Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om införande av obligatorisk bostadsförmedling. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 373 av herr Hagberg m. fl.

1962-04-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:24, Utlåtande i anledning av motion om införande av obligatorisk bostadsförmedling. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 373 av herr Hagberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1962

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av motion om införande av obligatorisk bostadsförmedling.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 373 av herr Hagberg m. fl.

I motionen föreslås »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer

om att förslag framlägges om bestämmelser som medger möjlighet för kommun,

som ansöker därom, att införa obligatorisk bostadsförmedling för alla

lägenheter, som uthyras i fastigheter med mer än två lägenheter».

Redogörelse för motionens huvudsakliga innehåll lämnas nedan.

över motionen har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver yttrande

inhämtats från bostadsstyrelsen. På begäran av utskottet har därjämte

yttranden avgivits av Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet,

Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 10 § i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. äger Konungen

förordna, att i kommun, där lagen äger tillämpning, avgiftsfri bostadsförmedling

skall anordnas på kommunens bekostnad. I 12 § stadgas, att

Konungen äger meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter rörande

hyresledighet och hyresavtal. — Enligt 1 § äger lagen tillämpning i

varje stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade

minst 2 000 invånare, där ej Konungen annorlunda förordnar. Den skall

vidare tillämpas i annan tättbebyggd ort, som Konungen bestämmer.

Med stöd av bl. a. det angivna stadgandet i 12 § hyresregleringslagen har

Kungl. Maj :t utfärdat kungörelsen den 3 december 1943 om skyldighet att

anmäla hyresledighet m. m. Enligt 3 § i kungörelsen åligger det hyresvärd

att göra anmälan om att hyresförhållande, avseende bostadslägenhet, upphört

eller skall upphöra i följande fall. Om hyresvärd i samband med eller

efter uppsägning av hyresavtal meddelat hyresgästen, att han ej önskar låta

denne kvarbo, skall anmälan göras inom tre veckor efter det sådant meddelande

lämnades. Om hyresgäst uppsagt hyresavtal eller överenskommelse

träffats om hyresförhållandes upphörande, skall anmälan göras inom tre dagar

efter det uppsägningen gjordes eller överenskommelsen träffades. Om

hyresavtal är slutet för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning, skall anmälan

göras inom tre dagar efter det hyresvärden fått kännedom om att hyresgästen

icke önskar förlänga hyresförhållandet, dock senast tre veckor före

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1962

dess upphörande. Om i andra fall än nu nämnts hyresförhållande upphör,

skall anmälan göras inom tre dagar efter det hyresvärden fått kännedom därom.

Har hyresgästen gjort framställning till hyresnämnden om ogiltigförklaring

av uppsägning eller om förlängning av hyresavtal, behöver anmälan enligt

denna kungörelse göras först efter anmaning av den myndighet eller inrättning,

till vilken anmälan eljest skulle ha avlåtits, och inom tid, som i anmaningen

föreskrives. Vidare stadgas i kungörelsen att, efter det lägenheten

ånyo blivit upplåten, anmälningsskyldighet inte längre föreligger. Enligt 5 §

åligger det hyresvärden att om, sedan anmälan gjorts, lägenheten därefter

ånyo upplåtes, underrätta den, till vilken anmälan gjorts. — Anmälan skall

enligt 8 § avlämnas till den myndighet eller inrättning i orten, som Kungl.

Maj:t bestämmer. — Kungörelsen skall bara äga tillämpning inom ort, där

hyresregleringslagen gäller och för vilken Kungl. Maj :t särskilt föreskriver

att kungörelsen skall tillämpas. —- Den, som underlåter att fullgöra anmälnings-

eller underrättelseskyldighet enligt kungörelsen straffas enligt 9 §

i princip med böter, högst 100 kr.

Här må anmärkas att, även om uppgiftsskyldighet jämlikt denna kungörelse

införes, någon inskränkning i hyresvärds frihet att välja hyresgast

inte sker.

Kungl. Maj :t har vidare utfärdat kungörelse den 14 april 19H om skyldighet

att lämna uppgift angående uthyrning av möblerad bostad. Beträffande

kungörelsens tillämpning gäller samma föreskrifter som i 1943 års nyss omtalade

kungörelse. Enligt 1944 års kungörelse åligger det envar, som uthyr

möblerad bostad, att i den utsträckning, å den tid och i den ordning statens

hyresråd föreskriver lämna uppgift därom till rådet i vissa närmare angivna

hänseenden. Enahanda straffsanktion gäller som enligt 1943 års kungörelse.

