Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till sjötrafikförordning.

1962-05-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till sjötrafikförordning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till sjötrafikförordning.

Genom en den 23 februari 1962 dagtecknad proposition, nr 94, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag ur statsrådsprotokollet

över handelsärenden, förklarat sig vilja inhämta riksdagens yttrande över

följ ande

Förslag

till

Sj ötraf ikför ordning

Härigenom för ordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

I denna förordning förstås med

svenskt farvatten:

a) insjöar, vattendrag och kanaler inom Sverige;

b) vid rikets kuster belägna hamnar, hamninlopp och vikar ävensom i

övrigt till saltsjön hörande vatten, vilka äro belägna innanför och mellan

de utmed kusterna liggande öar, holmar eller skär, som icke ständigt översköljas

av havet; samt

c) de till saltsjön hörande vatten, vilka sträcka sig intill ett avstånd av

fyra nautiska mil, eller 7 408 meter, från rikets landområden eller från linjer,

som mot havet bilda gräns för de under b) nämnda vattnen, dock

längst intill gränsen mot annat lands territorialvatten sådan denna särskilt

blivit bestämd;

inre farvatten: de ovan under a) och b) nämnda vattnen.

2 §-

De vid den internationella sjöfartssäkerhetskonferensen i London år 1948

antagna reviderade reglerna för undvikande av sammanstötning till sjöss

(1948 års internationella sjövägsregler) skola, om ej annat följer av 3 §,

tillämpas å fartyg och sjöflygplan i svenskt farvatten. De skola ock lända

till efterrättelse å svenskt fartyg och sjöflygplan utanför svenskt farvatten,

såvitt det är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse

eller eljest är tillämplig. I svenskt farvatten skola därjämte gälla de

bestämmelser som nedan under 4—9 och 17—18 §§ stadgas.

1948 års internationella sjövägsregler skola i svensk text intagas i publikation

som utgives av sjöfartsstyrelsen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

3 §■

För sjötrafik i inre farvatten skola nedan under 10—16 §■§ stadgade undantag

från och tillägg till 1948 års internationella sjövägsregler gälla.

För sjötrafik i hamnar, kanaler och särskilda farleder, för militära fartyg,

fartyg i konvoj och sjöflygplan samt för sjötrafiken i närheten av sådana

fartyg eller sjöflygplan gäller vad därom stadgas i särskild ordning.

Bestämmelser för svenskt farvatten

4 §•

Vid förande av fartyg eller vid dess förankring eller förtöjning skall iakttagas

den omsorg och varsamhet som till förekommande av sjöolycka betingas

av omständigheterna.

5 §.

Länsstyrelsen äger efter samråd med sjöfartsstyrelsen utfärda föreskrifter

om fartbegränsning och om förbud mot ankring samt om begränsning

1 rätt att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande

sport.

Efter samråd med sjöfartsstyrelsen äger länsstyrelsen ock utfärda andra

föreskrifter om begagnande av svenskt farvatten än i föregående stycke

sägs, när dessa äro av tillfällig art.

Innan föreskrifter som ovan sägs utfärdas, skall, om så finnes erforderligt,

tillfälle beredas farvattnets trafikanter och övriga intresserade att

yttra sig.

Länsstyrelsen skall föranstalta om att dess beslut i god tid före ikraftträdandet

på lämpligt sätt kungöres samt att beslut som rör allmän farled

intages i publikationen »Underrättelser för sjöfarande».

6 §.

Maskindrivet fartyg, som är försett med styranordning även i förskeppet,

skall, när det inom hamnområde eller redd är på väg med aktern före och

det icke är fråga allenast om tillfällig backmanöver, tillämpa styrningsreglerna

som om det framfördes med fören först. Därvid skall fartyget föra:

Vid dager: Två svarta klot, ettvart om minst 0,60 meter i diameter, anbragta

symmetriskt ett på vardera sidan om fartygets midskeppslinje, minst

2 meter över skorstenens topp och på ett inbördes avstånd av minst 3 meter;

Under mörker: I 1948 års internationella sjövägsregler föreskrivna ljus

på sådant sätt, att den faktiska färdriktningen angives.

