Utlåtande i anledning av motion om utredning rörande sänkning av minimiåldern för rätt att erhålla körkort för bil. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 379, av herrar Lindkvist och Lassinantti.
1962-04-10 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1962:23, Utlåtande i anledning av motion om utredning rörande sänkning av minimiåldern för rätt att erhålla körkort för bil. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 379, av herrar Lindkvist och Lassinantti.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962
1
Nr 23
Utlåtande i anledning av motion om utredning rörande sänkning
av minimiåldern för rätt att erhålla körkort för bil.
Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr 379, av herrar Lindkvist och Lassinantti.
I motionen hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om en snabb utredning i syfte att på sätt närmare angivits i motionen
sänka minimiåldern för rätt att erhålla körkort för bil från 18 till 16 år.
över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning och statens trafiksäkerhetsråd.
På utskottets begäran har yttranden därjämte avgivits av Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Folkrörelsernas motorförbund
(Fomo) samt Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund
och Motormännens riksförbund, de tre sistnämnda genom sin samarbetsdelegation
(MSD).
Motionens innehåll m.m.
Motionärerna — beträffande vilkas fullständiga uttalanden hänvisas till
motionen — redogör inledningsvis för nuvarande och tidigare föreskrifter
om körkort här i riket liksom för bl. a. vissa utländska bestämmelser på
området. Därjämte lämnas en översiktlig redogörelse för den i skolorna förekommande
trafikundervisningen.
I motionen anföres härefter i huvudsak följande: Alltsedan bestämmelserna
om körkort för bil infördes år 1906 har såsom minimiålder för erhållande
av sådant körkort gällt 18 år. På alla andra samhällsområden har
emellertid en förskjutning nedåt i åldershänseende ägt rum. Detta torde ha
sin förklaring i att man anser att ungdomen mognar tidigare än förr. Det
finnes all anledning att antaga att detta beträffande huvuddelen av den
svenska ungdomen också gäller på motortrafikens område. Ett synbart bevis
därpå är att man i 1951 års vägtrafikförordning fastställde minimiåldern
för rätt att föra lätt motorcykel till 16 år. Alla torde väl erkänna att en lätt
motorcykel är minst lika farlig i trafiken som en bil. — En inkonsekvens i
den nuvarande lagstiftningen är vidare att en sextonåring inte får föra en
privat personbil, medan man utan vidare godtager att vilket militärt fordon
som helst sättes i hans händer. — En sänkning av körkortsåldern för
bil till 16 år skulle med stor sannolikhet kunna bli ett värdefullt medel mot
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 23
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
det tilltagande ungdomsfylleriet dels därför att ungdomarna kan se fram
emot ett tämligen snart erhållande av körkort och dels därför att huvuddelen
av de ungdomar, som är körkortsinnehavare, har klart för sig att
sprit och motorfordon inte är någon lämplig kombination. Utsikten att körkort
kan förvärvas av den, som sköter sig, måste bli ett betydelsefullt argument
i nykterhetspropagandan bland ungdomen. — Motionärerna erinrar
om att från vissa håll gjorts gällande att minimiåldern för bilkörkort borde
höjas, därvid åberopats att de unga förarna skulle ha en mycket högre skadefrekvens
än de äldre. Några riktiga belägg härför finnes emellertid, enligt
motionärerna, inte. Viss sanning torde ligga i talet om den högre skadefrekvensen,
men det är absolut fel att göra gällande att den beror på vederbörande
körkortsinnehavares liigre levnadsålder. Om man ändrade uttrycket
till nya körkortsinnehavare skulle resonemanget kunna accepteras. Motionärerna
påpekar att en i Miinchen företagen undersökning visat att en
bilförare inte blir fullt kompetent förrän efter omkring sju års regelbunden
körning. Kontentan därav borde bli att ingen skulle tillåtas föra bil på egen
hand, innan han tränat i sju år. Eftersom detta knappast låter sig göras,
måste man i stället pröva om inte tidsperioden kan förkortas. Detta kan
med stor sannolikhet ske, om man intensifierar och utbygger den lagfästa
trafikundervisningen i skolorna. Om det skall lyckas för kommande generationer
att bli bättre vägtrafikanter, måste det bli skolans uppgift att lägga
en ordentlig grund härför. Härvidlag är önskemålet att de blivande lärarna
erhåller en betydligt utökad trafikundervisning. De bör bli kompetenta att
meddela en skolundervisning, som från första skolåret successivt ökas så
att, när eleverna befinner sig i grundskolans nionde klass eller motsvarande,
de av sina lärare kan meddelas den teoretiska undervisning, som erfordras
för erhållande av bilförarkoinpetens. Detta innebär givetvis att trafikundervisningen
måste beredas ökat utrymme på skolschemat. Under en övergångsperiod
— beträffande nionde klassen eventuellt också framgent —
bör man anlita nu befintliga körskoleinstruktörer som ämneslärare i trafikkunskap.
Skolan bör också svara för den praktiska körutbildningen. I
det avseendet synes det bäst att utbildningen anförtros åt lämpliga auktoriserade
bilskolor. Denna undervisning bör förläggas till fritid och bara
meddelas eleverna i nionde klass. Undervisningen bör lämpligen kompletteras
med studiecirkelverksamhet i exempelvis motorkunskap. Målet bör
vara att eleverna vid utbildningens slut erhåller bilkörkort; detta under
förutsättning, att de godkännes vid de teoretiska och praktiska proven inför
besiktningsman ävensom att de kan erhålla övriga för körkort erforderliga
intyg. — En omläggning till körskoleutbildning inom skolväsendets ram
kommer givetvis att innebära betydande kostnader för det allmänna. Dessa
kostnader måste emellertid anses som en mycket god kapitalplacering särskilt
på längre sikt.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962 3
Utskottet vill i detta sammanhang anmärka att dels likalydande motionerna1
nr 61 i första kammaren av fru Svenson m. fl. och nr 76 i andra
kammaren av herr Grebäck m. fl., angående införande av trafiksäkerhetsprov
i den obligatoriska skolan, dels ock likalydande motionerna1 nr 506 i
första kammaren av herr Hagberg m. fl. och nr 585 i andra kammaren av
herr Heckscher m. fl., angående vissa undersökningar i syfte att öka trafiksäkerheten,
till en del angår i den här förevarande motionen aktuella spörsmål.
