Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rösträtten vid vissa allmänningsstämmor. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade likalydande motioner1, nämligen i första kammaren nr 489 av herr Carlsson, Eric, nt. fl. samt i andra kammaren nr 567 av herrar Boo och Eliasson i Sundborn.

1962-05-03 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rösträtten vid vissa allmänningsstämmor. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade likalydande motioner1, nämligen i första kammaren nr 489 av herr Carlsson, Eric, nt. fl. samt i andra kammaren nr 567 av herrar Boo och Eliasson i Sundborn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1962

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rösträtten

vid vissa allmänningsstämmor.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta

och till lagutskott hänvisade likalydande motioner1, nämligen i första

kammaren nr 489 av herr Carlsson, Eric, nt. fl. samt i andra kammaren nr

567 av herrar Boo och Eliasson i Sundborn.

I motionen anföres:

I lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna finnes bl. a. beträffande

rösträtt vid allmänningsstämma stadgat att rösträtt tillkommer

deltagare efter grunden i mantal satt jord, dock att begränsning skall ske

så, att en person icke kan utöva rösträtt för mer än en tiondel av hela det

delaktighetstal, som är representerat vid stämman. Detta stadgande betyder

att ett fåtal deltagare som representerar stora jordtal kan genomdriva beslut

som icke är acceptabla för det överväldigande antalet stämmodeltagare, som

var för sig representerar små jordtal. Den röstbegränsning som är stadgad

kan icke på ett avgörande sätt anses neutralisera den möjlighet till maktutövning

som de har som representerar stora jordtal. Den på många andra områden

i samhället accepterade demokratiska principen en man en röst borde

också eftersträvas beträffande allmänningsskogarna och deras förvaltning.

Att i detta fall jämställa inflytandet i anslutning till delaktigheten i företaget

med vad som gäller beträffande aktiebolagen synes icke helt relevant.

Här gäller det delägare som på ett alldeles särskilt sätt är beroende av samarbete

och ömsesidig solidaritet. Detta borde också mera än nu komma till

uttryck i lagstiftningen. Den i det föregående refererade uppfattningen synes

också kunna betraktas som vedertagen i den begränsning som redan nu

finnes i och med tiondelsregeln. En ytterligare skärpning av denna regel till

t. ex. 1/25 av den vid stämman representerade delaktigheten vore ytterligare

ett led i en strävan att stärka de mindre delägarnas berättigade krav att kunna

påverka besluten beträffande allmänningsskogens förvaltning, vars resultat

betyder så mycket för dem.

Med stöd av vad sålunda återgivits hemställer motionärerna »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn av gällande bestämmelser

beträffande rösträtt vid andelsstämma rörande allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna i enlighet med vad i motionen anförts».

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från hovrätten för övre Norrland, kammarkollegiet,

domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i Kopparbergs

och Norrbottens län. Lantmäteristyrelsen har vid sitt yttrande fo
1

Motionen i sin helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

gat utlåtanden från överlantmätarna i Kopparbergs, Västerbottens och

Norrbottens län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har jämväl åberopat till

länsstyrelsen inkomna yttranden från allmänningsstyrelserna för Orsa,

Älvdalens, Särna-Idre, Lima, Transtrands, Svärdsjö och Svartnäs, Envikens,

Finngruvans, Landbobvns, Gävunda, Kättbo, Stutts, Västbygge, Knås och

Tibergets besparingsskogar, de åtta sistnämnda inom Venjans socken. Härvid

har ytterligare fogats uppställningar beträffande fördelning av ägarekategorier

och storleksgrupper dels enligt röstlängden 1962 för Älvdalens

besparingsskog och dels enligt röstlängden 1961 för Orsa jordägande socknemän.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har bifogat yttranden från styrelserna

för Norrbottens allmänningars förbund samt för allmänningarna i Arjeplog,

Jukkasjärvi, Jokkmokk, Gällivare samt i Pajala, Junosuando och Tärendö.

Härjämte har från sist angivna länsstyrelse ingivits reglementet för

Jukkasjärvi allmänningsskog med därtill hörande fonder. -— På begäran av

utskottet har yttranden härjämte avgivits av Skogsindustriernas samarbetsutskott,

Sveriges skogsägareförbund och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund. Skogsägareförbundet har åberopat och ingivit ett yttrande till

förbundet från Korsnäs aktiebolag.

I anledning av de förevarande motionerna har till utskottet inkommit en

den 28 februari 1962 dagtecknad skrivelse från ordförandena i allmänningsstyrelserna

för ovan omtalade 15 besparingsskogar i Dalarna. I skrivelsen

har på anförda skäl angivits »att något bärande skäl till den i motionerna

föreslagna lagändringen inte förefinnes» samt hemställts »att utskottet ville

avstyrka motionerna». Såsom bilagor har fogats kopior av dels protokoll

från sammanträde den 13 februari 1962 med representanter för Orsa, Älvdalens

och Särna-Idre allmänningsstyrelser, dels protokoll från sammanträde

den 17 februari 1962 med representanter för sist angivna styrelser ävensom

styrelserna för Lima och Transtrands besparingsskogar, dels ock protokoll

vid extra jordägarstämma den 28 februari 1960 med Älvdalens jordägande

socknemän.

Inledning

Besparings- och allmänningsskogarnas tillkomst m. m.

Vid storskiftet inom Kopparbergs och Gävleborgs län avsattes inom åtskilliga

socknar på grund av särskilda beslut av Kungl. Maj:t vissa delar av de

socknarna tilldelade skogsanslagen såsom allmänningar eller besparingsskogar

för vederbörande jordägande socknemän. På detta sätt bildades besparingsskogar

inom Svärdsjö — en benämnd Svärdsjö sockenallmänning

och en kallad Envikens sockenallmänning — Lima, Transtrands, Särna —

jämte Idre kapcllag —-, Älvdalens och Orsa socknar av Kopparbergs län

samt Hamra kapellag av Gävleborgs län. Därjämte utbröts och avsattes inom

de särskilda skifteslagen i Venjans socken, jämväl i anledning av Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

3

Maj:ts beslut, vissa delar av skifteslagens avrösningsjord till besparingsskogar

för vederbörande jordägare inom skifteslagen. De skifteslag inom

Ven jans socken, för vilka besparingsskogar bildades, var elva, nämligen

Gävunda, Finngruvans, Johannisholms, Knås, Kättbo, Landbobyns, Nybodarnes,

Ogsjöängarnas (öjes), Stutts, Tibergets och Västbygge skifteslag.

Enligt av Kungl. Maj :t därefter fastställda reglementen ägde vederbörande

jordägare rösträtt efter reducerat jordtal, dock att i vissa reglementen

stadgades inskränkningar i rätten att rösta efter sagda grund.

1 samband med den allmänna avvittringen i Norrbottens län utlades inom

samtliga socknar i länets lappmark samt i en socken i dess kustland särskilda

allmänningar eller allmänningsskogar för vederbörande jordägares räkning.