7 §•

1 mom. Mudderverk, annat fartyg eller flotte, som användes vid undervattensarbete

eller dylikt arbete och som förankrats eller förtöjts på sådant

sätt att andra fartygs framförande hindras eller försvåras, skall föra eller

avgiva, förutom i 1948 års internationella sjövägsregler föreskrivna ljus eller

signaler, jämväl följande trafiksignaler:

1. Vid alla tillfällen utan avseende å väderleken:

a) Åt sida i farleden, där genomfart kan äga rum:

Klarsignal: Vid dager: En i ena spetsen upphängd svart dubbelkon av

sådan form, att dess genomskärningsyta är en romb.

Under mörker: Ett ljus med vitt sken rätt över ett ljus

med grönt sken på ett inbördes avstånd av minst 1,5 meter.

b) Åt sida i farleden, där genomfart ej kan äga rum:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

3

Hindersignal: Vid dager: Ett rott klot.

Under mörker: Ett ljus med vitt sken rätt över ett ljus

med rött sken på ett inbördes avstånd av minst 1,5 meter.

När dykare är nere, skall därjämte visas en flagga eller skärm delad efter

diagonalen till hälften blå (övre inre delen) och till hälften röd (nedre

yttre delen). Under mörker skall flaggan eller skärmen hållas belyst.

Trafiksignalerna enligt 1. skola vara anbragta horisontellt och på ett

inbördes avstånd av minst 3 meter. Ljusen skola vara synliga runt hela horisonten

på ett avstånd av minst en nautisk mil.

2. Under tjocka, mist, snöfall eller hårt regn så ock eljest, då sikten på

liknande sätt är begränsad:

a) När fartyg kan passera mudderverket, fartyget eller flotten, som om

utmärkning av dess läge skett med slätprick:

Under fem sekunder serier om två slag å skeppsklocka omedelbart efter

mistsignal som fartyg till ankars har att enligt 1948 års internationella sjövägsregler

avgiva under väderleksförhållanden som avses under 2.

b) När fartyg kan passera mudderverket, fartyget eller flotten, som om

utmärkning av dess läge skett med kvastprick:

Under fem sekunder serier om tre slag å skeppsklocka omedelbart efter

mistsignal, som nyss sagts.

2 mom. Arbetsplats för undervattensarbete skall passeras med nödig försiktighet.

Är dykarflagga hissad, skall maskindrivet fartyg om möjligt passera

arbetsplatsen med stoppad propeller.

8 §.

Fartyg, som bogserar oljebehållare eller annat större föremål, som helt

eller nästan helt ligger under vattenytan, skall, såvida icke annat särskilt

stadgats, på plats där den bäst synes, föra en svart flagga eller en svart

skärm, minst 0,90 meter lång och 0,75 meter hög.

Släpets slut skall markeras med flottör eller liknande, varå följande signaler

skola föras:

Vid dager: Svart flagga eller skärm enligt ovan.

Under mörker: Ett ljus med vitt sken synligt runt hela horisonten på ett

avstånd av minst en nautisk mil.

9 §•

På timmerflotte, som bogseras, skall i flottens aktersta del under mörker

föras ett ljus med vitt sken synligt runt hela horisonten på ett avstånd

av minst en nautisk mil. Består bogsersläp av tätt sammanbundna timmerflottar

och överstiger släpets längd 100 meter skall å släpet föras sådant

ljus på minst var hundrade meter.

Bestämmelser för inre farvatten

10 §.

Mötas två fartyg vid farvatten, som är så trångt att mötet icke kan ske

utan fara för ombordläggning, skall det senast dit anlända fartyget vänta

till dess det andra fartyget hunnit passera.