Viss beröring med dessa frågor har även likalydande motionerna nr
504 i första kammaren av herrar Carlsson, Georg, och Sundin, samt nr 579
i andra kammaren av herrar Björkänge och Wahrendorff, angående inrättande
av ett statligt trafikinstitut. Motionerna nr 61 i första kammaren och
nr 76 i andra kammaren har hänvisats till särskilda utskottet samt övriga
nu omtalade motioner till allmänna beredningsutskottet.
Gällande bestämmelser m.m.
Villkoren för rätt att föra vissa slag av motorfordon är upptagna i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951, som utfärdats av Kungl. Maj:t
efter riksdagens hörande.
Enligt huvudregeln i 29 § 1 mom. får motorfordon eller med gummihjul
försedd traktor bara föras av den, som genom ett av länsstyrelse (för Stockholm
överståthållarämbetet) utfärdat körkort är därtill berättigad. Körkort
förekommer av tre slag, nämligen för bil, för motorcykel och för traktor
(29 § 2 mom.). Körkort för bil berättigar också till förande av motorcykel
och traktor. Körkort för motorcykel gäller även för traktor. Körkort för
bil får bara meddelas den, som fyllt 18 år, samt körkort för motorcykel eller
traktor endast person, som uppnått 16 års ålder. Om särskilda skäl därtill
föreligger, får dock körkort för traktor meddelas den, som fyllt 15 år. Om
innehavare av körkort för motorcykel inte fyllt 18 år, gäller körkortet bara
för s. k. lätt motorcykel — d. v. s. en motorcykel med tjänstevikt av högst
75 kg — och traktor. (3 mom.)
Från kravet på körkort gäller vissa undantag. — Sålunda får traktor föras
tillfälligt kortare sträcka på väg vid färd till eller från arbetsplats eller
mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål även av den, som inte innehar
körkort (29 § 1 mom. andra stycket). — Övningskörning i syfte att
förvärva erforderlig färdighet i körning med motorfordon får också förekomma
på vissa villkor, bl. a. att föraren fyllt 18 år eller, om körningen
avser lätt motorcykel, 16 år (30 § 1 mom.). — Enligt kungörelse den 22 februari
1952 får vidare den, som fyllt 16 år, föra tung motorcykel vid övningskörning
i körskola, om den som övar uppsikt över körningen medföljer på
motorcykeln eller i sidvagn till denna. — För personer, som ankommer till
riket från utlandet, gäller vissa särskilda bestämmelser, beträffande vilka
l Motionen i sin helhet tryckt bland andra kammarens motioner.
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962
hänvisas till 37 § vägtrafikförordningen och de därunder anmärkta kungörelserna.
— Bestämmelserna om körkort såsom villkor för förande av vissa
motorfordon gäller icke sådana fordon eller släpfordon, som bara användes
inom järnvägs- eller fabriksområde, inhägnat tävlingsområde eller annat
dylikt inhägnat område (77 § vägtrafikförordningen). — Enligt kungörelse
den 5 november 195i med särskilda föreskrifter ang. den militära vägtrafiken
m. m. — militär vägtrafikkungörelse — (SFS nr 636/1954, 459/1955,
123/1956, 602/1959) får, där det är erforderligt för utbildningens ändamålsenliga
bedrivande och om vederbörande fyllt 16 år, körkort för bil utfärdas
för dels militär och civilmilitär personal, som erhållit förarutbildning genom
militär myndighets försorg, och dels personal, som erhållit förarutbildning
genom frivillig försvarsorganisation. Ett sådant körkort, som utfärdats
för person som inte fyllt 18 år, gäller för bil och tung motorcykel
bara vid genomförande av militära operationer eller under övningar vid
krigsmakten, intill dess vederbörande uppnått sagda ålder. Körkort av här
aktuellt slag för motorcykel gäller vid nyss angivna tillfällen också för tung
motorcykel, även om körkortsinnehavaren inte fyllt 18 år. (15 §) Enligt
förordningen den 5 maj 1960 om mopeder — mopedförordningen — kräves
inte körkort för rätt att föra sådant fordon. Föraren måste dock ha uppnått
15 års ålder (8 §). Moped är en lätt motorcykel, vars motor har en cylindervolym
ej överstigande 50 kubikcentimeter och vilken är konstruerad för
en hastighet av högst 30 kilometer i timmen (1 §).
Den, som önskar erhålla körkort för bil, skall undergå förarprov inför
särskild besiktningsman (31 § vägtrafikförordningen). Sådant prov får bara
godkännas, om sökanden efter prövning under olika trafikförhållanden samt
skriftligt och muntligt förhör visat sig uppfylla vissa i 31 § 3 mom. angivna
förutsättningar. Om sökande avlagt godkända prov erhåller han ett s. k.
kompetensbevis.
Vid ansökan om körkort skall enligt huvudregeln i 32 § 1 mom. — förutom
kompetensbevis, åldersbevis och läkarintyg av visst innehåll bl. a.
fogas ett av polismyndigheten i sökandens mantalsskrivningsort inom tre
månader före ansökningen utfärdat intyg att sökanden under de två senaste
åren gjort sig känd för nyktert levnadssätt och med hänsyn till sina
personliga förhållanden i övrigt icke kan anses olämplig såsom förare av
körkortspliktigt fordon. Utfärdandet av sådant intyg skall föregås av en
utav polismyndigheten företagen undersökning, som bl. a. omfattar hörande
av vederbörande nykterhetsnämnd. (32 § 1 mom.)
