Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom.
1962-05-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1962:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962
1
Nr 32
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående förbud mot sämjedelning av fast
egendom.
Genom en den 6 april 1962 dagtecknad proposition, nr 163, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående förbud mot sämjedelning av fast egendom
Härigenom förordnas som följer.
Sämjedelning av fast egendom må ej äga rum; sker ändock sådan delning,
skall den vara utan verkan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962; å sämjedelning, som sker efter
nämnda dag, skall lagen den 21 mars 1952 (nr 95) om ogiltighet av sämjedelning
av jord inom vissa delar av Kopparbergs län icke äga tillämpning.
Förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, har utarbetats inom
justitiedepartementet på grundval av en utav 7954 års fastighetsbildmngskommitté
den 24 januari 1962 avgiven — i sedvanlig ordning remissbehandlad
—- promemoria.
Förslaget innebär att all sämjedelning av fast egendom, som sker efter lagens
ikraftträdande, skall vara utan verkan.
I propositionen redogöres under rubriken »Inledning» för förekommande
former av privata avtal om delning av fastigheter och rättsverkningarna av
privata jorddelningar ävensom för den förevarande frågans behandling i
vissa andra sammanhang. Vidare redovisas i propositionen innehållet i faslighelsbildningskommitténs
promemoria och i remissyttrandena. 1 dessa delar
får utskottet hänvisa till propositionen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 32
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962
Departementschefen
De privata delningarna av jord medför —• såsom närmare framgår av
fastighetsbildningskommitténs promemoria och ytterligare belysts vid remissbehandlingen
därav -— betydande olägenheter i skilda avseenden. Det
må här räcka med att erinra om att de enheter, som framkommer vid privat
delning, i regel icke uppfyller vare sig de jordpolitiska eller andra krav
på fastighets beskaffenhet, som har uppställts i lagstiftningen om fastighetsbildning,
att de jordpolitiska bestämmelserna till skydd för jordbruket
och skogsbruket kan kringgås samt att de privata delningarna leder till
bristande överensstämmelse mellan den faktiska indelningen av jorden och
dess indelning i rättsliga enheter. Sedan länge har också uppmärksammats
frågan om åtgärder till förhindrande av den privata jorddelningsverksamheten.
Ett första steg i syfte att motverka den form av privat jorddelning, som
kallas sämjedelning och som innebär att ägarna av ideella andelar i fast
egendom överenskommer alt för andelarna skall utläggas särskilda ägolotter,
togs vid genomförandet av jorddelningslagen, vilken trädde i kraft med
ingången av år 1928. Genom jorddelningslagen har nämligen beträffande
sämjedelningar, som skett efter lagens ikraftträdande, stadgats vissa andra
och för jordägarna oförmånligare rättsverkningar än som följer av äldre
delningar. En ytterligare ehuru lokalt begränsad åtgärd för att förhindra
sämjedelningar vidtogs år 1952 genom den då införda lagen om ogiltighet
av sämjedelning i vissa fall i Kopparbergs län.
Vid tillkomsten av 1952 års lag uttalades, att den måste betraktas såsom
ett provisorium i avbidan på att frågan om åtgärder till motverkande av
privata jorddelningar skulle få en allmängiltig lösning i samband med den
nya jordabalk, som då förbereddes inom lagberedningen. En sådan lösning
har också förutsatts i det av lagberedningen år 19G0 avgivna jordabalksförslaget,
vari förordats bestämmelser i detta syfte.
Lagberedningens förslag överarbetas för närvarande i vissa delar av jordabalksutredningen.
Det kommer därför att dröja ännu ett antal år, innan en
ny jordabalk kan träda i kraft. I detta läge har fastighetsbildningskommittén
föreslagit, att generellt förbud mot sämjedelning nu stadgas i en särskild
lag. Enligt kommittén har en reformering av gällande ordning beträffande
jordägarnas möjligheter att utan anlitande av laga delning enligt
fastighetsbildningslagstiftningen uppdela den fasta egendomen i olika äganderättsliga
enheter redan låtit vänta på sig alltför länge, och kommittén
anser, att det skulle vara olyckligt, om frågans lösning fördröjdes ytterligare.
Såsom ett särskilt skäl att redan nu upptaga sämjedelningsfrågan till behandling
har kommittén åberopat, att därigenom en ändamålsenlig lösning
av de på privat väg hittills uppkomna irreguljära fastighetsenheternas framtida
ställning kan underlättas. I kommitténs uppdrag ingår att föreslå åt
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962
3
gärder för en avveckling av dessa redan bestående enheter. En av de lösningar,
som därvid kan komma i fråga är att genom en allmän legalisering
av hittillsvarande sämjedelningar inordna sämjelotterna i den officiella fastighetsindelningen.
