Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom.

1962-05-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående förbud mot sämjedelning av fast

egendom.

Genom en den 6 april 1962 dagtecknad proposition, nr 163, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående förbud mot sämjedelning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Sämjedelning av fast egendom må ej äga rum; sker ändock sådan delning,

skall den vara utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962; å sämjedelning, som sker efter

nämnda dag, skall lagen den 21 mars 1952 (nr 95) om ogiltighet av sämjedelning

av jord inom vissa delar av Kopparbergs län icke äga tillämpning.

Förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, har utarbetats inom

justitiedepartementet på grundval av en utav 7954 års fastighetsbildmngskommitté

den 24 januari 1962 avgiven — i sedvanlig ordning remissbehandlad

—- promemoria.

Förslaget innebär att all sämjedelning av fast egendom, som sker efter lagens

ikraftträdande, skall vara utan verkan.

I propositionen redogöres under rubriken »Inledning» för förekommande

former av privata avtal om delning av fastigheter och rättsverkningarna av

privata jorddelningar ävensom för den förevarande frågans behandling i

vissa andra sammanhang. Vidare redovisas i propositionen innehållet i faslighelsbildningskommitténs

promemoria och i remissyttrandena. 1 dessa delar

får utskottet hänvisa till propositionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962

Departementschefen

De privata delningarna av jord medför —• såsom närmare framgår av

fastighetsbildningskommitténs promemoria och ytterligare belysts vid remissbehandlingen

därav -— betydande olägenheter i skilda avseenden. Det

må här räcka med att erinra om att de enheter, som framkommer vid privat

delning, i regel icke uppfyller vare sig de jordpolitiska eller andra krav

på fastighets beskaffenhet, som har uppställts i lagstiftningen om fastighetsbildning,

att de jordpolitiska bestämmelserna till skydd för jordbruket

och skogsbruket kan kringgås samt att de privata delningarna leder till

bristande överensstämmelse mellan den faktiska indelningen av jorden och

dess indelning i rättsliga enheter. Sedan länge har också uppmärksammats

frågan om åtgärder till förhindrande av den privata jorddelningsverksamheten.

Ett första steg i syfte att motverka den form av privat jorddelning, som

kallas sämjedelning och som innebär att ägarna av ideella andelar i fast

egendom överenskommer alt för andelarna skall utläggas särskilda ägolotter,

togs vid genomförandet av jorddelningslagen, vilken trädde i kraft med

ingången av år 1928. Genom jorddelningslagen har nämligen beträffande

sämjedelningar, som skett efter lagens ikraftträdande, stadgats vissa andra

och för jordägarna oförmånligare rättsverkningar än som följer av äldre

delningar. En ytterligare ehuru lokalt begränsad åtgärd för att förhindra

sämjedelningar vidtogs år 1952 genom den då införda lagen om ogiltighet

av sämjedelning i vissa fall i Kopparbergs län.

Vid tillkomsten av 1952 års lag uttalades, att den måste betraktas såsom

ett provisorium i avbidan på att frågan om åtgärder till motverkande av

privata jorddelningar skulle få en allmängiltig lösning i samband med den

nya jordabalk, som då förbereddes inom lagberedningen. En sådan lösning

har också förutsatts i det av lagberedningen år 19G0 avgivna jordabalksförslaget,

vari förordats bestämmelser i detta syfte.

Lagberedningens förslag överarbetas för närvarande i vissa delar av jordabalksutredningen.

Det kommer därför att dröja ännu ett antal år, innan en

ny jordabalk kan träda i kraft. I detta läge har fastighetsbildningskommittén

föreslagit, att generellt förbud mot sämjedelning nu stadgas i en särskild

lag. Enligt kommittén har en reformering av gällande ordning beträffande

jordägarnas möjligheter att utan anlitande av laga delning enligt

fastighetsbildningslagstiftningen uppdela den fasta egendomen i olika äganderättsliga

enheter redan låtit vänta på sig alltför länge, och kommittén

anser, att det skulle vara olyckligt, om frågans lösning fördröjdes ytterligare.

Såsom ett särskilt skäl att redan nu upptaga sämjedelningsfrågan till behandling

har kommittén åberopat, att därigenom en ändamålsenlig lösning

av de på privat väg hittills uppkomna irreguljära fastighetsenheternas framtida

ställning kan underlättas. I kommitténs uppdrag ingår att föreslå åt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962

3

gärder för en avveckling av dessa redan bestående enheter. En av de lösningar,

som därvid kan komma i fråga är att genom en allmän legalisering

av hittillsvarande sämjedelningar inordna sämjelotterna i den officiella fastighetsindelningen.