Därjämte avsattes vid den särskilda avvittring, som efter den allmänna

avvittringens slutförande verkställdes i fråga om nybyggen på odisponerade

över loppsmarker inom vissa socknar av länet, dels allmänningar för

respektive nybyggares räkning dels också — för att nybyggarna skulle erhålla

delaktighet i de vid den allmänna avvittringen avsatta allmänningsskogarna

— vissa områden av nybyggarnas skogsanslag, vilka områden

tillädes sist angivna skogar. — Inom Västerbottens län, där i stort sett trakterna

ovanför och nedanför odlingsgränsen var för sig gjordes till föremål

för allmän avvittring, avsattes allmänningsskogar bara vid avvittringen

ovan odlingsgränsen. — De allmänningsskogar, som sålunda avsattes vid

den allmänna och särskilda avvittringen inom dessa län, var följande: inom

Västerbottens län Dorotea övre, Vilhelmina övre, Tärna och Stensele samt

Sorsele övre allmänningsskogar ävensom inom Norrbottens län Arvidsjaurs,

Arjeplogs, Jokkmokks, Gällivare och Jukkasjärvi allmänningsskogar, Pajala,

Junosuando och Tärendö socknars allmänningsskogar samt nybyggarnas

särskilda allmänningar i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar. Härjämte

avsattes inom Norrbottens län Enontekis (Karesuando) sockens allmänningsskog,

vilken dock år 1903 överlämnades till kronan mot att visst

annat område, numera benämnt Karesuando skogsallmänning, uppläts till

sagda kommun. Sist nämnda allmänning är alltså av annan karaktär än

de vid avvittringen avsatta allmänningsskogarna, eftersom den tillhör kommunen

och ej är vederbörande jordägares inom densamma uteslutande egendom.

— Här må anmärkas att de allmänningsskogar, som avsatts vid den

allmänna avvittringen inom Norrbottens län, tillkommit till följd av frivilliga

beslut av vederbörande delägare, medan övriga i detta stycke omtalade

allmänningar tillkommit på grund av föreskrift i då gällande avvittringslagstiftning.

Enligt av Kungl. Maj:t — med stöd av förordningen den 18 juni 1920 (nr

331) angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län _

för varje allmänning fastställt reglemente utgjorde, utom vid val av ordförande

och vice ordförande, delaktigheten grund för rösträtten, dock med

begränsning i vissa fall av delägares röstetal.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

För en mera fullständig historik hänvisas till SOU 1937:29 s. 38—51. För

rösträttsreglerna redogöres å s. 64 f. och 71 häri.

Ur detta betänkande må återges uppgifter om att vid tiden för betänkandets

tillkomst besparings- och allmänningsskogarnas sammanlagda areal

av produktiv skogsmark var 506 700,04 ha, varav inom Kopparbergs län

188 914,03 ha, inom Gävleborgs län 3 071,00 ha, inom Västerbottens län

103 113,00 ha och inom Norrbottens län 211 602,01 ha. Den totala arealen

var 711 507,78 ha.

I sitt remissyttrande till utskottet uppger länsstyrelsen i Kopparbergs län

att besparingsskogarna i länet nu omfattar omkring 272 330 ha, varav cirka

193 000 ha produktiv skogsmark.

Gällande bestämmelser

Skötseln och förvaltningen av de här aktuella besparings- och allmänningsskogarna

regleras nu genom lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna (SFS nr 167/1952: ändringar se SFS nr 137/

1954 och 134/1955).

Beträffande äganderätten till dessa allmänningar anges i 2 § att skogen

tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka skogen vid storskifte eller avvittring

blivit avsatt eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är

förenad rätt till delaktighet i skogen. — Om grunden för delaktigheten är i

samma lagrum stadgat, att den åtnjutes, där ej för särskilt fall annorlunda

bestämts, efter reducerat jordtal eller hemmantal eller, i fråga om fastigheter

för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid

stadgade grunden.

Beträffande användningen av avkastningen stadgas i 6 § att delägarnas

rätt till allmänningsskog, där ej i lag för särskilt fall annorlunda bestäms,

skall tillgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma räkning

enligt de närmare bestämmelser, som ges i lagen. Beträffande dessa

närmare föreskrifter hänvisas till 17—21 §§.

Allmänningsskog jämte vad från skogen härflyter skall enligt huvudregeln

i 7 § förvaltas av en av delägarna vald allmänningsstyrelse. I det reglemente,

som skall finnas för varje allmänning, må dock föreskrivas att

förvaltningen till viss del må handhas på annat sätt.

Delägarnas beslutanderätt utövas enligt sist angivna lagrum på allmänningsstämma.

Enligt 30 § må i reglementet bestämmas att beslutanderätten

på denna stämma i stället skall utövas genom distriktsombud. Dessa utses

då på delägarstämma, som hålles för särskilda distrikt.

Enligt 31 § första stycket äger på delägarstämma varje delägare eller sådan

innehavare av fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i

allmänningsskogen är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet.

Frånvarande delägares rösträtt må jämlikt 31 § tredje stycket utövas genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962 5

ombud. Härvid får dock ingen på grund av fullmakt rösta för mer än en

delägare. I lagrummets fjärde stycke anges att rösträtt för egen eller annans

räkning inte får utövas för mer än en tiondel av hela det delaktighetstal,

som är företrätt på stämman eller den mindre del därav, som kan ha

bestämts i reglementet. — Av 32 § framgår att bestämmelserna i 31 § skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om allmänningsstämma, på vilken beslutanderätten

omedelbart tillkommer delägarna. På allmänningsstämma,

där beslutanderätten utövas genom distriktsombud, äger jämlikt 33 § sådant

ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande allmänningsskogen,

som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt, för vilket ombudet

utsetts.

Enligt 34 § får ingen själv eller genom ombud eller som ombud för annan

på allmänningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och delägarna. Detsamma gäller fråga angående avtal mellan

delägarna och tredje man, där vederbörande i frågan äger ett väsentligt intresse,

som kan vara stridande mot delägarnas.

Bestämmelserna om vad reglemente skall innehålla är upptagna i 38 §.

Förslag till reglemente skall enligt 39 § uppgöras av delägarna. Det insändes

därefter till länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar det till Konungen

för prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse

med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar

däri, som må finnas påkallade.

Enligt 40 § kan konungen medgiva ändring av fastställt reglemente efter

förslag av länsstyrelsen, delägarna eller den minoritet bland dem, som bestämts

i reglementet.

I 46 § finnes föreskrifter om talerätt för enskild delägare mot beslut, som

fattats å delägar- eller allmänningsstämma.

Rösträttsbestämmelsernas tillkomst

De nuvarande reglerna om rösträtt har i oförändrat skick överförts från

tidigare gällande lag av år 1938 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

(se prop. nr 267/1938, särskilt s. 117).

I förarbetena anges (SOU 1937:29 s. 158) i denna del:

I likhet med vad nu gäller torde i den nya lagen delägare i allmänningsskog

i regel böra äga rösträtt å allmänningsstämma efter sin delaktighet i

skogen. För att förhindra, att de större delägarna erhålla ett alltför dominerande

inflytande, torde emellertid liksom nu i en del fall skett viss begränsning

böra stadgas i rätten att rösta efter sagda grund. I överensstämmelse

med den föreskrift, som i motsvarande avseende upptagits i 50 § 2

mom. sista stycket häradsallmänningslagen, torde denna begränsning i allmänhet

böra åsyfta, att å allmänningsstämma ingen må för egen eller annans

räkning utöva rösträtt för mer än en tiondel av hela det delaktighetstal,

som är företrätt å stämman. Med hänsyn därtill att i fråga om vissa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

allmänningsskogar rösträtten i gällande reglementen underkastats strängare

begränsning än nyss sagts, torde emellertid även i den nya lagen böra

öppnas möjlighet att föreskriva sådan begränsning.