11 §•

Fartyg, som enligt gällande föreskrifter skall vara utrustat med vissla eller

siren (vissla), skall före fart genom sådant trångt farvatten, som sägs i 10 §,

på ett avstånd därifrån av en halv nautisk mil avgiva ett långt signalljud.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 and. Nr 33

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

Sådan signalering inå dock underlåtas, om den ur trafiksäkerhetssynpunkt

framstår som uppenbart onödig.

12 §.

Signalering med vissla enligt 1948 års internationella sjövägsregler för

att när fartyg äro i sikte av varandra, angiva viss manöver må underlatas,

om signaleringen ur trafiksäkerhetssynpunkt framstår som uppenbart onodig.

13 §.

Fartyg med en längd understigande 15 meter är icke skyldigt att efterkomma

vad i 1948 års internationella sjövägsregler föreskrives om förande

av signalfigur, när fartyg är under segel och därjämte framdrives medelst

maskinkraft.

14 §.

Fartyg är icke skyldigt att under skymning och gryning föra skeppsljus,

därest fartyget ändock kan iakttagas på betryggande avstånd.

15 §.

Maskindrivet fartyg med en längd understigande 8 meter må föra vitt

ljus (toppljus) på mindre höjd än 2,75 meter (9 fot) över relingen, under

förutsättning att det är anbragt högre än föreskrivna sidoljus eller, om

sammansatt lanterna föres, minst 0,50 meter över denna.

16 §.

Fartyg som ligger till ankars i sådan hamn, som i sjökort redovisas som

båthamn, eller eljest på plats, som är skyddad ur trafiksäkerhetssynpunkt,

är icke skyldigt att föra skeppsljus eller signalfigur.

Ansvarsbestämmelser

17 §.

Brister någon i den omsorg och varsamhet som till förekommande av sjöolycka

åligger honom enligt 4 § och är ej oaktsamheten ringa, dömes, om

ej gärningen är belagd med straff enligt allmän lag, till dagsböter. Till samma

straff dömes befälhavare å fartyg eller sjöflygplan, som i strid mot 1948

års internationella sjövägsregler eller denna förordning åsidosätter föreskrift

om ljus eller signal, om ej gärningen är belagd med straff enligt allmän lag.

Den som överträder föreskrift som meddelats med stöd av 5 § domes till

böter, högst trehundra kronor.

18 §>

I fråga om mål om ansvar för brott enligt denna förordning skall vad i

313 och 328 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1962.

Genom förordningen upphäves förordningen den 26 oktober 190b (nr 981

angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signaler for angivande

av nöd å fartyg, kungörelsen den 11 december 1953 (nr 734) angående

tillämpning av 1948 års internationella sjövägsregler ävensom kungörelsen

den 26 maj 1961 (nr 178) om vissa föreskrifter angående begagnande

av allmän farled. Vad nu sagts skall ej inverka på giltigheten av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

5

föreskrift, som meddelats med stöd av sistnämnda kungörelse eller kungörelsen

den 16 december 1955 (nr 680) om vissa föreskrifter angående begagnande

av allmän farled eller med stöd av cirkuläret den 5 mars 1954

(nr 58) till samtliga länsstyrelser angående bemyndigande att utfärda vissa

föreskrifter om begagnande av allmän farled m. m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen underställes riksdagen vissa huvudfrågor i förslag

till sjötrafikförordning. Den nya förordningen, som är avsedd att ersätta

vissa äldre författningar i ämnet, reglerar tillämpningen av 1948 års internationella

sjövägsregler och omfattar de sjötrafikföreskrifter av mera allmän

natur, som skall gälla i svenskt farvatten.

De nyheter, som ansetts böra underställas riksdagens prövning, är i

första hand betingade av den ökade småbåtstrafiken. Sålunda föreslås, efter

mönster från vägtrafiklagsliftningen, en allmän bestämmelse om straff för

vårdslöshet i sjötrafik. Vidare innefattar förslaget viss utvidgning av länsstyrelsernas

nuvarande befogenhet att meddela lokala trafikföreskrifter.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 juni detta år.