Före utfärdande av körkort åligger det länsstyrelse att pröva ingivna
handlingar och att vid behov föranstalta om ytterligare utredning. Vid prövningen
skall bl. a. särskilt beaktas om sökanden gjort sig känd för nyktert
levnadssätt. Den, som sakfällts för fylleri eller olovlig körning — d. v. s.
förande av körkortspliktigt fordon utan att vara därtill genom körkort be
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
5
rättigad —, må inte erhålla körkort förrän två år förflutit från förseelsen,
om det inte kan anses uppenbart att han ändå är en skötsam person. (32 §
2 mom.)
I 33 § återfinnes regler om återkallelse av körkort. Som återkallelsegrund
förekommer bl. a. onyktert levnadssätt.
Ingående bestämmelser om körskola och om kompetenskraven på däri
arbetande personal är upptagna i 36 §.
Körkortsåldern för bil är jämväl i våra nordiska grannländer bestämd till
18 år.
Trafikundervisningen i skolor och andra läroanstalter
Trafikundervisningen i läroanstalterna regleras genom cirkulär den 17
april 1959 till skolöverstyrelsen m. fl. (SFS nr 137/1959). I cirkuläret angives
bl. a.: Målsättningen för undervisningen i skolorna skall vara att bibringa
eleverna kunskap om samt förståelse och respekt för gällande trafikregler.
Vid lärarutbildningsanstalt skall trafikundervisningen främst åsyfta
att göra de blivande lärarna skickade att meddela sådan undervisning. -—- Beträffande folkskola och försöksskola samt enskild skola med motsvarande
undervisning skall i varje klass och under varje termin anordnas särskild
trafikundervisning. Den skall omfatta fem till sju lektioner och två halva
friluftsdagar. I årskurs 7 eller — om skolplikten omfattar mer än sju år —
i årskurs 8 skall under ena terminen sagda utbildning å friluftsdagar utbytas
mot en sammanhängande kurs i trafikkunskap. Kursen skall omfatta
12 lektioner och skall också förläggas till friluftsdagar. Den bör främst behandla
motortrafikens problem samt trafikolyckorna och deras orsaker. Utöver
denna särskilda trafikundervisning skall undervisning i trafikkunskap
i lämplig omfattning meddelas i samband med andra undervisningsmoment.
Där så lämpligen kan ske och medel för ändamålet finnes, bör frivillig kurs
i trafikkunskap anordnas. De här angivna reglerna gäller även beträffande
motsvarande årskurser i läroverk och högre kommunal skola ävensom, i
den utsträckning nomadskoleinspektören bestämmer, beträffande nomadskola.
— I här ovan ej omnämnda årskurser av läroverk och högre kommunal
skola liksom i kommunalt allmänt gymnasium, fortsättningsskola
och folkhögskola bör undervisning i trafikkunskap i lämplig omfattning
förekomma i samband med andra undervisningsmoment. — I särskolor av
olika slag skall trafikundervisning anordnas i så stor omfattning, som finnes
lämpligt och möjligt, i enlighet med de närmare bestämmelser skolöverstyrelsen
meddelar. — Beträffande skolor under överstyrelsen för yrkesutbildning
bestämmer överstyrelsen om och i vad mån trafikundervisning
skall meddelas. Vissa direktiv härutinnan lämnas. — Vid folkskoleseminarium,
lärarhögskola och gymnastiska centralinstitutet skall trafikundervis
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962
ningen meddelas dels fortlöpande i lämplig utsträckning och dels i form
av en sammanhängande kurs, motsvarande sju lektioner. Närmare anvisningar
rörande de ämnen, som bör behandlas på denna kurs, lämnas också.
— Vid kurser för utbildning eller fortbildning av lärare bör anordnas
trafikundervisning, om så finnes möjligt.
I sin publikation Aktuellt från skolöverstyrelsen nr 38/1960 har skolöverstyrelsen
lämnat detaljerade anvisningar rörande trafikundervisningen i de
överstyrelsen underställda skolorna. Därjämte har skolöverstyrelsen i samarbete
med Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande utgivit en
handledning i trafikundervisning (senaste upplagan utkommen år 1961).
Några motsvarande anvisningar från överstyrelsen för yrkesutbildning
har, enligt vad utskottet har sig bekant, inte utfärdats.
Historik
Förordningen den 21 september 1906 om automobiltrafik stadgade en
minimiålder av 18 år för erhållande av kompetensbevis för förande av bil.
I det till grund för förordningen liggande betänkandet av 1903 års automobiltrafikkommitté
hänvisades beträffande minimiåldern dels till vad allmänt
gällde i den utländska automobillagstiftningen och dels till vad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit. I sist angivna förslag anfördes inte
några skäl för valet av 18 år som åldersgräns.
Kravet på en minimiålder av 18 år för erhållande av körkort för bil har
sedan återkommit oförändrat i de författningar, som fram till våra dagar
reglerat hithörande spörsmål.
1920 års automobilsakkunniga angav (SOU 1922:39 s. 112) bl. a. att det
vid olika tillfällen ifrågasatts om ej körkortsåldern — såsom här och var
i utlandet skett — kunde sänkas till 16 år. Detta syntes inte de sakkunniga
tillrådligt, eftersom på våra breddgrader personer under 18 år ej i allmänhet
kunde anses ha nått den utveckling och mognad och det omdöme, som
erfordras för att köra bil.
1921 års motorfordonssakkunniga anförde (SOU 1929:16 s. 99 f) att det
från vissa håll ifrågasatts om inte körkortsåldern för bil borde höjas till
20 eller 21 år. De sakkunniga fann dock inte en sådan höjning påkallad. Enligt
deras mening hade erfarenheten ådagalagt att 18-åringar i allmänhet
uppnått den utveckling, som erfordras för att föra bil. Det ansågs emellertid
å andra sidan inte tillrådligt att — som år 1927 skett beträffande motorcyklar
och varom förslag nu också framkommit beträffande bil — sänka
körkortsåldern till 16 år. De sakkunniga påpekade att bilen ställde vida
större krav på förarens manöverskicklighet än en motorcykel. Behörig hänsyn
till trafiksäkerheten nödvändiggjorde också att strängare fordi ingar
uppställdes på bilförare än motorcyklister.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962
7
19^5 års trafiksäkerhetskommitté förordade (SOU 1948:20 s. 146 f.) en
indelning av fordonsförarna i fyra grupper. För de grupper, som omfattade
bl. a. förare av buss och vissa utryckningsfordon samt tyngre lastbilar, förordades
en minimiålder av 21 år. Beträffande förare av motorfordon, som
var fartbegränsat till 40 km/tim. och avsett för befordran av föraren ensam,
föreslogs 16 år som åldersgräns. För övriga grupper omfattande bl. a. förare
av privata personbilar och tyngre motorcyklar tänktes 18-årsgränsen
bibehållen.