Vid införande av den nya lagen diskuterades — såvitt framgår av betänkande,

proposition och utskottsutlåtande -— inte reglerna om rösträttsbegränsning

(bet. — maskinskrivet — är dagtecknat den 28 oktober 1952;

prop. nr 15/1952; tredje lagutskottets uti. nr 5/1952).

I detta sammanhang må anmärkas att frågan angående rösträttsgrunderna

vid allmännings- och jordägarstämmor dessförinnan varit föremål för

prövning vid 1946 års lagtima riksdag i anledning av motionerna 1:94 och

11:190, vari hemställts om utredning angående ändrade rösträttsgrunder

vid allmännings- och jordägarstämma. Motionärerna angav olika tänkbara

alternativ för ytterligare begränsning av den högsta medgivna rösträtten,

bl. a. då röstning efter principen »en man en röst». Jordbruksutskottet, dit

motionerna remitterades, framhöll (uti. nr 51/1946 s. 21) bl. a. att då gällande

lag medgav att i det av Kungl. Maj :t fastställda reglementet för allmänningsskog

kunde intagas ännu mera restriktiva bestämmelser rörande

utövandet av rösträtt än vad som stadgats i lagen samt att förslag i dylikt

hänseende kunde framläggas bl. a. av en sådan minoritet bland delägarna,

som kunde bestämmas i reglementet. Utskottet hemställde att motionerna

inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av

riksdagen.

Rösträttsbestämmelser inom närstående rättsområden m. m.

Även i 4 § 2 och 3 inom. lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter

m. m. samt i 32 § lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar

förekommer bestämmelser om delägares rösträtt. Det synes vara av intresse

i förevarande sammanhang att något beröra innebörden och tillkomsten

av dessa rösträttsregler.

De sakkunniga, som den 1 juni 1918 avgav betänkande med förslag till

bysamfällighetslag, föreslog en begränsning av rösträtten till en femtedel

eller, om delägarna var flera än 50, till en tjugondei av de röstandes andelstal.

Härvid skulle den mening gälla, som efter sagda röstberäkning biträddes

av de flesta avgivna rösterna; utföll rösterna lika, gällde den mening

som de flesta efter huvudtalet biträdde.

Som motivering anfördes1 i betänkandet att, enär fråga var om rent ekonomiska

intressen, det låg närmast till hands att majoriteten efter andelstal

erhöll bestämmanderätt. Emellertid var det enligt de sakkunniga betänkligt

att tillägga de större andelsägarna en så obetingad övervikt. Nyttan och

behövligheten av samfälligheten kunde nämligen variera för de olika delägarna

utan relation till deras andelstal, så att till äventyrs i ett skifteslag

i se NJA 11:1922 s. 207 f.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

7

viss samfälld äga, vars bibehållande var utan betydelse för de större andelsägarna,

inte utan verkligt lidande för de övriga kunde användas skifteslaget

eller disponeras på annat sätt än tidigare. En majoritet efter andelstal

innefattade väl i regel de ekonomiskt kraftigaste bland delägarna.

Den kunde lätt komma att öva obehörigt tvång mot minoriteten, i fall den

tillädes obetingad avgöranderätt. Att åter lämna avgörandet åt majoriteten

efter huvudtalet skulle säkerligen i många fall innebära ett obehörigt åsidosättande

av de större delägarnas intressen. För att undgå de olägenheter,

som dessa metoder var för sig medförde, var det lämpligt med en kombination

av båda. — Det syntes de sakkunniga viktigare att trygga de mindre

delägarnas intressen än att tillgodose de störres krav på inflytande; där

delägarnas antal understeg 50, var en reducering till en femtedel lämplig,

men vid högre delägarantal torde starkare reducering erfordras.

Lagutskottet, som gav den slutliga avfattningen av ifrågavarande bestämmelser,

anförde1 i sitt utlåtande nr 40/1918 att det skulle vara uppenbart

otillfredsställande om en grupp av delägare, vilka var underlägsna såväl i

fråga om andelar som beträffande huvudtalet, skulle på grund av reduktionsregeln

kunna avgöra en viss fråga. Om en mening erhållit pluralitet efter

såväl andelar som huvudtal, borde därför den meningen gälla. Om beslut

ej erhölls den vägen, skulle den i betänkandet föreslagna begränsningsregeln

tillämpas.

Omröstningsreglerna i bysamfällighetslagen avfattades i enlighet med utskottets

förslag.

I proposition nr 10 till 1932 års riksdag med förslag till lag om häradsallmänningar

synes man ha tagit för givet, att röstning skulle ske efter andelstal.

I motionen 1:274 hemställdes emellertid att beslutanderätten skulle

demokratiseras. Sammansatta lag- och jordbruksutskottet anförde2 i sitt

utlåtande nr 1/1932, att skälig hänsyn till de mindre delägarnas intressen

fordrade att dessa garanterades visst inflytande på förvaltningen genom en

begränsning av röstetalet efter delaktighet. Utskottet föreslog därför — efter

att ha erinrat om motsvarande bestämmelser i bysamfällighetslagen — att

en delägare inte skulle få utöva rösträtt för mer än en tiondel av företrätt

delaktighetstal, vilket enligt utskottet borde gälla jämväl då rösträtt utövades

av delägare förutom för eget delaktighetstal även för annan delägares

andelstal. — Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet sålunda föreslagit.

Dessa bestämmelser har oförändrade överförts till nu gällande lag om

häradsallmänningar.

Till jämförelse må här återges huvudprinciperna i fråga om rösträtten i

vissa ytterligare jämförliga sammanhang.

I reglerings-, diknings-, vattenavlednings- och invallningsföretag åtnjutes

1 se NJA 11:1922 s. 210 f.