Inledning

I samråd med företrädare för olika berörda myndigheter samt sjöfartsoch

sjösportorganisationer har sjöfartsstyrelsen företagit en översyn av de

bestämmelser, som reglerar sjötrafiken. Som resultat av denna översyn framlade

styrelsen i början av år 1961 ett preliminärt förslag till sjötrafikförordning.

Över detta förslag avgavs yttranden av ett avsevärt antal berörda myndigheter

och föreningar.

Sedan förslaget därefter i anledning av de utav remissinstanserna gjorda

uttalandena överarbetats inom sjöfartsstyrelsen, har styrelsen i skrivelse den

6 mars 1961 till Kungl. Maj :t framlagt förslag till sjötrafikförordning.

över skrivelsen jämte det därvid fogade förslaget har sjölagskommittén

avgivit yttrande.

Inom handelsdepartementet har härefter utarbetats det nu framlagda förslaget.

Gällande bestämmelser

I fråga om gällande bestämmmelser hänvisas till propositionen s. 7.

Förf attningsf örslaget

Allmänna synpunkter

Sjöfartsstyrelsens förslag och remissyttrandena

Jämväl i dessa delar hänvisas till propositionen, där förslaget återges å s. 8

samt remissyttrandena å s. 8 f.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

Departementschef en

Departementschefen erinrar inledningsvis om den snabba ökningen under

senare år av trafiken med nöjesbåtar på våra vatten. Det anges att, medan

antalet motorbåtar år 1956 utgjorde omkring 86 000, motsvarande siffra för

1961 var 180 000. Departementschefen finner en fortsatt ökning av motorbåtsbeståndet

vara att påräkna också de närmast kommande åren. Det totala

antalet fritidsbåtar — från den vanliga roddbåten till den sjövärdiga utsjöjakten

— torde, säges det, i dag närma sig siffran 500 000. Härvid bör bemärkas

att en stor del av de nytillkomna båtarna utgöres av motorbåtar,

som kan uppnå betydande hastighet.

Departementschefen anför härefter följande:

»Den utveckling som sålunda äger rum ställer ökade krav på hänsyn och

gott omdöme hos dem, som färdas i våra farvatten. Med detta krav förenas

fordran på dem, som manövrerar båtarna, att de har god kännedom om de

regler som gäller för trafiken på sjön. Det är uppenbart, att myndigheternas

möjligheter att verka för goda förhållanden i trafiken till sjöss är begränsade.

När det gäller trafiken med nöjesbåtar, är det nödvändigt att i första

hand lita till den enskildes ansvarskänsla och till frivilliga insatser för att

effektivt sprida kunskaper om gällande bestämmelser och propagera för

bättre sjövett. Det är mig angeläget att i detta sammanhang vitsorda det

värdefulla arbete, som nedlägges av våra båtklubbar och andra frivilliga

organisationer på detta område. Jag vill även erinra om den verksamhet i

fostrande syfte, som efter initiativ från sjöfartsstyrelsen bedrives inom en

särskild kommitté med representanter för olika intressen på sjöfartens område.

Här må vidare nämnas den nyligen inrättade och efter styrelsens anvisningar

bedrivna kursverksamheten syftande till frivilligt avläggande avkunskapsprov

för förarintyg för segel- och motorbåtar. Det är min förhoppning

att dess kurser skall utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt.

Vad jag nu anfört får självfallet icke hindra, att från myndigheternas sida

alla ansträngningar göres för att möta de problem rörande trafikordning och

säkerhet, som följer med det ökade båtbeståndet. Icke minst säkerhetsfrågan

kräver skärpt uppmärksamhet. Det är av vikt, att även fritidsbåtarna fyller

rimliga sjösäkerhetskrav och att de är riktigt utrustade. Efter Vad jag under

hand erfarit har dessa frågor särskilt uppmärksammats vid den nu pågående

översynen av gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg m. m. Arbetet

härmed befinner sig i slutskedet och betänkande med förslag i ämnet väntas

komma att framläggas inom den närmaste tiden. Ändamålsenlig upplysning

och propaganda har självfallet stor betydelse för att skapa tillräcklig förståelse

från allmänhetens sida för säkerhetens krav. Den propagandaverksamhet

för bättre sjövett, som bedrives av den nyss nämnda genom sjöfartsslyrelsens

försorg tillkomna särskilda kommittén, avser bl. a. olika

fritidsbåtars sjövärdighet, deras lastningsförmåga och den utrustning som

fordras för att sjösäkerhetens krav skall vara tillgodosedda.