Kommittén har understrukit att en förutsättning för att
en sådan legalisering skall leda till önskat resultat är, att nya sämjedelningar
med civilrätlslig giltighet icke kan åstadkommas. Förslag till en allmän
legalisering bör emellertid enligt kommitténs mening icke framläggas,
så länge nuvarande möjlighet att med sakrättslig verkan ingå sämjedelningsavtal
består. Kommittén befarar nämligen, att ett officiellt förslag i
sådan riktning kommer att i hög grad stimulera jordägarna till privata
delningar, om dessa icke skulle drabbas av ogiltighet. För att kommittén
skall erhålla fullt fria händer vid övervägande av den lämpligaste lösningen
beträffande de säinjelotter, som består vid ikraftträdandet av en ny fastighetsbildningslagstiftning,
anser kommittén därför att i god tid bör vara
sörjt för att nya sämjedelningar, vilka erkännes av rättsordningen, icke
kommer till stånd.
Vid remissbehandlingen har fastighetsbildningskommitténs förslag vunnit
allmän anslutning; endast jordabalksutredningen har, utan att likväl avstyrka
förslaget, ställt sig tveksam därtill. Även jag har funnit övervägande
skäl tala för att nu genomföres en lag av den innebörd kommittén förordat.
Därigenom synes icke på olämpligt sätt föregripas eller försvåras den mera
allmängiltiga lösning av problemet med de privata jorddelningarna, som
jordabalksförslaget innebär. Den föreslagna lagen bör emellertid betraktas
såsom ett provisorium i avbidan på den nya jordabalken och en reviderad
fastighetsbildningslagstiftning.
I likhet med kommittén anser jag, att arealöverlåtelse och privat ägostyckning
icke bör omfattas av det nu aktuella förbudet utan att detta bör
avse endast sämjedelning. Jag har ej heller i övrigt någon erinran mot den
förordade utformningen av förbudet.
Såsom kommittén framhållit kommer -— genom att uttrycket sämjedelning
av fast egendom använts — förbudet att omfatta ej blott sämjedelning
av jord utan även av det som lagligen hör till jorden. I fråga om vad som är
att hänföra till fast egendom inträder icke något förändrat rättsläge på
grund av den nu föreslagna regleringen.
Enligt förslaget skall sämjedelning, som sker trots förbudet, vara utan
verkan. I fråga om innebörden härav gäller detsamma, som uttalades i samband
med tillkomsten av 1952 års lag. I korthet kan förbudet sägas innebära
följande. Sämjedelning medför ej upplösning av den gemenskap i äganderätten
som förut bestått; samäganderättslagen eller — när fråga är om
egendom samfälld för flera fastigheter — bysamfällighetslagen blir alltjämt
tillämplig å delägarnas inbördes förhållande. Äganderätten till de
ideella andelarna i fastigheten ersättes ej av äganderätt till de vid delningen
utlagda ägolotterna. Innehavare av inteckning i ideell andel blir vid
exekution hänvisad till att uttaga sin fordran ur andelen och ej ur en särskild
lott. Vid fastighetsreglerande åtgärder skall hänsyn icke tagas till
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962
sämjedelningen. Detta får särskild betydelse beträffande likvider av olika
slag.
En ogiltighetsregel av denna innebörd får, såsom framhölls redan vid tillkomsten
av 1952 års lag, icke någon omedelbar verkan på sämjedelningsavtal
så länge dessa respekteras av parterna och fråga om avtalets giltighet
ej aktualiseras av särskild anledning, exempelvis lantmäteriförrättning eller
exekutivt förfarande. Regelns effekt ligger främst däri, att innehavaren av
en sämjelott får en i hög grad osäker ställning.
Beträffande de obligationsrättsliga verkningarna av ogiltighetsregeln torde
jag få nöja mig med att hänvisa till allmänna rättsgrundsatser beträffande
rättsverkningar av ogiltiga avtal.
Med hänsyn till de i skilda hänseenden mycket betydelsefulla verkningarna
av den föreslagna lagen synes, såsom fastighetsbildningskommittén och flera
remissorgan uttalat, lämpligt att i samband med lagens ikraftträdande igångsätta
viss upplysningsverksamhet i syfte att klargöra innebörden av lagstiftningen.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva, hur denna
verksamhet närmare skall organiseras.