19U års trafikförfattningssakkunniga förordade (SOU 1948:34 s. 174)
bibehållande av 18 år som åldersgräns för erhållande av körkort för bilar avalla
kategorier.
År 1952 (SFS 520/1952) tillträdde Sverige, med visst här ej aktuellt undantag,
konventionen den 19 september 1949 rörande vägtrafik, i vilken en
minimiålder av 18 år stipuleras för förare av fordon i internationell trafik.
Såvitt angår motorcykel eller invalidfordon finnes dock möjlighet att
godkänna körkort även för den, som inte uppnått 18 års ålder. (Artikel 24
cfr bil. 8.)
I likalydande motioner vid 1957 års riksdag hemställdes om utredning och
förslag i enlighet med vad i motionerna angivits. I motionerna föreslogs på
anförda skäl att ungdomar redan vid 17 års ålder skulle få avlägga prov
för körkort till bil. En förutsättning skulle vara att vederbörande dokumenterat
sig som absolutist.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 10 anförde andra lagutskottet
följande:
Den ständigt ökande trafikintensiteten på våra vägar ställer allt större
krav på motorfordonsförarnas körskicklighet, omdöme och hänsyn. Statistiken
över trafikolyckorna visar skrämmande siffror, och störa ansträngningar
göres för att ernå större trafiksäkerhet. Mot bakgrunden härav är
det naturligt att den största försiktighet iakttages när det gäller att ge nya
grupper av människor tillstånd att uppträda i trafiken som förare av motorfordon.
Utskottet kan väl dela motionärernas uppfattning därutinnan, att vår tids
ungdomar hyser ett mycket stort intresse för motorfordon av olika slag och
på grund härav tidigt skaffar sig kunskaper om hur dessa skall skötas och
framföras. Likaså är det riktigt, såsom i motionerna anföres, att ungdomarna
på ett tidigt stadium bibringas kunskap om gällande trafikregler. Ur
dessa synpunkter skulle således knappast möta några större betänkligheter
mot den föreslagna sänkningen till 17 år i vissa fall. Det bakom motionerna
liggande syftet att främja nykterheten bland ungdomen förtjänar också allt
stöd. Emellertid är utskottet av den uppfattningen, att 17-åringar i allmänhet
icke är i besittning av det omdöme och den mognad som bör eftersträvas
hos en bilförare i dagens trafik. Den invändning mot förslaget, som
härigenom reser sig, måste anses vara så väsentlig och av så avgörande betydelse,
att utskottet redan på grund därav — och utan att närmare ingå
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
på bedömande av de betänkligheter som i övrigt kan anföras mot de av
motionärerna skisserade reglerna — finner sig böra avstyrka bifall till motionerna.
I sitt betänkande, trafiksäkerhet II, den 27 maj 1957 har 1953 års trafiksäkerhetsutredning
behandlat frågor rörande bl. a. körkortsålder och därmed
sammanhängande problem.
Såsom bilaga till betänkandet har fogats en av docenten vid Stockholms
högskola, fil. doktor Carl-Otto Segerdahl med visst biträde företagen undersökning
om bl. a. unga förares riskfarlighet i trafiken här i riket (betänkandet
s. 427 ff.). I nu angiven del har undersökningen tagit sikte på frågan
om 16—17-åringar, som äger rätt att inneha körkort för lätt motorcykel,
kan anses ha sådana riskegenskaper i trafiken att de bör bedömas ägnade
att åtnjuta denna förmån även i fortsättningen. Vid undersökningen verkställdes
bl. a. en jämförelse mellan skadefrekvensen hos en grupp 16—17- åringar och en grupp äldre personer med färska körkort d. v. s. sådana som
med hänsyn till trafikvana var jämställda med den yngre gruppen. Vidare
beaktades det vid utredningen konstaterade förhållandet att de yngre förarna
tillryggalade en längre körsträcka per år än de äldre. Segerdahl angav
i sin sammanfattning av huvudresultaten av sin undersökning att 16—
17-åringarna är avsevärt mera riskfarliga än äldre körkortsinnehavare, även
om hänsyn tages till enbart innehavare av nyförvärvade körkort. Segerdahl
angav vidare att de sämre riskegenskaperna hos dessa yngre personer framträdde
både om man undersökte trafikförseelser enligt domstolarnas utslag
och om man betraktade försäkringsbolagens erfarenheter av anmälda ansvarighetsskador.
Utredningen behandlar bl. a. de unga förarnas trafikfarlighet å sid. 52—
66 och 165—169 i betänkandet. Härvid redogöres, förutom för Segerdahls
utredning, jämväl för vissa utländska försök. Utredningen anger att företagna
undersökningar ger vid handen att yngre förare i allmänhet uppvisar
en högre grad av farlighet i trafiken än förare i mera mogen ålder,
men att — även med beaktande därav — motorcykelförare i åldern
16—17 år representerar en trafikfara, som är påtagligt mycket större än
hos förare i högre åldersgrupper. Utredningen föreslår också att körkortsåldern
för lätt motorcykel höjes till 18 år.