En väsentlig fråga i detta sammanhang gäller övervakningen av att gällande

föreskrifter efterleves. Av naturliga skäl stöter det på betydande svå
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

righeter att effektivt övervaka småbåtstrafiken. För närvarande undersökes

på uppdrag av chefen för inrikesdepartementet möjligheterna av att redan till

sommaren utnyttja bl. a. tullpersonal för direkt polisiär sjötrafikövervakning.

»

Departementschefen erinrar härefter om det av sjöfartsstyrelsen utarbetade

förslaget, som anges tillgodose ett länge känt behov av att i görligaste

mån i en författning sammanföra de bestämmelser rörande sjöfarten, som

närmast har karaktären av trafikföreskrifter. Avsikten säges vara att det nu

framlagda förslaget skall utfärdas i sådan tid att förordningen skall kunna

tillämpas redan denna sommar.

I propositionen uttalas vidare att samtliga bestämmelser torde vara av

sådan natur att Kung]. Maj:t äger befogenhet att — delvis med stöd av sjölagen

— ensam besluta därom. I ett par punkter synes emellertid förslaget

ha sådan allmän räckvidd och vara av sådan betydelse för den enskilde att

det synes naturligt att höra riksdagen däröver. Departementschefen säger sig

härvid åsyfta dels stadgandet om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och dels

den avsedda utvidgningen av länsstyrelses befogenhet att utfärda lokala

sjötrafikföreskrifter. Det förutsättes att i fortsättningen riksdagens hörande

bara skall erfordras i fråga om sådana ändringar i sjötrafikförordningen, som

är av principiell natur och berör någon av de nu nämnda frågorna.

Departementschefen uttalar fortsättningsvis följande:

»Från remisshåll har fråga väckts om registrering av nöjesbåtar och om

särskilda kompetenskrav för förare av sådana båtar. Då behovet av reformer

på dessa punkter icke för närvarande torde vara mera framträdande,

anser jag ytterligare erfarenhet av trafiken till sjöss böra avvaktas innan

frågorna härom närmare prövas.

Frågan om särskilda bestämmelser om ansvar för onykterhet i sjötrafik

är föremål för utredning av 1957 års trafiknykterhetskommitté. Såsom redan

antytts avser jag att i det följande, efter visst mönster från vägtrafiklagstiftningen,

föreslå en allmän bestämmelse om ansvar för den som gör

sig skyldig till vårdslöshet i trafik till sjöss. Ett sådant stadgande torde i

mera uppenbara fall kunna åberopas gentemot den som låter sig komma

onykterhet till last vid förandet av båt. I avvaktan på att slutlig ställning

tages i frågan om införande av särskilda ansvarsbestämmelser rörande onykterhet

vid förandet av båt torde ett stadgande såsom det nämnda om ansvar

för vårdslöshet kunna få en viss verkan för att stävja uppenbara fall av

fylleri vid förandet av fartyg.