2 se NJA 11:1932 s. 353 f.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

rösträtt efter andelstal med den begränsningen att ingen får rösta för mer

än en femtedel av sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstalet (3

kap. 22 § och 7 kap. 64 § vattenlagen). — I flottningsförening tillkommer

rösträtt de flottande efter lämnat förlag med de begränsningar, som kan

vara stadgade i reglementet för föreningen (4 kap. 55 § lagen om flottning

i allmän flottled). — I stängsel- och betessamfällighet utövas också rösträtt

efter andelstal; hänvisning göres emellertid till VL 3 kap. 22 §, vars

begränsningsregel alltså gäller (4 kap. 44 § lagen om ägofred). — I vägsamfällighet

är andelstalet bestämmande för rösträtten; ingen får dock rösta

för mer än en tiondel av de väghållningsskyldigas sammanlagda å stämman

företrädda andelstal (56 § lagen om enskilda vägar). — Vad angår fiskevårdsområden

är huvudregeln att varje delägare, oavsett delaktighet, har

en röst; annan grund för rösträtten må dock beslutas vid sådant områdes

bildande (9 § lagen om fiskevårdsområden). Beslutanderätten i viktigare

frågor har dock på visst sätt knutits till delaktighetstalet (10 och 12 §§; jfr

också reglerna om fiskevårdsområdes bildande i 6 §). — I fråga om jaktvårdsområden

är också huvudregeln att varje delägare har en röst; dock

att annorlunda kan bestämmas i de för området gällande grunderna för

jaktutövningen och viltvården (13 § 1 mom. lagen om rätt till jakt). För

sådant områdes bildande liksom i vissa andra mera väsentliga frågor erfordras

emellertid att beslutet biträdes ej mindre av minst fyra femtedelar

av antalet fastighetsägare än även att dessa äga minst fyra femtedelar av

den mark, som avses ingå i området (10 § 3 mom. och 4 mom. andra stycket

samt 11 § 3 mom.). Förlängning av tiden för jaktvårdsområdes bestånd

kan förhindras bl. a. av fastighetsägare, som äger mera än en femtedel av

den i området ingående marken (10 § 5 mom). —• Vid val av förvaltare och

den förste granskningsmannen i konkurs gäller i första hand den mening,

som företrädes av borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade utgör

största beloppet, om dessa borgenärer också utgör minst en tredjedel av de

röstande (3 kap. 45 och 46 §§ konkurslagen). — Vid bolagsstämma i aktiebolag

är huvudregeln att varje aktie berättigar till en röst, men att ingen får

rösta för mera än en femtedel av det företrädda aktiekapitalet (119 § aktiebolagslagen).

— I lagen om ekonomiska föreningar är huvudregeln att, där

ej annorlunda bestämts i stadgarna, varje medlem äger en röst (56 §).

Här må vidare anmärkas att enligt lagberedningens förslag till jordabalk

avses att i balken tillskapa ett särskilt rättsinstitut, som förlänar sakrättslig

verkan åt en på rent konventionell grund tillkommen anordning för

samverkan mellan flera fastigheter. Bestämmelserna härom är upptagna i

ett särskilt kapitel, nr 22, om samfällighetsrätt och samfällighetsavtal. Rösträtten

regleras i 26 §. Stadgar avses ej vara obligatoriska, men om sådana

antagits skall grunderna för bestämmande av varje delägares rösttal anges

i dessa. Om stadgar inte antagits och fastställts, skall rösträtten bestämmas

med hänsyn till varje delägares bidragsskyldighet. Vare sig bidragsskyldig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

9

heten skall vara normgivande enligt lag eller så är föreskrivet enligt stadgarna,

gäller en legal begränsning av högsta röstetalet; ingens röstetal får

nämligen överstiga en femtedel av sammanlagda å stämman företrädda röstetal.

(SOU 1960:25 s. 489)

Remissyttrandena

Motionärernas hemställan tillstyrkes av Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och av styrelsen för Arjeplogs allmänning.

Den sist angivna styrelsen anger att den beslutat tillstyrka bifall till motionen

med hänsyn till det förhållandet att, när förslaget till nuvarande lagstiftning

var uppe till överläggning på allmänningsstämman, det övervägande

antalet stämmodeltagare uttalade sig för rösträtt enligt principen »en

stämmodeltagare en röst».

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund motiverar sitt ställningstagande

på följande sätt:

Otvivelaktigt är det, så som motionärerna framhåller och även Riksförbundet

erfarit, att inom vissa allmänningar de större delägarna (ofta bolagen)

helt dominerar, utser allmänningsstyrelse och dirigerar denna och

sina intressen så, att de mindre jordägarnas rättmätiga inflytande helt elimineras.

Den väg mot en allsidig rättvisa, som motionärerna pekar på, »en man —

en röst» är dock enligt Riksförbundets uppfattning helt otänkbar, även om

den kan förefalla tilltalande. I praktiken är den orimlig såtillvida, att i trakter

där uppdelning av marken gått långt kan finnas ett stort antal allmänningsdelägare

med mycket små delaktighetstal, som vid en omröstning skulle

kunna snedvrida ett rättvist utslag.

Däremot synes allt tala för att den rättvisa, som också lagstiftningen i

sin nuvarande utformning inte förbiser, bör hävdas genom en lagstadgad begränsning

av rösträtten till minst 1/20, vilket också vissa allmänningar redan

godtagit i sina reglementen. Motionärernas 1/25 ligger kanske ännu

närmare till en rättvis avvägning till förmån för samtliga jordägare i allmänningen.

Lantmäteristyrelsen säger sig finna motionärernas synpunkter i och för

sig beaktansvärda men ifrågasätter huruvida inte dessa i lämplig utsträckning

kan tillgodoses genom bestämmelser i reglemente, vilka lämpar sig i det

särskilda fallet. -— Styrelsen anför till närmare utveckling av sin ståndpunkt

att delaktigheten i allmänningsskogar ofta är uppdelad på ett mycket stort

antal fastigheter. På grund härav torde, enligt styrelsens mening, delägare

som representerar stora andelstal kunna få ett betydande inflytande på allmänningarnas

förvaltning inom de av lagens regler angivna gränserna. Styrelsen

finner att den spärr häremot, som den s. k. tiondelsregeln utgör, i

sådana fall kan vara ineffektiv. Styrelsen erinrar emellertid om att en

strängare regel kan införas i reglementet liksom att däri kan föreskrivas att

delägares rösträtt må utövas genom distriktsombud utsedda på delägarstämmor

för särskilda distrikt; genom sist angivna bestämmelse kan bättre möj
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

ligheter beredas delägare bosatta på avlägset belägna orter att bli representerade

på stämmorna. Styrelsen anför vidare:

I lagen om förvaltning av bysamfälligheter ha intagits regler om skärpning

av begränsningen i rösträtt då antalet delägare i samfälligheter överstiger

femtio; i sådant fall inträder en tjugondei sregel i stället för den eljest

gällande femtedelsbegränsningen (4§ 3 mom. bysamfällighetslagen).En

annan lösning på föreliggande problem kan såsom motionärerna antytt ernås

genom en generell skärpning av den s. k. tiondelsregeln. Särskilt den

sista av de båda nu nämnda anordningarna skulle emellertid begränsa den

möjlighet till anpassning i det enskilda fallet genom bestämmelse i reglemente

som lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna anvisar.

Dessutom skulle olägenheter för ett utnyttjande av anordningen med representation

genom distriktsombud kunna uppkomma. En regel om rösträtt

efter huvudtal skulle även eliminera fåtalets inflytande men synes med

hänsyn till det ofta förekommande stora antalet delägare med endast mycket

ringa andel icke kunna anses vara lämplig.

Överlantmätaren i Kopparbergs län ånger bl. a. att det inte för honom är

känt om de gällande regierna i praktiken medfört några olägenheter av det

slag motionärerna anger. Han kan därför inte uttala sig om hur pass angeläget

det påtalade reformbehovet bör anses vara. Delaktigheten i allmänningsskogarna

i Kopparbergs län är dock ofta uppdelad på ett utomordentligt

stort antal delägare, som många gånger har ytterst små andelstal knutna

till fastighetsinnehav, som inte utgör grund för jord- eller skogsbruk i

egentlig mening. En reform enligt den i motionerna nämnda principen »en

man — en röst» skulle därför knappast kunna anses godtagbar för de delägare,

för vilka jord- och skogsbruket är av mera väsentlig betydelse. Denne

överlantmätare finner att, om en ändring av rösträttsreglerna anses erforderlig,

det av motionärerna antydda alternativet att skärpa den redan gällande

rösträttsbegränsningen är att föredraga.