Hyresregleringslagen har senast förlängts att gälla t. o. m. den 31 december

1963 (prop. nr 128/1961, L3U nr 24/1961, rskr. nr 311/1961).

Enligt vad vid förfrågan i vederbörande departement uppgivits har Kungl.

Maj :t förordnat dels jämlikt 10 § hyresregleringslagen om inrättande av kommunal

bostadsförmedling i Göteborg, Solna, Södertälje och Västervik dels

ock om tillämpning av ovannämnda 1943 års kungörelse om skyldighet att

anmäla hyresledighet m. m. i Alingsås, Alvesta, Borås, Eskilstuna, Danderyd,

Gävle, Göteborg, Halmstad, Hälsingborg, Järfälla, Jönköping, Kalmar,

Karlshamn, Karlskoga, Karlskrona, Krylbo, Landskrona, Linköping, Luleå,

Lund, Malmö, Märsta (med visst undantag), Mölndal, Nacka, Norrköping,

Nässjö, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Svedala, Södertälje, Trelleborg,

Uppsala, Västervik, Västerås och Örebro. Vidare har uppgivits att

1944 års kungörelse om skyldighet att lämna uppgift angående uthyrning av

möblerad bostad för närvarande äger tillämpning i Hammarby i Stockholms

län, Malmö, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Södertälje, Västerås och Örebro.

Kommunal bostadsförmedling har därjämte upprättats i ett flertal orter.

Vissa bestämmelser, som skall gälla när hyresregleringslagen upphört, är

intagna i en lag därom den 7 december 1956.

Här må erinras om att chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1962

3

den 27 mars detta år i riksdagens andra kammare bl. a. uppgivit att en avveckling

av hyresregleringen påbörjats, så att den från att ha omfattat nära

500 orter nu finnes kvar i ungefär 300 orter, därvid den i dessa i många fall

bara gäller lägenheter av visst slag. Statsrådet angav vidare att han under

våren väntade förslag från hyresrådet om avveckling i ytterligare ett antal

orter samt att det förslaget komme att prövas från den utgångspunkten att

regleringen skall avskaffas där inte läget på bostadsmarknaden gör det nödvändigt

att den bibehålies.

Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av behovsprövning på bostadsmarknaden har vid

flera tillfällen varit föremål för övervägande. Vid samtliga tillfällen har tanken

på obligatorisk bostadsförmedling avvisats. Såsom skäl härför har därvid

särskilt åberopats att nyttan av sådan förmedling inte kunde förväntas överstiga

de därmed förenade olägenheterna.

Beträffande frågans närmare behandling intill år 1950 hänvisas till redogörelse

s. 10—13 i utskottets utlåtande nr 9 år 1950 (ävensom — för en mer

utförlig redogörelse — till SOU 1952: 37 s. 29 ff).

I anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 51 år 1950 med bl. a. förslag

till lag angående ändring i hyresregleringslagen väcktes motioner, dels nr

I: 42 och II: 6 dels också II: 420, i vilka hemställdes om åtgärder för införande

av obligatorisk kommunal bostadsförmedling.

I sitt utlåtande nr 9 erinrade tredje lagutskottet i här aktuell del om att

förslag angående införande av obligatorisk bostadsförmedling flera gånger

varit föremål för riksdagens prövning och att därvid framlagda förslag om

införande av en sådan ordning inte vunnit riksdagens bifall. Enligt utskottets

mening gjorde den omständigheten att bostadsbristen redan bestått i

flera år och tydligen skulle komma att vara ytterligare åtskillig tid, det utomordentligt

angeläget att alla utvägar försöktes för att i möjligaste mån lindra

trycket, åtminstone för dem som hårdast drabbats av bristen på bostäder.

Utskottet fann inrättandet av obligatorisk bostadsförmedling i kommunal

regi utgöra en sådan utväg och ville därför tillstyrka att en utredning verkställdes

om möjligheterna att införa en sådan ordning. Utskottet uttalade

sig vidare i vissa hänseenden om den lämpliga utformningen av en sådan

förmedling. — Utskottet hemställde alltså bl. a. att riksdagen, i anledning av

motionerna, skulle anhålla att utredning måtte verkställas av frågan om införande

av en obligatorisk kommunal bostadsförmedling i enlighet med av

utskottet angivna riktlinjer samt att därefter förslag till lagstiftning i frågan

måtte framläggas för riksdagen.