Jag vill slutligen omnämna, att sjöfartsstyrelsen i sin framställning särskilt

tagit upp riskerna av att snabba motorbåtar framföres av minderåriga

och föreslagit en bestämmelse med förbud för den som icke fyllt femton

år att fora fartyg, som kan framföras med högre fart än 10 knop. Förslaget

har emellertid icke tillkommit utan viss tvekan inom styrelsen. Denna har

varit betingad bl. a. av nackdelarna av en stel åldersgräns, som drabbar såväl

omdömesgill och ansvarsmedveten ungdom som de kategorier ungdomar

av vilka man har mindre god erfarenhet om deras uppträdande till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

sjöss och vilka närmast varit i åtanke med förbudet. Även bristen på statistiskt

material som utgör belägg för de olycksrisker, som anses förbundna

med ungdomars framfart med snabba motorbåtar, har föranlett betänksamhet

inför ett kategoriskt förbud som det föreslagna. Det må även nämnas,

att vid remissbehandlingen av förslaget från ett par håll ifrågasattes höjning

av den föreslagna åldersgränsen. Jag delar den tveksamhet som framkommit

inför den föreslagna förbudsregeln. Härtill kommer, att tillgängligt

material icke finns som närmare belyser den viktiga frågan om vilken

åldersgräns som bör väljas, därest ett förbud anses böra genomföras. På

grund av det anförda saknas enligt min uppfattning för närvarande erforderligt

underlag för ett ingripande av den art sjöfartsstyrelsen föreslagit.

Utvecklingen bör emellertid följas med största uppmärksamhet. Jag förutsätter

därvid att styrelsen samlar det material och verkställer den ytterligare

utredning som kan erfordras för en förnyad bedömning av frågan. Det

bör ankomma på styrelsen att så snart faktiskt underlag för sådan bedömning

föreligger inkomma till Kungl. Maj :t med förslag som kan påkallas

därav.»

Vårdslöshet i sjötrafik

Sjöfartsstyrelsens förslag och remissyttrandena

I denna del hänvisas till propositionen s. 12 f.

1) apart em en tschefen

Departementschefen anför följande:

»Sjöfartsstyrelsens förslag upptar som en nyhet en allmän bestämmelse

om ansvar för vårdslöshet vid förande av fartyg. Enligt bestämmelsen straffas

—- liksom för närvarande gäller vid bl. a. förande av bil — den som färdas

ovarsamt, oaktat någon skada ej skett. Denna reglering går längre än

gällande föreskrifter i sjölagen. Av sjölagskommitténs yttrande framgår

emellertid, att kommittén vid sin revision av sjölagen har för avsikt att föreslå

en likartad bestämmelse och att kommittén inte har något att erinra mot

att stadgandet i ämnet upptages i den tillämnade författningen. Kommittén

förutsätter dock att stadgandets utformning framdeles kan få anpassas till

nya regler i sjölagen.

Vid remissbehandlingen har förslaget fått ett positivt mottagande. En regel

av det innehåll som föreslagits synes även enligt min mening medföra

större möjlighet än hittills att komma till rätta med de trafiksäkerhetsproblem

som uppkommit med den ökade småbåtstrafiken. Jag vill därför förorda

att i den tillämnade förordningen upptages en bestämmelse om ansvar

för vårdslöshet vid förande av fartyg. Självfallet bör en sådan ansvarsregel

gälla oavsett fartygets storlek eller användning.

Beträffande regelns omfattning torde det vara tveksamt om det vidsträckta

ansvar för oaktsamhet, som sedan länge funnits i vår vägtrafiklagstiftning,

bör överföras till en sjötrafikförordning. Särskilda sakkunniga har tillkallats

för utredning bl. a. av frågan om en begränsning av ansvaret för lind
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962 9

rigare former av vårdslöshet i trafik. Skulle denna utredning leda till en ändring

av lagstiftningen om vägtrafikbrottsligheten, bör sjötrafikförordningens

bestämmelser givetvis anpassas därefter. Tills vidare torde man emellertid

kunna i huvudsak följa vad som nu gäller i vägtrafiklagstiftningen. Regeln

bör lämpligen ges det innehåll, alt vid förande av fartyg eller vid dess

förankring eller förtöjning skall iakttagas den omsorg och varsamhet som

till förekommande av sjöolycka betingas av omständigheterna.