Överlantmätaren i Västerbottens län uttalar att, såvitt för honom är känt,

några olägenheter inte uppkommit av den nuvarande regeln. De större delägarna

är uteslutande skogsbolag, vilkas intresse är inriktat på att allmänningen

skötes på ett från skoglig synpunkt lämpligt sätt. Det anges vidare,

att det förefaller som om bolagen av psykologiska skäl inte alltför mycket

engagerar sig i kontroversiella frågor mellan delägarna. Samma överlantmätare

påpekar vidare att i länet tidigare kunnat förekomma att delägare

förkastat förslag om byggande av nödiga skogsbilvägar för att i stället öka

kontantutdelningen. — I yttrandet anges avslutningsvis att, om en ändring

skall ske, röstetalen i enlighet med regeln i bysamfällighetslagen synes böra

begränsas till en tiondel, där de delägande fastigheternas antal är högst 50,

och annars till en tjugondei.

Motionärernas hemställan avstgrkes av hovrätten för övre Norrland, kammarkollegiet,

domänstyrelsen, länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens

län, överlantmätaren i Norrbottens län, Sveriges skogsägareförbund,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

11

Skogsindustriernas samarbetsutskott samt allmänningsstyrelserna för Orsa,

Älvdalens, Särna-Idre, Lima, Transtrands, Stutts, Knås, Kättbo, Gävunda,

Landbobyns, Finngruvans, Västbygge, Tibergets, liksom för Svärdsjö och

Svartnäs samt för Envikens besparingsskogar ävensom av styrelsen för

Norrbottens allmänningars förbund liksom allmänningsstyrelserna för Jukkasjärvi,

Jokkmokks, Gällivare samt för Pajala, Jnnosuando och Tärendö

allmänningsskogar.

Flera av dessa remissinstanser — hovrätten för övre Norrland, kammarkollegiet,

Länsstyrelsen i Norrbottens län och Skogsindustriernas samarbetsutskott

— påtalar att det inte framkommit att något påtagligt

behov av att ändra de nuvarande reglerna skulle förefinnas.

— Hovrätten för övre Norrland påpekar således att den nuvarande lagen

tillkom så sent som år 1952 och att det synes krävas synnerligen starka

skäl för att en så nyligen stiftad lag ändras med mindre påtagligt behov härav

visat sig föreligga. Hovrätten finner det emellertid inte av motionerna

framgå om vid den praktiska tillämpningen av omröstningsreglerna fall förekommit,

där det nuvarande skyddet för de mindre delägarnas intressen

icke visat sig nöjaktigt. Hovrätten anger vidare att det inte heller framgår

något om den faktiska fördelningen inom de särskilda allmänningarna av

äganderätten på stora och små delägare eller någon annan omständighet av

beskaffenhet att kunna tänkas inverka på de mindre delägarnas möjligheter

att göra sin mening gällande. Hovrätten saknar alltså, anges det, underlag

för att bedöma huruvida något påtagligt reformbehov förefinnes. — Kammarkollegiet

anger i denna del följande:

Motionärerna ha ej gjort gällande att regeln i konkreta fall skulle ha visat

sig vara otillräcklig för att hindra större delägare i allmänningsskog —

skogsbolag eller annan — att till förfång för övriga delägare utöva ett dominerande

inflytande på allmänningsskogens förvaltning. Kollegiets erfarenhet

från lagens tillämpningsområde är visserligen begränsad, men kollegiet

har sig icke bekant att missnöje yppats med verkningarna av ifrågavarande

regel.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att något missnöje med den nuvarande

ordningen inte försports bland allmänningsdelägarna i länet.

Från flera håll anges att något faktiskt behov av lagändring

inte föreligger. — Domänstyrelsen uttalar sålunda att enligt dess mening

de mindre delägarnas berättigade krav att kunna påverka besluten beträffande

allmänningsskogarnas förvaltning är väl tillgodosedda i nu gällande

lag. Styrelsen anmärker också att den inte anser att skötseln skulle

komma att förbättras, om en ytterligare begränsning av rösträtten genomfördes.

— Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar i denna del:

Länsstyrelsen, som har god kännedom om förvaltningen och vården av

besparingsskogarna, har — om länsstyrelsen begränsar sig till tiden efter år

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

1946, då de tidigare motionerna behandlades av riksdagen — sig icke bekant

något fall, då de större jordägarna, då närmast bolagen, missbrukat

sitt inflytande till men för de mindre jordägarna. Det har understundom

framhållits att skogsförvaltarna hos de stora skogsbolagen, vilka ofta uppträder

såsom spekulanter å utstämplat virke å besparingsskogarna, i de

fall de är ledamöter i allmänningsstyrelserna eller skogsmedelsnämnderna

har möjlighet att inverka på fastställandet av minimipriser å virkesposterna

och prövningen av anbud å dessa. Vid av länsstyrelsen verkställd undersökning

har framkommit att skogsförvaltarna såsom tillbörligt är icke deltager

i beslut härom.

De 15 förut omtalade allmänningsstyrelserna i Kopparbergs län ånger

också att någon olägenhet med den nuvarande ordningen inte på något ställe

kunnat påvisas ävensom att något missbruk av rösträtten från de större

jordägarnas sida inte förekommit. — Uttalanden av liknande art göres jämväl

av styrelsen för Norrbottens allmänningars förbund, Sveriges skogsägareförbund

och styrelsen för Pajala, Junosuando och Tärendö allmänningsskog.

Det betonas också att rösträttsreglerna måste ses mot sin historiska

bakgrund och med beaktande av att äganderätten till allmänningarna

tillkommer delägarna efter a n d e l s t a l liksom att

reglerna utgör en avvägning av mot varandra stridande

principer. Härvid erinras i flera yttranden om de nuvarande reglernas

liksom bestämmelsernas i bysamfällighetslagen tillkomsthistoria. — Hovrätten

för övre Norrland anger således att det förhållandet att delägarna

äger bestämmanderätt i förhållande till sin andel varit en av ålder bestående

ordning, som uppenbarligen är nära förbunden med principen om äganderätt

efter andelstal, vilken princip motionärerna inte synes vilja ändra.

Det kan därför enligt hovrättens mening av historiska och ekonomiska skäl

knappast komma i fråga att beträffande allmänningsskogar och liknande

samfälligheter tillämpa principen om rösträtt efter huvudtalet. Hovrätten

finner också att en generell regel om starkare begränsning skulle kunna

medföra en för de större delägarna alltför otillfredsställande ordning. —

Skogsägareförbundet uttalar, efter närmare motivering, att några historiska

eller principiella skäl till stöd för den av motionärerna åsyftade skärpningen

av röstbegränsningsreglerna i allmänningslagen för Norrland och Dalarna

inte torde kunna åberopas.

