av ungdomsfylleriet.

I motionen framhålles också att orsaken till den relativt höga trafikolycksfrekvensen

hos unga bilförare icke skulle vara avhängig av levnadsåldern

utan av den korta tiden för körkortsinnehavet och den därmed sammanhängande

mindre bilkörningsvanan. Äldre personer med nya körkort skulle

följaktligen ha lika hög trafikolycksfrekvens. NTF kan icke bedöma de relaterade

synpunkternas riktighet, men finner dem värda att göras till föremål

för vetenskapligt klarläggande. NTF vill dock, i likhet med motionärerna,

icke underlåta att framhålla, att enligt mångas uppfattning minimiåldern

för rättigheten att kunna erhålla bilkörkort bör höjas.---

Med hänsyn till dagens trafikintensitet och dennas beräknade ökning under

de närmast kommande tio åren finner NTF motionärernas yrkande

om utökad trafikundervisning i skolorna väl grundat. Totala antalet bilar

kan den 1.1. 1962 uppskattas till minst 1 400 000 st. d. v. s. en bil på var

tredje invånare. Sålunda torde exempelvis de barn, som under våren 1962

inskrives i skolorna vid tidpunkten för sin skolgångs avslutande väl behöva

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

13

besitta bl. a. teoretiska trafikkunskaper motsvarande nuvarande fordringarna

för erhållande av körkort.

En omprövning av bestämmelserna i trafikundervisningen i högstadiet

och i skolformer med elever i åldersklasser över högstadiet (gymnasier,

yrkesskolor m. fl.) motiveras även av att nu gällande bestämmelser har

visat sig svåra att i praktiken genomföra över hela linjen. I klasser där

ämneslärarsystemet är genomfört eller håller på att genomföras är trafikundervisningen

nämligen svårare att bedriva planmässigt och effektivt.

Motionärernas förslag att skolelever, som uppnått för erhållande av körkort

stadgad minimiålder, ävenledes genom skolan på fritid skall beredas

möjlighet till praktisk körutbildning, finner NTF också värt beaktande.

överstyrelsen för yrkesutbildning finner en vidgad trafikundervisning inonj

den kommande grundskolan i och för sig önskvärd. Det torde dock kunna

ifrågasättas om förslaget är realiserbart på grund av den trängsel, som

torde komma att råda på skolschemat. Bedömningen av den frågan åvilar

emellertid inte överstyrelsen. — överstyrelsen gör bestämda erinringar mot

motionärernas förslag att skolan skall svara för den praktiska körutbildningen

samtidigt som den anförtros auktoriserade bilskolor. Den naturliga

utvägen är, enligt överstyrelsens mening, att den delen av trafikundervisningen

i all den utsträckning så är möjlig anförtros yrkesskolor, sorterande

under överstyrelsen. Det påpekas att motionärerna själva påtalat de

nuvarande lärarnas bristande kompetens i olika avseenden. Om undervisningen

anförtros sådana yrkesskolor, som överstyrelsen angivit, finnes all

anledning att utgå från att man erhåller mera kompetenta lärare. — överstyrelsen

finner att motionärerna framfört flera skäl till stöd för att en utredning

rörande sättet för trafikundervisningens ordnande bör komma till

stånd. Utredningen bör emellertid inte ges den begränsade räckvidd, som

motionärerna föreslår, utan bör i stället avse trafikundervisningens utformning

över huvud taget och de därmed sammanhängande frågorna såsom bl. a.

körkortsåldern.

Skolöverstyrelsen påpekar i sitt yttrande också att styrelsen lägger stor

vikt vid såväl undervisningen om alkoholens verkningar som vid trafikundervisningen

samt att den delar motionärernas uppfattning att undervisningen

bör bedrivas så att läraren för eleverna framhåller bl. a. att fylleri

eller annat spritmissbruk medför att vederbörande får stora svårigheter att

erhålla för körkort erforderligt lämplighetsintyg.

Utskottet

Såsom motionärerna angivit, har minimiåldern för erhållande av körkort

för bil här i riket varit bestämd till 18 år alltsedan de första bestämmelserna

på området infördes.