Kommittén har understrukit att en förutsättning för att

en sådan legalisering skall leda till önskat resultat är, att nya sämjedelningar

med civilrätlslig giltighet icke kan åstadkommas. Förslag till en allmän

legalisering bör emellertid enligt kommitténs mening icke framläggas,

så länge nuvarande möjlighet att med sakrättslig verkan ingå sämjedelningsavtal

består. Kommittén befarar nämligen, att ett officiellt förslag i

sådan riktning kommer att i hög grad stimulera jordägarna till privata

delningar, om dessa icke skulle drabbas av ogiltighet. För att kommittén

skall erhålla fullt fria händer vid övervägande av den lämpligaste lösningen

beträffande de säinjelotter, som består vid ikraftträdandet av en ny fastighetsbildningslagstiftning,

anser kommittén därför att i god tid bör vara

sörjt för att nya sämjedelningar, vilka erkännes av rättsordningen, icke

kommer till stånd.

Vid remissbehandlingen har fastighetsbildningskommitténs förslag vunnit

allmän anslutning; endast jordabalksutredningen har, utan att likväl avstyrka

förslaget, ställt sig tveksam därtill. Även jag har funnit övervägande

skäl tala för att nu genomföres en lag av den innebörd kommittén förordat.

Därigenom synes icke på olämpligt sätt föregripas eller försvåras den mera

allmängiltiga lösning av problemet med de privata jorddelningarna, som

jordabalksförslaget innebär. Den föreslagna lagen bör emellertid betraktas

såsom ett provisorium i avbidan på den nya jordabalken och en reviderad

fastighetsbildningslagstiftning.

I likhet med kommittén anser jag, att arealöverlåtelse och privat ägostyckning

icke bör omfattas av det nu aktuella förbudet utan att detta bör

avse endast sämjedelning. Jag har ej heller i övrigt någon erinran mot den

förordade utformningen av förbudet.

Såsom kommittén framhållit kommer -— genom att uttrycket sämjedelning

av fast egendom använts — förbudet att omfatta ej blott sämjedelning

av jord utan även av det som lagligen hör till jorden. I fråga om vad som är

att hänföra till fast egendom inträder icke något förändrat rättsläge på

grund av den nu föreslagna regleringen.

Enligt förslaget skall sämjedelning, som sker trots förbudet, vara utan

verkan. I fråga om innebörden härav gäller detsamma, som uttalades i samband

med tillkomsten av 1952 års lag. I korthet kan förbudet sägas innebära

följande. Sämjedelning medför ej upplösning av den gemenskap i äganderätten

som förut bestått; samäganderättslagen eller — när fråga är om

egendom samfälld för flera fastigheter — bysamfällighetslagen blir alltjämt

tillämplig å delägarnas inbördes förhållande. Äganderätten till de

ideella andelarna i fastigheten ersättes ej av äganderätt till de vid delningen

utlagda ägolotterna. Innehavare av inteckning i ideell andel blir vid

exekution hänvisad till att uttaga sin fordran ur andelen och ej ur en särskild

lott. Vid fastighetsreglerande åtgärder skall hänsyn icke tagas till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962

sämjedelningen. Detta får särskild betydelse beträffande likvider av olika

slag.

En ogiltighetsregel av denna innebörd får, såsom framhölls redan vid tillkomsten

av 1952 års lag, icke någon omedelbar verkan på sämjedelningsavtal

så länge dessa respekteras av parterna och fråga om avtalets giltighet

ej aktualiseras av särskild anledning, exempelvis lantmäteriförrättning eller

exekutivt förfarande. Regelns effekt ligger främst däri, att innehavaren av

en sämjelott får en i hög grad osäker ställning.

Beträffande de obligationsrättsliga verkningarna av ogiltighetsregeln torde

jag få nöja mig med att hänvisa till allmänna rättsgrundsatser beträffande

rättsverkningar av ogiltiga avtal.

Med hänsyn till de i skilda hänseenden mycket betydelsefulla verkningarna

av den föreslagna lagen synes, såsom fastighetsbildningskommittén och flera

remissorgan uttalat, lämpligt att i samband med lagens ikraftträdande igångsätta

viss upplysningsverksamhet i syfte att klargöra innebörden av lagstiftningen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva, hur denna

verksamhet närmare skall organiseras.