Som tidigare framhållits kan vårdslös båtförare fällas till ansvar enligt

sjölagen endast, då vållande till sjöolycka föreligger. Förevarande stadgande

avser att gå längre än sjölagen och omfatta fall, då båtförares vårdslöshet

framkallat fara för sjöolycka utan att sådan inträffat. Då en båtförare kan

framkalla fara för sjöolycka inte endast under färd med fartyget utan även

vid dess förankring och förtöjning, t. ex. när det skett bristfälligt eller på

olämplig plats, synes det angeläget att i stadgandet ange dessa fall.

Uttrycket »betingas av omständigheterna» ålägger varje trafikant att beakta

samtliga förhållanden som kan inverka på olycksriskerna. En viktig

omständighet är fartygets storlek och manövreringsförmåga. Det är uppenbart,

att kraven måste ställas olika beträffande de lättmanövrerade nöjesbåtarna

och i fråga om de större fartygen. En erkänd grundregel i trafiken

på våra vattenvägar är, att de mindre båtarna skall hålla undan för de stora

och svårmanövrerade fartygen. Kravet på särskilt hänsynstagande i trafiken

till olika farkosters manövreringsmöjligheter har också kommit till

uttryck i 1948 års internationella sjövägsregler.

Liksom vad nu gäller inom vägtrafiklagstiftningen åsyftas med uttrycket

»betingas av omständigheterna» inte endast de i den aktuella situationen faktiskt

föreliggande omständigheterna utan även de förhållanden som för fartygsföraren

ter sig som möjliga i denna situation. Exempelvis har en båtförare

vid färd in i en skyddad skärgårdsvik en sommardag ofta alt räkna

med att badande kan finnas i vattnet. Med hänsyn härtill bör han följaktligen

redan i god tid föra båten med särskild försiktighet.

Å andra sidan får nämnda uttryck anses medföra, att den som framfört

ett fartyg med en till farvattnet och trafiksäkerhetens krav i övrigt väl anpassad

fart, icke bör fällas till ansvar, om svallvågor efter fartyget vållat

skador på bristfälligt förtöjda eller förankrade båtar.

I likhet med sjöfartsstyrelsen anser jag, att bötesstraff bör vara tillfyllest

vid överträdelse av förevarande bestämmelse. Skulle förseelsen vara ringa

bör, såsom för övrigt gäller inom vägtrafiklagstiftningen, straffrihet inträda.

Regeln om straff för vårdslöshet i sjötrafik är, såsom framgår av dess

avfattning, sekundär i förhållande till allmän lag. Det innebär, att sjölagens

straffbestämmelser, vari frihetsstraff ingår i straffskalan, skall tillämpas i

fall den vårdslöse båtföraren vållat sjöolycka. Då sjöolycka av särskilt

allmänfarlig art vållats eller fara för sådan olycka framkallats, kan även

det i 19 kap. 5 § strafflagen givna stadgandet om straff för allmänfarlig

vårdslöshet bli tillämpligt. Straffet omfattar här fängelse eller böter eller

i grova fall straffarbete i högst två år.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962

Länsstyrelses befogenhet att utfärda sjötrafikföreskrifter

Departementschefen anför härutinnan följande: »Enligt kungörelsen den

26 maj 1961 (nr 178) om vissa föreskrifter angående begagnande av allmän

farled äger länsstyrelse befogenhet bl. a. att, efter samråd med sjöfartsstyrelsen,

utfärda föreskrifter om fartbegränsning i allmän farled och om förbud

mot ankring där ledning nedlagts i vattentrafikled samt om begränsning i

rätt att utnyttja allmän farled för båttävling, vattenskidåkning eller liknande

sport.

1961 års kungörelse har i så måtto begränsad räckvidd att länsstyrelsernas

möjlighet att utfärda föreskrifter endast gäller trafiken i allmän farled.

Från skilda håll har påtalats, alt allmän farled ofta icke kan anses omfatta

mindre vattendrag'' och smärre insjöar eller andra vattenområden,

ehuru där förekommer sjötrafik och icke sällan vattenskidåkning och liknande

sport. Även enligt min mening föreligger behov av att kunna utfärda

föreskrifter av ifrågavarande slag ej endast i allmän farled utan även i

annat vattenområde, där viss trafikreglering kan vara påkallad. Jag vill därför

förorda, att länsstyrelsernas befogenheter enligt nyssnämnda kungörelse

utvidgas att omfatta allt svenskt farvatten.