I motionen hemställes nu på anförda skäl om en snabb utredning i syfte

att på sätt närmare angivits i motionen sänka denna ålder till 16 år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

1 sitt ovan återgivna (s. 7), av riksdagen godkända utlåtande vid 1957

års riksdag angav andra lagutskottet att den ständigt ökade trafikintensiteten

på våra vägar ställde allt större krav på motorförarnas körskicklighet,

omdöme och hänsyn. Vidare framhölls att statistiken över trafikolyckorna

visade skrämmande siffror liksom att stora ansträngningar gjordes för att

ernå större trafiksäkerhet. Mot bakgrunden härav ansåg utskottet det vara

naturligt att den största försiktighet iakttogs, när det gällde att ge nya grupper

av människor tillstånd att uppträda i trafiken som förare av motorfordon.

De synpunkter, som sålunda kommit till uttryck, finner utskottet med

än större styrka kunna anföras i dagens läge.

Väl hyser dagens ungdom ett mycket stort intresse för motorfordon och

torde i regel tidigt förskaffa sig ingående insikter om hur dessa skall skötas

och framföras. Säkerligen förvärvar ungdomen också i allmänhet med lätthet

goda kunskaper om gällande trafikregler. Den unges reaktionsförmåga

i trafiken torde också vara åtminstone lika god som de äldres. Från nu

anförda synpunkter skulle det således knappast möta några större betänkligheter

att sänka körkortsåldern på sätt motionärerna föreslagit. Utskottet

är emellertid av den bestämda uppfattningen att de ifrågavarande

åldersgrupperna icke i gemen besitter den mognad i omdömet, som i dagens

läge måste krävas av en bilförare. Denna uppfattning vinner starkt stöd

såväl av de undersökningar, som åberopats i 1953 års trafiksäkerhetsutrednings

ovan (s. 8) berörda betänkande, som av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och trafiksäkerhetsrådet nu anfört (s. 10) i denna del. Utskottet

finner det vidare mindre lämpligt att nu här i riket införes en bestämmelse

rörande minimiåldern för erhållande av körkort för bil, som medför att

avvikelse uppkommer i förhållande till den i våra nordiska grannländer

gällande regeln. I det sammanhanget må även erinras om att den nu tillämpade

åldersgränsen jämväl förekommer i 1949 års ovan (s. 7) omtalade

konvention. Utskottet — som ej finner anledning att ingå på de ytterligare

skäl, som kan anföras mot motionärernas förslag — anser sålunda en sänkning

av körkortsåldern för bil icke för närvarande böra förekomma.

I motionen behandlas ingående behovet av ökad trafikundervisning i skolor

och andra läroanstalter. Denna fråga har på senare tid intagit en framskjuten

plats i trafiksäkerhetsdebatten. Utredning i denna del har också

förordats i flera av remissyttrandena. Såsom ovan angivits (s. 3), har detta

spörsmål emellertid aktualiserats i andra sammanhang vid innevarande

riksdag. Utskottet finner det för sin del vara ett från trafiksäkerhetssynpunkt

väsentligt intresse att ungdomen tidigt bibringas grundliga insikter

i trafikkunskap och anser det därför önskvärt att frågan i erforderlig utsträckning

beaktas i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet finner

emellertid — särskilt då dessa spörsmål torde ankomma på särskilda ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

15

skottet i anledning av motionerna 1:61 och 11:76 -— ej skäl att i anledning

av den förevarande motionen närmare ingå på de frågor, som är av betydelse

i detta avseende.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:379, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson, Kristiansson,

Ebbe Ohlsson*, Georg Carlsson*, Åkesson och Herbert Larsson*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Andersson i Ryggestad, Persson i Tandö, Carlsson i Stockholm*,

Wachtmeister och Mattsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Torbrink och herr Persson i Tandö, som ansett att utskottets utlåtande

under rubriken »Utskottet» bort ha följande lydelse:

»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och trafiksäkerhetsrådet har visserligen

avstyrkt bifall till motionen. Trafiksäkerhetsrådet har dock härvid

angivit att ett bibehållande av den nuvarande körkortsåldern inte behövde

utesluta såväl praktisk som teoretisk körkortsutbildning angående bil i skolan.