Mot utlåtandet i nu aktuell del reserverade sig åtta av utskottets ledamöter,

som på anförda skäl hemställde, att motionerna icke skulle föranleda

någon riksdagens åtgärd. — Utskottets beslut tillkom genom lottning.

Riksdagen godkände i förevarande del reservationen (FK 13: 137 d, AK

13:187 d).

År 1951 tillkallades sakkunniga för att utreda bl. a. frågan i vilken utlf

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 21

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2A år 1962

sträckning och på vad sätt en fördelning av ledigblivna lägenheter efter behovsprinciper

borde genomföras. De sakkunniga antog benämningen hyresreglering

skommittén.

Jämväl vid 1951 års riksdag behandlades frågan om införande av obligatorisk

kommunal bostadsförmedling (se tredje lagutskottets utlåtande

nr 13).

År 1952 framlade hyresregleringskommittén ett betänkande om behovsprövning

på bostadsmarknaden (SOU 1952: 37). Kommittén konstaterade

(s. 128 ff) att allvarliga missförhållanden förelåg i fråga om fördelningen

av bostadslägenheterna och att dessa missförhållanden kunde antagas komma

att bestå ännu flera år, om inga åtgärder däremot vidtogs. Kommittén

fann två vägar framkomliga, då det gällde att söka råda bot i situationen,

därvid båda gick ut på en bostadsmarknadsreglering. Den ena avsåg reglering

genom lagstiftning och den andra genom frivilliga överenskommelser

med fastighetsorganisationerna. Kommittén förordade (s. 141) på anförda

skäl det senare alternativet.

I proposition nr 151 till 1953 års riksdag angående bl. a. förlängning av

hyresregleringslagstiftningen förordade (s. 32) departementschefen ett försök

med frivilliglinjen.

Tredje lagutskottet behandlade propositionen i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 18, vari jämväl prövades bl. a. motionerna I: 445 och II: 542,

som avsåg införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Utskottet

anslöt (s. 20) sig till frivilligalternativet och avstyrkte under hänvisning

härtill de angivna motionerna.

År 1955 avlämnade hyresregleringskommittén ett betänkande om hyresregleringens

avskaffande m. m. (SOU 1955: 35).

I anledning av bl. a. detta betänkande framlades vid 1956 års riksdag en

proposition, nr 168, med bl. a. förslag till lag angående ändring i hyresregleringslagen

och lag med vissa bestämmelser, som skall iakttagas, sedan hyresregleringen

upphör. I propositionen föreslogs bl. a. en successiv avveckling

av hyresregleringen skola taga sin början den 1 juli 1956. Kungl. Maj:t

skulle således äga besluta att bl. a. hyresregleringslagen skulle upphöra i ort

eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden icke krävde fortsatt reglering.

Om avvecklingen skulle medföra störa hyresstegringar, skulle hyresregleringen

kunna återinföras. För att bereda hyresgäst ett tillfredsställande

besittningsskydd till förhyrd lägenhet föreslogs vidare en provisorisk lagstiftning

om besittningsskydd för hyresgäst.

Propositionen behandlades av tredje lagutskottet i utlåtande nr 28 ar 1956.

I samma utlåtande behandlades bl. a. motionerna I: 355 och II: 274, vari föreslogs

genomförande i viss form och utsträckning av lagstiftning om fördelning

av hyreslägenheter efter behovsprincip genom samhälleligt (kommunalt)

organ. Utskottet, som i förevarande avsnitt var enhälligt, angav (s. 71)

för sin del att enligt dess mening skäl ej fanns att, när hyresregleringen stod

inför sin avveckling, genomföra sådan lagstiftning. Utskottet hemställde

(s. 86) också att de ifrågavarande motionerna inte skulle föranleda någon

riksdagens åtgärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1962

5

Riksdagen biföll vad utskottet i denna del hemställt liksom — jämväl

i enlighet med utskottets hemställan (jfr därvid också utskottets utlåtande

nr 21 år 1956) — propositionen, dock med den ändringen att avvecklingen

skulle taga sin början den 1 januari 1957.