Efter ikraftträdandet av den nya lagen skall 1952 års lag icke längre äga
tillämpning. Sämjedelningar, som blivit ogiltiga genom sistnämnda lag, är
givetvis även i fortsättningen utan verkan. Hinder föreligger därför icke att
upphäva 1952 års lag. Då emellertid ett upphävande skulle kunna leda till
att rättsverkningarna av lagen förbises vid lantmäteriförrättningar och i
andra sammanhang, vill jag förorda en övergångsbestämmelse, vari utsäges
att 1952 års lag icke skall äga tillämpning å sämjedelning, som sker efter den
nya lagens ikraftträdande.
Utöver vad nyss sagts synes ett genomförande av den föreslagna lagen
icke behöva föranleda ändringar i eller tillägg till annan lagstiftning.
Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1962.
Utskottet
Behovet av lagstiftning för att begränsa giltigheten av privata jorddelningar
är sedan länge erkänt. Det nu framlagda lagförslaget innebär förbud mot
den form av sådana delningar som med vedertagen terminologi betecknas
som sämjedelningar.
Vid remissbehandlingen av det förslag från fastighetsbildningskommittén,
vilket ligger till grund för propositionen, har uttalats viss tveksamhet huruvida
omedelbara åtgärder i frågan är påkallade. Härvid har berörts bl. a.
omfattningen av den nuvarande privata delningsverksamheten, som från
flera håll angivits vara begränsad, ävensom det förhållandet att en lösning
av problemet i hela dess vidd kan förväntas komma till stånd genom att arbetet
på en ny jordabalk avslutas och leder till lagstiftning.
Utskottet är visserligen av den uppfattningen att på de flesta håll i vårt
land sämjedelningar förekommer i mycket ringa utsträckning. Behovet av
Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1962
5
en omedelbar reform kan därför, med hänsyn till frågans synbarligen förestående
lösning i annat sammanhang, synas mindre angeläget. Till stöd för
törslaget har emellertid framhållits, att ett framtida övervägande av frågan
om legalisering av företagna sämjedelningar kräver åtgärder i god tid dessförinnan
mot att nya sådana delningar med giltig verkan kommer till stånd.
Detta argument är enligt utskottets mening så tungt vägande att reformen
måste förordas. Även om, såsom jordabalksutredningen i sitt remissyttrande
ifrågasatt, arbetet med legaliseringsspörsmålen inte påbörjas förrän efter
det en ny jordabalk med regler som förhindrar privata jorddelningar trätt
i kraft, anser utskottet ett redan nu meddelat provisoriskt förbud motiverat.
En intensifierad privat delningsverksamhet är nämligen att befara inte blott
med aktualiserande av en lagstiftning om legalisering av sämjedelningar utan
också i och med att allmänheten alltmer kommer till insikt om att ogillighetsregler
kan förväntas inflyta i en ny jordabalk.
Det ligger givetvis i det allmännas intresse att genom förbudet sämjedelningsverksamheten
upphör. Utskottet bedömer utsikterna härtill som relativt
goda under förutsättning att kunskap om förbudet och verkningarna av i
strid mot detsamma företagna delningar blir på ett ändamålsenligt sätt
spridd bland allmänheten. En intensiv och effektivt bedriven upplysningsverksamhet
påkallas emellertid inte blott från det allmännas synpunkt. Efter
förbudets ikraftträdande träffade avtal om sämjedelning blir ogiltiga och
kommer därför i många fall att för avtalsslutande parter medföra ej obetydliga
risker för ekonomisk förlust. Då institutet har gammal hävd och på de
håll, där delningarna mera allmänt förekommer, torde ha fast förankring
i rättsmedvetandet, måste det därför anses som en det allmännas skyldighet
att, utöver det ordinära bekantgörandet, i den enskildes intresse verka för
upplysning om lagens innehåll och närmare innebörd. Utskottet vill därför
kraftigt understryka angelägenheten av de åtgärder departementschefen
förutsatt skola vidtagas i detta hänseende.
Utskottet, som således och i övrigt ej har något att erinra mot bifall till
Kungl. Maj :ts förslag, hemställer,
alt riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 8 maj 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson*, Ebbe Ohlsson,
Knut Johansson*, Georg Carlsson, Äkesson*, Wirmark och Lennart Geijer*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Jansson
i Benestad, Andersson i Ryggestad, Carlsson i Stockholm, Svanberg och
Turesson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620612
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital. a1 i texten