I den på grundval av betänkandet utarbetade propositionen nr 69 till 1958
års riksdag anförde (s. 60 f.) chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Skoglund, beträffande frågan om körkortsåldern för motorcykel
följande:
Vad utredningen anfört om olycksfrekvensen för motorcyklister och för
yngre förare jämförd med motsvarande tal för andra fordon och andra förargrupper
ger visst belägg för åsikten, att en höjning av minimiåldern för
erhållande av körkort är befogad. Starka argument kan emellertid också
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
9
andragas till stöd för nuvarande bestämmelser. Ett sådant argument är att
ett stort antal ungdomar i åldern 16—17 år, särskilt på landsbygden, för
sitt arbete har starkt behov av ett motorfordon med bättre köregenskaper
än mopeden. Ett annat skäl är att de nuvarande reglerna ger de motorintresserade
ungdomarna anledning att söka så snart som möjligt skaffa sig
körkort och därigenom erbjuder en viss garanti för deras körskicklighet
och trafikkunnighet i övrigt, vilken knappast kan vinnas på något annat sätt.
Givetvis kan man hysa delade meningar om den lämpligaste åldersgränsen.
Man kan med ungefär lika goda skäl förfäkta, att den bör sättas vid
16, 17 eller 18 år. Den nuvarande gränsen kan enligt min mening icke sägas
vara illa avvägd och har åtminstone fördelen att vara väl invand i allmänna
medvetandet.
Frågans kärnpunkt är enligt min mening icke, vid vilken ålder det överhuvud
bör tillåtas någon att föra motorfordon, utan snarare hur de fordon
är beskaffade, som företrädesvis utnyttjas av de yngre åldersgrupperna.
I anslutning till utredningens förslag utvecklade därefter departementschefen
sina synpunkter på önskvärdheten av att uppnå en begränsning av
maximihastigheten hos de lätta motorcyklarna, så att de — liksom tidigare
— komme att representera en lämplig mellanform mellan mopederna och
de kraftigare motorcyklarna.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anslöt sig andra lagutskottet
till de av departementschefen anförda synpunkterna (uti. s. 43).
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning den 16 november 1961
I underdånig framställning den 16 november 1961 till Konungen har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen — under åberopande av en till framställningen
fogad, inom styrelsen utarbetad promemoria den 2 november 1961 rörande
utredning om körkortsutbildning och körkortsprov — hemställt att Kungl.
Maj:t måtte besluta om utredning rörande målsättningen för utbildning i
körskola och därmed sammanhängande frågor med avseende å förarutbildningen.
Remissyttrandena
Av remissinstanserna har endast en, Fomo, tillstyrkt en sänkning av minimiåldern
för rätt att erhålla körkort för bil. Motionärernas förslag har
avstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd,
medan skolöverstyrelsen visserligen säger sig hysa betänkligheter mot
förslaget, bl. a. på grund av ungdomarnas bristande mognad, men likväl
inte vill motsätta sig att en allsidig utredning kommer till stånd. Överstyrelsen
för yrkesutbildning, NTF och MSD tillstyrker utredning. Beträffande
den lämpliga omfattningen och inriktningen av en sådan utredning har
emellertid skilda åsikter framförts av de sist angivna remissinstanserna.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ånger till en början att ett flertal sven
-
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
ska och utländska undersökningar, som utförts för att utröna sambandet
mellan förarnas levnadsålder och deras förmåga att säkert föra motorfordon,
ger vid handen att unga förare uppvisar ett oproportionerligt stort antal
olyckor. Styrelsen erinrar fortsättningsvis om 1953 års trafiksäkerhetsutrednings
betänkande, Trafiksäkerhet II, och om resultatet av Segerdahls
i samband därmed företagna utredning. Styrelsen anför vidare att Svenska
bilförsäkringsföreningen år 1960 verkställde en undersökning för att belysa
bl. a. hur årlig körsträcka, ålder och körkortsålder påverkar skadefrekvensen.
Det påpekas att levnadsålderns inverkan därvid undersöktes skild från
körsträckans och bonuslägets (d. v. s. försäkringsålderns) inflytande. Enligt
styrelsen gav materialet klart vid handen att de yngsta förarna i 18—19- årsåldern var mer än fyra gånger sämre ur risksynpunkt än de äldre. •—
Styrelsen anger sammanfattningsvis att utredningarnas slutsatser synes tala
så starkt mot en sänkning av nu gällande körkortsålder, att styrelsen ej
finner skäl föreligga till att den föreslagna utredningen kommer till stånd.
Jämväl statens trafiksäkerhetsråd hänför sig till företagna utredningar
och anger att i Amerikas förenta stater gjorda undersökningar gett vid
handen, att förare i åldern 16—21 år är trafikfarligare än andra åldersgrupper.
Enligt trafiksäkerhetsrådet saknas motsvarande uppgifter för Sveriges
vidkommande, men vissa undersökningar här liksom allmän erfarenhet
synes tyda på att ungdomar ofta är invecklade i trafikolyckor. Det kan
mot den bakgrunden inte ur trafiksäkerhetssynpunkt vara tillrådligt med
en sänkning av körkortsåldern för bil. — Rådet utvecklar närmare sin syn
i övrigt på frågan om minimiålder för bilkörkort och anför — efter att ha
redogjort för de olika, i vägtrafikförordningen stadgade åldersgränserna för
körkortshavare i fråga om skilda slag av motorfordon — därvid:
Dessa bestämmelser avspegla stigande krav på körkortsinnehavarens ålder
i relation till fordonets tyngd, kraft och snabbhet. Anledningen till att
man velat upprätthålla sådana krav torde vara, att man ansett den tunga
motorcykeln vara farligare än den lätta och bilen farligare än den tunga
motorcykeln. Med farlighet har lagstiftaren uppenbarligen avsett fordonets
farlighet såväl för föraren som för andra trafikanter.
Enligt rådets mening synes det lämpligt med en differentiering av körkortsåldern,
betingad med hänsyn till den relativa trafikfara, som fordonet
i sig självt kan anses representera.
Med hänsyn till den allt mera tilltagande trafiken och det motsvarande
större antalet trafiksituationer, som kunna uppstå, krävs ett icke ringa mått
av ansvar, omdöme och körskicklighet vid framförande av motorfordon i
trafiken. Det är icke att förvänta, att ungdomar under 16 år generellt sett
äro mogna att framföra motorfordon, konstruerade för tämligen höga farter.