Angående riksdagens behandling i övrigt av hyresregleringsfrågor under

senare år må hänvisas till tredje lagutskottets utlåtanden nr 20/1957, 15/

1959, 24/1961 och 15/1962.

Motionens innehåll m. m.

Motionärerna anger att orsaken till att full effektivitet inte uppnås i bostadsförmedlingarnas

verksamhet är att förmedlingarna bara förfogar över

en del av bostadsbeståndet, t. o. m. när det gäller nyproduktionen. Om en

effektivare verksamhet skall kunna uppnås är det, enligt motionärerna, nödvändigt

att på orter med stor bostadsbrist införa obligatorisk bostadsförmedling.

I motionen erinras om frågans behandling i riksdagen år 1950 och

anges att det inte kan bestridas att bristen på bostäder nu i städer och tätorter

är större än då. Motionärerna anger såsom ett obestridligt faktum att

bristsituationen i tätorterna kommer att bestå ännu under överskådlig tid,

varför det inte finnes någon anledning att med förespegling om en lättnad i

bostadsproduktionen inom den närmaste tiden avstå från att möjliggöra för

städer och tätorter med stor bostadsbrist att införa en obligatorisk bostadsförmedling

och därmed säkerställa en rättvisare fördelning av bostadslägenheter.

Det angives att obligatorisk bostadsförmedling bara bör ifrågakomma,

där stor bostadsbrist råder. Därför bör det ankomma på kommunerna

själva att besluta om tillämpning av den obligatoriska förmedlingen. I motionen

anföres vidare att det bör stipuleras att skyldigheten att ställa bostadslägenhet

till förmedlingsorganets förfogande ej skall avse »fastighet

med mindre än två lägenheter, ej heller möblerade rum».

Beträffande det fullständiga innehållet hänvisas till motionen.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att vid innevarande riksdag

väckts likalydande motioner, nr 192 i första kammaren av herrar Lennart

Geijer och Gunnar Berg samt nr 246 i andra kammaren av herr Svenning

m. fl., vari föreslagits att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall hemställa om

en allsidig utredning angående bostadsförmedlingens organisation och principer

i avsikt att utröna möjligheterna att åstadkomma normgivande regler

för en i princip enhetlig bostadsförmedlingsorganisation för alla kommuner,

som nu har eller i framtiden kommer att inrätta kommunal bostadsförmedling.

— I motionerna anges bl. a. att det är av vikt att de kommunala bostadsfömedlingarna

får ett större material att arbeta med än som f. n. är

fallet på många platser i landet.

Förevarande motioner har hänvisats till allmänna beredningsutskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1962

Remissyttrandena

Det av motionärerna framförda förslaget har avstyrkts av samtliga remissinstanser.

Efter en summarisk översikt angående frågans tidigare behandling och

utvecklingen på bostadsmarknaden under senare år anger således bostadsstgrelsen

att den hittillsvarande och förväntade utvecklingen av bostadsproduktion

och bostadsmarknad inte synes ge anledning att nu införa en så

administrativt tungrodd regleringsapparat som en obligatorisk bostadsförmedling

skulle komma att utgöra. Bostadsstyrelsen anför vidare att det inte

förefaller uteslutet att vissa brister hos de nu på olika orter arbetande bostadsförmedlingarna

skulle kunna undanröjas, vilket borde leda till en effektivare

förmedling med bättre utbyte för de bostadssökande.

Jämväl styrelsen för Svenska landskommunernas förbund erinrar om att

frågan om obligatorisk bostadsförmedling i de större orterna varit aktualiserad

i olika sammanhang samt att en sådan förmedling därvid ansetts ha

så många och betydande nackdelar, att framlagda förslag om dess införande

avvisats. Enligt styrelsens uppfattning har förhållandena på bostadsförmedlingsområdet

inte förändrats i sådan riktning, att en aktualisering av frågan

om obligatorisk bostadsförmedling nu är påkallad.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har hänvisat till ett av styrelsen

avgivet yttrande över de förut omtalade motionerna I: 192 och II: 246 vid

innevarande riksdag. Häri har sist angivna motioner tillstyrkts. Beträffande

obligatorisk bostadsförmedling erinras jämväl i delta yttrande om frågans

tidigare behandling. Härefter anföres följande:

I anslutning härtill vill styrelsen framhålla att det i vart fall för närvarande

icke kan anses tillrådligt att införa obligatorisk bostadsförmedling.