Länsstyrelsernas nu berörda befogenheter har hittills reglerats i särskild

kungörelse. Med hänsyn till bestämmelsernas samband med övriga föreskrifter

för sjötrafiken synes lämpligt att bestämmelserna inarbetas i den tillämnade

sjölrafikförordningen.»

Utskottet

Genom propositionen har Kungl. Maj :t velat inhämta riksdagens yttrande

över vissa huvudfrågor i ett vid propositionen fogat förslag till sjötrafikförordning.

Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter, som framförts av departementschefen,

och har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda förslaget, såvitt nu är i fråga, men vill särskilt anmäla

och understryka följande.

Utskottet anser det vara av mycket stor betydelse, att också fritidsbåtarna

fyller rimliga sjösäkerhetskrav och att de är riktigt utrustade, samt vill

uttala sin tillfredsställelse över att dessa frågor — enligt vad departementschefen

angivit — ägnas särskild uppmärksamhet vid den pågående översynen

av gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg m. m. Jämväl på detta område

torde upplysning och propaganda vara av den största betydelse. Det

är därför av stort värde att den av departementschefen omnämnda särskilda

kommittén avser att inrikta sin propagandaverksamhet även på dessa frågor.

Det torde vara av avsevärd betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt att de

väsentligaste bestämmelser om sjötrafiken, vilka har karaktären av trafikföreskrifter,

nu sammanföres i en författning och därigenom blir överskådliga

samt lätt tillgängliga för bl. a. den sjöfarande allmänheten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1962 11

Utskottet finner det väsentligt att det otvivelaktigt i viss utsträckning

förekommande spritmissbruket till sjöss stävjas. Det framstår därför som

önskvärt att det inom 1957 års trafiknykterhetskommitté pågående utredningsarbetet

angående särskilda bestämmelser om ansvar för onykterhet i

sjötrafik bedrives med skyndsamhet. I avvaktan på att slutlig ställning skall

kunna tagas till frågan om dylika bestämmelser, torde —■ såsom också framhållits

i propositionen —- det avsedda allmänna ansvarsstadgandet i sjötrafikförordningen

kunna verka i viss mån avhållande med avseende å onykterhet

vid förande av fartyg.

Vad härefter angår förbud för de lägre åldersgrupperna — i första hand

då barn under 15 år — att föra mera snabbgående motorbåtar, vill utskottet

såsom sin mening uttala, att den nuvarande friheten på området torde vara

ägnad att medföra avsevärda faromoment inte bara för de unga båtförarna

själva och passagerarna i av dem förda farkoster utan även för annan trafik

på sjön liksom för bl. a. badande. Utskottet vill därför särskilt understryka

vikten av att utvecklingen ägnas den största uppmärksamhet i fortsättningen

och att frågan blir föremål för förnyat övervägande, så snart erforderligt

underlag därför föreligger.

Den föreslagna befogenheten för länsstyrelse att utfärda lokala sjötrafikföreskrifter

även för andra vattenområden än allmän farled måste anses

betydelsefull. Utskottet förutsätter att länsstyrelserna effektivt tillvaratager

nu tillskapade liksom redan förefintliga möjligheter att på ett smidigt och

ändamålsenligt sätt tillgodose det av skiftande förhållanden på olika håll

i riket betingade behovet av föreskrifter i fråga om sjötrafiken.

Utskottet får således hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad

utskottet i utlåtandet anfört.

Stockholm den 8 maj 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson’, Ebbe Ohlsson,

Knut Johansson*, Georg Carlsson, Åkesson*, Wirmark och Lennart

Gei jer*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Svenning*, Mattsson och Turesson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620639

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om befrielse för stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond från arv a1 i texten