Åldersgränsen 16 år måste därför enligt rådets mening vara den lägsta
ålder, som bör gälla för erhållande av körkort för framförande av motorfordon,
mopeden med dess begränsade konstruktiva hastighet här undantagen.
Med utgångspunkt från att motorfordon principiellt icke bör få framfö
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962
11
ras av ungdomar under 16 år och i beaktande av att bilen enligt det nyss
sagda måste anses representera den i och för sig största trafikfarligheten
bland motorfordonen samt att starkare krav därför måste ställas på den
som skall anförtros framförande av en bil än på den som skall tillåtas köra
motorcykel, anser rådet 18 år böra vara den lägsta åldersgräns som normalt
bör gälla för erhållande av körkort för bil. Från förhållanden i samband
med militärtjänst bor.tser rådet i detta sammanhang; de regler som därvid
gälla äro speciella och föranledda av särskilt betingade skäl ur bland annat
beredskaps- och krissynpunkt.
Rådet anger avslutningsvis bl. a. att anledning saknas att, på sätt i motionen
föreslagits, tillsätta en utredning i syfte att utröna förutsättningarna
för en sänkning av körkortsåldern. Rådet påpekar dessförinnan, att det förhållandet
att körkortsåldern för bil ej bör sänkas, enligt rådets mening inte
utesluter att körkortsutbildningen i skolan angående bil meddelas genom
ingående teoretiska studier för dem, som ej fyllt 18 år, och tillika praktiska
studier för dem, som uppnått sagda ålder.
I sitt yttrande anger Fomo att det, med hänsyn till redan föreliggande
och kommande utveckling på motortrafikens område, är nödvändigt att alla
medborgargrupper erhåller ordentliga kunskaper om gällande lagar och förordningar
på trafikens område. Förbundet finner det vara samhällets skyldighet
att svara för denna utbildning, därvid en ordentlig trafikundervisning
inom skolans ram är önskemålet. Fomo anser att möjligheter därtill
föreligger utan alltför stora ändringar av undervisningsplanerna, därest ordentliga
normer utarbetas och lärarpersonalen besitter erforderlig kompetens.
Efter att ha erinrat om att någon nämnvärd försöksverksamhet på körkortsutbildningens
område här i riket inte bedrivits genom skolans försorg
anger förbundet vidare:
Emellertid har Fomo sig bekant, att läroverket i Kungälv erhållit skolöverstyrelsens
medgivande att under innevarande läsår få anordna teoretisk
bilkörkortsutbildning i realskolans avgångsklass. För detta ändamål har
tillstånd erhållits, att ur ämnesgruppen historia med samhällslära få disponera
högst 20 veckotimmar,
Undervisningen har meddelats av elevernas ordinarie lärare, vilka själva
inte erhållit någon specialundervisning i ämnet. För kort tid sedan genomgick
eleverna det teoretiska bilkörkortsprovet inför personal från statens
bilinspektion i Göteborg. Av de i utbildningen deltagande 50 eleverna blevo
vid provet 48 godkända.
Det synnerligen tillfredsställande resultatet av försöksverksamheten i
Kungälv gör, att det finns anledning anta, att den teoretiska bilkörkortsutbildningen
kan meddelas eleverna i grundskolans nionde (motsvarande)
klass, av de ordinarie lärarna. Enligt Fomors uppfattning bör denna kompletteras
med praktisk övningslcörning, förlagd till fritiden. För detta ändamål
bör lämpliga, auktoriserade bilskolor anlitas och utbildningen bör leda fram
till att eleverna vid slutet av nionde klassen erhåller bilkörkort, under förutsättning
att de klarar vederbörliga prov.
Som motionärerna framhåller, finns det också anledning anta, att en
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1962
sänkning av körkortsåldern skulle kunna bli ett verksamt medel för att
komma tillrätta med ungdomsfylleriet och de s. k. ungdomsgängen, vilket
säkerligen skulle komma att leda till att ungdomens umgängesvanor ändras
på ett gynnsamt sätt. Därvid är det av vikt, att upplysningsverksamheten
om körkortets stora betydelse för allt fler grupper samhällsmedborgare, inte
minst sedan de inträtt i förvärvslivet, intensifieras och meddelas ungdomen
på ett mycket tidigt stadium och därefter fortlöpande.
Fomo tror också, att om körkortsutbildningen omlägges på sätt motionärerna
föreslagit, kommer detta att leda till att den framtida bilförarkåren
blir väl skickad för sin uppgift, vilket också bör kunna medverka till, att
trafikolyckornas antal väsentligt kan komma att minska.
MSD instämmer i motionärernas åsikt att en sänkning av minimiåldern
för erhållande av körkort för bil skulle vara motiverad ur social synpunkt.
Enligt delegationens mening finnes det många 16—17-åringar, som lämpligen
borde kunna erhålla körkort för bil. Å andra sidan förefinnes även
synpunkter, som talar för en höjning av minimiåldern. — MSD påpekar att
bland senare tids förslag om utredningar av olika trafiksäkerhetsproblem
finnes sådana som gäller trafikundervisningen i skolorna. Med den frågan
sammanhänger det av motionärerna väckta problemet om sänkning av körkortsåldern.
Denna senare fråga synes därför böra bli föremål för utredning
i samband med en utredning om trafikundervisningen. — MSD anger
avslutningsvis att, eftersom frågan om körkortsåldern inte på länge varit
föremål för omfattande utredning, samarbetsdelegationen tillstyrker motionen.
NTF förordar utredningar beträffande trafikundervisningen i skolorna i
enlighet med de riktlinjer, som anges i motionen, samt beträffande lämplig
minimiålder för rätten att erhålla körkort. — Föreningen utvecklar sina
synpunkter sålunda:
Som grund för yrkandet om sänkning av minimiåldern för erhållande av
körkort för bil från nuvarande 18 år till 16 år framhålles i motionen alt en
dylik sänkning skulle kunna medföra en minskning av ungdomsfylleriet.