En dylik åtgärd utgör ett allvarligt ingrepp i den allmänna avtalsfriheten

och kommer med visshet att medföra svåra problem på det administrativa

planet. Visserligen är bostadsbristen alltjämt besvärande på många håll,

men förhållandena på bostadsmarknaden har dock stadigt förbättrats. Sålunda

har bostadsproduktionen aldrig varit så hög som för närvarande

och prognoserna ter sig gynnsamma. Att i detta läge införa obligatorisk

bostadsförmedling synes icke påkallat. Därest utvecklingen icke leder fram

till en balans mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter, kan det bli

nödvändigt att frågan om obligatorisk bostadsförmedling upptages på nytt.

I yttrandet erinras vidare om att i de sist angivna motionerna antytts Vissa

andra utvägar att förbättra bostadsförmedlingarnas tillgång på lägenheter

och att ge förmedlingarna vidgade befogenheter. Eftersom styrelsen finner

det angeläget att främja bostadsförmedlingarnas möjligheter att fylla sin

uppgift tillstyrker den utredning av de ifrågavarande spörsmålen.

Mot styrelsens yttrande har 5 av de 12 deltagande ledamöterna reserverat

sig. Reservanterna avstyrker bifall till motionerna I: 192 och II: 246, enär

det bör ankomma på kommunerna själva att avgöra hur bostadsförmedlingarna

skall vara organiserade och efter vilka principer de skall arbeta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1962

7

Hyresgästernas riksförbund ånger, att förbundet i yttrande över sist angivna

motioner framhållit nödvändigheten av att en utredning företages angående

principerna för bostadsförmedlingarnas organisation och verksamhet.

Förbundet erinrar vidare om att enligt dess uppfattning bostadsförmedlingarna

på orter med betydande bostadsbrist och med en i och för sig icke

obetydlig bostadsproduktion tillföres alltför få lägenheter, framför allt i

tidigare uppförda fastigheter, ävensom att förbundet i berörda yttrande

rekommenderat vissa åtgärder däremot. Härefter anföres:

Ett tvingande obligatorium har emellertid enligt vår uppfattning vissa

uppenbara nackdelar, varom en del utländska erfarenheter talar. Man tvingas

vid obligatorisk förmedling utfärda rätt detaljerade föreskrifter, som å

andra sidan nödvändiggör starkt formella bedömningar. En prövning med

hänsyn till skälighet och billighet i det enskilda fallet kan därvid inte alltid

äga rum. Dessutom torde något slag av överprövningsinstitut bli nödvändigt.

Avslutningsvis sägs att, då motionens syfte borde kunna uppfyllas genom

andra åtgärder, förbundet hemställer att denna inte föranleder någon

åtgärd.

Sveriges fastighetsägareförbund erinrar om att enligt motionärernas uppfattning

full effektivitet i bostadsförmedlingarnas verksamhet icke kan

uppnås så länge förmedlingarna bara förfogar över en del av bostadsbeståndet.

Förbundet anför härefter följande:

Emellertid torde motionärerna högst väsentligt överskatta antalet ledigblivna

lägenheter. Helt allmänt kan det tyckas som om lägenheter skulle

bli lediga exempelvis vid dödsfall eller då hyresgästen avflyttar till annan

ort. Så är emellertid sällan fallet. Genom den praxis som de hyresreglerande

myndigheterna utvecklat i fråga om dödsbodelägares rätt att överlåta »ärvs»

numera lägenheterna i både andra och tredje led utan att hyresvärden har

möjlighet motsätta sig detta. När det gäller personer, som avflytta till annan

ort och därvid icke tvingas använda sin lägenhet som byte för att

erhålla annan bostad exempelvis på grund av att han erhåller tjänstebostad

å den nya tjänstgöringsorten, så släpper man vanligtvis ändå inte en lägenhet,

om den är belägen i en av de större bristorterna, för så vitt man icke

tvingas härtill. Detta av rädsla för att vid en ev. återflyttning icke inom

rimlig tid kunna få en ny lägenhet. Antingen låter man den stå eller hyr ut

den i andra hand. Därtill kommer att bostadsförmedlingarna i allmänhet

fordra att en hyresgäst som har en lägenhet och som av bostadsförmedlingen

erbjudes en ny sådan gör upp med sin hyresvärd om att denne ställer

den gamla lägenheten till förmedlingens förfogande. På en i vinter av Hyresgästernas