Skolöverstyrelsen har förklarat att den icke vill motsätta sig en allsidig

utredning och överstyrelsen för yrkesutbildning finner att motionärerna

framfört flera skäl, som talar för en utredning, överstyrelsen anser dock

att denna bör vidgas till att omfatta trafikundervisningens utformning över

huvud taget och de därmed sammanhängande frågorna. Såväl motororganisationernas

samarbetsdelegation — bestående av Kungl. automobilklubben,

Motorförarnas helnykterhetsförbund och Motormännens riksförbund — som

Fomo har likaledes tillstyrkt att frågan om körkortsåldern utredes. NTF

har förordat att frågan både om trafikundervisningen i skolorna och om

lämplig minimiålder för rätten att erhålla körkort blir föremål för utredning.

Samtliga de förbund och organisationer, som har ingående erfarenheter

på det ifrågavarande området, har alltså varit enstämmiga i tillstyrkandet

av utredning beträffande de i motionen aktualiserade frågorna.

Det synes utskottet angeläget att utredning i syfte att sänka körkortsåldern

i enlighet med de av motionärerna uppdragna riktlinjerna sålunda

kommer till stånd. Det må erinras om att det dock är 55 år sedan den nu
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962

varande åldersgränsen fastställdes. På andra områden i vårt samhälle har

under årens lopp en omprövning skett beträffande ungdomens mognadsgrad.

Sålunda har både värnplikts- och rösträttsåldern ansetts kunna sänkas.

Det finnes ingen anledning att från en omprövning undantaga åldersgränsen

för erhållande av körkort för bil. Dagens ungdom hyser ett mycket

stort intresse för motorfordon och torde i allmänhet tidigt förskaffa sig ingående

insikter om hur sådana skall skötas och framföras. De unga torde

också med särskild lätthet tillägna sig goda kunskaper om gällande trafikregler,

och deras reaktionsförmåga i trafiken torde vara åtminstone lika god

som de äldres. Ungdomen torde jämväl i övrigt besitta de egenskaper, som

med fog kan uppställas för innehav av körkort. Man måste i sammanhanget

beakta, att sänkningen av körkortsåldern inte är avsedd som en isolerad åtgärd

utan att den enligt motionärerna är avsedd att kombineras med en avsevärt

vidgad trafikundervisning i skolorna så att den unge under sin skolgång

väl förberedes för det ansvar, som rätten att inneha körkort innebär.

Det är över huvud taget väsentligt att såväl den teoretiska som den praktiska

trafikundervisningen i skolorna intensifieras. Härför kan en förstärkning av

skolornas resurser vara erforderlig. En sådan utbyggnad bör då ske. Såsom

motionärerna närmare utvecklat är den förevarande frågan också av

betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt. Spritmissbruk förekommer i

allt lägre åldersgrupper. Det är väsentligt att denna utveckling med kraft

bekämpas. Om ungdomen tidigt göres medveten om betydelsen av avhållsamhet

från sprit i trafiksammanhang liksom om följderna för möjlighet att

erhålla och bibehålla körkort vid spritmissbruk, skulle detta vara av stor

betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt. En sänkning av körkortsåldern

skulle också vara av avsevärd betydelse för de ungdomar, som för sin yrkesutbildning

liksom sedan i sitt arbete har behov av bilkörkort.

Särskilt på dessa skäl vill utskottet för sin del instämma i motionens

syfte. Utskottet vill emellertid inte nu binda sig för någon bestämd åldersgräns

utan anser att det får i första hand ankomma på den utredning, som

sålunda bör komma till stånd, att föreslå den sänkning av körkortsåldern,

vartill resultatet av utredningsarbetet ger anledning.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 11:379 måtte hos

Kungl. Maj :t hemställa om en snabb utredning i syfte att

enligt de riktlinjer, som uppdragits i motionen och utskottets

utlåtande, sänka minimiåldern för rätt att erhålla körkort

för bil.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 11)62

<20453

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.