I motionen framhålles också att orsaken till den relativt höga trafikolycksfrekvensen
hos unga bilförare icke skulle vara avhängig av levnadsåldern
utan av den korta tiden för körkortsinnehavet och den därmed sammanhängande
mindre bilkörningsvanan. Äldre personer med nya körkort skulle
följaktligen ha lika hög trafikolycksfrekvens. NTF kan icke bedöma de relaterade
synpunkternas riktighet, men finner dem värda att göras till föremål
för vetenskapligt klarläggande. NTF vill dock, i likhet med motionärerna,
icke underlåta att framhålla, att enligt mångas uppfattning minimiåldern
för rättigheten att kunna erhålla bilkörkort bör höjas.---
Med hänsyn till dagens trafikintensitet och dennas beräknade ökning under
de närmast kommande tio åren finner NTF motionärernas yrkande
om utökad trafikundervisning i skolorna väl grundat. Totala antalet bilar
kan den 1.1. 1962 uppskattas till minst 1 400 000 st. d. v. s. en bil på var
tredje invånare. Sålunda torde exempelvis de barn, som under våren 1962
inskrives i skolorna vid tidpunkten för sin skolgångs avslutande väl behöva
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
13
besitta bl. a. teoretiska trafikkunskaper motsvarande nuvarande fordringarna
för erhållande av körkort.
En omprövning av bestämmelserna i trafikundervisningen i högstadiet
och i skolformer med elever i åldersklasser över högstadiet (gymnasier,
yrkesskolor m. fl.) motiveras även av att nu gällande bestämmelser har
visat sig svåra att i praktiken genomföra över hela linjen. I klasser där
ämneslärarsystemet är genomfört eller håller på att genomföras är trafikundervisningen
nämligen svårare att bedriva planmässigt och effektivt.
Motionärernas förslag att skolelever, som uppnått för erhållande av körkort
stadgad minimiålder, ävenledes genom skolan på fritid skall beredas
möjlighet till praktisk körutbildning, finner NTF också värt beaktande.
överstyrelsen för yrkesutbildning finner en vidgad trafikundervisning inonj
den kommande grundskolan i och för sig önskvärd. Det torde dock kunna
ifrågasättas om förslaget är realiserbart på grund av den trängsel, som
torde komma att råda på skolschemat. Bedömningen av den frågan åvilar
emellertid inte överstyrelsen. — överstyrelsen gör bestämda erinringar mot
motionärernas förslag att skolan skall svara för den praktiska körutbildningen
samtidigt som den anförtros auktoriserade bilskolor. Den naturliga
utvägen är, enligt överstyrelsens mening, att den delen av trafikundervisningen
i all den utsträckning så är möjlig anförtros yrkesskolor, sorterande
under överstyrelsen. Det påpekas att motionärerna själva påtalat de
nuvarande lärarnas bristande kompetens i olika avseenden. Om undervisningen
anförtros sådana yrkesskolor, som överstyrelsen angivit, finnes all
anledning att utgå från att man erhåller mera kompetenta lärare. — överstyrelsen
finner att motionärerna framfört flera skäl till stöd för att en utredning
rörande sättet för trafikundervisningens ordnande bör komma till
stånd. Utredningen bör emellertid inte ges den begränsade räckvidd, som
motionärerna föreslår, utan bör i stället avse trafikundervisningens utformning
över huvud taget och de därmed sammanhängande frågorna såsom bl. a.
körkortsåldern.
Skolöverstyrelsen påpekar i sitt yttrande också att styrelsen lägger stor
vikt vid såväl undervisningen om alkoholens verkningar som vid trafikundervisningen
samt att den delar motionärernas uppfattning att undervisningen
bör bedrivas så att läraren för eleverna framhåller bl. a. att fylleri
eller annat spritmissbruk medför att vederbörande får stora svårigheter att
erhålla för körkort erforderligt lämplighetsintyg.
Utskottet
Såsom motionärerna angivit, har minimiåldern för erhållande av körkort
för bil här i riket varit bestämd till 18 år alltsedan de första bestämmelserna
på området infördes.
I motionen hemställes nu på anförda skäl om en snabb utredning i syfte
att på sätt närmare angivits i motionen sänka denna ålder till 16 år.
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
1 sitt ovan återgivna (s. 7), av riksdagen godkända utlåtande vid 1957
års riksdag angav andra lagutskottet att den ständigt ökade trafikintensiteten
på våra vägar ställde allt större krav på motorförarnas körskicklighet,
omdöme och hänsyn. Vidare framhölls att statistiken över trafikolyckorna
visade skrämmande siffror liksom att stora ansträngningar gjordes för att
ernå större trafiksäkerhet. Mot bakgrunden härav ansåg utskottet det vara
naturligt att den största försiktighet iakttogs, när det gällde att ge nya grupper
av människor tillstånd att uppträda i trafiken som förare av motorfordon.
De synpunkter, som sålunda kommit till uttryck, finner utskottet med
än större styrka kunna anföras i dagens läge.
Väl hyser dagens ungdom ett mycket stort intresse för motorfordon och
torde i regel tidigt förskaffa sig ingående insikter om hur dessa skall skötas
och framföras. Säkerligen förvärvar ungdomen också i allmänhet med lätthet
goda kunskaper om gällande trafikregler. Den unges reaktionsförmåga
i trafiken torde också vara åtminstone lika god som de äldres. Från nu
anförda synpunkter skulle det således knappast möta några större betänkligheter
att sänka körkortsåldern på sätt motionärerna föreslagit. Utskottet
är emellertid av den bestämda uppfattningen att de ifrågavarande
åldersgrupperna icke i gemen besitter den mognad i omdömet, som i dagens
läge måste krävas av en bilförare. Denna uppfattning vinner starkt stöd
såväl av de undersökningar, som åberopats i 1953 års trafiksäkerhetsutrednings
ovan (s. 8) berörda betänkande, som av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och trafiksäkerhetsrådet nu anfört (s. 10) i denna del. Utskottet
finner det vidare mindre lämpligt att nu här i riket införes en bestämmelse
rörande minimiåldern för erhållande av körkort för bil, som medför att
avvikelse uppkommer i förhållande till den i våra nordiska grannländer
gällande regeln. I det sammanhanget må även erinras om att den nu tillämpade
åldersgränsen jämväl förekommer i 1949 års ovan (s. 7) omtalade
konvention. Utskottet — som ej finner anledning att ingå på de ytterligare
skäl, som kan anföras mot motionärernas förslag — anser sålunda en sänkning
av körkortsåldern för bil icke för närvarande böra förekomma.