riksförbund arrangerad bostadskonferens omvittnades allmänt

att samarbetet i sådant hänseende mellan förmedlingarna och fastighetsägarna

var gott. Det är således ett mycket ringa antal lägenheter som bli

helt friställda i den privata sektorn. Med reservation för en viss överdrift

skulle man kunna karakterisera de fall, där lägenheter helt friställas, som

sådana där hyresgästen antingen avlider utan att efterlämna annan dödsbodelägare

än allmänna arvsfonden eller emigrerar till annat land utan tanke

på att återkomma.

Om motionärerna däremot med sin motion syftar till en högre grad av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1962

rättvisa än den nuvarande vid fördelning av lägenheter måste man emellertid

även vara beredd låta bostadsförmedlingarna kontrollera och handhava

byten av lägenheter. En sådan åtgärd skulle emellertid enligt Fastighetsägareförbundets

uppfattning få allvarliga följder för allmänheten. Bytena

ha hittills varit »andningshålet», som möjliggjort en viss rörlighet på bostadsmarknaden,

om än i begränsad omfattning. En reglering på detta område

skulle utan tvivel lägga ytterligare svåra hinder i vägen för denna rörlighet,

och situationen skulle bli än mera olidlig för båda parter på hyresmarknaden

än vad den nu är.

Utskottet

Under hänvisning till bl. a. den på många orter alltjämt rådande bostadsbristen

har motionärerna hemställt om införande av möjlighet till obligatorisk

kommunal bostadsförmedling i viss form.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår, har förslag om sådan bostadsförmedling

tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens

prövning. Härvid har de med en sådan verksamhetsform förenade nackdelarna

ansetts överväga de fördelar, som kunnat stå att vinna därmed, och

förslagen har inte föranlett någon riksdagens åtgärd.

Motionärernas hemställan har också avstyrkts av samtliga remissinstanser.

Bostadsbristen är visserligen alltjämt betydande på många håll i riket,

särskilt i de större städerna. Åtgärder, som kan förbättra situationen för de

bostadssökande, är självfallet angelägna. Det må emellertid framhållas, att

produktionen av bostäder nu är väsentligt större än när riksdagen tidigare

behandlat frågan om införande av obligatorisk bostadsförmedling. Såsom förut

redovisats, har hyrésregleringen också kunnat upphävas i inte ringa utsträckning

och dess avveckling fortgår enligt av statsmakterna beslutade

grunder. Under sådana omständigheter synes det nu än mindre än tidigare

påkallat att införa en administrativt så tungrodd regleringsapparat som en

obligatorisk bostadsförmedling. Såsom bostadsstyrelsen angivit, förefaller

det inte heller uteslutet, att vissa brister hos de nu arbetande bostadsfönnedlingsorganen

skulle kunna undanröjas och en effektivare förmedling

med bättre utbyte för de bostadssökande därmed ernås. I samma riktning

torde jämväl kunna verka en vidgad interkommunal förmedlingsverksamhet

liksom en ytterligare utveckling av samarbetet såväl mellan organisationerna

på bostadsmarknaden inbördes som mellan dem och bostadsförmedlingarna.

Såsom exempel på dylik samverkan må här anföras att, enligt

vad utskottet har sig bekant, i Malmö nyligen träffats överenskommelse

mellan fastighetsägare- och hyresgästföreningarna om att i samråd med

bl. a. den kommunala bostadsförmedlingen gemensamt arbeta för att underlätta

lösningen av lägenhetsfrågan för dem, som till följd av den i orten

pågående saneringsverksamheten blir i behov av nya bostäder.

Utskottet vill avslutningsvis erinra om att innevarande års riksdag, så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1962

som tidigare nämnts, i anledning av motionerna I: 192 och II: 246 kommer

att få taga ställning till frågan om bl. a. bostadsförmedlingsverksamhetens

organisation och principer.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 373, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson, Kristiansson,

Knut Johansson*, Åkesson, Holmberg och Ernst Olsson*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Johansson i öckerö*, Svenning, Grebäck, Hammarberg och

Bengtson i Solna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620496

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.