Styrelserna för de tidigare omtalade 15 allmänning ar na i Dalarna betonar

att besparingsskogarna utgör den del av de jordägande socknemännens

skogsinnehav, som vid storskiftet avsattes som delägarnas gemensamma

egendom. Styrelserna uttalar vidare att en begränsning av rösträttens utövande

för de större delägarna i enlighet med motionerna synes dem innebära

en ytterligare inskränkning i äganderätten, som inte kan anses vara

påkallad. — Skogsindustriernas samarbetsutskott anför i denna del:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

13

I ifrågavarande lagrum fastställda rösträttsregler, innebära uppenbarligen

en kompromiss mellan två mot varandra inbördes stridande principer,

enligt vilka rösträttsbestämmelserna å ena sidan böra innefatta ett matematiskt

uttryck för ägareandelen i samfälligheten, och å andra sidan böra

medföra ett sådant skydd för mindre delägare, att dessas synpunkter kunna

vinna behörigt beaktande även i fall, då ett hänsynstagande enbart till

andelstalen skulle innebära att ett fåtal större delägare kunde ensamma

träffa avgörande beträffande allmänningens förvaltning.

Rimligheten av denna kompromisslösning bestrida nu motionärerna

enbart på basis av ett allmänt hållet principresonemang, som väsentligen

utgår från »den på många andra områden i samhället accepterade demokratiska

principen en man —- en röst». Emellertid förefaller det uppenbart,

att denna demokratiska princip knappast har relevans beträffande frågor,

som avse förvaltning av samfälld egendom av övervägande ekonomiskt intresse

för delägarna. Detta kommer också till uttryck i ifrågavarande lagtext

där det talas om delägare och delaktighetstal, icke, såsom motionärerna

göra, om deltagare i stämma. Även när motionärerna i allmänna ordalag

tala om »de mindre delägarnas berättigade krav att kunna påverka besluten»,

rör man sig på ett principplan, där olika påståenden med samma grad

av berättigande kunna framföras mot varandra.

Styrelsen för Norrbottens allmänningars förbund påpekar att allmänningsskogarna

i länet tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka skogen vid

avvittringen blivit avsatt eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts,

är förenad rätt till delaktighet i skogen. Man erinrar härvid om att

allmänningsskogarna bildats genom frivilliga beslut av jordägarna. Styrelsen

påpekar också att en i lag stadgad ytterligare begränsning av rösträtten

för de större delägarna i enlighet med motionen synes innebära en sådan inskränkning

i äganderätten, som inte torde vara önskvärd. — Liknande synpunkter

utvecklas av styrelsen för Pajala, Junosuando och Tårendö allmänning.

— Styrelsen för Gällivare allmänning uttalar att en ytterligare i lagen

införd begränsning av rösträtten är en inskränkning av äganderätten, som

styrelserna bestämt motsätta sig.

Det påpekas också i många yttranden att de nuvarande reglerna

ger möjlighet till ytterligare begränsning av rösträtten.

— Hovrätten för övre Norrland anger sålunda att, därest för någon allmänning,

av särskilda skäl starkare begränsning av rösträtten än till en

tiondel är påkallad, redan nu möjlighet därtill föreligger på grund av stadgandet

i 31 § fjärde stycket sista punkten i lagen. Fastställt reglemente kan,

anmärker hovrätten, ändras på förslag bl.a. av länsstyrelsen, och fråga om

ändring av röstetalet för viss allmänning kan därför — exempelvis efter

hänvändelse till länsstyrelsen av delägare som är missnöjda med den för

deras allmänning gällande omröstningsregeln — upptas till prövning redan

enligt nu gällande lag. — Jämväl överlantmätaren i Norrbottens län och

Skogsägareförbundet påpekar dessa förhållanden. — Länsstyrelsen i Kopparbergs

län erinrar också om innehållet i den nu återgivna lagregeln samt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

om länsstyrelsens möjlighet att väcka förslag om ändring i reglementet.

Länsstyrelsen anför härefter:

Förslag till reglementsändring kan även framläggas av delägarna eller en

minoritet av dem som bestämts i reglementet. Framhållas må i detta sammanhang

att i reglementena för skifteslagen i Venjans socken har föreskrivits

att ändring av reglementena må efter förslag av länsstyrelsen, jordägarstämman

eller en minoritet av jordägarna, motsvarande två femtedelar av

besparingsskogens hela delaktighetstal, medgivas av Konungen. Skulle en

motsvarande bestämmelse visa sig önskvärd på andra håll, torde man kunna

utgå ifrån att länsstyrelsen — om jordägarna ej beslutar härom — hos

Kungl. Maj :t väcker förslag om en reglementsändring.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att sex allmänningar i länet i

sina av Kungl. Maj.t fastställda reglementen begränsat rösträtten till en

tjugondei av hela det vid stämma företrädda andelstalet. Länsstyrelsen

säger sig, med hänsyn särskilt till vad de olika allmänningsstyrelserna angivit

om allmänningarnas tillkomst och äganderätten till desamma, finna

denna väg vara den som bör beträdas om ytterligare reglering av rösträtten

anses böra ske. — Styrelsen för Norrbottens allmänningars förbund uttalar

likaledes — efter att ha angivit sig inte kunna finna några bärande skäl tala

för en lagändring — att en ytterligare skärpning av rösträtten är en angelägenhet

som varje allmänning själv bör få avgöra och i sitt reglemente föreskriva

på samma sätt som nu sker. — Liknande synpunkter uttalas av

styrelsen för Gällivare allmänning sskog. — Styrelsen för Pajala, Junosuando

och Tärendö allmänningsskog anger att vid upprättandet år 1954 av det

gällande reglementet för allmänningen enighet rådde om att den i lagen

föreskrivna begränsningen av rösträtten var väl avvägd, varför bestämmelsen

oförändrad intogs i reglementet. — Jämväl styrelserna för de 15 förut

omtalade besparingsslcogarna i Kopparbergs län erinrar om att delägarna,

om de så önskar, kan besluta om ytterligare begränsning av rösträtten. Det

påpekas vidare att så sent som år 1960 vid jordägarstämman i Älvdalen förelåg

en motion om ändring av reglementet på det sätt att ingen skulle få utöva

rösträtt för mer än en tjugondei av det röstetal, som är företrätt på

stämma. Motionen avvisades emellertid med 15 röster, representerande

6 484,74 red. bandland, mot 6 röster, representerande 2 096,04 red. bandland.

Härvid deltog inte de jordägande bolagen i omröstningen. Styrelserna

har åberopat protokollet från denna stämma. Därur må återgivas en av

jordägarnämnden gjord sammanställning av följande lydelse:

Enligt en statistik, omfattande åren 1912—1935, alltså 24 år, har å kommunalstämma

med jordägande socknemän förekommit 64 omröstningar,

i vilka det reducerade jordtalet deltagit. Vid dessa omröstningar har

bolagen deltagit 27 gånger och med tillämpning av begränsning av rösträtten

till 1/10 av det å stämman företrädda delaktighetstalet hade utgången blivit

en annan i 5 fall. Det är att märka att under den tid statistiken omfattar

och fram till 1939, reglementet icke innehöll några bestämmelser om begränsning

av delägares rösträtt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

15

Under åren 1939—1959, med begränsning av rösträtten till 1/10 av det

vid stämman företrädda röstetalet, har å jordägarstämma förekommit 13

omröstningar, vari bolagen deltagit 8 gånger. Röstsiffrorna ger icke vid handen

att utgången hade blivit annorlunda därest rösträtten varit begränsad

till 1/20 av det deltagande röstetalet.