Efter ikraftträdandet av den nya lagen skall 1952 års lag icke längre äga

tillämpning. Sämjedelningar, som blivit ogiltiga genom sistnämnda lag, är

givetvis även i fortsättningen utan verkan. Hinder föreligger därför icke att

upphäva 1952 års lag. Då emellertid ett upphävande skulle kunna leda till

att rättsverkningarna av lagen förbises vid lantmäteriförrättningar och i

andra sammanhang, vill jag förorda en övergångsbestämmelse, vari utsäges

att 1952 års lag icke skall äga tillämpning å sämjedelning, som sker efter den

nya lagens ikraftträdande.

Utöver vad nyss sagts synes ett genomförande av den föreslagna lagen

icke behöva föranleda ändringar i eller tillägg till annan lagstiftning.

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1962.

Utskottet

Behovet av lagstiftning för att begränsa giltigheten av privata jorddelningar

är sedan länge erkänt. Det nu framlagda lagförslaget innebär förbud mot

den form av sådana delningar som med vedertagen terminologi betecknas

som sämjedelningar.

Vid remissbehandlingen av det förslag från fastighetsbildningskommittén,

vilket ligger till grund för propositionen, har uttalats viss tveksamhet huruvida

omedelbara åtgärder i frågan är påkallade. Härvid har berörts bl. a.

omfattningen av den nuvarande privata delningsverksamheten, som från

flera håll angivits vara begränsad, ävensom det förhållandet att en lösning

av problemet i hela dess vidd kan förväntas komma till stånd genom att arbetet

på en ny jordabalk avslutas och leder till lagstiftning.

Utskottet är visserligen av den uppfattningen att på de flesta håll i vårt

land sämjedelningar förekommer i mycket ringa utsträckning. Behovet av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962

5

en omedelbar reform kan därför, med hänsyn till frågans synbarligen förestående

lösning i annat sammanhang, synas mindre angeläget. Till stöd för

törslaget har emellertid framhållits, att ett framtida övervägande av frågan

om legalisering av företagna sämjedelningar kräver åtgärder i god tid dessförinnan

mot att nya sådana delningar med giltig verkan kommer till stånd.

Detta argument är enligt utskottets mening så tungt vägande att reformen

måste förordas. Även om, såsom jordabalksutredningen i sitt remissyttrande

ifrågasatt, arbetet med legaliseringsspörsmålen inte påbörjas förrän efter

det en ny jordabalk med regler som förhindrar privata jorddelningar trätt

i kraft, anser utskottet ett redan nu meddelat provisoriskt förbud motiverat.

En intensifierad privat delningsverksamhet är nämligen att befara inte blott

med aktualiserande av en lagstiftning om legalisering av sämjedelningar utan

också i och med att allmänheten alltmer kommer till insikt om att ogillighetsregler

kan förväntas inflyta i en ny jordabalk.

Det ligger givetvis i det allmännas intresse att genom förbudet sämjedelningsverksamheten

upphör. Utskottet bedömer utsikterna härtill som relativt

goda under förutsättning att kunskap om förbudet och verkningarna av i

strid mot detsamma företagna delningar blir på ett ändamålsenligt sätt

spridd bland allmänheten. En intensiv och effektivt bedriven upplysningsverksamhet

påkallas emellertid inte blott från det allmännas synpunkt. Efter

förbudets ikraftträdande träffade avtal om sämjedelning blir ogiltiga och

kommer därför i många fall att för avtalsslutande parter medföra ej obetydliga

risker för ekonomisk förlust. Då institutet har gammal hävd och på de

håll, där delningarna mera allmänt förekommer, torde ha fast förankring

i rättsmedvetandet, måste det därför anses som en det allmännas skyldighet

att, utöver det ordinära bekantgörandet, i den enskildes intresse verka för

upplysning om lagens innehåll och närmare innebörd. Utskottet vill därför

kraftigt understryka angelägenheten av de åtgärder departementschefen

förutsatt skola vidtagas i detta hänseende.

Utskottet, som således och i övrigt ej har något att erinra mot bifall till

Kungl. Maj :ts förslag, hemställer,

alt riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 8 maj 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson*, Ebbe Ohlsson,

Knut Johansson*, Georg Carlsson, Äkesson*, Wirmark och Lennart Geijer*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Jansson

i Benestad, Andersson i Ryggestad, Carlsson i Stockholm, Svanberg och

Turesson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620612

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital. a1 i texten