I motionen behandlas ingående behovet av ökad trafikundervisning i skolor
och andra läroanstalter. Denna fråga har på senare tid intagit en framskjuten
plats i trafiksäkerhetsdebatten. Utredning i denna del har också
förordats i flera av remissyttrandena. Såsom ovan angivits (s. 3), har detta
spörsmål emellertid aktualiserats i andra sammanhang vid innevarande
riksdag. Utskottet finner det för sin del vara ett från trafiksäkerhetssynpunkt
väsentligt intresse att ungdomen tidigt bibringas grundliga insikter
i trafikkunskap och anser det därför önskvärt att frågan i erforderlig utsträckning
beaktas i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet finner
emellertid — särskilt då dessa spörsmål torde ankomma på särskilda ut
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
15
skottet i anledning av motionerna 1:61 och 11:76 -— ej skäl att i anledning
av den förevarande motionen närmare ingå på de frågor, som är av betydelse
i detta avseende.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, 11:379, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 april 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson*, Georg Carlsson*, Åkesson och Herbert Larsson*;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,
herrar Andersson i Ryggestad, Persson i Tandö, Carlsson i Stockholm*,
Wachtmeister och Mattsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Torbrink och herr Persson i Tandö, som ansett att utskottets utlåtande
under rubriken »Utskottet» bort ha följande lydelse:
»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och trafiksäkerhetsrådet har visserligen
avstyrkt bifall till motionen. Trafiksäkerhetsrådet har dock härvid
angivit att ett bibehållande av den nuvarande körkortsåldern inte behövde
utesluta såväl praktisk som teoretisk körkortsutbildning angående bil i skolan.
Skolöverstyrelsen har förklarat att den icke vill motsätta sig en allsidig
utredning och överstyrelsen för yrkesutbildning finner att motionärerna
framfört flera skäl, som talar för en utredning, överstyrelsen anser dock
att denna bör vidgas till att omfatta trafikundervisningens utformning över
huvud taget och de därmed sammanhängande frågorna. Såväl motororganisationernas
samarbetsdelegation — bestående av Kungl. automobilklubben,
Motorförarnas helnykterhetsförbund och Motormännens riksförbund — som
Fomo har likaledes tillstyrkt att frågan om körkortsåldern utredes. NTF
har förordat att frågan både om trafikundervisningen i skolorna och om
lämplig minimiålder för rätten att erhålla körkort blir föremål för utredning.
Samtliga de förbund och organisationer, som har ingående erfarenheter
på det ifrågavarande området, har alltså varit enstämmiga i tillstyrkandet
av utredning beträffande de i motionen aktualiserade frågorna.
Det synes utskottet angeläget att utredning i syfte att sänka körkortsåldern
i enlighet med de av motionärerna uppdragna riktlinjerna sålunda
kommer till stånd. Det må erinras om att det dock är 55 år sedan den nu
-
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
varande åldersgränsen fastställdes. På andra områden i vårt samhälle har
under årens lopp en omprövning skett beträffande ungdomens mognadsgrad.
Sålunda har både värnplikts- och rösträttsåldern ansetts kunna sänkas.
Det finnes ingen anledning att från en omprövning undantaga åldersgränsen
för erhållande av körkort för bil. Dagens ungdom hyser ett mycket
stort intresse för motorfordon och torde i allmänhet tidigt förskaffa sig ingående
insikter om hur sådana skall skötas och framföras. De unga torde
också med särskild lätthet tillägna sig goda kunskaper om gällande trafikregler,
och deras reaktionsförmåga i trafiken torde vara åtminstone lika god
som de äldres. Ungdomen torde jämväl i övrigt besitta de egenskaper, som
med fog kan uppställas för innehav av körkort. Man måste i sammanhanget
beakta, att sänkningen av körkortsåldern inte är avsedd som en isolerad åtgärd
utan att den enligt motionärerna är avsedd att kombineras med en avsevärt
vidgad trafikundervisning i skolorna så att den unge under sin skolgång
väl förberedes för det ansvar, som rätten att inneha körkort innebär.
Det är över huvud taget väsentligt att såväl den teoretiska som den praktiska
trafikundervisningen i skolorna intensifieras. Härför kan en förstärkning av
skolornas resurser vara erforderlig. En sådan utbyggnad bör då ske. Såsom
motionärerna närmare utvecklat är den förevarande frågan också av
betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt. Spritmissbruk förekommer i
allt lägre åldersgrupper. Det är väsentligt att denna utveckling med kraft
bekämpas. Om ungdomen tidigt göres medveten om betydelsen av avhållsamhet
från sprit i trafiksammanhang liksom om följderna för möjlighet att
erhålla och bibehålla körkort vid spritmissbruk, skulle detta vara av stor
betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt. En sänkning av körkortsåldern
skulle också vara av avsevärd betydelse för de ungdomar, som för sin yrkesutbildning
liksom sedan i sitt arbete har behov av bilkörkort.
Särskilt på dessa skäl vill utskottet för sin del instämma i motionens
syfte. Utskottet vill emellertid inte nu binda sig för någon bestämd åldersgräns
utan anser att det får i första hand ankomma på den utredning, som
sålunda bör komma till stånd, att föreslå den sänkning av körkortsåldern,
vartill resultatet av utredningsarbetet ger anledning.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen 11:379 måtte hos
Kungl. Maj :t hemställa om en snabb utredning i syfte att
enligt de riktlinjer, som uppdragits i motionen och utskottets
utlåtande, sänka minimiåldern för rätt att erhålla körkort
för bil.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 11)62
<20453
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.