Skogsägareförbundet påpekar att det kan förutsättas att Kungl. Maj:t

före fastställelse av reglemente jämväl prövar lämpligheten av de i reglementet

upptagna röstbegränsningsreglerna. Förbundet finner det olämpligt

att rent allmänt i lagen införa strängare röstbegränsning än vad som redan

gäller.

I flera yttranden har oro uttalats för att en ytterligare begränsning av

rösträtten skulle kunna vara till men för allmänningarnas rätta

skötsel. — Styrelserna för de omtalade 15 allmänningarna i Kopparbergs

län anför således att man vid ytterligare begränsning av rösträtten kan

befara att i vissa fall jordägare med små jordtal genom propaganda kan

mobiliseras för att genom kupper på delägarstämma genomdriva beslut, som

kan vara till nackdel för besparingsskogarnas skötsel. Styrelserna anför i

denna del vidare:

Om på så sätt tillfälliga stämningar skulle sätta sin prägel på stämmobesluten,

skulle det uppstå en allmän osäkerhet i förvaltningsarbetet. Man

har också anledning förmoda att de anställda tjänstemännen och övriga

medarbetare i förvaltningsarbetet då skulle känna en sådan otrygghet, att

rekryteringen av duglig arbetskraft skulle försvåras, något som skulle bli

till men för besparingsskogarnas skötsel. De större jordägarnas delaktighet

har i viss mån inneburit en garanti mot dylika kupper och är på så sätt

till fördel för den kontinuitet inom förvaltningen, som ur många synpunkter

är önskvärd.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län erinrar om detta uttalande samt uttalar

därefter:

Länsstyrelsen vill för egen del framhålla att dessa farhågor enligt länsstyrelsens

uppfattning icke kan anses vara ogrundade. Ett stort antal delägare

representerar nämligen mycket obetydliga delaktighetstal och kan

icke sägas bedriva jordbruk eller skogsbruk i egentlig mening men skulle

vid en uppmjukning av rösträttsbestämmelserna på sätt motionärerna ifrågasatt

kunna få ett inflytande på besluten å jordägarstämmorna och därmed

också på förvaltningen och skötseln av besparingsskogarna som även

ur allmän synpunkt måste väcka betänkligheter.

Styrelsen för Norrbottens allmänningars förbund anför härutinnan:

Förbundet har icke funnit, att den nuvarande röstningsordningen inneburit

några nackdelar, snarare tvärtom. De större jordägarnas delaktighet

har ofta utgjort en garanti mot kupper, organiserade av jordägare med små

mantal för att tillskansa sig fördelar och genomdriva beslut, som kunna

menligt inverka på allmänningsskogarnas ekonomi och därmed på skogarnas

skötsel och framtida avkastning. Tack vare de större delägarnas medverkan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

har en ur många synpunkter önskvärd kontinuitet i skötseln och förvaltningen

av allmänningsskogarna kunnat bibehållas.

Liknande synpunkter uttalas av styrelsen för Gällivare allmänningsskog

liksom den för Pajala, Junosuando och Tårendö allmänning. — Envikens

allmänningsstyrelse påpekar att det torde vara ostridigt att nya rön inom

skogsvården och den moderna synen på skogsbruket i sin helhet i första

hand anammas av de större delägarna. Med tillämpning av de av motionärerna

föreslagna bestämmelserna skulle därför, säges det, risk kunna

föreligga för fullgörandet av besparingsskogens ändamålsenliga skötsel. -—

Vid sammanträde den 17 februari 1962 med representanter för styrelserna

för Älvdalens, Orsa, Särna-Idre, Lima och Transtrands besparingsskogar

uttalades enligt protokollet i anledning av motionerna bl. a.:

Uppfattningen om att gamla tiders bolagsvälde fortfarande består lever

kvar på vissa håll, men vederbörande, som hyser denna uppfattning, ha

uppenbarligen inte gjort klart för sig hur förhållandena i detta avseende

ändrats under årens lopp. Bland de närvarande rådde full enighet om att

de jordägande bolagen vid sin medverkan inom jordägarförvaltningarna

kände stort ansvar.

Skogsägareförbundet uttalar att, om rösträtten skulle begränsas på sätt

motionärerna antyder, föreligger otvivelaktigt den möjligheten att jordägare

med små röstetal och med ringa eller föga kännedom om ett skogsbruks

skötsel genom samfällda, överraskande aktioner på allmänningsstämmor

kan genomdriva beslut av en för allmänningens förvaltning olycklig

art. Allmänningens ekonomiska förvaltning av skogens rationella skötsel

kan sålunda äventyras.

Kammarkollegiet påpekar också att den maximering av röstetalet, som

skett genom tiondelsregeln, innebär att en delägare måste förfoga över andelar

i skogen med mer än 90 procent för att under alla förhållanden ha

sin majoritetsställning vid allmänningsstämman tryggad. Den ytterligare

skärpning, som skulle kunna vinnas genom att i stället för en tiondel sätta

ett mindre kvottal, exempelvis en tjugofemtedel, är i jämförelse med verkningarna

av tiondelsregeln relativt obetydlig.

I detta sammanhang må anmärkas att enligt överlantmätaren i Norrbottens

län bolagsandelen i Gällivare allmänningsskog är 30 procent. — Enligt

en av styrelsen för Jukkasjärvi allmänning lämnad uppgift äger ej ens den

störste delägaren i allmänningen fullt tre procent av hela andelstalet och

någon reducering av röstetalet har ej förekommit på stämmorna, eftersom

de i allmänhet besökes av ett relativt stort antal delägare. — Av en utav

styrelsen för Älvdalens besparingsskog åberopad uppställning över fördelningen

av ägarkategorier enligt 1962 års röstlängd framgår bl.a., att såsom

delägare förekommer 1 575 enskilda med tillhopa 237 295 red. bandland,

150 dödsbon med tillsammans 25 606 red. bandland, 15 boställen, all
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

17

männingar och föreningar med tillhopa 24 684 red. bandland samt 3 aktiebolag

med tillsammans 137 075 red. bandland eller att antalet delägare sålunda

är 1 743 med tillsammans 424 660 red. bandland. — Länsstyrelsen

för Kopparbergs län har jämväl ingivit följande uppställning över jordtalets

fördelning på olika storleksgrupper och ägarekategorier enligt röstlängden

år 1961 för Orsa jordägande sockenmän:

Red.

band-

land

Enskilda

Dödsbon

Allmän-

ningar

För

eningar

Boställen

Allmän-

ningar

För-

eningar

Aktiebolag

Summa

0 — 25

292

37

8

1

338

26— 50

185

34

3

222

51— 100

391

47

2

1

441

101— 150

267

34

1

302

151— 200

161

23

184

201 — 300

233

33

266

301 — 400

135

16

1

152

401 — 500

83

6

1

90

501 — 1 000

126

26

152

1 001 — 2 000

36

12

2

1

51

2 001 —

—

1

*4

* Kopparfors 12051

Korsnäs 56871

Bergslaget 36930

Orsa kalk 2630

Summa

1 909

269

18

7

2 203

Hovrätten för övre Norrland betonar att, om en översyn i enlighet med

motionärernas hemställan skulle komma till stånd, det — med hänsyn till

de väsentliga likheterna mellan de olika samfälligheternas natur och bestämmelserna

därom — synes ofrånkomligt att denna utsträckes att omfatta

jämväl omröstningsreglerna i bysamfällighetslagen och lagen om häradsallmänningar.

Hovrätten finner en kombination av rösträtt efter andelstal

och efter huvudtal i enlighet med vad som gäller enligt bysamfällighetslagen

mindre lämplig att tillämpa i fråga om allmänningsskogarna. —

Kammarkollegiet och lantmäteristyrelsen anser också att en eventuell översyn

bör avse lagen om häradsallmänningar.

I sitt förut omtalade yttrande till Skogsägareförbundet ånger Korsnäs

aktiebolag bl. a. att, därest verkligen skogsbolagens inflytande på allmänningsfrågor

skulle genera eller irritera övriga delägare, det synes rimligt att

dessa bolag får sina andelar i allmänningarna utbrutna. Det anges att en utbrytning

av ett skogsbolags andel, där den uppgår till eller överstiger förslagsvis

tio procent av hela allmänningen, synes vara från nationalekonomisk

synpunkt riktig. På det viset skulle en skogsindustri, vars råvaruför
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

sörjning på grund av eget skogsinnehav och billigast transportförhållanden

baseras på skogstillgångarna i de socknar där allmänningsskogarna finnes,

få en tryggare råvaruförsörjning. Som förhållandena nu gestaltar sig,

anger bolaget, händer det mycket ofta att virke från allmänningsskogar

försäljes till andra skogsindustrier än dem, som ligger bäst till från transportsynpunkt

och som kanske äger stor del i allmänningarna.

Utskottet

I enlighet med vad i det föregående närmare redovisats, har de här ifrågavarande

allmänningarna vid storskifte i Kopparbergs och Gävleborgs län

samt vid avvittring i Norrbottens och Västerbottens län avsatts för vederbörande

jordägares räkning. Detta förhållande har också kommit till klart

uttryck i gällande lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Däri

anges nämligen att sådan skog tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka

den vid storskifte eller avvittring avsatts eller med vilka, enligt vad vid

jorddelning bestämts, är förenad rätt till delaktighet i skogen. Såsom huvudregel

för delaktigheten i allmänningarna gäller att andel tillkommer

ägarna av berörda fastigheter efter reducerat jordtal eller hemmantal eller,

i fråga om fastigheter för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning,

efter den därvid stadgade grunden.

Den beslutanderätt, som direkt tillkommer delägarna, utövas på delägareller

allmänningsstämmor. Rösträtt tillkommer därvid i princip fastighetsägarna

efter grunden för deras delaktighet i allmänningen. Ingen får dock

för egen eller annans räkning utöva rösträtt för mera än en tiondedel av

hela det på stämman företrädda delaktighetstalet eller den mindre del därav,

som må vara bestämd i det för allmänningen gällande reglementet.

Motionärerna förordar nu på skäl, som närmare utvecklas i motionen, en

skärpning av den i lagen intagna begränsningsregeln för den högsta tillåtna

rösträtten.

Motionen har tillstyrkts i två däröver avgivna yttranden men har i den

allt övervägande delen av yttrandena bestämt avstyrkts.

Utskottet vill till en början erinra om att ett flertal remissinstanser påtalat

att det inte framkommit att något missbruk från de större delägarnas

sida förekommit och att något behov av att ändra den nuvarande bestämmelsen

i lagen alltså inte visats föreligga. I yttranden från 15 allmänningsstyrelser

i Kopparbergs län — övriga tre styrelser i länet har inte uttalat

sig — liksom från Norrbottensallmänningarnas förbund har uttryckligen

angivits att några missförhållanden inte förekommit och att något reformbehov

icke förefinnes. Liknande synpunkter har utvecklats av bl. a. länsstyrelsen

i Kopparbergs län. Något fall av missbruk har inte heller påvisats

i någotdera av de yttranden, där lagändring förordats. I denna del må ytterligare

hänvisas till den av jordägarnämnden i Älvdalens besparingsskog

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

19

upprättade sammanställningen över de omröstningar, som under åren

1912—1935 och 1939—1959 förekommit å stämmor med de jordägande

socknemännen i sagda allmänning (se ovan s. 14 f).

Såsom av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår och jämväl av

flera remissinstanser påpekats, inrymmer dessa bestämmelser möjlighet

till införande i de särskilda reglementena av en strängare begränsning av

det högsta tillåtna röstetalet än den s. k. tiondedelsregeln. Det står således

delägarna fritt att hos Kungl. Maj :t hemställa om införande i reglementet

av en skärpt begränsningsregel. Såsom i det föregående angivits, har också

flera allmänningar i Norrbottens län begagnat sig av denna möjlighet. Sådan

ändring kan emellertid än vidare medges på förslag av såväl den delägareminoritet,

vilken må ha bestämts i reglementet, som vederbörande

länsstyrelse. Givetvis äger delägare, som anser sig ha skäl till missnöje med

de för allmänningen gällande röstreglerna, fästa länsstyrelsens uppmärksamhet

på förhållandet för den åtgärd, som må befinnas påkallad.

Utskottet finner det vidare böra beaktas att, såsom kammarkollegiet påpekat,

redan tiondedelsregeln innebär att en delägare måste förfoga över

mer än 90 procent av andelstalet för att under alla förhållanden ha sin majoritetsställning

på stämman tryggad.

Under dessa förhållanden torde de små delägarnas berättigade intresse av

att kunna påverka besluten på stämmorna få anses i erforderlig mån tillgodosett

inom den nuvarande lagstiftningens ram.

Utskottet vill emellertid ytterligare erinra om att flera remissinstanser

på skäl, som i huvudsak tidigare redovisats (ovan s. 15 f), uttalat oro för

de konsekvenser för allmänningarnas ändamålsenliga skötsel, som införandet

av en ytterligare generell röstbegränsningsregel skulle kunna medföra.

I detta hänseende må särskilt hänvisas till vad länsstyrelsen i Kopparbergs

län uttalat därom att ett stort antal delägare i allmänningarna representerar

mycket obetydliga delaktighetstal och inte kan sägas bedriva jordbruk

eller skogsbruk i egentlig mening. Vid en uppmjukning av rösträttsbestämmelserna

skulle dessa delägare, anger länsstyrelsen, kunna få ett inflytande

på stämmobesluten och därmed också på förvaltningen och skötseln av besparingsskogarna,

som även från allmän synpunkt måste väcka betänkligheter.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:489 och 11:567, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl'', Göran Karlsson, Kristiansson*,

Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Åkesson och Lennart Geijer;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Jansson i Benestad,

Persson i Tandö, Carlsson i Stockholm, Svanberg, Tobé* och Turesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962

620485

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.